Allmän motivering
Av de orsaker som framgår av propositionen och med
stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen
behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker
lagförslagen men med följande anmärkningar
och ändringsförslag.
Lagförslaget, som gäller fastställande
av en transsexuell persons könstillhörighet och
de juridiska verkningarna av ändrad könstillhörighet är
motiverat för att trygga de transsexuellas rättigheter,
lindra de nuvarande problemen och hjälpa de transsexuella
att anpassa sig till samhället. Lagen är ett konkret
uttryck för den skyldighet att värna de grundläggande
fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna
som grundlagen påför det allmänna. Riksdagens
justitieombudsman har under de senaste tio åren två gånger
gjort påstötar hos social- och hälsovårdsministeriet
om lagstiftningsåtgärder och skyndat på lagen.
Den föreslagna lagen innebär inte bara en större
likabehandling av patienter utan också klarare regler för
magistraterna. Lagen kommer nämligen med enhetliga villkor
för fastställande av könstillhörighet
och anger klarare vid vilken tidpunkt det går att fastställa
denna tillhörighet.
De medicinska villkoren för att fastställa könstillhörigheten
I lagförslaget föreskrivs att en person som
enligt befolkningsdatasystemet har en viss könstillhörighet
måste visa upp en medicinsk utredning om att han eller
hon varaktigt upplever sig tillhöra det motsatta könet
och att han eller hon lever i en könsroll som motsvarar
detta för att det prefererade könet skall kunna
antecknas. I Världshälsoorganisationens sjukdomsklassifikation
ICD klassas transsexualism som en psykiatrisk störning.
Betecknande för transsexualism är att det råder
en konflikt mellan det psykiskt upplevda och det fysiska könet
och att personen då varaktigt upplever sig höra
till det motsatta könet och har en stark önskan
att ändra sin könstillhörighet för
att kunna leva med yttre egenskaper som motsvarar föreställningen
om det egna jaget. Trots ihärdig forskning är
sjukdomens etiologi fortfarande oklar, något som gäller
många andra psykiatriska sjukdomar och störningar.
Inom medicinen används sedan länge behandlingar och
rehabilitering som lindrar patientens lidande och förbättrar
hans eller hennes funktionsförmåga.
Enligt utredning till utskottet tar diagnostiseringen och behandlingen
av transsexualism lång tid och involverar en mängd
problem. I den diagnostiska utredningen går man
in på patientens utvecklingshistoria, utvecklingen av könsidentiteten
och livssituationen. För att säkerställa
diagnosen använder man dels enskilda samtal och
familjesamtal, dels psykologiska test.
När diagnosen är ställd följer
ett praktiskt test under ett och ett halvt till två år.
Under den tiden kan hormonterapi inledas och patienten får
börja klä sig i det motsatta könets kläder
och träna in sin nya roll. Inte förrän
de psykiatriska undersökningarna är klara, hormonterapin
inletts och försöket med ett nytt liv klarats
av inleds de könskorrigerande operationerna. Personens
juridiska könstillhörighet fastställs
i praktiken när diagnosen bekräftats och det är
klart att personen saknar fortplantningsförmåga
och han eller hon efter försöksperioden fortsätter
leva i enlighet med sin nya könstillhörighet med
fortsatt intag av hormoner. Patienten kan ansöka om fastställelse
först när han eller hon kan visa upp ett utlåtande
om de ovan uppräknade omständigheterna.
Enligt förslaget krävs det inte könskorrigerande
operationer för att könsidentiteten skall kunna
fastställas. Detta är helt på sin plats,
menar utskottet, eftersom det är nyttan eller andra terapeutiska
kriterier som avgör vilka behandlingar som sätts
in. Alla patienter gagnas inte av kirurgiska ingrepp eller behöver
inte dem för ett bättre liv. I vissa fall kan
andra sjukdomar sätta stopp för behandlingar.
Dessutom måste den som utför operationer för
att korrigera patientens könsorgan ha en bred kännedom
om urologi, gynekologi och plastikkirurgi. Hos oss är det ett
fåtal som besitter denna kunskap. Eftersom operationerna är
förknippade inte bara med allmänna utan också individuella
risker, är det inte motiverat att i lagstiftningen kräva
att sådana skall göras.
