Motivering

De social- och hälsovårdspolitiska prioriteringarna i budgetförslaget för 2008 är otillräckliga. Anslaget till utveckling av offentliga tjänster, jämlika löner och bättre kvalitet och tillgång till hälsovård måste höjas med 600 miljoner euro, som oppositionspartierna föreslår i sin gemensamma budgetmotion.

Äldreomsorgen

Enligt den senaste rapporten från statsrevisorerna är äldreomsorgen på vissa orter så dålig att den strider mot de grundläggande fri- och rättigheterna. Finländarna blir äldre och behöver allt mer service, men budgeten har inte ett spår av beredskap inför framtiden. Regeringen föreslår bara 21,3 miljoner till förbättringar i primärvården och äldreomsorgen. De samlade satsningarna på äldreomsorgen är så små att någon tillfredsställande nivå omöjligen kan uppnås.

Ett av problemen inom äldreomsorgen är att personalen är så knappt tilltagen inom hemtjänsten, stödtjänsterna för närståendevården och den slutna vården. Om kvaliteten ska förbättras måste statsandelarna till kommunerna få mer pengar och tydligare normer läggas fast. Den nuvarande kvalitetspolicyn räcker helt enkelt inte till. För att anslagen verkligen ska gå till nyanställningar behöver vi bindande regler med hjälp av en lag och en förordning om äldreomsorg.

Avgifter

Regeringen vill se över finansieringen av social- och hälsovården för att förbättra tillgången och kvaliteten på vården. Kommunerna har ingen nytta av högre avgifter för statsandelarna minskar när intäkterna från avgifterna ökar. Det blir alltså ingen reform. Trots kommun- och servicestrukturreformen behöver kommunerna mer pengar för att klara av de ökande åtagandena. Vi måste stoppa höjningarna av klientavgifterna.

Sett i ett internationellt perspektiv har egenavgifterna inom hälso- och sjukvården stigit i Finland. Ungefär 10 procent av befolkningen anlitar 80 procent av all hälsovård. De höga kostnaderna hindrar framför allt låginkomsttagare och kroniskt sjuka personer att söka vård. Det är långtidssjuka med låga inkomster som betalar största delen av klientavgifterna. Egenavgifterna inom offentlig hälso- och sjukvård måste sänkas för att komma närmare det europeiska genomsnittet. Dessutom måste vi dela den ekonomiska bördan på grund av sjukdom mer solidariskt och införa ett samordnat avgiftstak för alla avgifter inom vården.

Närståendevårdarna

Det finns uppskattningsvis 300 000 närståendevårdare i vårt land och bara omkring 10 procent får kommunalt stöd för närståendevård. Närståendevården spelar en stor roll som ersättande och kompletterande verksamhet till offentliga tjänster, särskilt sluten vård. Det är ett faktum som inte kan bestridas. Men vården får ofta stå tillbaka när kommunerna har ekonomiska problem. Stödet borde ges ut till varje vårdare som uppfyller kriterierna. Dessutom måste de få bättre möjligheter till vila genom en ledig dag per vecka för att orka med sitt arbete. Den lagstadgade rätten till en ledig dag måste kunna omsättas i praktiken.

Personlig assistent för gravt funktionshindrade

Personliga assistenter och tolkar ger gravt funktionshindrade möjligheter att vara aktiva i samhället, förvärvsarbeta och ha ett socialt liv och familj. Regeringen borde ha avsatt pengar för att införa regler om subjektiv rätt till personlig assistent.

Barnfamiljer

Budgetförslaget ger minimala förbättringar för barnfamiljerna. Fattigdomen bland barn har ökat oroväckande mycket. Till exempel 120 000 barn lever i hushåll där månadsinkomsterna ligger under EU:s fattigdomsgräns som går vid 750 euro. Sämst har inkomsterna utvecklats bland ensamföräldrar och flerbarnsfamiljer men också i familjer med barn under tre år. Fattigdomen bland barn är en stor skam som vi genast måste avskaffa med målmedvetna insatser.

