Motivering
Förslaget till ny narkotikalag och vissa lagar som
har samband med den skiljer sig inte principiellt från
den gällande narkotikalagstiftningen. Regeringen vill med
sin proposition anpassa vår nationella narkotikalagstiftning
till EU-lagstiftningen och beakta de internationella skyldigheter
som vi har när det gäller att förebygga
drogmissbruk. Dessutom föreslår regeringen en
del kompletteringar och preciseringar som följer av grundlagen.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att riksdagen
nu fått en uppdaterad narkotikalag för behandling.
Narkotikalagstiftningen måste bli exaktare och myndigheternas övervakningssamarbete
bättre, menar utskottet och föreslår
att lagsförslagen godkänns, men med följande ändringar.
I likhet med den gällande narkotikalagen definierar
den föreslagna 3 § narkotika som ämnen och
preparat som ingår i förteckningarna i konventionerna
om narkotika och psykotropa ämnen. Den gällande
lagen har tillåtit att Finland nationellt klassat växter
som innehåller något ämne som avses i
konventionerna som narkotika. Som narkotika betraktas i den föreslagna
lagen även nya psykoaktiva ämnen som med stöd av
rådets beslut ska omfattas av kontroll. I dagsläget
finns det sex sådana ämnen.
Klassificeringen av ämnen som narkotika bygger alltså alltjämt
på internationella överenskommelser. Problematiska
i övervakningshänseende är
de nya, främst syntetiska droger (designdroger) som inte
finns upptagna i konventionerna men som har psykoaktiva effekter
och skaffas och införs till Finland för att användas
i drogsyfte. Deras effekter är sådana att de uppfyller
läkemedelslagens definition på läkemedel, och
följaktligen har man kunnat ingripa i införseln
med stöd av läkemedelslagstiftningen. Även
om klassificeringen enligt de internationella överenskommelserna
inte saknar brister, är den ur ett övergripande
perspektiv sett lämpligast, menar utskottet. En fortlöpande
komplettering av förteckningarna i konventionerna är önskvärd,
menar utskottet.
Lagens måluppfyllelse kräver även
förebyggande insatser när det gäller
drogbruk och drogdistribution. Blandmissbruk, dvs. bruk av narkotika
och läkemedel i kombination, har blivit allt vanligare
och lett till att lagligt införskaffade läkemedel
i allt större omfattning finner sin väg till missbrukare
och distributörer och ut i gatuhandeln. Narkotikamissbruk
kan stävjas genom övervakning av receptförskrivningarna.
Utskottet anser att man i det pågående riksprojektet
för utveckling av hälso- och sjukvårdens
informationssystem bör beakta att även narkotikabevakningen
behöver effektiviseras.
Reformen av narkotikalagen och bättre myndighetssamarbete
utgör element i ett långsiktigt narkotikaarbete.
Men det som man trots allt bör sätta fokus på inom
hälso- och sjukvården för att minska
narkotikamissbruket är preventiva insatser och tidig intervention.
Dessutom bör man satsa på olika vårdformer
för missbrukare och öka vårdutbudet.
Också i samband med brottspåföljder bör
man försöka få behandlingen av drogproblem
att ge bättre resultat.
Detaljmotivering
6 §. Transitering.
Som förslaget lyder får narkotika transporteras
genom Finland till ett tredjeland, om den behöriga myndigheten
i export- respektive mottagarlandet gett tillstånd till
det. Eftersom uttrycket "tredjeland" i tullsammanhang vanligen avser
länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
och då bestämmelsen inte bara är avsedd
att gälla dem, föreslår utskottet att
detta tolkningsbara uttryck ändras till "annat land".
Utskottet föreslår att 2 mom. preciseras så att export-
och importtillstånd för ett narkotikaparti måste
visas upp innan partiet anländer till landet.
26 §. Lagring och förvaring av narkotika.
Av den föreslagna paragrafen följer
att även alla läkemedel som kan betraktas som
narkotika ska lagras på en särskild låst
plats. Enligt 9 § i social- och hälsovårdsministeriets
gällande beslut om skyldighet att föra bok över
och lämna uppgifter om narkotika samt om hantering och
förstöring av narkotika (1708/1993) gäller
den särskilda förvaringen endast en del av förteckningarna över
psykotropiska ämnen. Meningen uppges inte ha varit att
utvidga skyldigheten till särskild förvaring från
nuvarande praxis. Utskottet föreslår därför
att 2 mom. ändras så att det alltjämt
ska gå att genom förordning bestämma
om vilka läkemedelspreparat som är undantagna denna
skyldighet.
38 §. Rätt att få uppgifter av aktörer
och myndigheter.
Enligt 2 mom. har Läkemedelsverket trots sekretessbestämmelserna
rätt att av de aktörer som avses i förordningarna
om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen respektive med
tredjeländer få de uppgifter om narkotikaprekursorer
som behövs för tillsynen över
att förordningarna följs.
