Motivering

Ekonomiutskottet ser det som positivt att statsrådet har kommit med riktlinjer för trafikpolitikens innehåll och centrala mål långt in i framtiden och att riksdagen har möjlighet att yttra sig om dem.

Ett fungerande trafiksystem är viktigt för näringslivet, sysselsättningen och invånarnas välfärd. Smidiga och effektiva kommunikationer har betydelse för hur företagen etablerar sig på olika håll i landet och hur konkurrenskraftiga och lönsamma de blir. Regionalt viktiga projekt som gruvindustri behöver en logistiskt fungerande trafikinfrastruktur. Merparten av inrikes varutransporterna går till industrianläggningar och handelsföretag runtom i landet. Det är viktigt med logistisk punktlighet och tillförlitlighet när det gäller varutransporter. Därmed spelar fungerande och effektiva trafiksystem en väsentlig roll för områdenas konkurrenskraft och fördelningen av välståndet. Med EU:s utvidgning har trafikföretagare i de nya medlemsländerna kommit att konkurrera på Finlands interna transportmarknad. Våra inhemska transportföretags konkurrenskraft måste uppmärksammas bättre, för i annat fall hotar utflyttning till lågkostnadsländer. Regeringen måste förbättra transportföretagens konkurrenskraft med målet att sänka näringslivets logistikkostnader i hela landet. Detta gäller inte bara varutransporter utan också pendlingstrafik och turisttrafik inom landet och utomlands. Turismnäringen är viktig med tanke på sysselsättningen och den får stora möjligheter att växa om man ser till att det finns bl.a. flexibla trafikförbindelser.

Bastrafikledshållningen: vägar, banor, insjöfarleder.

Enligt redogörelsen kommer regeringen att fästa uppmärksamhet vid eftersläpningen i finansieringen av bastrafikledshållningen, alltså vägar, banor och farleder, det sekundära vägnätets allmänna skick och underhåll och de enskilda vägarnas betydelse för att trygga villkoren för företagsamhet och näringsliv i hela landet. Bastrafikledshållningen går ut på att dagligen sköta och underhålla leder, ersätta uttjänta konstruktioner, styra trafiken och göra små investeringar, vanligen på högst några hundratusen euro.

Ungefär 1 500 kilometer av huvudvägarna är i behov av förbättring. Det är sämst ställt med de regionala vägarna och förbindelsevägarna, som inte är i acceptabelt skick. Tillskottet för basväghållning i rambeslutet går främst till virkesförsörjning och förbättringar på lågtrafikerade grusvägar.

Det är positivt att regeringen har beslutat utreda frågan om att inrätta ett Infrastrukturverk. Det ska inbegripa Vägförvaltningens och Sjöfartsverkets trafikledsfunktioner och Banförvaltningscentralen. Verket ska kunna effektivisera den övergripande utvecklingen av trafiknätet med tanke på näringslivet. Enligt bedömningar krävs det 200 miljoner euro till per år utöver de beslutade anslagen för att utveckla trafiknätet. Reparationer av vägbeläggningar och broar samt regionala investeringar i samhällsutveckling får inte bli lidande av att anslagen är så knappa och främst går till andra ändamål.

Samtidigt som man genomför viktiga rikstäckande trafikprojekt måste man tillgodose behovet av reparationer på befintliga vägar och förbättring av trafiksäkerheten, menar utskottet. Vägarna ska förbättras enligt de krav som trafikvolymen, näringslivet och den regionala utvecklingen ställer. Inte bara persontrafiken utan också en stor del av godstransporterna sker fortfarande på landsvägar. Transporterna måste vara punktliga och säkra både med tanke på själva transporten och andra som färdas på vägen.

Utskottet framhåller vikten av att utveckla kommunikationerna i hela landet. När det gäller förbindelserna från söder till norr är det viktigt med en snabb tågförbindelse, välfungerande huvudvägar i bra skick och konkurrenskraftig flygtrafik. Dessa gör det möjligt bl.a. att fullt ut dra nytta av Barentssamarbetet.

Regeringen måste särskilt se till att finansiera reinvesteringar i undermåliga och tekniskt bristfälliga banor. Banorna måste repareras så att de får en sådan bärighet och trafikkapacitet att den befintliga transportkapaciteten effektivt kan nyttiggöras utan viktbegränsningar bl.a. med tanke på den för skogsindustrin viktiga virkesförsörjningen och exporten. I synnerhet bör man se till huvudbanornas skick med tanke på snabba tågförbindelser. Bannätets omfattning ska utvärderas utifrån trafikbehov och regional utveckling. Järnvägstransporter är miljövänliga och effektiva ur kapacitetssynvinkel och därför bör vi försöka få transporter som nu sker på vägarna att nyttja järnvägar i stället.

Tågförbindelser är också viktiga för pendlingstrafik och turism. Tåg är ett säkert sätt att färdas och konkurrerar med bil- och flygtrafik. Tågtrafiken kommer troligen att få större betydelse i framtiden på grund av den ökade miljömedvetenheten. För att göra det mer attraktivt att åka tåg bör man lägga vikt vid utbudet av förbindelser, restid, bekvämlighet och marknadsföring. Dagens kapacitet möjliggör större passagerarvolymer. Bristfälliga banor tillåter inte att tågens konstruktiva hastighet nyttiggörs fullt ut, så det är viktigt också för persontrafiken att banorna förbättras.

Trafiken på insjöarna ges inte mycket rum i redogörelsen. Där står det att det finns skäl att fördjupa infartslederna till många hamnar. Då blir det möjligt att använda större fartyg och förbättra transportekonomin. Vissa farleder har dessutom grundats upp jämfört med det ursprungliga farledsdjupet. För underhåll av farleder kommer det att användas 6 miljoner euro 2009—2011.