Skillnaden mellan den lägsta föräldrapenningen (15,20 euro/dag) och den genomsnittliga föräldrapenningen (40,90 euro/dag) har sedan 2005 ökat med mer än tio euro per dagpenningsdag (2008 är den genomsnittliga föräldrapenningen ungefär 53,60 euro/dag). En höjning måste träda i kraft redan från och med nästa år. För att avskaffa fattigdomen bland barn måste barnbidraget utsträckas till 17-åringar och uträkningen av utkomststöd ses över när det gäller barnbidraget. Dessutom borde regeringen ha föreslagit att barnbidraget ska kopplas till index.

Behovet av barnskydd och psykiatrisk vård för barn ökar oroväckande snabbt. För att barnskyddslagen ska kunna tillämpas på behörigt sätt behövs det mer anslag. Bara för att utreda behovet av barnskydd behövs det uppskattningsvis 155 socialarbetare till inom den öppna vården. Extra kostnader kommer också av att personal- och platsdimensioneringen för institutionerna har ändrats och det därför behövs nyanställningar, likaså för utbyggnaden av skyldigheten att ordna eftervård. De totala kostnaderna för pensionsskyddslagen beräknas uppgå till 18,8—20,2 miljoner euro.

Redan nu finns det omkring 16 000 barn som är placerade utanför hemmet. Bara 30 procent av dem bor i familj, resten på institution. I Sverige tas 70 och i Norge 80 procent av barnen om hand i familjer. Om vi ska kunna satsa på familjevård behövs det stora förbättringar i arvodena till familjevårdare. Dessutom bör de få rätt till familjeledighet, framför allt hemvårdsstöd, men också moderskapsdagpenning, faderskapsdagpenning och föräldradagpenning.

Anslaget till barn- och ungdomspsykiatri som tidigare fanns i budgeten har lyfts över till statsandelarna för projekt inom social- och hälsovården. Kristdemokraterna oroar sig för om anslaget verkligen går till psykiatrisk vård för barn och unga.

Skatten på alkohol och tobak

De alkoholrelaterade skadorna som kom efter skattesänkningen 2004 är på många sätt påtagliga. Alkoholkonsumtionen har utan tvivel ett samband med alkoholpriset. Den föreslagna höjningen av alkoholaccisen är alldeles för liten i relation till de hälsomässiga och sociala problemen bland befolkningen. Experterna kräver att skatterna höjs med minst 20 procent för att konsumtionen ska kunna sänkas så mycket att det ger effekter för folkhälsan. Den sänkta alkoholaccisen har resulterat i att vårdbehovet har ökat kraftigt bland missbrukare. Många organisationer gör ett bra arbete, men de har otillräckliga resurser för de ökande behoven. Det behövs större anslag.

Varje år dör 5 000 människor i Finland på grund av tobak. Det är fler än till exempel de sammanlagda dödsfallen på grund av alkohol, trafikolyckor, självmord och mord. Varje år har vi 1,2 miljoner sjukdagar och 600 000 läkarbesök på grund av tobak. Vart tredje fall av cancer beror på tobak och vid vart femte hjärtrelaterade dödsfall är tobak den största riskfaktorn. Med högre skatter kan vi minska konsumtionen och därmed också de tobaksrelaterade hälsoriskerna.

Motivering

Statsandelarna

Genom den offentliga vården måste vi garantera alla en riskfri födelse, bra barnomsorg, högkvalitativ utbildning, adekvat hälso- och sjukvård och en mänsklig ålderdom. Det är kommunerna som står för merparterna av tjänsterna och därför måste kommunekonomin förbättras. Under en tid av mycket kraftig ekonomisk uppgång har minst 25 procent av kommunerna för avsikt att höja skatteöret och på grund av de otillräckliga statsandelarna kommer kommunerna att bli hårt skuldsatta nästa år och de påföljande åren.

Kommunerna har råkat i ekonomiskt trångmål och det yttrar sig i sämre service. Därför har de svårigheter med att ge människor den service de har rätt att få. I vissa delar av landet yttrar sig den dåliga kommunekonomin i bland annat sämre äldreomsorg och långa vårdköer trots vårdgarantin. Operationsköerna förefaller att delvis ha flyttat över till poliklinikerna och hälsovårdscentralerna utan att köerna de facto har kortats. I själva verket har köerna inom vissa delar av den specialiserade sjukvården blivit längre.

