Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Propositionen innefattar bestämmelser om nödvändiga administrativa förfaranden för deltagande i projekt enligt Kyotoprotokollet. Meningen är att upprätta en ram som ska möjliggöra för företag att förvärva utsläppsenheter med hjälp av projektmekanismerna och driva handel med dem. Också parter som inte omfattas av utsläppshandelsåtagandena ska kunna förvärva utsläppsenheter. Genom EG:s s.k. länkdirektiv [Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, i överensstämmelse med Kyotoprotokollets projektmekanismer; KOM (2003) 403] regleras i sin tur hur utsläppsenheter som förvärvats genom mekanismerna får utnyttjas. Genomförandet av länkdirektivet är under behandling i riksdagen (Lag om ändring av lagen om utsläppshandel; RP 161/2006 rd).

Ett företag ska kunna inneha en obegränsad mängd utsläppsenheter som förvärvats genom mekanismerna, men det ska bara kunna utnyttja en begränsad mängd av dem för att uppfylla sitt utsläppsminskningsåtagande. Detta därför att Kyotoprotokollet och partskonferensens beslut förutsätter att mekanismerna bara utnyttjas för att komplettera nationella insatser. I förslaget till ändring av lagen om utsläppshandel ska föreskrivas vilka mängder utsläppsenheter förvärvade genom mekanismerna en anläggning får utnyttja för att uppfylla sitt åtagande.

Utskottet anser att Kyotomekanismerna förbättrar utsläppsminskningsåtgärdernas kostnadseffektivitet. Det lyfter i sin tur av en del av den samhällsekonomiska bördan av att uppfylla klimatåtagandena. Utskottet ser helst att de nödvändiga administrativa förfarandena är så lätta som möjligt för att kostnadseffektiviteten inte i onödan ska ställas på spel.

Finland behöver klart Kyotomekanismerna för att kunna uppfylla sina utsläppsminskningsmål. Ekonomiutskottet har noterat behovet i sitt betänkande om energi- och klimatstrategin (EkUB 8/2006 rd). Under Kyotoprotokollets åtagandeperiod 2008—2012 har Finland tillgång till tillåtna utsläppsenheter motsvarande 71,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Utsläppen förväntas överskrida mängden med omkring 10 miljoner ton. För 2006—2012 har Finland som mål att genom egna projekt förvärva utsläppsenheter motsvarande ca 3,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är tänkt att ca 2,7 miljoner ton ska omfattas av CDM-projekt för ren utveckling och resten av JI-projekt för gemensamt genomförande. På grund av projektriskerna kommer staten vid sidan av egna projekt att förvärva utsläppsenheter motsvarande ca 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter genom den mellanstatliga utsläppshandeln.

Propositionen möjliggör projekt också i Finland på noga angivna villkor, t.ex. enligt 10 §. Utskottet föreslår att propositionen kompletteras till denna del, speciellt projektuppföljningen, på det sätt som anges närmare i detaljmotiveringen. På det hela taget kan mekanismerna utnyttjas både för att uppfylla de nationella utsläppsminskningsåtagandena och för att minska växthusgasutsläppen i u-länder och transitionsekonomier. Det stöder i sin tur ett sådant globalt tillnärmningssätt till klimatpolitiken som utskottet velat lyfta fram.

Regeringen vill att ansvaret för administreringen av mekanismerna delas mellan miljöministeriet och utrikesministeriet. Det betyder ett avsteg från samserviceprincipen, men det kan å andra sidan garantera att de enskilda mekanismerna utnyttjar bästa tillgängliga expertis. Ekonomiutskottet understryker att den administrativa belastning som ett system med två myndigheter kan ge upphov till bör minskas genom ett nära samarbete mellan ministerierna och t.ex. genom bättre elektronisk kommunikation.

Finlands nationella utsläppshandelsregister som ska finnas vid energimarknadsverket ska tjäna som register för utsläppsenheter som förvärvats både genom projektmekanismerna och genom utsläppshandel. Verkets arbetsbörda förväntas öka avsevärt på grund av detta. Det är mycket angeläget att verket tillförsäkras adekvata resurser, anser utskottet. Det handlar om en enhet som administrerar ett betydande ekonomiskt kapital och det ska gå i land med att föra ett uppdaterat register och sköta anknytande internationella åtaganden klanderfritt.

Miljöutskottet föreslår i sitt utlåtande (MiUU 37/2006 rd) att 1 § om lagens syfte kompletteras med både målen för utsläppsminskning och centrala innehållsliga mål typ utveckling, överföring och främjande av miljöteknik och stödjande av målen för hållbar utveckling. Dessutom eller alternativt bör 7 § om godkännande av CDM- och JI-projekt som genomförs utanför Finland kompletteras med en hänvisning till hållbar utveckling som är ett av villkoren för att ett projekt ska godkännas.

Utskottet påpekar att syftet med propositionen är att skapa en administrativ ram för utnyttjande av Kyotomekanismerna. Tillståndskriterierna har utformats så entydigt som möjligt och ska garantera finländska aktörer likvärda villkor för att utnyttja dem. Reglerna i den internationella ordningen bör vara de samma för alla deltagande, anser utskottet.

Ekonomiutskottet lyfter i likhet med miljöutskottet fram målet för hållbar utveckling som den vägledande referensramen för hela miljöpolitiken och Kyotomekanismerna. Men begreppet hållbar utveckling är mycket omfattande och mångtydigt och att ställa det som villkor för genomförandet står därför i strid med propositionens syften. I samband med behandlingen i utskottet har det också hänvisats till att Kyotoprotokollet formellt sett ställer hållbar utveckling som villkor bara för CDM-projekt.

På grund av detta föreslår utskottet inte att vare sig 1 § eller 7 § ändras enligt miljöutskottets önskemål. Däremot omfattar ekonomiutskottet miljöutskottets övriga ändringsförslag och har vägt in dem i sina förslag till ändringar i lagförslaget.