75. Polisväsendet

21. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Förvaltningsutskottet påpekade i sitt utlåtande om budgetpropositionen för 2005 att polisens personella resurser är mycket knappa i hela landet om man ställer dem i relation till uppgifterna. En sådan situation står klart i strid med löftet i regeringsprogrammet att polisens serviceförmåga och verksamhetsförutsättningar tillses så att medborgarna även i fortsättningen har ett starkt förtroende för polisens förmåga att klara de uppgifter som ankommer på den. Enligt regeringsprogrammet förbättras tillgången på polisservice i alla delar av Finland på grundval av förslagen från den s.k. Koskiarbetsgruppen.

I enlighet med inrikesministeriets policybeslut kommer antalet poliser 2005 att ligga på 2002 års nivå. Detta innebär att de anslag som reserverats för 2005 kommer att frysas ungefär på 2004 års nivå. Med tanke på verksamheten har situationen beskrivits som så dålig att det enbart för att nå en tillfredsställande operativ nivå skulle krävas en anslagsökning på 10—15 %. Bristen på anslag leder till att tjänster förblir obesatta. Enbart för den rörliga polisen innebär detta att drygt 90 tjänster alltjämt förblir obesatta. En ohållbar situation håller på att uppkomma när rörliga polisens personalstyrka minskar med ca 15 procent samtidigt som trafiken och de övriga uppgifterna ökar.

Samtidigt ökar personalutgifterna i och med att polisens lönesystem ändras, och därmed minskar de resurser som kan allokeras till investeringar och andra utvecklingsprojekt. Detta märks bl.a. på att man inte kan förnya fordonsparken i behövlig omfattning, utveckla IT-systemen eller effektivisera trafiksäkerheten. På motsvarande sätt minskar de beslut som gäller omorientering inom polisverksamheten (t.ex. internationalisering) samt införande av nya strategier och ny teknik de tillgängliga resurserna för grundläggande polisverksamhet. Om polisen inte får tillräckliga resurser kommer antalet poliser att minska inom det faktiska fältarbetet och inom det förebyggande arbetet.

Om arbetsgruppens förslag genomförs kommer polisstyrkan att uppnå nordisk nivå före utgången av 2010, dvs. 8 500 poliser (en ökning på över 700 krävs). Prognosen för grundutbildning av poliser för åren 2004—2011 visar emellertid att nettoantalet utbildade poliser kommer att öka endast under tre av dessa år (2007—2009). Om vi vill få fler poliser krävs det absolut tilläggsfinansiering till polisutbildningen och omkostnadsanslag för anställning av poliser.

Det relativt sett låga antalet poliser är särskilt problematiskt i en situation där narkotika- och våldsbrottsligheten ökat. Sammanlagt har antalet brott som kommit till polisens kännedom ökat med ca 36 000 sedan 1997. Också den ökade alkoholkonsumtionen har ökat antalet egendomsbrott och andra brott, vilket har ökat polisens arbetsmängd.

När det gäller Centralkriminalpolisen har den allt mer internationella och spridda organiserade brottsligheten försvårat och förlängt undersökningarna och ökat utredningskostnaderna. Å andra sidan ökar efterfrågan på Centralkriminalpolisens experttjänster, i synnerhet på DNA- och fingeravtrycksundersökningar. Samtidigt leder t.ex. Centralkriminalpolisens anpassningsåtgärder 2005 till att sammanlagt 52 årsverken försvinner, och av dessa är 29 poliser. Resultatet av experttjänsterna och brottsbekämpningen hotar att försämras med uppskattningsvis 8 % till följd av dessa åtgärder.

Därför föreslår vi ett tillägg på 8 miljoner euro till statsbudgeten för 2005, och av dessa ska 3 miljoner euro särskilt allokeras till Centralkriminalpolisen.

Med hänvisning till det ovan sagda och budgetmotion BM 1053/2004 rd föreslår vi

att moment 26.75.21 ökas med 8 000 000 euro, av vilka 3 000 000 euro riktas till Centralkriminalpolisen.

81. Vissa utgifter som icke fördelas enligt förvaltningsområde

96. Oförutsedda utgifter (reservationsanslag 3 år)

I den ordinarie budgeten för 2003 reserverades på moment 28.28.96 endast 168 000 euro, varav enligt bokslutet för 2003 utnyttjades 0 euro. I den ordinarie budgeten för 2004 reserverades för samma ändamål 10 miljoner euro. I propositionen för 2005 föreslås under detta moment rent av 80 miljoner euro. Finansutskottet föreslår i sitt betänkande att anslaget minskas med 10 miljoner euro till 70 miljoner euro.

Det är visserligen självklart att man i statsbudgeten måste gardera sig under olika moment för oförutsedda uppgifter för vilka särskilda anslag inte har reserverats i budgeten. Den nu föreslagna summan är ändå helt överdimensionerad med beaktande av de utgifter som tidigare betalts under detta moment. Efter att ramförfarandet förnyades i början av valperioden kan oförutsedda uppgifter täckas genom tilläggsbudgetar ur den s.k. ofördelade reserveringen som avskilts från de egentliga ramutgifterna. Men t.o.m. efter ändringarna i budgetpropositionen ser det ut att återstå en ofördelad reservering om drygt 300 miljoner euro 2005. Med beaktande av denna reservering är det inte nödvändigt att ytterligare anslå 70 miljoner euro för oförutsedda utgifter.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår vi

att moment 28.81.96 minskas med 70 000 000 euro.

10. Undervisning och forskning vid universitet

21. Universitetens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Universiteten befinner sig i en allt hårdare internationell konkurrenssituation när det gäller att få fram forskningsanslag och locka till sig högklassiga forskare och studerande. Kraven på universiteten är också allt större när det gäller deras tredje uppgift, dvs. regionalt inflytande och kommersiell exploatering av forskningsresultat.

I budgetpropositionen 2005 ökar anslagen för utbildning och forskning vid universitet med 24 miljoner euro, varav 20 miljoner euro läggs till med stöd av lagen om utveckling av högskoleväsendet för att säkerställa en effektiv och resultatrik verksamhet. Största delen av ökningen är bunden till ökade löneutgifter och fastighetsutgifter vilket innebär att universitetens möjligheter att bedriva mer forskning eller utveckla utbildningen i själva verket inte förbättras.

Statens råd för vetenskap och teknologi har föreslagit att basfinansieringen av universiteten borde stärkas med 100 miljoner euro fram till 2007 utöver de ökningar som följer av utvecklingslagen. Regeringen lovar i sitt program att rekommendationen från rådet för vetenskap och teknologi ska följas men kan i detta skede inte hålla sitt löfte. För att trygga toppkompetens också i framtiden är det helt nödvändigt att höja särskilt forskningsanslagen. En hög kompetensnivå spelar en stor roll också för sysselsättningen.

Det nuvarande finansieringssystemet som är strikt bundet till årsbudgetar anses vara ett hinder för utvecklingen inom universitets- och högskoleväsendet. I värsta fall kan detta leda till att de finländska universiteten inte har en chans att nå världstoppen. Det står klart att behovet att förnya systemet för finansieringen av universitet och högskolor måste redas ut separat och med en skyndsam tidtabell. Finansieringssystemet bör byggas upp så att universitetens ekonomiska självständighet ökas, att undervisningens kvalitet spelar en större roll vid finansieringen och att basfinansiering för forskning och utbildning garanteras.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 1054/2004 rd föreslår vi

att moment 29.10.21 ökas med 10 000 000 euro.

Dessutom föreslår vi

att följande uttalas i motiveringen till moment 29.10.21:

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

De närmaste åren minskar antalet elever inom den grundläggande utbildningen när årskullarna blir mindre. I regeringsprogrammet sägs att besparingarna på grund av det minskade antalet elever i första hand ska användas till utveckling av och bättre kvalitet på undervisningen. Stödtjänsterna, t.ex. eftermiddagsverksamhet för yngre skolbarn och bättre skolskjuts är angelägnare former men bör inte ses som insatser för att utveckla utbildningen. Därför måste det finnas separata anslag för sådana åtgärder. De får enligt vår mening inte finansieras på bekostnad av undervisningens kvalitet, vilket nu blir fallet. Minskningen i statsandelarna 2005 till följd av mindre årskullar uppskattas vara ca 17 miljoner euro.

Den gällande utbildningslagstiftningen understryker elevernas rättigheter. De nya utbildningsplanerna och timfördelningarna tas stegvis i bruk vilket under de närmaste åren kommer att öka kostnaderna för undervisning. Det faktum att allt fler elever får specialundervisning har också ökat utgifterna. Det har visat sig att det inte på bästa möjliga vis har kunnat ordnas specialutbildning för elever som integrerats i den allmänna utbildningen. Kommunerna är ekonomiskt pressade och utnyttjar integrering som en sparåtgärd trots att integreringens utgångspunkt borde vara barnets bästa. När undervisningsministeriet utreder frågor kring specialutbildningen borde det samtidigt kartlägga hur integreringsprincipen har genomförts i undervisningen.

Det stegvisa införandet av förhöjda pensionsförsäkringsavgifter för lärarna har också bidragit till att öka utgifterna för avlöning både i den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. När det gäller pensionsutgifterna har effekten uppskattats till ca 390 euro per elev i den grundläggande utbildningen och ca 440 euro per elev i gymnasierna. En ökning av kostnadsnivån med fyra procent innebär en utgiftsökning om nästan 200 miljoner euro för undervisnings- och kulturväsendet.

De nya läroplanerna, integreringen av specialelever, multikulturalismen samt den nya informationsteknologin kräver färdigheter som ställer ytterligare krav på kompletterande utbildning för lärarna. En fungerande lärarutbildning förutsätter att utbildningens innehåll motsvarar målen för den enhetliga grundläggande utbildningen. Vid behov bör ett projekt startas som ser över hela lärarutbildningen.

Antalet skolassistenter som arbetar i skolorna inom ramen för den grundläggande utbildningen ökar hela tiden. Men assistenterna avlönas fortfarande endast för en termin eller för ett år i sänder trots att ett förtroendefullt förhållande mellan assistenten och eleverna samt hela skolpersonalen är ett långsiktigt arbete. Skolarbetet skulle underlättas och barnens situation förbättras om assistenternas anställningsförhållanden permanentades.

Också i biblioteken har man under de senaste åren i allt högre grad haft personal som är sysselsatt med sysselsättningsstöd för att råda bot på personalbristen. Välutbildade biblioteksanställda kan under inga omständigheter ersättas med outbildad arbetskraft som ständigt byts ut. Biblioteken hör till de mest använda offentliga tjänsterna och i bibliotekariernas arbete ingår mycket rådgivning och handledning av olika befolkningsgrupper, såsom skolelever, när det gäller att ta fram information.

Vi föreslår att statsandelarna till kommunernas undervisningsväsende 2005 ökas med sammanlagt 45 miljoner euro. Av denna extra resurs är 5 miljoner euro avsett för att permanenta skolassistenters och biblioteksfunktionärers anställningsförhållanden.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotionerna BM 1055/2004 rd och BM 1056/2004 rd föreslår vi

att moment 29.40.30 ökas med 45 000 000 euro, varav 5 000 000 euro för permanentning av visstidsanställda personers anställningsförhållanden inom kommunernas undervisnings- och kulturväsende.

Dessutom föreslår vi

att följande uttalas i motiveringen till momentet 29.40.30:

60. Yrkesutbildning

31. Statsandel för läroavtalsutbildning (förslagsanslag)

Den rådande förvaltningsmodellen är inte lyckad när det gäller att nå de mål som ställts för att höja utbildningsnivån bland vuxna. Under perioden 2003—2004 ingicks det exceptionellt få lärlingsavtal inom ramen för programmet Kunskapslyftet, dvs. endast 150. Målet för samma period var 1 500—1 800 nya läroavtal. Kunskapslyftet har också i övrigt inriktats på datakörkortsutbildning i stället för på yrkesutbildning i enlighet med målen för programmen.

Med tanke på läroavtalsutbildningen är administrationen av Kunskapslyftet onödigt tungrodd. Kostnaderna för det separata administrativa systemet är allt för höga i relation till den nytta som erhålls. Ett separat program för läroavtalsutbildningen ger också finansiella läckor och har eventuellt rent av försvårat eller minskat målgruppens deltagande.

Samlingspartiet anser att läroavtalsutbildningen är den utbildningsform som står arbetslivet närmast och betjänar målgruppen. Detta är även kostnadseffektivt med tanke på statsekonomin. Läroavtalsutbildningen är helt klart den bästa formen för upprätthållande av yrkeskunskap eftersom den baserar sig på arbetasavtal och studierna genomförs huvudsakligen på en arbetsplats samtidigt som de integreras i studieprogrammet. Kostnadseffektiviteten ökar då läroavtalsutbildningens enhetspris beaktar de studerandes studiesociala förmåner. Även arbets- och näringslivet understryker behovet att utvidga läroavtalsutbildningen som en form av kompetenshöjning för dem som redan kommit ut i arbetslivet. Därför är det motiverat att föra över en del av finansieringen av Kunskapslyftet till finansieringen av normal läroavtalsutbildning.

Det finns skäl att överföra ett anslag om 5 530 000 euro, vilket motsvarar 1 580 läroavtal på årsnivå, från moment 29.69.34 statsunderstöd till programmet för höjande av utbildningsnivån hos vuxna till moment 29.60.31 statsandel för läroavtalsutbildning.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotionerna BM 127/2004 rd och BM 812/2004 rd föreslår vi

att moment 29.60.31 ökas ytterligare med 5 530 000 euro.

69. Yrkesinriktad tilläggsutbildning och fritt bildningsarbete

34. Statsunderstöd till programmet för höjande av utbildningsnivån hos vuxna (reservationsanslag 3 år)

Med hänvisning till motiven för moment 29.60.31 föreslår vi att anslagen för programmet Kunskapslyftet minskas med 5,53 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår vi

att moment 29.69.34 minskas med 5 530 000 euro.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

Strukturen för studiestödet, som består av studiepenning, bostadstillägg och studielån, är i det stora hela lyckad men stödnivån har ohjälpligen släpat efter kostnadsutvecklingen. Det är numera ett faktum att studerandena inte har några möjligheter att koncentrera sig på sina studier utan att oroa sig för sin utkomst. De är tvungna att jobba vid sidan om. I regeringsprogrammet sägs det att de studerandes studiesociala ställning ska förbättras. Nu har regeringen ändå planer på att förskjuta studiestödssystemet i riktning mot studielån utan att anvisa anslag för en höjning av studiepenningen. Under riksdagsbehandlingen av statsbudgeten för nästa år kommer hyrestaket för bostadstillägget helt korrekt att höjas.

Samlingspartiets riksdagsgrupp anser att studiestödssystemet måste reformeras så att det blir möjligt att studera på heltid. Detta förutsätter, vid sidan av utbildningspolitiska åtgärder såsom reformering av examenstrukturen, satsningar på de studerandes välfärd och utkomst.

I Samlingspartiets studiestödsmodell består studiestödet också i fortsättningen av studiepenning, bostadstillägg och studiestöd men nivån på hela stödet höjs till 750 euro per månad vilket sannolikt möjliggör heltidsstudier. I studiernas inledningsfas ges mera stöd i form av en klart förhöjd studiepenning. Under de 30 första studiestödsmånaderna ska studiepenningen vara ca 90 euro högre än för närvarande, dvs. 350 euro per månad. Bostadstillägget förbättras genom att höja hyrestaket från 214 euro till 252 euro per månad. Om den studerande så vill får han eller hon lyfta 200 euro i lån. Under de 20 följande månaderna sjunker studiepenningen enligt modellen till 200 euro medan bostadstillägget förblir oförändrat och låneandelen går upp till 350 euro. Om den studerande kan anföra vägande skäl ska det också vara möjligt att få tilläggsmånader.

För att komma igång med studierna är det viktigt att den studerande kan ägna sig åt detta på heltid i början. Men en studerande ska också i fortsättningen ges möjligheter att skaffa andra inkomster eftersom studiestödets inkomstgränser enligt förslaget höjs med tio procent.

Vi föreslår att den nya studiestödsmodellen införs i augusti 2005 och gäller icke-hemmaboende högskolestuderande. Höjningen av hyrestaket för bostadstillägget tas i bruk från den 1 augusti 2005 vilket innebär att kostnaderna under följande år är ca 5,6 miljoner euro. Kostnadseffekten av att studiestödets inkomstgränser höjs är ca två miljoner euro och av den höjda studiepenningen uppskattningsvis 14 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 1057/2004 rd föreslår vi

att moment 29.70.55 ökas med 21 600 000 euro.

90. Konst och kultur

31. Statsandel och statsunderstöd för teatrars och orkestrars driftskostnader (förslagsanslag)

Redan i samband med behandlingen av 2002 års budget förutsatte riksdagen att regeringen utreder problemen med statsandelarna till teatrar och vidtar nödvändiga åtgärder för att undanröja problemen. Specialforskare Heikki Helin konstaterar i en färsk forskningsrapport att teatrarnas ekonomi fortfarande tyngs av att statsandelens pris per enhet varit det samma under alla år allt sedan 1993 trots att kostnadsnivån samtidigt stigit med 22 procent. För andra områden höjs statsandelen med 2,3 procent till följd av kostnadsstegringen, men för teatrarnas del sätter lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet stopp för det. Dessutom har skillnaden mellan årsverken enligt statsandelssystemet och årsverkena i praktiken vuxit.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2005 en futtig höjning på 0,9 procent av statsstödet till teatrar som omfattas av teater- och orkesterlagen. För de ekonomiskt hårt trängda teatrarna är detta för lite. Redan under ett par år har teatrarna varit tvungna att balansera upp ekonomin genom att höja priserna, dra ned på repertoaren och effektivisera verksamheten. Sysselsättningsläget inom branschen har därmed försämrats. Centralkommissionen för konst uppger att scenkonstnärernas skattepliktiga inkomster, som 1989 var 30 800 euro per år har sjunkit till 25 350 euro (år 2000). Av teaterarbetare med högskoleexamen är inte mindre än 28 procent arbetslösa.

Eftersläpningen i finansieringen kan bäst åtgärdas genom att årsverkena för teatrar höjs. Enligt budgetpropositionen ökar årsverkena med 22 men i själva verket är behovet ca 200 årsverken. Med hänsyn till riksdagens tidigare uttalande anser vi det motiverat att luckan i årsverken börjar fyllas igen nästa år och att årsverkena i detta skede höjs med ca 100.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 923/2004 rd föreslår vi

att moment 29.90.31 ökas med 1 100 000 euro.

10. Utvecklande av landsbygden

62. Statlig medfinansiering för den av EU delfinansierade utvecklingen av landsbygden (förslagsanslag)

I utskottets betänkande minskas förslagsanslaget under moment 30.10.62 med 1,33 miljoner euro. Vi föreslår en ännu större minskning.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 30.10.62 minskas med 7 000 000 euro.

20. (30.12, 30.13, 30.14, delvis och 30.21) Jordbruk

40. (30.12.41) Nationellt stöd för jordbruket och trädgårdsodlingen (reservationsanslag 2 år)

Stödsystemen för lantbruket genomgår just nu en genomgripande förändring. Förändringen beror dels på en total översyn av EU:s jordbrukspolitik, dels utfallet av förhandlingarna om artikel 141. Finland fick rätt att höja stödet för naturbetingade svårigheter (LFA-stödet) från 200 till 250 euro per hektar. Detta tillägg till LFA-stödet betalas med nationella medel. Enligt ursprungsplanerna skulle ca 50 miljoner euro av höjningen gå till AB-områden och resten, ca 70 miljoner euro, till C-områden. Kommissionen godkände emellertid inte Finlands anmälan. Det förhandlingsresultat som uppnåddes i början av november innebar att bara 44 miljoner euro av det nationella tillägget till LFA-stödet kan styras till AB-området. Några detaljerade beslut har ännu inte fattats om hur den nationella kompletteringsdelen ska fördelas. De ekonomiska konsekvenserna av kompletteringsdelen beror på hur husdjursgårdar definieras och för vilka grödor tillägget gällande husdjursgårdar gäller.

Eftersom det inte finns noggranna kalkyler över anslagsbehovet 2005 gäller det att höja anslaget för det nationella stödet. Höjningen borgar för att anslagen räcker till för att föra en rättvis och likvärdig jordbrukspolitik.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 30.12.41 ökas med 10 000 000 euro.

24. Vägförvaltningen

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Vägtrafiken spelar en stor roll i Finland för industrins konkurrenskraft och för vitaliteten i regionerna. Transportkostnaderna, näringslivets konkurrenskraft och konsumentpriserna påverkas i mångt och mycket av i vilket skick trafiklederna är och hur de fungerar.

