30. Internationellt bistånd

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

Regeringen har i sitt program och i det utvecklingspolitiska program det godkände för ett år sedan förbundit sig att göra det möjligt för Finland att höja sitt biståndsanslag till den nivå som FN rekommenderar, dvs till 0,7 procent av bni senast 2010. Av de andra nordiska länderna har Norge, Danmark och Sverige redan för länge sen nått denna 0,7 %:s nivå och rent av överskridit den. För att Finland på ett trovärdigt sätt skulle kunna ta sig fram till sitt mål borde regeringen ha följt den tidtabell som lades fast av Holkeris utredningsgrupp redan 2003, enligt vilken biståndet skulle stiga jämt och nå upp till 0,55 procent 2007 och till 0,7 procent 2010.

Regeringen föreslår att biståndsanslagen höjs till 0,42 procent av bni och att totalbeloppet utgör 670,8 miljoner euro. Under det gångna året har biståndet varit uppskattningsvis 0,39 procent av bni. En jämn höjning av anslagen fram till 2010 förutsätter ändå att andelen nästa år är 0,45 procent. Detta förutsätter en ökning av ungefär 48 miljoner euro utöver det biståndsanslag regeringen föreslår i sin proposition.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 889/2005 rd föreslår jag

att moment 24.30.66 ökas med 48 000 000 euro.

10. Domstolsväsendet

23. Omkostnader för övriga domstolar (reservationsanslag 2 år)

Medborgarnas rättssäkerhet förutsätter att domstolarna har tillräckliga resurser att avgöra ärenden omsorgsfullt och inom en skälig tid. Så är inte fallet nu. I hovrätterna finns en anhopning av ärenden. Också förvaltningsdomstolarna har problem i detta avseende eftersom exempelvis besvär som gäller planläggningsärenden dröjer mer än ett år.

En effektivare verksamhet vid domstolarna förutsätter tilläggsfinansiering.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 244/2005 rd föreslår jag

att moment 25.10.23 ökas med 3 000 000 euro.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

För vart år som går ökar fångtalet och fångarnas problem både innanför och utanför murarana blir allt uppenbarare. Ingen ljusning är heller ställd i utsikt. Resurserna och personalen inom fångvården eller inom kriminalvårdens preventiva verksamheten utanför fängelserna har inte ökat i den takt som de växande utmaningarna hade förutsatt. Resursbristen kommer till synes i kriminalvårdens möjligheter att sköta sin grundläggande uppgift nämligen att förhindra återfall i brott.

För att klara sig i det civila behöver en frigiven fånge fortsättning på den vård och rehabilitering som har påbörjats i fängelset. För närvarande finns det inte alltid möjligheter till detta även om en hel del projekt har inletts. Endast en liten del av fångarna har en arbetsplats vid frigivningen och i allmänhet saknar de också fast bostad. För att kunna bryta den negativa utvecklingen behöver en frigiven absolut få sitt vardagsliv i ordning. Det är mycket lätt att falla in i en kriminell livsstil på nytt om man inte efter en fängelsevistelse får tillräckligt stöd för att ordna de elementäraste frågorna i livet. Den brottsspiral som många frigivna råkar in i kunde brytas genom effektiva stödåtgärder efter frigivningen.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 793/2005 rd föreslår jag

att moment 25.50.21 ökas med 2 500 000 euro för preventiv verksamhet inom kriminalvården.

01. Inrikesministeriet

Statsminister Matti Vanhanens regering startade våren 2005 ett projekt för en reform av kommun- och servicestrukturen (det s.k. PARAS-projektet) som kommer att ha avsevärda verkningar på hela samhället. Projektet nämns inte alls i regeringsprogrammet och det diskuterades inte heller i riksdagen. Kommun- och servicestrukturprojektet kommer att beröra varje finländare och har dessutom en stor betydelse för näringslivet, de hundratusentals människor som är anställda i kommunerna samt för ansvarsfördelningen och relationerna mellan kommunerna och staten. Reformen kan med fog kallas århundradets kommunreform. Projektet är en nödvändig del av en process som syftar till att säkerställa kommunernas ekonomi och service.

En så viktig samhällsreform som denna kan inte i ett demokratiskt system och med hänsyn till principerna för gott beslutsfattande beredas vidare utan att riksdagen, som utövar lagstiftnings- och budgetmakt och bär det yttersta ansvaret, behandlar reformens viktigaste utgångspunkter, mål, medel och tidtabell samt uttalar sig om vilken av modellerna som vore den bästa. Det är helt nödvändigt att så fort som möjligt behandla projektet i riksdagen eftersom det inte kunde debatteras i samband med att regeringsprogrammet godkändes och inte heller i andra sammanhang.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår jag

följande uttalande i motiveringen till kapitel 26.01 under rubriken "Kommunerna":

75. Polisväsendet

21. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

I en situation då den narkotikarelaterade kriminaliteten breder ut sig på allt fler områden skulle det vara av yttersta vikt att tillsätta alla vakanta polistjänster. Bristen på personal har lett till att jourberedskapen blivit sämre och otryggheten ökat bland medborgarna när det speciellt i glesbygden har blivit allt svårare att få polishandräckning. Utöver det vanliga polisarbetet behövs det resurser för utredning av den allt mer komplicerade ekonomiska brottsligheten och bekämpningen av internationella kriminella nätverk. Med hjälp av ett tilläggsanslag på 10 miljoner euro kan cirka 250 polistjänster tillsättas för ett år.

Med stöd av det som anförs ovan och budgetmotion BM 404/2005 rd föreslår jag

att moment 26.75.21 ökas med 10 000 000 euro.

80. Räddningsväsendet

22. Särskilda utgifter (förslagsanslag)

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av budgeten för 2003 att den förutsätter att det med det snaraste utreds om läkar- och räddningshelikopterverksamheten kunde göras till en med budgetmedel finansierad rikstäckande verksamhet för att de bärande principerna ska kunna skrivas in redan i regeringsprogrammet för den nya regering som utnämns våren 2003. I regeringsprogrammet för regeringen Vanhanen uppställdes som mål att läkar- och räddningshelikopterverksamheten utvecklas som en del av skyddsnätet i hela landet. Strävan är att överföra finansieringen av räddningshelikopterverksamheten så att den inte sker med penningautomatbidrag utan med budgetmedel.

Den arbetsgrupp som utredde finansieringen avlade rapport i januari 2004 och rekommenderade då en s.k. partnerskapsmodell, där kostnaderna för flygverksamheten täcks med penningautomatbidrag, tilläggskostnaderna för hälsovården till fullt belopp ingår i statsandelen för sjukvårdsdistrikten och ett specialanslag för inrikesministeriet används för räddningsverksamheten och efterspaningen av försvunna personer. Föreningen skulle fortsättningsvis vara tvungen att skaffa egen finansiering men andelen egen finansiering skulle minska i betydande grad. Det är meningen att läkar- och räddningshelikopterverksamheten som en del av hälso- och sjukvården och räddningsväsendet fastställs klart och att verksamheten permanentas.

Trots detta kommer riksdagens vilja att överföra ansvaret för finansieringen av läkar- och räddningshelikoptrarna på staten inte till uttryck i budgeten för 2006. Att delvis överföra finansieringen på sjukvårdsdistrikten försämrar ytterligare kommunernas ekonomiska ställning eftersom de i stor utsträckning ansvarar för finansieringen av dem.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 405/2005 rd föreslår jag

att moment 26.80.22 ökas med 2 000 000 euro för stöd till räddningshelikopterverksamheten.

97. Understöd åt kommuner

31. Allmän statsandel till kommunerna, på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning (förslagsanslag)

Statsminister Paavo Lipponens första regering började skära i kommunernas statsandelar från 1997. Samtidigt försämrades kommunernas rätt till andel av samfundsskatten. Kommunernas skattebas har hyvlats sedan 1997 med hela 1,5 miljarder euro. Lipponens andra regering genomförde indexförhöjningarna av kommunernas statsandelar endast till 50 procent. Också regeringen Vanhanen har svikit sina vallöften och är följaktligen inte beredd att ge kommunerna en full indexförhöjning av statsandelarna från 2006. Detta leder till att kommunerna fortsättningsvis får bära det största ansvaret för kostnadsökningarna. En indexförhöjning om endast 75 procent minskar statsandelarna till kommunerna med 40 miljoner euro.

För de fattigaste kommunerna, dvs. de som har stora problem med att tillhandahålla lagfäst service, är bantningen av indexjusteringen särskilt problematisk eftersom statsandelarnas betydelse relativt sett är störst just för dem. Regeringen ökar därmed ytterligare ojämlikheten mellan kommunerna och kommuninvånarna.

Statsandelarna till kommunerna fördelar sig på tre huvudtitlar och behovet av ökade anslag på 40 000 000 euro gäller följande förvaltningsområden:

• inrikesministeriet 2 400 000 euro (6 %)
• undervisningsministeriet 15 000 000 euro (37 %)
• social- och hälsovårdsministeriet 22 600 000 euro (57 %).

Under alla ovan nämnda huvudtitlar föreslås en full indexjustering av statsandelarna till kommunerna.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 246/2005 rd föreslår jag

att moment 26.97.31 ökas med 2 400 000 euro för en budgetbaserad indexjustering till fullt belopp av de allmänna statsandelarna till kommunerna.

34. Finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning (fast anslag)

I budgetpropositionen för 2006 skär statsminister Matti Vanhanens regering ner anslaget för finansieringsstöd till kommunerna enligt prövning med mer än 15 miljoner euro, trots att antalet kommuner med ett negativt årsbidrag ökar och den kommunala ekonomin står inför allt större problem. I budgetförslaget föreslås ett anslag om 25 miljoner euro för 2006 för finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning trots att motsvarande belopp enligt 2004 års bokslut är drygt 48 miljoner euro. I den ordinarie budgeten för 2005 gick anslaget på 30 miljoner euro och avsikten är att höja det med 10 miljoner euro genom en tilläggsbudget.

Sammanlagt 238 kommuner har under innevarande år ansökt om finansieringsunderstöd enligt prövning. Motsvarande siffra år 2004 var 215 kommuner. Också detta får ses som ett bevis för att kommunernas ekonomiska situation blir allt svårare. Särskilt landsbygdskommuner med flyttningsunderskott får en allt mer ansträngd ekonomi till följd av regeringens politik eftersom skatteinkomsterna minskar och de statsandelar som relaterar till invånare och elever skärs ner. Regeringens politik försätter medborgarna i en så ojämlik situation beroende på var de bor att deras grundlagstryggade likställdhet är allvarligt hotad.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 406/2005 rd föreslår jag

att moment 26.97.34 ökas med 10 000 000 euro.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

a) Kommunernas utgifter ökar med ungefär fem procent per år, dvs. klart snabbare än samhällsekonomin. Bokslutsuppgifterna för föregående år avslöjar att var tredje kommun har ett negativt årsbidrag eller underskott i sin ekonomi. Kommunernas skuldbörda ökade med ungefär 1 miljard euro. Läget kommer att förävrras ytterligare eftersom efterfrågan på service når sin höjdpunkt först nästa decennium i takt med att befolkningen åldras.

Staten är skyldig kommunerna 366 miljoner euro till följd av justeringen av statsandelarna åren 2001—2004. Skulden belöpte sig ursprungligen på 502 miljarder euro varav en fjärdedel relaterar till kommunernas undervisningsväsende. Återbetalningen av skulden har delvis skjutits fram till 2008. Detta s.k. ensidiga tvångslån är pengar som rättmätigen tillhör kommunerna och som ligger på statens konto bara för att man vid betalningstidpunkten inte har uppgifter i realtid om de verkliga kostnaderna för den kommunala servicen. Kommunerna blir på grund av sin svaga ekonomi tvungna att försämra sin basservice och permittera eller säga upp anställda. Med tanke på sysselsättningen och de anställdas arbetshälsa är situationen ohållbar.

Staten kan låna på finansmarknaden till lägsta ränta inom euroområdet medan kommunerna blir tvungna att ta nya lån mot högre ränta än staten. Med hänsyn till hela den offentliga ekonomin är det motiverat att staten återbetalar en betydande del av sin skuld till kommunerna omedelbart och på detta sätt underlättar kommunernas allt större ekonomiska misär som har lett till ökade lidanden för dem som har det sämst ställt.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 250/2005 rd föreslår jag

att moment 29.40.30 ökas med 15 000 000 euro för en budgetbaserad full indexjustering av anslaget för statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader.

b) Med stöd av det som anförts i motiven till moment 26.97.31 och med hänvisning till budgetmotion BM 890/2005 rd föreslår jag

att moment 29.40.30 ökas med 35 000 000 euro för en budgetbaserad statsandel för kommunernas utbildningsväsende.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

a) Studiestödet är en nödvändig förutsättning för att alla unga oberoende av social bakgrund ska ha möjlighet att studera effektivt efter bästa förmåga. Studiestödet består av studiepenning, bostadstillägg och statsgaranterat studielån.

Alla andra än de som studerar kan få allmänt bostadsbidrag året runt. De studerande har alltså utan orsak försatts i en ojämlik ställning jämfört med andra befolkningsgrupper. Utgångspunkten bör vara att nivån på bostadsbidraget är enhetligt för dem som studerar och andra. Samma slutsats drar en arbetsgrupp inom undervisningsministeriet i en promemoria om studiestödets sporrande effekt (Kannustava opintotuki 18:2002). De studerandes ekonomi tyngs också av att det bostadsbidrag som är en del av studiestödssystemet inte betalas till studerandena under de månader de inte studerar på heltid. I regel har de studerande ändå samma kostnader för sitt boende under årets alla månader.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 804/2005 rd föreslår jag

att moment 29.70.55 ökas med 18 000 000 euro för budgetbaserad utbetalning av bostadstillägg till studerande året om.

b) En annan nackdel med studiestödet är att när det gäller andra studerande än högskolestuderande beaktas föräldrarnas inkomster när studiepenning beviljas. Detta gäller studerande under 20 år och för bostadsbidragets vidkommande studerande under 18 år. Gränserna för de inkomster som beaktas i denna bedömning har inte alls höjts sedan 1994. Inkomstgränserna ligger därför nu på en oskäligt låg nivå, vilket har lett till att ungefär 40 000 studerande lämnats utanför stödet. För många innebär detta att de inte har möjligheter att studera. Dessutom bemöter systemet ungdomarna på ett ojämlikt sätt beroende på vilken nivå de bedriver sina studier. Inkomstgränserna bör i första hand höjas så att den minskning av penningvärdet som skett efter 1994 beaktas. Detta förutsätter ett tillägg om 10 000 000 euro för anslaget.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 253/2005 rd föreslår jag

att moment 29.70.55 ökas med 10 000 000 euro för en budgetbaserad höjning av studiestödet genom höjning av föräldrarnas inkomstgränser.

98. Idrottsverksamhet

50. Tippnings- och penninglotterivinstmedel för främjande av idrott och fysisk fostran (förslagsanslag)

Det är mycket viktigt att få särskilt barn och ungdomar intresserade av idrott och motion. Barns och ungdomars fysiska kondition har blivit alarmerande mycket sämre under de senaste åren eftersom bara en tredjedel av dem rör sig tillräckligt mycket med hänsyn till sin utveckling. Motion och idrott bidrar också till att hindra att unga människor blir isolerade och dessutom utvecklar motion och idrott de ungas självkänsla. Motion och idrott har därutöver en klar positiv effekt på hälsa, socialisering och till och med skolframgång.

Motions- och idrottsorganisationernas verksamhet och deras ökade kostnader (bl.a. hyror till kommunerna för verksamhetsställen) finansieras numera i allt större utsträckning av vanliga familjer med den påföljd att många barn saknar ekonomiska förutsättningar att utöva sådan motion och idrott som de skulle önska. För att rätta till detta missförhållande bör statens finansieringsandel av idrottsföreningarnas budgetar höjas.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 75/2005 rd föreslår jag

att moment 29.98.50 ökas med 1 000 000 euro och

att i motiven till momenten nämns att 32 350 000 euro av anslaget ska anvisas idrottsföreningar.

20. Jordbruk

61. Överföring till Gårdsbrukets utvecklingsfond (fast anslag)

Regeringen föreslår att till Gårdsbrukets utvecklingsfond (Makera) överförs endast 1,3 miljoner euro. Detta förslår inte för de behov som grundar sig på lag. Anslaget bör höjas för att säkerställa finansieringen av jordbruket och andra strukturpolitiskt motiverade projekt. Detta är ett sätt att hindra att jordbruket och landsbygden körs ned helt.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 256/2005 rd föreslår jag

att moment 30.20.61 ökas med 8 000 000 euro.

24. Vägförvaltningen

I det rambeslut som statsminister Matti Vanhanens regering har fattat sägs det att av de årliga inkomster av försäljning av aktier som överstiger 500 miljoner euro kan högst 10 % av den överskjutande delen användas för infrastrukturinvesteringar samt forskning och utveckling. Regeringens beslut innebär att försäljningsinkomsterna inte kan användas för skapande av ny egendom på ett sätt som skulle gynna särskilt näringsverksamheten och samhällsekonomin. Många viktiga projekt som skulle vara till nytta för näringsverksamheten, en livskraftig landsbygd samt säkerheten väntar fortfarande på finansiering. De ovan nämnda försäljningsvinstintäkterna kunde användas för detta ändamål. Procentbeloppet borde vara minst 20 %.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 260/2005 rd föreslår jag

att i motiven till kap. 31.24 uttalas följande:

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Vägnätet i Finland (inklusive gator) omfattar ca 460 000 km, och dess kapitalvärde uppgår till ca 26 miljarder euro. Detta betydelsefulla nationella kapital måste skötas annars kommer det att bli oskäligt dyrt att reparera och försätta vägnätet i sitt tidigare skick. Om vägnätet sakta men säkert tillåts försämras orsakar det också betydande olägenheter för basindustrins transporter och bidrar till att försämra verksamhetsförutsättningarna för dem som bor och driver företagsverksamhet på landsbygden.

Under de senaste decennierna har statens totalfinansiering av trafikens infrastruktur varit någorlunda stabil. Under denna tid har man satsat särskilt mycket på bannätet vilket har resulterat i att den årliga finansieringen av väghållningen har minskat med 200—300 miljoner euro sedan decenniets början. Minskningarna har särskilt drabbat finansieringen av projekt som syftar till att utveckla vägnätet.

Basvägnätet i vårt land har därför under de senaste åren blivit mycket sämre. Anslagen har inte på långt när räckt till för reparation av vägnätet och även underhållsarbetena har varit få. Basväghållningen är ett sätt att upprätthålla infrastrukturen och förbättra den allmänna säkerheten, men den är samtidigt också ett effektivt sätt att stödja en balanserad regional utveckling och sysselsättningen.

I budgetförslaget för 2006 minskar anslaget för basväghållningen jämfört med finansieringen under de senaste åren. Detta innebär att det blir väsentligt mycket svårare att förverkliga de åtgärder som nämns i verksamhets- och ekonomiplanen.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 806/2005 rd föreslår jag

att moment 31.24.21 ökas med 30 000 000 euro.

78. Vissa vägprojekt (förslagsanslag)

a) Riksväg 4, dvs. E75, är en del av det europeiska huvudvägnätet TEN. Den är Finlands klart viktigaste huvudtrafikled och går norrut från Helsingfors via Lahtis, Jyväskylä och Uleåborg. Trafikmängderna är mycket stora och ökar hela tiden. Riksväg 4 är den enda trafikled genom mitten av Finland eftersom det varken löper någon järnväg eller några vattenvägar parallellt med den. Vid sidan av persontrafiken finns det också väldigt mycket tung trafik på riksväg 4. Mellan Lusi i Heinola och Vaajakoski är riksväg 4 smal, krokig och backig med en hel del bebyggelse längs vägen. Vägsträckan är mycket farlig, vilket det stora antalet allvarliga olyckor vittnar om. Reparationen av vägsträckan Lusi—Vaajakoski brådskar. Den ingår i den s.k. första korgen som godkänts av statsrådet vilket innebär att den hör till de projekt som ska påbörjas denna valperiod. Men något anslag har ännu inte synts till. Också reparation av vägsträckan Kirri—Hirvaskangas norr om Jyväskylä borde påskyndas. Det behövs anslag för planering av arbetet och för att sätta i gång med förverkligandet så snart den sydliga sträckningen är reparerad.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 261/2005 rd föreslår jag

att moment 31.24.78 ökas med 10 000 000 euro för ombyggnad av riksväg 4 på sträckan Lusi—Vaajakoski samt för planering av ombyggnaden av vägsträckan Kirri—Hirvaskangas.

b) Riksväg 5 är den viktigaste landsvägsförbindelsen från Norra Savolax och Kajanaland norrut och samtidigt en av de viktigaste riksvägarna i Finland. Under båtsäsongen leder broöppningar ofta till att trafiken stannar upp på vägen. Kostnadsförslaget för en ombyggnad går på 49,7 miljoner euro.

Med tanke på utvecklingen av Kuopioregionen och hela Östra Finland är det viktigt att utveckla snabba förbindelser för person-, varu-, och datakommunikation. I trafikhänseende är Kallavesi broar den verkliga flaskhalsen i Kuopioregionen. Trafikmängden på broarna är 27 000—32 000 bilar per dygn.

En höjning av broarna skulle förbättra trafiken och säkerheten längs riksväg 5 och på ett betydande sätt förbättra möjligheterna till företagsverksamhet på industriområdena i Sorsasalo och flygfältet norr om Kuopio. Planläggningen av detta projekt måste fås i gång så fort som möjligt.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 410/2005 rd föreslår jag

att moment 31.24.78 ökas med 10 000 000 euro för att påbörja ett projekt för höjning av Kallavesi broar i Kuopio.

c) Anslag för ombyggnad av stamväg 51 på sträckan Stensvik—Kyrkslätt.

Stamväg 51 är en av de allra farligaste trafiksträckorna i hela Finland. Trafiken längs denna väg ökar ständigt. Många trafikorganisationer anser det helt nödvändigt att fortsätta Västerleden som motorväg fram till Kyrkslätt. Trots det har regeringen inte tagit med detta projekt i programmet för denna regeringsperiod. Med tanke på trafikflödet och trafiksäkerheten är det särskilt viktigt att arbetena på denna vägsträcka kan inledas så fort som möjligt. Kostnadsförslaget för hela projektet är 49 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 226/2005 rd föreslår jag

att moment 31.24.78 ökas med 10 000 000 euro för ombyggnad av stamväg 51 på sträckan Stensvik—Kyrkslätt.

25. Statsbidrag för väghållningen

50. Statsbidrag för underhåll och förbättring av enskilda vägar (reservationsanslag 3 år)

De enskilda vägarna är en viktig del av hela vägnätet. Det är hela samhällets angelägenhet att underhålla och förbättra dessa vägar. Under de senaste åren har staten deltagit så lite i underhållet av enskilda vägar att människor försatts i en ojämlik ställning samtidigt som vägnätets skick försämrats. Både säkerheten och mångsidiga transportbehov förutsätter att staten igen höjer stödet till enskilda vägar till en lämpligt hög nivå. Detta är motiverat även från regionalpolitisk synpunkt eftersom åtgärden skulle lätta på kommunernas börda.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 263/2005 rd föreslår jag

att moment 31.25.50 ökas med 5 000 000 euro.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

Bannätets skick är till vissa delar rätt kritiskt. Dåliga banor innebär större säkerhetsrisker vid transporter samtidigt som det blir allt svårare för tågen att hålla tidtabellerna. Många banavsnitt är nu belagda med trafikbegränsningar och det är möjligt att trafikbegränsningarnas antal kommer att öka kraftigt. Eftersom olika delar av järnvägsnätet är beroende av varandra orsakar trafikbegränsningarna problem för hela huvudbannätet. Detta leder också till sämre kundservice och konkurrenskraft för järnvägarna.

Sänkta hastighetsbegränsningar innebär för persontrafikens del att järnvägens konkurrenskraft som ett snabbt sätt att ta sig fram jämfört med andra trafikmedel minskar. Sjunkande passagerarantal leder i sin tur till mindre biljettintäkter vilket syns i statskassan i form av minskade intäkter för VR.

Det räcker ändå inte med att utveckla bannätet utan nätet måste också i framtiden täcka hela landet. Budgetmedel måste riktas till banunderhåll och reparationsinvesteringar så att Banförvaltningscentralen utifrån en fastlagd plan har möjlighet att hålla dels huvudbanorna, dels banor med mindre trafik i trafikerbart skick.

För varutrafikens del innebär de dåliga banorna att viktbegränsningarna försvårar transporten av exempelvis trävaror. På detta sätt försämras villkoren för de företag som skulle vara beredda att utnyttja järnvägen för varutransporter. Om däremot varutransporterna kunde ökas skulle järnvägen bli ett konkurrenskraftigt transportalternativ. Bannätets dåliga skick leder småningom till att industritransporterna, men också persontrafiken, i allt högre grad flyttas över på landsvägarna, som också de är överbelastade och i dåligt skick.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 412/2005 rd föreslår jag

att moment 31.40.21 ökas med 32 000 000 euro för förnyande av bannätets överbyggnad.

60. Köp av tjänster, ersättningar och stöd för kollektivtrafik

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år)

Kollektivtrafikens villkor och service har blivit allt sämre under hela regeringsperioden och finansieringen har minskat. I budgetpropositionen 2006 skärs statsunderstödet till kollektivtrafiken ned med ca 3,8 miljoner euro vilket innebär att ungefär 1 400 dagliga bussavgångar måste dras in. Detta försämrar kommunikationsmöjligheterna för tiotusentals människor. En så kraftigt gallring i avgångarna försämrar inte bara viktiga förbindelser mellan kommuncentra utan leder också till att 400 arbetstillfällen försvinner på landsbygden, där arbetstillfällena redan nu är få.

Budgetnedskärningarna (1,3 miljoner euro) i de anslag som reserverats för sänkning av prisen på stads-, region- och personalbiljetter skulle leda till en höjning av prisen på bussresor och en ytterligare försämring av utbud på efterfrågan inom kollektivtrafiken. Över 300 kommuner har tagit i bruk regionbiljetter.

Ett oemotsägligt faktum är att verksamhetsförutsättningarna för kollektivtrafiken på glesbygden i exempelvis norra och östra Finland kommer att försämras och resandet fördyras. En nedskärning av anslaget för köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster biter hårt också på städernas kollektivtrafik. Utvecklingen av kollektivtrafiken stannar av och kravet på höjda biljettpriser ökar. Summa summarum kommer regeringens mål att öka kollektivtrafikens andel av persontrafiken i stadsregionerna inte att gå i uppfyllelse med det nu föreslagna anslaget. Med tanke på det allt dyrare bränslet skulle det vara mycket klokt att stödja kollektivtrafiken.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 413/2005 rd föreslår jag

att moment 31.60.63 ökas med 3 500 000 euro.

60. Energipolitik

40. Energistöd (förslagsanslag)

Vi måste satsa på att utveckla inhemska och förnybara energikällor både på grund av det ökande energibehovet och med tanke på klimatfrågorna. Regeringen föreslår nu att anslaget sänks trots att satsningarna på energisparande och i synnerhet på ökad användning av trädbränsle, vindkraft och returbränsle borde vara omfattande just nu.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 77/2005 rd föreslår jag

att moment 32.60.40 ökas med 5 000 000 euro för energistöd för främjande av energisparande samt användning av trädbränsle och returbränslen.

15. Utjämning av familjekostnader

52. Barnbidrag (förslagsanslag)

Barnfamiljernas fattighetsgrad har fördubblats under de senaste tio åren. Nu behöver ensamförsörjarfamiljerna snabbt mer stöd eftersom inkomstutvecklingen för dem har varit allra sämst också i relation till andra barnfamiljer. En bidragande orsak till att antalet fattiga familjer har ökat är att barnbidragets köpkraft inte har ökat i takt med konsumentpriserna.

Barnbidraget för barn till ensamförsörjare betalas till ett förhöjt belopp. Ungeför 157 500 av alla de barn som får barnbidrag lever i ensamförsörjarfamiljer. Redan nu får ensamförsörjarna en förhöjning om 36,60 euro av barnbidraget för varje barn. För att förbättra barnfamiljernas ställning måste barnbidragets ensamförsörjarförhöjning ökas med 5 euro per månad till 41,60 euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 891/2005 rd föreslår jag

att moment 33.15.52 ökas med 10 000 000 euro för en budgetbaserad förhöjning av barnbidraget till ensamförsörjare.

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

a) Det har ansetts att arbetslöshetsdagpenningen är det minimum som kan ge en grundläggande försörjning och det är alltså inte möjligt att klara sig på ett mindre belopp. Av de mammor som lyfter bidrag får ungefär en fjärdedel föräldrapenning som underskrider grunddagpenningen för en arbetslös. Den låga moderskapspenningen motiveras med att den kompenseras av barnbidraget. I själva verket räcker barnbidraget inte till för att täcka de kostnader som ett barn föranleder. Av detta följer att minimibeloppet av moderskaps- och föräldrapenningen 15,20 euro är oskäligt lågt.

Moderskaps- och föräldrapenningens minimibelopp är fortsättningsvis lägre än den lägsta arbetslöshetsdagpenningen. Detta är oskäligt och fel och därför bör minimibeloppet av moderskaps- och föräldrapenningen höjas till samma nivå som det lägsta utkomstskyddet för alla förmånstagare. För tillfället är moderskaps- och föräldrapenningens minimibelopp 15,20 euro per dag och den betalas ut för sex dagar per vecka. Fullt arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning för arbetslösa är 23,24 euro per dag och betalas ut för fem dagar per vecka. För att moderskapspenningen på månadsnivå ska vara lika stor borde den höjas till 19,37 euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 807/2005 rd föreslår jag

att moment 33.18.60 ökas med 11 000 000 euro för en budgetbaserad höjning av föräldrapenningen.

b) I jämförelse med andra europeiska länder placerar sig Finland högt uppe på listan över storleken på patienternas egenandel av läkemedelskostnaderna. I en internationell jämförelse är denna andel av sjukvårdskostnaderna och särskilt av läkemedlen mycket hög och har stigit under de senaste åren. Den ändring av systemet för läkemedelsersättning som regeringen föreslår är i genomsnitt kostnadsneutral för patienterna. Men om den läkemedelsspecifika självrisken gäller läkemedelsinköp som överstiger det årliga s.k. betalningstaket drabbar kostnaderna patienter som också annars har höga läkemedelskostnader och vars levnadsstard försämrats av sjukdomen. När det gäller långtidssjuka kan det årliga taket för egenandelen nås redan i början av året och om patienten tvingas använda många läkemedel kan räkningen lätt överstiga 100 euro per år. De som använder läkemedel bara då och då har däremot nytta av reformen.

En god hälsa är något av det viktigaste människan har och tillgången till hälso- och sjukvårdsservice får inte vara beroende av människans förmögenhet. De sjukdomsrelaterade kostnaderna måste delas solidariskt mellan hela befolkningen. 2006 års budget bör ökas med 3 miljoner euro för att egenandelen av läkemedelskostnaderna för patienter med tilläggsersättningar ska kunna slopas.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 892/2005 rd föreslår jag

att moment 33.18.60 ökas med 3 000 000 euro för budgetbaserad ersättning av läkemedelskostnader.

19. Pensionsförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen (förslagsanslag)

Enligt färska uppgifter finns det i Finland en betydande andel personer som lever endast på sin folkpension och som enligt EU:s sätt att räkna befinner sig under fattigdomsgränsen. Detta är en förfärlig skam för vårt land. Statsminister Matti Vanhanens regering lovar dessa pensionärer endast fem euro till i månaden och dessutom först från hösten 2006.

I sin skuggbudget föreslår Kristdemokraterna en höjning om 20 euro per månad av den grundläggande folkpensionen från början av 2006. Detta är ett belopp som kännbart förbättrar levnadsstandarden för dem som är beroende av en pension till minimibelopp.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 265/2005 rd föreslår jag

att moment 33.19.60 ökas med 16 000 000 euro för en budgetbaserad höjning av folkpensionen.

28. Annat utkomstskydd

60. Pensionsstöd till långtidsarbetslösa (förslagsanslag)

Efter den ekonomiska regressionen i Finland för drygt tio år sedan finns det fortsättningsvis en stor hop långtidsarbetslösa som är svårsysselsatta. Det är mer eller mindre omöjligt att på den öppna arbetsmarknaden sysselsätta dem som utgör arbetslöshetens hårda kärna, dvs. ungefär 65 000—70 000 äldre långtidsarbetslösa. Dessa personer hänförs ändå till kategorin arbetslösa arbetssökande och de är således förpliktade att aktivt söka arbete även om de de facto saknar arbetsförmåga och chans att få ett jobb.

Med stöd av lagen om pensionsstöd till vissa långtidsarbetslösa (39/2005) tillförsäkras en person född mellan åren 1941—1947 och som varit arbetslös en lång tid en utkomst i form av pensionsstöd före den egentliga ålderspensionen börjar utbetalas. Men det har uppstått problem kring tolkningen av villkoren för beviljande av sådant stöd. Detta har lett till att en del personer som varit arbetslösa i mer än tio år och som fyllt 58 år inte har en chans till pensionsstöd. Lagen måste förtydligas på denna punkt och förutsättningarna för beviljande av stödet omformuleras så att de är mänskliga. Detta skulle öka antalet långtidsarbetslösa med pensionsstöd med uppskattningsvis 1 000 personer som har varit arbetslösa i mer än tio år och som fyllt 58 år. Detta vore ett mänskligt bemötande av människor som inte har några faktiska förutsättningar att få arbete.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 808/2005 rd föreslår jag

att moment 33.28.60 ökas med 6 000 000 euro.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

a) Med stöd av det anförs under moment 26.97.31 och med hänvisning till budgetmotion BM 267/2005 rd föreslår jag

att moment 33.32.30 ökas med 22 600 000 euro för en budgetbaserad indexjustering till fullt belopp av kommunernas statsandelar för social- och hälsovården.

b) Kommunernas utgifter ökar med ungefär fem procent per år, dvs. klart snabbare än samhällsekonomin. Bokslutsuppgifterna för föregående år avslöjar att var tredje kommun har ett negativt årsbidrag eller underskott i sin ekonomi. Kommunernas skuldbörda ökade med ungefär 1 miljard euro. Läget kommer att förvärras ytterligare eftersom efterfrågan på service når sin höjdpunkt först nästa decennium i takt med att befolkningen åldras.