För välfärdstjänsterna och därmed också för större jämlikhet i samhället spelar en hållbar kommunekonomi en viktig roll eftersom kommunerna både tillhandahåller och finansierar merparten av tjänsterna. Budgetpropositionen ger inga garantier för en hållbar kommunekonomi. Därför måste kommunerna få större statliga anslag, särskilt till social- och hälsovården eftersom regeringen har planer på att göra tvärtom, nämligen skära ner statsandelarna med 2,11 procentenheter.

De minsta bidragen

Som läget ser ut garanterar de minsta bidragen inget människovärdigt liv. Dessutom beskattas de minsta bidragen strängare än löneinkomster, där skatten minskar tack vare det kommunala förvärvsinkomstavdraget och andra avdrag på förvärvsinkomsterna.

Det konstiga är att barnbidraget höjdes i fjol, men samtidigt gick de som har det allra sämst miste om höjningen när utkomststödet minskade. Nu går det så att den höjning av barnbidraget till ensamföräldrar som regeringen föreslår inte kommer att gälla de ensamföräldrar som har det allra sämst.

För att stödja familjerna med de allra största ekonomiska problemen i deras fostrargärning föreslår vi att barnbidraget för det första barnet ska vara prioriterad inkomst när grunddelen till utkomststödet räknas ut.

Vidare föreslår vi högre barnbidrag för att stödja familjerna. I en budgetmotion föreslår vi att barnbidragen höjs med 10 euro antingen som lagfäst förmån eller ett extra tillägg till barnbidragen vid sidan av höjningen för ensamföräldrar.

För den lägsta sociala tryggheten föreslår vår riksdagsgrupp att förmånerna inom grundtryggheten samordnas och höjs till samma nivå som folkpension till fullt belopp. I år uppgår full folkpension till 524,85 euro per månad och kompletteras med en höjning på 20 euro plus indexhöjning från och med 2008. Då stiger folkpensionen i den andra kommungruppen till samma nivå. Folkpensionen är ungefär 557 euro från och med 2008 (det officiella beloppet med indexjustering är ännu inte tillgängligt).

För att återställa köpkraften inom minimiskyddet föreslår Vänsterförbundet dels att bidragen höjs, dels att de minsta bidragen ska vara skattefria enligt samma regler som för pensionerna genom det kommunala pensionsinkomstavdraget.

Orsaksbaserad minimitrygghet

För sjukförsäkringen föreslår vi att de lägsta beloppen av minimidagpenningarna inom sjukförsäkringen, sjukdagpenningen, moderskapsdagpenningen, föräldradagpenningen och den särskilda moderskapsdagpenningen höjs från 380 euro per månad (15,20 euro per dag för i snitt 25 dagar i månaden) till 557,38 euro i månaden (25,92 euro per dag för i snitt 21,5 dagar i månaden). Bidraget måste alltså höjas med 177,38 euro i månaden. Dessutom föreslår vi att dagarna för att bestämma dagpenningarna inom sjukförsäkringen samordnas med arbetslöshetsersättningarna (utbetalning och karensdagar i snitt 5 dagar i veckan). Då kan den lägsta dagpenningen räknas ut genom att månadsbeloppet divideras med 21,5.

För arbetslöshetsersättningarna föreslår vi att grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet för enskilda höjs till samma nivå som folkpension till fullt belopp. Det är ungefär 36 euro mer än vad regeringen föreslår (521,59 euro/månad och 24,26 euro/dag) och 43,32 mer i månaden (557,38 euro/månad och 25,92 euro/dag) än i dagsläget (514,06 euro/månad och 23,91 euro/dag 2007).

För grunddelen till utkomststödet föreslår vi att den höjs från den nuvarande nivån (389,37 e/månad) till 557,38 euro och att stödet för myndiga personer som bor hemma hos sina föräldrar höjs från 73 till 85 procent av grunddelen till fullt belopp. Då stiger grunddelen med 168,81 euro i månaden. Utöver en samordning av beloppen behöver vi också en inkomstgaranti som betalas ut av Folkpensionsanstalten. Den kunde ersätta den nuvarande grunddelen till utkomststödet. Vi föreslår att utkomststödet under valperioden ändras till en inkomstgaranti som administreras av Folkpensionsanstalten.