Statsmakten ska bedriva en trafikpolitik som borgar för att landet har högkvalitativa, säkra och ekonomiskt fördelaktiga förbindelser. I det sammanhanget spelar vägnätets kapacitet och skick en mycket stor roll. Huvudvägnätet i vårt land härstammar huvudsakligen från 1960- och 1970-talen och i flera fall skedde planeringen så tidigt som på 1950-talet. De gamla tvåfiliga vägarna saknar i många fall vägren, är krokiga och backiga, har ett överflöd av anslutningar och avtag och utnyttjas i plågsam utsträckning för lokaltrafik. Också merparten av viadukterna från 1960- och 1970-talen börjar bli färdiga för ombyggnad. Basväghållningen har alltså en mängd stora uppgifter att ta sig an. Dålig beläggning, grusvägar, tjällossning, köer och viktbegränsade broar ökar kostnaderna för vägtrafiken.

De senaste åren har vägnätet av lägre grad blivit mycket sämre och det förekommer att vägar med dålig beläggning gjorts om till grusvägar. Inom vägnätet av lägre grad har en mängd vägar belagts med viktbegränsningar, vilket gör särskilt industritransporter besvärliga. Dessutom behövs det satsningar på nya vägar för gång-, cykel- och mopedtrafik.

I utskottets betänkande påpekas det att budgetpropositionens anslag till basväghållning är ca 10 miljoner euro mindre än för i år. Enligt vad utskottet erfarit skulle det behövas ett anslag på 630 miljoner euro men regeringen föreslår inte mer än ca 578 miljoner euro.

I ett betänkande från februari i år lade en ministerarbetsgrupp för trafikledspolicyn fast nya trafikinvesteringar ända fram till 2013. Regeringen vill dock inte åta sig att genomföra det finansieringsprogram som dess egen arbetsgrupp föreslog. Förslagen från ministerarbetsgruppen beaktades inte heller i någon större omfattning i beslutet om utgiftsramen för 2005—2008. Det är i alla fall tänkt att två temapaket ska starta nästa år, bättre förbindelser till hamnarna och större trafiksäkerhet på huvudvägarna. Det är viktigt att temapaketen kan starta. Utskottet har påpekat att finansieringen för dem inte motsvarar ministerarbetsgruppens förslag. Det vore enligt betänkandet också viktigt att få igång en del andra temapaket, t.ex stöd till utvecklingen i regioner i tillväxt och bättre villkor för skolresor i tätorter på landsbygden.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 31.24.21 ökas med 10 000 000 euro.

13. Arbetarskyddets distriktsförvaltning

21. Arbetarskyddsdistriktens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Utskottet föreslår i sitt betänkande att anslaget för arbetarskyddsdistriktens omkostnader ökas med 600 000 euro för att 12 nya inspektörstjänster ska kunna inrättas för övervakningsuppgifter. Det finns ingen anledning att inrätta så många nya tjänster, eftersom statsförvaltningen själv (budgetpropositionen för 2005) anser att arbetarskyddets distriktsförvaltning lagstiftningsvägen fåtts att fungera bättre samtidigt som kompetensen höjts. Bland de i budgetpropositionen uppräknade resultatmålen ingår att rutinerna ska effektiviseras för att åtgärderna ska bli produktivare.

Att inrätta en mängd nya tjänster strider mot den redan skedda utvecklingen och resultatmålen. Dessutom är ministeriet och vissa underlydande inrättningar i trängande behov av tilläggsanslag för andra ändamål, vilket är ett ytterligare argument för att inte bevilja ett engångstillägg av detta slag som uttryckligen skulle gå till arbetarskyddsdistrikten. För ministeriets vidkommande bör konstateras att viktiga lagprojekt typ barnskyddslagen kommit på efterkälken på grund av bristande beredarresurser.

Riksdagen godkände i höstas en lag om inrättande av en barnombudsmannatjänst. Ombudsmannen får 2005 till sin hjälp bara en byråsekreterare och först 2006 en expert på överinspektörsnivå. Jämfört exempelvis med de sammantagna resurserna för denna samhälleligt viktiga byrå är det alldeles uppenbart att anslagstillskottet till arbetarskyddsdistrikten är överdimensionerat.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 33.13.21 minskas med 400 000 euro.

15. Utjämning av familjekostnader

52. Barnbidrag (förslagsanslag)

Barnbidragen är inte indexbundna. Det betyder att barnbidragens realvärde sjunker när inflationen höjer levnadskostnaderna. I anknytning till statsrådets redogörelse om barns och ungas välfärd godkände riksdagen den 4 oktober 2002 enhälligt ett uttalande om att barnbidragen ska indexbindas. Detta till trots har den sittande regeringen inte lagt något förslag till genomförande av riksdagens enhälliga beslut.

Barnbidragen ska vara en kompensation till familjerna för de kostnader barnen ger upphov till. Samlingspartiets riksdagsgrupp anser det därför vara motiverat att ändra lagen så att barnbidragen binds till levnadskostnadsindex.

Indexbindningen av barnbidragen genererar inga utgifter 2005, utan de första indexjusteringarna gäller först de barnbidrag som betalas ut 2006.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att det i motiveringen till moment 33.15.52 uttalas:

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

Födsel och vård av barn innebär kostnader för arbetsgivaren. Det handlar om utgifter som inte hänger samman med arbetet, och det är huvudsakligen moderns arbetsgivare som betalar. Även om männen fick utvidgade möjligheter till föräldraledighet under förra regeringsperioden, utnyttjas dessa möjligheter fortfarande i mycket liten utsträckning. En följd av vår kraftigt segregerade arbetsmarknad är att mödrarna ofta arbetar på kvinnodominerade företag inom kvinnodominerade branscher. Dessa branscher koncentreras i sin tur i hög utsträckning till tjänstesektorn, där företagen har låg ekonomisk produktivitet och föräldraledigheten (som kan tas ut av flera anställda samtidigt, låt vara hur litet företaget än är) kan leda till oskäligt stor ekonomisk börda. Inom mindre företag kan t.o.m. hela verksamhetens lönsamhet vara hotad.

Den ojämna fördelningen av kostnaderna för föräldraledighet gör det svårare för unga kvinnor att få jobb, leder till korttidsanställningar, bidrar till missbruk när det gäller vikariernas löner inom kvinnodominerade branscher och förhindrar i värsta fall tillväxtorienterade företag från att nyanställa.

Det räcker inte med en semesterersättning som motsvarar lönen för att förbättra ersättningen för semesterkostnader. Utöver den ersättningnen måste arbetsgivaren få kompensation för pensions- och socialskyddsavgifterna enligt full lön samt semesterpenningen enligt full lön. Semesterpenningen är inte en egentlig lagstadgad rättighet, men enligt nuvarande praxis kan den jämställas med en sådan. För att ersättning ska kunna betalas för dessa kostander behövs det årligen 37,5 miljoner euro till i anslag. Om lagen bereds och stiftas i början av 2005 träder den emellertid inte i kraft förrän under senvåren eller sommaren 2005. Därför räknar vi med att kostnaderna 2005 är ca 20 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 655/2004 rd föreslår vi

att moment 33.18.60 ökas med ett extra tillägg om 20 000 000 euro.

19. Pensionsförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen (förslagsanslag)

De seniormedborgare som ska komma till rätta med endast folkpension är samhällets låginkomsttagare vars ställning bör förbättras. Vid utgången av 2003 fick ca 102 000 personer, merparten av dem kvinnor, full folkpension. Utöver folkpension får många av dem bostadsbidrag och en del tvingas också ta till utkomststöd. Situationen tär på pensionärernas dignitet och deras tro på att självständigt klara av nya utmaningar som äldre. De 7 euro folkpensionen höjs med räcker inte till, särskilt med hänsyn till hur mycket folkpensionsindex påverkas av alkoholprissänkningen 2003. De skattelättnader som avtalades i samband med det inkomstpolitiska avtalet ökar inte heller pensionärernas köpkraft, utan många pensionärer får försämrad ekonomi till följd av den åtstramade kommunalbeskattningen 2005.

Folkpensionärernas köpkraft och ekonomiska villkor kan inte förbättras när folkpensionerna och arbetspensionerna är bundna vid olika index. Därför vore det skäl att överväga om indexjusteringssystemen för folkpensioner och arbetspensioner kunde samordnas. Då skulle folkpensionerna indexjusteras på samma sätt som arbetspensionerna, dvs. enligt ett index där vägningsprocenten för förändringar i inkomstnivån är 20. På kort sikt skulle indexförändringen inte få särskilt stora effekter men däremot på lång sikt.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att det i motiveringen till moment 33.19.60 uttalas:

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

År 2003 var 24,5 procent av kommunernas personal visstidsanställd. Fler än 100 000 personer har korttidsjobb och en övervägande majoritet av dem, ca 80 procent, är kvinnor. Vanligast är korttidsjobben inom social- och hälsovårdssektorn. Som exempel kan nämnas att 25 procent av Tehy-medlemmarna arbetar i visstidsanställningar.

Servicekvaliteten försämras när anställningarna är tidsbegränsade. Den största missnöjesorsaken för barndagvårdens del är personalomsättningen. Det finns ingen som kan etablera en långvarig vårdrelation till barnet och familjen. Visstidsanställda tappar motivation och engagemang och samtidigt ökar sjukfrekvensen.

Kommunerna måste vara exemplariska arbetsgivare inte minst för att 150 000 anställda går i pension före 2010, varefter konkurrensen om kompetent arbetskraft skärps. För att kunna konkurrera måste kommunerna permanenta visstidsanställningarna, anställa ordinarie vikarier åtminstone i de stora kommunerna eller regionalt samt gå in för en sporrande lönepolitik.

Genom ett extra anslag på 10 miljoner euro till statsandelar för social- och hälsovården kunde åtminstone en liten del av visstidsanställningarna inom social- och hälsovården permanentas.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 1067/2004 rd föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas med ett extra tillägg om 10 000 000 euro för permanentning av visstidsanställningar.

32. Statlig ersättning till hälso- och sjukvårdsenheter för forskningsverksamhet enligt lagen om specialiserad sjukvård (fast anslag)

Finansutskottet har i sitt betänkande godkänt förslaget att anslaget för läkar- och tandläkarutbildning ökas genom att pengarna delvis tas från anslaget för forskningsverksamhet.

Statens ersättning för forskningsverksamhet enligt lagen om specialiserad sjukvård har krympt med ca 30 procent på knappa tio år. I och för sig är det alldeles utmärkt att undervisningsanslagen höjs och finansieringen till utbildning av specialistläkare för företagshälsovården ökar. Däremot blir det avsevärt svårare att forska, om specialstatsandelen för forskningsverksamheten dras ned och i praktiken finns det risk för att den kliniska medicinska forskningen upphör helt. Statsandelen för forskning har använts bl.a. för forskningspatienters laboratorie- och röntgenundersökningar, poliklinikbesök och vårddagar.

Den statliga ersättningen för kostnaderna för läkar- och tandläkarutbildning och den forskning läkare och tandläkare bedriver har varit en viktig inkomstkälla för universitetscentralsjukhusen. Universitetssjukhusen är en viktig aktör när det gäller att göra nya rön, tillämpa dem och förmedla dem till nya läkare och tandläkare. Om anslagen rörs kan det bli svårt att få kompetenta personer till universitetens kliniska undervisningstjänster. Forskning och utbildning går hand i hand. Om den kliniska forskningen deklinerar, försämras inte bara utbildningen utan också vårdkvaliteten.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 34/2004 rd föreslår vi

att moment 33.32.32 ökas med ett extra tillägg om 8 000 000 euro.

36. Statsunderstöd till kommunerna för projekt inom social- och hälsovården (reservationsanslag 3 år)

Social- och hälsovårdsministeriet gav den 9 oktober 2003 socialrådet Elli Aaltonen i uppdrag att ta fram förslag till åtgärder för att utveckla närståendevården. Arbetet blev klart den 30 april 2004. De framlagda förslagen avser att göra närståendevården till ett vitalt serviceelement inom social- och hälsovården. Målet är att stödet för närståendevård ska omfatta 8 procent av alla över 75 år och att närståendevården för yngre ska utvidgas så att 52 000 personer omfattas av det kommunala stödet för närståendevård 2012. Utredningspersonen bedömer att man på detta sätt kan trygga utvecklingstrenden inom öppenvården och hemvården på ett mer systematiskt sätt inom ramen för de resurser som ändå måste anslås.

Den reviderade lagen föreslås träda i kraft 2006 och finansieringsreformen, som överför finansieringsansvaret för arvoden för närståendevården till staten, stegvis 2007—2009. Om det ska bli något av reformen måste genomförandet inledas och försök utföras redan under 2005.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 1066/2004 rd föreslår vi

att moment 33.32.36 ökas med ett extra tillägg om 10 000 000 euro.

06. Arbetskraftspolitiken

Arbetslösheten minskar inte utan åtgärder som genererar bestående riktiga arbetsplatser. Därför behöver den ekonomiska tillväxten stödjas, arbetslivet omstruktureras och arbetskraftsförvaltningens service effektiviseras. Det behövs en aktiv arbetskraftspolitik för att lindra problemen till följd av arbetslösheten, något som den nuvarande arbetskraftspolitiken inte helt lyckats med.

Något som de aktiva arbetskraftspolitiska insatserna inte bitit särskilt bra på är den långvariga strukturella arbetslösheten. Arbetslösheten har bara kortvarigt kunnat avbrytas genom sysselsättningsåtgärder, men efter stödperioden har de sysselsatta och de som gått kurser inom ramen för den yrkesinriktade utbildningen inte hittat ett riktigt jobb. De som deltagit i arbetskraftspolitiska åtgärder har enligt utredningar inte större chanser att bli sysselsatta än arbetslösa som inte har deltagit i motsvarande åtgärder. Ofta utgör deltagande i arbetskraftspolitiska åtgärder t.o.m. ett hinder att bli sysselsatt. Och ändå står man i beråd att höja aktiveringsgraden, dvs. andelen personer som deltar i aktiva åtgärder av antalet arbetslösa, från 2004 års nivå.

Med stöd av det ovan sagda är det motiverat att minska anslagen för arbetskraftspolitiken. Anslaget kan användas under andra huvudtitlar för att skapa betingelser för en ekonomisk tillväxt och uppkomsten av riktiga permanenta arbetstillfällen.

50. Studiesociala förmåner för dem som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (förslagsanslag)

Anslaget går till betalning av utbildningsstöd och ersättning för uppehälle till studerande inom arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. Till följd av den föreslagna ändringen under moment 34.06.51 minskar också behovet av anslag under detta moment.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 34.06.50 minskas med 7 000 000 euro.

51. Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (fast anslag)

Anslaget får användas bl.a. för arbetskraftsutbildning, orienterande arbetskraftsutbildning och stödsysselsättning. I enlighet med det ovan anförda bör anslagen för dessa åtgärder minskas med 19 miljoner euro. Av detta belopp flyttas 15 miljoner euro över till moment 33.32.30 och 29.40.30 för permanentning av visstidsanställningar och visstidstjänster inom social- och hälsovården respektive undervisningsväsendet. Argument för överföringarna har lagts fram i denna reservation i motiveringen till de två momenten.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att moment 34.06.51 minskas med 34 000 000 euro så att 10 000 000 euro flyttas över till moment 33.32.30 och 5 000 000 euro till moment 29.40.30 för permanentning av visstidsanställningar inom den kommunala social- och hälsovården respektive undervisnings- och kulturverksamheten.

52. Arbetsmarknadsstöd (förslagsanslag)

Anslaget används till betalning av ersättning för uppehälle till personer som deltar i arbetskraftspolitiska åtgärder samt av arbetsmarknadsstöd till fullt belopp till de deltagare i arbetskraftspolitiska åtgärder som annars skulle få arbetsmarknadsstödet nedsatt på grund av behovsprövning. I och med att anslagen för arbetskraftspolitiken föreslås bli minskade bör också anslagen under detta moment i konsekvensens namn minskas.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 34.06.52 minskas med 6 000 000 euro.

10. Miljövård

63. Främjande av miljövården (reservationsanslag 3 år)

Statsrådet har fattat ett principbeslut om skydd av Östersjön. Ett gott ekologiskt tillstånd i Östersjön hör till de viktigaste målen. Trots massiva insatser har fosfor- och kvävehalterna i våra kustvatten fortsatt att öka och lett till en förvärrad eutrofiering. Tillf öljd av eutrofieringen har massförekomsten av alger ökat samtidigt som de syrefattiga bottenområdena brett ut sig. Eftersom vattenomsättningen är dålig vid våra kuster finns det inget annat sätt att hjälpa upp situationen än att minska den lokala externa belastningen.

Under den livligaste semestersäsongen rör sig i våra kustvatten och i skärgården tusentals fritidsbåtar med faciliteter som matchar faciliteterna på sommarvillor. Båtarna släpper ut orenat toalettavloppsvatten, och då talar vi om mängder som motsvarar avloppsvattnet från små tätorter, som belastar våra kustvatten. Det är inte någon liten inverkan belastningen har på våra kustvatten, om man betänker att belastningen till råga på allt inträffar under sommaren, då växtbetingelserna för alger och annan marin växtlighet är optimala och näringsämnena omedelbart kan tas upp.

I princip är det från början av 2005 förbjudet för fritidsbåtar att släppa ut toalettavloppsvatten i havet. Vattnet bör i stället tas till särskilda mottagningsställen i hamnarna. I praktiken är situationen dock den att många hamnar saknar mottagningsställen eller inte har tillräckligt många i förhållande till antalet båtplatser. Detta beror på att hamnarna saknar en fungerande infrastruktur och att de nödvändiga investeringarna är dyra. För att belastningen från fritidsbåtarna ska kunna minskas effektivt måste staten de närmaste åren betala ut investeringsstöd till hamnarnas huvudmän för att det planerade mottagningsnätet ska kunna genomföras med det snaraste. Detta vore en tydlig åtgärd i syfte att omsätta statsrådets principbeslut, alltså Finlands program för skydd av Östersjön.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 809/2004 rd föreslår vi

att moment 35.10.63 ökas med 250 000 euro.

77. Miljövårdsarbeten (reservationsanslag 3 år)

Sjöarna och vattendragen är ett viktigt inslag i vår växlande natur. Det gäller att mer än tidigare se till att de mår bra. Även om vi fått bättre vattenkvalitet under de senaste årtiondena, är exempelvis översvämningarna till följd av sensommarens regn ett bevis på att mycket ännu återstår att göra när det gäller vattenvården.

Med anslaget under moment 35.10.77 finansieras sådana överföringsledningar och förbindelsevattenledningar och sådan iståndsättning av förorenade områden och av vattendrag samt andra miljöarbeten som samfinansieras och utförts på statens vägnar. Finansutskottet ökar anslaget med 2,5 miljoner euro. Miljöutskottet ansåg i sitt utlåtande om budgetpropositionen att det skulle behövas 5 miljoner euro till. Med hänsyn till behovet är anslagsnivån enligt miljöutskottet alldeles för låg, eftersom det finns ett mycket större behov av resurser för både motiverade överföringsledningsprojekt och sanering av kontaminerade markområden som det brådskar med. Det behövs nya överföringsledningar för att Östersjön och insjöområdena ska kunna skyddas effektivare. Utsläppen från Finland i Östersjön kan nämligen bara reduceras genom att minska den diffusa belastningen. Enligt uppgift från miljöcentralerna behövs för miljöarbeten sammanlagt ca 10 miljoner euro om året för att finansiera närmare 50 överföringsledningsprojekt 2005—2008. I Finland uppgår antalet troligen kontaminerade områden till över 20 000. De totala kostnaderna för att sanera dessa områden stiger uppskattningsvis till 1—1,2 miljarder euro under de följande 20 åren. Saneringen brådskar åtminstone i 250 fall, påpekar miljöutskottet, och för att genomföra åtgärderna behövs en årlig satsning av staten på 7,5 miljoner euro.

Samlingspartiet håller för att tidsschemat för miljöarbetena bör snabbas upp särskilt för avloppsarbetenas del. Därför föreslår vi att anslaget för miljöarbeten ökas med två miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 1069/2004 rd föreslår vi

att moment 35.10.77 ökas med 2 000 000 euro.

01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet

01. Skatt på inkomst och förmögenhet

Trafikpolitiken bör bedrivas utifrån principen om hållbar utveckling. För att få fler att välja att åka kollektivt såväl till jobbet som på fritiden måste biljettpriserna vara konkurrenskraftiga jämfört med priset på andra fordon.

