Motivering
Allmänt
Målet med integrationslagstiftningen är att
stödja invandrarna i att ta sig ut i arbetslivet och delta
i samhällslivet med respekt för deras individualitet
och eget språk och egen kultur. Utskottet anser att en
integrationspolitik med de här utgångspunkterna
ger goda förutsättningar för att förebygga
att invandrare marginaliseras och de problem som hänger
samman med marginaliseringen. Finland blir de inflyttade invandrarnas nya
hemland. De bidrar med ett brett, mänskligt, socialt och
kulturellt kapital inbegripet språkkunskaper. Vi bör
målmedvetet utnyttja deras kunskaper och färdigheter
för det gemensamma bästa. En lyckad integrationspolitik
och en snabb placering av invandrarna på arbetsmarknaden
spelar en nyckelroll för att minska fördomarna
mot invandrare och diskrimineringen av dem.
Lagförslaget tar fasta på en effektivare och snabbare
integrering av invandrare genom att garantera dem en verklig möjlighet
att få undervisning i finska eller svenska och introducera dem
i det finländska samhället och genom att ge dem
bättre möjligheter att ta sig ut i arbetslivet. Utskottet
anser att målen är mycket viktiga och att de föreslagna åtgärderna
behövs.
Enligt utredningar har medborgarnas attityder till invandrare
blivit positivare under de senaste tio åren. Negativast är
attityderna till invandrare bland unga pojkar och pensionärer.
Utskottet understryker betydelsen av arbetet mot rasism och att
myndigheterna i samråd med frivilligorganisationer och
andra samarbetsparter arbetar systematiskt och planmässigt
för att skapa en ännu positivare attityd till
invandrare av olika nationalitet. Det är särskilt
viktigt att se till att skolor, daghem och massmedier vinnlägger sig
om att undanröja fördomar och att lyfta fram de
positiva aspekterna på en mångkulturell omvärld.
Insatserna för att skapa goda etniska relationer och
en dialog mellan den bofasta befolkningen och invandrarna gör
det lättare att tackla mötet mellan efterfrågan
och utbud på arbetskraft. Det är också viktigt
att uppmärksamma kontrollen av arbetsförhållanden
och efterlevnaden av accepterade arbetsvillkor för att
den vägen hindra att det uppstår två arbetsmarknader
och att invandrare blir utnyttjade.
Samarbetet och arbetsfördelningen mellan myndigheterna
Ett problem med att verkställa integrationslagen har
varit att det inte har funnits en tillräckligt klar och
konsekvent uppgiftsfördelning och ändamålsenligt
samarbete mellan myndigheterna. Lagförslaget avser att
tydliggöra arbetsfördelningen mellan myndigheterna
och att förbättra samarbetet på alla
nivåer av förvaltningen. Utskottet anser det viktigt
med en klar arbetsfördelning och ett fungerande samarbete
och tillstyrker därför att lagstiftningen ändras
i detta syfte.
I anslutning till arbetsministeriet föreslås
en delegation för integrationsfrämjande och mottagande
av asylsökande som ska förbättra samarbetet
mellan ministerierna och frivilligorganisationernas medinflytande.
Utskottet anser att delegationen behövs. Men det menar
att arbetsfördelningen mellan den nya delegationen och
delegationen för etniska relationer behöver förtydligas.
Likaså bör arbetsfördelningen mellan
de kommissioner för invandrarfrågor som ska inrättas
i anknytning till arbetskrafts- och näringscentralerna
och de regionala delegationerna för etniska relationer
tydliggöras. Det vore viktigt att definiera förväntningarna
på de nya delegationerna och hur effekterna av deras verksamhet ska
följas upp.
Regeringen föreslår att länsstyrelserna
ska delta i planeringen, styrningen och övervakningen av
integrationsåtgärder till förmån
för invandrare. Meningen är att länsstyrelserna
och arbetskrafts- och näringscentralerna ska ha ett intensivare
samarbete och att länsstyrelsernas expertis ska nyttiggöras
bättre. Utskottet anser att målen är
lovvärda och omfattar regeringens syn i motiveringen att
invandrarnas behov bör beaktas bl.a. när länsstyrelserna
bedömer tillgången till och kvaliteten på de
social-, hälsovårds- och undervisningstjänster
som kommunerna ska tillhandahålla. Utskottet noterar samtidigt
att förslaget innebär att det blir fler myndigheter
som deltar i administreringen av integrationen och att det kan göra
det ännu svårare att tydliggöra arbets-
och ansvarsfördelningen. Det vill särskilt lyfta
fram arbetet i nära relation med invandrare och anser att
resurser och kompetens bör koncentreras till kommuner och
arbetskraftsbyråer för att de integrationsprogram
som görs upp där ska vara så bra som
möjligt och ta hänsyn till invandrarnas individuella
behov.
