Allmänt

I budgeten för nästa år går regeringen vidare med sin kortsiktiga nedskärningspolitik. I en rapport om den grundläggande tryggheten sägs det att nivån på förmånerna inte räckte till för att garantera alla en skälig minimikonsumtion när regeringsprogrammet utarbetades. Så man frågar sig hur det är nu efter de många nedskärningarna. Situationen hotar att förvärras ytterligare, vilket leder till ökad fattigdom och ojämlikhet. Utöver nedskärningarna i förmåner och ersättningar sparar regeringen in genom de kommunala tjänsterna – nästa år genom att försämra tjänsterna för äldre och i fortsättningen genom neddragningar i tjänsterna för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt har regeringen ställt upp som mål att vårdreformen ska ge besparingar på hela 3 miljarder euro. Detta i kombination med den marknadsorienterade valfriheten kan enligt sakkunniga inte innebära mycket annat än att servicen försämras eller att självriskandelarna ökar avsevärt. Också höjningen av klientavgifterna inom social- och hälsovården försämrar situationen i synnerhet för dem med de lägsta inkomsterna, de långtidssjuka, de äldre och de arbetslösa. Försvagningen av de primära förmånerna tvingar till långvarigt beroende av utkomststödet. Detta beroende av utkomststöd skärper i sin tur tröskeleffekten och gör det svårare att få ens kortvarig anställning.  

Vi kan inte godta nedskärningspolicyn, där regeringen utan heltäckande konsekvensbedömningar försämrar en rad grundläggande förmåner och ständigt utsätter samma grupper för andra nedskärningar och skärpningar. 

Folkpensionsindex ska följa prisutvecklingen

Nu vill regeringen kapa folkpensionsindex med 0,85 procent och frysa indexet på samma nivå som i år för att förverkliga sina statsfinansiella sparplaner. Neddragningarna gäller de minsta förmånerna, som alltså är bundna till folkpensionsindex. Förmånerna har sjunkit redan en gång tidigare i år, nämligen när folkpensionsindex sjönk under noll. Ovanpå alla dessa försämringar i människors vardag inför regeringen ännu fler sparåtgärder.  

Samtidigt har regeringen fattat beslut om gigantiska sänkningar i inkomstskatten, lägre arvsskatt och avdrag för gåvor i form av skog och för företagare. Enligt kalkyler från riksdagens utredningstjänst stiger köpkraften mest för personer med bruttoinkomster på mer än 7 500 euro i månaden. Däremot får personer som lever på sociala förmåner se sin köpkraft sjunka, exempelvis med två procent vid inkomster i nivå med garantipensionen. För alla med en arbetspension under 2 000 euro i månaden ligger köpkraftsutvecklingen på minus. Också alla de som har förvärvsinkomster under 1 500 euro i månaden förefaller att få sämre köpkraft, trots att regeringen gett utfästelser om att ersätta alla löntagare för konsekvenserna av konkurrenskraftsavtalet. Enligt vissa beräkningar från FPA stiger ginikoefficienten av indexsänkningen, det vill säga inkomstskillnaderna blir större och fattigdomen ökar.  

Vi förutsätter att regeringen återtar de orimligt stora nedskärningarna i de lägsta förmånerna. En indexhöjning säkerställer köpkraften och pengarna används för konsumtion samtidigt som de ger välfärd i vardagen. 

Veteranerna är värda vårt fulla stöd

Extra obetänksam är regeringen i sin behandling av våra veteraner under jubileumsåret för Finlands 100-åriga självständighet. I takt med folkpensionsindex sjunker också de särskilda veteranförmånerna, nämligen fronttillägget, det extra fronttillägget och veterantillägget. Hårdast slår nedskärningen mot veteranerna med de lägsta inkomsterna och flest hälsoproblem, som också får folkpension och vårdbidrag för pensionstagare med förhöjning eller med högsta belopp. För dem sjunker inkomsterna med upp till 10 euro i månaden bara av nedskärningarna i de här förmånerna. Vidare är indexsänkningen för fronttillägget fel signal från regeringen till veteranerna, särskilt som regeringen vill spara 200 000 euro på förmånen.  