Staten är skyldig kommunerna 366 miljoner euro till följd av justeringen av statsandelarna åren 2001—2004. Skulden belöpte sig ursprungligen på 502 miljarder euro varav en fjärdedel relaterar till kommunernas undervisningsväsende. Återbetalningen av skulden har delvis skjutits fram till 2008. Detta s.k. ensidiga tvångslån är pengar som rättmätigen tillhör kommunerna och som ligger på statens konto bara för att man vid betalningstidpunkten inte har uppgifter i realtid om de verkliga kostnaderna för den kommunala servicen. Kommunerna blir på grund av sin svaga ekonomi tvungna att försämra sin basservice och permittera eller säga upp anställda. Med tanke på sysselsättningen och de anställdas arbetshälsa är situationen ohållbar.

Staten kan låna på finansmarknaden till lägsta ränta inom euroområdet medan kommunerna blir tvungna att ta nya lån mot högre ränta än staten. Med hänsyn till hela den offentliga ekonomin är det motiverat att staten återbetalar en betydande del av sin skuld till kommunerna omedelbart och på detta sätt underlättar kommunernas allt större ekonomiska misär som har lett till ökade lidanden för dem som har det sämst ställt.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 894/2005 rd föreslår jag

att moment 33.32.30 ökas med 105 000 000 euro för en budgetbaserad statsandel till kommunerna för social- och hälsovården.

c) Enligt en utredning från Stakes kommer vårdgarantin, som trädde i kraft från början av mars 2005, att generera en räkning på 145 miljoner euro och en ökning av kommunernas kostnader för social- och hälsovården med tre procent. Enligt kommunförbundets uppskattning kommer tilläggsfakturan att gå på hela 200 miljoner euro. På det här sättet hotar vårdgarantin, som var den viktigaste delen av det nationella hälsovårdsprojektet, att urvattnas på grund av kommunernas finansieringsproblem. Obegripligt nog beslutar regeringen i detta läge att skära ner just på statsandelarna för vårdgarantin. Kristdemokraterna kräver att statsandelarna för vårdgarantin bibehålls oförändrade vilket innebär att för nästa år återförs 25 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 893/2005 rd föreslår jag

att moment 33.32.30 ökas med 25 000 000 euro för de kostnader som kommunerna har orsakats till följd av det nationella hälsovårdsprojektet.

92. Användningen av avkastningen av Penningautomatföreningens verksamhet

50. Understöd till samfund och stiftelser för främjande av hälsa och socialt välbefinnande (förslagsanslag)

Enligt vissa bedömningar finns det för närvarande ungefär 500 000 personer i vårt land med rusmedelsproblem vilket innebär att ca 10 % av befolkningens verksamhetsförmåga är klart försämrad. Alkoholism och narkotikaberoende är ytterst svårskötta problem. Sedan alkoholimporten blivit fri och priserna sänkts har konsumtionen ökat kraftigt och därmed också de sociala och hälsorelaterade problemen. Alkoholen dödar redan nu 3 000 finländare per år och 700 barn föds årligen med bestående, av alkohol orsakade men. Det är därför viktigt att kampen mot rusmedel effektiviseras på alla tänkbara sätt.

Tillgången till rehabilitering för missbrukare har försämrats kraftigt under de senaste åren trots att antalet personer som skulle vara i behov av sådan har ökat. Anstaltsplatserna har minskat och vårdperioderna förkortats. Men det allra största problemet i anslutning till rehabiliteringsvård är det att man inte alltid får tag på en betalare. Eftersom en vård som verkligen ger resultat i allmänhet tar ett till två år i anspråk blir kostnaderna för en person nästan 84 000 euro. Ett sådant belopp är ofta alldeles för betungande för den berörda personens hemkommun, som tampas med andra kommunalekonomiska problem. I en liten kommun kan redan en person i narkotikarehabilitering skapa väldigt stora problem i kommunen. Därför är risken överhängande att allt fler som skulle vilja ha rehabiliteringsvård inte får det på grund av hemkommunens problem med att klara av kostnaderna.

Också många organisationer inom tredje sektorn utför resultatrik missbrukarvård både i preventivt syfte och inom vården och rehabiliteringen. Många organisationers verksamhet bygger på donationer och frivilligarbete samt på betalningsförbindelser från kommuner. Men de kommunalekonomiska problemen avspeglar sig också på dessa organisationers verksamhet eftersom många kommuner varit tvungna att skära ner de anslag som reserverats för missbrukarvård. De ideella organisationerna erbjuder emellertid ofta billigare vård än anstalterna och deras arbete är ofta resultatrikare när det gäller att lotsa in klienterna i en rusmedelsfri livsstil. När användningen av rusmedel ökar måste också mer pengar anslås för att ordna vård för dem som vill bli fria från sitt missbruk. De organisationer som arbetar med missbrukarvård är en tilläggsresurs för en redan överbelastad sektor och kompletterar väl det övriga rehabiliteringsarbetet.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotionerna BM 83/2005 rd och BM 417/2005 rd föreslår jag

att moment 33.92.50 ökas med 3 000 000 euro till stöd för organisationer som arbetar med missbrukarvård.

06. Arbetskraftspolitiken

51. Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (fast anslag)

För sysselsättningen är det en knäckfråga hur stora arbetsgivarnas sysselsättningskostnader är. Sysselsättningskostnaderna bestäms genom kollektivavtal och lagstadgade avgifter. Extra stora är hindren för sysselsättning i fråga om egenföretagare när företaget står inför att anställa den första utomstående arbetstagaren. Av de cirka 228 000 företagen i Finland är en stor del, 128 000 ensamföretag. En enkät som Företagarna i Finland gjorde i våras visar att tre av fyra ensamföretagare som svarade hade för avsikt att anställa sin första arbetstagare om de fick lättnader i lönebikostnaderna. En knapp tredjedel av de svarande hade dessutom kunnat erbjuda arbete i minst 25 timmar i veckan.

I sin modell för stödsysselsättning talar kristdemokraterna just om detta att anställa den första utomstående arbetstagaren om företagarna kan övervinna sysselsättningshindren med hjälp av ersättningar för bikostnaderna och i form av lönesubvention. Ensamföretagare ska enligt vår modell ha rätt att få subvention om de anställer en första utomstående arbetstagare och erbjuder den anställde arbete i minst 30 timmar per vecka. Arbetsgivaren ska få subventionen bara en gång under sin företagarkarriär. Det första året ska 30 procent av arbetstagaren lön ersättas, men högst 700 euro per månad, plus lönebikostnaderna fullt ut. Året därpå ska subventionen bara gälla lönebikostnader. De arbetsgivare som 2005 uppfyller villkoren för subventionen ska kunna anhålla om subventionen retroaktivt, men så att utbetalningen också i fråga om dem börjar först från och med 2006.

Om man räknar med att den genomsnittliga lönen för de arbetstillfällen som genereras med hjälp av subventionen ligger på samma nivå som genomsnittslönen på arbetsplatser med 1—4 anställda och dessutom beaktar att arbetstiden för dessa nya arbetstillfällen är något kortare än vid heltidsanställningar, kan medellönen för de arbetstillfällen som genereras med hjälp av subventionen uppgå till cirka 25 000 euro om året. I små företag med lågt kapital kan lönebikostnaderna uppgå till cirka 22 % av lönebeloppet. En försiktig bedömning utifrån vissa studier ger vid handen att mindre än en fjärdedel av ensamföretagarna skulle omfattas av subventionen.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 84/2005 rd föreslår jag

att moment 34.06.51 ökas med 350 000 000 euro.

och att det i motiveringen till momentet läggs till att

anslaget får användas till att ersätta arbetsgivare för kostnaderna för den första utomstående arbetstagaren.

30. Internationellt bistånd

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

Det centrala målet med Finlands politik för utvecklingssamarbete är att minska fattigdomen. Millenniemålen utgör också klart uttalade kvantitativa mål: för fem år sedan gjorde staterna en utfästelse som gick ut på en halvering av antalet människor som svälter och lever på mindre än en dollar per dag. Det är beklagligt att måluppfyllelsen inte framskridit på önskat sätt. Efter millennieskiftet har 45 miljoner människor dött i svält, och antalet fortsätter att stiga. Ett barn dör i svält var femte sekund, men detta upplevs inte längre som dramatiskt. Om denna utveckling fortsätter kommer mer än 150 miljoner människor att ha dött i svält under tiden mellan deklarationen av millenniemålen och 2015.

Enligt expertbedömningar är detta år mycket viktigt med tanke på millenniemålen. Om vi inte i år lyckas styra in utvecklingen i rätt riktning när det gäller att nå målen, är det sannolikt att chansen har gått. Det är beklagligt sällan som man under debatten lyfter fram det faktum att ett misslyckande inte bara är förskräckligt mänskligt sett, utan också mycket negativt för ekonomin.

Finland har i överensstämmelse med FN:s millenniemål förbundit sig att höja utvecklingsbiståndet till 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) senast 2010. Det krävs regeringssamarbete om millenniemålen ska nås. En stor del av ansvaret har skjutits över på utvecklingsländerna. Industriländernas ansvar för utvecklingen består framför allt av tryggat bistånd, och Finland håller nu på att smita från sitt ansvar. OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) har undersökt vårt utvecklingssamarbete och rekommenderar att vi slår fast en tydlig plan för hur vårt land når 0,7-procentsnivån i fråga om biståndsanslaget.

Finländarna har ställt sig positivt till ett höjt anslag för utvecklingssamarbete. Enligt en opinionsundersökning som offentliggjordes i juli 2005 anser endast 22 % av finländarna att vi ger tillräckligt med utvecklingsbistånd. En majoritet av finländarna stöder en höjning till 0,5 % av BNI. Var tredje finländare är beredd att höja biståndet till 0,7 % av BNI.

Det krävs långsiktigt arbete och en jämn höjning av biståndsanslaget om vi vill ligga på 0,7 % senast 2010. Regeringen föreslår 670,8 miljoner euro för 2006, vilket är 0,42 % av BNI. En jämn höjning från den nuvarande nivån till målnivån innebär att anslaget för utvecklingssamarbete 2006 bör vara 0,45 % av BNI. Även detta vore långsammare än den tidtabell som statsrådet Harri Holkeris arbetsgrupp föreslog i syfte att nå målet: enligt den skulle anslaget 2005 ligga på 0,46 % av BNI och 2006 på 0,51 % av BNI.

För att Finland ska ta sitt ansvar när det gäller att nå millenniemålen och i syfte att 2010 nå en nivå på 0,7 % av BNI i fråga om anslaget för utvecklingssamarbete föreslår vi att det egentliga biståndet ökas med 80 miljoner euro, vilket kommer att höja Finlands biståndsanslag till totalt 0,47 % av BNI.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 118/2005 rd föreslår vi

att moment 24.30.66 ökas med 80 000 000 euro.

99. Övriga utgifter inom utrikesministeriets förvaltningsområde

50. Vissa statsunderstöd (fast anslag)

Crisis Management Initiative ry (CMI) är en inhemsk icke-statlig aktör som deltar i arbetet i syfte att svara mot den nya tidens säkerhetsutmaningar. CMI har som mål att effektivisera världssamfundets krishanteringsförmåga och att finna lösningar på globala problem genom samarbete med andra aktörer. CMI:s styrka ligger i dess omfattande partnernätverk med politiska beslutsfattare, internationella organisationer, frivilligorganisationer, forskningsinstitutioner och företag. Det behövs innovativt, omfattande och målmedvetet samarbete om man vill lösa säkerhets- och utvecklingsproblemen, eftersom de traditionella internationella mekanismerna inte kan lösa de problem som globaliseringen, konflikter och svaga, splittrade stater medför.

CMI startades av president Ahtisaari 2000 och organisationen utgör en ny slags aktör bland våra föreningar och organisationer. CMI kombinerar forskning med verksamhet i internationella nätverk. Organisationen erbjuder de finländska myndigheterna och andra aktörer experttjänster på ideell grundval, och som goda exempel kan nämnas Helsingforsprocessen, där Finlands och Tanzanias utrikesförvaltningar var initiativtagare och CMI fungerade som sekretariat, och samarbetet i syfte att förbättra den civila krishanteringen.

CMI är en ideell förening som huvudsakligen får öronmärkt finansiering och projektfinansiering av internationella stiftelser, organisationer, forskningsinstitutioner, regeringar och vissa företag. CMI har ingen affärsverksamhet. Även om föreningens verksamhet har blivit mer omfattande och fördjupats är en stor del av dess finansiering fortfarande bunden till president Ahtisaaris person. Den nuvarande finansieringsstrukturen innebär att föreningens kunskapskapital i alltför hög grad riktas in på utveckling och främjande av de internationella finansieringsorganens arbete. Detta bidrar till att försvaga föreningens möjligheter att satsa på de projekt som är viktigast med avseende på dess egna mål.

Om man ser på resultatet och betydelsen av CMI:s arbete samt på hur pass framträdande det är internationellt, kan man jämställa dess arbete med arbetet inom de etablerade frivilligorganisationer som får en viss basfinansiering genom statsbudgeten. En förutsättning för att CMI:s verksamhet ska kunna bli etablerad och fördjupas är att den behövliga basfinansieringen tryggas.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 45/2005 rd föreslår vi

att moment 24.99.50 ökas med 500 000 euro för Crisis Management Initiative ry.

30. Juridiska tjänster och offentlig rättshjälp

21. Rättshjälpsbyråernas och konsumentklagonämndens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Konsumentklagonämnden har redan i många år haft för små resurser, vilket lett till en svår anhopning av ärenden. Under de senaste åren har antalet inkomna ärenden ökat. Anhopningen har lett till att behandlingstiderna förlängts och biträdande justitiekanslern 2003 påpekade att situationen inte kan anses vara tillfredsställande och att nämndens villkor så snabbt som möjligt måste förbättras så att dess verksamhet kan svara mot det krav på behandling av ärenden utan dröjsmål som grundlagen ställer. Också finansutskottet tog upp denna fråga i sitt betänkande om budgetpropositionen för 2005.

Konsumentklagonämnden har lagt om sina rutiner och resultatet har varit positivt. Behandlingstiderna har trots det inte kunnat förkortas i behövlig omfattning. De gröna anser det vara viktigt att det finns förfaranden för lösning av tvister utan domstol. Nämnden fyller då en viktig funktion och därför måste anslaget för dess omkostnader tryggas på en nivå som medger behandling av den tidigare ärendeanhopningen och hindrar nya att uppkomma.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 25.30.21 ökas med 2 000 000 euro för konsumentklagonämndens omkostnader.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

Antalet fångar ökade inte 2004. Den största orsaken till detta var att verkställigheten av förvandlingsstraff för böter nästan helt upphörde på grund av problemen med det nya informationssystemet för utsökning. Antalet dömda fångar ökade ändå med 135 jämfört med året innan. Detta berodde huvudsakligen på att antalet dömda för vålds- och narkotikabrott ökade. Det genomsnittliga fångtalet 2004 var 3 577. Antalet har ökat med ca 30 % från 1999. Antalet livstidsfångar i slutet av 2004 var 104, dvs. en ökning med hela 41 % på två år.

Antalet fångar i de slutna anstalterna är nu för tiden större än de fastställda fångplatserna. Ett kontinuerligt ökande fångtal innebär att den nuvarande överbeläggningen fortsätter och att situationen förvärras. Överbeläggningen syns bland fångarna i form av rastlöshet och ökat våldsbeteende på anstalterna.

Ett större fångtal, en allt mer professionell narkotikabrottslighet och annan brottslighet samt olika gängbildningsfenomen har framhävt de krav som ställs på anstaltssäkerheten. Överbeläggning och utrymmesbrist försvårar placeringen av fångar. Vissa tvingas på egen begäran till isolerat boende, även om sakförhållandena borde vara de motsatta: de fångar som utgör ett hot mot andra fångar och mot de anställda borde isoleras. Den ökande fängelsebrottsligheten och det ökande våldet mellan fångar samt behovet av drogkontroller ställer nya krav i synnerhet på tillsynspersonalen.

Enligt lagen om verkställighet av straff ska man i mån av möjlighet ordna för fången sådant arbete eller någon annan sysselsättning som motsvarar hans anlag och som är ägnad att upprätthålla och utveckla hans yrkesskicklighet eller annars främja hans möjligheter att klara sig i samhället. En fånge är å sin sida skyldig att under ordinarie arbetstid arbeta eller delta i utbildning eller någon annan sysselsättning som straffanstalten ordnar eller godkänner, om inte fången exempelvis på grund av sitt hälsotillstånd helt eller delvis kan befrias från plikten.

Allt eftersom antalet fångar ökat har den andel som dagligen deltar i sysselsättningen minskat. År 2004 deltog i genomsnitt 58 % av fångarna dagligen i sysselsättningen. Andelen förvärvsarbetande fångar låg på ungefär samma nivå som året innan. I genomsnitt arbetade dagligen 1 450 fångar, dvs. 41 % av det dagliga fångtalet. Under året studerade sammanlagt 1 665 fångar.

Då den andel fångar som dagligen deltar i någon form av sysselsättning är 58 procent av det uppskattade totalantalet fångar, innebär detta att i genomsnitt 1 430 fångar inte deltar i någon aktivitet, utan tillbringar största delen av dagen i cellen. Förändringen i förhållande till situationen för ett par år sedan, då andelen aktiva låg nära 70 %, är märkbar.

Innehållet i fångvårdsväsendets verksamhet och de anställdas arbete förändrades på 1990-talet när antalet fångar minskade. Även de ökande missbruksproblemen bidrog till detta — det behövdes nya rutiner. Olika drogfria avdelningar inrättades och man införde program där fången förbinder sig att vara drogfri. Man använder handlingsprogram för att försöka förbättra fångens möjligheter att klara sig. Personal inom fångvården, inklusive vakter, har fått utbildning i hur man handleder dessa program.

Det finns för tillfället tre olika former av aktiviteter i fängelserna:

• Ett kognitivt program, Cognitive Skills, som ska förbereda fångarna för ett icke-kriminellt liv.
• Bland program som ska påverka vissa typer av brott kan nämnas en kurs i att kontrollera sin ilska, ett program för eget initiativ till förändring, ett program för längre stubin och programmet STOP, som är avsedda för dem som dömts för våldsbrott. Det första riktar sig till fångar som har problem med att tygla sina vredeskänslor och som därför begår våldshandlingar. Eget initiativ till förändring är avsett för fångar med en svår historia av våldsbeteende. Programmet STOP är avsett för dem som dömts för sexualbrott.
• För missbrukarrehabilitering finns kursformiga rehabiliteringsprogram som varar mellan några veckor och några månader.

Handlingsprogrammens resultat har följts upp från början, dvs. 1997, och följs fortsatt upp. På grund av att så få fångar varit med och uppföljningstiden är så kort kan statistiskt och vetenskapligt tillförlitliga slutsatser ännu inte dras om resultaten. Det allmänna intrycket är ändå positivt. Fångarna ställer sig positiva till kurserna och personalen anser att fångarna håller sig lugnare än förr. Programmen bör göras mer heltäckande.

Nackdelen med handlingsprogrammen är att personalen redan nu är överbelastad och upplever det som svårt och i vissa delar omöjligt att delta i programmen eller att handleda dem, eftersom de vanligtvis inte får någon inhoppare för sina ordinarie uppgifter.

Personalknappheten upplevs som ett allt större problem i fängelserna. Storleken på den övervakande personalen motsvarar inte längre vare sig operativa krav eller kraven på anstaltssäkerhet. På grund av personalbrist måste vissa funktioner ställas in eller också sköts de genom att personalen avstår från sina pauser eller genom att en person svarar för flera arbetsställen. Bristen på fångvaktare gör att ledningen på fångarbetsplatserna får svara för övervakningen. Om en arbetsgrupp står under en fångvaktares ledning händer det att fångarna i gruppen hålls inlåsta i sina celler hela dagen.

Det finns för lite personal för att de operativa villkoren ska vara uppfyllda och säkerheten motsvara det nuvarande antalet fångar. Aktiviteter måste ställas in dagligen och flera arbetsställen är bemannade av en enda person. Då blir läget mycket ansträngt på boendeavdelningarna. Fångarna anser att ingen vill ta sig an deras angelägenheter eller att inställningen till dem är likgiltig. Om personalen fortsatt måste arbeta med psykiskt sjuka och svårhanterliga fångar blir bördan ännu tyngre. Bristen på personal tar sig också uttryck i ökat våld mellan fångar.

Personalen måste arbeta på gränsen för vad den står ut med. Arbetsmotivationen urholkas om man bara kan utföra det allra nödvändigaste för att hålla det hela flytande. Detta betyder i sin tur att målen i lagstiftningen inte fullföljs.

Enligt lagen måste fångarnas hälso- och sjukvård ordnas så att fångarna har samma möjligheter att främja sin hälsa, förebygga sjukdomar och få hälso- och sjukvårdstjänster som den övriga befolkningen. Fångarnas hälsa får inte ta skada av fängelsevistelsen. Fängelserna försöker genom hälso- och sjukvårdsinsatser främja fångarnas möjligheter att klara sig i friheten. Lagen om patientens ställning och rättigheter gäller också fångpatienter.

Allt fler fångar i fängelserna är i behov av sjukvård. Både utgifterna för sjukvård utanför fängelset och utgifterna för läkemedel har ökat med tiotals procent per år under de senaste åren. Fängelserna ser ut att samla upp allt fler ytterst svårbehandlade och allvarligt sjuka patienter med både kroniska psykiatriska sjukdomar och livshotande abstinensbesvär. Det är uppenbart att hälso- och sjukvården inom fångvården i allt större utsträckning får axla ansvaret för alla allvarliga hälsoproblem som kan sättas i samband med utslagning.

Fångarnas hälso- och sjukvård är i kris. Fängelserna har svårt att rekrytera ordinarie läkare. Fängelset står för samtliga kostnader för fångarnas hälso- och sjukvård. Fångvårdsväsendet har små möjligheter att påverka kostnadsutvecklingen. Sjuka och vårdbehövande fångar måste skötas under straffverkställighetstiden.

Hälso- och sjukvårdsutgifterna ökar därmed okontrollerat helt oberoende av fångvårdsväsendet. Om det inte anvisas adekvata resurser för dem, slukar de fångvårdens omkostnader och inskränker verksamheterna.

För att fångvårdsväsendet på behörigt sätt ska kunna utveckla fångvården på sikt i syfte att kunna rehabilitera fångarna, minska deras drogberoende och återfallsbrottsligheten och garantera att personalen räcker till och har skäliga löner måste anslaget för verkställighet av straff höjas med minst 8 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 58/2005 rd föreslår vi

att moment 25.50.21 ökas med 8 000 000 euro.

01. Inrikesministeriet

21. Inrikesministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Utmaningarna i dagens internationella konfliktsituationer är inte alls desamma som i de första fredsbevarande operationerna för flera år sedan. Förnedring, tortyr och dödande av civila har i många konflikter blivit en central del av strategin. Särskilt kvinnor och barn får lida av utdragna konflikter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Finland har betonat att konfliktförebyggandet och den civila krishanteringen ska utvecklas inom EU. I många EU-länder är utbildningen i civil krishantering redan mer omfattande än i Finland. Det är med tanke på Finlands internationella trovärdighet förvånande att regeringen inte föreslår något anslag för utbildning i civil krishantering.

Inrikesministeriet måste starta ett utbildningsprogram i civil krishantering där man i synnerhet går in på jämställdhetsperspektivet samt kvinnors och barns roll i konfliktsituationer och därefter när det civila samhället byggs upp.

Även utrikesutskottet har i sitt utlåtande om budgetpropositionen för 2006 påpekat att det anser att den civila krishanteringen bör ges tryggade och tillräckliga resurser inom inrikesministeriets ram för att upprätthålla och utveckla kapaciteten för den civila krishanteringen i Finland.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 46/2005 rd föreslår vi

att moment 26.01.21 ökas med 1 000 000 euro för utbildning i civil krishantering.

97. Understöd åt kommuner

31. Allmän statsandel till kommunerna, på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning och övergångsutjämningar (förslagsanslag)

Finland är ett välfärdssamhälle med avgiftsfri utbildning, tämligen god social trygghet och hälso- och sjukvård som huvudsakligen finansieras av samhället. Vår välfärdsstat är egentligen en välfärdskommun, eftersom det är kommunerna som till största delen svarar för basservicen. Servicen finansieras delvis med kommunernas egna skatteintäkter och delvis med statsandelar. Det är ändå statsmakten som beslutar både om de lagstadgade tjänsterna och om vilka pengar kommunerna har att tillgå. Detta leder till en strukturell inkonsekvens mellan servicen och finansieringen av den. Om den kommunala ekonomin visar överskott griper staten in och skär bort det "överflödiga". Detta leder till att det inte lönar sig för kommunerna att tillhandahålla service som ligger över miniminivån. Ansvaret för servicen blir oklart: kommunerna skjuter över ansvar på statsmakten och staten på kommunerna.

Den föreliggande situationen visar i vilken utsträckning man undervärderar kostnaderna när kommunerna påförs nya uppgifter och anvisningar. Trots de dåliga utsikterna för den kommunala ekonomin fortsätter skyldigheterna att öka. Den kraftiga ökningen av hälso- och sjukvårdskostnaderna avspeglar bl.a. den utvidgade tandvården och den s.k. vårdgarantin. Om man kräver disciplin i fråga om utgifterna måste systemet vara sådant att det är de kommunala beslutsfattarna som förvaltar disciplinen.

Det nuvarande systemet för finansiering av servicen är vid vägs ände. Det kommunala självstyret enligt grundlagen är numera en tom bokstav. Staten måste ge kommunerna möjlighet att tillhandahålla bättre service.

Nu krävs det en räddningsoperation för vår service. Skattesänkningarna finansierar inte sig själva och det finns inte tillräckliga bevis på deras sysselsättningsfrämjande verkan. Vi måste ge kommunerna extra statligt stöd med ett avtal om att tillskottet ska användas till nyrekryteringar. De medel som riktas till den offentliga tjänsteproduktionen ger jobb och stimulerar den inhemska efterfrågan. Fler lärare, skolgångsbiträden, sjukskötare och anställda inom äldreomsorgen förbättrar sysselsättningen, kvaliteten på den kommunala servicen, den överbelastade personalens situation och de korttidsanställdas liv. Stimulans till serviceproduktionen kommer att öka den totala efterfrågan på samma sätt som skattesänkningarna, men samtidigt förbättras den kommunala servicen och framför allt sysselsättningen bland kvinnorna. I stället för att nu låta kommunerna skuldsätta sig vore det mer rationellt att staten tar lån.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 282/2005 rd föreslår vi

att moment 26.97.31 ökas budgetbaserat med 350 000 000 euro för att trygga den kommunala tjänsteproduktionen.

10. Militärt försvar

16. Anskaffning av försvarsmateriel (reservationsanslag 2 år)

Finlands försvar kan säkerställas med en något mindre satsning på anskaffning av försvarsmateriel än vad regeringen föreslår. Finlands försvarsanslag är i relation till invånarantalet mer än dubbelt så stora som i europeiska icke-medlemmar av Nato i snitt. Vårt vapensystem är redan nu Natokompatibelt. Statsförvaltningens strikta budgetdisciplin bör gälla alla förvaltningsområden och under de senaste åren har försvarets huvudtitel ökat kraftigt i förhållande till statens övriga utgifter. Därför föreslår vi att upphandlingen av försvarsmateriel minskas med 5 procent mot det som regeringen föreslår och att nedskärningen koncentreras till vapenupphandling utomlands.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 976/2005 rd föreslår vi

att moment 27.10.16 minskas med 32 000 000 euro.

10. Undervisning och forskning vid universitet

21. Universitetens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

De offentliga anslagen till universiteten har under de senaste åren använts till utvidgning av universiteten och inte till en nivåhöjning. Åren 1992—2004 ökade antalet studerande med 43 procent, antalet utexaminerade magistrar med 44 procent och antalet doktorer med 165 procent.

Trots att antalet studerande ökar har undervisningspersonalen inte ökat. Tvärtom är det så att dagens tryck på effektivisering riskerar att leda till en drastisk nedskärning av universitetspersonalen. Trots att man i Finland mer än någonsin talar om forskningens kvalitet satsar man i finansieringen endast på kvantitet.

Ett särskilt problem utgörs av reformeringen av universitetens lönesystem, som bl.a. på grund av dyrortsklassificeringen medför regional ojämlikhet mellan universiteten och på vissa orter leder till ytterligare personalminskningar.

Den nuvarande finansieringsmodellen tvingar universiteten att i första hand försöka producera många examina. Detta har lett till att den grundläggande undervisningen har blivit lidande till följd av resursbrist. Denna resursbrist inom grundutbildningen syns i form av massföreläsningar, lästentor och avsaknad på den ofta nämnda personliga feedbacken och handledningen. Bristerna i undervisningen leder till att studierna drar ut på tiden i onödan.

Undervisningen blir sämre om antalet lärare i förhållande till de studerande är för lågt. Samtidigt uppkommer det nya forskningsområden, forskningsutrustningen blir dyrare och det internationella samarbetet kräver deltagande. Resurserna måste nu styras in på grundutbildningens kvalitet. Vi föreslår en ökning på 15 000 000 euro som koncentreras till grundutbildningen vid universiteten.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 712/2005 rd föreslår vi

att moment 29.10.21 ökas med 50 000 000 euro för universitetens grundutbildning.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Det är en viktig uppgift för utbildningsväsendet att förhindra att barn och unga slås ut. Det är ett problem både för den enskilde och för samhället om någon faller ur utbildningssystemet. I Finland slutför nästan alla unga, med undantag av några hundra, sin grundskola. Men 7—8 procent av de unga hamnar ändå av en eller annan orsak utanför utbildningen på andra stadiet redan vid starten eller avbryter senare sina studier. För att förhindra att ungdomar hamnar utanför hela utbildningssystemet är det viktigt att satsa på kvalitet i grundskoleundervisningen och på handledning och motivering av dem som av en eller annan orsak inte får eller inte vill ha en fortbildningsplats.

Detta innebär att kommunerna behöver adekvata resurser till exempel för att minska gruppstorleken i den grundläggande undervisningen, förbättra nivån på gymnasieutbildningen samt säkerställa att det finns tillräckligt många timmar för undervisning i den yrkesinriktade utbildningen på andra stadiet och att det går att få adekvat studiehandledning i gymnasiet.

Antalet elever i den grundläggande utbildningen väntas minska nästa år med 8 042 elever. När det genomsnittliga priset per enhet i grundskolan nästa år är 5 043 euro per elev i den grundläggande utbildningen leder det minskade elevantalet till besparingar för staten på ca 40 000 000 euro. Detta belopp bör i sin helhet läggas på att förbättra kvaliteten i den grundläggande utbildningen i enlighet med regeringsprogrammet.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 713/2005 rd föreslår vi

att moment 29.40.30 ökas med 40 000 000 euro för att budgetbaserat förbättra kvaliteten på den grundläggande utbildningen och utbildningen på andra stadiet.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

Över hälften av universitetsstuderandena arbetar. Arbete vid sidan om gör att studierna går långsammare. Å andra sidan står man bättre rustad inför inträdet i arbetslivet om man kan få kortvariga heldagsjobb inom den egna branschen eller om man arbetar fortlöpande vid sidan av studierna. De som utexamineras från finländska universitet är bättre förberedda på arbetslivets krav än studerande i många andra länder. Nyutexaminerade finländare blir snabbare och säkrare sysselsatta än på andra håll i Europa.

Osäkerheten om fast jobb efter avslutade studier är en orsak till att studerandena undviker att ta lån och hellre finansierar sina studier med löneinkomster. Deras oro för sina möjligheter att återbetala ett studielån är inte obefogad även om de stora åldersklassernas pensionsavgångar kommer att innebära fler lediga jobb. Också arbetslivets natur undergår förändringar. Unga människor erbjuds inte lika ofta bestående anställningar utan får i stället nöja sig med tidsbundna jobb.

Orsakerna till att studierna drar längre ut på tiden än förväntat har anknytning till många faktorer som bäst kan påverkas med en ökning av både universitetens och de studerandes resurser.

För närvarande släpar studiestödet efter utvecklingen i levnadskostnaderna. Studiestödet täcker inte utgifterna för att leva och bo. Det har inte heller höjts sedan 1992. Köpkraften för en högskolestuderandes studiepenning (259,01 euro) 1992 motsvarar i dagens penningvärde 314 euro.

Vi föreslår att studiestödet för studerande höjs med 10 procent. När det gäller högskolestuderande innebär detta en höjning av studiepenningen till 285 euro per månad och för studerande på andra stadiet 21,86—213,60 euro beroende på den studerandes ålder och boendeform. Höjningens kostnadseffekt är 43,7 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 580/2005 rd föreslår vi

att moment 29.70.55 ökas budgetbaserat med 44 000 000 euro för höjning av studiepenningen.

90. Konst och kultur

31. Statsandel och statsunderstöd för teatrars och orkestrars driftskostnader (förslagsanslag)

Den föreslagna höjningen av anslaget skulle hjälpa upp de allt svårare finansieringsproblemen bland de teatrar som omfattas av teaterlagen. Kostnaderna i den arbetskraftsintensiva teaterbranschen har ökat årligen utan att priset per årsverke, som utgör grunden för teatrarnas statsandelar, har höjts. Krisen fördjupas ytterligare av att antalet kalkylerade årsverken släpar efter verkligheten med ungefär 200 årsverken.

