Allmän motivering

Allmänt

Det primära målet med propositionen är att arbetstagare med lång förvärvsaktiv tid bakom sig så snabbt som möjligt ska få nytt jobb när deras anställning har tagit slut på andra grunder än orsaker som beror på dem själva. Propositionen avser att effektivisera samarbetet mellan arbetsgivare, arbetstagare och arbetskraftsmyndigheter och motivera arbetstagare att börja söka arbete och söka in till utbildning direkt efter att ha blivit informerad om uppsägningen.

Utskottet anser målsättningen med propositionen vara mycket viktig och finner de föreslagna åtgärderna nödvändiga och lämpliga. Följaktligen föreslår utskottet att lagförslagen godkänns med vissa preciseringar och ändringsförslag. Åtgärder på ett tidigt stadium spelar en stor roll för att förebygga arbetslöshet och för att arbetstagarna snabbt ska få nytt jobb, påpekar utskottet. I en rad undersökningar har det påvisats att det är svårare att få arbete ju längre arbetslösheten har pågått. Det är positivt att omställningsskyddet omfattar ett tillägg för sysselsättningsplan. Tillägget är å ena sidan till hjälp vid den ekonomiska osäkerhet som följer på en uppsägning och motiverar å andra sidan de uppsagda att söka arbete och snabbt få stödåtgärder.

Villkoren vid tidsbegränsade anställningar

I sitt utlåtande påpekar social- och hälsovårdsutskottet att det är positivt att lagförslaget tar hänsyn till människor med tidsbegränsade anställningar. Utskottet påpekar att personer med tidsbegränsade anställningar bör få större rätt till vissa förmåner. Det kan göras antingen genom att kravet på anställningsmånader minskar eller att granskningsperioden förlängs.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet håller med social- och hälsovårdsutskottet om att det är viktigt att ta hänsyn till personer med tidsbegränsade anställningar och förbättra deras möjligheter till de sociala förmånerna i samband med omställningsskyddet. Det är angeläget att regeringen tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna utreder möjligheterna att se över lagstiftningen på det sätt som social- och hälsovårdsutskottet föreslår i sitt utlåtande. Samtidigt bör det utredas om det lämpligen kan krävas att arbetstagaren vid tidsbegränsade anställningar ska ha haft samma arbetsgivare hela treårsperioden eller 36 månader, när inget sådant krav finns för tillsvidareanställningar.

Att bestrida uppsägningsgrunden

Social- och hälsovårdsutskottet påpekar att möjligheterna att få tillägget för sysselsättningsplan försämras av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Lagen föreskriver bland annat att inget beslut om tillägg fattas förrän frågan om uppsägningens lagenlighet har avgjorts slutgiltigt när en arbetstagare bestrider grunden för att anställningsförhållandet upphör. Social- och hälsovårdsutskottet påpekar för arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att bestämmelsen indirekt kan leda till att en uppsagd arbetstagare i själva verket inte kan bestrida att anställningsförhållandet upphör eftersom utkomstskyddet i så fall försämras. När tillägget för sysselsättningsplan dessutom är betydligt större än förhöjningsdelen till dagpenningen är tillägget av stor betydelse för de arbetslösas försörjning. Om det betalas ut retroaktivt flera år i efterskott tjänar det inte längre syftet att förebygga långtidsarbetslöshet. Vidare påpekar social- och hälsovårdsutskottet att systemet i framtiden bör förbättras genom avtal mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna. Målet bör vara att lagliga rättssäkerhetsåtgärder ska kunna vidtas utan att en uppsagd persons sociala förmåner försämras.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet omfattar social- och hälsovårdsutskottets synpunkter och anser det viktigt att regeringen tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna utreder möjligheterna att ändra bestämmelserna så att arbetstagare i förekommande fall kan bestrida grunderna för en uppsägning utan att behöva vara rädda för att få sämre arbetslöshetsersättningar.