Veteranerna är i snitt 92 år. Trots att den grupp som får rehabilitering krymper år för år, ökar rehabiliteringen per veteran i både omfattning och intensitet. Riksdagen har beslutat sänka gränsen för invaliditetsgraden för krigsinvalider till 10 procent, och det är ett bra beslut. När alla veteraner blir äldre, ökar hela tiden behovet av i synnerhet service och rehabilitering i hemmet. Vi måste se till att veteranerna kan klara sig i vardagen i sina hem. Det behövs tillräckligt stora anslag för att de veteraner som har nytta av rehabilitering i syfte att främja funktionsförmågan och hjälpa dem att klara sig på egen hand årligen ska få sådan rehabilitering. 

Vi förutsätter att regeringen omvärderar neddragningarna i veteranförmånerna och säkerställer att veteraner får god rehabilitering utifrån sina individuella behov oberoende av boendeform.  

Bostadsbidragstagarna ska inte behöva betala för problemen i bostadspolitiken

Än en gång skär regeringen i både det allmänna bostadsbidraget och i bostadsbidraget för pensionstagare. Med sänkningen av gränsen för godtagbara boendekostnader vill regeringen spara 9 miljoner euro och med frysning av utgifterna 3,5 miljoner euro. De pensionstagare som får bostadsbidrag hör till den kategori som har det sämst ställt, om man ser till deras försörjningsmöjligheter. I värsta fall kan sämre ekonomi och osäker bostadssituation göra att pensionstagarna mår sämre, har sämre funktionsförmåga och får större kostnader för social- och hälsovård. Regeringen för över studerande till det allmänna bostadsbidraget, vilket är en bra lösning. Men regeringen tänker göra det kostnadsneutralt genom att frysa beloppet för godtagbara boendekostnader och sänka beloppet med 4 procent i kommungrupperna 3 och 4. Totalt sparar regeringen 34,1 miljoner euro nästa år på det allmänna bostadsbidraget, medan besparingen på årsbasis är 60,7 miljoner euro. Ett av de vanligaste problemen med bostadsbidraget är att den godtagbara hyresnivån är så låg i jämförelse med hyrorna på bostadsmarknaden. Många som får bostadsbidrag måste komplettera sitt låga bostadsbidrag med långvarigt utkomststöd, trots att stödet är tänkt som en sista utväg. 

Vi kan inte acceptera att regeringen försöker dämpa ökningen i boendekostnaderna på marknaden genom att skära i bostadsbidraget. Bostadspolitiken och stödet till boende måste förbättras systematiskt som ett led i ett hållbart samhälle. Vi behöver också säkerställa produktionen av bostäder till skäligt pris. Vi förutsätter att regeringen återtar de föreslagna besparingarna i bostadsbidraget till pensionstagare.  

Tryggade villkor för barnfamiljer

Regeringen tänker sänka barnbidraget med 0,91 procent för att uppnå besparingar i de offentliga finanserna. Enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) har köpkraften när det gäller de inkomstöverföringar som är viktigast för barnfamiljer, bland annat barnbidrag, föräldradagpenning och hemvårdsstöd, sackat efter den allmänna prisstegringen och inkomstökningen. I ungefär hälften av de barnfamiljer som ligger under fattigdomsgränsen finns ingen som förvärvsarbetar. Om största delen av familjens sammanlagda inkomster utgörs av inkomstöverföringar, är risken för fattigdom stor.  

Enligt en undersökning om barnfamiljers välfärd (Lapsiperheiden hyvinvointi 2014) från Institutet för hälsa och välfärd visar sig bristande ekonomisk jämlikhet i barnens vardag i första hand som skillnader i möjligheterna till konsumtion och aktiviteter. Familjens låga inkomster kan leda till att barnen särbehandlas, utestängs och mobbas. Av Institutet för hälsa och välfärds kohortundersökning, som med hjälp av registermaterial följt upp barn födda 1987 fram till det att de fyllt 21 år, framgår det att antalet barn som är lågutbildade, får psykiska problem, omhändertas och gör sig skyldiga till mindre brott ökar om föräldrarna har fått utkomststöd under en längre tid. Samtidigt fick barnen problem med att klara sig ekonomiskt i vuxen ålder. Förhållandena i barndomen har således en betydande inverkan på den senare välfärden.  