Det föreslagna anslaget ska i överensstämmelse med lag användas för att underlätta för de regionteatrar, barnteatrar och svenskspråkiga teatrar som har det sämst ställt och som omfattas av teaterlagen.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 581/2005 rd föreslår vi

att moment 29.90.31 ökas med 1 000 000 euro för att hjälpa upp situationen för regionteatrar, barnteatrar och svenskspråkiga teatrar som omfattas av teaterlagen.

34. Statsandelar för anläggningskostnaderna för allmänna bibliotek (förslagsanslag)

Biblioteken är guldkanten på den kommunala servicen. Men i många stora städer blir denna guldkant allt mer sliten och ännu värre är det i de små kommunerna. I dem är hela biblioteksnätet hotat. Nedskärningarna försämrar medborgarnas livskvalitet, den grundläggande rätten till kunskap, kultur och utveckling på eget initiativ. På andra håll i Europa går utvecklingen i motsatt riktning. Där inrättas nya närbibliotek eftersom de betraktas som en mycket viktig samlingspunkt för medborgarna.

Biblioteksväsendet i Finland når människor i alla åldrar runt om i landet. Ett heltäckande biblioteksnät med högkvalitativ service har varit Finlands stolthet och ses rentav som en stor framgång internationellt. Nätverket har byggts upp med ett ihärdigt och målmedvetet arbete och med små resurser. Biblioteken främjar medborgarnas psykiska välbefinnande och är ett sätt att motarbeta ensamhet och marginalisering. Närbiblioteken spelar en avgörande roll när det gäller att stärka kommuninvånarnas lust att skaffa sig kunskap, tillägna sig kultur och skapa band till andra kommuninvånare. Närbiblioteken är särskilt viktiga för barn, åldringar och arbetslösa. Biblioteken stöder en aktiv medborgarverksamhet och erbjuder möjligheter för var och en att utveckla sig. Detta skapar en sådan kreativitet och ett sådant kunnande som allmänt betraktas som en förutsättning för många finländska framgångar.

Biblioteken är också ett sätt att öka demokratin eftersom servicen står till buds avgiftsfritt för alla. Biblioteken är ett säkerhetsnät för medborgarna och medborgarmakten och därför bör regeringen stödja och stärka deras verksamhet och framtid. Den finländska biblioteksmallen duger gott som exempel för andra länder när de utvecklar sin egen biblioteksverksamhet.

Värdet av biblioteksservicen är många gånger större än de medel som investeras i den. Det finns inte heller några statsekonomiska grunder för att försämra biblioteksnätet. Eftersom varje i biblioteksverksamheten placerad euro ger en fyrfaldig nytta sågar kommunerna av den gren som de sitter på om de skär ner biblioteksutgifterna. Konsekvenserna av att stänga bibliotek och dra in på servicen kommer att vara omfattande.

Gröna riksdagsgruppen anser att staten också i framtiden ska stödja biblioteken. Informationssamhället, det nya digitala materialet och den ökande användningen ställer biblioteken inför nya utmaningar inte bara som rum som är nära medborgarna och öppna för alla utan också som rum där medborgarna kan ta avstamp mot den nya kulturen och mot bildning.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 65/2005 rd och BM 345/2005 rd föreslår vi

att moment 29.90.34 ökas budgetbaserat med 1 000 000 euro för bibliotekssaneringar.

52. Tippnings- och penninglotterivinstmedel för främjande av konsten (förslagsanslag)

Med den föreslagna anslagsökningen kan stödet till de s.k. fria teatrarna, dvs. de som står utanför teaterlagen, höjas till 1,7 miljoner euro, vilket är den nivå som planerades i samband med beredningen av teaterlagen 1993. Det handlar om nödhjälp att användas för att trygga de fria teatrarnas verksamhet.

De fria teatrar som står utanför teaterlagen producerar i Finland 17 procent av föreställningarna, har 12 procent av publiken och får 1,9 procent av statsandelarna. Andelen oavlönat arbete är för närvarande ca 66 procent av arbetstiden. Detta oavlönade arbete betingar ett värde om ca 3,5 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 346/2005 rd föreslår vi

att moment 29.90.52 ökas med 1 000 000 euro för främjande av scenkonsten och särskilt för finansiering av de fria teatrarna.

60. Skogsbruk

44. Stöd för tryggande av virkesproduktionens uthållighet (förslagsanslag)

Enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk kan exempelvis insamling av energivirke finansieras. Insamlingen av energivirke har samband med vården av ungskog. År 2005 användes sammanlagt 28,3 miljoner euro på detta. Nu föreslår regeringen att anslaget 2006 ska minskas till 26,6 miljoner euro. Utskottet motsatte sig en del av denna nedskärning men inte i så hög grad att det skulle motsvara det ökade behovet.

Ny forskning har visat att genom att utnyttja nya mekanismer i vården av ungskog kan mängden energivirke ökas väsentligt. I detta skede är det viktigt att energivirke inte lämnas kvar i skogarna utan att den mängd som står till buds verkligen samlas in. Det behövs ett fungerande insamlingssystem och en bra logistik för detta. Potentialen ligger runt 10 miljoner kubikmeter, dvs. långt mer än nuvarande 1,7 miljoner kubikmeter.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 759/2005 rd föreslår vi

att moment 30.60.44 ökas med 1 000 000 euro till stöd för insamling av energivirke.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

Ett välfungerande bannät är grundvalen för att hela trafiksystemet ska fungera. De största problemen nu är att bannätet är föråldrat och att det saknas bankapacitet. Det är helt nödvändigt att förnya de gamla överbyggnaderna, att fortsätta elektrifieringen av bannätet och bygga en fungerande trafikkontroll. Om tågtrafiken ska bli mer konkurrenskraftig måste bannätet förbättras och järnvägstrafiken utvecklas. En effektiv banhållning kräver tillräcklig finansiering som står klar i god tid före olika projekt. Detta är nödvändigt för att förbättra servicenivån, säkerställa järnvägstrafikens konkurrenskraft och bibehålla dess marknadsandel.

Basbanhållningen omfattar underhåll av banorna och reinvesteringar, bl.a. förnyande av överbyggnader och säkerhetsanordningar. Banorna i Finland är gamla och behovet av reinvesteringar har hopat sig på grund av försummelserna på 1980-talet. Om finansieringen är alltför knappt tilltagen kommer det ackumulerade reinvesteringsbehovet att bli ett stort problem inom några år.

Även om det gjorts omfattande reinvesteringar från och med 1990-talet slukar de fortfarande en stor del av pengarna för basbanhållningen. Enligt Banförvaltningscentralen kräver reinvesteringar i banor 170 miljoner euro på årsnivå. Det anslag för reinvesteringar som regeringen nu vill anvisa i budgeten ligger nästan en tredjedel under årsbehovet. Detta innebär att Banförvaltningscentralens egna arbeten eller köpta tjänster, som är oundgängliga bl.a. med hänsyn till de nya banprojekt som regeringen redan kommit överens om för 2007, måste lämnas ogjorda i en omfattning som motsvarar ca 80 årsverken.

Den tilläggsfinansiering som anvisats genom tilläggsbudgetar har varit ett nödvändigt tillägg för finansieringen av basbanhållningen. Med tanke på ekonomiplaneringen och banhållningsarbeten skulle det ändå vara bättre att finansieringen av banhållningen på årsnivå säkerställdes redan i samband med den ordinarie budgeten. Då kunde arbetena genomföras på ett rationellt sätt och beaktas i tidtabellsplaneringen för tågtrafiken.

En tredjedel av bannätet behöver saneras grundligt under det kommande decenniet. Med enbart ramfinansiering kommer saneringen exempelvis av banan mellan Helsingfors och Uleåborg att ta 30 år i anspråk. Regeringen har i de senaste tilläggsbudgetarna ökat finansieringen av banhållningen något men dessa belopp är ändå oerhört små och helt otillräckliga i relation till behovet.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 33/2005 rd föreslår vi

att moment 31.40.21 ökas med 32 000 000 euro.

78. Vissa banprojekt (förslagsanslag)

Satsningar på spårtrafik stöder den regionala utvecklingen, ökar trafiksäkerheten, främjar näringsverksamheten och minskar utsläppen. Ett fungerande bannät möjliggör större pendelområden och flyttar över varu- och persontrafiken från vägar till banor. När framtidsvisionerna för järnvägstrafiken i södra Finland diskuteras har man funnit många utvecklingsmöjligheter utifrån vilka man kunde bygga upp trafiklösningar och transporter som utgår från bannätet. I framtiden kunde vi ha dels fler snabba direktbanor, dels en mångsidigare regiontågstrafik. I internationellt hänseende är en snabbare tågförbindelse till S:t Petersburg ett viktigt projekt.

Inom ramen för regeringens trafikledsarbetsgrupp har det hela tiden varit klart att regeringen driver en mycket landsvägsbaserad investeringslinje. Även om finansieringsbehovet för basbanhållningen nu börjat tas på allvar saknar regeringen visioner för bantrafiken. Också när det gäller Helsingforsregionens trafikprojekt gynnas fortsättningsvis de projekt som underlättar biltrafiken medan spårtrafiksprojekt har skjutits fram till kommande valperioder. Mot bakgrunden av detta är det inte alls förvånande att regeringen upplever Finlands koldioxidkvoter som snäva. Så länge regeringen gynnar personbilstrafik till och med i huvudstadstrafiken är det inget under om koldioxidkvoterna överskrids.

Gröna riksdagsgruppen framhåller att tillräcklig finansiering måste beviljas för investeringar i spårtrafik. Den direkta finansieringen av vägbyggen överstiger för närvarande investeringarna i bantrafiken. Med beaktande av klimat- och trafikpolitiska mål borde relationen vara den motsatta. Det är viktigt och i många avseenden rentav nödvändigt att sköta vägunderhållet. Men det finns också anledning att komma ihåg att banprojekten samtidigt minskar belastningen på vägarna.

Investeringar i spårtrafik kräver planering och förarbeten för att de under en övergångstid på några år ska kunna höjas till den målsatta nivån. Beslut om ökade investeringar bör ändå fattas redan nu för att planeringen och förberedelserna ska kunna fortskrida under de kommande åren.

Bland banprojekten kan Ringbanan i Vanda (tidigare Marjabanan) nämnas. Projektet har betydande samhälleliga verkningar och kunde köras igång redan 2006. Ringbanan är 18 kilometer lång och bildar tillsammans med stadsbanorna till Kervo och Alberga samt banan till Mårtensdal ett enhetligt stadsbanenät som främjar en effektivare användning av tågmaterielen.

Kostnaderna för Ringbanan uppgår till ca 300 miljoner euro men avsikten är att fördela kostnaderna mellan staten och kommunerna. Vi föreslår att det 2006 avsätts fem miljoner euro för Ringbanan.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 978/2005 rd föreslår vi

att moment 31.40.78 ökas med 5 000 000 euro för byggstart för Ringbanan i Vanda.

60. Köp av tjänster, ersättningar och stöd för kollektivtrafik

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år)

Anslagen för köp och utveckling av kollektivtrafiktjänster är lägre än på tjugo år. Anslagen ligger nu på en nivå där kollektivtrafikens servicenät hotas av nedskrotning.

Till följd av den sänkta bilskatten från 2003 och den ökade importen av begagnade bilar är kollektivtrafikens konkurrenssituation just nu den hårdaste i hela Europa. Trafikmängderna ökar ständigt men det oaktat föreslår regeringen än en gång kännbara nedskärningar i anslagen för köp av tjänster, ersättning och stöd av kollektivtrafik. Med utgångspunkt i miljön vore det nödvändigt att kollektivtrafikens andel av persontrafiken ständigt ökas. Stöd till kollektivtrafiken främjar också sysselsättningen, den regionala balansen och näringslivets villkor.

En otillräcklig finansiering av kollektivtrafiken innebär bl.a. att det blir allt svårare att utveckla en rationell trafik på region- och kommunnivå. Den beska sanningen är att ingreppen i de anslag som reserverats för prissänkningar inom stads- och regiontrafiken ytterligare minskar efterfrågan på och utbudet av kollektivtrafik. I exempelvis norra och östra Finland kommer kollektivtrafikens verksamhetsförutsättningar i glesbygden att bli avsevärt mycket svårare medan priset på bussbiljetterna bara stiger.

Även kollektivtrafiken i städerna påverkas av bristen på anslag för köp och utveckling av kollektivtrafiktjänster. Kollektivtrafiken utvecklas långsammare och trycket ökar på höjda biljettpriser. Regeringens mål att öka kollektivtrafikens andel av persontrafiken på stadsområden kan inte uppnås inom ramen för detta anslag. Tvärtom har kollektivtrafikens verksamhetsförutsättningar och servicen blivit allt sämre under hela regeringsperioden samtidigt som finansieringen minskat.

När utbudet på kollektivtrafik minskar ökar de invidividuella transporterna inom den offentliga trafiken vilket kostar samhället mycket mer. Enligt vissa kalkyler lägger Folkpensionsanstalten och kommunerna redan nu ned över 200 miljoner euro på olika typer av taxiskjutsar.

Regeringens kollektivtrafikpolitik stöder inte heller insatserna för förbättring av trafiksäkerheten eftersom en ökning av kollektivtrafikens andel av persontrafiken enligt undersökningar är det bästa sättet att öka trafiksäkerheten.

Det behövs också nya idéer för att kollektivtrafiken ska utvecklas. I statsbudgeten ska det finnas anslag även för utvecklingen av regionala kollektivtrafiksystem (bl.a. byggande av snabbjärnvägar) i hela landet. Stödet till kollektivtrafiken ska inriktas inte bara på de orter som nu får sin beskärda del utan också på storstäder som Helsingfors, Åbo och Tammerfors.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 34/2005 rd föreslår vi

att moment 31.60.63 ökas med 10 500 000 euro.

Dessutom föreslår vi

att i motiveringen till momentet uttalas följande:

20. Teknologi- och innovationspolitik

40. Bidrag till teknologisk forskning och utveckling (förslagsanslag)

Behovet av årliga investeringar i den globala energisektorn är omkring 450 miljarder euro, vilket betyder en avsevärd marknad för kompetens när det gäller hållbar energi. Teknologiska utvecklingscentralen beräknar att marknaden för lokala energisystem ökar med 15 procent per år i Europa och på de framtida marknaderna ännu snabbare.

Det amerikanska konsultbolaget Clean Edge, som specialiserat sig på hållbar energi, beräknar att världsmarknaden för vindkraft ökar sexfaldigt till 37 miljarder euro 2004—2014. Marknaden för bränncells- och väteteknik förväntas öka rentav 17-faldigt till 12 miljarder euro.

Finland har betydande kompetens på hållbar energiteknik. Den finska klimatteknologibranschen uppskattas till fem miljarder euro, vilket redan svarar mot basmetallindustrin eller den kemiska industrin. Vad gäller bioenergi- och vindkraftsteknik ligger vår kompetens i världens framkant.

Genom att satsa mer resurser på forskning och utveckling i hållbar energiteknik kan vi skapa viktiga exportmöjligheter för våra företag. Den hållbara energitekniken kan bli en av grundbultarna i vår samhällsekonomi, i bästa fall rentav ett nytt Nokia.

Den nya tekniken hjälper oss att sänka kostnaderna för utsläppsminskningar och det är viktigt för vår nationella konkurrenskraft. Dessutom är det nödvändigt att ta fram ny teknik för att industriländernas utsläpp före mitten av århundradet ska kunna skäras ner till en femtedel och de värsta skadorna med klimatförändringen undvikas.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 1121/2005 rd föreslår vi

att moment 32.20.40 ökas med 16 000 000 euro för forskning inom och utveckling av en hållbar energiteknologi.

60. Energipolitik

Regeringens energi- och klimatstrategi är kortsiktig och målen och åtgärderna i den sträcker sig inte längre än till ynkliga tio år. Strategin saknar helt en vision om klimatpolitikens riktning. Kortsyntheten ställer sig dyr för skattebetalarna, för så länge vi driver viljelöst omkring fattar vi beslut som hämnar sig längre fram. Det blir också dyrt för företagen när man inte förstår att räkna med nödvändiga förändringar i tid.

Strategin går ut på att vi ska köpa utsläppsrättigheter utomlands med skattebetalarnas pengar. Det leder till att regeringen 2013 måste klara av både nya utsläppsåtaganden och de gamla utsläppen på tio miljoner ton som sopats under mattan. Men problemen löser sig inte om man velar och samlar dem på hög för kommande regeringar.

Strategin är snål med satsningar på förnybara energikällor, men plöjer ner hundratals miljoner i industrin. Till stöd för förnybara energikällor användes till exempel 30 miljoner euro i fjol, men strategin ställer bara 26 miljoner som mål. Regeringen vill alltså satsa mindre på inhemska, förnybara energikällor.

Samtidigt överväger man att blåsa liv i torvkondenskraften som är skadlig för klimatet. De gröna anser att man med skattebetalarnas surt förvärvade euron snarare bör försöka minska utsläppen än producera nya.

Regeringen låter påskina att det egentligen inte går att minska utsläppen utanför utsläppshandeln. Därmed försitter regeringen sin chans att skydda klimatet inte minst inom trafiken och uppvärmningen av småhus. Energiproduktionen och industrin får nästan ensamma svara för utsläppsminskningen.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår vi

att det i motiveringen till kapitel 32.60 uttalas:

40. Energistöd (förslagsanslag)

Användningen av förnybara energikällor och energisparande ska främjas genom investeringsstöd och stöd till stora demonstrationsprojekt. Investeringsstödet uppgår beroende på projekttyp till högst 25—40 procent av investeringskostnaderna. Mest stöd kan beviljas projekt som utnyttjar vindkraft och annan ny teknik.

År 2004 beviljades totalt 33,5 miljoner euro i stöd, varav omkring hälften gick till att främja träbaserad energi, drygt en fjärdedel till energisparande och en tiondedel till att främja vindkraft. Årets stöd ligger på samma nivå som i fjol.

Osäkerheten om stödbeloppet och om det överhuvudtaget går att få stöd försvårar investeringsbesluten i betydande grad. Det syns bl.a. i att det i en internationell jämförelse går mycket långsamt framåt med vindkraften hos oss.

Investeringsstödet bör utvecklas så att aktörerna på marknaden kan vara säkra på att det fortsätter och att det håller en viss nivå. Samtidigt bör stödbeloppet höjas avsevärt så att hållbar energiteknik snabbt kan införas i överensstämmelse med klimatmålen. De gröna föreslår att stödet trefaldigas jämfört med propositionen.

Utsläppshandeln förändrar stödbehovet men eliminerar det inte. I och med att utsläppshandeln skapar ett ekonomiskt incitament för att utnyttja förnybara energikällor kan investeringsstödet inriktas speciellt på tillämpning av den nyaste experimentella tekniken typ förgasning av biomassa och havsvindkraft.

Med demonstrationsstöd kunde man enligt programmet för att främja förnybara energikällor vart tredje år finansiera ett stort nytt teknologiprojekt (i storleksordningen 17—34 miljoner euro). Stödet togs första gången in i budgeten för 2003 och var då 9,6 miljoner euro. Det måste avsättas adekvata medel för att finansiera demonstrationsprojekt typ vindkraftsparker. De gröna föreslår 10 miljoner euro av investeringsstödet för finansiering av demonstrationsprojekt.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 1122/2005 rd föreslår vi

att moment 32.60.40 ökas med 70 000 000 euro för att främja användningen av förnybara energikällor och energisparande åtgärder samt för demonstrationsprojekt.

15. Utjämning av familjekostnader

53. Vissa familjeförmåner som ska ersättas av staten (förslagsanslag)

Det ökade ensamföräldraskapet är en av de tydligaste förändringarna i de västliga välfärdsstaterna. Antalet ensamföräldrar har ökat i alla industrialiserade länder och samtidigt har deras status förändrats från änkor till ogifta och frånskilda kvinnor. När man ser på ensamföräldrarnas utkomst och ekonomiska välfärd gäller det också att ställa ensamföräldrarna i relation till andra barnfamiljer, för socialpolitiken inverkar på olika sätt på olika typer av familjer. Till exempel i Finland har ensamföräldrarnas ekonomiska situation på 1990-talet klart försämrats i relation till familjer med två föräldrar.

Enligt undersökningar har ensamföräldrars förvärvsarbetande och deras förvärvsinkomster minskat i relation till ensamföräldrarnas samlade inkomster. Samtidigt har den sociala tryggheten kommit att spela en större roll som garant för deras försörjning. Det beror i första hand på förändringarna på arbetsmarknaden. Arbetslösheten och atypiska anställningar har ökat bland ensamföräldrar. Det gör dem beroende av välfärdsstaten, för ensamföräldrar som står utanför arbetsmarknaden är beroende av statens inkomstöverföringar för sin försörjning. Försörjningsplikten spelar en ganska liten roll som garanti för ensamföräldrarnas försörjning.

En faktor som inverkar på ensamföräldrarnas ekonomiska situation är underhållsstödets storlek. Underhållsstödet är den förmån som betalas till en ensamförälder om underhållsbidraget har uteblivit eller barnets far inte har fastställts. Underhållsstödet är också ett slags minimiunderhållsbidrag, för om underhållsbidraget är större än underhållsstödet får ensamföräldern skillnaden från kommunen.

Ensamföräldrarnas ekonomiska situation återverkar direkt på deras barn. I ensamförälderfamiljer står man oftare än i snitt inför en sådan situation att t.ex. barnen måste begränsa sina hobbyer av ekonomiska orsaker. Det är viktigt att ensamföräldrarnas situation hjälps upp också för att säkerställa att barnen har likvärdiga möjligheter.

För att hjälpa upp situationen för de allra fattigaste ensamföräldrarna föreslår vi att underhållsstödet höjs från 118,15 euro till 140 euro i månaden. Kostnadseffekten är omkring 30 000 000 euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 979/2005 rd föreslår vi

att moment 33.15.53 ökas med 30 000 000 euro för högre underhållsstöd.

Vidare föreslår vi

att det i motiveringen uttalas:

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

Den sociala tryggheten för konstnärer och forskare som lever på stipendier

Ett stort antal konstnärer och människor som sysslar med vetenskaplig forskning arbetar på något stadium med hjälp av stipendier. För en del av dem utgör arbete med hjälp av stipendium en betydande del av deras arbetskarriär. Det innebär avsevärda nackdelar att arbeta med stöd av stipendium, med stipendiet tjänar man inte in inkomstbundet utkomstskydd vid arbetslöshet och det höjer inte heller vare sig sjuk- eller föräldradagpenningen. Stipendier ger inte heller någon pensionstillväxt.

Social- och hälsovårdsministeriet tillsatte den 7 mars 2003 en arbetsgrupp för att utreda den sociala tryggheten för dem som arbetar med stöd av stipendium. Arbetsgruppens resultat offentliggjordes i maj 2004. Arbetet gav gott resultat i och med att arbetsgruppen kunde lägga fram enhälliga, konkreta förslag till hur den sociala tryggheten för stipendiater kunde förbättras. Deras förslag ligger till grund för den här framställningen. Arbetsgruppens viktigaste förslag avser en översyn av pensionsskyddet och dagpenningarna enligt sjukförsäkringslagen. Däremot föreslår gruppen inga ändringar i olycksfallsförsäkringen eller utkomstskyddet för arbetslösa.

Pensionsskyddet för stipendiater föreslås gälla i Finland bosatta forskare och konstnärer i åldern 18—68 år som sysslar med vetenskaplig forskning eller utövar konstnärlig verksamhet med stöd av ett personligt stipendium, men som inte står i arbets- eller tjänsteförhållande. Arbetet med stöd av stipendium måste fortgå oavbrutet i minst ett halvt år och stipendiet måste vara minst 9 000 euro. Varje stipendium ska separat uppfylla kriterierna. När villkoren uppfylls ska det vara obligatoriskt att ta ut en pensionsförsäkring. Den årliga arbetsinkomsten som ligger till grund för pensionen och försäkringspremien ska fastställas till 18 000 euro.

Primärt är det stipendiaten som ska finansiera pensionsskyddet. Hans eller hennes bidrag ska vara hälften av försäkringspremien enligt FöPL, som är 21,4 procent 2005. Om försäkringspremierna inte täcker pensionerna ska staten medverka till finansieringen av den överskridande delen av pensionerna, precis som nu t.ex. i fråga om företagarpensioner. Enligt kalkylerna i arbetsgruppens framställning kan fonden med låg avkastningsförväntning gå på minus på 2050-talet och därmed har pensionssystemet inga kostnadsverkningar för 2006 års budget. Om man beaktar skatteinkomsterna av pensioner och den sänkta folkpensionsutgiften ser pensionssystemet inte ut att innebära några som helst nettokostnader för det allmänna.

Stipendiaternas dagpenningar enligt sjukförsäkringslagen föreslås bli bestämda på ett nytt sätt utifrån en arbetsinkomst på 18 000 euro, som anges som årsinkomsten också i pensionssystemet. Reformen beräknas kosta omkring 800 000 euro 2006 om den träder i kraft genast i början av året. Enligt preliminära kalkyler betalas hälften av dagpenningarna ut på grund av sjukdom och andra hälften på grund av föräldraskap. Att föräldradagpenningarna binds vid en årligen fastställd arbetsinkomst är en viktig nyhet inte minst för unga forskare som redan utan knappa ekonomiska omständigheter har svårt att förena familjeliv och vetenskapligt och konstnärligt arbete.

Förbättringen av pensionsskyddet kräver avsevärda ekonomiska satsningar från stipendiaternas sida. Hälften av pensionspremien enligt FöPL innebär 1 926 euro enligt nivån 2005 om den årliga arbetsinkomsten fastställs till 18 000 euro. För stipendiatens försörjning är det nödvändigt att det stipendiebelopp som blir kvar inte minskar alltför mycket på grund av den förbättrade sociala tryggheten. För att så inte ska ske höjs övre gränsen för skattefria stipendier till 19 000 euro per år från nuvarande nivå som bestäms enligt storleken på statens konstnärsstipendier. Konstnärsstipendierna jämställs med lön enligt lönekategori A 9. Ändringen innebär att övre gränsen för skattefria stipendier stiger med omkring 4 500 euro.

Finansutskottet uppmärksammade problemen med stipendiaternas sociala trygghet och påskyndade reformerna i sitt betänkande om budgetpropositionen för 2005. Samtidigt ansåg det att reformerna bör genomföras senast 2006. Men regeringen har inte fått till stånd någon sådan proposition. De gröna anser att propositionen måste genomföras enligt utskottets tidigare krav i början av 2006.

Personliga assistenter för gravt handikappade

Den sociala tryggheten för personer med funktionshinder bör moderniseras och resurserna inriktas så att de uppmuntrar de funktionshindrade till aktivitet typ studier, förvärsarbete och rehabilitering. På mer än tio år har det inte gjorts några större förbättringar i den sociala tryggheten för funktionshindrade.

Ambitionen i regeringsprogrammet och statsrådets principbeslut (2.10.2003) att människors egna ansträngningar att öka sitt välbefinnande ska uppmuntras uppfylls inte för de funktionshindrade utan nödvändiga personliga assistenter. För de gravt handikappades grundläggande rättigheter är det viktigt att systemet med personliga assistenter utvecklas. Tyvärr finns det stora kommunvisa skillnader i tillgången till assistenttjänster. Därför bör systemet läggas om så att det snarare blir en rättighet för gravt handikappade och samtidigt bör finansieringen ställas under Folkpensionsanstalten. För jämlikhetens skull är det viktigt att staten finansierar assistentservicen. Vi föreslår därför att anslaget för kostnaderna för personliga assistenter för gravt handikappade i sin helhet betalas av staten.

Utredningsman Erkki Paara föreslår i sin utredning för social- och hälsovårdsministeriet våren 2005 att specialomsorgslagen och handikappservicelagen ska slås ihop. Vidare föreslår han att staten genom en extra satsning bekostar hälften av kommunernas handikappservice. Detta därför att tjänster som är nödvändiga för funktionshindrade i dag i allt för hög grad är beroende av kommunernas ekonomiska resurser och hur positivt de ställer sig till handikapp. Behovet av fler tjänster som har med boende och ett självständigt liv att göra ger också i framtiden upphov till de största kostnaderna inom handikappservicen. Utredningsmannens rapport visar hur viktiga assistenttjänsterna är för de funktionshindrade. Det är viktigt att de funktionshämmades tillgång till assistenttjänster och finansieringen av dem tryggas redan nästa år.

Höjning av den lägsta moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen

Antalet kvinnor som fick den lägsta föräldradagpenningen ökade kraftigt på 1990-talet. År 1990 fick bara 5,3 procent av mödrarna den lägsta föräldradagpenningen mot hela 30,1 procent 1996. Trots att utvecklingen har varit positiv ligger antalet mödrar som får den lägsta föräldradagpenningen fortfarande på en rätt hög nivå. År 2004 betalades 18,5 procent av föräldradagpenningen till det lägsta beloppet mot 21,3 procent 2003.

På grund av den låga nivån på den lägsta dagpenningen måste den som får den lägsta föräldradagpenningen betydligt oftare ty sig till utkomststöd än de som får förvärvsinkomstrelaterad föräldradagpenning.

Pentti Arajärvi hävdar i sin avhandling 2002 att den lägsta dagpenningen som baserar sig på föräldraskap är så låg att det kan infrågasättas om den uppfyller grundlagens krav.

I tillväxtcentra belastas barnfamiljerna av höga boendekostnader, låginkomsttagarfamiljer mer än de som redan har stabiliserade bostadsförhållanden. Det största problemet med inkomstöverföringarna till barnfamiljer gäller dock fortfarande den lägsta moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen.

Vi föreslår att den lägsta moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen höjs till samma nivå som arbetsmarknadsstödet och arbetslöshetsdagpenningen för arbetslösa, dvs. i snitt till 588 euro per månad.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotionerna BM 48/2005 rd, BM 284/2005 rd och BM 1027/2005 rd föreslår vi

att moment 33.18.60 ökas med 800 000 euro för att ordna med budgetbaserad social trygghet för konstnärs- och forskarstipendiater och

att moment 33.18.60 ökas med 10 000 000 euro för budgetbaserad ersättning för kostnaderna för personliga assistenter för gravt handikappade och

att moment 33.18.60 ökas med 40 000 000 euro för budgetbaserad höjning av den lägsta moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen.

06. Arbetskraftspolitiken

51. Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (fast anslag)

Personer med funktionshinder diskrimineras ofta mer än andra i arbetslivet. De gravt handikappade som behöver sysselsättning och handikappade arbetssökande behöver effektivare stödåtgärder för att kunna sysselsättas. Det behövs också introduktion i arbetet och arbetshandledning i hela organisationen. Speciellt behövs det fler arbetstränare.

Arbetsförvaltningen bör styra över mer anslag till sysselsättning av handikappade på den öppna arbetsmarknaden med hänsyn till den ändring i arbetskraftsförordningen som jämställde handikappade med unga och långtidsarbetslösa som prioriterad klientgrupp. I en färsk utredning från arbetsministeriet föreslås olika slag av åtgärder för att sysselsätta svårsysselsatta personer bl.a. med hjälp av sysselsättningsstöd. Det väsentliga för att man ska lyckas sysselsätta dem är hur stort sysselsättningsstödet är och att stödåtgärderna måttsys enligt mottagare.

De funktionshindrade och handikappade utgör en mycket heterogen grupp och därför bör sysselsättningsstödet vara tydligare anpassat till det men som handikappet orsakat. Så här är det bl.a. i Sverige där lönesubventionen står i direkt förhållande till invaliditeten. I Sverige kan upp till 80 procent av de totala lönekostnaderna betalas i lönesubvention till arbetsgivaren. Anslaget i motionen kan användas till sysselsättningsprojekt för funktionshindrade och handikappade där sysselsättningsstödets storlek står i relation till det men som handikappet, inlärningssvårigheterna och liknande ger upphov till.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 49/2005 rd föreslår vi

att moment 34.06.51 ökas med 2 000 000 euro för stödjande av sysselsättning för handikappade.

52. Arbetsmarknadsstöd (förslagsanslag)

Grundlagens 19 § 2 mom. garanterar var och en genom lag rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnfödsel och förlust av en försörjare. Utifrån detta bör de som av någon orsak får sin försörjning tryggad inte hänvisas till utkomstskydd i sista hand, dvs. utkomststöd.

Enligt forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården hade 45,5 procent av de hushåll som i november 2003 fick utkomststöd arbetsmarknadsstöd som sin huvudsakliga inkomstkälla. Proportionen har varit ungefär likadan också under tidigare år.

Det ser ut att arbetsmarknadsstödet släpar efter den allmänna kostnadsutvecklingen på ett sätt som måste rättas till.

Statens ekonomiska forskningscentral kalkylerar att en höjning av arbetsmarknadsstödet med 3,82 euro per dygn ökar kostnaderna för systemet med 100 miljoner euro. Kostnaderna beror på de ökade utgifterna för arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen som är kopplat till det och det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa som i sin tur är kopplade till båda dessa. Kostnaderna skulle kompenseras av att utgifterna för utkomststöd och bostadsstöd minskar och inkomsterna av kommunalskatten ökar.

Arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen för en arbetslös är lika stora: 23,24 euro per dag. Efter höjningen vore arbetsmarknadsstödet 27,06 euro per dag. Höjningen vore lika stor också i den inkomstrelaterade arbetslöshetsdagpenningen eftersom den är kopplad till arbetsmarknadsstödet.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 583/2005 rd föreslår vi

att moment 34.06.52 ökas med 100 000 000 euro för en budgetbaserad höjning av arbetsmarknadsstödet.