Bestämmelsen, som medger befrielse från sekretesskyldigheten, är
generell till sin karaktär. Stödjande sig på grundlagsutskottets
praxis och den proportionalitetsprincip som gäller för reglering
föreslår utskottet att rätten till information
endast ska gälla uppgifter som är nödvändiga för
tjänsteutövningen (se GrUU 42/2005
rd, s. 3/II och de ställningstaganden
som nämns där).
39 §. Tillgång till uppgifter ur vissa register.
Enligt 2 mom. har Läkemedelsverket rätt att
få behövliga uppgifter ur bötesregistret
för verkställande av den övervakning
som avses i narkotikalagen och för beviljande av tillstånd
som avses i gemenskapslagstiftningen. Det handlar här om
personuppgifter som skyddas av 10 § i grundlagen.
Utifrån de ståndpunkter från grundlagsutskottet
som redovisas under 38 § föreslår utskottet
att rätten till information endast ska gälla nödvändiga
uppgifter.
40 §. Utlämnande av uppgifter.
Tanken bakom paragrafen är att Läkemedelsverket
självmant ska kunna lämna ut uppgifter om kontroll
till polis-, tull- och gränsbevakningsmyndigheter. Enligt
förslaget får uppgifter lämnas ut på det
sätt som föreskrivs i lagarna om dessa myndigheter. Men
i vissa av lagarna saknas det bestämmelser om myndigheternas
rätt att få uppgifter från andra
myndigheter.
För att hindra att läkemedel som klassas som narkotika
missbrukas och för patientsäkerhetens skull är
det viktigt att Läkemedelsverket får lämna
ut övervaknings- och bokföringsuppgifter till Rättsskyddscentralen
för hälsovården för övervakning
av yrkesutövningen inom hälso- och sjukvården.
Bestämmelser om centralens rätt att få uppgifter
finns i 40 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso-
och sjukvården ().
Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras
så att Läkemedelsverket trots sekretessbestämmelserna
har rätt att på eget initiativ lämna
ut uppgifter om kontroll till de ovan nämnda myndigheterna.
Eftersom verket bara får lämna ut uppgifter som är
nödvändiga för att myndigheterna ska
kunna fullgöra sina lagfästa uppgifter, kan 2 mom.
i förslaget strykas.
41 §. Insamling av uppgifter till internationella kontrollmyndigheter
för statistikföring och forskning.
Enligt förslaget är de myndigheter som nämns
i paragrafen skyldiga att ge Forsknings- och utvecklingscentralen
för social- och hälsovården och Läkemedelsverket
uppgifter för att dessa i sin tur ska kunna överlämna
dem till internationella kontrollmyndigheter och informationssamlare.
Uppgifterna som samlas in och förmedlas vidare är
rensade på personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter.
I motiven hänvisas det emellertid till de bestämmelser
i statistiklagen och offentlighetslagen som föreskriver
om sekretess och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter.
Utskottet föreslår att paragrafen preciseras med
att överlåtelsen inte får gälla
sekretessbelagda uppgifter.
42 §. Polisen och tull- och gränsbevakningsmyndigheterna
som behöriga myndigheter.
I paragrafen står det att utöver Läkemedelsverket är också polisen
och tull- och gränsbevakningsmyndigheterna behöriga
myndigheter i ärenden som gäller narkotikaprekursorer.
Bestämmelsen behövs för att genomföra
gemenskapsförordningarna om narkotikaprekursorer. För
tydlighetens skull föreslår utskottet att paragrafen
kompletteras för att det ska framgå i vilka andra
fall myndigheterna är behöriga.
44 §. Förstöring.
I den föreslagna paragrafen föreskrivs endast
om förstöring av narkotika som beslagtagits med
stöd av 43 § och dömts förverkad
till staten. Men eftersom det också behövs regler
för destruktion av narkotika som beslagtagits med stöd
av tvångsmedelslagen ()
föreslår utskottet att den hänvisning till
43 § som begränsar bestämmelsens räckvidd stryks.
46 §. Vite.
Paragrafen har bestämmelser om de administrativa tvångsmedel
som står till Läkemedelsverkets förfogande
vid brott mot narkotikalagen eller förordningarna om narkotikaprekursorer
och försummelse av skyldigheter som finns angivna i dem.
Enligt 1 mom. kan Läkemedelsverket förplikta en
aktör att fullgöra sin skyldighet vid vite eller
med hot om att verksamheten avbryts för en viss tid eller
helt och hållet. Utskottet föreslår att
bestämmelsen görs tydligare genom att man i 1
mom. anger de fall där Läkemedelsverket får
utfärda förbud eller föreläggande.
Utskottet föreslår att det i 2 mom. ska föreskrivas
om tvångsmedel, dvs. vite eller hot om att den försummade åtgärden
vidtas på den försumliges bekostnad eller att
verksamheten avbryts. Verksamheten kan med stöd av denna
paragraf avbrytas bara när verksamheten helt eller delvis
försummats, inte tillståndspliktig verksamhet
som helhet. För att göra bestämmelsen tydligare
föreslår utskottet att den kompletteras med en
hänvisning till 21 § som föreskriver
om kriterierna för att återkalla ett tillstånd.
Dessutom föreslår utskottet att paragrafrubriken ändras
för att bättre motsvara innehållet.