En sänkning av barnbidraget förväntas i fortsättningen öka utgifterna för utkomststöd. Ett ökat beroende av utkomststöd höjer tröskeln att ta ett jobb i familjer med låga inkomster, eftersom stödet tas bort när inkomsterna ökar. På längre sikt, när priserna stiger, kommer den föreslagna sänkningen av barnbidragsnivån liksom den slopade indexbindningen av barnbidraget som trädde i kraft i början av 2016 dock att minska barnbidragens köpkraft.  

Samtidigt vill regeringen införa en ny förmån, en engångsersättning på 2 500 euro till arbetsgivaren, för att jämna ut kostnaderna för kvinnliga anställda som är mammalediga. Enligt vissa bedömningar beaktar propositionen inte forskningsrönen på området. Engångsersättningen kommer inte att nå de planerade målen. I dessa knappa tider kan vi bara undra varför regeringen samlar in 75 miljoner euro av arbetsgivarna och använder pengarna på det här projektet, när det redan finns bra förslag hur man exempelvis kunde förbättra föräldraledigheten och dela vårdansvaret, och behovet av alternativ är stort.  

Vi kan inte godta dessa beslut som behandlar barnfamiljerna så ojämlikt, i synnerhet som regeringen låter bli att göra en bedömning av konsekvenserna för barnen. Vi anser att nedskärningar i förmåner och tjänster till barnfamiljer inte får göras utan föregående, uttömmande bedömningar. Vi förutsätter att regeringen gör en övergripande bedömning av sin politik för barnfamiljerna. 

Äldre måste garanteras god och trygg vård

Regeringen hänvisar till sitt program och minskar ner antalet vårdanställda vid dygnetruntomsorg på serviceboenden och ålderdomshem till 0,4–0,5 anställda. När äldreomsorgslagen kom till 2012 ingick mer personal i åtagandet. Då bestämdes det att lagen preciseras, om verksamhetsenheter med dygnetruntomsorg inte når upp till rekommendationen minst 0,5 vårdare per klient före utgången av 2014. Men regeringen Sipilä har inte bara åsidosatt målet, den har också medvetet beslutat försämra minimidimensioneringen.  

Det strider mot de äldre, de anhörigas och närståendes, de största experternas, vårdpersonalens och riksdagens vilja. Det är fel beslut som kanske leder till högre kostnader, sämre livskvalitet och risksituationer.  

Också ändringarna i äldreomsorgslagen slår direkt mot kvaliteten och tillgängligheten i servicen till äldrebefolkningen. Bestämmelsen om ansvarig arbetare stryks i äldreomsorgslagen, alltså den som är specialiserad på äldreomsorg och känner till de äldres individuella livssituation och behov ska bort. Det är de mest utsatta och mest ensamma åldringarna som blir mest lidande. I själva verket sänks alltså kraven på expertis inom äldreomsorg på enheterna, trots att bra kompetens är en förutsättning dels för god vård, dels för gott ledarskap och utveckling av insatserna. Allt detta möjliggör i sin tur verkningsfull och kostnadseffektiv verksamhet.  

Vi förutsätter att regeringen återtar sina planer på att försämra kvaliteten, expertisen och personaldimensioneringen inom äldreomsorgen. Äldreomsorgslagen måste följas konsekvent och vi får inte längre sänka nivån på vården och omsorgen av våra äldre. 

Sysselsättningen ökar inte av sämre arbetslöshetsersättningar

Regeringen minskar de inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningarna med 200 miljoner euro. Perioden sänks med 100 dagar och karenstiden blir två dagar längre. För personer med lång tid i arbetslivet slopas höjningsdelen och sänks aktivitetshöjningarna. På grund av övergångsbestämmelserna slår nedskärningarna fullt ut först senare. Besparingen är sammanlagt 70 miljoner euro 2017, varav statens finansieringsandel är cirka 20 miljoner euro. Om arbetslösheten fortsatt är så här hög, kommer staten inte att spara någonting på att skära ner de inkomstrelaterade dagpenningarna, eftersom utgifterna för arbetsmarknadsstöd och bostadsbidrag ökar i stället. Nedskärningarna betyder samtidigt att skattebetalarna själva får ta större ansvar för finansieringen i stället för arbetsgivarna. I kommunerna kan de offentliga utgifterna stiga när människor inte längre får inkomstrelaterade förmåner och måste ansöka om arbetsmarknadsstöd och utkomststöd.  