Utskottet anser att utvecklingen av ekonomiskt lönsamma insjötransporter och insjöfarleder bör tas med i utvecklingsprogrammet för trafiknätet. Programmet ska uppta befintliga leder och dessutom utbyggnad av nätet, inbegripet eventuella nya kanalprojekt. Trafiken på insjöarna är effektiv med tanke på transportkapaciteten, miljövänlig och säker. Det är viktigt att förbättra farlederna på insjöarna också när det gäller turism.

Sjötransporter.

Finlands utrikeshandel är beroende av att sjötransporterna fungerar året runt. Av exporten går 90 procent och av importen 70 procent sjövägen. Sjötransporterna har fortsatt ökat. År 2007 uppgick sjötransporterna mellan Finland och utlandet till rekordstora 102,6 miljoner ton. Trots att de totala sjötransportvolymerna har ökat har frakter med fartyg registrerade i Finland fortsatt minskat. År 2007 utgjorde de 29 procent (37,9 procent av importen och 17,5 procent av exporten). Utvecklingen är oroväckande med tanke på vår försörjningstrygghet.

Finlands havskluster, som består av havsindustri, sjöfart och hamnnära verksamheter, omfattar ca 2 900 företag, kommunala hamnar medräknade. Den sammanräknade omsättningen i direkt samband med havsklustret uppgick 2006 till ca 13,2 miljarder euro. Verksamheterna sysselsatte inemot 43 000 personer.

Ekonomiutskottet ser det som viktigt att regeringen genomför sin strategi för att trygga den finländska sjöfarten. Regeringen lovar nämligen förbättra sjöfartens konkurrenskraft med hjälp av de stödformer som tillåts av EU och genom reviderad lagstiftning om tonnageskatt och beskattning av rederier för att konkurrenskraften ska ligga på samma nivå som i de viktigaste konkurrentländerna. Målet för havspolitiken är att trygga en positiv utveckling av den finska handelsflottan, sysselsättningen för finländska sjöfarare och försörjningsberedskapen. Regeringen lovar trygga den inhemska självförsörjningen för transporter i samhället i alla lägen.

Förbindelserna med Ryssland.

Utöver godstransporterna mellan Finland och utlandet utgör transiteringen till Ryssland en viktig del av alla transporter nu och i framtiden. Enligt redogörelsen är Ryssland Finlands fjärde viktigaste exportland, men värdet av transittrafiken genom Finland till Ryssland är nu nästan fyrfaldigt jämfört med värdet av Finlands export till Ryssland.

Bra förbindelser med Ryssland är viktiga både för transittrafiken och vår export. Utskottet kräver att förbindelserna med Ryssland förbättras enligt behovet av transportkapacitet och att Finland gör sitt bästa för att få transporterna att löpa över östgränsen. Välfungerande kommunikationer är till fördel både för godstrafik och för persontrafik på vägar och järnvägar. Enligt regeringsprogrammet har Finland utfäst sig att genomföra motorväg E 18 mellan Helsingfors och Vaalimaa senast 2015.

Finansiering av trafikinvesteringar.

  Finansiering över statsbudgeten är enligt redogörelsen den huvudsakliga modellen för att finansiera trafikinvesteringar, men man söker också nya finansieringsmodeller för att få större flexibilitet i investeringarna. Redogörelsen tar upp livscykelmodellen, kommunal delfinansiering, vägavgifter, efterfinansiering, försäljningsinkomster i statliga bolag och finansiering av gränsöverskridande projekt.

Utskottet anser att man aktivt bör söka nya finansieringsmodeller som lämpligen kan tillämpas för att tillförlitligt och snabbt genomföra investeringsprojekt. Enligt redogörelsen är det nödvändigt att använda finansieringskällor som kompletterar statsbudgeten för att trygga fullgod servicenivå i trafiknätet. Kommunal delfinansiering lämpar sig särskilt i huvudstadsregionen och i landskapscentrumen där kommunerna drar stor nytta av trafikledsprojekt. Utskottet anser att kommunal delfinansiering bör övervägas separat för varje projekt också på andra håll i landet om investeringarna är viktiga för kommunerna. Man ska då beakta den nytta som kommunen får av investeringarna och den belastning som finansieringen förorsakar.

Ekonomiutskottet föreslår att budgeteringen av trafikinvesteringar utvecklas enligt riktlinjerna i finansutskottets betänkande FiUB 9/2008 rd. Enligt betänkandet bör staten i sin ekonomiska styrning införa en balanskalkyl som beskriver den ekonomiska situationen. Med hjälp av kalkylen kan man sedan styra och fatta beslut om vägledsinvesteringar. Ekonomiutskottet anser att finansiering och genomförande av investeringsprojekt ska bedömas utifrån de sammantagna samhällsekonomiska effekterna.

Klimat- och energiredogörelsen.

  Redogörelsen tar upp frågan om trafikpolitik och klimatförändring. Trafiken konstateras bära en betydande del av ansvaret för klimatförändringen.

Utskottet noterar att regeringen har lovat lämna riksdagen en klimat- och energiredogörelse i början av hösten 2008. I samband med den måste man ta ställning till självförsörjning på energi, utsläppsfria alternativ, kostnadseffektivitet, trafiksystemets energieffektivitet och en trafikpolitik som bidrar till att hejda klimatförändringen. När klimat- och energiredogörelsen behandlas bör man vara beredd på att se över riktlinjerna i den trafikpolitiska redogörelsen och riksdagens ståndpunkter.