Ett bra sätt att främja kollektivtrafiken för arbetsresor är att ändra beskattningen av tjänstebiljetter så att beskattningsvärdet på biljetter som de anställda får av arbetsgivaren som naturaförmån skulle vara lägre än inköpspriset. Tjänstebiljetten skulle ge rätt att åka kollektivt mellan bostaden och arbetsplatsen. Det finns ingen anledning att beskatta tjänstebiljetten annorlunda än bilförmånen, eftersom det hindrar arbetsresenärer att använda spårtrafik och bussar. Ett ökat kollektivåkande behövs i tillväxtcentra och särskilt i huvudstadsregionen, där trafikstockningar ställvis är dubbelt vanligare än för tio år sedan. Trafistockningarna beror på att pendlingsområdena blir större och att privata bilar allt oftare används för arbets- och fritidsresor. Trafik som grötar ihop sig är skadligt inte bara för naturen utan också för människornas hälsa.

Om tjänstebiljetten blev allmän överallt i Finland skulle det underlätta för kollektivtrafiken, som nu tampas med allvarliga problem på många håll. Kollektivtrafikens problem och trafikens allt negativare miljöeffekter pockar på snabba insatser.

I regeringsprogrammet finns inskrivet att kollektivtrafiken ska förbättras och arbetsresorna styras till kollektivtrafiken. Om vi vill ha en bättre miljö och främja kollektivtrafiken är det helt ohållbart att som nu favorisera personbilstrafiken i skattehänseende. En ändring av beskattningen av tjänstebiljetter vore ett konkret bevis på viljan att främja kollektivtrafiken och lösa trafikrelaterade problem. Det färskaste förslaget att lindra beskattningen av tjänstebiljetter kommer från en arbetsgrupp vid kommunikationsministeriet.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att det i motiveringen till moment 11.01.01 uttalas:

39. Övriga inkomster av blandad natur

50. Nettoinkomster av försäljning av aktier

I regeringsprogrammet säger sig regeringen driva en förutsägbar, aktiv och marknadsinriktad ägarpolitik. Regeringen lovar att statens företagstillgångar ska skötas för att helhetsresultatet ska bli så gott som möjligt med tanke på samhället och ekonomin. Regeringen har de facto drivit en aktiv politik för att bredda ägarbasen i statsbolag och statliga intressebolag inom ramen för de fullmakter riksdagen utfärdat.

I 2004 års ordinarie budget beräknades nettoinkomsterna av försäljning av aktier uppgå till 420 miljoner euro. Färska siffror pekar på att den uppskattade inkomsten t.o.m. fyrfaldigats. Försäljningen av aktier har i år genererat inkomster på nästan 2,2 miljarder euro. Över hälften av denna summa kom när staten i december sålde ut 250 miljoner aktier i TeliaSonera Ab.

Trots de rejäla försäljningsinkomsterna är det helt möjligt för regeringen att driva vidare sin ägarpolitik också inom ramen för de nuvarande försäljningsfullmakterna. Därför kan man anta att nettoinkomsterna av försäljning av aktier också 2005 överskrider regeringens schablonkalkyl 420 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att moment 12.39.50 ökas med 25 000 000 euro.

01. Statsrådet

01. Avlöningar (förslagsanslag)

Vi konstaterar att man nu gått in för politiska statssekreterare i och med ändringen av lagen om statsrådet (RP 142/2004 rd). Avsikten är att inrätta tjänsterna genom ett budgetbeslut. Vi anser att tjänsterna i te ska inrättas och att inga anslag ska beviljas för ändamålet. .

30. Internationellt bistånd

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

Finland och hela mänskligheten är förmögnare än någonsin förr. Ändå har vi inte lyckats avskaffa vare sig hunger, inhumana levnadsförhållanden eller osäkerhet i världen. Om vi arbetar mer för att minska fattigdomen och andra svåra problem i u-länderna kan vi bidra till att minska ojämlikheten i världen. Därigenom hindrar vi samtidigt effektivt uppkomsten av konflikter vilka motverkar den globala säkerheten. Genom att arbeta för den globala välfärden kan vi förebygga flyktingströmmar, narkotikaproblem, spridning av hiv och aids, internationell brottslighet samt ingripa i orsakerna till internationell terrorism. Det är vår plikt som finländare att bidra till en rättvisare och säkrare värld för kommande generationer.

Regeringen har som mål att Finlands biståndsanslag fram till 2010 ska ha höjts till 0,7 % av bni.

Vänsterförbundet anser att Finland skyndsamt bör höja biståndsanslagen till 0,7 % och senast i slutet av 2010.

Genom att minska eller framskjuta försvarsmaktens materielanskaffningar 2005—2010 med sammanlagt 100 miljoner euro kan vi direkt öka biståndsanslagen. I 2005 års budget betyder detta 10 miljoner euro. I Europa finns ingen sådan militär hotbild inom synhåll som skulle motivera det anslag för materielanskaffning som regeringen föreslår. Däremot är det nödvändigt att satsa på bistånd.

Förutom att öka biståndsanslaget borde Finland sträva efter lösningar som ger en mer balanserad världshandel både från utvecklingsländernas och de industrialiserade ländernas synpunkt. På detta sätt kan Finland tillsammans med de andra EU-länderna vara med om att minska instabiliteten och avvärja hoten mot vår säkerhet mycket effektivare än genom att rusta upp Finlands försvarsmakt.

Hänvisning: BM 480/2004 rd — Annika Lapintie /vänst m.fl.

För en rationell och långsiktig planering av biståndsobjekt krävs det tillräckliga bevillningsfullmakter för multilateralt utvecklingssamarbete och den vägen kan anslagen utnyttjas effektivare.

Vi föreslår

att moment 24.30.66 ökas med 10 000 000 euro.

01. Ministeriet och myndigheter i samband med det

21. Justitieministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

I en demokrati ska alla medborgare ha möjlighet att påverka beslut som gäller dem själva och deras livsvillkor. I dagens värld genomförs inte denna princip fullt ut på grund av en "tunn" representativ demokrati. Om påverkningsmöjligheterna inskränks till valdeltagande en gång under några år är den enskilda medborgarens påverkningsmöjligheter i verkligheten mycket små. Alla får inte in sin egen representant i de organ som stiftar lagar.

Med tanke på demokratin är det nödvändigt att förbättra genomskinligheten såväl i nationella som övernationella beslut, informera medborgarna bättre om aktuella projekt och om nationella representanter deltar på ett eller annat sätt i övernationella projekt. Den representativa demokratin är en nödvändig men otillräcklig form för att förverkliga demokratin. Medborgarna borde också ha direkta påverkningsmöjligheter exempelvis i form av resolutioner och offentlig debatt redan när ärenden bereds.

Syftet med regeringen Vanhanens politikprogram för medborgarinflytande är att främja aktivt medborgarskap, det civila samhällets verksamhet, medborgarnas möjligheter till samhällspåverkan och en fungerande representativ demokrati. Syftet är att höja valdeltagandet och förbättra medborgarnas möjligheter till inflytande också mellan valen. I programmet läggs fokus på de medborgargrupper inom vilka engagemangs- och delaktighetsnivån har varit låg.

Om det inte finns tillräcklig finansiering av projekt som stöder medborgarnas deltagande kommer politikprogrammet för medborgarinflytande att förbli en diskussionsklubb för byråkrater och myndigheter.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp har ställt som mål att främja delaktighetsprojekt för medborgarna. Därför föreslår vi ett tilläggsanslag för finansiering av sådana projekt.

Hänvisning: BM 826/2004 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 25.01.21 ökas med 1 000 000 euro för finansiering av projekt som stöder medborgarinflytande.

51. Vissa ersättningar och understöd som betalas av staten (förslagsanslag)

Samerna är det enda urfolket i Finland. Det bor omkring 7 500 samer i Finland, knappt 4 000 av dem inom samernas hembygdsområde. Samerna utgör majoritet bara i Utsjoki kommun. Omkring en tredjedel av samerna i Finland talar samiska som sitt modersmål, medan knappt 4 000 talar finska. I Finland talas nordsamiska (av över 1 700 som modersmål), enaresamiska (ca 300) och skoltsamiska (knappt 400). Det handlar om olika språk och att kunna ett av dem betyder inte att man förstår de andra.

Samiska språklagen avser att värna samernas rätt att upprätthålla och utveckla sitt eget språk och sin egen kultur och att använda sitt eget samiska språk i domstolar och hos andra myndigheter. Lagens tyngdpunkt vilar klart på det senare. Lagen har samband med upprätthållandet och den allmänna utvecklingen av det samiska språket och den samiska kulturen framför allt i och med att den förstärker det samiska språkets officiella ställning och sänker ribban för att använda språket i officiella sammanhang. Detta mål förutsätter mer finansiering.

Byrån för samiska språket har för närvarande resurser att avlöna fem översättare. Utskottet finner detta otillräckligt men föreslår inte någon höjning av anslaget.

Vi föreslår

att moment 25.01.51 ökas med 1 500 000 euro för inrättande av översättartjänster med kunskaper i skoltsamiska och enaresamiska samt för en språkombudsmannatjänst.

30. Juridiska tjänster och offentlig rättshjälp

21. Rättshjälpsbyråernas och konsumenttvistenämndens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Nämnden överförs från den 1 september 2005 till justitieministeriets förvaltningsområde och samtidigt planerar man en utvidgning av dess behörighetsområde till tvister som gäller hyresbostäder och tvister i bostadsdomstolen. Det föreslagna anslaget till konsumenttvistenämnden är otillräckligt.

Vi föreslår

att moment 25.30.21 ökas med 200 000 euro.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

Lagstiftningen om fängelsestraff och rannsakningsfängelse ses för tillfället över. Det har också utfästs stora organisatoriska ändringar som berör fängelserna. I budgetpropositionen har regeringen underlåtit att reservera tillräckliga anslag för dessa projekt.

I budgeten utgår man från att fångtalet fortsätter att öka men att kostnaderna per fånge trots en motsatt trend kommer att minska. Regeringen strävar inte heller efter högre deltagarprocenter när det gäller fångars deltagande i aktivitets- och rusmedelsprogram, trots att erfarenheten av denna typ av verksamhet är utmärkta och klart förebygger återfall.

Bristerna i hälso- och sjukvården för fångar har redan länge varit uppenbara och också justitieministeriet har uttryckt sin oro för situationen. Under de senaste åren har fångtalet ökat och fängelsernas beläggningsgrad överskrider duktigt alla normer. Samtidigt har det inte varit möjligt att bygga ut hälsovårdstjänsterna i motsvarighet till behovet. Inte heller rehabiliteringsåtgärderna har kunnat förbättras.

Efter budgetmanglingen stod det klart att budgetpropositionen inte upptar anslag för permanentning och rikstäckande genomförande av ungdomsstraffet. För att ungdomsstraffet ska kunna tas i bruk på det sätt som riksdagen önskar föreslår Vänsterförbundets riksdagsgrupp ett tilläggsanslag om 300 000 euro för detta ändamål.

Ministeriet har också tagit fram en proposition om kontraktsvård. Försöket med kontraktsvård ökar kriminalvårdsväsendets uppgifter. Fler personer måste anställas för att göra upp vårdutredningar och genomförandeplaner samt för att övervaka straffverkställigheten och sköta andra verkställighetsuppgifter. Också planeringen av kontraktsvårdens innehåll och genomförande, skapandet av ett nätverk och personalutbildningen förutsätter extra resurser.

Enligt beräkningarna kommer årligen ungefär 100 kontraktsvårdsstraff att dömas ut inom försöksområdet. Kostnaderna för försöket ligger på ca 840 000 euro på årsnivå.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp strävar efter att förbättra straffade personers möjligheter att klara sig utan att återfalla i brott. Detta är möjligt genom en större planmässighet i straffverkställigheten och lämpligare aktiviteter i samband med den. Avsikten med det föreslagna tilläggsanslaget är att säkerställa fängelsernas personalresurser samt resurser för en adekvat hälso- och sjukvård för fångar, för aktivitets- och rusmedelsprogram, kontraktsvård, ungdomsstraff samt förbättrad säkerhet för såväl fångar som fångvårdspersonal.

Hänvisning: BM 827/2004 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 25.50.21 ökas med 5 500 000 euro, varav 2 000 000 euro till hälsovårdstjänster för fångarna, 300 000 euro för permanentning av systemet med ungdomsstraff samt 840 000 euro för kontraktsvård.

97. Understöd åt kommuner

Regionbarometern från december befäster att inte ens någon lindrig förbättring till det bättre i kommunernas ekonomi kan ställas i utsikt nästa år. Hela två av tre som besvarat enkäten tror att de ekonomiska problemen kommer att förvärras de närmaste åren. Kommunerna skuldsätter sig i allt snabbare takt.

Det har visat sig att kommunerna har höjt sina inkomstskatteprocenter klart mer än vad man trodde när enkäten gjordes. Barometern visade att drygt en femtedel av kommunerna hade för avsikt att öka inkomstskatteprocenten men i verkligheten har procenten ökats i drygt 30 procent av kommunerna. Barometern ger vidare vid handen att ungefär en tredjedel av kommunerna har för avsikt att öka inkomstskatteprocenten 2006. Men nu har utvecklingen varit den att en del av de kommuner som trodde att de skulle höja sin inkomstskatteprocent först i ett senare skede redan denna höst har varit tvungna att ta till förhöjningar. En del av de höjningar som var inplanerade 2006 har sålunda genomförts redan denna höst. Men detta betyder inte att inte kommunerna också 2006 skulle stå inför behovet att höja inkomstskatteprocenten.

När det gäller produktion av tjänster antar man enligt barometern att problem kommer att uppstå särskilt i hälso- och sjukvården. Det är helt uppenbart att vårdgarantin, som ska börja genomföras nästa år, ökar kommunernas problem och höjer deras hälso- och sjukvårdsutgifter med 150—200 miljoner euro nästa år.

Den inkomstpolitiska uppgörelsen som träffades efter att uppgifterna för barometern hade samlats in samt andra beslut som syftar till att balansera den kommunala ekonomin innebär ingen avgörande förbättring av den situation som barometern beskriver. Det grundläggande problemet är och förblir den svaga kommunala ekonomin.

En förbättring av kommunernas ekonomi förutsätter absolut en tidigareläggning av justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna och en tidigarelagd utbetalning av statsandelarna. Det behövs också mer pengar för kommunernas av prövning beroende penningunderstöd för att läget i de mest utsatta kommunerna ska kunna hjälpas upp. Utan en anslagsökning kommer de av prövning beroende penningunderstöden att minska klart nästa år.

I det här skedet är det motiverat att yttra ett varningens ord om att en reform av arbetsmarknadsstödet skulle öka kommunernas utgifter betydligt. Den arbetsgrupp som bereder arbetsmarknadsstödsreformen ska vara färdig med sitt arbete i januari.

31. Allmän statsandel till kommunerna och på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning (förslagsanslag)

Den kommunala ekonomin förutspås gå med ett klart underskott under hela regeringen Vanhanens tid vid makten. Detta leder oundvikligen till sämre service och skattehöjningar.

Den första vågen av skatteförhöjningar startade när hela 136 kommuner beslöt höja sin inkomstskatteprocent för nästa år. Inte sedan 1990 har så många kommuner höjt sitt skattöre. Nästa år finns det totalt 432 kommuner vilket innebär att kommunalbeskattningen skärps i fler än var fjärde kommun. Ungefär 50 kommuner höjer sin fastighetsskatt.

Vänsterförbundet står för en annan linje. Under många punkter i budgetpropositionen föreslår vi förbättringar för den kommunala ekonomin. Genom dessa förslag vill vi säkerställa servicen.

Hänvisning: BM 321/2004 rd — Mikko Kuoppa /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 26.97.31 ökas med ytterligare 3 100 000 euro för kommunernas allmänna statsandelar.

34. Finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning (fast anslag)

I budgetpropositionen för 2005 föreslås ett anslag om 30 miljoner euro för finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning. Motsvarande anslag enligt bokslutet för 2003 var 47 092 i000 euro och i 2004 års budget uppgick anslaget till 48 068 000 euro.

Bedömningarna av kommunekonomins framtidsutsikter visar att kommunernas ekonomiska situation är fortsatt svag och att den kraftiga befolkningsomflyttningen är särskilt ödesdiger för kommunerna i östra och norra Finland. Möjligheterna för kommuner inom avfolkningsregioner att sköta sina uppgifter har snarare försämrats än förbättrats och därmed har behovet av finansieringsunderstöd enligt prövning ökat. Det är obegripligt att regeringen i en sådan situation föreslår en minskning av anslaget trots att allt fler kommuner 2005 kommer att uppfylla villkoren för understöd. Anslaget för finansieringsunderstöd till kommunerna enligt prövning bör höjas för att kommunerna ska klara av ens sina lagfästa uppgifter.

Hänvisning: BM 985/2004 rd - Erkki Virtanen/ vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 26.97.34 ökas med 21 000 000 euro.

98. Utveckling av regionerna

43. Landskapsutvecklingspengar (reservationsanslag 3 år)

Anslaget används till självständigt utvecklande av näringsverksamheten i regionerna inbegripet åtgärder som gäller kompetenscenter, regioncentrum och stadspolitiken. Det är fråga om landskapsutvecklingspengar i enlighet med regionutvecklingslagen som särskilt riktas till kompetenssatsningar.

Förutom att en del av anslaget på momentet har överförts till ett eget moment för förvaltningsförsöket i Kajanaland föreslår regeringen en minskning av anslaget med ytterligare 2 200 000 euro. Detta visar att regeringen förhåller sig helt likgiltigt till behovet av regional utveckling. Minskningen gäller ett obundet anslag och precis som utskottet påpekar har minskningen negativa effekter på möjligheten att genomföra olika strategier för landskapen.

Hänvisning: BM 167/2004 rd — Mikko Immonen /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 26.98.43 ökas med 5 000 000 euro.

10. Försvarsmakten

16. Anskaffning av försvarsmateriel (reservationsanslag 2 år)

Regeringen Vanhanen föreslår ett anslag på 11 029 182 euro för att kompensera tilläggskostnaderna på grund av höjningar i index och valutakurser. Däremot är regeringen inte redo binda barnbidragen vid index, vilket betyder att deras realvärde sjunker. Regeringen binder anslagen för vapenupphandling vid prisindex för vapenbranschen. Regeringens värdeval svarar inte mot vänsterförbundets uppfattning om sakernas prioritetsordning.

Hänvisning: BM 324/2004 rd — Mikko Kuoppa /vänst m.fl. och BM 903/2004 rd — Pentti Tiusanen /vänst.

Utskottsmajoriteten har godkänt en ny bevillningsfullmakt för utvecklande av marinen och spaningen (PVKEH 2005). Avtal med stöd av bevillningsfullmakten åsamkar staten utgifter om 109 000 000 euro åren 2005—2008. Nästa års utbetalningar uppgår till 13,5 miljoner euro. Vi anser att den nya bevillningsfullmakten inte kan godkännas under rådande omständigheter.

Hänvisning: BM 323/2004 rd — Mikko Kuoppa /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 27.10.16 minskas med 11 000 000 euro för indexförhöjningar av anslagen för vapenupphandling.

Vi föreslår

att moment 27.10.16 minskas med 13 500 000 euro och att de nya beställningsfullmakterna slopas.

07. Pensioner och ersättningar som staten betalar ut

06. Extra pensioner (förslagsanslag)

Årligen beviljas 35 nya extra konstnärspensioner. Allt fler konstnärer saknar en varaktig inkomstkälla och ekonomiska garantier för att kunna utöva sin konst, fast anställning, den sociala trygghet som en fast anställning medför samt pension. I Finland är situationen dålig inte minst för bild- och danskonstnärer. Med låga, oregelbundna och osäkra inkomster har de inte råd att betala för en skälig företagarpension eller social trygghet. Efter att i åratal ha betalat företagarpension kommer det som en överraskning för många att utdelningen bara är några få euro utöver folkpensionen.

De extra anslagen avser att öka antalet extra konstnärspensioner från 35 till 55 och antalet journalistpensioner från 10 till 15.

Hänvisning: BM 360/2004 rd — Jaakko Laakso /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 28.07.06 ökas med 400 000 euro för att öka antalet extra konstnärspensioner och extra journalistpensioner.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Enligt prognoser går den kommunala ekonomin med underskott hela ramperioden. De extra satsningarna på kommunerna går åt för att täcka utgifterna för vårdgarantin inom hälso- och sjukvården 2005 och kommer inte ens att förslå för den. De indexjusteringar som kommer den grundläggande utbildningen till godo motsvarar inte ens löneökningarna och kommunerna kommer därför inte att ha tillräcklig finansiering för grundutbildningen och för en reducering av elevantalet per klass. Det kommer också att bli aktuellt att lägga ner små skolor, särskilt byskolor och att förlänga de minsta skolelevernas skolväg särskilt i regioner där skolvägen redan nu är lång.