Vilka effekter den förkortade maximala tiden med arbetslöshetsdagpenning har för enskilda individer beror på hur stor dagpenningen är och hur länge arbetslösheten pågår. Exempelvis om löneinkomsterna är 3 000 euro före arbetslösheten, sjunker de med 4 500 euro när tiden med inkomstrelaterad dagpenning förkortas med 100 dagar, när den arbetslösa personen inte får jobb och måste leva på grunddagpenning. Arbetslöshetsförmånen sjunker när karenstiden ökar med två dagar i början av arbetslösheten. Effekten beror på hur stor förmånen är; grunddagpenning i två dagar utan barnhöjningar uppgår till 65,36 euro. Den förhöjda förtjänstdelen har sänkts för alla med förhöjd inkomstrelaterad dagpenning. Med de nya reglerna kommer dagpenningen med förhöjd förtjänstdel att vara 65 euro lägre i månaden med en lön på 3 000 euro. Vilka konsekvenser det har att förhöjningsdelen, som betalas ut efter ett långt arbetsliv, avskaffas beror dels på hur stor den arbetslösa personens dagpenning är, dels på hur länge den hade betalats ut. Minskningen är 1 110 euro för 90 dagar, om månadsinkomsten är 3 000 euro. De föreslagna sänkningarna av arbetslöshetsersättningarna är fel sätt att försöka påverka sysselsättningen. De sakkunniga bedömde att sysselsättningseffekterna kommer att vara ganska anspråkslösa, särskilt på kort sikt. Samtidigt får människor mer problem med försörjningen och samhället blir mer orättvist av de föreslagna ändringarna.  

Propositionen saknar heltäckande konsekvensbedömningar vad beträffar sysselsättning, jämlikhet och inkomstfördelning. Det finns alltså inga tydliga bevis för att sysselsättningen förbättras när arbetslöshetsersättningarna försämras. Däremot finns det bevis för att människor tvingas leva på låga inkomster och i fattigdom om de primära förmånerna försämras. Tröskeln att ta ett jobb stiger när utkomststödet utnyttjas som långsiktigt bidrag eftersom de primära förmånerna är så låga. Det är knappast det som regeringen tagit sikte på.  

Vidare föreslår regeringen ett särskilt integrationsstöd för invandrare, som ska ges ut i stället för arbetsmarknadsstöd. Det är tänkt att bidraget ska vara 90 procent av arbetsmarknadsstödet. 

Regeringen räknar med att spara 3,4 miljoner euro i arbetslöshetsersättningar nästa år, när integrationsstödet införs. Integrationsstödet har enligt bland annat FPA den konsekvensen att allt fler invandrare ansöker om utkomststöd, vilket ger kommunerna större utgifter. Samtidigt drabbas invandrarna av en tröskeleffekt. Vi anser det inte vara trovärdigt att ett bidrag som är mindre än arbetsmarknadsstödet hjälper människor att integrera sig i det finländska samhället eller ger dem bättre möjligheter att få jobb. Sannolikt kommer staten inte att få några besparingar alls. I stället drabbas hårt utsatta människor av fattigdom eftersom de har svagare sociala och ekonomiska nätverk än finländarna. Vår uppfattning är att de sociala bidragssystemen för invandrare måste vara tydliga och samordnade.  

Vi förutsätter att regeringen omprövar nedskärningarna i de inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningarna, behandlar alla som är bosatta i Finland lika och i fortsättningen håller sig till det bostadsbaserade sociala trygghetssystemet. 