Anslag för personal och omkostnader när omställningsskyddet införs

Social- och hälsovårdsutskottet understryker i sitt utlåtande att det krävs adekvata resurser för arbetskraftsmyndigheterna om reformen ska utfalla väl eftersom myndigheterna genom omställningsskyddet får nya arbetsuppgifter. Om reformen ska motverka arbetslöshet krävs det snabba åtgärder från arbetsmarknadsmyndigheternas sida. Det är svårt att exakt förutse hur många arbetstagare som kommer att bli uppsagda och hur många av dem som kommer att omfattas av arbetskraftsförvaltningens åtgärder. Därför bör man följa upp hur reformen verkställs och gå in för att säkerställa extra resurser med en gång om kalkylerna i propositionen och de extra resurserna för arbetskraftsförvaltningen visar sig vara underdimensionerade. Social- och hälsovårdsutskottet understryker att tjänsterna till personer som redan saknar anställning inte får försämras på grund av reformen. Redan nu kräver individuella aktiverings-, rehabiliterings- och sysselsättningsåtgärder för långtidsarbetslösa enligt regeringsprogrammet effektivare insatser av personalen vid arbetskraftsmyndigheterna.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet delar social- och hälsovårdsutskottets oro för att arbetskraftsmyndigheterna inte ska få adekvata resurser för att reformen ska kunna genomföras på behörigt sätt utan att tjänsterna till långtidsarbetslösa blir sämre.

Enligt uppgifter till utskottet utgick man i arbetet med propositionen från att ett sysselsättningsprogram kommer att läggas upp årligen för cirka 15 000 personer. Om det krävs ungefär sex timmar för att lägga upp ett program går det åt omkring 90 000 arbetstimmar för sysselsättningsprogram till alla. Dessutom räknar man med att omkring 24 000 timmar går åt till träning i arbetssökning. På årsnivå ökar således arbetsinsatsen med sammanlagt 114 000 timmar, vilket är 76 årsverken. I en tillläggsbudgetproposition utgår regeringen från att två tredjedelar kan genereras med hjälp av effektiviseringar och omorganiseringar. I den senaste tilläggsbudgetpropositionen föreslår regeringen ett extra anslag på 660 000 euro under moment 34.06.21 (Omkostnader inom arbetskraftsärendenas lokalförvaltning) för utgifter som föranleds av personalutökningar för verksamhetsmodellen för omställningsskydd från och med den 1 juli 2005. Beloppet motsvarar kostnaderna för 26 tjänster. Men under samma moment föreslås en minskning med 469 000 euro i överföringar till arbetskrafts- och näringscentralerna för genomförandet av reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Därmed är nettoökningen under momentet 191 000 euro.

Målen med omställningsskyddet kommer inte att kunna uppfyllas när det gäller kortare arbetslöshetsperioder med hjälp av tidig intervention, bättre samarbete mellan olika parter och effektivare insatser, om arbetskraftsbyråerna inte har personal som handlägger dessa frågor. Därför är det angeläget att det noga följs upp hur långt anslagen räcker och att det vidtas åtgärder med en gång om extra behov uppkommer.

Vid utfrågningen av de sakkunniga uttryckte arbetsmarknadsorganisationerna och arbetskraftsbyråerna sin oro för att arbetskraftsbyråerna inte kommer att ha tillräckligt stora resurser för att de som omfattas av omställningsskyddet ska få nödvändiga åtgärder för den tid som tilllägget för en sysselsättningsplan betalas ut. A och O för omställningsskyddet är att arbetskraftsmyndigheterna snabbt kan tillhandahålla högkvalitativ arbetskraftspolitisk vuxenutbildning av den typ som främjar sysselsättningen. Flera av de sakkunniga ansåg regeringens kalkyler för behovet av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning vara alltför snävt tilltagna.