Som det nu ser ut kommer klasserna i grundskolan att bli allt större vilket ytterligare försvårar möjligheterna för de barn som kräver specialstöd att klara sig i skolan. Det blir också svårare för lärarna att beakta olika behov hos barnen. Antalet elever som lämnar grundskolan på hälft är oroväckande.

Kommunerna måste ges en möjlighet att ordna kvalitativt högtstående grundläggande utbildning. Jämlikhet i utbildningshänseende kräver hög standard på utbildningen och fostringsarbetet, en säker skola och tillräckliga resurser.

Hänvisning: BM 828/2004 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 29.40.30 ökas med 15 000 000 euro för att underlätta kommunernas situation och för betalning av indexjusteringarna i statsandelarna för kommunernas undervisningsväsen till fullt belopp.

34. Statsandel för de allmänbildande läroanstalternas och yrkesläroanstalternas samt yrkeshögskolornas anläggningskostnader (reservationsanslag 3 år)

På grund av den dåliga kommunala ekonomin har man inte kunnat uppföra eller underhålla skolbyggnader på ett adekvat sätt. I många fall har skolbyggnaderna sådana fukt- och andra skador att lärarnas och elevernas hälsa äventyras. Kommunerna har naturligtvis inte några ersättande lokaler och saneringarna kan inte genomföras enbart genom kommunal finansiering. Eftersom den rådande anslagsnivån räcker till för finansiering av endast en knapp fjärdedel av brådskande saneringsprojekt är det ofattbart att regeringen föreslår ett ännu mindre anslag för detta ändamål nästa år. Anslaget under detta moment bör därför höjas så att saneringar och nybyggen kan genomföras planenligt och inom en skälig tid. Byggnadsverksamhet har dessutom en ytterst sysselsättande effekt vilket ytterligare kan anföras till stöd för att anslagen i första hand ska riktas till områden där arbetslösheten är som störst.

Hänvisning: BM 658/2004 rd — Iivo Polvi /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 29.40.34 ökas med ytterligare 5 000 000 euro.

69. Yrkesinriktad tilläggsutbildning och fritt bildningsarbete

55. Statsandel för studiecentralers dirftskostnader (förslagsanslag)

Regeringens politikprogram för medborgarinflytande syftar till att öka medborgarnas möjligheter att delta. Avsikten är att satsa extra mycket på att få lågutbildade, lågavlönade och utslagna ungdomar att engagera sig i medborgarsamhället. Det fria bildningsarbetet erbjuder många färdigheter som bereder väg för yrkesutbildning och som behövs i arbetslivet. Sådana färdigheter är exempelvis samarbets- och initiativförmåga, kreativitet, flexibilitet och stabilitet. Också vid utbildningen av invandrare spelar det fria bildningsarbetet en stor roll. Budgetpropositionen innehåller endast små utvidgningar av de olika formerna av vuxenutbildningen. Anslagen för särskilt studiecentralerna måste betraktas som otillräckliga. Det är på tiden att anslagen för det fria bildningsarbetet höjs så att de motsvarar behovet.

Hänvisning: BM 863/2004 rd — Esko-Juhani Tennilä /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 29.69.55 ökas med ytterligare 300 000 euro.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

Hyrestaket för studiepenningens bostadstilllägg

Det är viktigt att höja de minsta förmånerna för att råda bot på fattigdomsproblemet. Därför är det absolut centralt att åtgärda eftersläpningen i de studerandes studiepenning. De studerande måste få en möjlighet att koncentrera sig på sin huvudsakliga uppgift, som är att studera. Genom att stärka ett stödsystem som bygger på studiepenning anser vi att vi kan garantera att de flesta studerande har jämbördiga ekonomiska möjligheter att koncentrera sig på heltidsstudier och den vägen öka vårt kunskaps- och kompetenskapital till nytta för näringslivet och välfärden.

Hyrestaket på studiepenningens bostadstilllägg svarar inte för tillfället mot de verkliga boendekostnaderna och särbehandlar därför de studerande jämfört med andra stödtagare. I detta nu ersätter studiestödets bostadstillägg 80 procent av de studerandes månatliga boendekostnader under studietiden upp till 214,44 euro vilket gör att det största bostadstillägget per månad är 171,55 euro. Den del som går över hyrestaket betalas av den studerande själv till fullt belopp. Ändå är boendekostnaderna för över 70 procent av de studerande högre än det högsta ersatta beloppet, och omkring hälften av dem som får bostadstilllägg har en hyra som går över det nuvarande hyrestaket.

En ökning av hyrestaket slås ut över alla dem som får bostadstillägg på alla högskoleorter under studiemånaderna. En expertgrupp vid undervisningsministeriet föreslog redan 2002 att bostadstilläggets hyrestak höjs till 252 euro. Om hyrestaket höjs så att det bättre svarar mot de verkliga boendekostnaderna betyder det som mest omkring 30 euro mer per månad för en studerande som får bostadstillägg.

Ett bostadstillägg för hela året

Studiestödet är i detta nu otillräckligt och därför är det skäl att på olika sätt förbättra och höja det. En förbättring vore att betala ut bostadstillägget året om så att de studerande kan få bostadstillägg under hela kalenderåret, dvs. också under ferierna, om deras inkomster inte överskrider det belopp som föreslås i 17 § lagen om studiestöd. Bortfallet av bostadstillägget under sommarmånaderna orsakar ofta extra försörjningsproblem för de studerande eftersom t.ex. allmänt bostadsbidrag inte beviljas för en så kort tid. De studerande har i många fall varit tvungna att anhålla om utkomststöd för sommarmånaderna. Om bostadstillägget blev ett helårstillägg skulle det underlätta situationen framför allt för dem som studerar också under sommaren eller som inte lyckas få ett sommarjobb. Färre studentbostäder skulle stå tomma. Dessutom skulle kommunernas utgifter för utkomststöd minska. Undervisningsministeriet bedömer i en utredning (undervisningsministeriets arbetsgrupps promemorior 18:2002) att studiestödet för omkring 35 500 studerande stiger om bostadstillägget kunde fås också under ferierna. Med nuvarande hyresgräns vore kostnaderna omkring 16,5 miljoner euro.

Höjning av studiepenningen

År 2004 får uppskattningsvis 246 000 studerande studiepenning, varav 151 000 är högskolestuderande. Antalet studerande som får bostadstillägg uppskattas till 160 000.

På nuvarande nivå svarar studiepenningen inte mot levnadskostnaderna. Sedan 1995 släpar studiepenningen omkring 15 procent efter den allmänna stegringen i kostnadsnivån. Eftersläpningen i studiepenningen är i själva verket en av de viktigaste orsakerna till de förlängda studietiderna, eftersom studerandena måste förvärvsarbeta vid sidan av sina studier.

Studiestöd till studerande i andra stadiet

Studiepenningen till under 20-åriga högskolestuderande som bor själva påverkas inte av föräldrarnas inkomster men i andra stadiet är föräldrarnas inkomster av betydelse. Detta innebär att studerande i andra stadiet och högskolestuderande utan godtagbar grund behandlas på ett ojämlikt sätt.

Det vore hög tid att slopa behovsprövningen av studiepenningen till studerande under 20 år i andra stadiet som bor själva. Detta skulle underlätta dessa studerandes situation. Enligt FPA:s uppskattning skulle slopandet av behovsprövningen i fråga om alla studerande över 18 år som bor själv ha en kostnadseffekt på ungefär 20 miljoner euro. Ett sådant anslag kunde förenhetliga studiestödsystemet och försätta studerandena i olika utbildningsstadier i en jämlik ställning. Grundlagens 6 § 2 mom. är entydig på denna punkt: "Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, utsprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person".

Detta förslag till anslag är viktigt med tanke på en jämlik behandling av de studerande eftersom studiestödet ligger på en klart lägre nivå för studerande i andra stadiet än för högskolestuderande.

Hänvisning: BM 948/2004 rd — Unto Valpas /vänst m.fl. (hyrestaket för studiepenningen, BM 947/2004 rd — Unto Valpas /vänst m.fl. (bostadstillägg för hela året), BM 949/2004 rd — Unto Valpas /vänst m.fl. (höjning av studiepenningen), BM 950/2004 rd — Unto Valpas /vänst m.fl. (studiestödet till studerande i andra stadiet).

Vi föreslår

att moment 29.70.55 ökas med ytterligare 15 600 000 euro för budgetbaserad höjning av hyrestaket för studiestödets bostadstillägg till 252 euro från den 1 januari 2005.

Vi föreslår

att moment 29.70.55 ökas med ytterligare 16 500 000 euro för budgetbaserad utbetalning av studiepenningens bostadstillägg under hela kalenderåret.

Vi föreslår

att moment 29.70.55 ökas med ytterligare 23 690 000 euro för budgetbaserad höjning av studiepenningen räknat från den 1 augusti 2005 så att studiepenningen är

1) 44,62 euro i månaden för en hemmaboende högskolestuderande och 25,21 euro i månaden för en hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt så länge den studerande är under 20 år samt 122,24 euro för en högskolestuderande och 73,73 euro för en studerande i någon annan läroanstalt när den studerande har fyllt 20 år,

2) 145,52 euro i månaden för en icke hemmaboende högskolestuderande och 97,01 euro för en icke hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt så länge den studerande är under 18 år samt

3) 298,79 euro i månaden för en icke hemmaboende högskolestuderande och 246,41 euro för en icke hemmaboende studerande i någon annan läroanstalt när den studerande har fyllt 18 år eller lever i äktenskap eller är försörjningspliktig.

Vi föreslår

att moment 29.70.55 ökas med ytterligare 20 000 000 euro för studiestöd till studerande i andra stadiet så att systemet med behovsprövad studiepenning skall kunna slopas i fråga om alla icke hemmaboende studerande som har fyllt 18 år.

57. Måltidsstödet till högskolestuderande (förslagsanslag)

De studerandes sociala ställning har inte förbättrats i samma takt som kostnaderna har stigit. Det första som fattiga studerande måste dra in på är i allmänhet maten. I budgetpropositionen bibehålls studerandenas ställning på samma nivå som förr, vilket i skenet av de höjda kostnaderna innebär att studerandenas ekonomiska ställning försvagas ytterligare. Vänsterförbundets riksdagsgrupp föreslår därför en rejäl höjning av måltidsstödet.

Måltidsstödet har direkta effekter på de studerandes välfärd eftersom studentlunchen i allmänhet är dagens enda varma rätt. Måltidsstödet inriktas på dem som är i det största behovet av studiestöd, dvs. de heltidsstuderande. Måltidsstödet borde därför höjas från nuvarande 1,47 euro till 1,70 euro per måltid.

Hänvisning: BM 820/2004 rd — Suvi-Anne Siimes /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 29.70.57 ökas med 2 500 000 euro för måltidsstöd till högskolestuderande.

Dessutom föreslår vi

att momentets motivering ändras så att måltidsstödets belopp är 1,70 euro per måltid.

90. Konst och kultur

30. Statsandelar och -understöd för de allmänna bibliotekens driftskostnader (förslagsanslag)

Statsandelar för de allmänna bibliotekens driftskostnader

Regeringens budgetproposition utgår från att merparten av statsandelarna för bibliotek fortfarande finansieras med intäkterna från Veikkaus och penninglotterier. Riksdagen har emellertid i flera års tid i samband med behandlingen av statens budgetproposition ansett att när statens ekonomiska situation blir bättre ska intäkterna från Veikkaus och penninglotterier användas till de ändamål som avses i lotterilagen, dvs. för att främja idrott och fysisk fostran, vetenskap, konst och ungdomsarbete.

I enlighet med riksdagens vilja, som vi vill följa, föreslår vi att det anslag som föreslås till statsandelar för de allmänna bibliotekens driftskostnader höjs och att i motiveringen samtidigt konstateras att det system som går ut på att statsandelarna för bibliotek täcks med tippningsvinstmedel avvecklas under innevarande valperiod.

I budgetmotion BM 932/2004 rd — Kari Uotila /vänst m.fl. föreslås att momentet ökas med 4 000 000 euro till statsandelar för de allmänna bibliotekens driftskostnader och att i motiveringen till momentet konstateras att det system som går ut på att statsandelarna för bibliotek täcks med tippningsvinstmedel avvecklas under innevarande valperiod.

Bredbandsförbindelser

Vänsterförbundets riksdagsgrupp understryker bibliotekens betydelse när det gäller att främja jämlikhet och demokrati bland medborgarna. Vår uppgift är att garantera lika villkor för alla att utnyttja informationssamhället och ta del i det. Hittills har vår princip varit att biblioteken har en central roll i detta arbete. Denna lösning har också internationellt sett fungerat bra. Därför är det naturligt att datorer och internet kan användas just i biblioteken där servicen sköts av sakkunniga.

Med tanke på finansieringen är ärendet problematiskt. En gång i tiden fick de kommunala biblioteken en ansenlig summa av staten för anskaffning av maskiner och förbindelser. I dag går oproportionerligt stora summor av bibliotekens årliga budgetar till att regelbundet förnya teknologin och programmen. Detta går i allmänhet ut över anslagen för bibliotekens övriga verksamhet. Vänsterförbundet anser att det inte kan vara så att endast biblioteken har ansvar för ett jämlikt informationssamhälle och finansieringen av dess verksamhet.

Informationssamhället får inte digitaliseras på den övriga kulturens bekostnad. Därför måste staten göra en ansenlig satsning för att alla våra bibliotek i framtiden ska ha fasta nätförbindelser. Under de senaste åren har ojämlikheten ökat i allt snabbare takt i våra offentliga bibliotek vad gäller tekniska möjligheter eller närmast bristen på dem. Problemet har speciellt hopat sig till de kommuner i vilka till och med tillgången på kommersiella tjänster har varit obefintlig på grund av ett litet befolkningsunderlag eller deras perifera läge.

Omkring 90 % av dem som använder datanäten är under 35-åriga män. Utredningar visar att omkring 80 % av dem som utnyttjar datatekniken är män. Biblioteken har en särskild roll när det gäller att stöda flickor och kvinnor i att skaffa sig och upprätthålla datatekniska färdigheter. Detta bör beaktas när bibliotekstjänsterna utvecklas. Detta har en avgörande betydelse för vilka tillämpningar vi vill utveckla och ett hurudant informationssamhälle vi bygger upp.

Målet för kunskapsstrategin för utbildning och forskning (2000—2004) har varit att Finland är ett samhälle av kunnande och interaktion och hör till de främsta länderna i världen. I Biblioteksstrategi 2010 ställs å sin sida årliga ekonomiska mål med vilka biblioteken möter de nya krav som ställs på deras service. I denna strategi var målet för 2004—2005 en tilläggssatsning på sammanlagt 8 miljoner euro för att bland annat kunna föra vidare projekten för informationssamhället enligt önskad tidtabell.

Syftet med dessa kunskapssamhällsprojekt är också att ge medborgarna likvärdiga möjligheter att klara sig i en föränderlig omvärld och att förhindra kunskaps- och kompetensmässig marginalisering. Målet är ett medborgarnas kunskapssamhälle. Därför ska medborgarna genom olika projekt få lära sig att utnyttja den nya informations- och kommunikationstekniken. För att medborgarna ska ha verkliga möjligheter att tillägna sig den nödvändiga kompetensen i kunskapssamhället och utnyttja dess möjligheter förutsätter det att vårt även internationellt erkända biblioteksnät involveras i projektet. Med nuvarande resurser lyckas det inte.

Hänvisning: BM 932/2004 rd — Kari Uotila /vänst m.fl. (anslag till statsandelar för de allmänna biblioteken) och BM 829/2004 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl. (bredbandsförbindelser)

Vi föreslår

att moment 29.90.30 ökas med ytterligare 4 000 000 euro för utrustning av allmänna bibliotek med offentliga kundterminaler och bredbandsförbindelser som stöder kunskapssamhällsprojektet och bidrar till ökad jämlikhet mellan medborgarna.

Dessutom föreslår vi

att i motiveringen till momentet uttalas

31. Statsandel och statsunderstöd för teatrars och orkestrars driftskostnader (förslagsanslag)

Höjt pris per enhet för statsandelen

Teaterförbundet publicerade nyligen en utredning enligt vilken 76 % av finländarna understöder en ökning av offentligt stöd till teatrarna eller bevarande av understödet minst på nuvarande nivå. Den finländska teatern är ur konstnärlig synvinkel inne i en bra period och finländarna hör till dem i världen som aktivast besöker teatrarna. Däremot har teatrarnas ekonomiska situation blivit sådan att den hotar hela den finländska teaterverksamheten.

I regeringens budgetproposition för 2005 föreslås bara en höjning på 0,9 % av statsunderstödet för teatrar enligt teater- och orkesterlagen. Kostnaderna kan inom teaterbranschen, som är en arbetsintensiv bransch, med fog beräknas öka med 3 % 2005. Eventuellt minskar alltså statsunderstödet till teatrarna nästa år med över 2 %.

Utvecklingen har varit densamma redan under flera års tid. Sedan 2000 har statsunderstödet till teatrarna endast ökat 6 % när lönekostnaderna i teatrarna samtidigt har ökat omkring 16 %. Eftersom arbetskostnaderna utgör merparten av teatrarnas utgifter har det offentliga stödet till teatrarna sedan 2000 således reellt minskat omkring 10 %.

Enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (635/1998) beviljas huvudmannen för ett museum, en teater och en orkester statsandel för de driftskostnader som föranleds av nämnda funktioner till 37 % av det belopp som fås när det antal kalkylerade årsverken som fastställts för huvudmannen i fråga om ett museum, en teater och en orkester multipliceras med det pris per enhet som bestämts per årsverke för verksamheten i fråga. För tillfället ökar emellertid klyftan mellan det enhetspris som används som beräkningsgrund för statsandelen och de verkliga kostnaderna år för år.

Situationen har blivit ohållbar eftersom teatrarna inte klarar ekonomin. Det offentliga stödet har ända sedan 1990-talet släpat efter den allmänna kostnadsnivån och skillnaden har hela tiden blivit större, och detta leder oundvikligen till att teaterutbudet minskar och sysselsättningsproblemet inom branschen drivs till sin spets. Det betyder också att det finns ett akut hot för bevarandet av ett regionalt täckande teaternätverk.

Teatrarna har tacklat de problem som förorsakats av att det offentliga stödet släpar efter i förhållande till utgiftsökningen genom att öka biljettinkomsternas andel: teatrarna har höjt biljettpriserna, effektiverat försäljningen och undvikit programval som medför risker. Den här vägen har nu nått sitt slut. Det enda som återstår att göra är att minska på personalen och dra in på verksamheten.

Å andra sidan understryker regeringen i sitt program betydelsen av sysselsättning och regionalprogram. Teatrarna erbjuder ett utomordentligt medel att genomföra dessa mål: omkring 70 % av teatrarnas kostnader är lönekostnader, och vårt teaternätverk sträcker sig från Helsingfors till Rovaniemi och från Raumo till Joensuu och täcker således största delen av vårt land.

Statsandelarna till teatrarna släpar omkring 6 % efter kostnadsökningen. Enligt budgetpropositionen för nästa år höjs nivån på det pris per enhet som används som beräkningsgrund för statsandelen till museer och orkestrar med 2,3 %. Detta kommer inte att gälla teatrarna. Som Vänsterförbundets riksdagsgrupp ser det bör därför eftersläpningen i stödet till teatrarna rättas till genom att priset för årsverken som använts som beräkningsgrund för statsandelen höjs till dess rätta nivå i samband med behandlingen av statens budget för 2005 i riksdagen.

Ökat statsunderstöd till teatrarna är en utmärkt metod för att sysselsätta och förebygga uppkomsten av stora skillnader mellan olika delar av landet.

Att stöda regionteaterverksamheten och göra den bestående

Vi har i Finland fem teatrar som bedriver regionteaterverksamhet. Teatrarnas verksamhet täcker ett område som är större än halva Finland. År 2003 gavs sammanlagt 428 regionteaterföreställningar. Dessutom arrangerar teatrarna utbildning för amatörer och skolelever.

