Motivering

Ekonomiutskottet tillstyrker lagförslaget, men med smärre ändringar.

Propositionens utgångspunkter

I propositionen föreslås det att det stiftas en lag om villkoren för statens deltagande i kostnaderna för produktionsstödet för el som produceras vid de i bilagan till lagförslaget nämnda vindkraftverk som byggs i landskapet Åland. Ekonomiutskottet preciserar att termen vindkraftverk, som används i lagförslaget (1 och 4 § samt bilagan), till sitt innehåll motsvarar definitionen i 5 § i lagen om stöd till produktion av el från förnybara energikällor (). Enligt paragrafen är vindkraftverk kraftverk där el produceras med vindturbiner ur rörelseenergin i strömmande luftmassa i en eller flera generatorer som är kopplade till samma mätare hos nätinnehavaren.

Propositionen skapar ett arrangemang av nytt slag där man för rikets del på lagnivå fastställer de villkor under vilka staten kan delta i kostnaderna för produktionsstödet som baserar sig på landskapslag för vindkraftverk på Åland. Bakgrunden till propositionen är riksdagsbehandlingen 2010. När man då behandlade den nu gällande lagen om stöd till produktion av el från förnybara energikällor (RP 152/2010 rd — EkUB 30/2010 rd; GrUU 37/2010 rd) ansåg grundlagsutskottet i sitt utlåtande till ekonomiutskottet det vara motiverat att landskapet Åland faller utanför lagens tillämpningsområde. Grundlagsutskottet ansåg dock att riket och landskapet tillsammans kan komma överens om att skapa ett system enligt vilket staten även betalar produktionsstöd till kraftverk på Åland. Ekonomiutskottet ansåg i sin tur att det är av största vikt att riket och landskapet så snabbt som möjligt kommer överens om storleken på landskapets åtagande som har samband med EU-lagstiftningen om ökad användning av energi från förnybara energikällor (det så kallade RES-direktivetEuropaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG). Den aktuella propositionen bygger på de här ställningstagandena.

Självstyrelselagen för Åland () bestämmer å sin sida gränserna för bestämmelser som intas i rikslag. I enlighet med självstyrelselagen hör energipolitik till landskapets lagstiftningsbehörighet. Av det följer att landskapet inom energipolitiken har förvaltningsmakt och samtidigt också ansvar för de kostnader som bestämmelserna ger upphov till. Landskapet har därmed exklusiv behörighet att inom ramen för EU:s regler om statligt stöd föranstalta om produktionsstödet för vindkraft på det sätt det önskar, och landskapet har också ansvar för de kostnader som uppstår. Enligt självstyrelselagen (59 b § 1 mom.) ansvarar landskapet inom de områden som hör till dess behörighet för verkställigheten av EU-ärenden och för förpliktelser i EU-lagstiftningen samt kostnaderna för detta. Landskapet har därmed till sin del ansvar också för verkställigheten av de förpliktelser som följer av RES-direktivet.

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. I den del av utlåtandet som inte gäller konstitutionell bedömning lyfter utskottet fram sättet att precisera de projekt som ska få stöd samt Statens revisionsverks och Energimyndighetens befogenheter. Dessa frågor tas upp separat i det följande.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regleringen av stödordningen för främjande av vindkraft hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. I 4 § i lagförslaget anges de villkor som ska uppfyllas innan staten kan delta i kostnaderna för landskapets stödordning. Villkoren hänför sig till landskapets skyldigheter att öka andelen förnybar energi på det sätt som förutsätts av EU (1 punkten); innehållet i landskapslagen som landskapet ansvarar för (2 punkten); landskapets minsta finansieringsandel (3 punkten); tidpunkten för ibruktagandet av vindkraftverken (4 punkten); förenligheten av statsstödet enligt landskapslagen med EU-regleringen (5 punkten); att säkerställa att statens revisionsverk har tillräckliga tillsynsbefogenheter (6 punkten) och arbets- och näringsministeriets rätt att få upplysningar (7 punkten). Statens andel beviljas enligt prövning och beslut om det fattas i samband med budget- och ramprocessen. Statsunderstödet som beviljas av staten utbetalas direkt till den elproducent som godkänts för stödet (5 §).

Ekonomiutskottet understryker att det enligt 4 § 2 mom. a—c underpunkterna bör säkerställas att staten inte kan delta i kostnaderna för produktionsstödet för el om landskapets stödordning avviker från ovan nämnda kriterier som motsvarar det centrala innehållet i tariffsystemet för inmatningspris i riket. Stödnivån som staten kan stöda kan med beaktande av bestämmelsen i 2 punkten i paragrafen högst uppgå till samma nivå som i tariffsystemet för inmatningspris i riket.

