Motivering

Partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, Cotonouavtalet

Cotonouavtalet är ett av EU:s viktigaste instrument i utvecklingssamarbetet och det avtal som har den största geografiska räckvidden. Genom avtalet förbättras samarbetet mellan Europeiska Unionen och dess medlemsstater å ena sidan och grupper av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) å andra sidan. Avtalet undertecknades 2000 och sågs över 2005. Dess principer stämmer väl överens med målen i Finlands utvecklingssamarbete, bland annat minskning av fattigdomen, ett tema som utskottet lyft fram. Också Finlands viktigaste principer i utrikespolitiken, mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen, beaktas i avtalet. Avtalet tillåter också att samarbetet upphör med enskilda stater om de kränker någon av dessa viktiga element i avtalet.

Cotonouavtalet ses över vart femte år. Syftet med den första femårsöversynen 2005 var att förbättra tillämpningen utan att göra intrång i det viktigaste innehållet. Avtalet fick bestämmelser om bekämpning av internationell terrorism, åtgärder för att förhindra värvning som legosoldater, samarbete för att bekämpa spridning av massförstörelsevapen, åtaganden visavi den internationella brottmålsdomstolen och en regelbunden politisk dialog. Vidare fick det reviderade avtalet bestämmelser kring FN:s millenniemål samtidigt som genomförandet och administrationen effektiviserades. Riksdagen har behandlat översynen av avtalet i ett tidigare sammanhang (UtE 8/2005 rd, E 41/2005 rd).

Det interna finansieringsavtalet mellan EU:s medlemsländer och avtalet om ändring av det interna proceduravtalet

Propositionen innehåller en översyn av det fleråriga finansieringsavtalet och det interna proceduravtalet i anknytning till det reviderade partnerskapsavtalet från Cotonou. Riksdagen har tidigare behandlat kommissionens förslag till internt proceduravtal beträffande finansieringen av utvecklingssamarbetet mellan EU och AVS-staterna (E 41/2005 rd, E 48/2006 rd, U 26/2006 rd, UtUU 1/2006 rd) och kommissionens förslag till ändring av det interna proceduravtalet (E 34/2006 rd).

Genom det interna finansieringsavtalet inrättas den tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF), som ger ut bidrag till AVS-staterna och till utvecklingssamarbete med de utomeuropeiska länderna och territorierna. Avtalet anger det totala beloppet, 22 682 miljoner euro, samt varje medlemsstats finansiella bidrag och anknytande röstetal under giltighetstiden 2008—2013. Finansieringsavtalet innefattar bestämmelser som är bindande för riksdagens budgetmakt och kräver därför samtycke av riksdagen.

Bestämmelserna i det interna finansieringsavtalet är till största delen identiska med bestämmelserna i det tidigare avtalet. Det är viktigt att avsätta adekvata resurser för utvecklingssamarbete av den typ som ingår i Cotonouavtalet och att åtagandet sträcker sig över fler år, framhåller utskottet. Att samarbetet finansieras genom den tionde Europeiska utvecklingsfonden ligger i linje med målen. Utrikesutskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt (UtUU 1/2006 rd) att tilldelningen av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länderna och territorierna (286 miljoner euro, 1,3 procent av EUF) som ett led i utvecklingsfonden principiellt sett är ett problem eftersom länderna och territorierna är relativt välbärgade och har fasta kontakter med sina moderländer i Europa. Enligt propositionen lämnade Spanien och Sverige ett formellt uttalande om detta när avtalet undertecknades. Tilldelningen av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länderna och territorierna ingår i den samlade överenskommelsen och beror enligt vad utskottet har erfarit på att den nionde Europeiska utvecklingsfonden har använts som modell. Framöver måste tilldelningen av bidrag till de utomeuropeiska länderna och territorierna ordnas på något annat sätt än genom instrument som är avsedda för bistånd, framhåller utskottet.

Utrikesutskottet har i ett tidigare sammanhang påpekat att utbetalningarna av utvecklingsbidrag från EG släpar efter (UtUB 14/2001 rd). Avtalet har en ny förfalloklausul som säger att medel som förfaller går tillbaka till medlemsstaterna eller att de genom enhälligt beslut kan överföras till den nyaste EUF. Som det sägs i propositionen är förfalloklausulen ett steg mot en sund ekonomisk förvaltning och ligger i linje med den harmonisering av procedurerna som Finland stöder.

Avtalet om ändring av det interna proceduravtalet innehåller bestämmelser om genomförande av det reviderade Cotonouavtalet. Avtalet måste ses över beträffande rådets beslutsprocesser till exempel när en AVS-stat har försummat till exempel sina förpliktelser att förhindra spridning av massförstörelsevapen eller om det gäller ett allvarligt fall av korruption.

För att avtalen ska träda i kraft internationellt krävs det att varje EU-stat har antagit respektive avtal i enlighet med sina konstitutionella regler. Ratificeringen av avtalet om ändring av det interna proceduravtalet kan pågå i drygt två år. Därför har parterna kommit överens om att tilllämpa ändringarna temporärt. Finland har lagt in en reservation beträffande den temporära tilllämpningen tills riksdagen har gett sitt samtycke. Utskottet tillstyrker en temporär tillämpning. Vad gäller finansieringsavtalet är det angeläget att samtliga medlemsstater avslutar sin ratificeringsprocess inom 2007 när den nuvarande utvecklingsfonden går ut.

Med hänvisning till propositionen och annan information finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.