Motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget med vissa justeringar.

I nästan alla EU-medlemsstater har syftet med deras respektive tonnageskattesystem varit att förbättra den egna sjöfartens internationella konkurrenskraft jämfört med länder som erbjuder bekvämlighetsflagg.

I ett tonnageskattesystem kan rederibolaget i stället för normal inkomstbeskattning av vinsten från sjötransport av varor och passagerare och nära anknytande verksamhet välja en låg tonnagebeskattning som bestäms utifrån fartygens dräktighet. Rederibolagen får dessutom ett allmänt direkt stöd utifrån besättningskostnaderna.

Båda stödformerna är statligt stöd, men de anses godtagbara på de villkor som kommissionen fastställt i sina riktlinjer för sjöfart. Stödet syftar primärt till att förbättra sjöfartssektorns konkurrenskraft i gemenskapen. De viktigaste kriterierna är att fartyg ska föra en medlemsstats flagg och att sysselsätta sjöfarare i gemenskapen.

Finlands tonnageskattelag gäller rederier som bedriver internationell sjötransport. Rederier som uppfyller de föreskrivna villkoren kan på ansökan godkännas för tonnagebeskattning. Bara ett finländskt rederi har utnyttjat möjligheten. Rederinäringen har inte sett Finlands tonnageskattesystem som tillräckligt attraktivt. De största problemen har varit hur den latenta inkomstskatteskuld som hänför sig till fartygsbeståndet behandlas under tonnageskatteperioden, att försäljningen av skattefria varor ombord på passagerarfartyg — alltså så kallad taxfree-försäljning — undantas från tonnagebeskattningen och att avföring från tonnageskattesystemet medför skattepåföljder.

Regeringen föreslår ändringar i alla centrala delar av tonnageskattelagen för att göra den mer attraktiv: villkoren för att bli godkänd för tonnagebeskattning, den tonnagebeskattade verksamhetens omfattning, fördelningen av utgifter mellan tonnagebeskattad och inkomstbeskattad verksamhet, behandlingen av latent skatteskuld, påföljderna för utskrivning ur tonnageskattesystemet och beskattningen av vinstutdelning.

Regeringen föreslår ändringar i alla centrala delar av tonnageskattelagen för att göra den mer attraktiv: villkoren för att bli godkänd för tonnagebeskattning, den tonnagebeskattade verksamhetens omfattning, fördelningen av utgifter mellan tonnagebeskattad och inkomstbeskattad verksamhet, behandlingen av latent skatteskuld, påföljderna för utskrivning ur tonnageskattesystemet och beskattningen av vinstutdelning.

Enligt uppgift till utskottet har rederibranschens önskemål fått gehör i propositionen. Efter de föreslagna ändringarna kommer tonnagebeskattningen att vara klart lönsammare än förut för lastfartygsrederier i utlandstrafik.

För rederier med passagerarfartyg är systemet fortfarande inte attraktivt, eftersom tonnagebeskattningen enligt kommissionens redan hävdvunna praxis bara får omfatta försäljning av varor och tjänster som konsumeras ombord och till exempel inte så kallad taxfree-försäljning, som är ett centralt inslag i deras inkomstbildning.

År 2010 kommer Finland att använda drygt 170 miljoner euro till att stödja havsgående fartygs konkurrenskraft, vilket betyder 32 700 euro per årsverke som omfattas av stödsystemet. Förslaget beräknas öka stödet till sjöfarten med 30—50 miljoner euro per år i form av sänkta gemenskapsskatter. Dessutom kommer en del av den latenta skatteskuld som hänför sig till fartygsbeståndet, som 2007 uppgick till inemot 160 miljoner euro, att betraktas som slutgiltig skatteförlust.

Utskottet tillstyrker den föreslagna reformen av tonnagebeskattningen. Det handlar om ett system som redan blivit norm inom gemenskapen och som den inhemska rederinäringen skulle stå sig slätt i konkurrensen utan. Det finns stor risk för att Finlands handelsflotta fortsatt minskar om inte reformen genomförs. De negativa konsekvenserna för samhällsekonomin är enligt utskottets bedömning större än den förlust som förslaget innebär för skattemyndigheten i form av minskade skatteintäkter. Man ska inte heller vifta bort den roll som en handelsflotta under finsk flagg och därmed under finländsk bestämmanderätt spelar för försörjningstryggheten.