Enligt regeringen kommer årligen i snitt 5 000 studerande att delta i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning utifrån sysselsättningsprogrammen. Av dem beräknas 2 000 också nu delta i utbildning direkt efter att deras anställning har tagit slut. Följaktligen räknar regeringen med att i snitt 3 000 personer årligen kommer att delta i utbildningen. I tilläggsbudgetpropositionen räknar regeringen med att volymen för den yrkesinriktade arbetskraftsutbildningen ökar med ungefär 1 500 personer 2005 till följd av omställningsskyddet. Det föreslagna tilläggsanslaget uppgår till 14 250 000 euro som beräknas räcka till 375 000 studerandearbetsdagar. Om utbildningsvolymen inte ökar så mycket ska den resterande delen av tilläggsanslagen inte användas, sägs det i motiven till tilläggsbudgetpropositionen.

Tillägget för sysselsättningsplan betalas ut bara under den tid som vissa typer av arbetskraftspolitiska åtgärder pågår. Bland åtgärderna är arbetskraftspolitisk vuxenutbildning den viktigaste. Redan nu är det svårt att komma in på arbetskraftspolitisk vuxenutbildning och bara ungefär hälften av de sökande kan tas in. Om man betänker att avsikten med tillägget för sysselsättningsplan är att uppmuntra arbetslösa att söka in till utbildning och vilken roll tillägget spelar för de arbetslösas försörjning är det enligt utskottet sannolikt att intresset för utbildning är betydligt större än kalkylerna i propositionen. Det måste noga följas upp om anslagen räcker till och snabba åtgärder sättas in om extra resurser behövs, påpekar utskottet.

Snårigt förmåns- och servicesystem

Social- och hälsovårdsutskottet påpekar i sitt utlåtande att reformen gör att arbetslöshetsförmånerna blir allt mer komplicerade. När nivåerna på förmånerna varierar blir systemet svårgenomträngligt. Följaktligen är det svårt för medborgarna att veta vilka rättigheter de har. Dessutom blir det svårare att verkställa förmånerna samtidigt som också verkställigheten blir dyrare.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet delar social- och hälsovårdsutskottets oro för att förmånssystemet blir både komplicerat och svårförståeligt. Därför anser utskottet det viktigt att regeringen gör något för att förtydliga systemet. Samtidigt påpekar utskottet att arbetskraftsbyråerna genom propositionen får en ny plan inom sitt serviceutbud, sysselsättningsplan, bland det redan nu existerande brokiga utbudet på planer i samband med arbetssökande. Planerna har olika namn (jobbsökarplan, specificerad jobbsökarplan, upprepad individuell jobbsökarplan, aktiveringsplan, integreringsplan och sysselsättningsplan) trots att det i de flesta fall är fråga om ungefär samma typ av planer. Det är bara tidpunkten för när planen läggs upp och effekterna av respektive planer som varierar en aning. Med avseende på både klienterna och personalen vid arbetskraftsbyråerna vore det viktigt att förtydliga systemet. Utskottet förutsätter att regeringen bereder en reform där planerna för jobbsökning slås ihop och förmånssystemen förenklas (Utskottets förslag till uttalande 2).

Ansökningar till utbildning i syfte att förbättra yrkeskompetensen

Den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen finansieras av arbetsförvaltningen och är kostnadsfri för de studerande. Utbildningen är i första hand tänkt för arbetslösa arbetssökande och personer som hotas av arbetslöshet. Den kan bestå av förberedande utbildning, exempelvis datakunskap, språkkurser eller jobbsökarutbildning. En stor del av arbetskraftsutbildningen består av yrkesinriktad utbildning som tar sikte på att de studerande ska avlägga yrkesexamen, yrkesinriktad grundexamen eller specialyrkesexamen.

Tanken med arbetskraftsutbildning är att de arbetslösa deltagarna ska få bättre möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Utskottet påpekar vikten av att utbildningen planeras utifrån arbetslivets behov och anser att fokus bör sättas på utbildning inom de sektorer och yrken där det finns en efterfrågan på arbetskraft.

