Motivering

Allmänt

Ekonomiutskottet har behandlat ärendet närmast ur bolagsrättslig synvinkel och med tanke på den finansiella marknaden. I den mån ärendet har med konstitutionella problem att göra konstaterar utskottet att det begärt utlåtande av grundlagsutskottet.

Med stöd av de synpunkter som förs fram i statsrådets skrivelse, erhållen expertutredning och sina tidigare utlåtanden anser ekonomiutskottet att direktivet i det stora hela behövs och har en lovvärd målsättning. Uppköpserbjudande är ett centralt instrument för företagsregleringar både internationellt och på gemenskapsnivå. Därför kan lagstiftningen anses motiverad. Om det föreslagna direktivet inte blir antaget betyder det ett avsevärt gap i gemenskapslagstiftningen om den finansiella marknaden och det är inte önskvärt. Alla parter förväntas därför visa kompromissvilja.

Men utskottet framhåller att direktivförslaget ingriper i en ordning med långa och fasta traditioner i EU-ländernas ekonomiska och rättsliga grundstrukturer. Företagsstrukturerna och regleringen av ägarskapet samt företagsledningens status i relation till aktieägarna varierar i betydande grad från en medlemsstat till en annan. Därför bör lagstiftningen genomföras genom ett ramdirektiv som lämnar en adekvat nationell rörelsefrihet och tillåter att nationella särdrag bevaras. Det är inte önskvärt att ramdirektivet görs för detaljerat eller att mycket detaljerad lagstiftning antas med den behörighet ramdirektivet ger i kommittéförfarande.

Serier av olika aktieslag

För Finland innebär direktivförslaget problem framför allt med inskränkningarna i rätten att överlåta värdepapper och rösträtten (artikel 11) samt ordförandelandets förslag att införa den s.k. break-through-regeln. Den är ett slags neutraliseringsregel som säger att skillnaderna i rösträtt för målbolagets aktier förlorar sin betydelse om anbudsgivaren har fått äganderätten till 75 procent av värdepapperen i målbolaget. Utifrån erhållen expertutredning omfattar utskottet uppfattningen i statsrådets skrivelse om förbudets effekter.

Utskottet understryker särskilt att serier av olika aktieslag hos oss har varit ett viktigt sätt framför allt för växande och små bolag att skaffa fram finansiering. De har möjliggjort ett långsiktigt ägarskap och säkerställt att stiftarna engagerar sig i att utveckla bolaget. I Finland bygger serier av olika aktieslag och inskränkningarna i rösträtten på bolagsordningen och utgör offentlig information för såväl investerare som parter som är intresserade av företagsköp. Det genomskinliga och marknadsöppna systemet har inte hindrat företagsköp. Enligt vad utskottet har erfarit är omregleringar av bolag tvärtom mycket vanliga jämfört med många länder i Centraleuropa. Också det utländska värdepappersinnehavet står på en hög nivå i en europeisk jämförelse.

Ordförandelandets kompromissförslag till neutraliseringsregel är problematiskt framför allt för att det får retroaktiva verkningar på gällande system för olika aktieslag och aktieägaravtal. Värdepapprens värde som investeringsinstrument eller med tanke på bestämmanderätten förändras bara i fråga om en form av företagsreglering och också då på ett sätt som marknaden har svårt att förutse. Förslaget ger inte heller någon klarhet i eventuella kompensationskrav på grund av förlusten av rösträtt i serier av olika aktieslag, vilket ökar oförutsebarheten på värdepappersmarknaden och kan ge upphov till betydande kompensationsyrkanden gentemot det offentliga. Å andra sidan bör det noteras att många börsbolag enligt erhållen expertutredning på senare tid har slagit ihop sina aktieserier eller åtminstone försökt göra det. En sådan utveckling bör helst utgå från företagets egna behov och inte bero på en eventuellt retroaktivt verkande lagstiftning.