Vidare föreslår Vänsterförbundet att behovsprövningen slopas för arbetsmarknadsstödet eftersom den är en lämning från fattigvårdens tid och inte hör hemma i ett system med individuell arbetslöshetsersättning. Genom en sådan reform skulle de som får arbetsmarknadsstöd behandlas på samma sätt som de som får inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning. Tack vare vårt förslag skulle arbetsmarknadsstödet för arbetslösa inte vara beroende av makens inkomster eller stödtagarens egna kapitalinkomster. Därmed avskaffar vi en av de mekanismer i den orsaksbaserade minimitryggheten som förhindrar sysselsättning och underbygger fattigdomsfällan.

För att underlätta sysselsättningen föreslår vi att kopplingen mellan bostadsbidrag respektive utkomststöd och inkomsterna minskar betydligt. Vidare föreslår vi en ändring i lagen om bostadsbidrag. Den tillåter att alla arbetslösa arbetssökande kan ta jobb för mindre än sex månader utan att bostadsbidraget sjunker av inkomsterna. Dessutom föreslår vi att utkomststödtagare ska kunna tjäna 30 procent av sina förvärvsinkomster och högst 300 euro i månaden (i dagsläget 20 procent respektive 150 euro i månaden) utan att utkomststödet minskar av så här små inkomster. Vårt förslag är ett försök att undanröja den så kallade byråkratifällan.

Vi föreslår också att föräldrars inkomster inte längre ska inverka på studiestödet för studerande under 20 år med eget boende.

Den nya grundtryggheten måste indexbindas över hela linjen. I dagsläget har till exempel studiestödet ingen koppling till index som kan garantera en viss nivå.

Folkpensionen till fullt belopp är fortfarande ganska låg när egenavgifterna inom hälso- och sjukvården hör till de högsta och läkemedelsersättningarna till de lägsta i Europa.

Vårt mål är att personer med årliga inkomster under 10 000 euro inte ska betala skatt. I ett första steg kan skatten på de små bidragen minska genom att grundavdraget höjs till 3 000 euro och inte till 2 000 euro som regeringen föreslår. På årsnivå skulle reformen kosta 450 miljoner euro.

När beloppen för grundtryggheten samordnas kan vi så småningom gå mot en basinkomst (medborgarinkomst) när samhället är berett för reformen.

Klientavgifterna

Vänsterförbundets riksdagsgrupp påpekar att klientavgifterna för offentliga välfärdstjänster inte ska höjas alls, vilket regeringen föreslår. Våra avgifter ligger redan nu över det europeiska genomsnittet. En höjning ökar ytterligare klyftan mellan hög- och låginkomsttagare.

Samtidigt som regeringen tillåter att klientavgifterna höjs vill den ta inkomsttillskott från kommunerna genom att skära ner statsandelarna. Och den motiverar detta med tillgången till och god kvalitet på servicen. Det är en orimlig nedskärning och motiven fullkomligt groteska.

Den kommunala social- och hälsovården måste ha tillräckligt stor personal

Utan tillräckligt stor och kvalificerad personal går det inte att tillhandahålla grundläggande tjänster. Social- och hälsovårdsutskottet gör en bra bedömning av situationen, men de enstaka förbättringsförslagen är inte nog utan en hållbar kommunekonomi är A och O. Där räcker inte budgetförslagen till för att rädda läget 2008.

Äldrebefolkningen

I sin regeringsförklaring skriver regeringen många vackra ord om de äldre. Men det finns inga anslag för frågorna i budgeten. Det är mycket sannolikt att det anslag på 250 miljoner euro som är avsatt för välfärdstjänster i budgetramen inte räcker till ens för äldreomsorgen. Vår riksdagsgrupp föreslår en lag om äldretjänster som garanterar adekvat trygghet för alla äldre. Den skulle kosta staten ungefär 100 miljoner euro.

