Motivering
Enligt propositionen ska fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt kompletteras med att de medlemsstater som
har euron som valuta får inrätta en permanent
stabilitetsmekanism om det är nödvändigt
för att trygga stabiliteten i hela euroområdet.
Tanken är att man genom kompletteringen av grundfördraget
bättre ska kunna samordna budgetdisciplinen i euroländerna
och dra upp de stora riktlinjerna för deras ekonomiska politik.
Utskottet påpekar att ändringen på initiativ
av Finland preciserades så att den inte gäller
artikel 125 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(FEUF), där det sägs att unionen och en medlemsstat
inte ska ansvara för att åta sig förpliktelser
som har ingåtts av en annan medlemsstat (den så kallade
klausulen om biståndsförbud, no bailout-klausulen).
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i december
2010 att ändringen i artikel 136 i FEUF genomförs
i det förenklade ändringsförfarande som
avses i artikel 48.6 i fördraget om Europeiska unionen.
Beslutet antogs i Europeiska rådet den 25 mars 2011. Ändringen
träder i kraft när medlemsstaterna har godkänt
den nationellt. När riksdagen har godkänt fördragsändringen ska
den enligt uppgift till utskottet sättas i kraft genom
förordning av statsrådet i enlighet med den ändring
i grundlagen som trätt i kraft efter det att propositionen
avlämnades. Meningen är att ändringen
ska träda i kraft i januari 2013.
Behovet av riksdagens godkännande och lagstiftningsordningen
Grundlagsutskottets syn (GrUU 6/2011 rd) är
att ändringen helt klart tydliggör artikel 136
i FEUF i juridiskt hänseende i en situation som inte kunde
förutses när fördraget upprättades.
Den kan inte anses utvidga unionens befogenhet och kan därför
godkännas i ett förenklat förfarande.
Stabilitetsmekanismen kan bara inrättas genom ett mellanstatligt
avtal och det betyder att unionen inte kan göra det genom
sina egna rättsakter. Ändringen i artikel 136
i FEUF varken utvidgar eller ändrar den befogenhet som
grundfördraget tilldelar unionen och dess institutioner.
Stabilitetsmekanismen får således inte någon
sådan rättslig grund enligt unionsrätten
som skulle ge unionen befogenhet i frågan. I sitt utlåtande
(GrUU 6/2011 rd) konstaterar grundlagsutskottet att ändringen
inte i sig betyder att mekanismen inrättas, utan att det
krävs ett särskilt avtal för det.
För att undvika oklarhet framhåller utrikesutskottet
att den nuvarande europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen
(EFSM) och europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet (EFSF)
inrättades med stöd av artikel 122.2 i FEUF, där
det sägs att enskilda medlemsstater på vissa villkor
kan beviljas ekonomiskt bistånd från unionen.
Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) som inrättats utifrån
samma artikel ska ersätta de temporära finansiella
mekanismerna, alltså EFSM och ESFS. Meningen är
att ESM ska vara på plats sommaren 2012. Genom den nu aktuella ändringen
skapas det en tydlig rättslig ram för stabilitetsmekanismen
och därmed behöver man inte längre ta
till artikel 122.2 i liknande fall.
Ändringen i artikel 136 i FEUF som ska tydliggöra
det rättsliga läget hör inte till området
för lagstiftning. Fördragsändringen görs
genom beslut av Europeiska rådet och kräver riksdagens godkännande,
eftersom den spelar en central roll för att trygga den
finansiella stabiliteten i hela euroområdet och därmed
enligt 94 § 1 mom. i grundlagen har avsevärd betydelse,
inte minst under den nuvarande ekonomiska krisen som omfattar hela
Europa. Grundlagsutskottets syn är att ett beslut av detta
slag som i allt väsentligt påverkar EU:s ekonomiska
verksamhet sammantaget sett och inte minst med beaktande av dess tillämpningsområde
kan anses vara av stor vikt.
I samband med godkännandet av Nicefördraget
framhöll utskottet att tillägg och ändringar som
inte spelar någon väsentlig roll för
helheten, men som i sig innebär att undantaget från grundlagen
utvidgas en aning kan godkännas i vanlig lagstiftningsordning,
om den helhet som en gång kom till som ett undantag från
grundlagen därigenom inte ändrar karaktär.
Det handlar enligt grundlagsutskottet om ett förtydligande
av det rådande rättsliga läget och därför
anser det i likhet med regeringen att beslutet i propositionen självfallet
inte berör grundlagen på det sätt som
avses i 94 § 1 mom. och att propositionen kan godkännas
med enkel majoritet.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.