Allmän motivering
Syftet med exportkontroll är att genom internationella
avtal och multilateral samverkan hindra massförstörelsevapen
att spridas. Exportkontrollen spelar enligt information till utskottet
en växande roll. Den utgör ett viktigt element
i utrikespolitiken. Den har också kopplingar till terrorismbekämpning,
vilket har ökat kontrollbehovet i fråga om export
av produkter med dubbel användning. Karaktäristiskt
för produkter med dubbel användning är
att de kan användas för såväl
militära som civila ändamål och att de vanligtvis
har samband med tillverkning eller användning av massförstörelsevapen,
missilsystem eller konventionella vapen.
Finland bör vara en aktiv aktör i arbetet
på att förbättra lagstiftningen och insatserna
på exportkontrollfronten för att kontrollen av
export av strategiska produkter faktiskt ska bli effektivt, understryker
utskottet.
Kontrollen bekräftades genom FN:s säkerhetsråds
resolution 1540 (2004). Enligt resolutionen ska alla stater vidta
och genomdriva kraftfulla åtgärder i syfte att
införa inhemska kontroller för att förhindra
spridningen av kärnvapen och kemiska och biologiska vapen
samt bärare av dessa, och att staterna därför
bl.a. ska införa kontroller av transitering och förmedling.
Propositionen bygger på rådets omarbetade förordning
EG nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning
för kontroll av export, överföring, förmedling
och transitering av produkter med dubbla användningsområden.
Förordningen tillåter kontroll av förmedlingstjänster
och transitering som gäller de i förordningens
bilaga I förtecknade produkterna med dubbla användningsområden
när förmedlaren eller transitören har
informerats av de behöriga nationella myndigheterna eller
har kännedom om att tillhandahållandet av förmedlingstjänster
eller transitering kan leda till produktion eller leverans av massförestörelsevapen
i ett tredjeland.
Utskottet menar att lagen måste ändras så att den
inte bara gäller export av produkter med dubbel användning
utan också förmedling och transitering av sådana
produkter, för att det lagstiftningsvägen ska
gå att förhindra all verksamhet som har att göra
med utveckling eller användning av massförstörelsevapen
som sker via Finland eller genom finska medborgares förmedling.
Enligt propositionen är det meningen att transitering och
förmedling ska kontrolleras fall för fall och
endast vid behov exempelvis utifrån uppgifter från
underrättelsekällor.
Lagförslaget och förordningsutkastet
Regeringen föreslår ingen ändring
i lagens 10 § 1 mom. om bemyndigande att utfärda
förordning med stöd av vilket den till propositionen
fogade förordningen skulle utfärdas. De generella bemyndiganden
att genom förordning utfärda närmare
bestämmelser om hur lagen ska genomföras som togs
in i lagar innan den nuvarande grundlagen trädde i kraft,
uppfyller inte dagens krav på noga avgränsning
och exakthet. Utifrån en kompletterande utredning från
utrikesministeriet föreslår utrikesutskottet en ändring
i den föreslagna lagen för att det föreslagna
bemyndigandet att utfärda förordning ska uppfylla
exakthetskravet.
Enligt grundlagsutskottet (GrUU 7/2005 rd) måste
ett bemyndigande att utfärda verkställighetsbestämmelser
tolkas snävt, och utifrån ett sådant
bemyndigande kan nödvändiga bestämmelser
som styr myndighetsverksamhet utfärdas. Bestämmelser
om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter
samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt
hör till området för lag ska utfärdas
genom lag. Utskottet föreslår därför
att vissa frågor som reglerats i en statsrådsförordning
(), nedan statsrådets
förordning, och nu ingår i det förordningsutkast
som utgör bilaga till propositionen lyfts upp på lagnivå.
Utskottet föreslår att statsrådets förordning upphävs
och att en ny statsrådsförordning utformas utifrån
utskottets betänkande och 6 § i lagen. Innehållet
i förordningen kunde bygga på texten i 8 § i
förordningsutkastet.
Detaljmotivering
Utskottet föreslår följande ändringar:
1 §. Tillämpningsområde
.
Tillämpningsområdet kompletteras med en hänvisning
till rådets gemensamma åtgärd (2000/401/GUSP).