De regionala teatrarnas verksamhetsområde i norra och östra Finland är ett stort glesbebyggt område där avstånden är långa. Åbo Svenska teater verkar inom skärgårdsområdet där förbindelserna är besvärliga. I små kommuner kan ett besök av en regional teater vara den enda chansen för barn och unga att träffa yrkeskonstnärer på hemorten och därför är dessa besök viktiga för att öka den regionala jämlikheten på kulturens område. I dagsläget får de regionala teatrarna behovsprövat statsunderstöd av undervisningsministeriet. Stödet fastställs årligen efter att statsbudgeten har blivit fastställd. Stödet uppgick 2004 till 845 000 euro vilket är 12 % mindre än året förut. Samtidigt ökar emellertid turnékostnaderna hela tiden. Av alla Kajana stadsteaters föreställningar till exempel, är en tredjedel regionala teaterföreställningar. Ändå täcker det regionala stödet endast mindre än en tiondedel av teaterns budget. I praktiken betalar de kommuner där teatrarna finns största delen av kostnaderna för regionteaterverksamheten och när den ekonomiska situationen stramas åt går det lätt så att trycket på att skära ner regionteaterverksamheten ökar på orten.

Regionteaterverksamheten förutsätter att teatrarna bedriver ett långsiktigt planerings- och utvecklingsarbete. Det behovsprövade understödet är en sådan finansieringsmodell som emellertid inte skapar möjligheter till långsiktig planering. Beslutet om stödet kommer för sent och det är alltid oklart hur stort det kommer att bli. Därför bör regionteaterverksamhetens omfattning säkras med en separat lag och dess finansiering flyttas från moment 29.90.52 för behovsprövade understöd till moment 29.90.31 statsandel och statsunderstöd för teatrars och orkestrars driftskostnader.

Hänvisning: BM 830/2004 rd — Minna Sirnö /vänst m.fl. (anslag till stöd för teatrarna) och BM 138/2004 rd — Anne Huotari /vänst m.fl. (anslag för att stödja och permanenta regionteaterverksamheten)

Vi föreslår

att moment 29.90.31 ökas med 2 000 000 euro för att höja det pris per enhet som används som beräkningsgrund för statsandelen när det gäller teatrarna.

Dessutom föreslår vi

att moment 29.90.31 ökas med 400 000 euro för att stödja och permanenta regionteaterverksamheten.

33. Statsandelar och -understöd för kulturverksamhet i kommunerna (förslagsanslag)

Vänsterförbundets riksdagsgrupp anser att kulturen är en väsentlig del av en människas liv. Därför måste alla i Finland oberoende av var de bor och vilken förmögenhetsnivå de har ha möjlighet att utnyttja kulturtjänster och själv ta del i kulturverksamhet. Kultur är att växa som människa, att vara människa.

När världen globaliseras finns det risk för att de rika industriländernas kommersiella kulturutbud väller över de lokala kulturerna och konsten. På alla kontinenter sitter människor framför en tv av samma märke och ser på samma underhållningsprogram. Den multinationella massunderhållningen passiverar mottagaren och avtrubbar sinnena. Frivillig kultur och konstverksamhet stärker människans egen kulturella identitet och gör det lättare att gestalta omvärlden, ofta också ur ett färskt perspektiv. Kommunernas kulturverksamhet har mycket att göra inom detta område.

Det är lika viktigt att värna om den kulturella mångformigheten som det är att värna om naturens mångformighet. Stödanslagen för kultur bör höjas minst till den nivå som föreslås i det konst- och konstnärspolitiska programmet, det vill säga från 0,2 procent till 0,4 procent av bnp. Anslagen för konst och kultur utgör en så liten del av statens och kommunernas budgetar att man inte kan lösa finansieringsproblemen inom social- och hälsovården genom att minska på kulturanslagen.

Undersökningar visar att kulturhobbier har positiva verkningar för människans välbefinnande och satsningar på kulturtjänster är samtidigt förebyggande hälsovård och socialarbete. I vår hektiska värld erbjuder konst och kultur rastplatser och ger människan livskraft. Finländarnas hälsa hotas av drogmissbruk och så kallade välfärdssjukdomar. Det är paradoxalt att den psykiska hälsan inte ökar när det materiella välståndet växer. Genom kultur och konst kan människorna få ett innehåll i sitt liv som ersätter droger och passiverande skräpunderhållning.

Biblioteken, museerna, teatrarna, det fria bildningsarbetet, skolorna och de läroinrättningar som erbjuder grundutbildning i estetiska ämnen utgör ett regionalt täckande nätverk av kulturinrättningar. Genom att vidareutveckla det kan konsten och kulturen nå alla medborgare. Staten och kommunerna måste tillsammans se till att detta nätverk inte vittrar sönder.

Satsningar på kulturen är förbyggande social- och hälsovårdsarbete. Satsningar på kulturen är också miljövänliga. Kulturen belastar inte miljön på samma sätt som varuproduktionen, det är en mycket arbetsintensiv bransch. Det finns mycket ogjort arbete inom kulturens och konstens område och sysselsättningsmöjligheterna är stora. Kulturen kan inte slitas sönder: den är som kärleken som växer och blir djupare när den används.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp anser att det nu är tid att satsa på våra gemensamma kulturtjänster, deras kvalitet, innehåll och tillgänglighet. Därför föreslår vi att anslagen för statsandelar och -understöd för kulturverksamhet i kommunerna höjs.

Hänvisning: BM 617/2004 rd — Outi Ojala /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 29.90.33 ökas med ytterligare 2 000 000 euro för statsandelar och -understöd för kulturverksamhet i kommunerna.

50. Vissa understöd (reservationsanslag 3 år)

Staten har sedan 1978 stött reparation av föreningshus. Utgångspunkten för understöd till reparationer har varit att rädda kulturhistoriskt värdefulla hus och samtidigt stöda frivillig medborgarverksamhet. I förhållande till efterfrågan är det anslag regeringen nu föreslår alltför litet.

Hänvisning: BM 660/2004 rd — Iivo Polvi /vänst

Vi föreslår

att moment 29.90.50 ökas med 100 000 euro för understöd till reparation av föreningshus.

51. Stipendier åt konstnärer, författare och översättare (förslagsanslag)

Konsten har genom alla tider kunnat förlita sig på konstälskarnas stöd. Men i dag är det svårt att hitta forna seklers mecenater som kan finansiera vår kultur. Vårt sällsynta språk, vår egenartade kultur och vår fåtaliga befolkning bidrar inte stort till en kommersialiserad eller övernationell kulturproduktion. I ett integrerat Europa och en allt mer krympande värld är det därför viktigare än någonsin med offentligt stöd för kulturen.

Vi finländare värdesätter våra framgångsrika mästare från tidigare årtionden och skapar oss en egen identitet med utgångspunkt i dem. För att vi också i framtiden ska kunna se upp till vår egen tids mästare måste vi se till att vi också i dag har aktiva konstnärer.

Men vi har inga aktiva konstnärer om våra yrkesmässiga konstnärer inte har möjligheter att arbeta och leva eller till och med vara sjuka och avgå med välförtjänt pension. Med det anslag vi föreslår vill vi öka statens konstnärsstipendier enligt lagen om konstnärsprofessurer och om statens konstnärsstipendier (734/1969) från regeringens förslag om 445 till 500 stipendieår.

Hänvisning: BM 933/2004 rd — Kari Uotila /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 29.90.51 ökas med 1 310 000 euro för höjning av konstnärsstipendierna från 445 till 500 stipendieår.

24. Vägförvaltningen

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Vägtrafiken är den viktigaste trafikformen i vårt samhälle. Omkring 68 % av varutransportarbetet och omkring 95 % av persontransportarbetet utförs på vägarna. Regeringen konstaterar i sitt program att ambitionen då det gäller det existerande trafiknätet är att hålla trafiklederna i skick och upprätthålla deras kapitalvärde. I budgetpropositionen för 2005 avsätts 570,8 miljoner euro för basväghållning. Anslaget ska i första hand användas för att hålla vägnätet dagligen i farbart skick, rusta upp nätet och förbättra trafiksäkerheten. Det underdimensionerade anslaget betyder att nödvändiga investeringar i basväghållning på grund av den förändrade samhällsstrukturen och ökade trafiken inte kan göras.

Ett fungerande vägnät är av utomordentligt stor betydelse för människors dagliga liv. Det är också ett av de regionalpolitiskt viktiga redskapen. Det behövs extra finansiering för att garantera en smidig och säker trafik. Vägförvaltningen tar i sitt temaprojekt Säkerhetsinvesteringar i huvudvägarna upp trafiksäkerhetsförbättrande investeringar i syfte att åtgärda funktionella problempunkter inom huvudvägnätet eller de första faserna av stora projekt. I projektet ingår preliminärt 13 objekt som täcker en sträcka på totalt omkring 60 kilometer. Objekten finns på de mest högtrafikerade huvudvägsavsnitten där antalet allvarliga olyckor är stort. Ambitionen är att inverka framför allt på antalet allvarliga frontalkrockar.

Utskottet har ökat regeringens förslag med 10 miljoner euro till 588 770 000 euro. Vi anser inte att höjningen räcker till och föreslår därför att utskottsmajoritetens förslag höjs med ytterligare 10 miljoner euro.

Hänvisning: BM 212/2004 rd — Matti Kangas /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 31.24.21 ökas med 10 000 000 euro.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

Regeringen Vanhanen konstaterar i sitt program att dess politik bygger på hållbar utveckling. Spårtrafiken är en föga förorenande, energiekonomisk och säker trafikform och är därmed förenlig med en hållbar utveckling. Anslagen för reinvesteringar typ ombyggnad av bannätet har minskat avsevärt under detta årtionde. Den dåliga utvecklingen har lett till att trafikbegränsningarna åter har ökat tvärtemot det regeringen ställde som mål för banhållningens servicenivå i sitt program.

I budgetpropositionen för 2005 är den totala summan reinvesteringar 140 miljoner euro. Det räcker inte till utan bromsar i betydande grad upp renoveringen av flera banavsnitt, ökar säkerhetsriskerna och gör trafiken mindre punktlig.

På banavsnitt som är i dåligt skick måste fler vikt- och fartbegränsningar införas. Det är klart att dessa försämringar inverkar på kundtillfredsställelsen och tågtrafikens image och frakt- och passagerarvolymerna och den vägen på VR:s lönsamhet.

Hänvisning: BM 934/2004 rd — Kati Uotila /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 31.40.21 ökas med 20 000 000 euro för reinvesteringar typ ombyggnad av bannätet.

60. Köp av tjänster, ersättningar och stöd för kollektivtrafik

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år)

Genom utvecklingsinsatser kan villkoren för kollektivtrafiken tillgodoses på sikt. Genom olika utvecklingsprojekt blir det möjligt att bibehålla kollektivtrafikservicen och servicenivån och att höja konkurrenskraften. Det behövs adekvata medel för att utveckla t.ex. resecentraler och informationssystem inom kollektivtrafiken.

I budgetpropositionen för 2005 föreslås bara 2,5 miljoner euro för utvecklings-, planerings- och forskningsprojekt som gäller kollektivtrafiken mot till exempel 5,8 miljoner euro i årets budget. Det är klart att utvecklingen av kollektivtrafiken inte kan tryggas med så små anslag. I motion BM 911/2004 rd — Pentti Tiusanen /vänst m.fl. föreslås att anslaget för utveckling av kollektivtrafiken ökas.

Stöd för stads- och regiontrafiken

Trafikpolitiken måste bygga på principen om hållbar utveckling. Enligt regeringsprogrammet är målet att förbättra kollektivtrafiken och styra över pendeltrafiken till kollektivtrafiken. En fungerande kollektivtrafik är ett grundläggande villkor i stadsområden. En högkvalitativ kollektivtrafik kan inte upprätthållas enbart med biljettintäkter och begränsad kommunal finansiering, utan det behövs absolut offentligt stöd för att trygga kollektivtrafiken.

Den nuvarande utvecklingen som innebär att höjda biljettpriser minskar antalet passagerare, att kostnaderna ökar och den vägen att det uppstår ett tryck på att dra ner på tjänsterna är ohållbar. För att en sådan negativ trend ska kunna brytas måste adekvata anslag avsättas i statsbudgeten.

I budgetpropositionen för 2005 har anslagen för statsunderstöd till subventionerade stads- och regionbiljetter och köp av regiontrafikens tjänster och statsunderstöd till lokaltrafiken skurits ned. Det gör det svårt att garantera kollektivtrafikens servicenivå och att flytta över pendeltrafiken till kollektivtrafiken.

I motion BM 618/2004 rd — Outi Ojala /vänst m.fl. (stads- och regiontrafik) föreslås att anslagen för stöd till kollektivtrafikbiljetter i huvudstadsregionen och kollektivtrafiken i Tammerfors och Åbo ökas.

Köp av busstrafiktjänster

Vägtrafiken är en av de viktigaste trafikformerna i vårt samhälle. Ett fungerande vägnät är utomordentligt viktigt för människors dagliga liv och utgör dessutom en hållbar grund för regionalpolitiken. Busstrafiken servar 90 % av resenärerna i kollektivtrafiken utanför huvudstadsregionen. Budgetpropositionen för 2005 kommer att försvaga kollektivtrafikservicen. Inom busstrafiken betyder det här att rent av hundratals dagliga köpavgångar dras in under 2005.

I motion BM 263/2004 rd — Matti Kauppila / vänst m.fl. föreslås att momentet ökas för köp av den regionala busstrafikens tjänster.

Utskottet föreslår att momentet ökas med 3 miljoner euro till 81 275 000 euro. Vi anser att det inte räcker till.

Hänvisning: BM 911/2004 rd — Pentti Tiusanen /vänst m.fl., BM 618/2004 rd — Outi Ojala /vänst m.fl. (stads- och regiontrafik) och BM 263/2004 rd — Matti Kauppila /vänst m.fl. (busstrafik).

Vi föreslår

att moment 31.60.63 ökas med 7 000 000 euro, varav 3 000 000 euro för utveckling av kollektivtrafiken, 2 000 000 euro till biljettstöd för kollektivtrafiken i huvudstadsregionen, Tammerfors och Åbo och till statsunderstöd till lokaltrafiken och 2 000 000 euro till köp av den regionala busstrafikens tjänster.

Dessutom föreslår vi

att följande uttalande görs i motiveringen till momentet:

60. Energipolitik

40. Energistöd (förslagsanslag)

Finland håller på att tappa kontrollen över sitt åtagande enligt Kyotoprotokollet och Europeiska unionens gemensamma avtal om bördefördelning som innebär att våra utsläpp av växthusgaser under den pågående uppföljningsperioden måste hålla sig under nivån 1990.

Men i kapitlet Energipolitik under handels- och industriministeriets huvudtitel i budgetpropositionen för 2005 föreslås inga verkliga möjligheter till effektiva åtgärder för att göra energiekonomin miljövänlig och för att börja producera förnybar energi.

Energistödet omfattar fortfarande inte något demonstrationsstöd. Det handlar om en form av specialstöd för energiprojekt som staten deltar i med en större proportionell andel än normalt på grund av projektens särskilda värden. Demonstrationsstödet är en kraftåtgärd för att främja användningen av förnybar energi i snabbare takt, vilket också är ett villkor för att kunna genomföra den nationella klimatstrategin. Att demonstrationsstödet saknas i budgetpropositionen betyder i sin tur att stora specialprojekt fördröjs.

Hänvisning: BM 913/2004 rd — Pentti Tiusanen /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 32.60.40 ökas med 8 000 000 euro för ökat energistöd och för upptagning av demonstrationsstödet i budgeten.

17. Utkomstskydd för arbetslösa

51. Grundskydd i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa (förslagsanslag)

Höjning av grunddagpenningen

I budgetpropositionen för nästa år går det inte att finna någon som helst förbättring i de arbetslösas förmåner. Arbetslösheten har försvårats strukturellt. Redan tre femtedelar av alla arbetslösa måste klara sig på grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Andelen långtidsarbetslösa och upprepat arbetslösa är mycket hög och det är osannolikt att de kan placera sig i arbetslivet utan särskilda stödåtgärder. Den ekonomiska situationen ser dålig ut också för dem som första gången kommer ut på arbetsmarknaden.

Det är nödvändigt att förbättra utkomsten under arbetslöshet för att så många som möjligt av de arbetslösa som hotas av utslagning fortsatt ska kunna stå till arbetsmarknadens disposition. En arbetslös klarar inte av att planera sin framtid på sikt om han eller hon inte har en adekvat grundläggande trygghet.

De svaga ekonomiska tillväxtutsikterna gör att vi inte kan vänta oss någon snabb förbättring i sysselsättningsläget inom den närmaste framtiden. Det är fullt möjligt att den totala arbetslösheten till och med ökar med tillspetsade strukturella arbetslöshetsproblemen som följd. Också därför bör det underlättas för dem som har det svårast på arbetsmarknaden.

I motion BM 512/2004 rd — Markus Mustajärvi /vänst föreslås att momentet ökas med 4 000 000 euro för en budgetbaserad höjning om 1,70 euro i grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa räknat från den 1 juli 2005.

En översyn av de samordnade arbetslöshetsförmånerna

Arbetslösheten är fortsatt ett stort problem i Finland och enligt den nyaste statistiken har antalet arbetslösa gått upp. Vi måste alltså göra allt som står i vår makt för att förbättra efterfrågan och utbud på arbete.

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan samordnad arbetslöshetsdagpenning betalas till personer i kortvariga anställningar. Men responsen från fältet tyder på att det nuvarande systemet med samordnad dagpenning ofta inte uppmuntrar människor i tillräckligt hög grad att ta emot arbete. I vissa fall betyder arbetsinkomsten, kostnaderna för inkomstens förvärvande och den samordnade dagpenningen mindre pengar än dagpenningen till en helt arbetslös person.

I motion BM 144/2004 rd — Anne Huotari /vänst m.fl. föreslås att momentet ökas med 10 000 000 euro för en översyn av den samordnade arbetslöshetsförmånen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Hänvisning: BM 512/2004 rd — Markus Mustajärvi /vänst m.fl. (höjning av grunddagpenningen) och BM 144/2004 rd — Anne Huotari /vänst m.fl. (översyn av den samordnade arbetslöshetsförmånen).

Vi föreslår

att moment 33.17.51 ökas med 14 000 000 euro, varav 4 000 000 euro anvisas för en budgetbaserad höjning om 1,70 euro av grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa räknat från den 1 juli 2005 och 10 000 000 euro för en budgetbaserad översyn av den samordnade arbetslöshetsförmånen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

Vänsterförbundets riksdagsgrupp föreslår att de lägsta moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningarna höjs till samma nivå som grundskyddet för en arbetslös. Vi drev på denna reform redan i fjol i samband med behandlingen av budgeten för 2004.

Det föds omkring 55 000 barn per år i Finland. Omkring en fjärdedel av dessa barns mödrar får en lägre moderskapsdagpenning eller föräldrapenning än grunddagpenningen inom utkomstskyddet för arbetslösa. Det är motiverat att stödja barnfamiljer med tanke på framtiden. Redan nu skjuter många potentiella mödrar fram beslutet om att grunda familj för att först försäkra sig om den ekonomiska trygghet som ett arbete ger. Detta har delvis lett till att medelåldern för förstföderskor har stigit. Moderskapsdagpenningen är dessutom så liten att den driver familjer i sociala och ekonomiska svårigheter.

Barnfamiljers ekonomi belastas inte bara av barnvårdskostnader utan ofta också av många andra kostnader, som höga boendekostnader, studielån och dagvårdsavgifter. Det största problemet för familjerna är ändå att den lägsta moderskaps- och föräldrapenningen är så liten.

Enligt grundlagen har var och en rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare. Den nuvarande moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen ligger på en nivå som inte motsvarar en grundläggande försörjning. På grund av det ovan sagda föreslår vi att moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen höjs till samma nivå som grunddagpenningen.

Hänvisning: BM 259/2004 rd

Vi föreslår

att moment 33.18.60 ökas med ytterligare 35 000 000 euro för budgetbaserad höjning av den lägsta moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen till samma nivå som grunddagpenningen.

19. Pensionsförsäkring

60. Statens andel i utgifter som föranleds av folkpensionslagen (förslagsanslag)

Den första nivåhöjningen i folkpensionen efter 1984 gjordes den 1 juni 2001. Efter detta har de som lever på de minsta pensionsinkomsterna inte fått mera i handen ens i form av skattelättnader, som inte minst den sittande regeringen delar ut i första hand till dem som har stora inkomster.

Regeringen har i år sänkt alkoholpriserna vilket har minskat höjningen i levnadskostnadsindex med omkring en procentenhet och därmed indexförhöjningen i folkpensionen. Den "nivåhöjning" i folkpensionerna som regeringen föreslagit i samband med budgeten är således snarare en korrigering av pensionsindexbortfallet som "snedvridits" av spritpriset än en nivåhöjning. Folkpensionen räcker inte ens efter den föreslagna justeringen till för att garantera en nödvändig grundläggande inkomst och därför föreslår vi en nivåhöjning på 18 euro i folkpensionerna under nästa år.