07. Flykting- och migrationsärenden

63. Mottagande av flyktingar och asylsökande (förslagsanslag)

En bra integrering av invandrare är ett effektivt sätt att förebygga marginalisering. Ett villkor för en bra integrering är adekvata språkkunskaper. I undervisningen bör man därför satsa på adekvata kunskaper i finska eller svenska, vilket skapar en grund för fortsatta studier och bidrar till invandrarnas integrering. Språkundervisningen bör fördjupas inte minst för hemmavarande invandrarkvinnor eftersom de ofta har skrala praktiska språkkunskaper. Det är också viktigt att barnen bevarar sitt eget modersmål, därför bör lärarna genom kompletterande utbildning ges bättre färdigheter att stödja en fungerande tvåspråkighet.

Också utskottet anser att läget på många sätt är otillfredsställande. Det fäster sig speciellt vid risken för att barn ska marginaliseras. Men det föreslår ändå inte några anslagshöjningar. För att invandrare ska sysselsättas och undgå att marginaliseras är det enligt de gröna nödvändigt att man omedelbart vidtar åtgärder och därför föreslår vi att anslaget för mottagande av flyktingar och asylsökande höjs med en miljon euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 347/2005 rd föreslår vi

att moment 34.07.63 ökas med 1 000 000 euro till språkundervisning för flyktingar och asylsökande.

99. Övriga utgifter inom arbetsministeriets förvaltningsområde

23. Civiltjänst (förslagsanslag)

Civiltjänstgörare är under civiltjänstgöringen berättigade till gratis inkvartering som enligt civiltjänstlagen ska bekostas av tjänstgöringsstället. Men i praktiken fullföljs denna lagfästa rättighet inte. Enligt en utredning vid arbetsministeriet från 2000 går bara en tredjedel av tjänstgöringsställena fria från klander med anledning av ersättning av boendekostnaderna. I extrema fall har tjänstgöringsställena krävt ett skriftligt avtal av civiltjänstgörarna att dessa avstår från sin lagfästa rätt till gratis inkvartering under tjänstgöringstiden. Flera stora städer och universitet har gjort sig skyldiga till en sådan lagstridig praxis.

Situationen är mycket allvarlig eftersom de civiltjänstgörare som inte får ersättning för boendekostnaderna av tjänstgöringsstället normalt inte får stöd för sina boendekostnader från något annat håll heller. Problemet är så pass omfattande att det inte kan lösas enbart med ökad myndighetskontroll. En skärpt kontroll skulle antagligen också betyda färre tjänstgöringsställen, som det redan nu tidvis råder brist på. Då skulle en del av civiltjänstgörarna inte alls få något tjänstgöringsställe. Också nu skulle t.ex. många kommunala organisationer ha behov av och gärna ta emot civiltjänstgörare, men de har inte pengar att ersätta boendekostnaderna.

Den enda förnuftiga lösningen som kan garantera lika rättigheter för civiltjänstgörare är att boendekostnaderna helt flyttas över på staten. En partiell överflyttning av boendekostnaderna till staten ingick i arbetsministeriets förslag till ändring av civiltjänstlagen våren 2000. Men förbättringen ströks i propositionen redan innan den togs till behandling i regeringen.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 35/2005 rd föreslår vi

att moment 34.99.23 ökas med 4 000 000 euro för ersättning av civiltjänstgörares boendekostnader.

10. Miljövård

63. Främjande av miljövården (reservationsanslag 3 år)

Bedömningarna av Östersjöns tillstånd och framtid varierar. De mest pessimistiska forskarna anser att Östersjöns ekosystem är förstört och att ingenting längre går att göra åt saken. Enligt andra bedömningar kan Östersjön räddas med effektiva vattenvårdsåtgärder. Östersjöns tillstånd kan förbättras om t.ex. avloppsvattnet från S:t Petersburg renas, den diffusa belastningen reduceras och närsaltsbelastningen från fiskodlingar och jordbruk minskas. Finland har varit med om att finansiera ett avloppsreningsverk i S:t Petersburg och har lyckats minska utsläppen också från jordbruket med hjälp av ekologisk odling och skyddszoner kring åkrar.

Fisk har många goda egenskaper som gör att den ingår i en allsidig kost. Genom att regelbundet äta fisk kan vi bl.a. minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar och förbättra sockertoleransen hos diabetiker. Fiskens många fleromättade fettsyror är speciellt viktiga för utvecklingen av det centrala nervsystemet, hjärnan och synen. Fisken är dessutom en viktig källa till D-vitamin. Därför bör man äta fisk minst två gånger i veckan, olika arter turvis.

Den moderna fiskodlingens största problem är dock eutrofieringen av Skärgårdshavet och Ålands hav. Värst var eutrofieringen mellan 1950-talet och ungefär 1990. Trots att belastningen har minskat med upp till 30—40 procent under de senaste 15 åren har någon större förbättring inte iakttagits i Skärgårdshavet. Tvärtom finns det fortfarande tecken på fortsatt eutrofiering bl.a. i den östra delen av den åländska skärgården.

Trots att foderkvaliteten har förbättrats härstammar uppskattningsvis 10—20 procent av närsaltsbelastningen i Åbolands skärgård från fiskodlingar, i vissa områden i Gustavs rentav 70 procent. På Åland har man iakttagit att en fiskodlingsanstalt som sysselsätter 60 personer släpper ut hundratals gånger mer fosfor i havet än fartyget Birka Princess som sysselsätter 400 personer. Det miljöproblem som gammalmodig fiskodling ger upphov till bör inte förringas. En enskild fiskodlingsanstalt kan förefalla harmlös, men de samlade utsläppen från fiskodlingen svarar ungefär mot utsläppet av renat avloppsvatten från en miljonstad.

Ansvarskännande konsumenter, staten och kommunerna bör undvika regnbågslax och gynna vild fisk och fisk som odlats i slutna kassar. Fisk som odlats i slutna kassar är högst sannolikt också hälsosammare att äta än fisk som odlats i öppna kassar. Detta beror på att man pumpar in syre i slutna kassar och fiskarna simmar motströms och håller sig på så vis friskare och behöver inte stora mängder antibiotika i fodret.

Det vore bra att utreda ännu närmare hur hälsosam fisk som odlats i slutna kassar är, liksom också förekomsten av hälsosamma fetter i olika typer av fisk. En del forskare hävdar att fisk som odlats i kassar med nuvarande foder inte innehåller hälsofrämjande fetter på samma sätt som vild fisk.

Regeringen bör lägga upp ett övergångsprogram på 5—10 års sikt som går ut på att fiskodlare med hjälp av övergångsstöd uppmuntras och stöds att börja odla fisk i slutna kassar från vilka överlopps närsalter kan samlas upp och komposteras. För öppna kassar bör inte längre medges nya tillstånd. Fiskodlarna bör i framtiden ta hänsyn till de nyaste och bästa tillgängliga miljövänliga odlingsmetoderna vad gäller både teknik och fiskarter.

Anslaget för främjande av miljövården bör ökas för att fiskodlarna ska kunna stödjas i enlighet med principerna om hållbar utveckling och investeringsstöd kunna betalas till dem för övergång till odling i slutna kassar.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 36/2005 rd föreslår vi

att moment 35.10.63 ökas med 1 000 000 euro för investeringsstöd för fiskodling i slutna kassar.

77. Miljövårdsarbeten (reservationsanslag 3 år)

Från moment 35.10.77 finansieras bl.a. vattenvårdsprojekt och iståndsättning av förorenade områden och vattendrag. Behovet av anslag för vart och ett av dem har ökat på grund av de ökade åtagandena att restaurera förorenade områden. Anslaget för finansiering av miljövårdsarbeten har det oaktat minskat med omkring 2 miljoner euro från i fjol.

Det s.k. YTY-projektet för miljöskydd och miljövård fick sin början 1993. Avsikten har varit att kombinera miljöskydd och miljövård samt att skapa sysselsättning. Arbetsministeriets, arbetskrafts- och näringscentralernas arbetskraftsavdelningar och miljöministeriets finansieringsbeslut har spelat en central roll för att få igång projekten. YTY-arbeten utförs runtom i landet, men speciellt i Lappland har verksamheten varit omfattande.

Behovet av miljövårdsarbeten är klart större än vad det finns resurser för. De har omfattat bl.a. kommunernas vattenvårdsbyggande, restaurering och vård av vattendrag och rengöring av förorenade markområden. Som YTY-arbeten har man också byggt serviceanläggningar i värdefulla naturobjekt och den vägen minskat slitaget på naturen, reparerat förfallna byggnader och röjt det igengrodda landskapet längs landsvägarna till glädje för bilturister, byggt fågelholkar för tusentals hålbyggare och rustat upp fiskeplatser. Arbetet med att skydda Östersjön kommer att vara en stor utmaning precis som vattenvårdsarbetena i anknytning till genomförandet av EU:s ramdirektiv om vattenpolitiken.

YTY-objekten är betydelsefulla med tanke på sysselsättningen: till exempel i Lappland har miljöcentralen årligen sysselsatt 300—400 långtidsarbetslösa i YTY-objekt. Utöver de sysselsättande effekterna har projekten en stor positiv effekt för näringslivet i området: omkring två tredjedelar av arbetena har konstaterats stödja turistnäringen och kommunerna har dragit nytta av löneinkomsterna i form av kommunalskatt.

Trots att YTY-anställningarna inte kan permanentas inverkar de klart positivt på byarnas livskraft och fasta bosättning. Förnuftiga arbeten står till buds i hela landskapet, ner till minsta gudsförgätna by. När man anlitar lokal arbetskraft kan resekostnaderna hållas nere och när man arbetar för att förbättra sin egen boendemiljö har man en hög arbetsmotivation och arbetsmoral. Arbetet är av en sådan natur att den som utför det får snabb respons på sitt arbete. Resultatet kan ses direkt och det bidrar till att hindra marginalisering och höjer självkänslan. Speciellt vid upprustning av gamla byggnader har man en chans att återuppliva eller lära sig traditionella arbetsmetoder och hantverk. YTY-arbetena uppmuntrar till talkoarbete i byarna och till en sund hembygdsstolthet.

Problemet med YTY-arbetena är hur bikostnaderna ska finansieras och att verksamheten är kortsiktig både vad gäller finansiering och arbetskraft. En höjning av anslaget för miljövårdsarbeten skulle medge en långsiktigare planering och finansiering av YTY-arbeten och dessutom göra det möjligt att starta nya projekt.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 37/2005 rd föreslår vi

att moment 35.10.77 ökas med 3 100 000 euro.

20. Samhällen, användning av områden och naturvård

76. Anskaffning av naturskyddsområden (reservationsanslag 3 år)

Inom ramen för försöksprogrammet Metso utnyttjas många nya metoder att förvärva mark, bland dem konkurrensutsättning. Miljömyndigheterna begär anbud av markägarna på det pris för vilket de vore beredda att skydda ett i naturskyddshänseende värdefullt skogsområde för en bestämd tid eller permanent.

För anbudstävlingar avsätts för tillfället 5 miljoner euro per år genom Forststyrelsen. Anslaget kunde på goda grunder fördubblas för andra metoder att skydda värdefulla skogsobjekt på privata marker finns egentligen inte för tillfället. Det är viktigt att skydda alla skyddsvärda skogar i södra Finland för det finns ytterst få biotoper kvar för hotade arter.

De grönas riksdagsgrupp föreslår att anslaget för förvärv av naturskyddsområden ökas med 5 miljoner euro för att användas till upphandling.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 980/2005 rd föreslår vi

att moment 35.20.76 ökas med 5 000 000 euro för förvärv av naturskyddsområden genom anbudstävling.

30. Främjande av boendet

55. Understöd för reparationsverksamhet (reservationsanslag 3 år)

I ungefär 200 års tid har byggandet i industrialiserade samhällen förlitat sig på icke förnybar energi typ fossila bränslen och kärnkraft. De icke förnybara naturresurserna minskar och användningen av dem ger upphov till miljöproblem. Störst är hotet om en klimatförändring. Om vi ska hindra en klimatförändring måste vi se över energitekniken. En majoritet av Finlands folk stöder ökad användning av förnybara energikällor och energisparande. Den finländska energipolitiken bör prioritera de här inhemska metoderna i framtida energibeslut.

Det behövs stöd vid sidan av regeringens skattestyrning: ett rejält finansiellt bidrag till att byta värmesystemen i gamla småhus till värmepumpar, fjärrvärme eller pellets. Regeringen erbjuder ett minimalt stöd för energiinvesteringar i bostäder jämfört med Sverige.

Vi kan inte fortsätta så här att inemot 70 procent av ägarna till nya småhus väljer eluppvärmning. Planläggningen kan styras genom beskattningen så att ett mer ekologiskt alternativ än eluppvärmning kan väljas för att värma upp en byggnad. Fjärrvärme är det miljövänligaste alternativet och bör uppmuntras med alla medel. Om det är möjligt att begränsa eluppvärmningen i Sverige bör det gå också i Finland.

Småhus slukar mest energi för uppvärmning av fastigheter. De tar upp en tredjedel av konsumtionen. Upp till 40 procent av våra koldioxidutsläpp härstammar fortfarande från uppvärmning av fastigheter och elkonsumtion. Eluppvärmningen av småhus får inte undantas från klimatpolitiken.

Oljan står för en allt mindre andel av uppvärmningen av nya hus och nu konkurrerar pellets, fjärrvärme och värmepumpar med elvärme. De som bor i gamla småhus behöver incitament för att byta bort elvärmen. Kombinationer av olika system är också värda att noteras. Anslaget för investeringar i bostadsreparationer och energi bör lyftas fram i budgeten och riktas tydligare till dem som planerar att ersätta eluppvärmningen i småhus med något annat system.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 38/2005 rd och BM 67/2005 rd föreslår vi

att moment 35.30.55 ökas med 30 000 000 euro till stöd för investeringsstöd till konvertering av uppvärmningsenergin i småhus.

Dessutom föreslår vi

följande komplettering i momentets motivering:

Anslaget får användas för understöd enligt lagen om understöd för reparation av bostäder, energiunderstöd och understöd för sanitära olägenheter samt reparation för konvertering av uppvärmningen i småhus.

01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet

01. Skatt på inkomst och förmögenhet

Effektivare åtgärder mot svart ekonomi

Inrikesministeriet uppgav i juni 2005 att det rör sig omkring fem miljarder euro per år i den svarta ekonomin och ekobrottsligheten och att det på samma tid betyder ett skatte- och avgiftsbortfall på 2—2,5 miljarder euro för staten. Enbart inom byggbranschen är den svarta ekonomin i anknytning till den inhemska arbetsinsatsen 700—800 miljoner euro eller 10—11 procent av värdet av hela byggproduktionen. Bortfallet av skatte- och socialavgifter utgör omkring 350 miljoner euro per år av detta.

Man vet vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att tygla den svarta ekonomin och ekobrottsligheten: obligatoriska passersystem på byggen, ett omvänt momssystem, skyldighet att kontrollera registreringar i realtid kvartalsvis i stället för utdrag ur registret över företagens förskottsuppbörd, automatisk indrivning av källskatt på masskuldebrevslån, skyldighet att till skatteförvaltningen kvartalsvis lämna in en förteckning över underleverantörer och deras anställda, skyldighet för alla arbetsgivare att anmäla sig till förskottsuppbördsregistret, skatteplikt för utländska hyrda arbetstagares löneinkomster från första uppehållsdagen, effektivare kontroll av näringsförbud, slut på handeln med förfalskade kvitton och dubbeldebitering i handeln med Ryssland.

De effektivare insatserna har gett resultat: i januari—juni 2005 lyckades staten få in lika mycket pengar av ekobrottslingarna som hela 2004 tillsammans (ca 35 miljoner euro). Om man för igenom ovan nämnda lagstiftningsreformer 2006 kan man räkna med att staten får in minst 200 000 000 euro till i skatte- och avgiftsinkomster.

Skattelättnaderna måste delvis tas tillbaka

Regeringen vill lätta på inkomstbeskattningen med totalt 840 miljoner euro. Det beror dels på att den vill kompensera omläggningen av sjukförsäkringssystemet, dels på inflationsjusteringar. Till denna del har de grönas riksdagsgrupp ingenting att anmärka på i fråga om skattelättnaderna.

Men regeringens budgetförslag går med ett underskott och man vet redan nu att kommunerna kommer att få det ännu svårare med sin ekonomi nästa år. Därför anser de grönas riksdagsgrupp att det inte på detta stadium är lämpligt att genomföra skattelättnaderna i den omfattning regeringen föreslagit och att en del av dem bör tas tillbaka. Vi föreslår därför att den beräknade avkastningen av influtna inkomstskatter ökas med 290 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 756/2005 rd och BM 974/2005 rd föreslår vi

att den beräknade avkastningen på moment 11.01.01 ökas med 490 000 000 euro.

08. Acciser

04. Skatt på alkoholdrycker

Priset på alkoholdrycker inverkar direkt på folkhälsan. För majoriteten av befolkningen spelar alkoholpriset knappast någon större roll för konsumtionen eftersom den redan nu begränsas av andra orsaker. Priset inverkar mest på de storkonsumenters konsumtion som redan nu lägger ut merparten av sina pengar på alkohol. De unga är en annan grupp som i hög grad låter sin konsumtion påverkas av priset.

Under de senaste decennierna har svaga alkoholdrycker blivit allt populärare. Däremot har konsumtionen av starka alkoholdrycker, alltså starksprit, hela tiden minskat proportionellt sedan tiden före alkoholaccisreformen på 1980-talet. Efter accissänkningen 2004 är priset lägst på sprit, vilket har gjort att spritkonsumtionen har ökat mer än vinkonsumtionen. Omedelbart efter alkoholaccissänkningen gick försäljningen av sprit upp med 20 procent. Tillväxten pekar inte längre uppåt och har nästan helt stoppat under sommarens lopp, men pendeln har hunnit svänga i fel riktning och det är en allvarlig sak med tanke på folkhälsan. Sänkningen av alkoholaccisen gjorde att Finland åter blev ett spritland.

Konsekvenserna av den ökade alkoholkonsumtionen har motsvarat det som man väntat sig. Användningen har ökat katastrofalt inte minst bland storkonsumenter. Än så länge saknas det statistik om reformens social- och hälsovårdspolitiska konsekvenser, men konsekvenserna av storkonsumenternas starkt ökade alkoholanvändning kan bedömas i förväg. Det typiska för alkoholism är på grund av en nästan total avsaknad av kontroll över konsumtionen att alkoholisters supperiod avbryts först när pengarna tar slut. Ju längre supperioderna blir desto långvarigare och svårare avgiftning kräver det och desto fler alkoholpsykoser och epileptiska anfall samt somatiska komplikationer som infektioner, skador, leverskador och infektioner i bukspottkörteln kan man vänta sig. Den ökade storkonsumtionen av alkohol inverkar också på kvinnor och barn i form av ökat familjevåld och fler omhändertaganden.

Det är sorgligt att notera att sänkningen av alkoholaccisen klart har inverkat på de ungas attityder till alkohol. Enligt en enkät som forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården låtit utföra bland skolelever har de unga börjat dricka större mängder alkohol per gång och starkare drycker än tidigare. Situationen är ohållbar.

För en effektivare alkoholpolitik som inverkar på konsumtionen och folkhälsan måste alkoholpriserna och tillgången på alkohol regleras. De grönas riksdagsgrupp föreslår därför att beskattningen av starka alkoholdrycker skärps och att man efter reformen tar ut 50,46 cent per centiliter etylalkohol i accis. Det betyder att beskattningen av starka akoholdrycker återgår till nivån före reformen 2004. Om alkoholbeskattningen i övrigt står oförändrad betyder reformen en återgång till vår långvariga politik som är att gynna svaga alkoholdrycker framför starka.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 975/2005 rd föreslår vi

att de uppskattade intäkterna på moment 11.08.04 ökas med 150 000 000 euro.

10. Övriga skatter

08. Avfallsskatt

Avfallsskatt tas med några få undantag ut för allt slags avfall som förs till allmänna soptippar. Skatten omfattar 1,9 miljoner ton avfall av detta slag. Men skatten omfattar inte avfall som förs till privata soptippar, dvs. industrins och den övriga produktionsverksamhetens egna soptippar, som 2003 uppgick till ca 6,7 miljoner ton avfall.

Avfallsskatten i Finland är väsentligt mycket lägre än i Norden överlag, bara 30 euro per ton avfall som transporterats till allmän soptipp. Till exempel i Norge är avfallsskatten 39,4 euro och i Danmark 50,2 euro per ton avfall som transporterats till soptipp. I många andra länder i Europa är avfallsskatten dessutom högre, om man transporterar återvinnbart avfall till soptipp.

Uppkomsten av avfall och återanvändningen och återvinningen kan påverkas med administrativa och ekonomiska metoder. Men det behövs starkare styrmedel för att vi ska nå de överenskomna målen för återvinning och minskning av avfallsvolymerna i den riksomfattande avfallsplanen och målen för utsläppsminskningar i den nationella klimatstrategin.

När riksdagen behandlade statsrådets redogörelse om den nationella klimatstrategin ansåg den att avfallsskatten bör höjas och stegvis utsträckas ända till industrins soptippar. Om skatten kan fås att omfatta industrins soptippar minskar det samtidigt de nuvarande mängderna biologiskt nedbrytbart avfall som förs till soptipparna. Det biologiskt nedbrytbara avfallet bör helt fås bort från soptipparna eftersom det alstrar metan som är en ca 20 gånger starkare växthusgas än koldioxid.

Vi föreslår att avfallsskatten höjs till 40 euro per ton avfall. Därmed skulle skatteintäkterna nästa år öka med 15 miljoner euro beroende på hur skatten tas ut. Samtidigt föreslår vi att avfallsskatten också ska omfatta privata soptippar. Skatten på det avfall som transporteras till privata soptippar bör vara 20 euro per ton avfall som skulle ge 120 miljoner euro i skatteinkomster nästa år från det avfall som transporteras till privata soptippar.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 44/2005 rd föreslår vi

att den beräknade avkastningen på moment 11.10.08 höjs med 135 000 000 euro.

09. Elaccisen inom utsläppshandeln (nytt)

Med begreppet Windfall avses energibolagens oförtjänta vinster till följd av utsläppshandeln. Vinsten kommer sig av att utsläppshandeln höjer elpriset på elmarknaden långt över produktionskostnaderna. Speciellt producenterna av vatten- och kärnkraft får överlopps vinster.

De som får betala för de oförtjänta vinsterna är alla de marknadsaktörer som köper upp el till det höjda priset. Inom industrin är det framför allt metallindustrin som får stå för fiolerna för att den är beroende av köpt el. För boende, fastigheter och jordbruk betyder redan en utsläppsrätt på 10 euro extra kostnader om ungefär 150 miljoner euro per år.

Staten får tillbaka en del av de oförtjänta vinsterna genom beskattningen av energiföretag. Men merparten av vinsterna blir på grund av politiska beslut oförtjänta inkomstöverföringar från konsumenterna till energibolagen. Därför bör vi skapa ett system där vinsterna blir så små som möjligt och där en större del av dem kommer tillbaka till staten.

För beskattning av oförtjänta vinster kunde man införa en särskild skatt som bestäms utifrån den beräknade storleken på energibolagens vinst. Skatten kunde bara gälla kraftverk för vilka investeringsbesluten fattades innan man visste något om utsläppshandeln. Den behöver inte omfatta små kraftverk och skogsflis, vindkraft, småskalig vattenkraft och andra nya förnybara energikällor.

Också enligt en försiktig uppskattning kunde skatten på oförtjänta vinster med nuvarande priser på utsläppsrätter ge 270 miljoner euro per år. I summan beaktas begränsningarna i skattetäckningen och det faktum att en del av de oförtjänta vinsterna återgår till staten också utan en särskild skatt.

En del av skatteavkastningen bör riktas tillbaka till energisektorn. De gröna föreslår därför att investeringsstödet för förnybara energikällor och energisparande trefaldigas, en betydande extra satsning på energiteknisk forskning och utveckling och ett avsevärt stöd till småhus för konvertering till hållbara energilösningar.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till lagmotion LM 147/2005 rd och budgetmotion BM 1116/2005 rd föreslår vi

att i kapitel 11.10 tas in ett nytt moment 09. Elaccis inom utsläppshandeln och

att 270 000 000 euro tas in på moment 11.10.09 som beräknad avkastning av elaccisen inom utsläppshandeln.

10. Domstolsväsendet

23. Omkostnader för övriga domstolar (reservationsanslag 2 år)

Den ekonomiska situatinen inom justitieministeriets förvaltningsområde är mycket ansträngd. Framför allt har läget beträffande domstolarnas anslag fortsatt försämrats och för att anpassa utgifterna till läget har antalet tjänster skurits ner i betydande grad. Det beräknas att det i slutet av 2006 kommer att finnas omkring 60 jurister färre än nu för att avgöra medborgarnas ärenden i tings- och hovrätterna. Besparingarna drabbar de största domstolarna hårdast trots att anhopningen redan tidigare varit störst i dem. Följden är förlängda behandlingstider och regional ojämlikhet som äventyrar medborgarnas rättssäkerhet. En skälig behandlingstid är ett viktigt element i en rättvis rättegång och bör i alla lägen säkerställas med hjälp av adekvata resurser.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att det i motiveringen till moment 25.10.23 uttalas:

75. Polisväsendet

21. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Regeringen lovar i sitt program att sörja för polisens servicekapacitet och verksamhetsbetingelser så att medborgarna ska kunna bibehålla sitt stora förtroende för polisens förmåga att klara av sina uppgifter. Också tillgången till polistjänster ska förbättras överallt i landet. Narkotika- och våldsbrottsligheten har ökat och den ökade alkoholkonsumtionen har lett till allt fler egendomsbrott och andra brott, vilket i sin tur har ökat polisens arbetsbörda. Om polisen inte anvisas adekvata resurser kommer det att finnas färre poliser ute på fältet och för förebyggande insatser.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 26.75.21 ökas med 5 000 000 euro.

10. Militärt försvar

21. Försvarsmaktens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

De samlade effekterna av att försvarsmakten måste anpassa verksamheten under 2006 till den givna ramen kommer att vara betydande. Följdeffekterna av utvecklingsprogrammen och konsekvenserna av produktivitetsprogrammet, omstruktureringen, höjningen i kostnadsnivån och nedskärningen av ramarna med 20 miljoner euro stick i stäv med riktlinjerna i den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen kommer att kräva åtgärder för att balansera upp verksamheten och ekonomin till ett belopp av totalt 57 miljoner euro 2006. Försvarsmakten måste skära i sina kärnverksamheter, dvs. den operativa beredskapen och utbildningen, och spara i stödåtgärder och än en gång flytta fram sin materielupphandling.

För att verksamheten ska kunna anpassas till ramen under 2006 och 2007 innan de strukturella åtgärderna frigör en viss potential för omfördelningar måste försvarsmakten vidta följande åtgärder: reservistutbildningen måste skäras ner till 5 000 utbildade mot 37 000 år 2004 och 30 000 år 2005, den viktigaste storövningen annulleras och de nationella övningarna för olika vapenslag halveras, flygverksamheten skäras ner med 1 000 timmar, dvs. 10 procent av den målsatta nivån, antalet fartygsdygn minskas med 200, dvs. till 11 procent av den målsatta nivån, och försvarsmaktens årsverken minskas med minst 100 och 10 procent sparas i allmänna förvaltningskostnader och tjänsteresor. Att krigs- och lägerövningarna måste minskas innebär ett stort ingrepp också i beväringsutbildningen, tvärt emot vad som konstateras i försvarsutskottets utlåtande. Att antalet flygtimmar måste skäras ner kan få allvarliga konsekvenser för flygarnas möjligheter att upprätthålla sin kompetens.

Det går ända till 2008 innan försvarsmakten kan återgå till den årliga nivån i verksamhets- och ekonomiplanen enligt den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen från 2004. Det krävs extra resurser för att trygga försvarsmaktens verksamhet, dvs. värna kärnverksamheterna, höja produktiviteten, genomföra omstruktureringen och regionaliseringen och kompensera bränsleprisstegringen. Samlingspartiet föreslår att försvarsmaktens omkostnader höjs med 20 miljoner euro och inriktas speciellt på repetitionsövningar och på att täcka kostnaderna för de stegrade bränslepriserna.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 27.10.21 ökas med 20 000 000 euro.

10. Undervisning och forskning vid universitet

21. Universitetens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

För universiteten har den internationella konkurrensen om forskningsfinansiering och högkvalitativa forskare och studerande blivit allt hårdare. Det ställs allt hårdare krav på universiteten beträffande den regionala genomslagskraften och det kommersiella utnyttjandet av forskningsrön också i anknytning till den tredje uppgiften. Enligt statsrådets principbeslut bör universiteten i framtiden satsa på forskningens kvalitet och internationellt högkvalitativa forskare. Också ändringen av universitetslagen har betytt extra förpliktelser för universiteten i och med att de studerande förväntas bli fortare färdiga och få effektivare studiehandledning. Dessutom ska det avläggas fler examina.

Enligt regeringens rambeslut ska statsförvaltningen fram till 2011 få bort 17 500 anställda. Också produktivitetsprogrammet för undervisningsministeriets förvaltningsområde sågs över i oktober 2005. Enligt utredning till finansutskottet kräver universitetens produktivitetsprojekt att totalt 1 500 tjänster dras in. Universitetsrektorernas råd hävdar att produktivitetsprogrammet klart står i konflikt med universitetens självstyrelse och resultatstyrningssystem och hotar universitetens grundlagsfästa autonomi. Universiteten bedömer att en radikal nedskärning av personalen betyder att det måste gallras i undervisningen och antalet nya studerande begränsas. Det betyder problem inte minst på små och ekonomiskt kanske mindre attraktiva områden som de humanistiska vetenskaperna som har mindre möjligheter att få extern finansiering. Universitetens förvaltning, informations-, biblioteks- och stödtjänster av annat slag måste också skäras med hård hand. Besparingarna försämrar forskarnas och de studerandes möjligheter att arbeta och studera och bidrar till att förlänga studierna och äventyrar dessutom forskningens kvalitet. Universiteten är beredda att höja produktiviteten genom sina egna åtgärder, som de redan vidtagit inte minst i stödtjänster till undervisning och forskning.

I budgetpropositionen för 2006 ökar anslagen för universitetens omkostnader bara med 21 miljoner euro, inbegripet 2005 års tilläggsbudgetpropositioner. Av tillägget ska 20 miljoner euro enligt lagen om utveckling av högskoleutbildningen användas för att trygga verksamhetens effektivitet och resultat vid universiteten. En stor del av tillägget går till ökade lönekostnader och fastighetsutgifter, vilket betyder att universitetens möjligheter att öka forskningen och antalet examina och utveckla undervisningen de facto inte förbättras. Därför måste universitetens basfinansiering ökas med 10 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 1258/2005 rd föreslår vi

att moment 29.10.21 ökas med 10 000 000 euro.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Kommunernas finansiella bidrag till kostnaderna för den grundläggande utbildningen ökar år för år samtidigt som kommunernas allmänna ekonomiska situation är mycket svag. Deras finansiella bidrag till den kalkylerade ökningen i kostnaderna för undervisnings- och kulturverksamhet uppgår enligt budgetpropositionen till 115 miljoner euro medan statsandelarna ökar med bara 75 miljoner euro. Vid den senaste justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna kom det fram att staten måste betala 132 miljoner euro i statsandelar till kommunerna för undervisningen 2005, men regeringen beslutade periodisera utbetalningarna över 2005—2008. Samlingspartiet anser att justeringarna beträffande undervisningsministeriets förvaltningsområde borde ha betalats ut i sin helhet 2005 och social- och hälsovårdsministeriets andel periodiseras över 2005 och 2006. Men regeringspartierna beslutade periodisera detta s.k. tvångslån över fyra år. Också efter en lång rad ändringar lämnades nästan hälften av justeringarna att betalas under nästa valperiod. Samlingspartiet hävdar att resten av det obetalda tvångslånet bör tas in i budgeten för 2006. Summan är totalt 280 miljoner euro, varav 73 miljoner euro hänför sig till undervisningsministeriets förvaltningsområde och 207 miljoner euro till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde.

Antalet elever inom den grundläggande utbildningen minskar under kommande år och därmed kommer kommunernas statsandelar för den grundläggande utbildningen att krympa år för år. Enligt analysen av basserviceprogrammet i budgetpropositionen är minskningen 23 miljoner euro 2006. Det försvagar kommunernas möjligheter att ta hand om den grundläggande utbildningen, eftersom kostnaderna i många fall är fasta och inte minskar i samma relation som antalet elever. Enligt regeringsprogrammet kommer de resurser som frigörs när åldersklasserna minskar att användas till att förstärka utbildningen. Regeringen har dessvärre frångått denna goda princip. Vi anser att de besparingar som de minskade åldersklasserna ger upphov till bör återinföras i statsandelarna till kommunerna för att användas till att utveckla undervisningen.

Regeringens sparåtgärder inom den grundläggande utbildningen är mycket dåligt tajmade, för kommunerna utsätts oupphörligt för ett nytt utgiftstryck. Enligt utredning till finansutskottet omfattas redan ungefär var femte elev inom den grundläggande utbildningen, alltså upp till 120 000 elever, av specialundervisning på deltid och omkring 7 procent har tagits in till eller flyttats över till specialundervisning. Antalet varierar kommunvis. I stora kommuner har upp till 10 procent eller en ännu större andel av barnen flyttats över till specialundervisning. Dessutom har pengarna till det projekt för utveckling av elev- och studiehandledningen som inleddes 2003 slopats. Det har varit speciellt riktat till elever i den svåra skarven och särskilt hjälpt unga som hotats av marginalisering.