Utskottet ser nedan närmare på vissa centrala ändringsförslag.

Hur tonnagebeskattad och inkomstbeskattad verksamhet hålls i sär och latent skatteskuld behandlas

Tonnagebeskattningen gäller bara internationell sjötransport med nära anknytande verksamheter. Rederiets inkomstbeskattade verksamhet med inkomster och utgifter hålls i sär från den tonnagebeskattade verksamheten i bokföringen och beskattningen (s.k. ring fencing).

Propositionen luckrar i många avseenden upp skattebestämmelserna om detta, men avstår inte från principen att hålla isär inkomster och utgifter som hänför sig till verksamheterna.

Den mest betydelsefulla ändringen gäller behandlingen av den latenta skatteskuld som hänför sig till lösa anläggningstillgångar utsatta för slitage och som används i tonnagebeskattad verksamhet. Sättet att beräkna den maximala skatteskuld som eventuellt inkomstförs ska ändras. Dessutom ska skatteskulden lindras på grundval av upphandling av ett tonnagebeskattat fartyg eller vissa miljöinvesteringar så att den är hälften av investeringsbeloppet.

Förslaget är betydelsefullt också ur den synvinkeln att det ansågs mycket viktigt att kunna debitera skatteskulden när tonnageskattelagen stiftades 2002. Utskottet konstaterade i sitt betänkande (FiUB 2/2002 rd) om regeringens proposition (RP 234/2001 rd) att "möjligheten att debitera den latenta skatteskulden utgör en garanti för att hela tonnageskattesystemet skall fungera och dess centrala syften uppnås. Utan den kunde rederierna utan hinder sälja sina fartyg till utlandet och därmed avstå från det fartygsbestånd som skattestödet avsett att bevara".

Också de sakkunniga som utskottet har hört har uttalat sin oro över ändringens betydelse ur denna synvinkel. Frågan behandlas inte i propositionens motivering. Finansministeriet påpekar ändå i sitt utlåtande att även om ett rederi kan slippa sina skatteskulder genom nyanskaffningar, är de i alla fall alltid verkliga anskaffningar och då blir det en relativt tungrodd process att bli kvitt sina skatteskulder och flytta ut verksamheten från Finland.

Som utskottet ser det har man nått en acceptabel kompromiss om behandlingen av latent skatteskuld. De åtgärder som staten vidtagit under höstens lopp för att ytterligare pressa ner besättningskostnaderna och arbetsmarknadsorganisationernas avgörande som möjliggör blandbesättning bidrar också de till att förbättra sjöfartssektorns villkor i Finland. Risken för utflaggning har minskat och därmed möjliggjort en uppluckring av bestämmelserna om skatteskuld.

Konsekvenserna av avföring ur systemet

Enligt gällande lag debiteras ett bolag som avförts ur tonnageskattesystemet för den inkomstskatt som inte har påförts bolaget under tonnageskatteperioden på grund av att tonnageskattelagen tillämpats. Regeringen föreslår att förfarandet slopas. Dessutom ska grunderna för avföring ur tonnageskattesystemet begränsas.

Utskottet anser att ändringarna är motiverade. Det nuvarande påföljdssystemet har för sin del minskat intresset för tonnagebeskattning, eftersom 10 år är en för lång tid att binda sig vid en viss affärsstrategi inom rederiverksamhet när konkurrenssituationen hela tiden förändras, inte minst i Östersjöområdet.

Beskattningen av vinstutdelning

Tonnageskattelagen stiftades medan systemet för gottgörelse för bolagsskatt var gällande, där principen var att ett tonnagebeskattat bolags utdelning inte beviljas gottgörelse för bolagsskatt då ju bolaget inte betalar inkomstskatt. Därmed var bolagets utdelning i sin helhet skattepliktig och på den punkten skedde ingen förändring när gottgörelsesystemet slopades.

Enligt propositionen ska ett tonnagebeskattat bolags utdelning beskattas på samma sätt som andra former av utdelning, vilket är rådande praxis också i andra tonnageskattesystem. Det betyder att den lättnad som bolaget fått går till delägarna i icke-börsnoterade bolag och att utdelningen kan vara skattefri upp till ett högsta belopp om 90 000 euro per delägare.