Bättre stöd för närståendevård och assistenter för gravt funktionshindrade

Regeringen har också glömt bort att förbättra stödet till närståendevård. Det behövs minst 120 miljoner euro under valperioden. Vi noterar att regeringen i regeringsförklaringen också ger löften om att gradvis förbättra reglerna för assistenter för funktionshindrade. Om skrivningen är tänkt att betyda att gravt handikappade får subjektiv rätt till assistent finns det i alla fall inga spår i budgeten av de 40 miljoner euro per år som kommer att behövas.

Motivering

Som ett led i den positiva ekonomiska utvecklingen i landet har också kommunekonomin förbättrats de senaste åren. Inte minst skatteintäkterna har ökat kraftigt. Den snabba tillväxten i år, ungefär 6 procent, kommer sannolikt att fortsätta också nästa år om de samhällsekonomiska lönebeloppen utvecklas gynnsamt.

Nästa år kommer statsandelarna till kommunerna att öka med cirka 720 miljoner euro. Trots att beloppen stiger sjunker statens andel i finansieringen av social- och hälsovården betydligt. Detta beror på att ökningen nästan helt och hållet är en översyn av kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner, indexhöjning av kommunernas kostnader och ersättning till kommunerna för skattebortfall i form av statsandelar till social- och hälsovården.

Den faktiska höjningen av statsandelarna till social- och hälsovården är 21,3 miljoner euro. Det beloppet avsätter regeringen till att förbättra äldreomsorgen och primärvården. Ökningen kompenserar inte de minskade statsandelarna så kommunernas möjligheter att förbättra äldreomsorgen och primärvården är begränsade. Dessutom påverkas kommunernas handlingsutrymme av löneuppgörelserna. Kommunerna måste antingen höja den kommunala skatten eller anpassa antalet anställda efter lönebudgeten. Men befolkningen åldras och behovet av kommunala tjänster ökar. Därmed kommer kommunerna fortsatt att ha ekonomiska problem och kommer inte att kunna anställa ny personal.

Den föreslagna statsandelen till driftskostnaderna inom social- och hälsovården är på tok för liten om man ser till de verkliga behoven. Kommunerna är i stort behov av större personal inom bland annat socialvården, hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. Vidare kommer personliga assistenter för gravt funktionshindrade att kräva gigantiska årliga satsningar på statsandelar till social- och hälsovården, menar vissa bedömare. Därför har Socialdemokratiska riksdagsgruppen tillsammans med Kristdemokaternas, Vänsterförbundets och Sannfinländarnas riksdagsgrupper lämnat in en budgetmotion som föreslår 600 miljoner euro till för statsandelarna till driftskostnaderna inom den kommunala social- och hälsovården. Anslagsökningen ska stärka tjänsteutbudet inom äldreomsorgen när det gäller bland annat hemtjänst, närståendevård och primärvård. Dessutom behövs det pengar för personliga assistenter till gravt handikappade, familjer med psykisk ohälsa och barnfamiljer och till bättre missbrukarvård.

Vi kan inte heller acceptera regeringens förslag att höja klientavgifterna inom social- och hälsovården och att indexbinda avgifterna. Höjningarna slår hårdast mot personer som ofta är sjuka, arbetslösa och låginkomsttagare. Sammantaget drabbas funktionshindrade med låga inkomster och långtidssjuka människor av klientavgifterna och läkemedelskostnaderna så att 6 § om jämlikhet och 19 § om rätt till social trygghet i grundlagen inte följs. Social- och hälsovårdsorganisationerna har i flera sammanhang påpekat att höjningar av klientavgifterna och kostnadshöjande reformer av läkemedelsförsörjningen inte ska göras innan debatten och förberedelserna för ett avgiftstak inom social- och hälsovården och för läkemedelskostnaderna har resulterat i reformer och översyner. Organisationerna föreslår bland annat att avgiftstaken slås ihop.

Klientavgifterna höjs den 1 augusti 2008 och kommunerna får sota för de extra inkomsterna när staten tar tillbaka pengarna genom att sänka statsandelarna i motsvarande grad. Det är ohållbart för kommunekonomin. Om klientavgifterna alltså kommer att höjas kan vi inte acceptera att staten tar tillbaka de extra inkomsterna genom att sänka statsandelarna.

