Motivering

Utskottet har behandlat ärendet i fråga om sitt eget behörighetsområde, dvs. till den del det i propositionen är fråga om behandling av uppgifter som hör till socialvården eller hälso- och sjukvården.

Uppgifter om socialvården

Enligt lagförslaget skall uppgifter om en persons sociala situation samt behov av socialvård eller av förmåner inom socialvården tas in i samhällspåföljdsregistret och övervaknings- och verksamhetsregistret. Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna om behandlingen av känsliga uppgifter inom socialvårdens område i och för sig är på sin plats och menar att det är motiverat att behandla dem i den föreslagna omfattningen. Utskottet anser dock att 16 § 2 mom. 11 punkten i lagförslaget borde ges en mera generell utformning. Enligt den nämnda punkten kan uppgifter ur fångvårdsväsendets verkställighetsregister och övervaknings- och verksamhetsregister, som båda upprätthålls av brottspåföljdsverket, lämnas ut till Folkpensionsanstalten för behandling av pensions-, sjukförsäkrings- och arbetslöshetsförmåner. Utskottet anser att bestämmelsen har utformats alltför snävt, eftersom uppgifter om vistelse i en straffinrättning utom i de nämnda ärendena kan behövas också till exempel i bostadsbidragsärenden, studiestödsärenden och militärunderstödsärenden. För att bestämmelsen mera täckande skall gälla behandlingen av olika förmånsärenden, föreslår utskottet att punkten utformas så att det är möjligt att lämna ut uppgifter till "...Folkpensionsanstalten för skötsel av de förmåner som den ålagts att verkställa."

Hälsovårdsregistret

Enligt lagförslaget skall brottspåföljdsverket med hjälp av automatisk databehandling föra flera riksomfattande personregister, bl.a. hälsovårdsregistret. Registret skall enligt lagförslagets 9 § innehålla handlingar eller tekniska upptagningar som används, har upprättats eller inkommit när vården av en fånge eller en intagen i en straffanstalt organiseras och genomförs och som innehåller personuppgifter som gäller personens hälsa eller andra personliga uppgifter som har samband med den. Behandlingen av uppgifter som gäller hälso- och sjukvården regleras i lagens 14, 15 och 18 §. I övrigt skall på behandlingen av dessa uppgifter tillämpas vad som föreskrivs annanstans i lag.

I 2 § 5 punkten lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) finns en definition av journalhandlingar. Journalhandlingarna bildar ett i personuppgiftslagen (523/1999) avsett personregister, och registeransvarig för det är enligt personuppgiftslagen och patientuppgiftslagen en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som utövar sitt yrke självständigt. Verksamhetsenheter inom fångvårdsväsendets hälso- och sjukvård har varit bland annat sinnessjukhuset för fångar och psykiatriska avdelningen samt övriga anstaltssjukhus, sjukavdelningar och fängelsernas polikliniker. I stället för dessa träder fångvårdsväsendets grundhälsovårdsenhet, som huvudsakligen omfattar alla fängelsers polikliniker och som leds av en överläkare vid fångvårdsväsendet. Dessutom finns det tre sjukhusenheter, nämligen sinnessjukhuset för fångar, Tavastehus fångsjukhus och psykiatriska enheten vid Helsingfors fängelse, som alla leds av en överläkare.

Enligt patientlagens 13 § förutsätter utlämnande av uppgifter från en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården till en annan med undantag för vissa specialsituationer samtycke av patienten. Också mellan verksamhetsenheterna inom fångvårdsväsendets hälso- och sjukvård kan för närvarande uppgifter lämnas endast med patientens samtycke. Då propositionen utgår från att fångvården skall få ett centraliserat hälsovårdsregister, som omfattar alla fängelsepolikliniker, kunde uppgifter som uppstått vid skötseln av en patient användas utan patientens samtycke, oberoende av i vilken enhet de uppkommit. Då dessa registerbestämmelser kan betraktas som specialbestämmelser i förhållande till patientlagen, vore det med hänsyn till klarheten i lagstiftningen befogat att i patientlagen ta in en hänvisningsbestämmelse då det gäller fångvårdsväsendets patientregister.

Utlämnande av uppgifter ur hälsovårdsregistret

Lagförslagets 18 § innehåller en principiellt viktig bestämmelse om utlämnande av uppgifter om hälsotillståndet, eftersom den innebär ett väsentligt avsteg från den nu gällande sekretessbestämmelsen. Den föreslagna paragrafen tillåter att den läkare eller en av denne förordnad person inom hälso- och sjukvården som vårdar en fånge eller en intagen på straffanstalt efter att ha samtalat med personen i fråga kunde informera straffanstaltens direktör om HIV-, hepatit B- eller C-infektion eller en allmänfarlig smittsam sjukdom, om det enligt bedömning av den läkare som vårdar fången eller den som intagits i en straffanstalt finns en särskild risk för att sjukdomen skall spridas. Bestämmelsen innebär ett undantag från den inom hälso- och sjukvården allmänt tillämpade centrala principen med förtrolighet i vårdrelationen. Undantag skulle dock vara möjliga bara under vissa förutsättningar. För det första är de sjukdomar som anmäls noga avgränsade. För det andra är det möjligt att lämna uppgifter endast för att skydda andra fångars, personalens eller andra personers hälsa och säkerhet. Dessutom förutsätts det att samtal förs med patienten innan uppgifter lämnas. Den fängelsedirektör som får uppgiften är skyldig att hålla uppgiften hemlig. Utskottet anser att bestämmelsen kan godkännas med dessa begränsningar. Enligt utskottets ståndpunkt kan den föreslagna rätten att lämna uppgifter motiveras, eftersom det bland fångarna finns flera sprutnarkomaner än tidigare, varvid risken för att sjukdomar sprids inom en anstalt är större än tidigare.

Utskottet understryker dock att det med tanke på förebyggande av smittsamma sjukdomar är primärt viktigt att anstalten allmänt taget förbereder sig på smittoriskerna samt att hela personalen skyddar sig, inte personligen utan som om vilken patient som helst vore bärare av en smittsam sjukdom. Denna utgångspunkt har betydelse inte bara vid förebyggande av spridning av smittsamma sjukdomar utan också med hänsyn till ett jämlikt bemötande och för att undvika att de som smittats stämplas onödigt. Med tanke på smittbäraren är det av primär vikt att sjukdomen konstateras så tidigt som möjligt och smittbäraren på så sätt kommer i behörig vård.

Utskottet ägnar dessutom uppmärksamhet åt den föreslagna bestämmelsens förhållande till lagen om smittsamma sjukdomar (583/1986). I lagen finns bestämmelser om anmälan av smittsamma sjukdomar. Det är möjligt att anmäla de sjukdomar som det nu är frågan om endast till de instanser som behöver uppgifterna för de i nämnda lag föreskrivna åliggandena. I lagen om smittsamma sjukdomar uppställs inga åliggande för straffanstalternas direktörer. Eftersom det finns en speciallag om smittsamma sjukdomar och förhindrande av att de sprids, kunde man med fog tänka sig att frågan skulle regleras i lagstiftningen om smittsamma sjukdomar. Utskottet anser det vara nödvändigt att till lagen om smittsamma sjukdomar fogas en bestämmelse med hänvisning till ifrågavarande bestämmelse om anmälan av sjukdomar.