Vi vill också påpeka att inkomstavdraget vid kommunalbeskattningen som tillämpas på löneinkomster har höjts under en rad år men att motsvarande justering inte görs i pensionsinkomstavdraget. Det justeras bara i samband med en nivåhöjning av folkpensionerna. Om någon nivåhöjning inte görs i folkpensionerna betyder olikheterna i beskattningen att pensionerna glider allt längre från löneinkomsterna. Samma problem gäller för skattepliktiga dagpenningar.

Hänvisning: BM 669/2004 rd — Iivo Polvi/ vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 33.19.60 ökas med ytterligare 94 000 000 euro för budgetbaserad utbetalning av ett månatligt tillägg om 18 euro till folkpensionerna räknat från den 1 juli 2005.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

Självrisken i fråga om boendekostnader inom ramen för utkomststöd

År 1997 stiftades en lag om utkomststöd och samtidigt försämrades utkomststödet avsevärt genom att en s.k. självrisk i fråga om boendekostnader infördes. Den kommer till uttryck i lagen i en bestämmelse om att det i utkomststödets grunddel ingår 7 procent av det nödvändiga beloppet av boendeutgifterna enligt 6 § lagen om bostadsbidrag.

Det var en arbetsgrupp för flitfällor under den första regeringen Lipponen som kom med förslaget att normkalkylen för utkomststödet skulle inbegripa en självrisk i fråga om boendekostnader. Ursprungligen föreslogs en självrisk på 20 procent, men Vänsterförbundets riksdagsgrupp krävde vid budgetmanglingen att den sänks till 7 procent. De som drev på att självrisken i fråga om boendekostnader skulle beaktas i utgifterna för utkomststöd motiverade nedskärningen i utkomststödets grunddel med att det sänker sysselsättningsribban och att de som lever på utkomststöd efter reformen söker sig till mindre bostäder för att minska boendekostnaderna.

Praxis har ovedersägligt bevisat att lagändringen inte uppnådde sitt syfte. Däremot har den nog starkt och oskäligt påverkat alla de människors liv som har det sämst ställt och de kommunala socialarbetares dagliga arbete som försöker hjälpa dem. Också social- och hälsovårdsutskottet har noterat problemet när det i sitt utlåtande om berättelsen om regeringens åtgärder 2002 konstaterar bl.a. att "man ytterligare måste underlätta för utkomststödsklienterna, anser utskottet. Det gäller exempelvis att fundera på om den egenandel av boendekostnaderna som sänker utkomststödet försvarar sin plats."

Av detta följer att lagen enligt vår mening bör korrigeras genom att bestämmelsen om självrisken i fråga om boendekostnaderna stryks i 7 § 2 mom. Ändringen betyder kostnader om totalt 43 miljoner euro per år för kommunerna.

Kommunernas kostnader för tryggad tillgång till vård

Riksdagen avslutade vårsessionen 2004 med att stifta en lag om tryggad tillgång till vård, alltså vårdgaranti. I en övergångsfas kräver lagens ikraftträdande en stor ekonomisk extra satsning av de kommuner som hör till samkommuner för specialiserad sjukvård, eftersom de vårdköer som finns inom den specialiserade sjukvården den 28 februari 2005 i sin helhet ska vara avvecklade fram till den 31 augusti 2005. Enligt en färsk uppskattning från sjukvårdsdistrikten betyder detta extra kostnader på minst 120 000 000 euro för sjukvårdsdistrikten i hela landet. I en övergångsfas betyder detta dessutom extra kostnader för kommunerna också för bashälsovården i och med att de flesta kommuner måste anställa mer personal vid sina hälsovårdscentraler för att kunna garantera att klienterna får direkt kontakt och en vårdbedömning på tre dagar. Kuopio stad har till exempel bedömt att det betyder merkostnader om 3,5—5,0 miljoner euro för staden under 2005.

I budgetpropositionen för 2005 har moment 33.32.30 (statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader) ökats med 91 713 000 euro för att målen med det nationella hälsovårdsprojektet och utvecklingsprojektet för det sociala området ska nås. Enligt beräkning kommer omkring 70 000 000 euro av denna summa att användas för det nationella hälsovårdsprojektet, där garantierna för tillgången till vård ingår som ett led. Av detta framgår klart att de föreslagna statsandelarna för att införa vårdgarantin i betydande grad kommer att försvaga kommunernas ekonomiska situation som redan annars är mycket svag.

Prioritering av barnbidraget för det första barnet i utkomststödet

I budgeten för 2004 höjdes barnbidraget för det första barnet med 10 euro per månad och ensamförsörjare fick dessutom ett tillägg på tre euro. Höjningen av barnbidragen kom väl till pass i många låginkomsttagarfamiljer. Trots att den motiverades med att den minskar fattigdomen bland barnfamiljerna inverkade den på grund av motståndet från regeringen Vanhanen—Kalliomäki ändå inte på den ekonomiska situationen för barnfamiljerna med de lägsta inkomsterna. Regeringen ville nämligen inte att höjningen av barnbidragen samtidigt skulle skära ner utkomststödet.

Vart tionde barn lever nuförtiden i en familj som måste klara sig på utkomststöd. Många familjer som lever på utkomststöd är ekonomiskt verkligt trängda. Om en barnfamilj måste leva på utkomststöd en längre tid tenderar den att marginaliseras. Trots att stora inkomster inte nödvändigtvis garanterar balanserade och välmående barn är ständig knapphet ändå en mycket stor riskfaktor.

Om fattigdomen är ett långvarigt eller varaktigt tillstånd prövar det både de vuxnas och barnens uthållighet. Försörjningsproblemen trycker också barnen, och barn till arbetslösa tror ofta att de inte själva heller kommer att få ett jobb. Penningbristen inverkar starkast på föräldrarnas uthållighet och atmosfären i familjen. En dyster omgivning betyder ökande beteendeproblem hos barn, depression och ökat bruk av alkohol som det blir mycket dyrare att behandla än att stöda familjen i tid.

Barnbidraget för det första barnet i en familj som får kommunalt utkomststöd måste betraktas som prioriterad inkomst för familjen för att inte minska familjens utkomststöd. På detta sätt ökar inkomsterna i de familjer som har de lägsta inkomsterna med en summa motsvarande barnbidraget för det första barnet, dvs. omkring 100 euro. Först efter en sådan ändring har familjer med de lägsta inkomsterna också rätt till den höjning av barnbidraget för det första barnet som regeringen aviserar.

En indexjustering i statsandelarna

Regeringen föreslår att kommunerna ska ersättas för kostnadsstegringen till 75 procent. Det finns risk för att kommunerna måste höja sina avgifter och taxor eller skära i sina social- och hälsovårdstjänster för att kunna hålla ekonomin inom ens skäliga ramar. Om de måste skära i sina hälso- och socialvårdstjänster kan det ge upphov till avsevärda extra kostnader längre fram. På sikt blir det då inte fråga om besparingar utan om extra kostnader. Kommunerna får lov att betala kostnaderna till fullt belopp och därför bör också staten betala för kostnadsstegringen till fullt belopp.

Hänvisning: BM 988/2004 rd — Erkki Virtanen /vänst m.fl. (självrisken i fråga om boendekostnader inom ramen för utkomststöd), BM 987/2004 rd — Erkki Virtanen /vänst m.fl. (tryggad tillgång till vård), BM 481/2004 rd — Annika Lapintie /vänst m.fl. (prioritering av barnbidraget i utkomststödet), BM 329/2004 rd — Mikko Kuoppa /vänst m.fl. (extra höjning av statsandelen).

Vi föreslår

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 43 000 000 euro för täckande av kommunernas kostnader för slopad självrisk i fråga om boendeutgifterna inom ramen för utkomststöd.

Dessutom föreslår vi

att i motiveringen till moment 33.32.30 uttalas följande:

Vi föreslår

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 70 000 000 euro till kommunernas statsandelar för social- och hälsovårdens driftskostnader med speciell inriktning på kostnaderna för tryggad tillgång till vård i övergångsfasen.

Vi föreslår

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 35 000 000 euro för ändring av grunderna för bestämning av utkomststödet i fråga om barnbidraget för familjens första barn.

Dessutom föreslår vi

att i motiveringen till moment 33.32.30 uttalas följande:

Vi föreslår

att moment 33.32.30 ökas med ytterligare 28 000 000 euro för indexjusteringar till fullt belopp inom social- och hälsovården och för förstärkande av den kommunala ekonomin.

32. Statlig ersättning till hälso- och sjuvårdsenheter för forskningsverksamhet enligt lagen om specialiserad sjukvård (fast anslag)

I budgetpropositionen för 2005 har den statliga ersättningen till hälso- och sjukvårdsenheter för forskningsverksamhet enligt lagen om specialiserad sjukvård minskats avsevärt.

Minskningen sker genom att 8 miljoner euro förs över till det i sig viktiga och akut tillskottskrävande anslaget till hälso- och sjukvårdsenheter för kostnaderna för läkar- och tandläkarutbildning. Genom detta anslag korrigeras den interna skevheten i det tidigare anslaget att bara antalet utexaminerade läkare beaktas i grunderna för anslagsutdelning men inte antalet nya studerande. Tillägget innebär ändå ingen korrigering i den egentliga eftersläpningen i anslaget som beror på kostnadsstegringen.

Dessutom har detta anslag för hälso- och sjukvårdsenheter, dvs. huvudsakligen av kommunerna bekostade sjukvårdsdistrikt, minskats med 2,7 miljoner euro som överföring till institutet för arbetshygien för utveckling av statliga och privata företagshälsovårdstjänster och utbildningen av företagshälsovårdsläkare. Budgetpropositionen flyttar alltså 8 miljoner euro inom hälso- och sjukvårdsenheterna från samkommunernas ena ficka till den andra och 2,7 miljoner euro i andras fickor.

Hänvisning: BM 619/2004 rd — Outi Ojala /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 33.32.32 ökas med ytterligare 10 700 000 euro för forskningsverksamhet enligt lagen om specialiserad sjukvård vid hälso- och sjukvårdsenheterna.

06. Arbetskraftspolitiken

Vi uppmärksammar att arbetslösheten inte inom något område bör få bli högre än den allmänna nivån.

Vi föreslår

att i motiveringen till kapitel 34.06 uttalas:

51. (34.06.29) Sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt speciella åtgärder (fast anslag)

Sysselsättningsstöd till kommuner och samkommuner samt sysselsättning inom statsförvaltningen

De lönebaserade sysselsättningsstöden till staten, kommuner och samkommuner har dragits ned under de senaste riksdagsperioderna med motiveringen att arbetslöshetstalen har blivit bättre. Ju bättre statistiken sett ut, desto mer har det dragits ner på anslagen. Enligt bokslutet använde staten 1998 totalt 282 miljoner euro till lönebaserade sysselsättningsstöd, men 2001 var det enligt bokslutet hälften mindre, eller 141 miljoner euro. Därefter har stöden till staten, kommunerna och samkommunerna i budgeten rasat; för i år var de 111 miljoner euro och för nästa år till och med under 102 miljoner euro.

Det finns inte längre någon grund för att sänka anslaget av det ursprungliga skälet. Att arbetslöshetstalet för två år sedan fastnade på sin nuvarande, alltför höga nivå är ett bevis på att de aktiva sysselsättningsmedlen bör höjas, inte minskas, som regeringen nu föreslår. Vi i vänsterförbundet anser att statsmakten bör göra mera för att människor ska anställas i ordentligt arbete med en hygglig lön. Det är speciellt viktigt som antalet långtidsarbetslösa inte alls har minskat på flera år och också för att vårdgarantin och därmed också det riktiga antalet nödvändiga vikarier inom den offentliga servicen måste tryggas.

Vi vänsterförbundare kräver också att motiven till budgetpropositionen för 2005 ändras minst i motsvarighet till de extra anslag vi föreslår, dvs. att lönekostnaderna också för dem som ytterligare ska anställas inom kommuner och samkommuner ska kunna betalas till fullt belopp i motsvarighet till det anslag vi föreslår precis som regeringen föreslår för dem som ska sysselsättas inom statsförvaltningen.

I vår nuvarande ekonomiska situation är förslaget fullt realistiskt. Vi vill inte vara med och skapa en låglönearmé som bara ökar de sociala problemen utan ordna sådant arbete som man kan leva på.

De senaste årens skattesänkningar bygger på antagandet att arbetslösheten minskar men nedgången har i stället helt bromsats upp och därför föreslår vi en återgång till 2001 års nivå i de lönebaserade sysselsättningsstöden. Vi har föreslagit ytterligare 40 miljoner euro i anslag och av det kunde 30 miljoner euro lämpligen användas för lönebaserade sysselsättningsstöd till kommuner och samkommuner och resterande 10 miljoner euro till motsvarande statliga stöd.

Egenaktivitetsbidrag

Inom en nära framtid kommer ett enormt antal anställda såväl inom den privata som inom den offentliga sektorn att gå i pension. Det är en stor utmaning hur de som nu är arbetslösa ska kunna sysselsättas i stället för dem som avgår. Det är svårt att tillsätta nya arbetstillfällen med dem som nu är arbetslösa, om de arbetslösa slås ut från arbetslivet och alla andra samhällsaktiviteter. Så kan det gå om människor under arbetslösheten saknar ett lämpligt socialt skyddsnät som ger dem en chans att delta i och påverka både egna och gemensamma frågor.

Föreningarna för arbetslösa erbjuder de arbetslösa en viktig social gemenskap. Utom att föreningarna ger de arbetslösa kamratstöd sysselsätter många av dem också ett stort antal långtidsarbetslösa. Under 2003 hjälpte föreningarna mer än 4 000 arbetslösa att få rätsida på sitt liv. Föreningarna utnyttjade ett brett spektrum av tillbudsstående åtgärder, t.ex. över 2 300 personer anställdes med sammansatt stöd, inemot 400 personer gick i arbetspraktik med arbetsmarknadsstöd, 338 personer gick på arbetslivsträning och 148 deltog i rehabiliterande arbetsverksamhet.

Föreningarnas måltidsservice är ett viktigt element i både den fysiska och den psykiska förebyggande hälsovården. Många föreningar kan också erbjuda hälsovårdartjänster och erfarenheterna av dem är mycket goda.

För att föreningarna för arbetslösa ska kunna fortsätta med sin verksamhet är det viktigt att finansieringen för att anställa en verksamhetsledare är ordnad. Det behövs också en verksamhetsledare för de omfattande åtgärderna inom den aktiva arbetskraftspolitiken. Det är inte förnuftigt att anställa arbetslösa om det inte finns en enda fast anställd chef och arbetshandledare. Situationen varierar mycket från en arbetskrafts- och näringscentral till en annan. Egenaktivitetsbidraget har använts för att anställa verksamhetsledare, men av någon anledning har det inte räckt till ens för de allra aktivaste föreningarna. Denna motion avser att säkerställa finansieringen av egenaktivitetsbidraget så att varje aktiv förening kan anställa en verksamhetsledare och att de största föreningarna, som också sysselsätter arbetslösa, ska kunna anställa någon för att ta hand om papperskriget till följd av arbetsgivarförpliktelserna. Det finns sammanlagt 185 föreningar för arbetslösa.

På grund av det ovan sagda bör anslaget höjas med 3 000 000 euro för att trygga föreningarna för arbetslösa.

Hänvisning: BM 675/2004 rd — Veijo Puhjo /vänst m.fl. (sysselsättningsstöd) och BM 112/2003 rd — Anne Huotari /vänst m.fl. (egenaktivitetsbidrag).

Vi föreslår

att moment 34.06.51 ökas med ytterligare 40 000 000 euro till sysselsättningsstöd till kommuner och samkommuner samt sysselsättning inom statsförvaltningen.

Vi föreslår

att moment 34.06.51 ökas med ytterligare 3 000 000 euro till egenaktivitetsbidrag till föreningar för arbetslösa.

52. Arbetsmarknadsstöd (förslagsanslag)

Fattigdomen som ökade på 1990-talet med lågkonjunkturen och de beslut som togs i sammanhanget hotar att bli ett permanent problem i Finland. Antalet personer som får utkomststöd håller på att stabilisera sig på en hög nivå. År 2002 omfattade utkomststödet 262 000 hushåll och 440 000 personer, och antalet minskade egentligen inte jämfört med året innan. Om gränsen för låga inkomster går vid 60 procent av medianinkomsten, utgjorde låginkomsttagarna 10,8 procent 2001. År 1990 var motsvarande andel 7,9 procent. Långtidsarbetslösheten har inte betvingats, och tiotusentals människor håller på att slås ut från arbetsmarknaden. I denna situation behövs det nya social- och arbetsmarknadspolitiska lösningar för att bekämpa fattigdom och utslagning.

Sedan 1998 har arbetsmarknadsstödet på vissa villkor kunnat betalas till arbetsgivaren som s.k. sammansatt stöd för lönekostnader och numera också utan sysselsättningsstöd inom ramen för försöket med sammansatt stöd. Bestämmelser om detta finns nu i lagen om utkomststöd för arbetslösa (1290/2002) och lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002). Sammansatt stöd kan beviljas kommuner och privata arbetsgivare, men inte statliga inrättningar. Det är i första hand avsett för sysselsättning av långtidsarbetslösa som hänvisats till arbetsmarknadsstöd.

Sysselsättningsstödet inom det sammansatta stödet är högst lika stort som normalt sysselsättningsstöd, dvs. 19,85 euro per dag. Fullt sysselsättningsstöd utan barnförhöjningar är 23,02 euro per dag och då kan det räknas ut att det sammansatta stödet vanligen är högst 920 euro per månad. Med beaktande av att detta ska täcka alla lönekostnader, också pensionsavgifter och and-ra avgifter för den sociala tryggheten, är inkomstnivån för en person som anställts med sammansatt stöd vanligtvis mycket låg.

Sammansatt stöd har under de senaste åren använts i ökad utsträckning i sysselsättningspolitiken. Det har fått ersätta det normala lönebaserade stödet. Men lönerna för dem som anställts med sammansatt stöd är ofta små och det handlar till stor del om deltidsarbete med mycket liten lön. Detta beror åtminstone delvis på stödvillkoren som möjliggör att lönekostnaderna begränsas till stödbeloppet. Sammansatt stöd används mycket inom den s.k. tredje sektorn för sysselsättning eftersom arbetsgivare där inte har några egentliga möjligheter att själva bidra finansiellt till lönekostnaderna. Det finns en viss risk för att systemet skapar en arbetsmarknad i något slags C-klass där lönenivån och anställningsvillkoren är sämre än normalt. Denna uppfattning förstärks dessutom av att arbetstid enligt arbetsvillkoret för utkomststöd för arbetslösa intjänas bara begränsat i arbete med sammansatt stöd.

Det sammansatta stödet kunde spela en positivare roll i att sysselsätta långtidsarbetslösa och förbättra deras försörjning, om systemets villkor utvecklades. En väg vore att höja nivån på det sammansatta stödet. Det låter sig göras om arbetsmarknadsstödet betalas förhöjt när det betalas till arbetsgivaren som stöd för lönekostnaderna. Detta skulle uppmuntra arbetsgivarna att ordna bättre betalda arbeten och skulle också annars göra systemet mera attraktivt. En skälig förhöjning vore 30 procent och det borde föreskrivas om den i 9 kap. 2 § i lagen om utkomststöd för arbetslösa.

Om det sammansatta stödet omfattar i snitt 15 000 sysselsatta kan det räknas ut att en höjning av arbetsmarknadsstödet inom det sammansatta stödet med 30 procent betyder extra utgifter på omkring 27 miljoner euro i statsbudgeten.

Arbetsmarknadsstöd

Det är nödvändigt att förbättra utkomsten under arbetslöshet för att så många arbetslösa som möjligt som hotas av utslagning fortsatt ska vara tillgängliga för arbetsmarknaden. En arbetslös kan inte planera sin framtid på sikt om han eller hon saknar en adekvat grundläggande trygghet.

Flera socialpolitiska forskare har i sina bedömningar av fattigdomsproblemet och arbetslöshetens struktur kommit till den slutsatsen att en höjning av grunddagpenningen i samband med utkomstskyddet för arbetslösa är det bästa botemedlet för att bekämpa fattigdom och utslagning.

På grund av de svaga ekonomiska tillväxtutsikterna är ingen snabb förbättring i sysselsättningen att vänta inom den närmaste framtiden. Tvärtom kan den totala arbetslösheten till och med öka med tillspetsade strukturella arbetslöshetsproblem som följd. Också av denna orsak bör det göras något för att förbättra situationen för dem som har det sämst ställt på arbetsmarknaden.