Uppläggningen av behandlingen
Enligt ett utkast till förordning som förelagts
utskottet är det en med området förtrogen
multiprofessionell arbetsgrupp ledd av en specialist i psykiatri
som svarar för diagnostiken och behandlingen. För
att borga för rätt diganos och behandling koncentreras
behandlingen till två universitetssjukhus (Helsingfors
och Tammerfors). Operationerna för att korrigera patienternas könsorgan
utförs hädanefter endast vid Helsingfors universitetscentralsjukhus.
Den planerade koncentrationen av vården är helt
motiverad, menar utskottet, för att behövlig expertis
skall finnas att tillgå och denna expertis kunna byggas
på. Men diagnosen är så sällsynt att
arbetsgrupperna måste samarbeta och konsultera varandra
och bedriva en fortlöpande självbedömning.
Enligt utkastet till förordning skall den medicinska
utredningen göras av en specialist i psykiatri vid det
sjukhus som undersöker och behandlar patienten. Dessutom
skall en specialist i psykiatri vid ett annat sjukhus träffa
patienten personligen och försäkra sig om att
kriterierna för fastställande av könstillhörighet
uppfylls. Utlåtandet om att de medicinska kriterierna uppfylls
skall undertecknas av båda specialisterna i psykiatri.
Det betyder att det måste finnas minst två undersökningsenheter
i Finland, eftersom diagnosen kräver undersökningar
av två specialister i psykiatri vid två olika
vårdenheter.
Patienterna är så få att det eventuellt
kan behövas en ytterligare koncentration, särskilt
i fråga om kirurgiska ingrepp, för att tillräckliga praktiska
kunskaper skall kunna garanteras och dessa kunskaper byggas på.
Det nordiska samarbetet kunde lämpligen utvecklas för
att kompetent vård skall finnas att tillgå.
Förutsättningen för äktenskap
och registrerat partnerskap
För att en person skall få ny könstillhörighet krävs
också en utredning om att han eller hon har steriliserats
eller av någon annan orsak saknar fortplantningsförmåga.
Dessutom krävs det att han eller hon är myndig, är
finsk medborgare eller bosatt i Finland och inte är gift
eller registrerad partner. Alla andra villkor är enligt
utskottet motiverade utom det som gäller äktenskap.
Utskottet anser i likhet med lagutskottet att villkoret känns
oskäligt för dem som lever i ett äktenskap
eller registrerat parförhållande och vill fortsätta
sitt förhållande, trots att maken eller partnern
anhåller om fastställande av könstillhörigheten.
Gjorda undersökningar visar att transsexuella oftare är
ogifta än befolkningen i snitt och i vissa fall slutar äktenskapen
i skilsmässa redan under behandlingsprocessen. Också om fallen är
få, menar utskottet att lagstiftningen bör respektera
ett parförhållandes fortbestånd och möjliggöra
att parförhållandet kan fortsätta som
en juridisk institution också efter det att ändrad
könstillhörighet har fastställts.
Lagutskottet anser i sitt utlåtande att bestämmelsen
om att fastställande av könstillhörighet kräver
att personen i fråga inte är gift eller registrerad
partner är helt korrekt med tanke på konsekvensen
i den gällande personrättsliga regleringen. Äktenskapet är
ett rättsförhållande mellan en man och
en kvinna och ett registrerat partnerskap mellan två personer
av samma kön. Det är viktigt, menar lagutskottet,
att fastställandet av könstillhörigheten
inte ändrar på denna ordning, dvs. att det handlar
om två separata institutioner. Lagstiftningens konsekvens
kräver ändå inte en så enkelspårig
lösning som den som regeringen föreslår,
konstaterar lagutskottet. Därför föreslår
lagutskottet att lagförslaget kompletteras med bestämmelser
om att ett äktenskap förvandlas till ett registrerat
partnerskap och ett registrerat partnerskap till ett äktenskap
när könstillhörigheten fastställs.
