Motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning anser utskottet att propositionen är behövlig
och motiverad. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
EU:s politik i fråga om västra Balkan bygger på en
stabiliserings- och associeringsprocess som startade 1999. Hörnstenen är
ett stabiliserings- och associeringsavtal som ingås med
varje land (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien,
Montenegro och Serbien).
Enligt Serbien och Montenegros grundlag ordnade Montenegro i
maj 2006 en folkomröstning om utträde ur statsförbundet.
Resultatet blev att Montenegro förklarade sig självständigt den
3 juni 2006. Till följd av detta bemyndigade rådet
kommissionen att förhandla om ett stabiliserings- och associeringsavtal
med Montenegro och godkände de reviderade förhandlingsanvisningarna.
Avtalsförhandlingarna fortsatte utifrån tidigare
resultat när Montenegro hade konstaterats uppfylla det
villkor om samarbete med ICTY (den internationella krigsförbrytartribunalen
för det forna Jugoslavien) som ställts för
Serbien och Montenegro i oktober 2005.
Stabiliserings- och associeringsavtalet med Montenegro undertecknades
i Luxemburg den 15 oktober 2007. Enligt utredning har avtalet liknande
uppbyggnad och innehåll som de tidigare ingångna
och fortfarande gällande avtalen med Kroatien och Makedonien.
Utöver den politiska dialogen gäller avtalet rörlighet
för varuhandel, arbetskraft, tjänster och kapital,
regionalt samarbete och en tillnärmning av Montenegros
lagstiftning till gemenskapslagstiftningen. Dessutom ingår
där bestämmelser om samverkan på olika
områden, bl.a. rättsliga och inrikes frågor.
Associeringen mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena
sidan, och Montenegro, å andra sidan, ska genomföras gradvis
under en övergångsperiod på högst
fem år. När det gäller tillnärmning
av lagstiftning och kontroll av dess efterlevnad är avsikten
att Montenegro i det inledande skedet ska inrikta sig på de
grundläggande inslagen i regelverket för den inre
marknaden och på områdena för rättvisa,
frihet och säkerhet och områdena för
handel.
Utskottet ser det som viktigt att avtalet bygger på parternas åtagande
att öka de politiska och ekonomiska friheterna, respektera
de mänskliga rättigheterna inklusive de nationella
minoriteternas rättigheter och rättsstatsprincipen
samt följa de demokratiska principerna för fria
och rättvisa val och flerpartisystem.
Det är positivt att avtalet skapar en ram för
dialogen mellan EU och Montenegro, vilket gör det möjligt
att förbättra de politiska och ekonomiska relationerna.
Men genomförandet kräver att Montenegros lagstiftning
harmoniseras med EU-lagstiftningen, framhåller utskottet.
För att Montenegro ska kunna nå sitt mål
att bli medlem i EU måste landet arbeta långsiktigt och
framstegen måste utvärderas regelbundet, bl.a.
inom ramen för stabiliserings- och associeringsrådet.
Utskottet ser det som viktigt att Montenegro enligt avtalet förbinder
sig att fortsätta med och främja det regionala
samarbetet, som gemenskapen stöder med hjälp av
sina program för tekniskt bistånd.