Också på denna punkt har förslaget tillmötesgått rederibranschens förväntningar.

Å andra sidan har sakkunniga i utskottet inte med säkerhet kunnat säga att beskattningen av utdelning inte förändras under de närmaste åren och det kan komma att spela en viss roll för rederiernas beslut om att gå över till tonnagebeskattning. Rederibranschens förslag i anknytning till detta behandlas längre fram.

Tidsfristen för att lämna in en ansökan om tonnagebeskattning

När tonnageskattelagen trädde i kraft var tidsfristen för att ansöka om tonnagebeskattning ett år från lagens ikraftträdande. Nu föreslås tidsfristen vara tre år från ikraftträdandet. Regeringen anser att fristen behöver förlängas för att rederierna ska kunna göra de omstruktureringar som behövs för en övergång till tonnagebeskattning. För ett bolag som bildats efter det att lagen trädde i kraft ska tidsfristen fortfarande vara tre månader från registrering.

Motsvarande tidsfrist i andra länders tonnageskattesystem är oftast ett år, i vissa länder tre år. Med tidsfristen har man typiskt försökt begränsa möjligheten till skatteplanering där avsikten har varit att utnyttja fördelarna med två system och den vägen eftersträva i många fall orättmätig nytta i beskattningen. I vårt skattesystem har det varit möjligt tack vare att vi i en internationell jämförelse har haft en exceptionellt hög högsta procentsats för avskrivningar, 25 procent av inkomstresten.

Vid utfrågningen av sakkunniga har det föreslagits att tidsfristen ska förlängas till fem år, då man tror sig kunna säga med tillräckligt stor säkerhet med tanke på rederiernas beslutsfattande vad avgörandena om utveckling av beskattningen av utdelning kommer att gå ut på. För smårederier gäller dessutom att skyldigheten enligt tonnageskattelagen att göra kalkylerade maximiavskrivningar på anskaffningsutgiften för anläggningstillgångar utsatta för slitage minskar bolagets nettoförmögenhet och försämrar därmed bolagets möjligheter att ge skattefri utdelning.

Utskottet anser att det behövs en tidsfrist för ansökan, men föreslår att den förlängs till fyra år. En förlängd frist är motiverad med tanke på beslutsfattandet i icke-börsnoterade rederibolag vars utdelning är utsatt för det största trycket mot ändrad beskattning. Merparten av rederierna i Finland är smårederier. För att åstadkomma de effekter som reformen avser är det nödvändigt att ge också de här rederierna en tillräckligt lång prövningstid.

Villkoren för att godkännas som tonnageskatteskyldig

För att göra kraven på fartygsbeståndets sammansättning, som är ett villkor för att kunna bli tonnageskatteskyldig, lindrigare och mer flexibla föreslås följande:

• Kravet att minst 25 procent av bruttodräktigheten för ett rederibolags fartyg ska utgöras av fartyg som är registrerade i det finska fartygsregistret och som rederiet äger, använder i trafik eller hyr ut med besättning ska luckras upp så att fartyg registrerade i det finska fartygsregistret som rederiet hyrt in med besättning för minst ett år och som det använder i trafik jämställs med fartygen ovan.
• Den högsta andelen för ovan nämnda fartyg som hyrts in med besättning och andra fartyg som bolaget hyrt in med besättning ska höjas från 50 till 75 procent.
• Högst 40 procent av fartygsbeståndet får vara registrerat i fartygsregistret i något annat land än Finland eller någon annan EU-medlemsstat, jämfört med att inga fartyg registrerade i någon annan stats än en EU-medlemsstats register i detta nu är tilllåtna.

Lagförslaget svarar inte mot propositionen på den punkten att syftet har varit att höja den högsta andelen fartyg som hyrs in med besättning till 75 procent. På grund av den bristfälliga hänvisningen innebär lagförslaget att ett rederis fartygsbestånd i sin helhet kan utgöras av inhyrda fartyg. Finansministeriet föreslår en sådan komplettering i 2 § 2 mom. att där hänvisas inte bara till 8 § 1 mom. 3 punkten utan också till momentets 1 punkt. Därmed gäller den högsta andelen om 75 procent också inhyrda fartyg som antecknats i fartygsregistret i Finland. Utskottet föreslår att propositionen ändras på detta sätt.