Social- och hälsovårdsutskottet ställer
sig bakom förslaget framför allt av den anledningen
att rättsverkningarna av det fortsatta parförhållandet
fortfarande bör gälla i de fall — låt
vara att de förekommer sällan — där
parterna önskar fortsätta sitt äktenskap
respektive partnerskap. Utskottet föreslår en
bestämmelse om detta i lagen.
Stödet till närstående
Utskottet har i samband med behandlingen av propositionen uppmärksammat
den situation som närstående och då i
synnerhet minderåriga barn befinner sig i. Patientens personliga
rätt till behandling är inte beroende av civilstånd
eller föräldraskap. Det kan bli lättare
också för barnet om föräldern
får behandling och rehabilitering, våndan och
pinan blir mindre och den fysiska, psykiska och sociala funktionsförmågan
förbättras.
Här vill utskottet också understryka vikten
av att det inte bara är patienten som skall få psykologiskt
stöd utan också de närstående
och i synnerhet minderåriga barn. Ett känt faktum
inom den psykiatriska och somatiska sjukvården är
att i all synnerhet småbarn och barn i puberteten påverkas
kraftigt av att en förälder är sjuk.
Sett i ett vidare perspektiv är en av de stora utmaningarna för
vårt servicesystem följaktligen hur barn till föräldrar
med svåra sjukdomar kan stödjas psykiskt och socialt.
Erkännande av ett beslut som har fattats i en främmande
stat
Lagutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamheten
vid att det i lagförslaget inte finns några bestämmelser
om erkännande av ett beslut om fastställande av
könstillhörigheten som fattats i en främmande
stat. Detta betyder att ett avgörande som fattats utomlands
inte erkänns, utan att saken måste behandlas på nytt
i Finland. Förfarandet svarar enligt lagutskottet inte
mot utgångspunkten i den internationellt-privaträttsliga
regleringen att ett rättsförhållande
som utformats på behörigt vis i en annan stat
bör skyddas. Utifrån de bestämmelser
som kommit till i linje med denna utgångspunkt erkänner
man i Finland i stor utsträckning utomlands fattade beslut om
bl.a. namn, vårdnad, äktenskap och registrerat
parförhållande. Lagutskottet menar att lagförslaget
måste kompletteras med en bestämmelse om erkännande
av ett beslut i en annan stat om byte av juridiskt kön.
Med hänvisning till detta föreslår social-
och hälsovårdsutskottet att lagen kompletteras
med en sådan bestämmelse.
Utlämnande av befolkningsdata
I 6 kap. befolkningsdatalagen föreskrivs om offentlighet
för och utlämnande av data i befolkningsdatasystemet.
Utöver uppgifter i befolkningsdatasystemet fastställd
könstillhörighet får också tidigare
uppgifter, t.ex. personbeteckning och förnamn, lämnas
ut. Det är absolut nödvändigt, menar
lagutskottet, att bestämmelserna om utlämnande
av uppgifter i befolkningsdatalagen ses över på denna
punkt.
Enligt information till social- och hälsovårdsutskottet
kommer bestämmelserna om utlämnande av data att
tas upp i samband med totalrevideringen av befolkningsdatalagen.
Då kommer också frågan om överlåtelse
av data som har med könsbyte att göra att diskuteras
i en större kontext.
Lagutskottets åsikt är att uppgifter som har med
fastställande av transsexuella personers könstillhörighet
att göra bör utlämnas bara där det
av särskilda skäl är nödvändigt.
Social- och hälsovårdsutskottet instämmer
i denna ståndpunkt och förutsätter att
arbetet på en översyn av bestämmelserna
inleds med det snaraste.
Detaljmotivering
1. Lag om fastställande av könstillhörighet
i vissa fall
Lagrubriken.
Det framgår av motiveringen till lagförslaget
att syftet inte är att reglera de situationer, då behovet
att ändra könsbeteckningen i befolkningsdatasystemet
beror på att könstillhörigheten har antecknats
fel eller på att personbeteckningen måste ändras
av någon annan orsak när den inte motsvarar det
biologiska könet. Lagen avser fall då en person
vill fastställa sin transsexuella könstillhörighet.
