Allmän motivering

Arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet har behandlat propositionen med avseende på sitt ansvarsområde.

Stöd till sysselsättning av handikappade med hjälp av åtgärder från arbetsförvaltningen

I propositionens motivering sägs att de handikappade arbetssökandena på senare år stadigt har ökat samtidigt som andelen arbetslösa bland dem också har stigit. År 2000 fanns det ungefär 83 000 handikappade arbetssökande. Av dem var cirka 68 700 arbetslösa.

Ett viktigt mål för sysselsättningspolitiken är att handikappade skall ha lika möjligheter att få arbete, vilket är allmänt omfattat. I programmen för handikappolitiken är målet att varje förvaltningsområde har ett sektoransvar för servicen till alla medborgare. Däri ingår också att arbetskraftsmyndigheterna har det huvudsakliga ansvaret för att främja sysselsättningen för handikappade. Målet bör vara att handikappade får arbete på den öppna arbetsmarknaden på allmänna anställningsvillkor och med hjälp av allmän arbetskraftsservice och normala stödinsatser.

Förvaltningarna måste samarbeta för att kunna främja handikappades möjligheter att få arbete. Viktiga aktörer vid sidan av arbetsförvaltningen är kommunerna, social- och hälsovårdssektorn och utbildningsväsendet. I de flesta fall måste arbetsliv och rehabilitering samordnas, individuell service och individuella sysselsättningsmöjligheter tillhandahållas och flera olika aktörer samarbeta för att sysselsättningsinsatserna skall ge resultat.

Propositionen innehåller främst ändringar i lagar inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Lagförslagen har beretts av utredningsman Matti Marjanen, men hans förslag till ändringar i sysselsättningslagen ingår inte i propositionen. Utskottet menar att det är viktigt att arbetskraftsmyndigheterna har huvudansvaret i detta arbete och med alla till buds stående medel främjar möjligheterna för handikappade att få arbete. Utskottet framhåller därför att förslaget till ändring av 16 § 2 mom. sysselsättningslagen, som inte ingår i regeringens proposition, bör godkännas. I förslaget jämställs handikappade med unga och långtidsarbetslösa i fråga om sysselsättningsstöd.

Utskottet anser att sysselsättningsstöden måste anpassas bättre till behoven att främja handikappades möjligheter att få arbete. En förutsättning för detta är bland annat att sysselsättningsförordningen (1363/1997) ändras så att sammansatt stöd och sysselsättningsstöd kan betalas ut längre utan avbrott och att stödet kan sänkas gradvis i förhållande till det sammansatta stödet med hjälp av förhöjt sysselsättningsstöd och senare bli normalt sysselsättningsstöd. Också förordningen om förmåner i samband med arbetskraftsservice (1253/1993) bör ändras för att de högsta möjliga ersättningarna till arbetsgivarna för ändringar i arbetsmiljön och tillhandahållande av en arbetstränare kan höjas.

För att de föreslagna ändringarna skall ha den positiva effekt på handikappades möjligheter att få arbete som regeringen avser behövs det enligt utskottets uppfattning kraftfulla satsningar på information om reformerna och på utbildning för arbetskrafts- och socialmyndigheterna.

Arbete inom ramen för ett anställningsförhållande

I propositionen föreslås att den som utför skyddat arbete skall anses stå i anställningsförhållande till serviceproducenten i enlighet med arbetsavtalslagen (55/2001). Däremot står inte den som deltar i arbetsverksamhet för handikappade i anställningsförhållande till den som ordnar verksamheten eller till serviceproducenten. Men lagen om skydd i arbete tillämpas på verksamheten, och olycksfallsförsäkring måste tecknas för den som deltar i verksamheten.

Enligt vad utskottet har erfarit utförs skyddat arbete numera inom ramen för anställningsförhållande. Bestämmelser om skyddat arbete ingår för närvarande åtminstone i tre riksomfattande kollektivavtal: kollektivavtalet för kommunalt anställda med månadslön, kommunala allmänna tjänste- och arbetskollektivavtalet och kollektivavtalet för arbetscentraler.

Lagförslaget står i samklang med den nya arbetsavtalslagen och motiven till den, anser utskottet. Enligt motiveringen till arbetsavtalslagen är det karakteristiskt för arbete i arbetsavtalsförhållande att det utförs i förvärvssyfte. Som exempel på verksamhet som inte omfattas av anställningsförhållanden nämner regeringen deltagande i arbetsverksamhet eller annan terapi inom social- och hälsovården, om verksamheten helt eller huvudsakligen ordnas i behandlings- och rehabiliteringssyfte. Enligt den föreslagna 27 e § socialvårdslagen representerar arbetsverksamhet för handikappade denna typ av verksamhet i rehabiliteringssyfte, och enligt förslaget tillämpas arbetsavtalslagen inte på verksamheten. Däremot utförs skyddat arbete i normalt förvärvssyfte. Arbetscentralen och arbetstagaren ingår ett arbetsavtal också när kommunen köper tjänsten av arbetscentralen.

Utskottet finner det viktigt att lagen får tydliga bestämmelser om när en verksamhet ordnas inom ramen för ett anställningsförhållande och vilken lagstiftning som tillämpas på respektive verksamhet. Utskottet finner de föreslagna bestämmelserna motiverade och riktiga.

Att lämna invaliditetspension vilande kontra handikappbidrag

I folkpensionslagen föreslås 22 § 4 mom. bli ändrat så att invaliditetspension skall lämnas vilande när förvärvsinkomsterna är högre än 588,66 euro. Inkomstgränsen föreslås inte bli indexbunden. Dessutom föreslås 2 § lagen om handikappbidrag bli ändrad. Ändringen innebär att handikappbidrag betalas ut för den tid som pensionen är vilande, men bara för högst två år.

Enligt utskottet är inte den föreslagna gränsen på 588,66 euro särskilt lyckad. I stället framställer utskottet att social- och hälsovårdsutskottet bör överväga att avrunda beloppet till exempelvis 590 eller 600 euro. Dessutom vore det skäl att ange hur och med hur täta intervaller det fasta beloppet i euro ses över om man inte vill indexjustera det.

I motiveringen till propositionen sägs att handikappbidrag bör betalas ut för den tid som pensionen är vilande för att det skall vara mer lönande att förvärvsarbeta än att vara pensionerad och för att förvärvsarbete medför större kostnader än pensionering. Handikappbidraget uppgår för närvarande till 1 912 mark och är skattefri inkomst. Utskottet anser det vara en bra och nödvändig lösning att betala ut handikappbidrag under den tid som pensionen är vilande, eftersom handikappade då uppmuntras att söka sig ut i arbetslivet. Samtidigt påpekar utskottet att stödtagarens inkomster minskar avsevärt när utbetalningen av handikappbidrag upphör efter två år och att den eventuella lönestegring som kommer av förbättrad arbetsförmåga sannolikt inte räcker till för att täcka inkomstbortfallet. Det finns därför risk för att anställningen avbryts och den handikappade åter blir pensionerad. Utskottet förelägger social- och hälsovårdsutskottet för övervägande om det vore lämpligare att handikappbidrag också betalas ut efter fristen på två år och att bidraget reduceras gradvis för att den handikappade inte skall utsättas för orimligt stora svårigheter.