Det har länge varit känt att kommunerna har problem med att ordna äldreomsorgen och anställa ny personal inom vård och omsorg. Just nu håller regeringen på att ta fram en ny kvalitetspolicy för äldreomsorgen. Rekommendationerna måste vara mer konkreta och mer bindande. Det behövs mer exakta regler för det minsta antalet anställda. Till exempel personer utan vårdutbildning får inte räknas in i personaldimensioneringen. Äldreomsorgen måste ha tillräckligt med personal. Vi socialdemokrater anser att regeringen inte gör tillräckligt för att trygga personaltillgången. Dessutom måste övervakning, klagomål och tillståndsadministration inom äldreomsorgen förtydligas i den nya kvalitetspolicyn.

Andelen fattiga barnfamiljer har ökat snabbare än den övriga befolkningen de senaste tio åren. Statistik från Stakes visar att det fanns omkring 98 000 barn i de barnfamiljer som fick utkomststöd 2005. Social- och hälsovårdsutskottet påpekar att de allra fattigaste familjerna inte har någon nytta av ensamförsörjarhöjningen till barnbidraget eller att studiestödet höjs. Också de familjer med ensamföräldrar som inte får utkomststöd har mycket liten nytta av ändringen när regeringen samtidigt höjer klientavgifterna inom social- och hälsovården och indexbinder dem utan att indexbinda de sociala bidragen.

Trots att socialdemokraterna under den förra valperioden arbetade för att ge människorna med de allra minsta inkomsterna bättre möjligheter är den ökande fattigdomen i barnfamiljerna fortfarande ett uppenbart samhällspolitiskt problem. Därför föreslår vi att grunddelen för barn i utkomststödet höjs, likaså barnbidraget för det första barnet. Vidare anser vi att det måste utredas om barnbidrag också kan betalas till 17-åringar och om barnbidraget kan samordnas med studiestödet och andra sociala bidrag. Dessutom måste det utredas om barnbidraget kan bli prioriterad inkomst för att det inte ska påverka utkomststödet.

Regeringen tänker begränsa heldagsbarnomsorgen för de fattigaste barnfamiljerna genom en lägsta avgift, det vill säga den slopar den så kallade nollkategorin. Det kan vi inte acceptera eftersom det medför onödig byråkrati och behandlar barnen olika i och med att de får mindre möjligheter att delta i barnomsorg och annan småbarnsverksamhet.

Det bör förhindras att utkomststödet är den enda långvariga försörjningsformen. Arbetslösheten måste gå ned och den primära sociala tryggheten förbättras för att vi ska kunna förhindra fattigdom och marginalisering. Också arbetsmarknadsstödtagare måste anhålla om utkomststöd alltför ofta då arbetsmarknadsstödet är så litet. Följaktligen måste också arbetsmarknadsstödet höjas gradvis för att stödtagarna inte längre ska behöva anhålla om utkomststöd. Dessutom är arbetsmarknadsstödet kopplat till grunddagpenningen vid arbetslöshet. Därför skulle då också grunddagpenningen och den inkomstrelaterade dagpenningen stiga.

Vi välkomnar regeringens förslag att se över lagen om utkomststöd. Lagen får bland annat frister för handläggningstiden och klientens rätt att få tid hos en socialarbetare. Också barnskyddslagen har setts över och det behövs därför mer personal för att den ska kunna tillämpas effektivt. Bara för dessa ändamål behövs det drygt 450 socialarbetare till. Tyvärr blir det kommunerna som får stå för kostnaderna när regeringen inte har avsatt några anslag för kostnaderna för reformen av lagen om utkomststöd.

Ungefär 11 procent av hälso- och sjukvårdskostnaderna beror på att åtgärderna för att uppehålla och främja hälsan har misslyckats. Om folk ska fås att satsa på en hälsosam livsstil behövs det mer pengar för bland annat hälsorådgivning och information, men också för fysiska aktiviteter. Följaktligen anser vi att anslaget på 9,3 miljoner euro till hälsofrämjande verksamhet är alltför litet.

Den föreslagna åtgärden för alkoholskatten är i och för sig bra, men otillräcklig.