Vi föreslår att man från och med den 1 juli 2005 börjar betala en budgetbaserad höjning av arbetsmarknadsstödet på 1,70 euro per dag.

Hänvisning: BM 883/2004 rd — Esko-Juhani Tennilä /vänst (sammansatt stöd) och BM 513/2004 rd — Markus Mustajärvi /vänst m.fl. (höjt arbetsmarknadsstöd).

Vi föreslår

att moment 34.06.52 ökas med ytterligare 27 000 000 euro för budgetbaserad höjning av arbetsmarknadsstödet inom det sammansatta stödet med 30 procent.

Vi föreslår

att moment 34.06.52 ökas med ytterligare 40 000 000 euro till en budgetbaserad höjning av arbetsmarknadsstödet med 1,70 euro räknat från den 1 juli 2005.

10. Miljövård

63. Främjande av miljövården (reservationsanslag 3 år)

Anslaget har använts för investeringar som främjar samhällenas och glesbygdens vattenvård. Regeringen Vanhanen föreslår ingen höjning i anslaget. Dessutom bör anslaget kunna användas för att förebygga uppkomsten av avfall, avfallsåtervinning eller större ekologisk effektivitet i materialanvändningen och den vägen utvidga anslagets användning. Anslaget har dessutom en sysselsättande effekt.

Lagstiftningen ställer nya krav på vattenvården i glesbygderna. Men samtidigt har anslaget på momentet för understöd enligt lagen om stödjande av vatten- och avloppsåtgärder (686/2004) sänkts från nivån 2004. Enligt motion BM 146/2004 rd — Anne Huotari /vänst m.fl. bör momentet därför ökas med ytterligare 250 000 euro för främjande av miljövården. Utskottet ökade anslaget. Behovet i övrigt är ändå 3 000 000 euro.

Vi föreslår

att moment 35.10.63 ökas med 3 000 000 euro.

77. Miljövårdsarbeten (reservationsanslag 3 år)

Behovet av miljövårdsarbeten har fortsatt ökat. Dessutom utförs arbetena i de delar av landet där arbetslösheten är särskilt stor. I budgeten för 2004 reserverades 39,5 miljoner euro för ändamålet. Men i budgetpropositionen för nästa år föreslår regeringen bara 28,5 miljoner euro. Utskottet lade till 2,5 miljoner euro trots att det hade behövts 5 miljoner euro.

Hänvisning: BM 916/2004 rd — Pentti Tiusanen /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 35.10.77 ökas med 2 500 000 euro.

20. Samhällen, användning av områden och naturvård

22. Skötsel och underhåll av naturskyddsområden (reservationsanslag 3 år)

Utskottet nöjer sig med regeringens förslag om 23,9 miljoner euro för 2005. Anslaget ökar skenbart med 3 905 000 euro mot året innan, men 2 425 000 euro av summan beror på Forststyrelsens offentliga uppgifter och 1 200 000 euro på handlingsprogrammet för skogarna i södra Finland, som tidigare finansierats via Forststyrelsens affärsverksamhet. Dessutom har 280 000 euro förts över från ett annat moment.

Momentet föreslås således de facto inte bli ökat. Men det behövs mer anslag för skötsel och underhåll av naturskyddsområdena. Till exempel skötseln, upprustningen och skyddet av fågelsjöar släpar långt efter planerna. Det verkliga finansiella behovet är avsevärt.

Hänvisning: BM 821/2004 rd — Suvi-Anne Siimes /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 35.20.22 ökas med ytterligare 1 000 000 euro.

30. Främjande av boendet

60. Överföring till statens bostadsfond

Långfristiga aravalån för ombyggnad

I sin budgetproposition för 2005 föreslår regeringen att inga lån under byggnadstiden, ombyggnadslån eller ägararavalån ska beviljas under 2005. Regeringen föreslår samma sak redan i budgetpropositionen för 2004. Då uttalade sig finansutskottet enhälligt på följande sätt om saken i sitt betänkande:

"Enligt budgetpropositionen beviljas aravalån inte längre för ombyggnad utan finansieringen tillgodoses genom räntestödslån. Sakkunniga som utskottet hört bedömer att inte minst ombyggnaden av studentbostäder försvåras, eftersom det är dyrt att bygga om gruppboenden till ettor eller familjebostäder och det inte går att ta fritt finansierade lån till låga räntor på grund av att säkerhet saknas.

Räntestödslånen är kombinerade med statens fyllnadsborgen. Trots det kan det för många vara problematiskt att övergå till enbart räntestödsbelåning, vilket i sin tur kan äventyra ombyggnad av det sociala bostadsbeståndet. Utskottet menar att aravalånesystemet bör bibehållas som ett alternativ också för ombyggnad. Utskottet föreslår att momentets motivering ändras utifrån motion BM 853/2003 rd för att långfristiga ombyggnadslån ska kunna beviljas också 2004.

Lånevillkoren för aravalån har förbättrats men ändringarna har inte gällt lån för ombyggnad. Utskottet anser det nödvändigt att förbättra villkoren också för ombyggnadslån så att även de kan konkurrera med finansiering på marknadsvillkor.

Om aravalån för ombyggnad även i framtiden beviljas kommer den bevillningsfullmakt som anges i budgetpropositionen inte att räcka till. Å andra sidan förefaller det som om efterfrågan på räntestödslån för ombyggnad kommer att bli mindre än väntat. Utskottet konstaterar att de behövliga ändringarna av bevillningsfullmakten bör beaktas i den första tilläggsbudgeten 2004.

Utskottet föreslår att följande uttalande godkänns:

Utskottets förslag till uttalande 10

"Riksdagen förutsätter att villkoren för aravalån för ombyggnad justeras så att de blir konkurrenskraftigare jämfört med lån till marknadsvillkor och att behövliga ändringar i lånefullmakterna beaktas i den första tilläggsbudgeten för 2004."

Finansutskottets betänkande blev också hela riksdagens enhälliga ståndpunkt. Det oaktat har inga aravalån för ombyggnad beviljats för i år. Jämfört med i fjol har ingenting förändrats när det gäller långfristiga ombyggnadslån. Och ändå upprepar regeringen sitt förslag från i fjol att aravalån för ombyggnad ska slopas. Vi har alltså all orsak att upprepa motionen från i fjol.

Hänvisning: BM 989/2004 rd — Erkki Virtanen /vänst m.fl.

Vi föreslår

att motiveringen till moment 35.30.60 ändras så att långfristiga ombyggnadslån kan beviljas för ombyggnad under 2005.

Dessutom föreslår vi

att det i motiveringen till moment 35.30.60 uttalas:

99. Övriga utgifter inom miljöministeriets förvaltningsområde

65. Vissa understöd (reservationsanslag 3 år)

Anslaget används till understöd till riksomfattande miljö-, naturskydds- och djurskyddsorganisationer och till riksomfattande organisationer inom bostads- och byggbranschen för information och upplysning. Därtill används det bland annat till understöd för enskilda projekt som gäller skärgården och fjällen och till enskilda utbildnings- och upplysningsprojekt. Anslaget har under de senaste åren varit oförändrat.

Anslaget har förbättrats år för år och avfallshanteringen i skärgården och i fjällen har främjats. Miljöupplysningen är viktigare än någonsin och frivilligorganisationernas uppgifter på detta område ställer allt större utmaningar. Markanvändnings- och bygglagen ställer ett stort ansvar på frivilligorganisationerna. Den snabba ökningen i oljetransporter via Finska viken till 200 miljoner ton fram till slutet av decenniet ökar momentets betydelse.

Hänvisning: BM 920/2004 rd — Pentti Tiusanen /vänst m.fl.

Vi föreslår

att moment 35.99.65 ökas med ytterligare 200 000 euro till stöd för riksomfattande miljö-, naturskydds- och djurskyddsorganisationer.

01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet

01. Skatt på inkomst och förmögenhet

Utgångspunkten för trafikpolitiken har varit att främja en hållbar utveckling. För att kollektivtrafiken ska vara mer lockande både för arbetsresor och på fritiden måste biljettpriserna ligga på en konkurrenskraftig nivå jämfört med prisnivån för andra kommunikationsformer.

Ett effektivt sätt att öka användingen av kollektivtrafik vid arbetsresor är beskattningen av den naturaförmån som uppkommer när en arbetsgivare erbjuder arbetstagarna en subventionerad arbetsresebiljett ändras så att beskattningsvärdet är lägre än inköpspriset för biljetten. Arbetsresebiljetten skulle berättiga till resor med kollektivtrafik mellan hemmet och arbetsplatsen. Enligt gällande beskattningsregler behandlas arbetsresebiljetten och bilförmånen inte enligt enahanda regler, vilket bromsar upp övergången till bussar och spårvägstrafik. I synnerhet i tillväxtcentra och huvudstadsområdet vore det angeläget att öka kollektivtrafikens andel eftersom trafikstockningarna under de senaste åren rentav har tiodubblats på vissa områden. Privatbilismen ökar stadigt och rusningstrafiken orsakar skador både på miljön och människors hälsa.

En flitigt använd subventionerad arbetsresebiljett skulle samtidigt stödja kollektivtrafiken, som kämpar med problem på många orter. Det är skäl att snabbt ta itu med dessa frågor.

I regeringsprogrammet talas det om förbättrad kollektivtrafik och styrning av arbetsresor till kollektivtrafiken. Nuläget med en beskattning som gynnar personbilstrafik är ohållbart både med tanke på miljön och kollektivtrafikens framtid. Ändringar i beskattningen av arbetsresebiljetter skulle innebära ett krafttag för att främja kolletivtrafiken och lösa vissa miljöproblem. Den senaste framställningen om en gynnsammare fiskal behandling av arbetsresebiljetten gjordes av en arbetsgrupp inom kommunikationsministeriet.

Med stöd av desom anförs nedan förslår vi att

i motiveringen till moment 11.01.01 uttalas följande:

01. Statsrådet

01. Avlöningar (förslagsanslag)

Vi konstaterar att de politiska statssekreterartjänsterna har accepteras i och med en ändring av lagen om statsrådet (RP 142/2004 rd). Avsikten är att inrätta tjänsterna genom ett budgetbeslut. Gruppen anser att tjänsterna inte ska inrättas eller anslag beviljas för ändamålet.

Vi föreslår

att från motiveringen till moment 23.01.01 stryks omnämnandet om inrättande av av nio statssekreterartjänster (A33) utgår och att

från anslaget under momentet avdras 1 500 000 euro för avlöning av statssekreterare och deras sekreterare.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

Antalet fångar har ökat i Finland sedan 2000. Det kommer enligt prognoserna att finnas ca 3 700 fångar i Finland 2005, och därmed är fångvårdsväsendet i trängande behov av tilläggsresurser. Våra fängelser är alltför fullsatta på grund av ökningen och det finns inte tillräckligt med personal. Den allvarliga personalbristen i landets fängelser ökar fångarnas otrygghet, försvårar rehabiliteringen av missbrukare och bidrar till att upprätthålla den exceptionellt höga risken för recidiv.

Fångarna har allt flera problem, och behovet av individuell vård och handledning har accentuerats. Utöver övriga sociala problem har en stor del av fångarna dessutom ett svårt missbruksproblem. I dag används en allt större del av fångvårdsanslagen till utgifter för grundläggande utbildning av fångar och för vård av patienter med allt allvarligare sjukdomar. Detta minskar resurserna för fångvårdens basfunktioner. Samtidigt har fångarnas produktiva arbetsverksamhet minskat.

Finland har ratificerat de internationella konventionerna om fångvård och riksdagen har fastställt nivån på fångvården. Med de resurser vi har i dag uppfyller fångvården emellertid inte helt dessa kriterier och därför måste fångvårdens resurser ökas speciellt för att få mera personal som kan ta hand om rehabiliteringen av fångar på ett adekvat sätt.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 700/2004 rd föreslår jag

att moment 25.50.21 ökas med 3 000 000 euro för rehabilitering av fångar.

75. Polisväsendet

21. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Bristen på personal inom polisen har lett till att jourberedskapen har blivit sämre och otryggheten ökat bland medborgarna när det speciellt i glesbygden har blivit allt svårare att få polishandräckning. Det är viktigt att alla polistjänster omedelbart besätts nu när narkotikabrottsligheten sprider sig till nya områden. Utöver det vanliga polisarbetet behövs det resurser för utredning av den allt mer komplicerade ekonomiska brottsligheten och bekämpning av internationella kriminella nätverk. Med hjälp av ett tillläggsanslag på 10 000 000 euro kan cirka 250 polistjänster besättas för ett år.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 355/2004 rd föreslår jag

att moment 26.75.21 ökas med 10 000 000 euro för polisens omkostnader för att besätta vakanta polistjänster.

80. Räddningsväsendet

22. Särskilda utgifter (förslagsanslag)

Finansutskottet ansåg redan i sitt betänkande 1999 att man inte kan basera civilhelikopterverksamheten på understöd från Penningautomatföreningen, vilket är läget i dag. Det vore ändamålsenligt att verksamheten stegvis blir permanent och att staten och kommunerna övertar ansvaret.

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av budgeten för 2003 att den förutsätter att det med det snaraste utreds om läkar- och räddningshelikopterverksamheten kunde göras till en med budgetmedel finansierad rikstäckande verksamhet för att de bärande principerna ska kunna skrivas in redan i regeringsprogrammet för den regering som utnämns våren 2003.

I regeringsprogrammet för regeringen Vanhanen uppställdes som mål att läkar- och räddningshelikopterverksamheten utvecklas som en del av skyddsnätet i hela landet. Strävan är att överföra finansieringen av räddningshelikopterverksamheten så att den inte sker med penningautomatbidrag utan med budgetmedel.

Den arbetsgrupp som utredde finansieringen avlade rapport den 8 januari 2004. Arbetsgruppen rekommenderade en s.k. partnerskapsmodell där kostnaderna för flygverksamheten täcks med penningautomatbidrag, tilläggskostnaderna för hälsovården till fullt belopp ingår i statsandelen för sjukvårdsdistrikten och ett specialanslag för inrikesministeriet används för räddningsverksamheten och efterspaningen av försvunna personer. Föreningarna kommer alltjämt att behöva skaffa egen finansiering, men andelen egen finansiering kommer att minska märkbart. Det är meningen att läkar- och räddningshelikopterverksamheten som en del av hälso- och sjukvården och räddningsväsendet fastställs klart och att verksamheten permanentas.

Trots detta kommer riksdagens vilja alltjämt inte till uttryck i beredningen inför 2005 och räddningshelikopterverksamheten tilldelas inget stöd i statens budget. Därför tar den kristdemokratiska riksdagsgruppen som en del av sin alternativbudget initiativ till ett anslag på 1 miljon euro för att starta stödjandet av verksamheten i fråga.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 356/2004 rd föreslår jag

att moment 26.80.22 ökas med 1 000 000 euro för att stödja räddningshelikopterverksamheten.

97. Understöd åt kommuner

31. Allmän statsandel till kommunerna och på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning (förslagsanslag)

Enligt budgetpropositionen för 2004 deltar staten i finansieringen av den av förhöjningen i kostnadsnivån förorsakade ökningen av utgifterna för kommunernas lagstadgade till statsandel berättigande uppgifter med 75 %. Detta strider i synnerhet mot de löften huvudregeringspartiet gav före valet. En indexförhöjning på 75 % minskar kommunernas statsandelar med 34 miljoner euro 2004. Nedskärningen av indexjusteringen drabbar främst de fattigaste kommunerna som redan nu har stora problem att upprätthålla den lagstadgade servicen. För dessa kommuner är statsandelarnas relativa betydelse allra störst. Regeringens proposition ökar därmed ojämlikheten mellan kommuner och kommuninvånare ytterligare.

Statsandelarna till kommunerna fördelar sig på tre huvudtitlar, och behovet av ökade anslag på 34 000 000 euro gäller följande förvaltningsområden:

• inrikesministeriet 2 040 000 euro (6 %)
• undervisningsministeriet 12 580 000 euro (37 %)
• social- och hälsovårdsministeriet 19 380 000 euro (57 %).

Kristdemokraterna föreslår att statsandelarna till kommunerna indexjusteras till fullt belopp i alla dessa huvudtitlar. Vi har i den allmänna motiveringen framfört kritik mot regeringens sysselsättningspolitik. Sysselsättningsgraden ser ut att vara fortsatt låg, och situationen i fråga om arbetslösheten ser heller inte ut att bli särskilt mycket bättre. Vi anser att det behövs mer personal i synnerhet inom undervisningen, socialsektorn samt hälso- och sjukvården. Behovet av anslag är särskilt stort inom social- och hälsovårdsförvaltningen. Av det tilläggsanslag på 180 000 000 euro (34 miljoner + 146 miljoner) som vi föreslår bör 146 000 000 euro användas för att anställa ytterligare personal. Den allmänbildande utbildningens andel av de nämnda 146 miljonerna är 56 miljoner euro och social- och hälsovårdsförvaltningens andel 90 miljoner euro.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 223/2004 rd föreslår jag

att moment 26.97.31 ökas ytterligare med 2 040 000 euro för en budgetbaserad indexjustering till fullt belopp av de allmänna statsandelarna till kommunerna.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Med stöd av vad som sägs under moment 26.97.31 och budgetmotion BM 230/2004 rd föreslår jag

att moment 29.40.30 ökas med 68 580 000 euro, av vilka 56 000 000 euro är bundet till anställning av tillläggspersonal.

70. Studiestöd

55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)

Studiestödet är en nödvändig förutsättning för att alla unga oberoende av social bakgrund ska ha möjlighet att studera effektivt efter bästa förmåga. Bostadstillägget, som ingår i studiestödssystemet, betalas emellertid inte under de månader en studerande inte studerar på heltid. Det här är ett missförhållande som måste rättas till så fort som möjligt. Också när man studerar måste man bo året om och de månatliga bostadsutgifterna är desamma året om.

Studiestödet är en nödvändig förutsättning för att alla unga oberoende av social bakgrund ska ha möjlighet att studera effektivt efter bästa förmåga. Studiestödet består av studiepenning, bostadstillägg och statsgaranterat studielån.

Alla andra än de som studerar kan få allmänt bostadsbidrag, vilket leder till att de studerande utan orsak hamnar i en situation som inte är rättvis i förhållande till övriga befolkningsgrupper. Utgångspunkten bör vara att nivån på bostadsbidraget är enhetligt för dem som studerar och andra. Samma slutsats drar en arbetsgrupp inom undervisningsministeriet i sin promemoria om studiestödets sporrande effekt (Kannustava opintotuki 18:2002). Studenternas studiesociala ställning har inte förbättrats på över tio år, även om boendekostnaderna enligt studentorganisationerna under samma tid stigit med 75 %.

Bostadstillägget för den som studerar i Finland är 80 % av de godkända boendekostnaderna. Den del av kostnaderna som överstiger 214,44 euro beaktas inte. Denna övre gräns överskrids av över 70 % av de studerande. Om boendekostnaderna ligger under 33,63 euro per månad betalas inget tillägg. Bostadstillägget för dem som studerar i Finland ligger således inom intervallet 26,90—171,55 euro per månad.

En höjning av hyrestaket till 252 euro i enlighet med den nämnda arbetsgruppens förslag skulle gälla alla som får bostadstillägg på alla högskoleorter under studiemånaderna. En höjning av hyrestaket för bostadstillägg till en nivå som bättre motsvarar de verkliga boendekostnaderna skulle innebära att en studerande som får ett månatligt bostadstillägg maximalt skulle få en ökning av stödet på cirka 30 euro.

Bostadstillägget inom studiestödssystemet betalas inte under de månader som studerande inte studerar på heltid. Det här är ett missförhållande som måste rättas till så fort som möjligt. I regel har de som studerar samma boendekostnader året om.

Enligt undervisningsministeriets beräkningar skulle en höjning av hyrestaket till 252 euro på årsnivå öka utgifterna med ca 20 miljoner euro. Ett bostadstillägg som betalas under hela året med höjt hyrestak skulle innebära tilläggsutgifter på ca 42 miljoner euro i förhållande till budgetpropositionen. Regeringspartierna har under budgetbehandlingen delvis omfattat kristdemokraternas inställning och föreslagit att hyrestaket höjs den 1 november 2005. Det tilläggsanslag som behövs sjunker från de 42 miljoner euro som nämns i vår budgetmotion BM 54/2004 rd till 37 600 000 euro.

Om studiestödet bättre motsvarar de studerandes verkliga studiekostnader kan de som studerar bättre koncentrera sig på sina studier på heltid, och behovet av att arbeta bara för försörjningens skull minskar.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 54/2004 rd föreslår jag

att moment 29.70.55 ökas med ett extra tillägg på 37 600 000 euro för budgetbaserad utbetalning av bostadstillägg till studerande året om.

