Detaljmotivering

4 §. Revisors och revisionssammanslutnings oberoende ställning och tjänsteansvar.

Enligt propositionen förtydligar bestämmelserna om tjänsteansvar kraven på revisorers ansvar och oberoende när det gäller både kunderna och revisorerna.

I 1 § föreskrivs att bl.a. 4 § i denna lag inte tillämpas på revisorer när de är verksamma i någon annan uppgift än ett lagstadgat revisionsuppdrag inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Paragrafen tillämpas inte heller om något annat bestäms i någon annan lag. Tjänsteansvaret fullföljs således i straffrättsligt och skadeståndsrättsligt hänseende bara när en OFR-revisor är verksam i ett lagstadgat revisionsuppdrag inom den offentliga förvaltningen och ekonomin, till exempel som kommunal revisor.

Enligt uppgifter till utskottet har tanken bakom propositionen varit att förtydliga bestämmelserna om OFR-revisorernas ansvar och oberoende, särskilt när det inte finns explicita bestämmelser i den lag som gäller den aktuella organisationen. Utskottet påpekar att största delen av de OFR-revisorer som arbetar för privata revisionssammanslutningar fortfarande skulle arbeta under tjänsteansvar, även om 4 § inte ändrades.

I motiven till paragrafen hänvisas bl.a. till 72 § i kommunlagen och 27 § i lagen om stödjande av företagsverksamhet, och sägs att där ingår likadana bestämmelser om tjänsteansvar som i 4 § 2 mom. Men till exempel för revisorer i en kommunal koncern är ansvarskriterierna inte desamma som för de olika delarna inom koncernen. Framöver är det viktigt att arbeta för samordnade ansvarskriterier för revisorer, påpekar utskottet. Målet bör vara att revisorer som granskar en och samma sammanslutning har likvärdiga uppdrag och att skadeståndsbestämmelserna är identiska för dem.

Enligt uppgifter till utskottet ger tjänsteansvar inte upphov till skadeståndsskyldighet vid lindrig oaktsamhet. Enligt 24 § medför också lindrig oaktsamhet en skadeståndsskyldighet. I syfte att klarlägga skadeståndsskyldigheten föreslår utskottet att 4 § 2 mom. kompletteras så att det framgår att 24 § i denna lag tillämpas på skadeståndsskyldighet.

9 a §. Revisionsberättelse.

Paragrafen föreskriver att en revisor ska avge en revisionsberättelse för varje räkenskapsperiod. Som det sägs i propositionen var ett annat alternativ att ta in en minimibestämmelse om revisionsberättelse. I detta fall har man stannat för att lagförslaget inte ska innefatta någon subsidiär bestämmelse om innehållet i en revisionsberättelse utan frågan ska regleras i en särlag. En sådan linje är enligt utskottet i och för sig motiverad. Men utskottet påpekar att inte alla särlagar i dagsläget har bestämmelser om revisionsberättelser, vilket innebär att också andra lagar måste ses över.

I 2 mom. föreskrivs att revisorn ska göra en anteckning i bokslutet om att revisionen har slutförts. Enligt uppgifter till utskottet är linjen i den pågående reformen av revisionslagen den rakt motsatta, bestämmelsen om anteckning i bokslutet föreslås alltså bli slopad. Utskottet föreslår ändå ingen ändring i propositionen.

15 §. Tillsyn och kvalitetssäkring.

OFR-nämnden utövar tillsyn över OFR-revisorerna. Nämndens beslut kan överklagas i enlighet med förvaltningsprocesslagen till Helsingfors förvaltningsdomstol. Tillsynen över CGR- och GMR-revisorer utövas av andra myndigheter och tillsynen samordnas inte ens i det högsta organet för tillsyn över revisionsverksamhet, Statens revisionsnämnd. Följaktligen är det fullt möjligt att besvär på grund av en revisors verksamhet kan leda till olika resultat. I princip finns det en mekanism för sådana situationer. Helsingfors förvaltningsdomstol kan vid behandlingen av besvären begära yttrande från Statens revisionsnämnd, vilket utskottet påpekade i sitt betänkande om OFR-lagen.

En nyhet i propositionen är att lagen har bestämmelser om kvalitetssäkring. OFR-nämnden föreslås utöva tillsyn över kvalitetssäkringen bland revisorer och vid revisionssammanslutningar. Nämnden får också rätt att anlita utomstående experter för sina tillsyns- och kvalitetssäkringsuppgifter.

Egenkontroll bland revisorerna är i de flesta fall det bästa sättet att ordna kvalitetssäkring, påpekar utskottet. OFR-föreningen och dess kvalitetsnämnd har enligt vad utskottet har erfarit med hjälp av projektpengar från finansministeriet skapat en mekanism för kvalitetssäkring av OFR-revisorer. Adekvata resurser är självfallet en förutsättning för fortlöpande kvalitetssäkring.

OFR-nämnden är skyldig att utöva tillsyn över kvalitetssäkringen oavsett hur systemet är organiserat, vilket också påpekas i motiven till propositionen. Det har befunnits vara lämpligast att ordna kvalitetssäkringen så att OFR-nämnden får anlita utomstående experter.

I ett yttrande till utskottet lyfter OFR-nämnden också fram möjligheten att nämnden själv skulle stå för den lagstadgade kontrollen av kvalitetssäkringen i fråga om bokslut som gjorts av OFR-revisorer. Utskottet föreslår en komplettering av 2 mom. med innebörden att det genom förordning av statsrådet kan föreskrivas att nämnden helt eller delvis utför kvalitetssäkring av revisorer och revisionssammanslutningar. Också detta kräver självfallet att OFR-nämnden får adekvata resurser till sitt förfogande.

25 §. Närmare bestämmelser.

I dagsläget är det inte klart i alla hänseenden hur mekanismerna för kvalitetssäkring ska börja fungera och om det räcker med mycket generella bestämmelser i lag. Utskottet föreslår att paragrafen preciseras med innebörden att det i förekommande fall kan föreskrivas om kvalitetsövervakning och kvalitetssäkring genom förordning av statsrådet.