Motivering
Social- och hälsovårdsutskottet har behandlat
redogörelsen med särskild fokus lagd på tillgången
till social- och hälsovårdstjänster.
Som också regeringen påpekar i redogörelsen
påverkas såväl livskvaliteten för
både åretruntboende och fritidsboende på landsbygden
som landsbygdens livskraft av att det finns tjänster i
tillräcklig mängd att tillgå. Regeringens
mål är att med beaktande av lokala omständigheter
sörja för tillgången till offentlig service
för medborgarna oavsett befolkningstäthet och
avstånd i landsbygdsområdena. Men för
det behövs omstruktureringar och flexibla lösningar
som bygger på lokala förhållanden och
behov.
Utskottet är helt överens med regeringen om att
tryggandet av social- och hälsovårdsservice kräver
särskild uppmärksamhet i och med att befolkningen
i landsbygdskommunerna krymper och åldras. I redogörelsen
behandlas den privata sektorns och organisationernas roll som tjänstetillhandahållare.
Regeringen betonar behovet av att stärka organisationernas
roll och vikten av deras partnerskap med den offentliga sektorn
i serviceproduktionen.
Det är viktigt att den sociala sammanhållningen
stärks och att det allmänna och den tredje sektorn
skapar nya verksamhetsformer. Men samtidigt måste den offentliga
sektorns ansvar för att ordna social- och hälsovårdstjänster
kvarstå när det gäller glesbygder.
För att servicen ska kunna utvecklas behövs det
ett tvärsektoriellt samarbete och mindre rigorösa
gränser mellan förvaltningarna. Som det konstateras
i redogörelsen behövs det samserviceenheter, serviceinnovationer
och ny teknik såsom telemedicin via bredband för
att trygga närservicen. Gamlas möjligheter till
tryggt boende i hemmet kan förbättras genom att
utveckla närståendevården och mobila
tjänster och tillhandahålla ett allsidigt utbud
av hemtjänster och hemhjälp. Det är viktigt
att man går in för att precisera begreppet närservice
i enlighet med redogörelsen, understryker utskottet.
Också gårdarna kommer enligt redogörelsen att
framöver spela en allt viktigare roll när det gäller
att bygga upp nya välfärdstjänster. Som exempel
nämns den s.k. Green Care-verksamheten som integrerar naturmiljön
i vårdtjänstinnehållet och skapar nya
sysselsättningsmöjligheter för såväl
gårdar som andra företag och aktörer
på landsbygden. Den breddar samtidigt också innehållet,
volymen och den regionala tillgängligheten för
social- och hälsovårdstjänster.
Även de som bor på landet på sin
fritid behöver bl.a. sociala tjänster och hälsovårdstjänster. Regeringen
poängterar medborgarnas behov av flexibel service också i
kommunen där fritidsbostaden är belägen.
Utskottet anser att särskilt när det gäller
hälso- och sjukvårdstjänster måste kommunborna
ges större möjligheter att själva få välja
hälsovårdscentral eller sjukhus där de kan
få vård och andra hälsovårdstjänster
som kommunerna ansvarar för.
En åldrande befolkning och andra förändringar
i omvärlden leder till att man också på landsbygden
kommer att ha det svårt att rekrytera arbetskraft. Personalunderskottet
inom social- och hälsovården varierar kraftigt
beroende på region. Underskottet var t.ex. större än
20 procent i fjol på en fjärdedel av hälsovårdscentralerna. Det
finns inte heller tillräckligt med tandläkare på hälsovårdscentralerna
(fattas ungefär 16 procent). Inom övriga yrkesgrupper
inom social- och hälso- och sjukvården rör
sig personalbristen kring 5 procent. Det relativt största
underskottet fanns bland specialbarnträdgårdslärare, socialarbetare
och socialhandledare. Ungefär en fjärdedel av
de vakanta socialarbetarjobben har skötts av visstidsanställda
för att det inte har funnits tillräckligt med
behöriga socialarbetare.
"Regeringen sörjer för tillgången
till kunnig arbetskraft i hela landet och stödjer överföring av
både inhemsk och utländsk arbetskraft till landsbygden"
sägs det i redogörelsen. För att det ska
finnas arbetskraft att tillgå på landsbygden måste
omstruktureringen av social- och hälsovårdstjänsterna
fortsätta enligt riktlinjerna för kommun- och
servicestrukturreformen. Dessutom måste man, som det påpekas
i redogörelsen, utveckla kvaliteten i arbetslivet samt
säkra de arbetsföras kompetens och kondition,
förbättra gamlas arbetsförmåga,
uppmuntra senareläggning av pensionering genom flexibla
arbetstidslösningar och arbetstidsarrangemang samt väcka medborgarnas
intresse för arbete på landsbygden.