Undervisning i läs- och skrivkunnighet och språkundervisning
för vuxna
Utskottet tillstyrker propositionens mål för
effektivare undervisning i läs- och skrivkunnighet och
bättre möjligheter att komplettera brister i den
grundläggande utbildningen. Enligt propositionen ska arbetskrafts-
och näringscentralerna och arbetskraftsbyråerna
svara för läs- och skrivkunnigheten och den kompletterande grundläggande
utbildningen av arbetsförvaltningens klienter.
Invandrarutbildning som ordnats som arbetskraftsutbildning lämpar
sig bäst för invandrare med relativt goda förutsättningar
att lära sig ett nytt språk och nya färdigheter
i början av invandringsprocessen. Däremot behöver
invandrare som saknar läs- och skrivförmåga
och som har bristfällig grundläggande utbildning
långvarigare utbildning som svårligen kan ordnas
inom ramen för arbetskraftspolitisk utbildning. Utskottet
menar att det vore lämpligare att i alla delar flytta över
undervisningen av dem som saknar läs- och skrivförmåga
till utbildningsförvaltningen.
Invandrarna behöver kunskaper i finska eller svenska
för att kunna studera, arbeta och fungera i det finländska
samhället. Det har i många fall visat sig att
invandrarnas bristfälliga kunskaper i finska eller svenska
har hindrat dem från att få arbete. För
invandrarnas integrering och sysselsättning är
det utomordentligt viktigt att de garanteras faktiska möjligheter
att få adekvat undervisning i finska eller svenska så som nämns
i målen med lagförslaget.
Barns och ungas behov
Det vore mycket viktigt med individuella och samlade integrationsplaner
för barn och unga och att man satsar särskilt
på dem. Invandrarbarn och invandrarunga får numera
sällan egna integrationsplaner eftersom de anses ingå i
de familjevisa planerna. Och ändå bör
planerna för invandrade barn eller unga vara långsiktiga, planmässiga
och målinriktade och involvera t.ex. dagvård,
skolgång och fritid (t.ex. sport och idrott). På detta
sätt kan man bättre stödja integreringen
av invandrade barn och unga i samhället och förebygga
att de marginaliseras. Man bör särskilt uppmärksamma
situationen i de flyktingfamiljer där det uppstår
konflikter när föräldrarna vill bevara
sin egen kultur och de unga helst vill vara som finländska
unga.
Lagförslaget ger invandrare som inte fyllt 18 år
bättre möjligheter att få en egen integrationsplan.
Förslaget är viktigt och därför
menar utskottet att man genom förordning eller anvisningar
gärna kunde ange närmare de grupper av invandrarunga
som bör få personliga integrationsplaner.
Invandrarelever som inte har kunskaper i finska eller svenska
på modersmålsnivå får undervisning
i finska eller svenska som andra språk. År 2003
deltog 10 068 av cirka 15 000 invandrarelever
i grundläggande utbildning enligt en sådan lärokurs.
Kommunerna ordnar i varierande grad undervisning eftersom det inte är
obligatoriskt. I normala fall får invandrarelever särskild
undervisning t.ex. två timmar i veckan och tillbringar
resten av modersmålstimmarna tillsammans med finsk- eller
svenskspråkiga elever. Kommunen kan få särskilt
statsbidrag till stödundervisning för invandrarelever
tills högst fyra år har gått från
invandringen. Vid undervisningsministeriet pågår
en utredning av hur så många invandrarbarn och
invandrarunga som möjligt kan garanteras behörig
undervisning i finska eller svenska. Utskottet anser att goda kunskaper
i finska eller svenska är ett centralt villkor för
invandrarbarns skolframgång och den vägen också för
bättre möjligheter för fortsatta studier.
Det påskyndar därför åtgärder
för att förbättra undervisningen.
Enligt internationella utredningar påverkas integreringen
i avgörande grad av om invandraren har fått undervisning
i sitt eget modersmål eller inte. Undervisning i invandrarbarns
modersmål har konstaterats stärka deras identitet, ge
bättre inlärningsresultat och minska störande beteende
och brottslighet bland dem. I framtiden kommer språkkunskaperna
att lyftas ännu tydligare fram och invandrarnas två-
eller flerspråkighet att vara till nytta för både
samhället och invandrarna själva och förbättra
deras möjligheter att få arbete på arbetsmarknaden.