Utifrån det ovan sagda vill utskottet tillstyrka regeringens hållning att direktivförslaget på denna punkt bör följa kommissionens förslag. Denna hållning bör försvaras i det längsta i förhandlingarna. Men det bör noteras att direktivet måste antas med kvalificerad majoritet i rådet. Finland och de övriga nordiska länderna som speciellt berörs av ordförandelandets kompromissförslag kan hamna i minoritet, vilket inte räcker till för att hindra att kompromissförslaget antas som sådant. Med tanke på en sådan situation och med hänsyn till att det generellt sett inte är önskvärt att direktivet antas kan det vara motiverat att försöka förhandla om kompromissförslagets innehåll.

Finansministeriet har genom en promemoria den 7 maj 2003 underrättat utskottet om turerna i behandlingen i rådet som kan få stor betydelse för lägesbedömningen. Tyska regeringen har förhört sig om hållningen till att artiklarna 9 och 11 helt stryks i direktivet om uppköpserbjudanden. Tanken om att slopa de problematiska artiklarna är inte ny. Den har funnits med i Finlands anvisningar för Coreper hela våren som ett alternativ som Finland kan tänka sig, visserligen bara att artikel 11 ska slopas.

Finansministeriets preliminära ståndpunkt till tanken att artiklarna 9 och 11 slopas är att Finland inte bör sätta sig mot förslaget. Den främsta orsaken till denna preliminära ståndpunkt är att förslaget att slopa artiklarna 9 och 11 samtidigt betyder att Finland slipper de två problematiska regelförslagen. Och då kan Finland rösta för direktivet.

Problemet med förslaget är visserligen att det inte blir mycket kvar av direktivet om uppköpserbjudanden om artiklarna 9 och 11 slopas. Det skulle bli ett genuint ramdirektiv som låter de nationella systemen stå i kraft. Men enligt finansministeriet är detta ett klart bättre alternativ för Finland än att de nordiska värdepappren med multipelt röstetal tas till huvudsaklig måltavla för direktivet.

I promemorian föreslås att Finland ska inta följande hållning och riktlinjer:

1. Finland stöder direktivet men bara om det inte innehåller ur Finlands synvinkel diskriminerande och omotiverade bestämmelser.
2. Finland anser att saken inte är färdig att avgöras utifrån ordförandelandets kompromissförslag och att ordförandelandet inte har en kvalificerad majoritet bakom sig.
3. Finland motsätter sig ordförandelandets förslag att artikel 11 kompletteras med värdepapper med multipelt röstetal.
4. Finland har lagt sitt eget kompromissförslag om ändring av artiklarna 9 och 11 på ett sätt som tillgodoser jämlika konkurrensvillkor och så att värdepapper med multipelt röstetal samtidigt bibehålls. Enligt förslaget ska bestämmelserna om nollställning av värdepapper med multipelt röstetal vid uppköpserbjudande slopas men samtidigt säkerställs det att neutraliseringsbestämmelsen i artikel 11 står kvar i övrigt. Finland anser fortfarande sitt förslag vara ett relevant kompromissförslag.
5. Om någon medlemsstat lägger något annat kompromissförslag för att finna jämvikt mellan artiklarna 9 och 11 är Finland berett att analysera det. Finland kan stödja t.ex. att artiklarna stryks i direktivet eller t.ex. att bara artikel 11 stryks. Finland har också beredskap att luckra upp artikel 9 på det sätt som föreslås i vårt kompromissförslag eller på något annat sätt, men bara under förutsättning att artikel 11 slopas eller att den återfår den form kommissionen gav den.
6. Ordförandelandet har preliminärt föreslagit en övergångsbestämmelse om att regleringen av värdepapper med multipelt röstetal inte ska gälla de nuvarande börslistade företagen. Finland anser att förslaget inte i sig räcker till som kompensation för inskränkningarna i användningen av värdepapper med multipelt röstetal. Bestämmelsen diskriminerar mellan bolagen och deras aktieägare. Den är också klart en sekundär lösning med tanke på slopande av artikel 11.