Med anledning av allt det ovan sagda försvagas kommunernas möjligheter att garantera eleverna en högkvalitativ grundläggande utbildning. Klasserna blir större, skolnätet gallras, specialundervisningen ökar fortsatt, risken för marginalisering ökar, lärarna utmattas och permitteringarna fortsätter. Genom mer anslag för statsandelar till kommunerna för den grundläggande utbildningen skulle det finnas bättre möjligheter att minska gruppstorlekarna i den grundläggande utbildningen, trygga stödundervisningen och studiehandledningen och genomföra bland annat den nya lagen om elevvård och nya utbildningsplaner. Det skulle också hjälpa till att förebygga problemen med marginalisering.

Vi föreslår att återstoden av statens skuld, dvs. tvångslånet till kommunerna på 73 miljoner euro, i sin helhet betalas tillbaka 2006 och att de 23 miljoner euro som statsandelarna sjunker med på grund av de minskade åldersklasserna återförs till statsandelarna till kommunerna för att användas till utveckling av undervisningen.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotionerna BM 1259/2005 rd och BM 1260/2005 rd föreslår vi

ett budgetbaserat tillägg på 96 000 000 euro på moment 29.40.30.

69. Yrkesinriktad tilläggsutbildning och fritt bildningsarbete

34. Statsunderstöd till programmet för höjande av utbildningsnivån hos vuxna (reservationsanslag 3 år)

I budgetpropositionen föreslås 30 miljoner euro för programmet Kunskapslyftet, trots att det redan nu står klart att projektet inte framskrider som planerat. Av länsstyrelsernas åtaganden kommer bara omkring hälften så långt som till utbetalning. I november 2005 var läget det att bara 5 500 personer inledde utbildning inom ramen för programmet Kunskapslyftet och det ser inte ut som om målet med 8 000 personer skulle uppnås i år. Det är alltså realistiskt att anta att de 9 300 personer som anges som mål i budgeten inte kommer att inleda sin utbildning 2006. Vi föreslår att programfinansieringen minskas med omkring en tredjedel, dvs. 5,25 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 29.69.34 minskas med 5 250 000 euro.

90. Konst och kultur

33. Statsandelar och -understöd för kulturverksamhet i kommunerna (förslagsanslag)

Priset per enhet som ligger till grund för beräkning av statsandelen har i många år varit 4,20 euro per invånare och har inte indexjusterats på något vis. Statsandelen har varit 37 procent och kommunens andel 63 procent. I budgetpropositionen för 2006 föreslås att priset per enhet för kommunernas allmänna kulturverksamhet skärs från 4,20 till 3,50 euro. Lägg till den förändrade procentuella fördelningen på grund av statsandelsreformen (staten 29,7 och kommunen 70,3 procent) och den totala minskningen är ännu större. Enligt utredning till finansutskottet ska det minskade priset per enhet ses mot bakgrund av det i rambeslutet överenskomna åtagandet för alla förvaltningsområden att åstadkomma inbesparingar.

Anslagsnedskärningen i finansutskottets betänkande betyder att stödet minskar uttryckligen för kulturverksamhet på gräsrotsnivå. Det handlar explicit om de anslag som ska stödja vanliga medborgares kulturella intressen. Undervisningsministeriets policy är överraskande, inte minst som ministeriet i samma budgetproposition anger som sitt mål att förbättra utbudet på konst och kultur. Enligt Kommunförbundet har kommunerna använt sin statsandel för kulturverksamhet just för det som den varit avsedd för. Om statsandelen nu skärs ned betyder det oundvikligen ökad diskriminering. I små kommuner utan professionell teater, orkester eller museum som får statsandel är denna statsandel för allmän kulturverksamhet det enda bidraget från staten för upprätthållande av kulturverksamhet.

Vi föreslår att priset per enhet bibehålls på 2005 års nivå, dvs. 4,20 euro per invånare. Det betyder att det behövs 1,6 miljoner euro extra till statsandelar och understöd för kommunernas kulturverksamhet.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 1114/2005 rd föreslår vi

ett budgetbaserat tillägg på 1 600 000 euro på moment 29.90.33.

24. Vägförvaltningen

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Vägtrafiken spelar en stor roll i Finland för industrins konkurrenskraft och för vitaliteten i regionerna. Transportkostnaderna, näringslivets konkurrenskraft och konsumentpriserna påverkas i mångt och mycket av i vilket skick trafiklederna är och hur de fungerar. Statsmakterna ska bedriva en trafikpolitik som borgar för att landet har högkvalitativa, säkra och ekonomiskt fördelaktiga förbindelser. I det sammanhanget spelar vägnätets kapacitet och skick en mycket stor roll.

Huvudvägnätet i vårt land härstammar huvudsakligen från 1960- och 1970-talen och i flera fall skedde planeringen så tidigt som på 1950-talet. Basväghållningen står inför många och stora utmaningar. Dålig beläggning, grusvägar, tjällossning, köer och viktbegränsade broar ökar kostnaderna för vägtrafiken. Dessutom är en stor del av broarna från 1960- och 1970-talen så gamla att de kräver ombyggnad. De senaste åren har vägnätet av lägre grad blivit mycket sämre och det förekommer att vägar med dålig beläggning gjorts om till grusvägar. Inom vägnätet av lägre grad har en mängd vägar belagts med viktbegränsningar, vilket gör att särskilt industritransporter blir besvärliga.

När fordonen blir tyngre och trafiktätheten ökar måste standarden och säkerheten på vägnätet öka i samma omfattning. I betänkandet från den så kallade infraministerarbetsgruppen ansågs det att 630 miljoner euro är en lämplig finansieringsnivå för basväghållningen. Enligt experter vid vägförvaltningen är målnivån ännu högre, 710 miljoner euro. I budgeten skärs anslaget för basväghållningen ned med 10,5 miljoner euro till 578,4 miljoner euro. De senaste åren har det om och om igen gått så att regeringen inte ser till att basväghållningen får adekvata anslag. Risken är att vi står inför stora problem med servicenivån och trafiksäkerheten och blir tvungna att göra enorma engångsinvesteringar. Som utskottet påpekar i betänkandet räcker det föreslagna anslaget inte till för att undanröja eftersläpningarna i underhållet.

I stället för att investera i säkerhetsförbättrande åtgärder går regeringens policy ut på att förbättra trafiksäkerheten med större satsningar på information, fartbegränsningar och automatisk trafikövervakning. Vägdistrikten kan göra oroväckande små investeringar i den regionala basväghållningen, till exempel trafiksystem i tätorter och vägar för gång-, cykel- och mopedtrafik. I sin budget accepterar regeringen att standarden på servicen inom trafiken och på vägarna sjunker och att trafikanternas och samhällets behov åsidosätts.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 1262/2005 rd föreslår vi

att moment 31.24.21 ökas med 10 000 000 euro.

25. Statsbidrag för väghållningen

50. Statsbidrag för underhåll och förbättring av enskilda vägar (reservationsanslag 3 år)

I betänkandet går finansutskottet in för att höja stasbidraget till enskilda vägar med 2 miljoner euro till 14 miljoner euro. Tillägget har dock bara den effekten att statsbidragen till enskilda vägar inte minskar jämfört med i år. Som utskottet säger är de enskilda vägarna en viktig del av vårt trafiksystem och det är av största vikt för människors arbetsresor och för transporterna inom näringslivet att vägarna är i gott skick. Av denna anledning bör statsbidragen till enskilda vägar ökas med ytterligare 2 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 31.25.50 ökas med 2 000 000 euro.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

Finlands bannät är nästan 6 000 kilometer långt. En tredjedel av nätet är drygt 30 år gammalt, alltså uråldrigt och måste utan dröjsmål förnyas. Det har sagts att bannätet är i ännu sämre skick än vägnätet. Banförvaltningscentralen har räknat ut att det årligen krävs 170 miljoner euro i ersättningsinvesteringar exklusive lågtrafikerade banor, om bannätet ska kunna behålla sin trafikkapacitet och säkerhet. Den nuvarande ramfinansieringen ger cirka 100 miljoner euro årligen i ersättningsinvesteringar, vilket innebär att det för ändamålet finns bara två tredjedelar av den anslagsnivå som funnits på senare år.

Med de nuvarande anslagen kan ombyggnaderna och den operativa omstruktureringen av bangårdarna inte genomföras trots att det är av största vikt för godstrafiken. På grund av de knappt tilltagna anslagen blir överbyggnaden för gammal på allt fler ställen med fler hastighetsbegränsningar som följd. Det nedgångna bannätet är en stor säkerhetsrisk inom järnvägstrafiken. När konkurrenskraften inom godstrafiken försämras, försämras också företagens konkurrensmöjligheter. De allt vanligare hastighetsbegränsningarna och tågförseningarna medför problem både i persontrafiken och i godstrafiken. På sikt leder anslagsnivån i ramplanerna till en ond cirkel där kostnaderna för banunderhållet bara ökar samtidigt som utvecklingsmöjligheterna minskar. Fram till 2009 mer än fördubblas trafikbegränsningarna på bannätet, från mindre än 300 till 700 kilometer. På grund av de gamla bangårdarna blir trafiken allt osmidigare.

Det som vi säger ovan innebär framför allt klara försämringar i konkurrenskraften och leder i sista hand till mindre marknadsandelar. De direkta konsekvenserna ger utslag i tågtrafikens image, i kundnöjdheten, i fraktvolymerna och antalet passagerare, men också i VR:s resultat och lönsamhet. Anslaget för basbanhållningen är alltför litet i relation till behovet. De bristande anslagen leder till kortsiktig planering inom basbanhållningen. Det är svårt att göra ersättningsinvesteringar på ett ekonomiskt rationellt sätt när finansieringen till stor del är beroende av tilläggsbudgetar. Om bannätet ska kunna vara en trygg och säker trafikled måste ersättningsinvesteringarna vara betydligt högre.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 1263/2005 rd föreslår vi

att moment 31.40.21 ökas med 10 000 000 euro.

15. Utjämning av familjekostnader

52. Barnbidrag (förslagsanslag)

Barnbidragen är inte indexbundna. Det betyder att deras reella värde sjunker när levnadskostnaderna stiger på grund av inflationen. I anknytning till statsrådets redogörelse om barns och ungas välfärd antog riksdagen den 4 oktober 2002 enhälligt ett uttalande om att barnbidragen ska indexbindas. Detta till trots har den sittande regeringen inte lagt något förslag till genomförande av riksdagens enhälliga beslut. Barnbidragen ska vara en kompensation till familjerna för de kostnader barnen ger upphov till. Därför är det motiverat att ändra lagen så att barnbidragen binds till levnadskostnadsindex.

Dessutom har regeringen glömt bort barnfamiljerna i det fattigdomspaket som ingår i budgetpropositionen. Studier visar att särskilt familjer med ensamföräldrar löper större risk att drabbas av fattigdom än andra. Detta missförhållande kan åtgärdas något med hjälp av ett högre ensamförsörjartillägg till barnbidraget. I dagsläget är tillägget 36,60 euro i månaden. För att familjer med ensamföräldrar ska få det bättre ekonomiskt måste ensamförsörjartillägget till barnbidraget höjas till 45 euro i månaden. Reformen bör träda i kraft samtidigt med resten av regeringens fattigdomspaket, den 1 september 2006.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 1265/2005 rd föreslår vi

att det i motiveringen till moment 33.15.52 uttalas:

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

Födsel och vård av barn innebär kostnader för arbetsgivaren. Det handlar om utgifter som inte hänger samman med arbetet, och det är huvudsakligen moderns arbetsgivare som står för notan. Även om männen fick större möjligheter till föräldraledighet under förra regeringsperioden, utnyttjas möjligheten fortfarande i mycket liten utsträckning. Som en följd av vår kraftigt segregerade arbetsmarknad arbetar mödrarna ofta på kvinnodominerade företag inom kvinnodominerade branscher. Dessa branscher koncentreras i sin tur i hög grad till tjänstesektorn, där företagen har låg ekonomisk produktivitet och föräldraledigheten (som kan tas ut av flera anställda samtidigt, hur litet företaget än är) kan leda till oskäligt stor ekonomisk börda. Inom mindre företag kan rent av hela verksamhetens lönsamhet vara hotad. Den ojämna fördelningen av kostnaderna för föräldraledighet gör det svårare för unga kvinnor att få jobb, leder till korttidsanställningar, bidrar till missbruk när det gäller vikariers löner inom kvinnodominerade branscher och förhindrar i värsta fall tillväxtorienterade företag från att nyanställa.

I Finland betalar många arbetsgivare full lön till mammalediga arbetstagare för 72 vardagar (till exempel statens tjänstekollektivavtal, finanssektorns tjänstekollektivavtal, försäkringsbranschens tjänstekollektivavtal). För det får arbetsgivaren ersättning från Folkpensionsanstalten för moderskapspenningen, ungefär 65 procent av lönen. I många fall leder denna skyldighet till att arbetsgivarna försöker undvika att fastanställa kvinnor i fertil ålder. Samtidigt betyder skyldigheten i kollektivavtalet att arbetsplatser inom kvinno- respektive mansdominerade branscher lever under mycket olika villkor. En företagare som anställer många kvinnor behandlas mycket orättvist i förhållande till en företagare som bara anställer män. Å andra sidan ålägger inte alla kollektivavtal (till exempel kollektivavtalet inom handeln) inte arbetsgivaren att betala lön till arbetstagare under mammaledigheten.

Missförhållandet kan inte undanröjas utan en lagändring där Folkpensionsanstalten förpliktas att ersätta arbetsgivaren fullt ut för lönen under mammaledigheten för de 72 första dagarna. För att mammalediga arbetstagare inte ska behandlas olika måste lagen dessutom ändras så att alla arbetsgivare förpliktas att betala full lön till mammalediga arbetstagare för de 72 första dagarna. På så sätt kan familjerna få det ekonomiskt lite lättare samtidigt som arbetsgivarna får bättre villkor och blir mer villiga att anställa kvinnor.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 1266/2005 rd föreslår vi

att det i motiveringen till moment 33.18.60 uttalas:

19. Pensionsförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen (förslagsanslag)

De seniormedborgare som ska komma till rätta med bara folkpension är samhällets låginkomsttagare och de bör få det bättre ställt. Utöver folkpension får många av dem bostadsbidrag och en del tvingas också ta till utkomststöd. Situationen tär på pensionärernas självkänsla och deras tilltro till att på egen hand klara av nya utmaningar uppe i åldrarna. Också skillnaderna i indexbindning av folkpensionerna och arbetspensionerna är problematiska med avseende på folkpensionärernas köpkraft och försörjning. Därför vore det motiverat att samordna indexjusteringen av folkpensionerna och arbetspensionerna.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att det i motiveringen till moment 33.19.60 uttalas:

22. Ersättning för skada, ådragen i militärtjänst och vissa utgifter för rehabilitering

59. Statsunderstöd för rehabilitering av frontveteraner (reservationsanslag 2 år)

Det finns fortfarande omkring 95 000 krigsveteraner bland oss. Utan effektiv hjälp för att klara sig på egen hand försämras deras funktionsförmåga. Tillräcklig, adekvat och framför allt regelbunden rehabilitering tryggar och främjar åldersstigna veteraners förmåga att klara sig hemma på egen hand och så länge som möjligt. Samtidigt minskar behovet av dyr institutionsvård. Det finns omkring 70 000 potentiella rehabiliteringsklienter 2006, om man bortser från krigsinvaliderna som har rätt att få rehabilitering varje år.

Från och med i år har rehabiliteringen av frontveteraner omprioriterats genom en ändring av den behöriga förordningen. Tidigare prioriterades sluten rehabilitering, medan dag-, hem- och annan öppen rehabilitering nu prioriteras. Minst hälften av rehabiliteringsperioden ska bestå av öppen rehabilitering. Det har dessutom setts som ett problem att den nya förordningen om rehabilitering av frontveteraner tillåter att veteranernas makor bara kan delta i sluten rehabilitering om veteranen själv samtidigt är med. Makorna har således ingen egen rätt att få dagrehabilitering eller annan öppen rehabilitering och blir helt och hållet utan den nödvändiga rehabilitering de behöver när de tar hand om sina makar, frontveteranerna, hemma.

Delegationen för frontveteranärenden, som består av företrädare för samtliga veteranorganisationer, har redan i flera år haft årlig rehabilitering högst på sin önskelista. Det blir fler och fler frontveteraner som försvinner ur vår skara. Samtidigt är det ändå viktigt att rehabiliteringen utvecklas och förbättras för att bättre tillgodose åldersstigna veteraners behov. Redan nu är genomsnittsåldern på veteranerna drygt 83 år, och det inverkar i hög grad på deras behov av rehabilitering och hjälp. Hög ålder, sjukdomar, hemmaboende sjukliga makar och mycket annat kräver att rehabiliteringen läggs upp mer individuellt och att hemförhållandena och möjligheterna att klara sig hemma har högsta prioritet. Därför bör de anslag som blir över när veteranernas skara minskar användas till att förbättra rehabiliteringen och inte skäras bort såsom regeringen föreslår. Också i regeringsprogrammet sägs det att den lagstadgade rehabiliteringen för frontveteraner ska förbättras.

Regeringen föreslår att anslagen till rehabilitering av veteraner sänks med 5,5 miljoner euro trots att det under jubileumsåret med anledning av att det förflutit 60 år sedan fortsättningskriget slutade fattades ett beslut att anslaget ska höjas för att alla frontveteraner årligen ska kunna få rehabilitering, åtminstone närrehabilitering. Nedskärningen är större än vad det årliga bortfallet bland veteranerna hade förutsatt. Anslagen måste också läggas fast med hänsyn till att rehabiliteringsavgifterna höjs. Utan större anslag får allt färre veteraner rehabilitering. Redan nu är det känt att anslagen för i år inte räcker till för rehabilitering till alla frontveteraner som är intresserade. Delegationen för frontveteranärenden har lagt fram en allvarlig appellation för större anslag. Därför måste anslagen för rehabilitering av veteraner ligga kvar på samma nivå som nu.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 623/2005 rd föreslår vi

att moment 33.22.59 ökas med 5 500 000 euro.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

Under den pågående valperioden har den kommunala ekonomin stramats åt oavsett vilket mått man än mäter med. År 2004 fanns det 137 kommuner med negativt årsbidrag, medan antalet ett år tidigare var 64. Inrikesministeriet har räknat ut att antalet i år stiger till fler än tvåhundra. Detta innebär att nästan hälften av kommunerna i vårt land har allvarliga svårigheter med att få sin ekonomi i balans. Samtidigt innebär det att kommunerna har svårigheter med att tillhandahålla högkvalitativa tjänster för sina invånare. När servicen är hotad måste många kommuner strama åt kommunalbeskattningen vilket omkullkastar effekterna av de statliga besluten om skattelättnader.

Till de stora problemen i kommunerna hör att anslagen till det nationella hälsovårdsprogrammet skärs ned och staten beslutat att ta upp lån av kommunerna. Allt detta gör att den kommunala social- och hälsovården kommer i farozonen. Detta gäller till exempel barnomsorgen, hemtjänsten till äldre och primärvården. Om man ser till den justerade kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner har staten fortfarande en skuld på 270 miljoner euro till kommunerna för utgifter inom social- och hälsovården. Av beloppet har regeringen Vanhanen enligt budgetpropositionen för avsikt att nästa år betala 63 miljoner euro. Resten av beloppet tänker regeringen betala 2007 och 2008, alltså delvis in på nästa valperiod. Om staten ska kunna betala tillbaka hela det lån som det har tagit upp av kommunerna inom ramen för statsandelarna till social- och hälsovården måste statsandelarna höjas med 207 miljoner euro.

Dessutom har regeringen beslutat skära i anslagen till det nationella hälsovårdsprogrammet. När riksdagen beslutade om projektet våren 2004 uppgav regeringen att kommunerna ska få 288 miljoner euro för att klara av kostnaderna för projektet. Regeringen Vanhanen har varit snabb i vändningarna och svikit löftet från förra valperioden. I samband med besluten om ramen för statsfinanserna våren 2005 skar regeringen ner anslagen till det nationella hälsovårdsprogrammet med 25—50 miljoner euro. Trots att regeringen i sitt beslut talar om en ny tidsplan handlar det om nedskärningar. Nedskärningen slogs fast vid budgetmanglingen i augusti, som alltså låg till grund för budgetpropositionen för nästa år. I budgetpropositionen minskar anslagen till det nationella hälsovårdsprogrammet med 25 miljoner euro för nästa år. Det är ett beslut som är ödesdigert för vårdgarantin. Speciellt de närmaste åren kommer kostnaderna för det nationella hälsovårdsprogrammet att vara som störst och det beror till största delen på vårdgarantin. Då är kommunerna i stort behov av den statsandel som regeringen har utlovat.

Andra frågor som har kommit upp är tilläggsanslag för att förbättra villkoren för närståendevårdare och utveckla närståendevården. Vi föreslår ett anslag om 4 miljoner euro för detta.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotionerna BM 1267/2005 rd och BM 1268/2005 rd föreslår vi

ett budgetbaserat tillägg på 236 000 000 euro på moment 33.32.30.

37. Statsbidrag till samkommunerna för sjukvårdsdistrikten för kostnader för psykiatrisk vård och rehabilitering av barn och ungdomar samt för kostnader i samband med utvecklandet av de kommunala mentalvårdstjänsterna (fast anslag)

Återigen föreslår regeringen i budgetpropositionen att det fasta statsbidraget till kommunerna ska strykas när det gäller psykiatriska tjänster för barn och unga. Regeringen vill åter en gång knippa ihop anslagen med statsandelarna utan att det avsätts ett särskilt anslag för de psykiatriska tjänsterna. Det är en farlig utveckling och äventyrar barns och ungas möjligheter att få vård i hela landet på lika villkor.

Genom en förordning av social- och hälsovårdsministeriet har man tidigare försökt trygga möjligheterna för unga psykiatripatienter att få en diagnos och komma under vård under en rimlig tid. Det är ett steg i rätt riktning, men de psykiatriska problemen bland barn och unga är fortfarande en mörk verklighet och problemen förefaller inte att ha minskat trots de insatta åtgärderna. Den entydiga signalen från sjukvårdsdistrikten är att många bra vårdrelationer upphör och köerna blir längre om detta öronmärkta anslag försvinner. Medlen går inte bara till psykiatrisk vård utan också till preventiva insatser. Vi har att göra med en långvarig process som måste tryggas för att vi ska få beständiga resultat. Många kommuner tampas med ekonomiska problem och det finns grälla ojämlikheter i resursfördelningen. Av denna anledning är det viktigt att den goda starten på en satsning på psykiatriska tjänster för barn och unga inte stoppas.

Finansutskottet beslutade avsätta ett anslag på 4 miljoner euro under momentet. Anslaget är uppdelat så att 2 miljoner euro går till kostnaderna för rättspsykiatriska utredningar av barn. Följaktligen behövs det ett tilläggsanslag på ytterligare 3 miljoner euro för att anslagsnivån från i år ska vara oförändrad.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 735/2005 rd föreslår vi

att moment 33.32.37 ökas med 3 000 000 euro.

06. Arbetskraftspolitiken

50. Studiesociala förmåner för dem som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (förslagsanslag)

Anslaget ska användas till utbildningsstöd och ersättning för uppehälle för studerande inom arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. På grund av den föreslagna ändringen under moment 34.06.51 minskar behovet av anslag också under det här momentet.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 34.06.50 minskas med 5 000 000 euro.

51. Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (fast anslag)

I sitt program utfäster sig regeringen att ge 100 000 fler personer arbete före valperiodens slut. Traditionell subventionering av sysselsättningen har redan länge varit regeringens sysselsättningspolitiska strategi och anslagen ökar fortfarande för 2006. Trots detta visar ett flertal utredningar att den traditionella stödsysselsättningen nästan inte alls ger de sysselsatta möjligheter att få jobb på den ordinarie arbetsmarknaden efter stödperioden. Sysselsättningsåtgärderna ger bara ett tillfälligt avbrott i arbetslösheten, men efter stödperioden har de sysselsatta eller de som genomgått yrkesinriktad vuxenutbildning inte fått arbete på den öppna arbetsmarknaden. Studier visar att sannolikheten att den som genomgår arbetskraftspolitiska åtgärder får arbete inte är större än för arbetslösa som inte har deltagit i några sådana åtgärder. Den långvariga strukturella arbetslösheten har inte minskat särskilt mycket trots den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Ofta är det så att det försvårar för de arbetslösa att få arbete om de deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Om vi ska få bukt med arbetslösheten behövs det åtgärder som genererar fasta och riktiga arbetstillfällen. Följaktligen är det viktigt att stötta den ekonomiska tillväxten, satsa på förändringar i arbetslivsstrukturen och effektivisera servicen inom arbetskraftsförvaltningen. Det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik för att arbetslöshetsproblemen ska bli mindre, men vår nuvarande arbetsmarknadspolitik har inte lyckats med detta fullt ut. Alltså kan de föreslagna anslagen för arbetskraftspolitiken reduceras. För ett minskat anslag talar också det faktum att anslagen inte används helt och hållet. Dessutom förväntas sysselsättningsutvecklingen förbättras efter sommaren 2006.

Utredningar visar att subventionerad sysselsättning inom privatsektor ger bättre möjligheter för de sysselsatta att få anställning efter stödperioden. Inte minst startpeng för företagare har visat sig vara ett utmärkt sätt att få bukt med arbetslösheten. För i år hade ett anslag på 25 miljoner avsatts för startpeng. Vissa förhandsuppgifter pekar på att anslaget är för litet för att täcka in hela årets behov. Trots det föreslår regeringen att anslaget skärs ned med 3 miljoner euro. Det är ett steg i helt fel riktning. Tvärtom måste anslaget för startpeng höjas från 25 till 30 miljoner euro i budgeten för nästa år. Ökningen kan göras så att 8 miljoner av pengarna för andra anslag under momentet i stället avsätts för startpeng.

Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till budgetmotion BM 1269/2005 rd föreslår vi

att moment 34.06.51 minskas med 35 000 000 euro och

att riksdagen kompletterar motiven till momentet med att 30 000 000 euro av anslaget ska användas till startpeng.

10. Miljövård

63. Främjande av miljövården (reservationsanslag 3 år)

Sommaren 2001 offentliggjordes ett program för skydd av Östersjön. Programmet baserade sig på regeringsprogrammet för statsminister Lipponens andra regering. I regeringsprogrammet var åtgärder för att förbättra det ekologiska tillståndet i Östersjön ett av de högst prioriterade skyddsmålen. I programmet nämns drygt 30 metoder för att förbättra tillståndet i Östersjön. Eutrofieringen är det allvarligaste problemet, och det tar sig uttryck i omfattande algblomning och algröra på stränderna om somrarna. Eutrofieringen är en konsekvens av alltför stor närsaltsbelastning. Belastningen beror på avloppsvatten från glesbygd och samhällena, på jordbruket, trafiken och industrin. Dessutom hotas Östersjön av tilltagande olje- och kemikalietransporter. Det krävs långsiktiga och permanenta åtgärder för att nå en god ekologisk balans och för att bevara mångfalden i Östersjöns sjö- och strandnatur.

Skyddet av Östersjön måste ha högsta prioritet i vår miljöpolitik. Många, däribland WWF i Finland, har uttryckt sin oro för att Finland inte håller sig till målen i Östersjöprogrammet och att arbetet med att lösa eutrofieringsproblemet inte har fortskridit enligt planerna. För målmedvetna insatser krävs det adekvat finansiering, och det räcker inte med bara projektpengar. Om vi vill få gynnsamma och bestående positiva effekter i Östersjön krävs det större anslag och uppdaterad information om tillståndet i Östersjön. I dagsläget finns det mycket information och expertis visavi Östersjön, men det behövs större resurser för att bearbeta informationen till underlag för relevanta miljöbeslut. Det brådskar med en analys av bristerna i skyddet av Östersjön. Det behövs ett tilläggsanslag i budgeten för arbetet med att rätta till bristerna.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 35.10.63 ökas med 1 000 000 euro.

77. Miljövårdsarbeten (reservationsanslag 3 år)

Sedan 2004 har vi haft en ny förordning om avloppsvatten. Den föreskriver att bl.a. alla som bor i glesbygden måste ordna för avloppsvattnet på behörigt sätt. Det finns många olika modeller. För både miljön och människan vore det rationellt att avloppsvatten behandlas samordnat alltid när det är en förnuftig ekonomisk lösning. På många olika ställen i Finland finns det varierande planer för förbättringar i behandlingen av avloppsvatten. Nu vore det ytterst viktigt att också staten sätter in åtgärder på området för att vi ska undvika onödiga lösningar för enskilda fastigheter. Anslagen räcker inte till för mer än en del av de planerade projekten. Därför bör anslaget till miljöarbeten ökas med 4 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 35.10.77 ökas med 4 000 000 euro.

20. Samhällen, användning av områden och naturvård

76. Anskaffning av naturskyddsområden (reservationsanslag 3 år)

Under moment 35.20.76 avsätts anslag för förvärv av naturskyddsområden. Det är viktigt att markförvärven i redan fastställda naturskyddsprogram genomförs. I takt med den nya förordningen om avloppsvatten måste fokus i miljöfrågor sättas på miljöarbeten och förvärven av nya naturskyddsområden skjutas på framtiden. Anslaget under momentet kan reduceras med 5 miljoner euro, som i stället kan användas till att främja miljöarbeten och miljöskydd.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 35.20.76 minskas med 5 000 000 euro.

30. Främjande av boendet

60. Överföring till statens bostadsfond

Som ett led i regeringens bostadspolitiska program för 2004—2006 ska kommunerna i huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo och Vanda) beviljas understöd för fem år i syfte att utveckla förorterna. Medlen kommer från Statens bostadsfond och är tänkta att stötta en ökning i bostadsproduktionen. Stödet ska framför allt gå till kompletteringsbyggande. Stödsystemet främjar i och för sig en hållbar tillväxt i bostadsproduktionen i Helsingforsområdet. I områden med kraftig efterfrågan på bostäder, till exempel i kommunerna i Helsingforsområdet, är det nödvändigt att ha kontroll över samhällsbyggandet. Anslaget, sammanlagt 5 miljoner euro under perioden 2006—2010, är dock otillräckligt i relation till antalet nödvändiga projekt.

Dessutom avviker det högsta stödet, 10 procent av kostnaderna, utan godtagbara grunder från vedertagen praxis. Stöden från Statens bostadsfond, till exempel till kommunalteknik i nya bostadsområden eller varför inte det femåriga stödprogrammet som startar nästa år för att förbättra höghusdominerade områden med sviter av den minskade efterfrågan på aravahyreshus, har konsekvent uppgått till högst 35 procent av kostnaderna. Att de båda nya stödsystemen är av stor vikt visar till exempel att miljöministeriet har föreslagit att stöden ska uppgå till högst 50 procent av kostnaderna. Men bara i det öronmärkta stödsystemet för huvudstadsregionen gick regeringen in för att på ett mycket exceptionellt sätt skära ner den högsta procentsatsen för stödet. Sannolikt kommer städerna i Helsingforsområdet på grund av nedskärningen inte att ha förutsättningar att själva finansiera de planerade projekten.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att det i motiven till moment 35.30.60 framhålls att Statens bostadsfond 2006 får bevilja kommunerna i huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo och Vanda) tidsbundna understöd för specifika bostadsområden för utvecklande av förorterna i synnerhet i anslutning till kompletteringsbyggande till ett sammanlagt belopp på högst 2 000 000 euro och att stödbeloppet utgör högst 35 procent av kostnaderna och att stöden enligt de villkorade förhandsbesluten under 2007—2010 får uppgå till sammanlagt högst 8 000 000 euro.

03. Dividendinkomster

01. Dividendinkomster

Utifrån förhandsuppgifter och utvecklingen under tidigare år kan man anta att statens dividendinkomster 2006 kommer att vara större än vad regeringen har budgeterat. Dessutom behövs det ett tilläggsanslag på 10 miljoner euro till banhållning och det vore då konsekvent att finansiera anslaget med att intäktsföra ett lika stort belopp till staten från vinsten i VR Ab.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 13.03.01 ökas med 60 000 000 euro.

05. Intäktsföring av de statliga affärsverkens vinst

01. Intäktsföring av de statliga affärsverkens vinst

Det behövs ett extra anslag på 10 miljoner euro till basväghållning och det vore konsekvent att finansiera anslaget med att intäktsföra ett lika stort belopp till staten av Vägverkets vinst.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 13.05.01 ökas med 10 000 000 euro.

03. Statens nettoupplåning och skuldhantering

01. Nettoupplåning och skuldhantering

För att betala tvångslånet till kommunerna bör statens nettoupplåning ökas med 280 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 15.03.01 ökas med 280 000 000 euro.

30. Internationellt bistånd

I regeringen Vanhanens program står följande: "I enlighet med målen i FN:s millenniedeklaration strävar regeringen också efter att genom internationella handelspolitiska metoder främja en hållbar utveckling och före år 2015 halvera antalet människor som lever i extrem fattigdom och lider av hungersnöd. Regeringen höjer anslagen för utvecklingssamarbete och har som mål att deras andel av bruttonationalprodukten ska växa till 0,7 % år 2010, dock med beaktande av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Kvaliteten i vårt utvecklingssamarbete, som betonar minskning av fattigdomen samt jämlikhet och utbildning, förbättras i syfte att åstadkomma hållbara utvecklingseffekter." Också i budgeten för nästa år har regeringen skrivit in samma kryphål som i regeringsprogrammet. Anslaget för utvecklingssamarbete höjs mot målet på 0,7 procent "dock med beaktande av den ekonomiska utvecklingen".

Ett sådant kryphål är omoraliskt. När man ser på den ekonomiska situationen kan man alltid välja ut siffror som med hänvisning till den ekonomiska situationen kan åberopas för att inte behöva höja biståndsanslaget tillräckligt. Den av Holkeri ledda utredningen föreslog en årlig höjning på 0,05 procent. Eftersom vi släpar efter i förhållande till detta förslag bör de årliga höjningarna vara något större. En jämn utveckling förutsätter i så fall följande:

Dessa siffror är tagna ur kommentarerna från Servicecentralen för biståndssamarbete.

