Lantdagsarbetet

Lantdagsarbetet

Talmännen

Vart och ett av de fyra stånden hade en egen talman, som kejsaren utnämnde utan att höra stånden. Talmannen var ordförande vid ståndets sammanträden och beslutade vilka frågor som skulle tas upp till behandling. Han fick inte delta i debatten eller rösta. Adelsståndets talman kallades lantmarskalk. Talman för prästeståndet var ärkebiskopen.

Lantdagen 1863 införde en talmanskonferens enligt svenskt mönster. Den utgjordes av lantmarskalken och de övriga ståndens talmän samt ytterligare två lantdagsmän från varje stånd.

Talmanskonferensen hade i uppgift att på förhand avtala om vilka ärenden som skulle tas upp i varje stånds plenum. Tanken bakom det var att ärendena därigenom kunde behandlas samtidigt i alla stånd.


Adelsståndets lantmarskalk Johan Mauritz Nordenstam på frimärke från 1938.
Prästståndets talman ärkebiskop Edvard Bergenheim på frimärke från 1938.
Borgarståndets talman borgmästaren i Viborg Robert Isidor Örn på frimärke från 1938.
Bondeståndets talman August (Aukusti) Mäkipeska på frimärke från 1938.

Plenum och utskottsarbetet

Ständernas plenum i Riddarhuset var offentliga. Endast vissa särskilt överenskomna ärenden kunde behandlas bakom lyckta dörrar. Utöver de offentliga plenumen hölls så kallade enskilda plenum, som var av beredande och informell art.

Såväl finska som svenska språket tilläts i lantdagsarbetet. Adeln, prästerskapet och borgarna upprättade sina protokoll på svenska, medan bönderna från första början skrev sina på finska. Tal och dokument översattes till det andra språket.

I lantdagens inledningsfas tillsattes särskilda utskott med uppgift att bereda propositionsärendena innan de behandlades av ständernas plenum.

Lantdagen hade ett tiotal allmänna utskott, dvs. utskott med representanter från alla fyra stånden. Utskotten hade vanligtvis 15 medlemmar: sex från adeln och tre från vart och ett av de andra stånden. Ständerna var likväl jämbördiga vid omröstningarna. Varje stånd hade nämligen en röst, så antalet utskottsmedlemmar spelade ingen roll i detta avseende.

Den åsikt som vid omröstning omfattades av tre stånd blev utskottets ställningstagande i ärendet. Ställdes däremot två stånd mot två andra lämnade utskottet två alternativa förslag. Tvisten i utskottet avgjordes då av plenum.

Utöver de allmänna utskotten hade varje stånd egna enskilda utskott. Ständernas enskilda besvärsutskott behandlade petitioner inlämnade till (de ofrälse) lantdagsmännen av deras elektorer. Adeln hade ett riddarhusutskott och prästerskapet ett särskilt utskott, likvidationsutskottet, för administrationen av verksamheten.

De viktigaste allmänna utskotten under lantdagen 1863–1864


Lagutskottet Beredde ärenden som innefattade förslag om stiftande av grundlag eller ändring av grundlagen. Lagutskottet samlade i hög grad den statsrättsliga kompetens som fanns bland lantdagsmännen.
Lag- och ekonomiutskottet Beredde ärenden som anknöt till såväl legala som ekonomiska frågor. Utskottet hade 30 medlemmar, dvs. lika många som lagutskottet och ekonomiutskottet tillsammans.
Bankutskottet Beredde ärenden som anknöt till landets bankväsende. Behandlade under lantdagen 1863–1864 endast två propositioner (nr 32 och 45). Dessa var dock av central vikt och krävde stora ansträngningar.
Bevillningsutskottet Beredde ärenden gällande skatter som fastställdes och godkändes av lantdagen, dvs. bevillningsskatter. Utskottet arbetade i samråd med finansutskottet.
Ständerhusutskottet Beredde en inlösning av Riddarhuset för ombildning till ständerhus. Förslaget gick inte igenom, men vid senare lantdagar arbetade utskottet för uppförandet av en ny byggnad som samlingsplats för ständerna. Huset restes 1891 på nuvarande Snellmansgatan.
Ekonomiutskottet Beredde ärenden som gällde landets ekonomi i allmänhet.
Justeringsutskottet Granskade de skrivelser som upprättats av expeditionsutskottet.
Expeditionsutskottet Beredde lantdagens allmänna skrivelser och beslut. Utskottet hade också i uppgift att kontrollera om de olika ståndens beslut ledde till ett samfällt beslut. Om så inte skedde, återförde expeditionsutskottet ärendet till det beredande utskottet.
Statsutskottet Tog emot ståndens berättelser om statens ekonomiska ställning och gav ett betänkande med en bedömning av statens finanser. Statens ordinarie inkomster bestämdes av kejsaren, så lantdagen behandlade endast de bevillningsskatter som avtalats för respektive lantdag.
Allmänna besvärsutskottet Beredde ständernas petitioner till regenten.
​Bild: Museiverket, bilden är sammanställd av flera bilder