Hänvisningen behövs, eftersom det i 3 § 1
mom. föreskrivs om tillståndsplikt med stöd
av rådets förordning, rådets gemensamma åtgärd
och den nu aktuella lagen.
3 §. Tillståndsplikt.
I 1 mom. skrivs in en hänvisning till rådets
gemensamma åtgärd. I 1 mom. räknas upp
tillståndsslagen, som bygger på rådets
förordning och som tidigare funnits nämnda i statsrådets
förordning. Europeiska unionen beviljar generella tillstånd
och utrikesministeriet individuella, globala och generella tillstånd.
3 a §. Europeiska unionens generella tillstånd. (Ny)
Den anmälningsskyldighet som reglerats i statsrådets
förordning föreslås ingå i lagen.
I bilaga II till rådets förordning föreskrivs
det att exportörer som använder unionens generella
exporttillstånd (EU 001) ska underrätta de behöriga
myndigheterna om sin första användning av gemenskapens
generella exporttillstånd senast 30 dagar efter den dag
då den första exporten ägde rum och att
medlemsstaterna ska fastställa rapporteringskraven i samband
med användningen av gemenskapens generella exporttillstånd.
3 b §. Bevaringstid för tillstånd.
(Ny)
Artikel 20.3 och 22.8 i rådets direktiv föreskriver
att de som exporterar, förmedlar eller överför
produkter med dubbla användningsområden ska bevara de
register eller förteckningar och dokument som avses i artikel
20 i minst tre år från utgången av det
kalenderår under vilket exporten ägde rum eller
förmedlingstjänsterna tillhandahölls. Det är
viktigt att i vår nationella lagstiftning ha bestämmelser
om skyldigheten för tillståndshavaren att arkivera
tillståndet bl.a. för att tullen ska kunna utföra
sitt övervakningsuppdrag. I kongruens med statsrådets
förordning föreslås bevaringstiden vara
fem år efter det att tillståndets giltighetstid
löpt ut.
4 b §. Förhandsbesked. (Ny)
Den bestämmelse om rätten att på förhand
ta reda på förutsättningarna att få tillstånd
som hittills ingått i 3 § 2 mom. i statsrådets
förordning har lyfts in i denna paragraf. Med tanke på rättssäkerheten
för dem som exporterar, förmedlar, transiterar
eller överför är det viktigt att av myndigheten
kunna få ett förhandsbesked som är bindande
för tillståndsmyndigheten förutsatt att
det inte sker väsentliga förändringar
i omständigheterna innan den egentliga ansökan
om tillstånd lämnas in. Skärpta eller
lättade sanktioner, nya infallsvinklar i vår utrikes-
och säkerhetspolitik eller en bedömd risk för
omdirigering är exempel på en väsentlig
förändring. De aspekter som enligt artikel 12
i rådets förordning ska vägas in för
beslut om tillstånd föreslås bli tillämpade
på förhandsbesked.
6 §. Exportkontrolldelegationen. (Ny)
Den föreslagna lagen kompletteras med 6 § i
den gällande lagen med den ändringen att "av statsrådet"
läggs till efter ordet förordning.
Till den föreslagna lagen läggs ett förslag
om upphävande av den gällande lagens 10 § (Närmare
bestämmelser) och av statsrådets förordning
om exportkontroll av produkter med dubbel användning. I
10 § ingår ett bemyndigande att utfärda
förordning. Utskottet föreslår att paragrafen
upphävs i sin helhet, eftersom formuleringen inte uppfyller
de krav grundlagens tolkningspraxis ställer. Eftersom det
inte heller föreligger något uppenbart behov av
regler på förordningsnivå annat än
i fråga om exportkontrolldelegationen, föreslår
utskottet att endast bemyndigandet i 6 § lämnas
kvar med ovannämnda ändring. Med stöd
av det kan ett nytt statsrådsbeslut utfärdas om
delegationen. Samtidigt som lagen träder i kraft upphävs
det statsrådsbeslut som utfärdats med stöd
av 6 och 10 § i den gällande lagen.
Till följd av utskottets ändringsförslag
måste också ingressen ändras.