Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.

EU:s politik i fråga om västra Balkan bygger på en stabiliserings- och associeringsprocess som startade 1999. Hörnstenen är ett stabiliserings- och associeringsavtal som ingås med varje land (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro och Serbien).

Bosnien och Hercegovina avancerade långsamt mot stabiliserings- och associeringsavtalet och hade svårigheter att uppfylla de villkor som ställts för de olika etapperna i avtalsprocessen. Tillräckliga framsteg nåddes hösten 2005 och kommissionen förordade att förhandlingarna skulle inledas. Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser bemyndigade i november 2005 kommissionen att inleda avtalsförhandlingar och godkände förhandlingsanvisningarna. Samtidigt ställdes fyra villkor som Bosnien och Hercegovina måste uppfylla i tillräcklig utsträckning för att avtalsförhandlingarna skulle kunna slutföras: lagstiftnings- och förvaltningskapacitet, en polisreform, en rundradiolag och införande av lagen samt ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY). Polisreformen visade sig vara den mest problematiska. Kommissionen bedömde att den hade framskridit tillräckligt långt i december 2007.

Stabiliserings- och associeringsavtalet med Bosnien och Hercegovina undertecknades i Luxemburg den 16 oktober 2008. Enligt utredning har avtalet liknande uppbyggnad och innehåll som de tidigare ingångna och fortfarande gällande avtalen med Kroatien och Makedonien. Utöver den politiska dialogen gäller avtalet rörlighet för varuhandel, arbetskraft, tjänster och kapital, regionalt samarbete och en tillnärmning av Bosnien och Hercegovinas lagstiftning till gemenskapslagstiftningen. Dessutom ingår där bestämmelser om samverkan på olika områden, bl.a. rättsliga och inrikes frågor.

Associeringen mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, ska genomföras gradvis under en övergångsperiod på högst sex år. När det gäller tillnärmning av lagstiftning och kontroll av dess efterlevnad är avsikten att Bosnien och Hercegovina i det inledande skedet ska inrikta sig på de grundläggande inslagen i regelverket för den inre marknaden och på andra områden för handel.

Utskottet ser det som viktigt att avtalet bygger på parternas åtagande att öka de politiska och ekonomiska friheterna, respektera de mänskliga rättigheterna inklusive de nationella minoriteternas rättigheter och rättsstatsprincipen samt följa de demokratiska principerna för fria och rättvisa val och flerpartisystem.

Det är positivt att avtalet skapar en ram för dialogen mellan EU och Bosnien och Hercegovina, vilket gör det möjligt att förbättra de politiska och ekonomiska relationerna. Men genomförandet kräver att Bosnien och Hercegovinas lagstiftning harmoniseras med EU-lagstiftningen, framhåller utskottet.

För att Bosnien och Hercegovina ska kunna nå sitt mål att bli medlem i EU måste landet arbeta långsiktigt och framstegen måste utvärderas regelbundet, bl.a. inom ramen för stabiliserings- och associeringsrådet. Utskottet ser det som viktigt att Bosnien och Hercegovina enligt avtalet förbinder sig att fortsätta med och främja det regionala samarbetet, som gemenskapen stöder med hjälp av sina program för tekniskt bistånd.