Därför föreslår social- och
hälsovårdsutskottet i likhet med lagutskottet
att rubriken ändras för att bättre motsvara
lagens tillämpningsområde.
1 §. Villkoren för att fastställa
könstillhörigheten.
Enligt punkt 3 får sökanden inte vara gift
eller registrerad partner. Vid behandlingen av proposition RP 200/2000
rd ändrade riksdagen "virallistettu parisuhde" i den finska
lagtexten till "rekisteröity parisuhde". Utskottet föreslår
att samma ändring införs i 3 punkten. Ändringen påverkar
inte den svenska lagtexten.
2 §. Undantag från villkoren.
I 1 mom. ingår en bestämmelse om undantag
från 1 § 3 punkten. Den som lever i ett samboförhållande
eller registrerat partnerskap kan få sin tillhörighet
till det motsatta könet fastställt, om maken respektive
makan eller den andra parten i ett registrerat partnerskap personligen
ger sitt samtycke till det. Social- och hälsovårdsutskottet
föreslår att det i lagtexten ännu tydligare än
lagutskottet föreslår sägs ut att det
krävs informerat samtycke av den andra parten. Då ger
den andra parten också sitt samtycke till att äktenskapet
eller partnerskapet ändras. På grund av sakens
stora betydelse skall maken respektive makan eller den andra parten
i ett registrerat partnerskap personligen ge sitt samtycke till
magistraten. Det räcker alltså inte med samtycke
som ges till exempel per brev eller i en handling som lämnas
in på något annat sätt.
Enligt 2 mom. förvandlas ett äktenskap till
ett registrerat partnerskap och ett registrerat partnerskap i sin
tur till ett äktenskap. Ordet "förvandlas" betyder
inte att det gällande rättsförhållandet
avbryts bara för att det får ett annat namn. Rättsförhållandets
fortbestånd är viktigt för parterna till
exempel för att rätten till familjepension
efter en avliden partner enligt många lagar grundar sig
på att äktenskapet (det registrerade partnerskapet)
har ingåtts före en viss ålder och fortgått
en viss tid före förmånslåtarens
död. Också med tanke på den allmänna
familjelagstiftningen är det motiverat med en konstruktion som
bygger på förhållandets kontinuitet,
då det bland annat indikerar att det vid könsbyte
inte uppstår någon rätt att yrka på avvittring
och att relationens längd räknas från
dess början och inte från könsbytet,
om parrelationen någon gång upplöses
och den andra parten yttrar på jämkning av avvittring,
som lagutskottet framhåller i sitt utlåtande.
Enligt 3 mom. antecknas en ändring av äktenskapet
eller det registrerade partnerskapet i befolkningsdatasystemet i
samband med att den fastställda könstillhörigheten
antecknas.
Till följd av den nya paragrafen ändras 2—5 § till
3—6 §.
7 §. Erkännande av ett utländskt
beslut.
Enligt den nya paragrafen är ett beslut om en persons könstillhörighet även
om det inte stämmer överens med det som antecknats
för honom eller henne i Finlands befolkningsdatasystem
giltigt i Finland utan särskild fastställelse,
om beslutet har fastställts i en främmande stat.
Villkoret för att erkänna fastställelsen
av könstillhörigheten i en annan stat är
att beslutet har vunnit laga kraft och att personen har en klar
koppling till den stat där beslutet har fattats. Medborgarskap
eller bosättning är en sådan koppling.
Med stöd av ordre public-principen i den internationella
privaträttens allmänna läror är
det i alla fall möjligt att inte erkänna ett utländskt
beslut, om erkännandet leder till resultat som står
i strid med grunderna för vår rättsordning.
Till följd av den nya paragrafen ändras 6 § till 8 §.
2. Lag om ändring av 1 och 4 § steriliseringslagen
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att bemyndigandet i 4 § 1 mom. 4 punkten preciseras och
för säkerhets skull omformuleras till ett fristående
moment.