Allmänt

Det ekonomiska läget i Finland är svårt just nu. Statsskulden växer och det gäller att se över utgifter och strukturer. Det måste dock göras på lika villkor och det går inte att spara på förmånerna till de mest utsatta. Men tyvärr riktar regeringen in sina sparåtgärder på fel målgrupper, i synnerhet när det är fråga om social- och hälsovård. Regeringens planerade sparåtgärder slår hårt mot de som redan har det svårt i vårt samhälle, bland annat pensionärer, ensamföräldrar och unga. De nödvändiga åtgärder som vi i detta läge måste ta till måste vara rättvisa och jämlika. Regeringen måste noga ta reda på hur alla nedskärningar tillsammans drabbar olika grupper, särskilt inom social- och hälsovården, det vill säga hur olika målgrupper berörs och om sparåtgärder inom ett område ger upphov till kostnader inom ett annat. Tyvärr saknas just de här konsekvensbedömningarna och aspekterna i regeringens budgetram. En viktig fråga som budgetbehandlingen bör ta fasta på är allas rätt att få jämlik vård och trygghet. 

Social- och hälsovårdsreformen

Enligt budgetförslaget ska social- och hälsovårdsreformen förbättra de offentliga finanserna, göra serviceinsatserna mer klientorienterade och generera smidigare vårdkedjor. Regeringen vill mer sätta fokus på prevention, bättre arbetshälsa för personalen och integrerade informationssystem. Reformen avancerar dock bara på landskapsreformens och den dyra specialistvårdens villkor, medan förebyggande insatser och socialt arbete har kommit i skymundan. Debatten har i många hänseenden varit fokuserad på antalet vårdområden och andra administrativa frågor, trots att den i stället borde inrikta sig på klient- och patientperspektivet. Alla måste garanteras god vård på rimligt avstånd från sitt hem, och oberoende av modersmål. Också i fortsättningen behöver vi tillräckligt många sjukhus med jour dygnet runt för att befolkningens behov ska tillgodoses på samma villkor i hela landet. Målet med reformen måste vara att skapa så jämlik och högkvalitativ vård som möjligt och med fungerande vårdkedjor. Närhetsaspekten och närservicen får inte glömmas bort. Än så länge har regeringen inte levererat någon ordentlig konsekvensbedömning av hur de språkliga rättigheterna ska tillgodoses. Också efter reformen måste finländarna kunna lita på att de får vård och omsorg på våra nationalspråk, finska och svenska, och att servicen fungerar på ett praktiskt plan. 

Fler kvinnor kan slussas ut i arbetslivet med en reform av hemvårdsstödet och familjeledigheterna

Dagens system gör att löne- och pensionsskillnaderna ökar mellan kvinnor och män och de hindrar en jämlik karriärutveckling. Statistiken talar sitt tydliga språk: sysselsättningsnivån är betydligt högre bland unga kvinnor i alla andra nordiska länder än hos oss i Finland. Hemvårdsstödet måste ses över; det bör ges ut bara för högst två år. Dessutom bör familjeledigheterna revideras enligt modellen 6+6+6. Sex månader avsätts för mamman, sex månader för pappan, och sex månader kan föräldrarna dela upp fritt mellan sig. Det skulle underlätta kvinnornas sysselsättning och återgång i arbete, möjliggöra deltidsarbete och öka pappornas medverkan i vården av barnen. Genom att satsa på ett jämlikt familjeledighetssystem investerar vi samtidigt i framtiden och i familjernas välfärd. 

Trygghet på ålderdomen

Trygghet spelar en extremt viktig roll i människans liv. Minst lika viktigt är det att man kan lita på att det finns ett nätverk som hjälper när man inte längre kan ta hand om sig själv. Regeringens policy ökar inte känslan av trygghet, utan det är tvärtom. Nu planerar regeringen att frysa flera index och skära i förmåner. Tillsammans slår åtgärderna extra hårt mot pensionärerna. Det väcker stor oro bland pensionärerna och försämringarna drabbar de som redan nu har små pensioner. Ingen ska behöva vara tvungen att välja mellan mat och mediciner, utan pensionen måste garantera en rimlig levnadsstandard. Alla människor har rätt att känna grundläggande trygghet i vardagen. Det saknas konsekvensbedömningar och det är de kumulativa effekterna av sparåtgärderna för enskilda pensionärer som borde bedömas. Allra sämst ställt har de pensionärer som har varit borta från arbetslivet och inte tjänat in arbetspension. Fattigdomen bland pensionärer har ökat i Finland. Garantipensionen är avsedd för de med de allra minsta inkomsterna och den garanterar för tillfället 766,85 euro i månaden. Alla de som lever på den allra minsta pensionen måste få bättre försörjningsmöjligheter. Därför måste garantipensionen höjas med 10 euro i månaden. 