Ekonomiutskottet konstaterar att det utöver villkoren i 4 § är skäl att säkerställa att statens budgetfinansiering inte kan avsättas till kostnader för produktionsstödet om man inte i landskapslag har intagit tillräckliga och ändamålsenliga bestämmelser om avbrytande av utbetalning, återbetalning och återkrav av stödet samt tillsyn också i sådana situationer där stödet betalas till elproducenten direkt ur statsbudgeten. Med avseende på tariffsystemet för inmatningspris i riket ingår i det här sammanhanget viktiga bestämmelser i lagen om stöd till produktion av el från förnybara energikällor (), statssunderstödslagen () och lagen omtillämpning av vissa av Europeiska gemenskapernas bestämmelser om statligt stöd (300/2001). Med stöd av det som sagts ovan föreslår utskottet att det inledande stycket i 4 § 2 punkten i lagförslaget preciseras och en ny underpunkt d införs enligt vilken statens deltagande i kostnaderna för produktionsstödet för el inom landskapets stödordning dessutom förutsätter att man i landskapslag har intagit tillräckliga och ändamålsenliga bestämmelser om avbrytande av utbetalning, återbetalning och återkrav av stödet samt tillsyn.

I samband med den fortsatta beredningen kan det finnas behov att separat komma överens om arrangemang som gäller tillämpning av landskapslagen. Om man i landskapslagen till exempel skulle ge Energimyndigheten befogenheter som gäller förvaltningen av systemet ska man vid den här typen av överföring av uppgifter som landskapet ansvarar för, komma överens om det i en överenskommelseförordning. Samtidigt ska man också komma överens om ersättning av kostnaderna för de förvaltningsuppgifter som överförs till myndigheten.

I sitt utlåtande uppmärksammar grundlagsutskottet statens revisionsverks behörighet att granska de företag i landskapet som får produktionsstöd som staten deltar i kostnaderna för (4 § 6 punkten). Grundlagsutskottet anser att det inte finns hinder för statens revisionsverks behörighet, och det har inte heller kommit fram hinder i samband med behandlingen i ekonomiutskottet. På samma sätt som de övriga villkoren i 4 § ska också statens revisionsverks befogenheter vara säkerställda innan statens deltagande i betalning av stödet kan övervägas.

Statens möjlighet att delta i kostnaderna för produktionsstödet för el begränsas i 1 § i lagförslaget till de tre vindkraftverk som nämns i bilagan. I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att det hade varit motiverat att i lagen ange de objektiva villkor som projekt ska uppfylla för att stöd kan beviljas. Ekonomiutskottet konstaterar att det regleringssätt som valts är osmidigt och förutsätter att eventuella ändringar i fråga om de vindkraftverk som stödet gäller ska göras i lagstiftningsordning. I samband med behandlingen har det emellertid framförts motiverade grunder, som främst hänför sig till budgettekniken och tillsynen, för att systemet regleras på det sätt som föreslås i propositionen. Enligt utredning till utskottet skulle förvaltningen och tillsynen av systemet bli svåra om statens eventuella stöd begränsas till exempel endast till den nominella effekten. Utifrån det ovan sagda finner ekonomiutskottet sättet att lagstifta ändamålsenligt för att undvika en oskälig administrativ börda och de extra kostnader den ger upphov till.

Avslutningsvis

Med hänsyn till de goda vindförhållandena på Åland och att den planerade ökningen av vindkraft på ett betydande sätt förbättrar landskapets självförsörjning i fråga om energi, finner ekonomiutskottet propositionens syfte att möjliggöra statligt ekonomiskt stöd motiverat. Dessutom beaktas vindkraftverkens effekt i sin helhet vid beräkningen av huruvida Finland nått det mål för förnybar energi 2020 som uppställts av EU. Villkoret är att vindkraftverken har tagits i kommersiellt bruk före den 1 januari 2020 (vilket förutsätts i 4 § 4 punkten i lagförslaget). Utskottet understryker dock principen i propositionen, att avsikten inte är att ändra fördelningen av lagstiftningsbehörighet och behörighet i förvaltningsärenden mellan riket och landskapet som anges i självstyrelselagen, det kostnadsansvar som följer av den eller de ekonomiska förbindelserna mellan riket och landskapet.

Det är fråga om ett arrangemang av nytt slag som skapar riktlinjerna för det fortsatta arbetet och som därför ännu innehåller flera detaljer som måste preciseras. I syfte att klarlägga dessa är det viktigt att både landskapet och arbets- och näringsministeriet idkar ett nära samarbete för att vidare utveckla systemet samt för att säkerställa en heltäckande och aktuell kunskapsbas till stöd för beslutsfattandet.

Med beaktande av systemets exceptionella karaktär förutsätter ekonomiutskottet att det hålls noga informerat om den fortsatta beredningen.