Som utskottet ser det är det viktigt att värna
möjligheterna för invandrade barn och unga att
få undervisning också i sitt eget modersmål.
Integrationsplaner
Enligt lagförslaget är det i regel invandraren,
arbetskraftsbyrån och kommunen som tillsammans gör
upp en integrationsplan. Utskottet understryker invandrarnas egen
aktivitet och hänsyn till deras utgångspunkter
när planen läggs upp för att de ska inse
planens betydelse och engagera sig för att genomföra
den. Regeringens förslag att förlänga
integrationstiden till fem år är helt motiverad,
om det är nödvändigt för att invandrarna
ska tillägna sig läs- och skrivförmåga
eller om det finns andra grundade skäl för det.
Enligt utskottets mening bör integrationsplanen inte
vara alltför åtgärdsinriktad utan den
bör ge rum för invandrarnas egen aktivitet och
olika vägar för dem att integreras i samhället,
t.ex. med hjälp av finländska och invandrarcentrerade
organisationer, samarbetsstrukturer och kontaktpersoner.
Det är möjligt att det för invandrarna
vid sidan av integrationsplaner också har gjorts upp andra
planer t.ex. för rehabilitering. Planerna bör
samordnas och anpassas till familjesituationen, eventuella behov
av tolkning och invandrarnas kulturella bakgrund samt de familjemedlemmars
behov som inte får en egen integrationsplan.
Invandrarnas utbildning och arbetserfarenhet har i många
fall blivit bristfälligt utredda och därmed har
välutbildade invandrare ofta hamnat i uppgifter som inte
svarar mot deras utbildning. Det är viktigt att invandrarnas
utbildning och arbetserfarenhet blir bättre utredda i framtiden
och att invandrarna styrs till kompletterande utbildning och fortbildning
och till att avlägga fristående examina som motsvarar
deras tidigare utbildning och att de får hjälp
med att få sina examina erkända. Också i
språkundervisningen bör man eftersträva
grupper som tar hänsyn till tidigare utbildning och yrke.
Skyldigheten att göra upp en integrationsplan och den
vägen också rätten till aktiva åtgärder gäller
bara de invånare som anmält sig på arbetskraftsbyrån
eller socialbyrån. Det betyder att en stor del av invandrarna
aldrig nås av åtgärderna. De som blir
utan systematiska integrationsåtgärder är
ofta kvinnor som sköter barn hemma och handikappade, sjuka
eller personer i pensionsåldern. Om husmödrar
inte får språkundervisning och inte blir introducerade
i samhället försvåras också integrationen
av barn och unga.
Utskottet anser att kvinnor som sköter sina barn hemma
och deras särbehov bör uppmärksammas
alldeles särskilt. Invandrarkvinnor utsätts ofta
för diskriminering både på grund av sin invandrarbakgrund
och på grund av sitt kön. Därför
behöver kvinnor särskilda stödåtgärder för
att hjälpa dem att sysselsätta sig och klara sig i
samhället. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
att invandrarna får insikter i sådana grundläggande
frågor i vårt rätts- och samhällssystem som
har med kvinnors och barns rättigheter och respekten för
deras fysiska integritet och självbestämmande
att göra.
Också förvärvsarbetande invandrare
och de som kommit hit för sin makes skull behöver
kunskaper i finska eller svenska och grundläggande kunskaper
om samhällets strukturer och funktion för att
de ska trivas här och kunna kommunicera och fungera som
medlemmar av det finländska samhället. I framtiden
kommer arbetskraftspolitiken i allt högre grad att bygga
på utländsk arbetskraft och då är
det viktigt att systemet för att integrera dem är
på plats för att Finland ska klara sig i konkurrensen
om arbetskraft. I sitt utlåtande om integrationsredogörelsen
(AjUU 13/2002 rd) konstaterade utskottet att det ansåg
detta delområde som utomordentligt viktigt och att det
skyndsamt i samråd med arbetsmarknadsorganisationerna borde
utredas hur integreringen av de förvärvsarbetande
borde ordnas och hur arbetsgivarna kunde delta i åtgärderna.
Utskottet upprepar denna sin syn och påskyndar att integrationsåtgärderna
utsträcks till alla invandrare.
Snabbare integration
Enligt lagförslaget ska en integrationsplan göras upp
senast när klienten har varit arbetslös eller fått
utkomststöd utan avbrott i två månader
i stället för fem månader som tidigare.