Hänvisning: Lapintie /vänst m.fl. BM 535/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att i motiveringen till kapitel 24.30 uttalas:

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) mäter i sin årsrapport den mänskliga utvecklingen, och i årets rapport bedömdes hur väl FN:s millenniemål hade uppnåtts. Det oroväckande huvudbudskapet var att utan en omedelbar förändring kommer världen inte att nå de åtta mål som upp-ställdes 2000, till vilka bl.a. hör en halvering av fattigdomen fram till 2015.

Den välmående minoriteten i världen blir allt rikare och den växande mängden fattiga fortsätter att leva i allt sämre förhållanden. Finland och hela mänskligheten är förmögnare än någonsin förr. Trots detta lever också i dagens värld ca 2,5 miljarder människor på mindre än två dollar per dag, och 10 miljoner barn dör årligen i olika sjukdomar som skulle kunna botas eller förebyggas.

Om vi arbetar mer för att minska fattigdomen och andra svåra problem i u-länderna kan vi bi-dra till att minska ojämlikheten i världen. Därigenom hindrar vi samtidigt effektivt uppkomsten av konflikter vilka motverkar den globala säkerheten. Men tyvärr verkar ojämlikheten snarare öka än minska. Räknat från 1990 har de genomsnittliga inkomsterna per capita ökat med 6 070 dollar i de rika länderna. Samtidigt har utvecklingsbiståndet per capita minskat med en dollar i industriländerna.

Minskad fattigdom inverkar direkt dels på tillgodoseendet av u-landsinvånarnas mänskliga rättigheter, dels på allas säkerhet, miljöns tillstånd och möjligheterna till handel.

I budgetpropositionen för 2006 uppställer regeringen som mål att en anslagsnivå på 0,7 % av bni uppnås år 2010, dock med beaktande av den ekonomiska utvecklingen. Biståndsanslagen uppskattas i denna budgetproposition motsvara ca 0,42 procent av bruttonationalinkomsten (bni). Det som regeringen föreslår ligger alltför långt från målnivån på 0,7 procent. Den gällande tidtabellen kommer att skjuta över en stor del av ansvaret för Finlands anslagsökning på nästa regering.

Statsminister Vanhanens regering agerar uttryckligen på det sätt som kritiseras i UNDP-rapporten. Regeringen ökar de redan rikas egendom genom att slopa förmögenhetsskatten i början av nästa år, men ger bara smulor till världens fattiga. Det är sorgligt att regeringen finansierar de rikas skattesänkningar med att öka statsskulden. Om vi ska låna vore den rätta adressaten för dessa pengar snarare de fattiga i u-länderna, som lever under usla förhållanden, än de finländare som redan nu är rika.

Hänvisning: Lapintie /vänst m.fl. BM 534/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 24.30.66 ökas med 50 000 000 euro.

99. Övriga utgifter inom utrikesministeriets förvaltningsområde

22. Utgifter för underhåll av Finlands fredsbevarande styrkor (förslagsanslag)

En majoritet i utskottet har godkänt drygt 3 miljoner euro för utgifterna för EU:s stridstrupper. Vi anser att anslaget inte behövs.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 24.99.22 minskas med 3 195 000 euro från utbildnings- och beredskapsutgifterna för EU:s stridstrupper.

01. Ministeriet och myndigheter i samband med det

51. Vissa ersättningar och understöd som betalas av staten (förslagsanslag)

Grundlagsutskottet har i ett betänkande påpekat att de skoltsamer och Enaresamer som talar ett minoritetsspråk har rätt att använda sitt eget språk inför kommunala myndigheter. Dessutom måste alla officiella beslut och meddelanden också läggas fram på minoritetsspråket. Dessa rättigheter har inte tillgodosetts fullt ut, eftersom det råder brist på översättare och tolkar. För att den rättighet som grundlagsutskottet avser bättre ska kunna tillgodoses föreslår Vänsterförbundets riksdagsgrupp ett tilläggsanslag för inrättande av språkombudsmannatjänster för skoltsamiska och enaresamiska.

Hänvisning: Tennilä /vänst m.fl. BM 1033/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 25.01.51 ökas med 200 000 euro för språkombudsmannatjänster för skoltsamiska och enaresamiska.

10. Domstolsväsendet

23. Omkostnader för övriga domstolar ( reservationsanslag 2 år)

Antalet inkomna ärenden till försäkringsdomstolen har vuxit så gott som varje år. Den genomsnittliga behandlingstiden 2004 var 13,1 månader, och nu uppställer regeringen 14 månader som mål; detta tyder på att behandlingstiden i verkligheten hotar att bli ännu längre än så.

Försäkringsdomstolens största ärendekategorier var arbetslöshetsskydd, studiestöd, olycksfall samt frågor som berör arbets- och folkpensioner. Eftersom dessa frågor inverkar stort på de berördas försörjning vid en relativt låg inkomstnivå är det motiverat att förkorta den genomsnittliga behandlingstiden.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 25.10.23 ökas med 2 000 000 euro för att förkorta försäkringsdomstolens behandlingstider.

30. Juridiska tjänster och offentlig rättshjälp

21. Rättshjälpsbyråernas och konsumentklagonämndens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Konsumentklagonämndens uppgifter kommer att öka i och med att bl.a. bostadsfrågorna kommer att ingå i dess uppgiftsområde. Således bör också anslaget höjas.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 25.30.21 ökas med 2 000 000 euro för konsumentklagonämndens omkostnader.

40. Betalningsstörningar, utsökning och konkursbevakning

21. Exekutionsväsendets och konkursbevakningens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Kampen mot den svarta ekonomin kräver allt mer till följd av gränsöverskridande arbete. Därför krävs det utöver den anslagsökning som föreslås i motion BM 197/2005 rd också andra åtgärder. I en annat motion föreslår vi mer pengar till åklagarmyndigheterna i syfte att nå resultatmålet och effektivisera behandlingen av ekobrott och andra allvarliga brott. Dessutom måste lagstiftningen ändras.

Det krävs nu ett effektivt åtgärdsprogram för att bekämpa den svarta ekonomin. De centrala inslagen bör vara

• ökat ansvar för den som beställer eller upphandlar,
• omvänd skattskyldighet i fråga om mervärdesskatt,
• rätt för arbetsmarknadsorganisationerna att väcka talan, och
• effektivare passagekontroll på byggarbetsplatserna.

Arbetsmarknadsorganisationerna har kommit överens om de allmänna principerna för beställaransvaret, men det praktiska genomförandet måste också avtalas före årsskiftet. Företagens utdrag ur förskottsuppbördsregistret bör ersättas med en skyldighet att kontrollera registreringen i realtid kvartalsvis. Dessutom bör huvudentreprenören kvartalsvis visa upp en förteckning över underleverantörerna och deras personal för skatteförvaltningen.

Införandet av den omvända momsplikten har inte framskridit i Finland, även om staten förlorar skatteintäkter när skatt inte betalas och dessutom innebär det en konkurrensnackdel för hederliga aktörer inom vissa branscher. De ohederliga aktörerna på marknaden kan genom att låta bli att betala skatt erbjuda varor och tjänster till ett lägre pris än normala företag.

Den omvända skattskyldigheten innebär att man i stället för en underleverantör (säljare) fastställer huvudentreprenören (köparen) som skattskyldig när det gäller den skatt som ska betalas för försäljningen av underleverantörstjänster. Detta är särskilt viktigt för att entreprenad nu för tiden innefattar långa kedjor av underleverantörer och underlåtenheten att betala skatter och avgifter ofta förekommer långt ner i kedjan. Fram till dags dato har cirka fem EU-länder övergått till omvänd skattskyldighet; det första landet var Nederländerna.

Även om EG-kommissionen har avvisat tanken på omvänd skattskyldighet har den i praktiken gått med på undantag då det är fråga om att bekämpa den svarta ekonomin. Enligt artikel 27 i sjätte momsdirektivet får rådet enhälligt på förslag av kommissionen bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i detta direktiv, för att förenkla skatteuttaget eller för att hindra vissa typer av skatteflykt eller skatteundandragande.

Även om arbetsmarknadsorganisationernas rätt att väcka talan i första hand påverkar efterlevnad av avtal, har den också en sekundär inverkan på den svarta ekonomin, bl.a. för att man då åtgärdar svartlönerna.

Hänvisning: Immonen /vänst m.fl. BM 197/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 25.40.21 ökas med 1 000 000 euro för konkursombudsmannens byrå för att bekämpa den svarta ekonomin.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

Antalet fångar ökade inte 2004, och den största orsaken till detta var att verkställigheten av förvandlingsstraff för böter nästan helt upphörde på grund av problemen med det nya informationssystemet för utsökning. Antalet dömda fångar ökade ändå med 135 jämfört med året innan. Detta berodde huvudsakligen på att antalet dömda för vålds- och narkotikabrott ökade. Det genomsnittliga fångtalet 2004 var 3 577. Antalet har ökat med ca 30 % från 1999. Antalet livstidsfångar i slutet av 2004 var 104.

I budgeten för 2005 uppskattas antalet fångar till 3 700, men i oktober i år låg antalet redan på 4 014. Däremot finns det bara 3 480 fångplatser. Ett stort problem är också att antalet anställda har dimensionerats utifrån ett fångtal på 3 200.

Att antalet fångar i de slutna anstalterna nu för tiden är större än de fastställda fångplatserna syns bland fångarna i form av rastlöshet och ökat våldsbeteende på anstalterna.

Förra gången det genomsnittliga fångtalet översteg 4 000 var 1987. Därefter sjönk antalet i jämn takt ned till 2 600 fångar. Efter 1999 började antalet stiga igen bland annat till följd av      förändrad brottslighet, strängare rättspraxis och längre fängelsestraff.

Förvandlingsstraffet för böter kommer att vara lindrigare från och med den 1 januari 2006, och därefter kan obetalda böter ersättas med färre fängelsedagar än tidigare. Denna förändring uppskattas sänka antalet bötesfångar med ca 80, med andra ord kommer trängseln i fängelserna inte att påverkas väsentligt.

Regeringen föreslår en skenbar tilläggsinsats till fängelsernas verksamhet på ca 1,5 miljoner euro. I verkligheten kommer denna ökning nästan helt att slukas av anstalternas ökade kapitalhyror. Således innehåller budgeten ingen faktiskt tilläggssatsning på bättre fångvård.

Enligt justitieministeriets egen bedömning är underskottet i fråga om fångvård under innevarande år över fyra miljoner euro. Detta under-skott samt det faktum att den reviderade fängelsestrafflagstiftningen med nya aktiveringskrav träder i kraft i oktober 2006 hade krävt en stor satsning på bättre fångvård och bland annat ett stort personaltillskott för nästa år.

I budgeten utgår man från att fångtalet fortsätter att öka även efter detta år. Samtidigt förutsätter budgeten att fångarnas deltagande i sysselsättnings- och antidrogprogram kommer att öka i enlighet med andan i den nya lagstiftningen. Tyvärr syns dessa budgettankegångar inte i tillräcklig utsträckning i budgetresurserna: även om aktiveringsåtgärderna kräver tillräckliga tillläggsresurser för att lyckas, kommer kostnaderna per fånge trots behovet av det motsatta inte att stiga ens till 2004 års nivå.

Den nya lagstiftning som träder i kraft i oktober nästa år syftar till att ändra de gällande rutinerna och resurserna i riktning mot förebyggande av återfall och uppmuntran till ett icke-kriminellt liv med hjälp av olika aktiveringsåtgärder. En tilläggssatsning i enlighet med lagens anda i ett första skede skulle leda till bestående inbesparingar för samhället på längre sikt. Den nu presenterade budgetpropositionen hotar emellertid att riskera de viktigaste målen med lagreformen. Den tilläggssatsning som görs i propositionen räcker inte heller till för att täcka kostnaderna för de stora organisatoriska förändringar som fängelserna står inför.

Bristerna i hälso- och sjukvården för fångar har redan länge varit uppenbara och också justitieministeriet har uttryckt sin oro för situationen. Under de senaste åren har fångtalet ökat och fängelsernas beläggningsgrad överskrider rejält alla normer. Samtidigt har det inte varit möjligt att bygga ut hälsovårdstjänsterna i motsvarighet till behovet. Inte heller rehabiliteringsåtgärderna har kunnat förbättras.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp strävar efter att förbättra straffade personers möjligheter att leva ett icke-kriminellt liv. Detta är möjligt genom en större planmässighet i straffverkställigheten och lämpligare aktiviteter i samband med den. Avsikten med det föreslagna tilläggsanslaget är också att säkerställa fängelsernas personalresurser samt resurser för en adekvat hälso- och sjukvård för fångar, för aktivitets- och rusmedelsprogram, kontraktsvård, ungdomsstraff samt förbättrad säkerhet för såväl fångar som fångvårdspersonal.

Hänvisning: Sirnö /vänst m.fl. BM 982/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 25.50.21 ökas med 5 000 000 euro, varav 2 000 000 euro euro får användas till fångarnas hälso- och sjukvårdstjänster och 3 000 000 euro till nyrekryteringar samt aktivering av fångar.

74. Arbeten vid öppna anstalter (reservationsanslag 3 år)

Man utgår i budgeten från att antalet fångar som avtjänar sitt straff vid öppna anstalter ökar jämfört med innevarande år.

Samtidigt förutsätter budgeten att fångarnas deltagande i arbetsverksamhet kommer att öka i enlighet med andan i den nya lagstiftningen. Tyvärr syns dessa budgettankegångar nu inte alls i tillräcklig utsträckning i budgetresurserna. Tvärtom minskas resurserna för de öppna anstalterna med cirka en halv miljon, vilket i praktiken innebär att sysselsättnings- och uppehållsutgifterna per fånge minskar från årets 25 600 euro till 23 000 euro. Detta innebär att man inte kommer att kunna ordna någon arbetsverksamhet för det stora flertalet fångar, ca 70 procent.

Den nya lagstiftning som träder i kraft i oktober nästa år syftar till att ändra de gällande rutinerna och resurserna i riktning mot förebyggande av återfall och uppmuntran till ett icke-kriminellt liv med hjälp av olika aktiveringsåtgärder. En tilläggssatsning i enlighet med lagens anda i ett första skede skulle leda till bestående inbesparingar för samhället på längre sikt. Den nu presenterade budgetpropositionen hotar emellertid att riskera de viktigaste målen med lagreformen.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp strävar efter att förbättra straffade personers möjligheter att leva ett icke-kriminellt liv. Detta är möjligt genom en större planmässighet i straffverkställigheten och lämpligare aktiviteter i samband med den. Avsikten med det tilläggsanslag som nu föreslås är också att säkerställa fängelsernas personalresurser och att trygga resurser för fängelsernas arbetsverksamhet.

Hänvisning: Sirnö /vänst m.fl. BM 984/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 25.50.74 ökas med 600 000 euro för tilläggsresurser för personal samt för sysselsättningsåtgärder för fångar.

60. Åklagarväsendet

21. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Vi hänvisar till motiven under moment 25.01.51.

Som en del av kampen mot den svarta ekonomin och av en effektiviserad behandling av ekobrott och andra allvarliga brott måste man också satsa mer på åklagarväsendet.

Hänvisning: Immonen /vänst m.fl. BM 198/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 25.60.21 ökas med 600 000 euro för åklagarväsendets omkostnader för att bekämpa den svarta ekonomin och för att effektivisera behandlingen av ekonomiska och andra allvarliga brott.

01. Inrikesministeriet

21. Inrikesministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

De militära utgifterna och vapenhandeln började öka drastiskt 2001. År 2004 översteg de årliga militära utgifterna i världen gränsen en miljard dollar. Erfarenheterna av dagens konflikter och kriser visar ändå att de militära medlen ger allt mindre säkerhet inför nya hot.

Även om det krävs militär krishantering i vissa fall för att skydda civila och biståndspersonal samt för att skilja åt parterna i en tillspetsad situation är de civila medlen i krishanteringen och krigsförebyggandet alltid primära.

Deltagande i internationell krishanteringsverksamhet utgör en central del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Målet med detta deltagande är att försöka förbättra den internationella säkerheten och att därmed också stärka vår egen säkerhet. En särskild utmaning utgörs av att skapa en snabbinsatskapacitet inom ramen för EU även i fråga om civil krishantering.

Finland deltar för närvarande bl.a. i EU:s krävande civila krishanteringsuppdrag i Aceh. Om Acehoperationen ska lyckas krävs det att experterna har kunskaper om bl.a. nedrustning, polisverksamhet, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och mediebranschen. Finland har dessutom erbjudit sig att delta i att ordna EU:s observatörsutbildning.

I praktiken utgör den ekonomiska satsningen på civil krishantering ändå bara en bråkdel av de medel som reserverats för militär krishantering. För att den civila krishanteringen ska kunna utvecklas och för att vi ska kunna delta i den både inom EU och globalt, måste det också finnas ekonomiska resurser att tillgå.

Det är positivt att man förbättrar den inhemska beredskapen på civil krishantering genom att inrätta ett utbildningscentral i anslutning till räddningsinstitutet. Men det krävs också anslag för dess verksamhet och utveckling.

Budgeten saknar detta anslag. Det krävs resurser för vårt inhemska kunnande, för att utveckla räddningsväsendet, men också till internationell civil krishanteringsutbildning och för samarbetet med olika aktörer, däribland med frivilligorganisationer, och för att stärka dessa organisationers resurser.

Dessutom anslås det 14,4 miljoner euro för civil krishantering under moment 24.99.25, och det anslaget bör lämpligen överföras till samma moment.

Hänvisning: Siimes /vänst m.fl. BM 971/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 26.01.21 ökas med 28 600 000 euro för utbildning i civil krishantering och utveckling av verksamheten.

97. Understöd åt kommuner

Kommunerna har ett trängt läge, servicen blir lidande

Ett rekordstort antal kommuner höjde skattesatsen för i år, och ett nytt rekord sattes när sammanlagt 140 kommuner höjde kommunalskatten för nästa år. Trots detta blir kommunerna allt mer skuldsatta, och allt detta bara för att regeringen prioriterar överdimensionerade skattesänkningar, i synnerhet skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare, och slopande av förmögenhetsskatt för de rika framför den kommunala servicen.

Trots kommunernas ytterst trängda läge föreslår regeringen och godkänner en majoritet i utskottet att kostnadsstegringen kompenseras till 75 procent i statsandelarna. Det räcker inte med höjd kommunalskatt och högre avgifter, också servicen försämras.

I denna reservation föreslås kommunerna få mera pengar under olika moment.

I kommunernas allmänna statsandelar föreslår vi ett tillägg på 57 miljoner euro och till finansieringsunderstödet enligt prövning ett tillskott på 3 miljoner euro.

Social- och hälsovården måste få en indexjustering fullt ut, och dessutom föreslår vi att kommunerna ska få mera pengar för att klara av vårdgarantin. Sammantaget innebär dessa två saker en tilläggssatsning på 101 miljoner euro. Vidare föreslår vi ytterligare 7 miljoner euro till den statliga kompensationen för läkar- och tandläkarutbildningen, dvs. utöver det tilläggsanslag på 5 miljoner euro som utskottet godkänt.

Till statsandelarna på skolsidan föreslog vi ett tillägg på 118 miljoner euro, av vilka 25 miljoner euro för att klasstorleken ska kunna minskas. Också på kultursidan har vi i utskottet framfört krav på ytterligare satsningar.

Sammantaget skulle förslagen väsentligt förbättra kommunernas situation och deras möjligheter att ta hand såväl om barn och ungdomar som om åldringar och den del av befolkningen som är i arbetsför ålder.

31. Allmän statsandel till kommunerna, på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning och övergångsutjämningar (förslagsanslag)

Kommunernas ekonomiska situation har förvärrats ytterligare, och regeringen är inte beredd att i tid betala de statsandelar som kommunerna har rätt till enligt kontrollberäkningar, utan i stället sprids utbetalningarna ut på fyra år. Utvecklingen visar att kommunerna måste kompenseras för kostnadsstegringen fullt ut. Vi föreslår i vår reservation också under vissa andra moment tillläggsfinansiering till kommunerna i syfte att trygga de viktiga välfärdstjänsterna. Sammanlagt 140 kommuner höjer skattesatsen för 2006 — ett nytt rekord efter recessionen. Det tidigare rekordet sattes i fråga om 2005. Och trots detta skuldsätter sig kommunerna.

Hänvisning: Kuoppa /vänst m.fl. BM 362/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 26.97.31 ökas budgetbaserat med 57 000 000 euro.

34. Finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning (fast anslag)

I budgetpropositionen för 2006 föreslås ett anslag på 25 miljoner euro för finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning. Motsvarande anslag enligt bokslutet för 2003 var 47 092 000 euro och enligt bokslutet för 2004 hade 48 068 000 euro använts.

Redan i 2005 års budget hade detta anslag, som är avsett för de mest utsatta kommunerna, sänkts till 30 miljoner euro. Samtidigt som den kommunala ekonomin kännbart försämrats och antalet kommuner som behöver särskilt stöd ökat står staten i beråd att halvera finansieringsunderstödet enligt prövning.

Bedömningarna av kommunekonomins framtidsutsikter visar att kommunernas ekonomiska situation är fortsatt svag och att den fortsatt kraftiga befolkningsomflyttningen ekonomiskt sett är särskilt ödesdiger för kommunerna i östra och norra Finland. Det är obegripligt att regeringen i en sådan situation föreslår en minskning av anslaget trots att allt fler kommuner uppfyller och 2006 kommer att uppfylla villkoren för understöd. Anslaget för finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning måste höjas för att kommunerna ska klara av ens sina lagfästa uppgifter.

Dessutom hänvisar vi till vår motivering under moment 26.97.31.

Hänvisning: Virtanen /vänst m.fl. BM 1183/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 26.97.34 ökas med 30 000 000 euro.

98. Utveckling av regionerna

43. Landskapsutvecklingspengar (reservationsanslag 3 år)

Anslaget används till självständigt utvecklande av näringsverksamheten i regionerna inbegripet åtgärder och program som gäller kompetenscentrum, regioncentrum och stadspolitiken samt regionala samarbetsprojekt. Det är fråga om landskapsutvecklingspengar i enlighet med regionutvecklingslagen som särskilt riktas till stärkt regional kompetens och utveckling.

Eftersom en synnerligen stor del av pengarna är öronmärkta på detta sätt blir det inget över för utvecklingsprojekt utifrån landskapets egna behov. Därför behövs det mer pengar för en höjning av den del av landskapsutvecklingspengarna som inte är öronmärkt. Eftersom den delen har krympt räcker pengarna inte heller till bidrag vid plötsliga strukturomvandlingar.

I 2005 års budget hade 29,9 miljoner euro avsatts för ändamålet, men för inkommande år föreslår regeringen endast 29 880 000 euro. Anslaget för landskapsutvecklingspengar har minskat årligen trots att behovet av finansiering och utvecklingsinsatser inte har minskat.

Hänvisning: Huotari /vänst m.fl. BM 170/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 26.98.43 ökas med 5 000 000 euro för höjning av den icke-öronmärkta delen av landskapsutvecklingspengarna.

10. Militärt försvar

16. Anskaffning av försvarsmateriel (reservationsanslag 2 år)

Regeringen är mycket noga med att hålla sig till de överenskomna utgiftsramarna för budgeten: exempelvis minskas arbetsministeriets anslag med nästan 200 miljoner euro. Däremot växer försvarsbudgeten med 125 miljoner euro, dvs. med 6 procent. Således ger allt tal om nedskärning av försvarsutgifterna en totalt vilseledande bild. Försvarets utgifter har åtnjutit regeringens särskilda skydd.

Det föreslås att anslaget ska höjas med 28,7 miljoner euro i syfte att täcka index- och växelkursförändringarna. Vi har inte kunnat godta detta tillskott.

Budgeten innehåller också en beställningsfullmakt på 547 miljoner euro, som nästa år skulle ge upphov till utgifter på 63 657 000 euro.

Fullmakten innefattar en fullmakt att upphandla minröjningsfartyg. Priset för dem uppgår till ca 300 miljoner euro. Flygvapnets utvecklingsprogram innefattar ny lufttransportkapacitet, förbättring av jaktflygets prestanda och närstridsförmåga och vissa andra projekt. Arméns upphandlingar måste ske långsammare och det föreslagna programmet krympas.

Försvarsmaktens personal ska krympas med ca 1 200 årsverken, eftersom de omfattande materielanskaffningarna innebär att den nuvarande personalen inte ryms inom omkostnaderna.

Hänvisning: Kuoppa /vänst m.fl. BM 365/2005 rd och Tiusanen /vänst m.fl. BM 1084/2005 rd (index- och växelkursförändringar).

Hänvisning: Kuoppa /vänst m.fl. BM 364/2005 rd (materielupphandling)

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 27.10.16 minskas med 28 700 000 euro från nettotillägget på grund av index- och valutakursförändringar.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi dessutom

att moment 27.10.16 minskas med 63 000 000 euro och att beställningsfullmakten för materiell utveckling av försvarsmakten (547 miljoner euro) utgår.

30. Fredsbevarande

Vi föreslår att kapitelrubriken ändras.

21. Omkostnader i hemlandet för fredsbevarande verksamhet (reservationsanslag 2 år)

Budgeten bör inte innehålla något anslag för EU:s insatsstyrka.

Hänvisning: Kuoppa /vänst m.fl. BM 366/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 27.30.21 minskas med 2 500 000 euro.

22. Utrustnings- och förvaltningsutgifter för fredsbevarande verksamhet (reservationsanslag 2 år)

Regeringen föreslår ett ansenligt anslag för utvecklingsprogrammet för krishanteringstrupperna. Avsikten är att anskaffa annan utrustning än den som normalt hör till försvarsmakten. Vi ska inte köpa sådan utrustning för EU:s snabbinsatsstyrka som vi inte ens kan använda för att upprätthålla vår egen säkerhet. Regeringen föreslår under momentet 16 miljoner euro för ytterligare utveckling av krishanteringstrupperna.

Hänvisning: Kuoppa /vänst BM 367/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 27.30.22 minskas med 16 000 000 euro.

07. Pensioner och ersättningar som staten betalar ut

06. Extra pensioner (förslagsanslag)

Årligen beviljas 35 nya extra konstnärspensioner. Allt fler konstnärer saknar en varaktig inkomstkälla och ekonomiska garantier för att kunna utöva sin konst, fast anställning, den sociala trygghet som en fast anställning medför samt pension. I Finland är situationen dålig inte minst för bild- och danskonstnärer. Med låga, oregelbundna och osäkra inkomster har de inte råd att betala för en skälig företagarpension eller social trygghet. Efter att i åratal ha betalat företagarpension kommer det som en överraskning för många att utdelningen bara är några få euro utöver folkpensionen. De extra anslagen avser att öka antalet extra konstnärspensioner från 35 till 55 och antalet journalistpensioner från 10 till 15.

Hänvisning: Laakso /vänst — BM 418/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 28.07.06 ökas med 400 000 euro för att öka antalet extra konstnärspensioner och extra journalistpensioner.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Enligt prognoser går den kommunala ekonomin med underskott hela ramperioden. Nedskärningarna i statsandelar nästa år försvagar ytterligare kommunernas möjligheter att garantera enhetlig och jämlik basservice. De indexjusteringar som kommer den grundläggande utbildningen till godo motsvarar inte ens löneökningarna och kommunerna kommer därför inte att ha tillräcklig finansiering för den grundläggande utbildningen och för en reducering av elevantalet per klass. Det kommer också att bli aktuellt att lägga ner små skolor, särskilt byskolor och att förlänga de minsta skolelevernas skolväg särskilt i regioner där skolvägen redan nu är lång.

Som det nu ser ut kommer klasserna i grundskolan att bli allt större vilket ytterligare försvårar möjligheterna för de barn som kräver specialstöd att klara sig i skolan. Det blir också svårare för lärarna att beakta olika behov hos barnen. Antalet elever som avbryter grundskolan är oroväckande.

Resurserna för stödundervisning och elevvård har under de senaste åren skurits ned kraftigt. Särskilt hårt har nedskärningarna drabbat specialundervisningen. På grund av besparingarna har det i klasserna också integrerats barn som behöver särskild handledning. Samtidigt har gruppstorlekarna hela tiden ökat. För stora grupper är ett verkligt problem som kom till våra skolor till följd av besparingarna under lågkonjunkturen. I de största klasserna undervisar en lärare t.o.m. 36 elever när ett lämpligt antal för en lärare skulle vara ungefär hälften, dvs. högst 20 elever.

På grund av för stora skolklasser är det omöjligt för läraren att tillräckligt beakta alla elevers olika behov. Tillräcklig uppmärksamhet från lärarens sida och interaktionen i undervisningen är av största vikt för dagens barn som lever i ett jäktigt samhälle. När barn och unga försummas i skolan bidrar det till marginalisering som senare blir dyrt både för individen och samhället.

Finländska skolbarn har under de senaste åren i flera internationella mätningar fått utmärkta resultat. Trots detta ökar antalet barn med inlärningssvårigheter. Det är viktigt att erbjuda individuellt stöd särskilt för barn med inlärningssvårigheter. Undersökningar har visat att det går att förhindra marginalisering genom att trygga framgången för barn i skolan. Gruppstorlekarna i den grundläggande utbildningen ska vara rimliga för att lärarna ska ha bättre möjligheter till mera elevinriktad undervisning. I mindre undervisningsgrupper kunde läraren vara mer delaktig i fostran av eleverna och på detta sätt stödja familjerna.

På grund av kommunernas ekonomiska svårigheter finns det risk för att storleken på undervisningsgrupperna ökar ytterligare nästa höst. Redan med den nuvarande gruppstorleken är det nästan omöjligt för läraren att beakta elevens individuella nivå och behov.

Kommunerna måste ges en möjlighet att ordna högkvalitativ grundläggande utbildning. Jämlikhet i utbildningshänseende kräver hög standard på utbildningen och fostringsarbetet, en trygg skola och tillräckliga resurser. Dessutom har vänsterförbundet lämnat in en lagmotion (Lapintie /vänst m.fl., LM 79/2005 rd) om att det bästa sättet att hjälpa barn som mår dåligt är att bestämma om en övre gräns för skolklassernas storlek. En lämplig övre gräns skulle vara 20 elever.

Därför föreslog vi i utskottet en budgetbaserad ökning med 25 miljoner euro.

Hänvisning: Sirnö /vänst m.fl. — BM 987/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.40.30 ökas budgetbaserat med 25 000 000 euro för att minska klassstorleken.

Dessutom föreslog vi 93 miljoner euro för betalning av skulden till kommunerna för justering av kostnadsnivån. Sammanlagt blir det 118 miljoner euro.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.40.30 ökas budgetbaserat med 93 000 000 euro för betalning av skulden till kommunerna för justering av kostnadsnivån.

34. Statsandel för de allmänbildande läroanstalternas och yrkesläroanstalternas samt yrkeshögskolornas anläggningskostnader (förslagsanslag)

På grund av den dåliga kommunala ekonomin har man inte kunnat uppföra eller underhålla skolbyggnader på ett adekvat sätt. I många fall har skolbyggnaderna sådana fuktskador och andra skador ("mögelskolor") att lärarnas och elevernas hälsa äventyras. Kommunerna har naturligtvis inte några ersättande lokaler och saneringarna kan inte genomföras enbart med kommunal finansiering.

Eftersom den rådande anslagsnivån räcker till för finansiering av endast en knapp fjärdedel av alla brådskande saneringsprojekt är det ofattbart att regeringen föreslår ett ännu mindre anslag för detta ändamål nästa år. Anslaget för anläggningsprojekt bör därför höjas så att saneringar och nybyggen kan genomföras planenligt och inom en skälig tid. Byggnadsverksamhet har dessutom en bra sysselsättande effekt, vilket ytterligare kan anföras till stöd för att anslagen i första hand ska riktas till områden där arbetslösheten är störst.

Utskottet har höjt anslaget med 1,1 miljoner euro. Det räcker dock inte till eftersom anslaget efter höjningen är lägre än förra året och året innan. Ökningen borde ha varit 5 miljoner euro. Samtidigt ska bevillningsfullmakten ändras på samma sätt.

Hänvisning: Polvi /vänst m.fl. — BM 736/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.40.34 ökas budgetbaserat med 3 900 000 euroa.

60. Yrkesutbildning

31. Statsandel för läroavtalsutbildning (förslagsanslag)

Läroavtalsutbildning är ett flexibelt sätt att skaffa sig yrkeskompetens och att vid sidan av arbetet avlägga grundläggande yrkesexamen, yrkesexamen eller specialyrkesexamen. Läroavtalsutbildningen passar för både unga och gamla studerande. Genom läroavtal kan man avlägga grundexamen för olika yrkessektorer och dessutom ger det möjlighet till yrkesinriktad tilläggsutbildning. Läroavtalsutbildningen skräddarsys alltid enligt studerandens och arbetsplatsens behov. Läroavtalsutbildning ger resultat eftersom cirka 90 procent av dem som genomgått läroavtalsutbildning får jobb. Utbildningsformen är också effektiv ur arbetsgivarnas synvinkel. Företaget kan utbilda människor snabbt och exakt för de uppgifter där det behöver mera arbetskraft. Dessutom är läroavtalsutbildningen ett bra sätt att föra vidare den latenta kunskapen på arbetsplatsen.

Läroavtalsutbildningens popularitet har ökat år för år och antalet studerande ökat i samma takt. Enligt statistikcentralen deltog 45 300 studerande i examensinriktad läroavtalsutbildning 2003. Dessutom deltog 5 900 studerande i utbildning som inte leder till examen.