Ensamföräldrar

Barnfattigdomen breder ut sig i vårt land. Samtidigt som den allmänna inkomstnivån stiger, ökar fattigdomen bland barnfamiljerna. Barnfattigdomen är vanligast i familjer med ensamföräldrar; hela 20 procent av dem är låginkomsttagare. Universella transfereringar och tjänster hör till de viktigaste verktygen för att bekämpa barnfattigdomen. Nedskärningar i bidragen är en stor risk för barnfamiljernas ekonomi eftersom det är framför allt ensamföräldrarna som påverkas. Ensamförsörjartillägget till barnbidraget bör därför höjas med 6,2 euro i månaden, från 48,55 till 54,75 euro i månaden.  

Som det är nu påverkas utkomststödets belopp av ensamförsörjartillägget till barnbidraget. Och i synnerhet ensamförsörjarna och deras familjer är beroende av utkomststödet. Det nuvarande utkomststödet leder till att ensamförsörjartillägget i själva verket inte ger de mest behövande någon som helst ekonomisk nytta. För att de allra fattigaste ensamförälderhushållen ska ha nytta av ensamförsörjartillägget måste kopplingen till utkomststödet slopas. Så skulle inte utkomststödets belopp påverkas av tillägget.  

Längre arbetsliv

Regeringen vill höja konkurrenskraften genom att minska arbetsmarknadens kostnader och förlänga arbetslivet i början, i mitten och i slutet. Med satsningar på arbetshälsa och rehabilitering kan samhället spara miljarder och samtidigt ge människor större livskvalitet. AURA-stödet, som är ett arbetsrelaterat rehabiliteringsstöd, är ett viktigt led i detta. AURA-stödet är också viktigt för den yrkesinriktade rehabilitering som tillhandahålls på svenska av en enhet i Härmä. Om verksamheten läggs ner, går de svenskspråkiga miste om yrkesinriktad rehabilitering på sitt modersmål. Också i fortsättningen måste regeringen garantera högkvalitativ rehabilitering på båda nationalspråken. Det behövs fler satsningar på AURA-rehabilitering.  

Asylsökandes rättigheter

Blivande mödrar som får asyl i Finland har rätt att få mammalådan, men de kvinnor som fortfarande väntar på asylbeslut får inte mammalådan. Det är självklart att de som väntar på beslut har minst lika stort behov av hjälp och stöd för sitt nyfödda barn. Vid kriser och katastrofer är barnen extra utsatta. Ansökningsprocessen drar ut på tiden när det kommit så många asylsökande till Finland. I det läget är mammalådan ett enkelt sätt att hjälpa de mödrar som väntar på asylbeslut och deras nyfödda barn.  

Skyddshemmen hjälper våldsoffer

Våldet mot kvinnor är en av grövsta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som förekommer i Finland. Våldet har långtgående ekonomiska, sociala och hälsomässiga konsekvenser för såväl kvinnor som hela familjer. Finland har ratificerat Istanbulkonventionen som syftar till att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmen. Skyddshemmen är ett viktigt led i arbetet mot våldet mot kvinnor. I dag har vi 19 skyddshem och totalt 120 platser. Rekommendationen är 500 platser. I fjol blev uppskattningsvis 450 personer inklusive barn utan plats. Istanbulkonventionen förpliktar Finland att inrätta fler skyddshem. Det är dags för regeringen att ta problemet på allvar och avsätta mer medel för verksamheten. Trygghet i hemmet är en grundläggande rättighet som tillkommer alla.