Förslaget är viktigt för att integrationsåtgärder
ska kunna sättas in så tidigt som möjligt.
Enligt utredningar går integrationen lättare och
bättre ju tidigare de främjande åtgärderna
sätts in.
Integrationslagen föreskriver att asylsökande inte
ska integreras utan att det för dem ska ordnas tillfällig
inkvartering, utkomststöd och tolktjänster, att
deras nödvändiga grundläggande behov
i övrigt ska tillgodoses och att arbets- och studieverksamhet
ska ordnas för dem. Men det händer att asylsökande
får vänta länge på ett beslut.
I praktiken har det visat sig att asylsökande efter sex
månaders väntan börjar visa symptom på frustration,
osäkerhet och inaktivitet. Det kan också uppstå problem
när barn som går i skolan lär sig språket
och integreras i samhället medan föräldrarna
inte gör det. Efter flera års frustration är
det svårt för asylsökande att integrera
sig också om de till slut får ett positivt asylbeslut.
Utskottet anser att språkundervisning och introducering
i det finländska samhället bör sättas in
i lämplig omfattning för asylsökande
efter ankomsten för att så snabbt som möjligt
slussa ut dem på arbetsmarknaden. På så sätt
kan psykiska problem på grund av sysslolöshet
undvikas och integrationsprocessen påskyndas i väsentlig grad.
Också om en del av de sökande senare får ett
negativt beslut kan deras aktiva medverkan i utbildning och arbetsliv
bidra till att upprätthålla deras hälsa
och arbetslivskompetens och hjälpa dem att återanpassa
sig till ursprungslandet.
Situationen för dem som fått tillfälligt
uppehållstillstånd
Enligt 51 § i utlänningslagen beviljas en
utlänning tillfälligt uppehållstillstånd
om han eller hon av hälsoskäl inte kan återsändas
till sitt hemland eller om det är faktiskt omöjligt
att avlägsna honom eller henne ur landet. Ett tillfälligt
uppehållstillstånd ger inte rätt att
arbeta under det första året. Efter två år
beviljas fortsatt tillstånd och därefter är
det också möjligt med familjeåterförening.
Under 2005 har det beviljats betydligt fler tillfälliga
uppehållstillstånd än tidigare. Vi är
redan uppe i mer än 220 mot 27 i fjol. Flest tillstånd
har beviljats afghaner, irakier och somalier. Bland dem finns det
många barn och unga.
De som fått tillfälligt uppehållstillstånd
har enligt lagen om hemkommun inte rätt till hemkommun,
vilket betyder att vistelsen i flyktingförläggningen
förlängs, vilket i sin tur försvårar barnens
skolgång och de berörda personernas tillträde
till integrationsåtgärder. Med hänsyn till
det osäkra läget i ursprungsländerna är
det osannolikt att någon kan återsändas
dit inom den närmaste tiden. Det betyder att den tillfälliga vistelsen
kan ta flera år. Asylsökande har rätt
att arbeta efter tre månaders uppehåll i landet
och många asylsökande har fått arbete
redan under asylprocessen. Deras arbete har slutat när
de fått tillfälligt uppehållstillstånd.
Det kan inte anses ligga i vare sig individens eller samhällets
intresse.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet uppmärksamgör
förvaltningsutskottet på att praxis med att tillämpa
utlänningslagen har förändrats och konsekvenserna
av detta för integreringen av utlänningar och
mottagningscentralernas verksamhet. Osäkerheten kring den
tillfälliga uppehållsrätten och inskränkningarna
i rätten att arbeta och få tjänster leder
till att integreringen i det finländska samhället
fördröjs och att risken för marginalisering ökar.
Enligt utskottets mening är det nödvändigt
att se över bestämmelserna så att också de
som fått tillfälligt uppehållstillstånd
får rätt att arbeta, rätt till hemkommun och
möjlighet att omfattas av sådana integrationsåtgärder
och tjänster som medger en fortsatt integrationsprocess
i förekommande fall.
Precisering av lagförslaget
En invandrares situation påverkas i betydande grad
av om det finns en integrationsplan och om åtgärderna
i planen jämställs med arbetskraftspolitisk vuxenutbildning
eller arbetsmarknadsåtgärder, som möjligheten
att få arbetsmarknadsstöd och ersättning
för uppehälle. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
anser det viktigt att förvaltningsutskottet utreder om
de föreslagna bestämmelserna i lagen på denna
punkt uppfyller de nödvändiga kraven på exakthet
med tanke på invandrarnas rättssäkerhet.