Regeringen har i sitt program satt som mål att utveckla kvaliteten på och effektiviteten i den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen med tonvikt på individernas och företagens behov. Dessutom har det i regeringsprogrammet särskilt lovats att mer läroavtalsutbildning anordnas i form av grundläggande yrkesutbildning och tilläggsutbildning. Det minsta som regeringen kan göra är att bibehålla anslaget för läroavtalsutbildning på samma nivå som 2005.

Hänvisning: Kangas /vänst m.fl. — BM 234/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.60.31 ökas budgetbaserat med 5 500 000 euroa.

69. Yrkesinriktad tilläggsutbildning och fritt bildningsarbete

50. Statsandelar för folkhögskolornas driftskostnader (förslagsanslag)

Regeringens politikprogram för medborgarinflytande syftar till att öka medborgarnas medinflytande. Avsikten är att satsa extra mycket på att få lågutbildade, lågavlönade och marginaliserade ungdomar att engagera sig i medborgarsamhället. Det fria bildningsarbetet erbjuder många färdigheter som bereder väg för yrkesutbildning och som behövs i arbetslivet. Som exempel kan nämnas samarbets- och initiativförmåga, kreativitet, flexibilitet och balans. Också vid utbildningen av invandrare spelar det fria bildningsarbetet en stor roll. Men de anslag som föreslås för de olika formerna av vuxenutbildningen är helt otillräckliga. Eftersläpningen i anslagen hotar att leda till högre terminsavgifter. Därför föreslår vänsterförbundets riksdagsgrupp att anslaget för det fria bildningsarbetet höjs så att det motsvarar behovet för att man ska kunna undvika en höjning av terminsavgifterna.

Hänvisning: Tennilä /vänst m.fl. — BM 1035/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.69.50 ökas budgetbaserat med 500 000 euro för att förhindra att terminsavgifterna inom det fria bildningsarbetet höjs.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

Studiestöd till under 20-åriga studerande på andra stadiet som bor själva

Studiepenningen till under 20-åriga högskolestuderande som bor själva påverkas inte av föräldrarnas inkomster men på andra stadiet är föräldrarnas inkomster av betydelse. Detta innebär att studerande på andra stadiet och högskolestuderande utan godtagbar grund behandlas olika.

Det vore hög tid att slopa behovsprövningen av studiepenningen till självboende studerande under 20 år på andra stadiet. Det skulle underlätta dessa studerandes situation. Enligt FPA:s uppskattning skulle slopad behovsprövning i fråga om alla studerande över 18 år som bor själv ha en kostnadseffekt på ungefär 20 miljoner euro. Med ett sådant anslag kunde studiestödssystemet samordnas och studerande på olika utbildningsstadier behandlas lika. Grundlagens 6 § 2 mom. är entydigt på denna punkt: "Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person".

Detta förslag till anslag är viktigt med tanke på en jämlik behandling av de studerande eftersom studiestödet ligger på en klart lägre nivå för studerande på andra stadiet än för högskolestuderande.

Utskottet har nöjt sig med att endast höja gränsen för föräldrarnas inkomster med 15 procent från 1 november 2006, det vill säga alldeles från slutet av året. Trots att inkomstgränserna höjs återstår diskrimineringen. Höjningen av inkomstgränsen ökar utgifterna med 1 miljon euro 2006. För att slopa inkomstbundenheten behövs det ytterligare 19 miljoner euro.

Hänvisning: Valpas /vänst m.fl. — BM 1142/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.70.55 ökas med 19 000 000 euro för att systemet med budgetbaserad behovsprövad studiepenning ska kunna slopas i fråga om självboende studerande på andra stadiet som inte fyllt 20 år.

Höjning av studiepenningen

Enligt FPA:s uppskattning för 2005 får 238 900 studerande studiepenning, varav 150 000 är högskolestuderande och 88 900 studerande på mellanstadiet. Antalet studerande som får bostadstillägg uppskattas till 159 900.

På nuvarande nivå svarar studiepenningen inte mot levnadskostnaderna. Sedan 1995 släpar studiepenningen omkring 15 procent efter den allmänna stegringen i kostnadsnivån. Eftersläpningen i studiepenningen är i själva verket en av de viktigaste orsakerna till de förlängda studietiderna, eftersom studerandena måste förvärvsarbeta vid sidan av sina studier.

Vi föreslår att studiepenningen är

• 47,07 euro i månaden för en hemmaboende högskolestuderande och 25,46 euro i månaden för en hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt så länge den studerande är under 20 år samt 123,46 euro för en högskolestuderande och 74,47 euro för en studerande i någon annan läroanstalt när den studerande har fyllt 20 år,
• 146,98 euro i månaden för en icke hemmaboende högskolestuderande och 97,98 euro för en icke hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt så länge den studerande är under 18 år samt
• 301,77 euro i månaden för en icke hemmaboende högskolestuderande och 248,87 euro för en icke hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt när den studerande har fyllt 18 år eller lever i äktenskap eller är försörjningspliktig.

Hänvisning: Valpas /vänst m.fl. — BM 1141/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.70.55 ökas med 23 930 000 euro för budgetbaserad höjning av studiepenningen räknat från den 1 augusti 2006 så att studiepenningen är

— 47,07 euro i månaden för en hemmaboende högskolestuderande och 25,46 euro i månaden för en hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt så länge den studerande är under 20 år samt 123,46 euro för en högskolestuderande och 74,47 euro för en studerande i någon annan läroanstalt när den studerande har fyllt 20 år,

— 146,98 euro i månaden för en icke hemmaboende högskolestuderande och 97,98 euro för en icke hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt så länge den studerande är under 18 år samt

— 301,77 euro i månaden för en icke hemmaboende högskolestuderande och 248,87 euro för en icke hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt när den studerande har fyllt 18 år eller lever i äktenskap eller är försörjningspliktig.

Ett bostadstillägg för hela året

Studiestödet är i detta nu otillräckligt och därför är det skäl att på olika sätt förbättra och höja det. En förbättring vore att betala ut bostadstillägget året om så att de studerande kan få bostadstillägg under hela kalenderåret, dvs. också under ferierna, om deras inkomster inte överskrider det belopp som föreskrivs i 17 § i lagen om studiestöd. Bortfallet av bostadstillägget under sommarmånaderna orsakar ofta extra försörjningsproblem för de studerande eftersom t.ex. allmänt bostadsbidrag inte beviljas för en så kort tid. De studerande har i många fall varit tvungna att anhålla om utkomststöd för sommarmånaderna. Om bostadstillägget blev ett helårstillägg skulle det underlätta situationen framför allt för dem som studerar också under sommaren eller som inte lyckas få ett sommarjobb. Färre studentbostäder skulle stå tomma. Dessutom skulle kommunernas utgifter för utkomststöd minska.

Undervisningsministeriet bedömer i en utredning (undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior 18:2002) att studiestödet för omkring 35 500 studerande stiger om bostadstillägget kunde fås också under ferierna. Kostnaderna skulle vara omkring 21,5 miljoner euro.

Hänvisning: Valpas /vänst — BM 1140/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.70.55 ökas med 21 500 000 euro för budgetbaserad utbetalning av studiepenningens bostadstillägg under hela kalenderåret.

57. Måltidsstödet till högskolestuderande (förslagsanslag)

De studerandes sociala ställning har inte förbättrats i samma takt som kostnaderna har stigit. Måltidsstödet till studerande släpar påfallande mycket efter. Vänsterförbundets riksdagsgrupp föreslår därför en rejäl höjning av måltidsstödet för studerande.

Måltidsstödet har direkta effekter på de studerandes välfärd eftersom studentlunchen i allmänhet är dagens enda varma rätt. Måltidsstödet inriktas på dem som är i det största behovet av studiestöd, dvs. de heltidsstuderande. Måltidsstödet bör därför höjas från nuvarande 1,47 till 1,70 euro per måltid. Vi föreslår att måltidsstödet till högskolestuderande ökas med 2 600 000 euro och att i momentets motivering nämns att måltidsstödets belopp är 1,70 euro per måltid.

Hänvisning: Siimes /vänst m.fl. — BM 972/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.70.57 ökas med 2 600 000 euro för måltidsstöd till högskolestuderande och

att momentets motivering samtidigt ändras som följer: "Måltidsstödets belopp är 1,70 euro per måltid".

90. Konst och kultur

30. Statsandelar och -understöd för de allmänna bibliotekens driftskostnader (förslagsanslag)

Finansieringen av biblioteken

Regeringens budgetproposition utgår från att merparten av statsandelarna för bibliotek fortfarande finansieras med intäkterna från Veikkaus och avkastningen av penninglotterier. Riksdagen har emellertid i flera års tid i samband med behandlingen av budgetpropositionen ansett att när statens ekonomiska situation blir bättre ska intäkterna från Veikkaus och avkastningen av penninglotterier användas till de ändamål som avses i lotterilagen, dvs. för att främja idrott och fysisk fostran, vetenskap, konst och ungdomsarbete.

I enlighet med riksdagens vilja, som vi vill följa, föreslog vi i utskottet att det anslag som föreslås till statsandelar för de allmänna bibliotekens driftskostnader höjs och att i motiveringen samtidigt konstateras att finansieringen av statsandelarna för biblioteken med tippningsvinstmedel avvecklas under innevarande valperiod.

Hänvisning: Uotila /vänst — BM 1125/2005 rd.

Informationssamhället

Vänsterförbundets riksdagsgrupp understryker bibliotekens betydelse när det gäller att främja jämlikhet och demokrati bland medborgarna. Vår uppgift är att garantera lika villkor för alla att utnyttja informationssamhället och ta del i det. Hittills har vår princip varit att biblioteken har en central roll i detta arbete. Denna lösning har också internationellt sett fungerat bra. Därför är det naturligt att datorer och internet kan användas just i biblioteken där servicen sköts av sakkunniga.

Med tanke på finansieringen är ärendet problematiskt. En gång i tiden fick de kommunala biblioteken en ansenlig summa av staten för anskaffning av maskiner och förbindelser. I dag går oproportionerligt stora summor av bibliotekens årliga budgetar till att regelbundet uppdatera teknologin och programmen. Detta går i allmänhet ut över anslagen för bibliotekens övriga verksamhet. Vänsterförbundet anser att det inte kan vara så att endast biblioteken har ansvar för ett jämlikt informationssamhälle och finansieringen av dess verksamhet.

Informationssamhället får inte digitaliseras på den övriga kulturens bekostnad. Därför måste staten göra en ansenlig satsning för att alla våra bibliotek i framtiden ska ha fasta nätförbindelser. Under de senaste åren har ojämlikheten ökat i allt snabbare takt i våra offentliga bibliotek vad gäller tekniska möjligheter eller närmast bristen på dem. Problemet har speciellt hopat sig till de kommuner i vilka till och med tillgången på kommersiella tjänster har varit obefintlig på grund av ett litet befolkningsunderlag eller kommunernas perifera läge.

Omkring 90 % av dem som använder datanäten är män under 35 år. Utredningar visar att omkring 80 % av dem som utnyttjar datatekniken är män. Biblioteken har en särskild roll när det gäller att stödja flickor och kvinnor i att skaffa sig och upprätthålla datatekniska färdigheter. Detta bör beaktas när bibliotekstjänsterna utvecklas. Det har en avgörande betydelse för vilka tilllämpningar vi vill utveckla och ett hurdant informationssamhälle vi bygger upp.

Målet för kunskapsstrategin för utbildning och forskning (2000—2004) har varit att Finland är ett kunskaps- och interaktionssamhälle i världens framkant. I Biblioteksstrategi 2010 ställs å sin sida årliga ekonomiska mål med vilka biblioteken möter de nya krav som ställs på deras service. I denna strategi var målet för 2004—2005 en tilläggssatsning på sammanlagt 8 miljoner euro för att bland annat kunna föra vidare projekten för informationssamhället enligt önskad tidtabell.

Syftet med projekten är också att ge medborgarna likvärdiga möjligheter att klara sig i en föränderlig omvärld och att förhindra kunskaps- och kompetensmässig marginalisering. Målet är ett medborgarnas informationssamhälle. Därför ska medborgarna genom olika projekt få lära sig att utnyttja den nya informations- och kommunikationstekniken. För att medborgarna ska ha verkliga möjligheter att tillägna sig den nödvändiga kompetensen i informationssamhället och utnyttja dess möjligheter förutsätter det att vårt även internationellt erkända biblioteksnät involveras i projektet. Med nuvarande resurser lyckas det inte.

Hänvisning: Sirnö /vänst m.fl. — BM 991/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.90.30 ökas budgetbaserat med 4 500 000 euro för statsandelar för biblioteken och att 4 000 000 euro av anslaget används till utrustning av allmänna bibliotek med offentliga kundterminaler och bredbandsförbindelser som stöder informationssamhällsprojektet och bidrar till ökad jämlikhet mellan medborgarna.

31. Statsandel och statsunderstöd för teatrars och orkestrars driftskostnader (förslagsanslag)

Höjt pris per enhet för statsandelen för teatrar

Den finländska teatern är ur konstnärlig synvinkel inne i en bra period och finländarna hör till dem i världen som aktivast besöker teatrarna. Däremot har teatrarnas ekonomiska situation blivit sådan att den hotar hela den finländska teaterverksamheten.

Från 2000 till 2005 har statsunderstödet till teatrarna endast ökat 6 % när lönekostnaderna i teatrarna samtidigt har ökat omkring 16 %. Eftersom arbetskraftskostnaderna utgör merparten av teatrarnas utgifter har det offentliga stödet till teatrarna sedan 2000 således reellt minskat omkring 10 %. Budgeten för 2005 har ytterligare stärkt denna utveckling.

Enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (635/1998) beviljas huvudmannen för ett museum, en teater och en orkester statsandel för de driftskostnader som föranleds av nämnda funktioner till 37 % av det belopp som fås när det antal kalkylerade årsverken som fastställts för huvudmannen för ett museum, en teater och en orkester multipliceras med det pris per enhet som bestämts per årsverke för verksamheten.

Regeringen föreslår att priset per enhet för teatrarna indexhöjs på samma sätt som alla andra statsandelar: 2,4 %. Priset per enhet för teatrarna, som har varit det samma i fyra år, höjs nu till 30 948 euro. Eftersläpningen i priset har ackumulerats under åren och förblir det oaktat betydande. Regeringens förslag leder till att klyftan mellan priset per enhet, som används som beräkningsgrund för statsandelen, och de verkliga kostnaderna fortsätter att växa nästa år.

Situationen har blivit ohållbar eftersom teatrarna inte klarar ekonomin. Det offentliga stödet har ända sedan 1990-talet släpat efter den allmänna kostnadsnivån och skillnaden har hela tiden blivit större; det leder oundvikligen till att teaterutbudet minskar och sysselsättningsproblemet inom branschen drivs till sin spets. Det betyder också att det finns ett akut hot mot att kunna bevara ett regionalt täckande teaternätverk.

Teatrarna har tacklat problemen med eftersläpningen i det offentliga stödet i förhållande till utgiftsökningen genom att öka biljettinkomsternas andel: teatrarna har höjt biljettpriserna, effektiviserat försäljningen och undvikit att ta risker med programvalet. Den här vägen har nu nått sitt slut. Det enda som återstår att göra är att minska på personalen och dra in på verksamheten.

Å andra sidan understryker regeringen i sitt program betydelsen av sysselsättning och regionalpolitik. Teatrarna erbjuder ett utomordentligt medel att genomföra dessa mål: omkring 70 % av teatrarnas kostnader är lönekostnader, och vårt teaternätverk sträcker sig från Helsingfors till Rovaniemi och från Raumo till Joensuu och täcker således in största delen av vårt land.

Enligt budgetpropositionen för nästa år kommer teatrarna äntligen i samma kategori som museer och orkestrar i fråga om nivån på det pris per enhet som används som beräkningsgrund för statsandelen när indexförhöjningen blir 2,4 %. Detta kommer emellertid inte att rätta till de stora skillnaderna som uppkommit under tidigare år för teatrarnas del. Som Vänsterförbundets riksdagsgrupp ser det bör därför eftersläpningen i stödet till teatrarna rättas till genom att priset för årsverken som använts som beräkningsgrund för statsandelen höjs till dess rätta nivå i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2006 i riksdagen.

Ökat statsunderstöd till teatrarna är en utmärkt metod för att sysselsätta och förebygga uppkomsten av stora skillnader mellan olika delar av landet.

Regionteaterverksamheten

Vi har i Finland fem teatrar som bedriver regionteaterverksamhet. Teatrarnas verksamhet täcker in ett område som är större än halva Finland. Teatrarna erbjuder invånarna i glesbygden en möjlighet att njuta av högklassig teaterkonst. Dessutom arrangerar teatrarna utbildning i scenkonst och konsten att uppträda både för amatörer och skolelever.

De regionala teatrarnas verksamhetsområde i norra och östra Finland är ett stort glesbebyggt område där avstånden är långa. Åbo Svenska Teater verkar inom skärgårdsområdet där förbindelserna är besvärliga. I små kommuner kan ett besök av en regional teater vara den enda chansen för barn och unga att träffa yrkeskonstnärer på hemorten och därför är dessa besök viktiga för att öka den regionala jämlikheten på kulturens område.

Regionteatrarna får behovsprövat statsunderstöd av undervisningsministeriet. Stödet fastställs årligen efter att statsbudgeten har blivit fastställd. Regionteaterverksamheten förutsätter att teatrarna bedriver ett långsiktigt planerings- och utvecklingsarbete. Det behovsprövade understödet är emellertid en finansieringsmodell som inte medger långsiktig planering. Kommunernas växande ekonomiska problem utgör också ett hot för teaterverksamheten. I praktiken betalar de kommuner där teatrarna finns största delen av kostnaderna för regionteaterverksamheten och när den ekonomiska situationen stramas åt går det lätt så att trycket på att skära ner regionteaterverksamheten ökar på orten.

Regionteaterverksamhetens framtid säkras bäst med en separat lag och genom att finansieringen flyttas från moment 29.90.52 till moment 29.90.31 Statsandel och statsunderstöd för teatrars och orkestrars driftskostnader.

Hänvisning: Sirnö /vänst m.fl. — BM 993/2005 rd (enhetspris).

Hänvisning: Huotari /vänst m.fl. — BM 173/2005 rd (regionteaterverksamhet).

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.90.31 ökas budgetbaserat med 3 300 000 euro för att höja det pris per enhet som används som beräkningsgrund för statsandelen för teatrarna och för att stödja och permanenta regionteaterverksamheten.

33. Statsandelar och -understöd för kulturverksamhet i kommunerna (förslagsanslag)

Vänsterförbundets riksdagsgrupp anser att kulturen är en väsentlig del av en människas liv. Därför måste alla i Finland oberoende av var de bor och vilken förmögenhetsnivå de har ha möjlighet att utnyttja kulturtjänster och själv ta del i kulturverksamhet. Kultur är att växa som människa, att vara människa.

Frivillig kultur- och konstverksamhet stärker människans egen kulturella identitet och gör det lättare att gestalta omvärlden, ofta också ur ett färskt perspektiv. Kommunernas kulturverksamhet har mycket att göra inom detta område.

Det är lika viktigt att värna om den kulturella mångfalden som det är att värna om naturens mångfald. Anslagen för konst och kultur utgör en så liten del av statens och kommunernas budgetar att man inte kan lösa finansieringsproblemen inom social- och hälsovården genom att minska på kulturanslagen.

Det är paradoxalt att den psykiska hälsan inte ökar när det materiella välståndet växer. Genom kultur och konst kan människor få ett innehåll i sitt liv.

Biblioteken, museerna, teatrarna, det fria bildningsarbetet, skolorna och de läroinrättningar som erbjuder grundutbildning i estetiska ämnen utgör ett regionalt täckande nätverk av kulturinrättningar. Genom att vidareutveckla det kan konsten och kulturen göras tillgänglig för alla medborgare. Staten och kommunerna måste tillsammans se till att detta nätverk inte vittrar sönder.

Den ekonomiska krisen i kommunerna har redan nu lett till att kommunerna inte anställer professionella kulturproducenter. Det är också en försörjningsfråga för människor inom kulturbranschen.

Nu är det dags att satsa på våra gemensamma kulturtjänster, deras kvalitet, innehåll och tillgänglighet. Därför föreslog vi i utskottet att anslagen för statsandelar och -understöd för kulturverksamhet i kommunerna höjs.

Hänvisning: O. Ojala /vänst m.fl. — BM 705/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.90.33 ökas budgetbaserat med 3 000 000 euro för högre statsandelar och -understöd för kulturverksamhet i kommunerna.

51. Stipendier åt konstnärer, författare och översättare (förslagsanslag)

Konsten har genom tiderna levt med stöd av konstmecenater. Men forna tiders konstmecenater är ingen lösning för att finansiera våra dagars kultur. Vårt ovanliga språk, vår särpräglade kultur och vårt fåtaliga folk bidrar också till att vi saknar en egentlig bas för kommersialiserade och multinationella kulturproduktioner. När Europa integreras och världen krymper är det viktigare än någonsin att vi stöder kulturen med offentliga medel.

Men vi har inga levande konstnärer och mästare om de professionella konstnärerna saknar möjligheter att arbeta, leva och exempelvis vara sjuka och att avgå med pension. Det anslag vi föreslår ska höja antalet stipendieår för statens konstnärsstipendium enligt lagen om konstnärsprofessurer och om statens konstnärsstipendier (734/1969) från 445 till 500.

Hänvisning: Uotila /vänst — BM 1126/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.90.51 ökas med 1 250 000 euro för ökning av antalet konstnärsstipendieår.

52. Tippnings- och penninglotterivinstmedel för främjande av konsten (förslagsanslag)

Statsrådets konst- och konstnärspolitiska principbeslut godkändes i mars 2003. Principbeslutet baserar sig på programmet TAO som ingick i regeringsprogrammet för Lipponens andra regering och beslutet föregicks av ett brett samråd med aktörerna inom konst- och kulturbranschen. I principbeslutet konstaterar regeringen att "Publikunderlaget för inhemsk film har breddats och den tekniska utvecklingen ger fortsatta utvecklingsmöjligheter. Filmproduktionen har inte bara en kulturell betydelse, utan även ekonomiska och sysselsättande effekter. Den inhemska filmens mångsidighet och kvalitet säkras. Även filmexporten bör stödjas."

I samband med principbeslutet lovade undervisningsministeriet göra upp en strategi och ett handlingsprogram för det audiovisuella området som sträcker sig fram till 2010. Statsminister Vanhanens regering har på ett berömligt sätt aktivt arbetat för att nå målen i programmet TAO, men den höjning som regeringen föreslår för nästa år och som visserligen går i rätt riktning garanterar inte att filmproduktionen ens kan bevaras på nuvarande nivå. Detta beror på att en del av producenterna har lärt sig att manipulera systemet med efterhandsstöd till filmproduktionen, som skulle vara ett tillfälligt system.

På grund av efterhandsstödet inleds i år produktionen av omkring åtta filmer i stället för femton. Finlands filmstiftelse beviljar ett minimistöd för att få i gång så många projekt som möjligt och är sedan tvungen att i efterhand betala fullt stöd. Det uppstår konstgjord årlig fluktuation i branschen. Ur producentens synvinkel är efterhandsstödet praktiskt därför att stödet inte behöver användas till ny produktion, om inte producenten vill göra det. Eftersom systemet med efterhandsstöd har blivit permanent under innevarande regeringsperiod vore det befogat att se över lagstiftningen till denna del. Vänsterförbundets riksdagsgrupp vill emellertid i varje fall i detta skede bevara möjligheterna att producera och distribuera finländska filmer.

Hänvisning: Sirnö /vänst m.fl. — BM 994/2005 rd.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi

att moment 29.90.52 ökas med 1 000 000 euro för produktion och distribution av finländska filmer.

40. Fiskeri-, vilt- och renhushållning

42. Ersättning för rovdjurs skadegörelse (reservationsanslag 2 år)

Gråsälsstammen ökar med 10 procent per år. När den räknade stammen i Östersjön är cirka 17 600 sälar innebär detta en ökning med cirka 2 000 individer per år. Vikarstammen ökar långsammare (ca 5 procent per år) och är starkt koncentrerad till Bottenviken.

Skadorna som den starkt växande sälstammen orsakar fiskarna är omfattande. Utan ersättning för skadorna äventyras fiskerinäringen.

Sälstammen i Östersjön finns enbart i finska och svenska vattnen. Därför ska Finland så snart som möjligt inleda förhandlingar med Europeiska unionens kommission för att den ska tillåta ersättningarna.

Hänvisning: Immonen /vänst — BM 201/2005 rd (ersättning för sälskador).

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 30.40.42 ökas med 2 000 000 euro för ersättning av sälskador.

51. Främjande av fiskerihushållningen (reservationsanslag 2 år)

Ökningen av gråsälsstammen har medfört svårigheter för fiskerinäringen. I många fiskeområden har gös- och sikfiske på hösten slutat helt och hållet eftersom sälarna äter upp fiskarna och river sönder näten. Stödet för anskaffning av sälbeständiga ryssjor ska fortsätta också under det nya strukturprogrammet för fiskerihushållningen 2007—2013.

Hänvisning: Immonen /vänst — BM 203/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 30.40.51 ökas med 1 000 000 euro för att stödja anskaffning av sälbeständiga ryssjor.

Säljägarutbildning

För tre decennier sedan var sälstammen i Östersjön hotad. Miljögifter och jakt decimerade stammen så att den var hotande liten. Sedermera har sälstammen återhämtat sig och man försöker reglera den med jakttillstånd, precis som andra vilda djurstammar. Sälen är svårjagad och därför är det motiverat att höja jägarnas yrkeskompetens för att minska inhuman jakt.

Hänvisning: Immonen /vänst — BM 202/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 30.40.51 ökas med 500 000 euro för att höja säljägarnas kompetens och den vägen minska inhuman jakt.

24. Vägförvaltningen

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Vägtrafiken är den mest betydande trafikformen i vårt samhälle. Cirka 68 procent av varutransportarbetet och cirka 95 procent av persontransportarbetet äger rum på vägarna. I regeringsprogrammet konstateras att Finlands trafiknätverk ska hållas i skick och dess kapitalvärde bevaras. I budgetpropositionen för 2006 reserveras ett anslag om 578,3 miljoner euro för basväghållningen. Finansieringen är dock inte tillräcklig med tanke på behoven av investeringar i basväghållningen till följd av förändringarna i samhällsstrukturen och den ökade trafiken.

Ett fungerande vägnät är av primär vikt i medborgarnas vardag. Det är också ett av regionalpolitikens viktigaste instrument. En smidig och säker trafik bör tryggas genom en tillräcklig finansiering. Vägförvaltningen tar i sitt temaprojekt Säkerhetsinvesteringar i huvudvägarna upp trafiksäkerhetsförbättrande investeringar i syfte att åtgärda funktionella problempunkter inom huvudvägnätet eller de första faserna av stora projekt. I projektet ingår preliminärt 13 objekt som täcker en sträcka på totalt omkring 60 kilometer. Objekten finns på de mest högtrafikerade huvudvägsavsnitten där antalet allvarliga olyckor är stort. Ambitionen är att inverka framför allt på antalet allvarliga frontalkrockar.

Vi omfattar utskottsmajoritetens ståndpunkt att trafiksäkerhetsförbättrande projekt bör prioriteras, särskilt vägar för gång-, cykel- och mopedtrafik.

Utskottet tar också upp det faktum att broar i dåligt skick försvårar trafiken och särskilt tunga transporter. Utskottet har i sitt betänkande tagit in en bedömning om att det redan finns 1 200 broar i dåligt eller mycket dåligt skick och att 100 av dem försvårar den tunga trafiken.

Utskottet har ökat anslaget med 7 850 000 euro. Beloppet är dock inte tillräckligt. Av ovan nämnda orsaker behövs dessutom finansiering för att genomföra ministerarbetsgruppens telematikpaket.

Våren 2005 drabbades Lappland och de allmänna vägarna där av ovanligt starka översvämningar. Översvämningarna förorsakade trafikstopp och skador på allmänna vägar och broar inom avrinningsområdena för bl.a. Tana älv, Ivalo älv, Ounasjoki och Torne älv. Lapplands vägdistrikt har finansierat brådskande översvämningsreparationer med medel som planerats och reserverats för övrig väghållning. Det hämnar sig oundvikligen under de kommande åren genom att vägnätets skick försämras.

Hänvisning: Kangas /vänst m.fl. — BM 237/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.24.21 ökas med 10 000 000 euro varav 800 000 euro för reparation av översvämningsskador i Lappland och 2 000 000 euro för att inleda de temapaket för telematik och främjande av kollektivtrafiken i huvudstadsregionen som ministerarbetsgruppen föreslagit.

78. Vissa vägprojekt (förslagsanslag)

Vi hänvisar till det som sagts ovan i motiveringen till huvudtiteln. I den första korgen ingår ytterligare sex projekt som det inte fattats startbeslut om. Vi anser att de två mest brådskande projekten, dvs. riksväg 4 vid Kemi med broar och stamväg 51 mellan Kyrkslätt och Stensvik nödvändigt måste inledas redan 2006.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.24.78 ökas med 10 000 000 euro för att inleda de två mest brådskande projekten, riksväg 4 vid Kemi med broarna och stamväg 51 Kyrkslätt—Stensvik i ministerarbetsgruppens första korg.

25. Statsbidrag för väghållningen

50. Statsbidrag för underhåll och förbättring av enskilda vägar (reservationsanslag 3 år)

De enskilda vägarna utgör en viktig del av vårt trafiksystem och det är nödvändigt att underhålla dem för ärende- och pendlingstrafik men också för industrins och näringsverksamhetens transporter.

Ansvaret för kostnaderna för underhåll av enskilda vägar har allt mer överförts på vägdelägarna. Kommunernas svaga ekonomiska ställning har lett till att kommunerna ger allt mindre stöd i förhållande till behovet att underhålla enskilda vägar.

Hänvisning: Kuoppa /vänst m.fl. — BM 373/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.25.50 ökas med 6 000 000 euro.

30. Sjöfartsverket

78. Vissa vattenvägsprojekt (förslagsanslag)

Enligt beräkning kommer det att finnas 500 kilometer dåliga farleder för handelssjöfart nästa år. Dessutom har kontrollmätningar avslöjat att farlederna ställvis har grundats upp inte minst längs Bottniska vikens stränder, vilket försämrar trafiksäkerheten.

Därtill är det viktigt att temapaketet för sjöfart genomförs och att kontrollmätningar utförs i farlederna.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.30.78 ökas med 2 000 000 euro för att få i gång temapaketet för upprustning av farleder.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

I regeringen Vanhanens program hävdas att regeringens politik grundar sig på hållbar utveckling. Spårtrafiken är en lågförorenande, energiekonomisk och säker trafikform och ligger därmed i linje med en hållbar utveckling. De medel som avsatts för ersättningsinvesteringar av grundförbättringsnatur i bannätet har minskat avsevärt under detta årtionde. Den negativa utvecklingen har lett till ökade trafikbegränsningar tvärt emot målet för banhållningens servicenivå i regeringsprogrammet.

I budgetpropositionen för 2006 uppgår ersättningsinvesteringarna totalt till 138 miljoner euro. Det räcker inte till, för enligt expertbedömningar behövs det årligen 170 miljoner euro för ersättningsinvesteringar. Om medel inte kan utverkas hotar grundförbättringsarbetena på flera banavsnitt att skjutas fram med många år.

Bristen på finansiering ökar dessutom säkerhetsriskerna och gör trafiken mindre pålitlig. På svaga banavsnitt måste vikt- och fartbegränsningar införas. Det är klart att sådana försämringar kommer att påverka kundnöjdheten och tågtrafikens image lika väl som frakt- och passagerarvolymerna och VR:s lönsamhet.

Bannätets skick försämras i snabb takt. Det kommer att betyda nya fart- och viktbegränsningar på många banavsnitt. Begränsningarna gör att både gods- och persontrafiken fungerar sämre. Det inverkar i sin tur negativt på industrins konkurrenskraft och persontrafikens popularitet. Därmed finns det risk för att trafiken i allt större utsträckning flyttar över till landsvägarna och det försämrar bl.a. VR:s lönsamhet. Det inverkar i sin tur negativt på säkerheten och miljön.

Utskottet har höjt anslaget med 6 050 000 euro, men det räcker ändå inte till.

Hänvisning: Uotila /vänst m.fl. — BM 1128/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.40.21 ökas med 15 000 000 euro, varav 2 000 000 euro för att få i gång temaprojektet för att främja godstrafiken på järnvägarna i östra Finland.

51. Luftfartsförvaltningen

21. Luftfartsförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

För myndighetsuppgifter behövs 3 miljoner euro, som dock inte finns i regeringens proposition. Det betyder att avgifterna för prestationer till utomstående måste höjas fyrfaldigt, vilket försvårar inte minst de minsta företagens verksamhet.

Utskottet har ökat momentet med 1 miljon euro, vilket ändå inte räcker till.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.51.21 ökas med 2 000 000 euro.

60. Köp av tjänster, ersättningar och stöd för kollektivtrafik

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år)

Regeringen utfäste sig i sitt program att arbeta bl.a. för att förbättra kollektivtrafikens villkor och tjänster och att öka finansieringen till kollektivtrafiken. Nu måste en majoritet i utskottet ändå erkänna att "anslagsramen för kollektivtrafiken i praktiken från första början varit knapp och att anslaget för köp av tjänster har minskat". Kan man säga det tydligare!

Utskottet noterar att anslagen för kollektivtrafik har skurits med omkring 10 procent eller ca 7 miljoner euro.

Utskottet understryker att tätortstrafiken längs huvudbanan och genbanan kommer att ordnas så att den genuint betjänar framför allt pendeltrafiken. Men något förpliktande uttalande kommer utskottet inte med.

