Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagens talman sände den 3 september 2002 statsrådets skrivelse med anledning av ett förslag till konvention (om tullförvaltningarnas kamp mot olaglig narkotikahandel på öppet hav, U 32/2002 rd) till stora utskottet för behandling och bestämde samtidigt att utrikesutskottet skall lämna utlåtande i ärendet till stora utskottet.
Utskottet har hört
överinspektör Marja Kartila, finansministeriet
lagstiftningsråd Sari Mäkelä, utrikesministeriet
sjöfartsråd Raimo Kurki, kommunikationsministeriet
Avsikten med konventionen är att stärka samarbetet mellan tullförvaltningarna i Europeiska unionens medlemsstater i kampen mot den olagliga hanteringen av narkotika och psykotropa ämnen. Detta skall göras genom ökade möjligheter för fartyg från behöriga myndigheter i en medlemsstat att i brådskande fall på öppet hav ingripa omedelbart och utan förhandstillstånd mot en annan medlemsstats fartyg, där det för närvarande krävs förhandstillstånd.
Förslaget skall komplettera Wienkonventionen och Neapel II-konventionen genom att medlemsstaterna får större möjligheter att vidta åtgärder mot fartyg som för flagg för en annan medlemsstat, när de är misstänkta för att smuggla narkotika. I sådana fall behövs det inte förhandstillstånd för det anses äventyra åtgärdernas effektivitet om tillstånd krävs.
Konventionen avses bli tillämpad mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen. Det innebär att åtgärder bara kan vidtas mot fartyg som för flagg för någon medlemsstat. Åtgärder kan sättas in först när en överträdelse är ett faktum, inte i förebyggande syfte.
Regeringen har en positiv inställning till förslaget. Det måste vara tillåtet också på öppet hav att vidta åtgärder mot fartyg som är misstänkta för att smuggla narkotika så snabbt som möjligt och utan förhandstillstånd från flaggstaten. I förhandlingarna är det enligt regeringen viktigt att säkerställa att konventionen är effektiv.
Formuleringarna i vissa artiklar i konventionen bör dock preciseras. Dessutom bör det utredas om alla bestämmelser i konventionen är nödvändiga. Till exempel kriminaliseringsskyldigheten i artikel 3 ser redan ut att ingå i andra fördrag. Konventionen om samarbete mellan tullförvaltningarna är inte nödvändigtvis den bästa platsen för bestämmelserna i artikel 5 om exklusiv jurisdiktion och utövning med förtur av juridisdiktion och inte heller bestämmelsen i artikel 8 om överlämnandet av anhållna personer. Artikel 6 i förslaget till konvention bör förtydligas. Av den bör framgå vilken stats lagstiftning en överträdelse skall gälla för att ge rätt till åtgärder mot ett fartyg. Förslaget kan genomföras i form av en konvention. Regeringen är dock beredd att överväga också andra rättsliga instrument.
Avsikten med förslaget är att det inom ramen för Europeiska unionen skall komplettera det existerande nät av konventioner mot olaglig narkotikahandel där FN:s konvention om olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (s.k. Wienkonventionen, FördrS 44/1994) och konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningarna (s.k. Neapel II-konvention) mellan EU:s medlemsstater står i centrum. Förslaget skall också komplettera FN:s havsrättskonvention (FördrS 49—50/1996).
Med avseende på den internationella havsrätten är förslaget ett betydande avsteg från principen att ett fartyg på öppet hav omfattas av flaggstatens exklusiva kompetens. Konventionen avses bli tillämpad mellan medlemsstaterna i EU.
Utskottet har i likhet med regeringen en positiv inställning till förslaget. Eftersom konventionen ingriper i centrala havsrättsliga principer såsom flaggstatens kompetens bör särskild vikt fästas vid bestämmelsernas innehåll och exakthet såsom det heter i regeringens ståndpunkt och grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 44/2002 rd).
Utrikesutskottet meddelar
att utskottet omfattar statsrådets ståndpunkt i ärendet.
Helsingfors den 3 december 2002
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Antti Pelttari