Arbetskraftspolitisk utbildning kan också ordnas genom köp av studieplatser för enskilda arbetssökande eller omfattande utbildningsupphandling. Då kan de studerande sättas in på utbildning utifrån tidtabellen i deras jobbsökarplaner eller sysselsättningsplaner och allt efter behov. Sedan 2003 har också utbildning som utmynnar i yrkeshögskole- och universitetsexamen på vissa villkor kunnat ordnas som arbetskraftspolitisk utbildning.

Enligt den föreslagna ändringen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan tillägget för sysselsättningsplan betalas ut för den tid som arbetskraftspolitisk vuxenutbildning pågår. I sysselsättningsplanen kan också ingå frivillig vuxenutbildning. Vid en frivillig utbildning som främjar yrkeskompetensen kan en arbetslös få utbildningsdagpenning under förutsättning att han eller hon när utbildningen inleds har fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd i minst 86 dagar och har förvärvsarbetat i minst tio år. Enligt den föreslagna ändringen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas tilllägget för sysselsättningsplan inte till utbildningspenning.

Utskottet påpekar att frivillig utbildning spelar en viktig roll vid sidan av den arbetskraftspolitiska vuxenutbildning som arbetskraftsmyndigheterna upphandlar. Enligt utskottet är det viktigt att arbetslösa motiveras att söka in till frivillig utbildning utifrån sina egna intressen. När de söker in till frivillig utbildning kan de dessutom komma in mycket snabbare. Om det i samband med sysselsättningsplanen anses att frivilligutbildning är en åtgärd som främjar personers yrkeskompetens och därför är motiverad och skrivs in i sysselsättningsplanen, vore det enligt utskottets uppfattning logiskt att tillägget för sysselsättningsplan betalas ut under utbildningstiden.

Enligt uppgifter till utskottet håller regeringen på att utarbeta en reform som syftar till att bl.a. utifrån förslagen från den parlamentariska vuxenutbildningsgruppen och utredningsman Pentti Arajärvi ge arbetslösa bättre utbildningsmöjligheter. I det förberedande arbetet är det också viktigt att utreda möjligheterna att slopa kravet på 86 arbetslöshetsdagar för utbildningspenningen. Då kan en arbetslös söka in till utbildning direkt efter att ha förlorat jobbet. Samtidigt bör regeringen utreda möjligheterna att inkludera frivillig utbildning bland de åtgärder som berättigar till tillägg för sysselsättningsplan. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande 1).

Ändringar i bestämmelserna om utkomstskydd för arbetslösa till följd av lockout

Enligt arbetsavtalslagen är arbetsgivaren skyldig att betala ut lön till de arbetstagare som står till förfogande när arbetet hindras av orsaker som beror på arbetsgivaren. En arbetsgivare som beslutar om lockout är skyldig att betala ut lön till de arbetstagare som lockouten inte berör, om ingenting annat avtalas. Denna grupp arbetstagare behöver som regel därför inte utkomstskydd för arbetslösa.

Om en arbetstagare är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av en eldsvåda eller en exceptionell naturtilldragelse som drabbar arbetsplatsen eller av någon annan liknande orsak som är oberoende av arbetstagaren och arbetsgivaren har arbetstagaren rätt att få lön för den tid som hindret varar, men för högst fjorton dagar. Bestämmelsen tillämpas också när arbetstagare är förhindrade att arbeta på grund av andra arbetsgivares eller deras föreningars stridsåtgärder.

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa har bl.a. arbetstagare rätt att få utkomstskydd för arbetslösa om de är förhindrade att arbeta på grund av andra arbetstagares stridsåtgärder och åtgärderna inte är beroende av deras arbetsvillkor eller arbetsförhållanden. En arbetstagare har således rätt att få utkomstskydd för arbetslösa när han eller hon är förhindrad att arbeta på grund av andra arbetstagares stridsåtgärder, oavsett om han eller hon arbetar för den arbetsgivare som en strejk gäller eller någon annan arbetsgivare om stridsåtgärden inte hänger samman med den arbetssökandes arbetsvillkor eller arbetsförhållanden.