År 2004 användes enligt bokslutet 82,5 miljoner euro, för 2005 avsattes drygt 81 miljoner euro och för nästa år föreslås bara 74,5 miljoner euro. Utskottet har ökat momentet med 6,5 miljoner euro, vilket betyder att anslaget stiger till drygt 81 miljoner euro. Men det räcker inte till.

Hänvisning: Tiusanen /vänst m.fl. — BM 1096/2005 rd.

Hänvisning: Kauppila /vänst m.fl. — BM 289/2005 rd (köp av regionala busstrafiktjänster).

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.60.63 ökas med 2 000 000 euro.

Kollektivtrafiken i huvudstadsregionen och i Tammerfors- och Åboregionen

Utskottet påpekar att omkring 70 procent av alla kollektivtrafikresor görs i huvudstadsregionen, Tammerfors och Åbo och att SAD-området ensamt svarar för 60 procent. Trafiken i de här regionerna grundar sig på biljettintäkter och kommunal finansiering. Däremot stöder staten t.ex. i Bryssel kollektivtrafiken med 56 procent av kostnaderna, i Amsterdam med 66 och i Madrid med 53 procent.

Utskottet åskådliggör ytterligare situationen i Finland med uppgift om att staden i Helsingfors betalar 47 procent av kollektivtrafikkostnaderna och anvisar mer än 90 miljoner euro för den nästa år, medan regeringen föreslår omkring 75 miljoner euro i stöd till kollektivtrafiken i hela landet. Utskottet anser — också om det inte kommer med något uttalande i saken — att kollektivtrafiken i huvudstadsregionen och i Tammerfors och Åbo bör stödjas med statliga medel och att regeringen bör räkna med det i budgeten för 2007.

Hänvisning: O. Ojala /vänst m.fl. — BM 706/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.60.63 ökas med 1 000 000 euro till stöd för kollektivtrafiken i SAD-området samt i Tammerfors- och Åbo-regionen.

80. Meteorologiska institutet

21. Meteorologiska institutets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

President Ahtisaaris arbetsgrupp för naturkatastrofen i Asien konstaterade att kommunikationsministeriet bör se till att det i Finland upprättas ett varningssystem med kontinuerlig jourberedskap för att ge akt på uppkomsten av naturkatastrofer och deras konsekvenser.

Meteorologiska institutet har i samråd med Havsforskningsinstitutet, Finlands miljöcentral och Helsingfors universitets seismologiska institution utarbetat en nationell plan för ett varningssystem för naturkatastrofer (LUOVA). Systemet ska förvarna finska myndigheter och medborgare om hotande fenomen, ge akt på naturkatastrofer i ett globalt perspektiv, hjälpa till att göra en riktig lägesbedömning och möjliggöra för myndigheterna att snabbt rycka ut.

Regeringen har inte föreslagit något anslag för ändamålet. Utskottet nöjer sig i sitt betänkande med att uttala sin åsikt till stöd för projektet, men anvisar ändå inget anslag.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 31.80.21 ökas med 1 000 000 euro för upprättande av ett nationellt varningssystem för naturkatastrofer.

40. Konsument- och konkurrenspolitik

31. Ersättning för ordnandet av ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (reservationsanslag 2 år)

Hittills har den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen bara tagit sig an skuldregleringar. År 2005 började enheterna för ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning mera systematiskt planera den ekonomiska rådgivningen och delvis också genomförandet. I takt med att utbudet av krediter ökar och utbudet av olika slag av krediter breddas är det viktigt att man genom ekonomisk rådgivning försöker förebygga överskuldsättning. Men anslaget har minskat. Enligt bokslutet för 2004 användes 5,8 miljoner euro till ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning mot 5,3 miljoner euro i år. Nu föreslår regeringen att anslaget ytterligare ska minskas med en miljon euro. Det kan inte anses ändamålsenligt.

Hänvisning: Immonen /vänst m.fl. — BM 205/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 32.40.31 ökas med 1 300 000 euro.

60. Energipolitik

40. Energistöd (förslagsanslag)

Finland ser ut att halka efter sitt åtagande enligt Kyotoprotokollet och Europeiska unionens gemensamma avtal om bördefördelning, där det sägs att våra utsläpp av växthusgaser under uppföljningsperioden måste hållas under nivån för 1990.

Men i kapitlet energipolitik under handels- och industriministeriets förvaltningsområde i budgeten för 2005 ges inga verkliga möjligheter till effektiva åtgärder för att utveckla energiekonomin i en miljövänligare riktning och inte heller för att införa förnybar energi.

Demonstrationsstödet ingår fortfarande inte i energistödet. Demonstrationsstödet är ett specialstöd som statsmakten deltar i med en större proportionell andel än normalt på grund av projektets särskilda värde. Med hjälp av demonstrationsstödet kan man effektivare och snabbare främja införandet av förnybar energi, vilket också ställs som krav i den nationella klimatstrategin. Att demonstrationsstödet saknas i budgeten betyder i sin tur att stora specialprojekt fördröjs.

Hänvisning: Tiusanen /vänst m.fl. — BM 1098/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 32.60.40 ökas med 8 000 000 euro för ökat energistöd och demonstrationsstöd.

17. Utkomstskydd för arbetslösa

51. Grundskydd i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa (förslagsanslag)

Jämkad arbetslöshetsförmån

Trots att sysselsättningen har förbättrats något är arbetslösheten fortfarande ett problem i hela Finland. Regeringen har genom sina åtgärder försökt lösa problemet men effekterna är än så länge blygsamma. För att åtgärda situationen behöver vi således nya sätt att förbättra tillgång och efterfrågan på arbetskraft och att uppmuntra de arbetslösa att ta emot allt arbete som erbjuds.

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan jämkad arbetslöshetsförmån betalas till personer i kortvariga anställningar. Många personer uppger dock att arbetsinkomsten även tillsammans med den jämkade arbetslöshetsförmånen understiger nettoinkomsten för en helt arbetslös person. Situationen påverkas ofta av kostnader för inkomstens förvärvande och arbetstidens eller anställningsförhållandets längd. Förmånen bör göras mer sporrande.

Hänvisning: Huotari /vänst m.fl. — BM 175/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.17.51 ökas budgetbaserat med 10 000 000 euro för att göra den jämkade arbetslöshetsförmånen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa mer sporrande.

Nivån på grunddagpenningen

Strukturen på arbetslösheten har blivit problematisk. Nästan hälften av alla arbetslösa tvingas klara sig på grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Antalet personer med långvarig eller återkommande arbetslöshet är stort och det är osannolikt att de får plats på arbetsmarknaden utan särskilda stödåtgärder. Också för dem som för första gången kommer ut på arbetsmarknaden är situationen ogynnsam.

Det är nödvändigt att förbättra utkomsten under arbetslöshet för att så många som möjligt av de arbetslösa som hotas av utslagning fortsatt ska kunna stå till arbetsmarknadens disposition. En arbetslös klarar inte av att planera sin framtid på sikt om han eller hon inte har en adekvat grundläggande trygghet.

De svaga ekonomiska tillväxtutsikterna gör att vi inte kan vänta oss någon snabb förbättring i sysselsättningsläget inom den närmaste framtiden. Det är fullt möjligt att den totala arbetslösheten till och med ökar med tillspetsade strukturella arbetslöshetsproblemen som följd. Också därför bör det underlättas för dem som har det svårast på arbetsmarknaden.

Hänvisning: Mustajärvi /vänst m.fl. — BM 585/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.17.51 ökas med 16 000 000 euro för en budgetbaserad höjning i grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

19. Pensionsförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen (förslagsanslag)

Höjning av folkpensionen

Vänsterförbundet anser att den fulla folkpensionen bör höjas med 20 euro i månaden från den 1 januari 2006. Också änkepensionens kompletteringsbelopp, avträdelsestödets kompletteringsdel och generationsväxlingspensionens kompletteringsdel behöver höjas med 20 euro.

Vårt förslag att nivån på folkpensionen bör höjas är ett led i Vänsterförbundets program mot fattigdom och utslagning.

Hänvisning: Polvi /vänst m.fl. — BM 744/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.19.60 ökas med 147 000 000 euro för budgetbaserad höjning av folkpensionerna med 20 euro i månaden från den 1 januari 2006.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. (33.32.30 och 35) Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

Grunderna för bestämning av utkomststödet i fråga om barnbidraget för familjens första barn

I 2004 års budget höjde riksdagen på regeringens förslag barnbidraget för familjens första barn med tio euro per månad och ökade barnbidraget för ensamförsörjare med ytterligare tre euro per månad. Det ökade barnbidraget kom väl till pass i många familjer med små inkomster.

Höjningen av barnbidraget för familjens första barn från 90 till 100 euro motiverades av regeringen med att det lindrar fattigdomen bland barnfamiljer, vilken åren efter lågkonjunkturen har ökat kraftigt i Finland. Tyvärr har regeringens höjning av barnbidragen inte alls förbättrat vardagen för de barnfamiljer som är ekonomiskt allra mest utsatta.

Genom beslut av statsrådet ändrades bestämningsgrunderna för utkomststödets grunddel från 1 januari 1994 så att barnbidragen beaktas som familjens inkomster när man beräknar utkomsten. Detta innebär att man kvitterar barnbidragen med utkomststödet. Familjer som får utkomststöd får just så mycket mindre i utkomststöd som barnbidraget höjs.

Vart tionde barn bor numera i en familj som tvingas söka utkomststöd. Många familjer som lever på utkomststöd har det ekonomiskt ytterst knappt. Att leva på utkomststöd leder på lång sikt till att barnfamiljer marginaliseras. Även om höga inkomster inte är nog för att fostra balanserade och välmående barn är ständig knapphet en uppenbar riskfaktor.

Långvarig eller ständig fattigdom tär på både vuxnas och barns krafter. Problem med utkomsten tynger också barnen och barn till arbetslösa föräldrar är ofta rädda för att själva bli utan jobb. Värst inverkar penningbristen på hur föräldrarna mår och på familjeandan. Mår man dåligt ökar risken för depression och alkoholmissbruk samt beteendeproblem hos barnen. Alla dessa problem är dyra att åtgärda jämfört med att familjerna får stöd i tid.

Barnbidraget för det första barnet i en familj som får kommunalt utkomststöd måste betraktas som prioriterad inkomst för familjen för att inte minska familjens utkomststöd. På detta sätt ökar inkomsterna i de familjer som har de lägsta inkomsterna med en summa motsvarande barnbidraget för det första barnet, dvs. med omkring 100 euro. Först efter en sådan ändring har familjer med de lägsta inkomsterna också rätt till den höjning av barnbidraget för det första barnet som regeringen beviljade i fjolårets budget. På så sätt gynnar höjningen av barnbidraget också dem som i fortsättningen får utkomststöd på samma sätt som andra barnfamiljer.

Förslaget ingår i Vänsterförbundets åtgärder för att minska ojämlikhet och fattigdom.

Hänvisning: Lapintie /vänst m.fl. — BM 539/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas budgetbaserat med 35 000 000 euro för utveckling av grunderna för bestämning av utkomststödet i fråga om barnbidraget för familjens första barn.

Slopad självriskandel för boendekostnader från årets början

Att slopa självriskandelen för boendekostnader har från början varit ett av Vänsterförbundets mål. Vi anser det viktigt att självriskandelen för boendekostnader slopas direkt från årsskiftet.

Hänvisning: Virtanen /vänst m.fl. — BM 1186/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas budgetbaserat med 29 000 000 euro för att självriskandelen för boendekostnader ska kunna slopas tidigare, i början av 2006 för att täcka kommunernas omkostnader.

Tryggad tillgång till vård (s.k. vårdgaranti)

Riksdagen stiftade 2004 lagar om tryggad tillgång till vård, dvs., den s.k. vårdgarantin. Under övergångsfasen kräver lagens ikraftträdande en stor ekonomisk extra satsning av de kommuner som hör till samkommuner för specialiserad sjukvård, eftersom de vårdköer som fanns inom den specialiserade sjukvården den 28 februari 2005 i sin helhet skulle vara avvecklade den 31 augusti 2005. Detta lyckades inte, utan i strid med lagen står patienter som redan köat över ett halvår fortfarande i kö.

Misslyckandet berodde främst på otillräckliga resurser i övergångsskedet. Bl.a. anvisade man inte i 2005 års budget kommunerna tillräckliga anslag för att åtgärda saken. Enligt sjukvårdsdistriktens bedömning förorsakade/förorsakar övergångsskedet extra kostnader på minst 120 000 000 euro för sjukvårdsdistrikten i hela landet. I en övergångsfas betyder detta dessutom extra kostnader för kommunerna också för bashälsovården i och med att de flesta kommuner måste anställa mer personal vid sina hälsovårdscentraler för att kunna garantera att klienterna får direkt kontakt och en vårdbedömning på tre dagar.

I budgetpropositionen för 2006 har moment 33.32.30 (statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader) ökats med 59 171 000 euro huvudsakligen för att målen med det nationella hälsovårdsprojektet och utvecklingsprojektet för det sociala området ska nås. Av denna summa används endast en del för att trygga tillgången till vård. Av detta framgår klart att de föreslagna statsandelarna för att införa vårdgarantin i betydande grad kommer att försvaga kommunernas ekonomiska situation som redan annars är mycket svag.

Hänvisning: Virtanen /vänst m.fl. — BM 1185/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas budgetbaserat med 70 000 000 euro för kostnader under övergångsperioden för tryggad tillgång till vård.

Indexjustering av statsandelarna

För kommuner i ekonomiskt trångmål innebär en underdimensionerad indexjustering en betydande ekonomisk extra belastning. Kommunerna tvingas höja skatter, avgifter och taxor och dessutom skära ner på social- och hälsovårdstjänster för att hålla ekonomin i ens uthärdligt skick. Vi föreslår en indexjustering till fullt belopp.

Hänvisning: Kuoppa /vänst m.fl. — BM 375/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas budgetbaserat med 31 000 000 euro för en budgetbaserad utbetalning av statsandelar för social- och hälsovård till kommunerna.

33. Statlig ersättning till hälso- och sjukvårdsenheter för kostnaderna för läkar- och tandläkarutbildning (förslagsanslag)

Samkommuner som ger grundläggande och specialiserad utbildning på universitetsnivå får statlig ersättning enligt lagen om specialiserad sjukvård för täckande av extra kostnader för anordnande av utbildning. Nivån på ersättningarna har inte stigit i proportion till utbildningens volym och de ökade kostnaderna.

I 2005 års budget ökades anslaget med 8 miljoner euro genom att samma summa drogs av från specialstatsandelen för forskning. I 2006 års budgetproposition har denna överföring återtagits och anslaget sänkts. I stället för att flytta pengar från den ena fickan till den andra föreslår vi att man avstår från att låta läkarutbildningen betalas av samkommuner bildade av kommunerna och att anslaget höjs avsevärt. Redan i 2004 års budget förutsatte riksdagen att man rättar till den snedvridna kostnadsfördelningen.

Utskottet har lagt till 5 miljoner euro, vilket ändå inte räcker till.

Hänvisning: O. Ojala /vänst m.fl. — BM 707/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.32.33 ökas budgetbaserat med 7 000 000 euro för utbetalning av ersättningar för grundläggande och specialiserad utbildning enligt lagen om specialiserad sjukvård till samkommuner för universitetscentralsjukhus.

37. Statsbidrag till samkommunerna för sjukvårdsdistrikten för kostnader för psykiatrisk vård och rehabilitering av barn och ungdomar samt för kostnader i samband med utvecklandet av de kommunala mentalvårdstjänsterna (fast anslag)

Sedan 2000 har statens budget upptagit anslag inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde för utveckling och anordnande av barn- och ungdomspsykiatriska tjänster. I årets budget uppgår anslaget till 5 000 000 euro. Nu föreslår regeringen i sin budgetproposition för 2006 att momentet helt ska slopas. Regeringen har redan under de två föregående åren försökt föreslå att momentet ska slopas, men tack vare riksdagens fasta motstånd har anslaget bibehållits.

Med stöd av detta specialstatsbidrag har vårt lands sjukvårdsdistrikt inom sina distrikt kunnat genomföra en ytterst behövlig omstrukturering av servicesystemet som har tvingats fram av det kraftigt förändrade behovet av psykiatrisk vård och undersökningar för barn och ungdomar. Runtom i landet har man initierat ett stort antal barn- och ungdomspsykiatriska projekt som nästa år riskerar att gå miste om den finansieringsbas de så väl behöver. Man kan inte heller planera eller genomföra nya projekt utan anslaget.

De psykiska problemen bland barn ökar hela tiden. Enligt Stakes utredningar om skolelevernas välbefinnande lider 15—20 procent av barnen och ungdomarna av psykiska störningar och ca 7—8 procent beräknas behöva psykiatrisk vård. Upp till 5—10 procent av ungdomarna beräknas lida av svår depression. Enligt färska undersökningar är psykiska problem förvånansvärt vanliga redan hos barn under skolåldern.

Regeringen har i sitt program lovat allokera statlig finansiering särskilt för att trygga vård och stödtjänster för patienter med psykiska och missbruksrelaterade problem. Dessutom nämns i programmet separat att man fäster särskild uppmärksamhet vid psykiska problem bland barn och vid att förebygga dem och att man tryggar en tillräckligt snabb tillgång till vård.

För att kunna finansiera överdimensionerade skattelättnader och den slopade förmögenhetsskatten, som gynnar särskilt de välavlönade, håller regeringen och utskottsmajoriteten anslagen till kommunerna i ytterst strama tyglar. Följden blir att medborgarna ofta inte får de tjänster de absolut behöver. Också barn och ungdomar som behöver psykiatrisk hjälp lider av situationen. Under dessa omständigheter måste särskilda anslag för ändamålet gå att anvisa.

Hänvisning: Kangas /vänst m.fl. — BM 241/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 33.32.37 ökas med 3 000 000 euro för ersättning enligt lagen om specialiserad sjukvård för grundläggande och specialiserad utbildning till samkommuner som upprätthåller universitetssjukhus.

06. Arbetskraftspolitiken

51. Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (fast anslag)

Egenaktivitetsbidrag till föreningar för arbetslösa

Inom en nära framtid kommer ett enormt antal anställda såväl inom den privata som inom den offentliga sektorn att gå i pension. Det är en angelägen fråga hur de som nu är arbetslösa ska kunna sysselsättas i stället för dem som avgår. Det är dessutom svårt att anställa dem som nu är arbetslösa i nya jobb om de arbetslösa slås ut från arbetslivet och alla andra samhällsaktiviteter. Så kan det gå om människor under arbetslösheten saknar ett lämpligt socialt skyddsnät som ger dem en chans att delta i och påverka både egna och gemensamma frågor.

Föreningarna för arbetslösa erbjuder de arbetslösa en viktig social gemenskap. Utom att föreningarna ger de arbetslösa kamratstöd sysselsätter många av dem också ett stort antal långtidsarbetslösa. Föreningarnas måltidsservice är ett viktigt element i både den fysiska och den psykiska preventiva hälsovården. Många föreningar kan också erbjuda hälsovårdartjänster och erfarenheterna av dem är mycket goda.

För att föreningarna för arbetslösa ska kunna fortsätta med sin verksamhet är det viktigt att finansieringen för att anställa en verksamhetsledare är ordnad. Det behövs också en verksamhetsledare för de omfattande åtgärderna inom den aktiva arbetskraftspolitiken. Det är inte förnuftigt att anställa arbetslösa om det inte finns en enda fast anställd chef och arbetshandledare. Egenaktivitetsbidraget har använts för att anställa verksamhetsledare, men av någon anledning har det inte räckt till ens för de allra aktivaste föreningarna. Denna motion avser att säkerställa finansieringen av egenaktivitetsbidraget så att varje aktiv förening kan anställa en verksamhetsledare och att de största föreningarna, som också sysselsätter arbetslösa, ska kunna anställa någon för att ta hand om pappersarbetet till följd av arbetsgivarförpliktelserna.

Hänvisning: Huotari /vänst m.fl. — BM 177/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 34.06.51 ökas med 1 000 000 euro som egenaktivitetsbidrag för utvecklande och tryggande av verksamheten inom föreningarna för arbetslösa.

Lönebaserat sysselsättningsstöd till staten, kommunerna och samkommunerna

Att arbetslöshetstalet för tre år sedan fastnade på sin nuvarande, alltför höga nivå är ett bevis på att de aktiva sysselsättningsmedlen fortfarande behövs. Dessutom bör man observera att kortjobben förskönar statistiken. Antalet långtidsarbetslösa har inte minskat alls på flera år och vi måste också trygga vårdgarantin och därmed det riktiga antalet nödvändiga vikarier inom den offentliga sektorn.

Grunderna bör justeras så att personer som sysselsätts av kommunerna och samkommunerna får ett lönebaserat sysselsättningsstöd på samma grunder som de som sysselsätts av staten. Vi måste ordna sådant arbete som man kan leva på. Med stöd av det ovan anförda föreslår vi att riksdagen i 2006 års budget ökar momentet (34.06.51) med 42 000 000 euro för lönebaserat sysselsättningsstöd till staten, kommunerna och samkommunerna.

Hänvisning: Puhjo /vänst m.fl. — BM 751/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 34.06.51 ökas med 42 000 000 euro för lönebaserat sysselsättningsstöd till staten, kommunerna och samkommunerna.

52. Arbetsmarknadsstöd (förslagsanslag)

Nivåhöjning av arbetsmarknadsstödet

Fattigdomen, som ökade på 1990-talet med lågkonjunkturen och de beslut som togs i sammanhanget, hotar att bli ett permanent problem i Finland. Antalet personer som får utkomststöd håller på att stabilisera sig på en hög nivå. År 2002 omfattade utkomststödet 262 000 hushåll och 440 000 personer, och antalet minskade egentligen inte jämfört med året innan. Om gränsen för låga inkomster går vid 60 procent av medianinkomsten, utgjorde låginkomsttagarna 10,8 procent 2001. År 1990 var motsvarande andel 7,9 procent. Långtidsarbetslösheten har inte betvingats, och tiotusentals människor håller på att slås ut på arbetsmarknaden.

Det är nödvändigt att förbättra människors försörjning under arbetslöshet för att så många som möjligt av de arbetslösa som hotas av utslagning fortsatt ska kunna stå till arbetsmarknadens disposition. En arbetslös klarar inte av att planera sin framtid på sikt om han eller hon inte har en adekvat grundtrygghet.

Flera socialpolitiska forskare har i sina bedömningar av fattigdomsproblemet och arbetslöshetens struktur kommit fram till den slutsatsen att en höjning av grunddagpenningen i samband med utkomstskyddet för arbetslösa är det bästa botemedlet för att bekämpa fattigdom och utslagning.

På grund av de svaga ekonomiska tillväxtutsikterna är ingen snabb förbättring i sysselsättningen att vänta inom den närmaste framtiden. Tvärtom kan den totala arbetslösheten till och med öka med tillspetsade strukturella arbetslöshetsproblem som följd. Också av denna orsak bör någonting göras för att förbättra situationen för dem som har det sämst ställt på arbetsmarknaden. Grunddagpenningen bör höjas från nuvarande 23,24 euro per dag med 4,00 euro från 1 januari 2006. Arbetsmarknadsstödet stiger i så fall från ca 500 euro per månad med 96 euro per månad.

Förslaget ingår i Vänsterförbundets åtgärdshelhet för minskning av ojämlikhet och fattigdom.

Hänvisning: Mustajärvi /vänst m.fl. — BM 587/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 34.06.52 ökas med 130 000 000 euro för en budgetbaserad höjning av arbetsmarknadsstödet med 4,00 euro per dag från och med den 1 januari 2006.

Arbetsmarknadsstödet inom det sammansatta stödet

Långtidsarbetslösheten har inte betvingats, och tiotusentals människor håller på att slås ut på arbetsmarknaden. I denna situation behövs nya social- och arbetsmarknadspolitiska lösningar för att bekämpa fattigdom och utslagning.

Sedan 1998 har arbetsmarknadsstödet på vissa villkor kunnat betalas till arbetsgivaren som s.k. sammansatt stöd för lönekostnader och numera också utan sysselsättningsstöd inom ramen för försöket med sammansatt stöd. Bestämmelser om detta finns nu i lagen om utkomststöd för arbetslösa (1290/2002) och lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002). Sammansatt stöd kan beviljas kommuner och privata arbetsgivare, men inte statliga inrättningar. Det är i första hand avsett för sysselsättning av långtidsarbetslösa som är hänvisade till arbetsmarknadsstöd.

Sysselsättningsstödet inom det sammansatta stödet är högst lika stort som normalt sysselsättningsstöd, dvs. 19,85 euro per dag. Fullt sysselsättningsstöd utan barnförhöjningar är 23,02 euro per dag och då kan det räknas ut att det sammansatta stödet vanligen är högst 920 euro per månad. Med beaktande av att detta ska täcka alla lönekostnader, också pensionsavgifter och andra avgifter för den sociala tryggheten, är inkomstnivån för en person som anställts med sammansatt stöd vanligtvis mycket låg.

Sammansatt stöd har under de senaste åren använts i ökad utsträckning i sysselsättningspolitiken. Det har fått ersätta det normala lönebaserade stödet. Men lönerna för dem som anställts med sammansatt stöd är ofta små och det handlar till stor del om deltidsarbete med mycket liten lön. Detta beror åtminstone delvis på stödvillkoren som möjliggör att lönekostnaderna begränsas till stödbeloppet. Sammansatt stöd används mycket inom den s.k. tredje sektorn för sysselsättning eftersom arbetsgivare där inte har några egentliga möjligheter att själva bidra finansiellt till lönekostnaderna. Det finns en viss risk för att systemet skapar en arbetsmarknad i ett slags C-klass där lönenivån och anställningsvillkoren är sämre än normalt. Denna uppfattning förstärks dessutom av att arbetstid enligt arbetsvillkoret för utkomststöd för arbetslösa intjänas bara begränsat i arbete med sammansatt stöd.

Det sammansatta stödet kunde spela en positivare roll i att sysselsätta långtidsarbetslösa och förbättra deras försörjning, om villkoren utvecklades. En väg vore att höja nivån på det sammansatta stödet. Det låter sig göras om arbetsmarknadsstödet betalas förhöjt när det betalas till arbetsgivaren som stöd för lönekostnaderna. Detta skulle uppmuntra arbetsgivarna att ordna bättre betalda arbeten och skulle också annars göra systemet mera attraktivt. En skälig förhöjning vore 30 procent.

Om det sammansatta stödet omfattar i snitt 15 000 sysselsatta kan det räknas ut att en höjning av arbetsmarknadsstödet inom det sammansatta stödet med 30 procent betyder extra utgifter på omkring 26,4 miljoner euro i statsbudgeten.

Hänvisning: Tennilä /vänst m.fl. — BM 1063/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 34.06.52 ökas med 26 400 000 euro för budgetbaserad höjning av arbetsmarknadsstödet inom det sammansatta stödet med 30 procent.

10. Miljövård

77. Miljövårdsarbeten (reservationsanslag 3 år)

Finansieringsunderskottet för miljöarbeten ökar fortlöpande i förhållande till behovet, som det konstateras i utskottets betänkande. I årets budget anvisades 11,9 miljoner euro för miljövårdsarbeten, men för nästa år föreslår regeringen bara 10 miljoner euro. Utskottet föreslår nu att nästa års anslag ska höjas till årets nivå.

Riksdagen har redan fyra år i följd tvingats höja anslaget.

Centrala objekt i fråga om miljövårdsarbeten är bl.a. att minska eutrofieringen av sjöarna och vattendragen och i Östersjön, att eliminera hälsorisker av farliga ämnen i marken samt att trygga tillgången till rent råvatten för vattenförsörjningen.

För sanering av förorenade markområden behövs under de närmaste åren 3,5 miljoner euro och under de följande 20 åren upp till 1—1,2 miljarder euro. Trots att största delen betalas av förorenarna och områdesinnehavarna beräknas behovet av kommunala och statliga medel uppgå till totalt 300—400 miljoner euro. Ett nytt problem är upprustningen av förorenade och t.ex. TBT-haltiga sediment i närheten av bl.a. skeppsvarv, hamnar och gamla soptippar.

Under de närmaste åren bör man också inleda åtminstone 30 nya matarledningsprojekt.Hänvisning: Tiusanen /vänst m.fl. — BM 1106/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 35.10.77 ökas med 5 000 000 euro.

Med tanke på de stora framtida behoven är det viktigt att riksdagen drar upp riktlinjer för regeringen i fråga om miljöarbeten. I utgiftsramarna för 2007 reserveras endast 7 350 000 euro. Utskottsmajoriteten nöjer sig med att bara nämna att finansieringsbehovet för miljöarbeten måste beaktas i utgiftsramarna för 2007—2011. Vi var inte nöjda med detta utan vi föreslog ett uttalande.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att följande uttalas i motiveringen till momentet:

20. Samhällen, användning av områden och naturvård

37. Understöd för planläggning i kommuner och styrning av markanvändningen (reservationsanslag 3 år)

Särskilt i kommuner med färre än 50 000 invånare är resurserna för miljö- och naturskydd små och de försvagas ytterligare på grund av kommunernas hårt trängda ekonomi. Bland annat i fråga om beredning av stadsplaner förekommer brister, vilket i sin tur försvårar en ändamålsenlig planläggning inklusive skydd.

Hänvisning: Kauppila /vänst m.fl. — BM 290/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 35.20.37 ökas med 2 000 000 euro.

76. Anskaffning av naturskyddsområden (reservationsanslag)

Utskottet har enligt vad som konstateras i betänkandet under flera års tid fäst uppmärksamhet vid behovet att utveckla Noux nationalpark och förhåller sig positivt till att man i 2005 års andra tilläggsbudget anvisade projektet ett anslag på 300 000 euro. Utskottet talar också för att projektet ska avancera snabbt.

Programmet för finansiering av naturskyddsområden ses över i år. Det är angeläget att finansieringsprogrammet anvisas de resurser som saknas för att projekten ska kunna slutföras.Momentets anslag är underdimensionerat.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 35.20.76 ökas med 2 000 000 euro.

30. Främjande av boendet

55. Understöd för reparationsverksamhet (reservationsanslag 3 år)

Anslaget under momentet har legat på samma nivå sedan 2004 trots att tillämpningsområdet har utvidgats. Tillämpningsområdet utvidgas ytterligare nästa år. Det leder till att nivån på enskilda understöd sjunker. Utskottet uttrycker i betänkandet oro framför allt över att anslagen för installation av hissar inte ska räcka till. Utskottet menar att det ökade behovet av reparationsunderstöd bör beaktas i nästa rambeslut.

Momentets anslag är underdimensionerat.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 35.30.55 ökas med 10 000 000 euro, varav 3 000 000 euro för energiunderstöd.

60. Överföring till statens bostadsfond

Understöd för kommunalteknik

Målet är att underlätta ny bostadsproduktion i tillväxtcentrumen genom understöd för kommunalteknik. Åren 2005—2009 används sammanlagt 50 miljoner euro för målet, varav 45 miljoner euro redan är bundna.

Således finns det knappast rum för nya objekt.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att bevillningsfullmakten för understöd till kommunalteknik under moment 35.30.60 höjs med 10 000 000 euro.

Utveckling av förorterna i huvudstadsregionen

År 2006 inleds ett femårigt projekt för utveckling av förorterna inom Helsingforsregionen. Statens bidrag uppgår till sammanlagt fem miljoner euro, varav en miljon kan användas nästa år.

Understödet utgör 10 procent av kostnaderna för projektet trots att man tidigare planerade en understödsnivå på 50 procent. Utskottet nöjer sig med att konstatera att man vid utfrågning av de sakkunniga konstaterade att den procentuella andelen är för låg och anslaget för litet. Enligt utredning som utskottet tagit del av inleder städerna sannolikt inga projekt.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att understödets andel under moment 35.30.60 för projektet för utveckling av förorterna höjs till 50 procent, statens anslag för femårsperioden höjs till 10 000 000 euro och att anslaget för nästa år höjs till 2 000 000 euro.

Understöd för specialgrupper

I början av i år introducerades, för förbättringar av boendeförhållanden för grupper med särskilda behov, ett nytt system där bostadsfonden beviljar understöd för nyproduktion och ombyggnad av bostadshus eller bostäder.

I budgetpropositionen för nästa år ingår fullmakt att bevilja understöd upp till 40 miljoner euro. Utskottet föreslår att fullmakten ska höjas till 45 miljoner euro. Inte ens då, anser vi, räcker fullmakten till utan den bör ytterligare höjas med 10 miljoner euro och således uppgå till 55 miljoner euro.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att under moment 35.30.60 fullmakten för beviljande av understöd för grupper med särskilda behov höjs till 55 000 000 euro.

99. Övriga utgifter inom miljöministeriets förvaltningsområde

65.Vissa understöd (reservationsanslag 3 år)

Transporterna av olja och kemikalier på Finska viken överskrider 2005 gränsen på 100 miljoner ton. Mängden väntas 2010 uppgå till det dubbla jämfört med i år, dvs. då uppnår man minst gränsen för 140 miljoner ton.

Kuststaterna runt Östersjön har inte tillräcklig beredskap för oljebekämpning vid en storolycka. Finlands kust med sin skärgård utgör ett särskilt problem i synnerhet vid en eventuell oljeolycka. Särskilt kritisk är situationen i östra Finska viken där också farlederna är mest svårforcerbara. I synnerhet vinterförhållandena är svårast i östra Finska viken.

Frivilligorganisationer som WWF har inlett mobilisering och utbildning av s.k. oljebekämpningstrupper. För att stödja detta och övrig verksamhet är det behövligt och nödvändigt att frivilligorganisationerna stöds ekonomiskt.

Hänvisning: Tiusanen /vänst m.fl. — BM 1111/2005 rd.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 35.99.65 ökas med 200 000 euro till frivilligorganisationer för främjande av skyddet för Finska viken.