På dessa grunder anser utskottet att regeringens hållning och riktlinjer bör tillstyrkas.

Andra särfrågor

Enligt statsrådets skrivelse och erhållen expertutredning är direktivförslaget förknippat med en del andra problem. De gäller inskränkningar i de åtgärder som målbolagets styrelse får vidta vid uppköpserbjudande enligt artikel 9, informationsskyldigheten och möjligheten för bolagsstämman att yttra sig om försvarsmekanismerna i artikel 10 samt inlösenrätten för anbudsgivarna i artikel 14.

Det är viktigt att bestämmelserna om de förpliktelser och inskränkningar som gäller målbolagets styrelse är klart angivna, menar utskottet. Regler för sammankallande av bolagsstämman med kort varsel är en nödvändig förutsättning för att ett explicit bemyndigande för försvarsmekanismerna ska kunna inhämtas av bolagsstämman på förhand. Dessa regler bör harmoniera med bestämmelserna om hur länge ett anbud är i kraft.

Utskottet anser att bestämmelserna om informationsskyldigheten bör antas i en sådan form att de beaktar bolagets svårigheter med att informera om avtal mellan aktieägare där bolaget inte är med och som det inte nödvändigtvis känner till. Likaså bör gränsen mellan vad som är offentlig information som är viktig för marknaden och vad som är affärshemligheter beaktas. Utskottet menar att förslaget att bolagsstämman förpliktas att lämna ett yttrande om strukturella arrangemang och försvarsmekanismer vart annat år är överdrivet.

Med stöd av erhållen utredning omfattar utskottet regeringens hållning till artikel 14 att uppkomsten av inlösenrätt är definierad på ett inkonsekvent sätt i direktivförslaget. Om inlösensgränsen är 90 procent av bolagets aktiekapital och bara aktier med rösträtt betraktas som värdepapper, kan det uppstå besynnerliga situationer om andelen värdepapper utan rösträtt är stor i bolaget.

Detaljerade bestämmelser som meddelas i kommittéförfarande

Utskottet omfattar kritiken i skrivelsen att detaljerade regler meddelas i kommittéförfarande. Det ska inte gå att anta genomförandeåtgärder i kommittéförfarande om de avser att ändra bestämmelserna i själva direktivet. Kommissionens behörighet bör i alla delar ha ett noggrant avgränsat bemyndigande från EU:s institutioner och det ska inte gå att ändra på delegeringen av behörighet mellan gemenskapen och medlemsstaterna i verkställighetsförfarande i högre grad än i själva direktivet.

Utskottet har i ett annat sammanhang informerats om att det för förbättring av gemenskapslagstiftningens kvalitet och snabbare lagstiftning har inrättats ett finansiellt marknadsförfarande som innebär att gemenskapslagstiftning utfärdas i två steg i lagstiftningsförfarande och kommittéförfarande. Förfarandet har i själva verket gett upphov till onödigt detaljerad lagstiftning på gemenskapsnivå. Till denna del finns det risk för att reformerna har medverkat till ett mindre demokratiskt och öppet lagstiftningsförfarande utan motsvarande effektivitets- och kvalitetsnytta. Tvärtom kan det befaras att det nya förfarandet gör gemenskapslagstiftningen ännu mera detaljerad och att medlemsstaternas rörelsefrihet i genomförandet av direktiven inskränks ytterligare.

Utskottet konstaterar att statsrådet enligt 96 § grundlagen ska sända alla förslag till sådana rättsakter, fördrag eller andra åtgärder om vilka beslut fattas inom Europeiska unionen och som annars enligt grundlagen skulle falla inom riksdagens behörighet till behandling i riksdagen. Med tanke på grundlagen saknar det betydelse om en rättsakt utfärdas i lagstiftningsförfarande eller kommittéförfarande. Om förslaget innehåller bestämmelser som enligt vår lagstiftning hör till området för lagstiftningen blir 96 § grundlagen tillämplig också på bestämmelser som utfärdas i kommittéförfarande.