Bestämmelsen gäller inte arbetsgivare som blir utan arbete när en annan arbetstagare än deras egen arbetsgivare beslutar om lockout. Följaktligen betalas inte utkomstskydd till arbetslösa ut till arbetstagare som är förhindrade att arbeta på grund av en annan arbetsgivares lockout och efter en löneutbetalning på fjorton dagar inte är permitterade. För att de situationer när arbetstagare är förhindrade att arbeta ska bedömas på samma sätt oavsett om en stridsåtgärd genomförs av arbetsgivaren eller arbetstagaren föreslår utskottet med hänvisning till inkommen utredning och ett förslag från social- och hälsovårdsministeriet att 4 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras. Bestämmelsen bör vara neutral visavi vem som står för en stridsåtgärd. Samtidigt föreslår utskottet att 5 kap. 13 § och 7 kap. 9 § ändras när det gäller hur en stridsåtgärd påverkar självrisktiden. Ändringarna föreslås bli tillämpade från och med den 1 juni 2005.

Enligt uppgifter från social- och hälsovårdsministeriet finns det vissa osäkerhetsfaktorer visavi bedömningen av lagändringarnas ekonomiska konsekvenser. Det har varit ovanligt med lockout i Finland. Dessutom är kostnaderna beroende på hur länge en lockout pågår, men också av inom vilken bransch en lockout tillämpas och hur stora konsekvenser den har för samhället i övrigt. Om man utgår från att en lockout pågår en vecka och tusen arbetstagare som inte berörs av stridsåtgärden är förhindrade att arbeta uppgår bruttokostnaderna till ungefär 230 000 euro. Av beloppet betalar staten drygt 100 000 euro, arbetslöshetskassorna drygt 12 000 euro och resten, drygt 110 000 euro betalas av arbetslöshetsförsäkringsfonden.

Information, utbildning och uppföljning

Det samlade regelverket kring omställningsskyddet består av flera lagar, och rätten till omställningsskydd varierar en aning beroende på lag. Lagarna har dessutom varierande bestämmelser om vilka åtgärder som berörs av omställningsskyddet och vilka rättigheter och skyldigheter som ingår.

Allt som allt är regelverket om omställningsskydd komplicerat och ställer stora krav på utbildningen och informationen. Det är viktigt att dels det samlade omställningsskyddet, dels de enskilda elementen och villkoren för dem förstås på rätt sätt. På denna punkt har arbetsmarknadsorganisationerna ett särskilt ansvar. De bör se till att åtminstone förtroendemännen och förtroendeombuden samt de personalansvariga på arbetsplatserna känner till de nya lagbestämmelserna och kan tillämpa dem på rätt sätt.

Dessutom behövs det en "folkversion" med tydliga, entydiga och exakta anvisningar för att de som behöver omställningsskydd kan reda ut sina rättigheter och skyldigheter och inte går miste om sina rättigheter på grund av bristande information. Personalen vid arbetskraftsbyråer, arbetslöshetskassor och Folkpensionsanstalten måste få adekvat utbildning för att kunna tillämpa lagstiftningen och ge rätt information till de som behöver omställningsskydd.

Reformen med omställningsskydd har ett viktigt mål, att uppsagda arbetstagare snabbt ska kunna få nytt arbete. De nya bestämmelserna har fått stor publicitet och det ställs stora förväntningar på det nya systemet. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer upp hur lagstiftningen fungerar och vilka verkningar den har samt hur väl de resurser som verksamheten kräver räcker till. Vidare förutsätter utskottet att regeringen omedelbart vidtar åtgärder för påkallade ändringar så att målsättningen med lagstiftningen kan nås. En utredning om hur lagstiftningen fungerar ska lämnas till utskottet före utgången av 2007 (Utskottets förslag till uttalande 3).