20. Jordbruk

40. Nationellt stöd för jordbruket och trädgårdsodlingen (reservationsanslag 2 år)

Vi står inför en allt snabbare nedläggning inom jordbruket till följd av utvidgningen av EU och nedskärningar av stöden. Vi finländare vill att landsbygden ska vara bosatt och livskraftig, och dessutom anser finländarna att det är mycket viktigt att tillgången till ren inhemsk mat tryggas. I kristdemokraternas alternativbudget föreslås en ökning på 8 000 000 euro till det nationella stödet för jordbruket. Anslaget är anspråkslöst men om förslaget godkänns är det ett tydligt uttryck för att man tar ansvar för Finlands framtid.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 772/2004 rd föreslår jag

att moment 30.20.40 ökas med 8 000 000 euro.

24. Vägförvaltningen

I det rambeslut som statsminister Matti Vanhanens regering fattade i mars 2004 konstateras det att "om de årliga inkomsterna av försäljning av aktier överstiger 500 miljoner euro har regeringen som komplettering till regeringsprogrammet kommit överens om att högst 10 % av den överskjutande delen, utan hinder av utgiftsregeln eller ramen för valperioden, enligt prövning kan användas för extra utgifter av engångsnatur, närmast för infrastrukturinvesteringar samt för främjande av forsknings- och utvecklingsverksamhet".

Regeringens beslut innebär att inkomsterna av försäljning av statens aktier inte kan användas till att finansiera exempelvis vettiga och lönsamma trafikinvesteringar som är brådskande med tanke på säkerheten. Kommunikationsminister Leena Luhtanen påpekade i en tidningsintervju i Uutispäivä Demari den 24 maj 2004 att regeringsöverenskommelsen om inkomsterna från aktieförsäljning inte är förnuftig. Även andra ministrar har kraftigt kritiserat regeringens beslut, som finansminister Antti Kalliomäki ändå hårt håller fast vid bl.a. i sitt svar på det skriftliga spörsmålet SS 312/2004 rd.

Beslutet måste ändras så att största delen av inkomsterna från försäljningen används till trafikinvesteringar och en del eventuellt till att främja forskning och utveckling.

Med stöd av det ovan sagda föreslår jag

följande uttalande i motiveringen till huvudtitel 31.24:

21. Basväghållningen (reservationsanslag 2 år)

Basvägnätet i vårt land har under senaste år blivit mycket sämre. Anslagen har inte på långt när räckt till för reparation av vägnätet, och även underhållsarbetena har varit få. Basväghållningen är ett sätt att upprätthålla infrastrukturen och förbättra den allmänna säkerheten, men den är samtidigt också ett effektivt sätt att stödja en balanserad regional utveckling och sysselsättningen.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 202/2004 rd föreslår jag

att moment 31.24.21 ökas med 10 000 000 euro.

30. Företagspolitik

45. Stödjande av företagens investerings- och utvecklingsprojekt (förslagsanslag)

Under de senaste åren har basservicen på landsbygden avvecklats snabbt. Regeringens politik har varit centralistisk. Det finns fortfarande lanthandlar i viss utsträckning. Dessutom finns det välbevarade byggnader där handeln upphört under de senaste åren: där kan verksamheten startas på nytt. Men lanthandlarna behöver statligt stöd. På detta sätt kan man trygga basservicen, bosättning på landsbygden och rättvisan. Även varubussarna bör stödas.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 203/2004 rd föreslår jag

att moment 32.30.45 ökas med 1 000 000 euro för att stödja lanthandlar och varubussar.

60. Energipolitik

40. Energistöd (förslagsanslag)

Vi måste satsa på att utveckla inhemska och förnybara energikällor både på grund av det ökande energibehovet och på grund av klimatfrågorna. Regeringen föreslår en mycket anspråkslös ökning, trots att satsningarna på energisparande och i synnerhet på ökad användning av trädbränsle, vindkraft och returbränsle borde vara omfattande just nu.

Detta initiativ ingår i kristdemokraternas alternativbudget.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 55/2004 rd föreslår jag

att moment 32.60.40 ökas med 5 000 000 euro i energistöd i syfte att främja energisparande och användning av träd- och returbränslen.

15. Utjämning av familjekostnader

52. Barnbidrag (förslagsanslag)

I början av 2004 höjdes barnbidraget för familjens första barn med 10 euro per månad. Men barnbidragens syskonförhöjningar förblev oförändrade, trots att Kristdemokraternas riksdagsgrupp föreslog att de skulle höjas.

Barnbidragshöjningen från årets början innebar att barnbidragens realvärde fortsatte att sjunka för alla andra än enbarnsfamiljer. Att höjningen bara gällde det första barnet luckrade ytterligare upp graderingen av barnbidraget enligt barnantal. Samma sak har gjorts i samband med tidigare nedskärningar i barnbidraget med dåliga följder.

En arbetsgrupp som utrett barnbidragsfrågan kom fram till att det är flerbarnsfamiljer som har det ekonomiskt sämst ställt. Befolkningsförbundet har genom studier kunnat påvisa att detta är en bidragande orsak till att finländarna inte vågar skaffa sig en så stor familj som de skulle vilja.

Av befolkningspolitiska skäl och för att barnfamiljerna ska få det bättre ställt föreslår vi ett tillägg på 5 euro per månad för syskontilläggen. Detta förslag ingår i Kristdemokraternas alternativbudget.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 709/2004 rd föreslår jag

att moment 33.15.52 ökas med ett extra tillägg om 22 000 000 euro för budgetbaserad förhöjning av barnbidragen.

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

a) Moderskapsdagpenningens minimibelopp är för närvarande 11,45 euro per dag och dagpenningen betalas för sex dagar i veckan. Regeringen föreslår en höjning på 3,75 euro från nästa års början. Utan barnförhöjning är arbetsmarknadsstödet eller motsvarande grunddagpenning för arbetslösa 23,16 euro per dag och betalas för fem dagar i veckan. Samma nivå på moderskapsdagpenningen per månad betyder att den borde vara 19,30 euro, vilket innebär att höjningen totalt bör vara 7,85 euro.

Man har räknat ut att arbetslöshetsdagpenningen ska räcka till en grundläggande försörjning. Därför är det helt otänkbart att någon skulle klara sig med en lägre ersättning. Ungefär en fjärdedel av mödrarna får en föräldrapenning som är lägre än grunddagpenningen för arbetslösa. Argumentet för den låga moderskapsdagpenningen är att den kompenseras av barnbidraget. I verkligheten räcker barnbidraget inte till för att täcka utgifterna för barn och följaktligen är regeringens förslag, att den lägsta moderskaps- och föräldradagpenningen ska vara 15,20 euro, inte skäligt.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 774/2004 rd föreslår jag

att moment 33.18.60 ökas med ett extra tillägg på 11 000 000 euro för budgetbaserad höjning av minimiföräldrapenningen.

b) I jämförelse med andra OECD-länder placerar sig Finland högt uppe på listan över hushållens egenandel av hälsovårdens kostnader. I dagsläget är hushållens egenandel av hälsovårdens kostnader ca 22 procent, då den ännu i början av 1990-talet låg på i runt tal 15 procent. Hos oss finns särskilda avgiftstak för läkemedel, patientavgifter respektive resekostnader. Sammantaget uppgår dessa till en nivå som överstiger 1 300 euro. Dessutom måste man räkna med utgifterna för tandvård och fysikalisk behandling. I de övriga nordiska länderna väcker våra läkemedelskostnader samt hälsovårdscentrals- och sjukhusavgifter stor förundran. De finländska patienterna betalar i snitt 52 procent för sina läkemedel men i Sverige kommer de undan med 29 procent och i Norge med 21 procent. I Norge är högkostnadsskyddet för patientavgifter lagt vid ca 200 euro och i Sverige vid ca 100 euro per år medan Danmark har helt avgiftsfria hälso- och sjukvårdstjänster.

De höga kostnaderna leder till att särskilt låginkomsttagare och kroniker drar sig för att söka vård. Totalkostnaderna stiger när tiden mellan diagnos och insättning av behandling drar ut på tiden. På lång sikt kan alltså besparingar bli tillläggsutgifter. Ekonomiska bekymmer får patienter i öppenvård att missköta sin medicinering, som inte skulle kosta någonting alls i slutenvård. Orsaken till att psykpatienter tas in för sjukhusvård, som ställer sig dyrt för samhället, är uttryckligen slarv med medicineringen i öppenvård.

Högkostnadstaket för läkemedel ligger vid 604,72 euro i år. De läkemedelskostnader som överskrider taket ersätts i sin helhet om den årliga egenandelen överskrids med mer än 16,82 euro.

I en motion i Kristdemokratiska riksdagsgruppens alternativbudget föreslås att högkostnadsskyddet för läkemedel sänks till 532 euro.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 56/2004 rd föreslår jag

att moment 33.18.60 ökas med ett extra tillägg på 20 000 000 euro för budgetbaserad sänkning av högkostnadsskyddet för läkemedelskostnader.

19. Pensionsförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen (förslagsanslag)

I Finland finns uppskattningsvis ca 100 000 personer som bara får folkpension. Folkpensionen är avsedd att borga för en inkomsttrygghet för dem som inte får arbetspension eller endast en mycket liten sådan.

Full folkpension för en ensamstående är i dagsläget 496,38 euro i kommungrupp 1 och 475,73 euro i kommungrupp 2 per månad. Makar får 436,74 respektive 419,16 euro. Folkpensionen är nu så liten att den inte räcker till för att trygga den grundläggande försörjningen. Jämfört med de övriga nordiska länderna är minimipensionen, beskattningen inräknad, lägst i Finland.

Den låga nivån på folkpensionen genererar kostnader för samhället på andra områden. Pensionärer med ont om pengar drar sig t.ex. att köpa mediciner med den konsekvensen att de senare för dyra pengar måste skötas för mer komplicerade sjukdomar. Knappa matinköp leder till försämrat näringsintag och detta i sin tur till hälsoproblem. De ökade inkomstskillnaderna mellan olika pensionärsgrupper tenderar att öka segregeringen och utslagningen av äldre. Ungefär en tredjedel av dem som lever under fattigdomsgränsen är pensionärer.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att folkpensionen höjs med 7 euro per månad från den 1 mars 2005 med motivet att årets låga inflation hade gjort den sannolika indexjusteringen nästa år oskäligt liten främst på grund av den sänkta alkoholbeskattningen.

Kristdemokraterna anser att detta inte är nog, utan minimipensionen bör höjas med 20 euro i månaden för dem som enbart får folkpension för att dessa ska klara nödvändiga levnadskostnader och sjukdomsutgifter. Om folkpensionen och de pensioner som ska dras av från den sammantagna inte når upp till den nya höjda minimipensionen, höjs folkpensionen i motsvarande mån.

I enlighet med det ovan sagda och budgetmotion BM 775/2004 rd föreslår jag

att moment 33.19.60 ökas med ett extra tillägg om 25 000 000 euro för budgetbaserad höjning av folkpensionens minimibelopp.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

a) Med stöd av det som anförts under moment 26.97.31 och budgetmotion BM 245/2004 rd föreslår jag

att moment 33.32.30 ökas med ett extra tillägg om 109 380 000 euro, varav 90 000 000 euro bara får användas för att anställa extra personal.

b) Alla familjer bör ha reella möjligheter att utifrån sin livssituation välja hurdan vård för sina barn under skolåldern de vill ha. De familjepolitiska förmånerna ligger på en nivå som varken stöder föräldraskap eller vård hemma.

Befolkningsförbundets färskaste familjebarometer ger vid handen att finländarna gärna skulle skaffa sig fler barn än de i verkligheten gör. Folk väntar längre än tidigare med att skaffa sig barn, och i och med att fertiliteten avtar med åldern blir mången kvinna barnlös. En av de främsta orsakerna till att senarelägga barnafödandet är ekonomisk osäkerhet.

Enligt en tidigare familjebarometer skulle över 40 procent av dagisbarnens föräldrar gärna stanna hemma och sköta sitt barn om det vore ekonomiskt möjligt. En flexibel arbetstid och allt som har med hemvårdsstödet att göra klassas fortfarande högst bland samhällets stödåtgärder. Stödet för hemvård av barn var avsett att ge familjerna möjligheter att stanna hemma och sköta barn under 3 år. Men av alla familjepolitiska förmåner är barnfamiljerna mest missnöjda med det blygsamma hemvårdsstödet.

Dagvården borde ordnas utgående från barnets bästa. En lång rad studier kring barns utveckling visar på att personligheten utvecklas bäst om barnet får tillbringa sina tre första år hemma hos föräldrarna. Psykiska problem hos barn har bevisligen ett samband med en alltför tidigt inledd daghemsvård som inte håller måttet på grund av personalbrist. Barnläkare har upprepade gånger påpekat att risken för infektionssjukdomar minskar när barnen vårdas hemma. Sjukfrekvensen bland barn under 3 år är avgjort högre i den kommunala dagvården än hemma. I stora grupper noteras för barnen i snitt hundra sjukdagar per år. Samhället får årligen lägga ut över 100 miljoner euro enbart på behandlingen av öroninflammationer. Hemvården är en vårdform som definitivt förtjänar en större uppbackning, inte bara med hänsyn till barnets tillväxt och utveckling utan också i ett samhälleligt perspektiv för den offentliga ekonomins och arbetets skull.

I budgetpropositionen föreslås också att lagen om stöd för hemvård och privatvård av barn ändras så att vårdpenningen enligt stödet för hemvård av barn höjs från 252,28 till 294,28 euro för ett barn under 3 år i familjen och vårdpenningen enligt stödet för privatvård av barn från 117,73 till 137,33 euro. Höjningen är emellertid inte nog för att kompensera den stora nedskärningen på 1990-talet.

Kristdemokraterna anser att stödet för hemvård av barn måste lyftas upp till samma nivå det låg på före den ekonomiska depressionen för att vara ett ekonomiskt realistiskt alternativ när föräldrarna ordnar med vård för sina barn. Därför föreslår Kristdemokraterna att vårdpenningen enligt stödet för hemvård för barn höjs med 75 euro, från 252,28 till 327,28 euro. På övriga punkter omfattar vi regeringens förslag.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 244/2004 rd föreslår jag

att moment 33.32.30 ökas med ett extra tillägg om 10 000 000 euro för budgetbaserad höjning av stödet till hemvård för barn.

c) Ju äldre befolkningen blir desto större blir efterfrågan på omvårdnadsservice. För att kunna tillgodose denna efterfrågan behövs det kraftiga satsningar på närståendevården. Närståendevård är ett ekonomiskt sätt att ge dem som vårdas hemma en känsla av välbefinnande. Det faktum att närvården bygger på naturliga, kära närnätverk tillför omsorgen ett mervärde. Vård hemma är ofta mänskligare än institutionsvård och föredras vanligen av åldringar.

I Finland finns det uppskattningsvis 300 000 närståendevårdare, men av dem får bara något över 26 000 kommunalt stöd för närståendevård. Kommunerna missar med andra ord andan i socialvårdslagens bestämmelser om närståendevård. Enligt reglerna för närståendevård ska denna vård stödjas såväl ekonomiskt som med tjänster.

Som läget är nu är praxis brokig i kommunerna när det gäller vem som har rätt att få stöd för närståendevård. Kommunerna har inte förstått att reservera adekvata anslag för ändamålet med följden att pengarna ofta tryter redan efter halva året och nya avtal inte kan ingås. Därför är det ofta slumpens val vem som får stöd för närståendevård, eftersom det inte definierats som en subjektiv rättighet. Kristdemokraterna menar att man målmedvetet bör gå in för att öka antalet personer som får stöd för närståendevård och att stödet bör ges alla som uppfyller kriterierna.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 714/2004 rd föreslår jag

att moment 33.32.30 ökas med ett extra tillägg om 25 000 000 euro för närståendevård.

d) Den egenandel på 7 procent av utgifterna för bostadsbidrag som beaktas när grunderna för utkomststöd bestäms bör halveras till 3,5 procent. Den ökning detta förorsakar i kommunernas utgifter för utkomststöd finansieras i sin helhet med statsmedel genom att statsandelen till kommunerna för social- och hälsovård ökas med 20 miljoner euro.

En rimlig bostad hör till vars och ens grundläggande rättigheter. Men under de senaste åren har boendekostnaderna skjutit i höjden bl.a. på grund av dyrare hyror i de allmännyttiga bostadsaktiebolagen när de gått över till att bestämma hyrorna på samma sätt som på den fria marknaden. Låginkomsttagare som är beroende av utkomststöd har varit tvungna att t.o.m. pruta på de allra nödvändigaste utgifterna, inklusive mat, för att klara av egenandelen på 7 procent av boendeutgifterna. En halverad egenandel skulle underlätta för de allra fattigaste.

53. Hälsofrämjande verksamhet och hälsoövervakning

50. Hälsofrämjande verksamhet (reservationsanslag 2 år)

Under de senaste åren har vi fått oroväckande bulletiner om finländarnas hälsa. Det finns en mängd sätt att förbättra hälsan. Det finns en mängd bra exempel på vad upplysning kan få till stånd. Social- och hälsovårdsministeriet har för 2005 ställt upp resultatmål för den hälsofrämjande verksamheten och för hur tobaksrökning och drogmissbruk ska fås att minska. Men de pengar regeringen föreslagit för 2005 räcker inte till för att nå målen. Anslaget, 7 550 000 euro, är exakt det samma som 2003 och 2004 och om man beaktar att finländarnas hälsa snarare försämrats än förbättrats under de senaste åren är det högst sannolikt att trenden håller i sig om kursen inte läggs om.

Med stöd av det ovan sagda föreslår jag

att moment 33.53.50 ökas med 1 900 000 euro.

92. Användningen av avkastningen av penningautomatföreningens verksamhet

59. Utgifter för rehabilitering av frontveteraner (reservationsanslag 2 år)

Veteranernas medelålder är så hög som 83 år. Deras funktionsförmåga avtar snabbt och därför behövs rehabilitering. Rehabiliteringen är viktig inte bara för veteranerna själva utan också för att behovet av dyr sjukhusvård därmed kan pareras.

Kommunernas ekonomi har försämrats stadigt när det skurits i statsandelar och skatter. Kommunernas utgiftskurvor pekar uppåt och därför har kommunerna inte råd att finansiera veteranrehabiliteringen, en uppgift som hör till staten.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att den öppna rehabiliteringens andel höjs från 30 till 50 procent och antalet rehabiliteringsdygn inom anstaltsrehabiliteringen begränsas från nuvarande 13 till 10 dygn. Regeringens främsta motiv är att det ska sparas. Dessa försämringar leder emellertid till en nedgång i verksamheten, såväl kvalitativt som kvantitativt, och bör därför undvikas. Ett smärre anslagstillskott räcker till för att avvärja regeringens destruktiva förslag.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 206/2004 rd föreslår jag

att moment 33.92.59 ökas med 1 200 000 euro.

06. Arbetskraftspolitiken

64. Överföringsutgifter för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte (förslagsanslag)

Det finns viktiga investeringsprojekt över allt i landet som inte kommer i gång utan extra insatser från staten. Med förnuftiga investeringar kan man både hjälpa upp det akuta sysselsättningsläget och skapa nya permanenta arbetstillfällen.

I momentförklaringen understryks att anslaget ska användas för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte med vilka tillkomsten av nya arbetstillfällen främjas och regionala sysselsättningsaspekter samtidigt beaktas. Detta är speciellt viktigt inom områden som hamnat i klorna på en snabbt tilltagande arbetslöshet, exempelvis i Nystad och Kemijärvi. När läget snabbt försämras är det svårt för en kommun att idka aktiv näringspolitik utan statligt anslag för investeringar i sysselsättningsfrämjande syfte, med vilka kommunen å ena sidan kunde stödja existerande företag och å andra sidan locka nya företag till området. Det är verkligen viktigt att kommunerna får sysselsättningsanslag i en situation där den utlovade kompensationen av skattesänkningarna inte tillför regionerna en enda ny skatteeuro utan det svagare sysselsättningsläget tvärtom minskar skatteinkomsterna.

Med stöd av det ovan anförda och budgetmotion BM 207/2004 rd föreslår jag

att moment 34.06.64 ökas med 30 000 000 euro.

10. Miljövård

35.10.61. Grundkapital för en översvämnings- och stormskadefond (Nytt moment)

Kristdemokratiska riksdagsgruppen förutsätter att staten med det snaraste betalar ut ersättning till enskilda för skadorna till följd av sommarens exceptionella översvämningar. Också kommunerna bör kunna få skadeersättning. I detta syfte behövs det en fond för ersättning av skador till följd av naturkatastrofer såsom översvämningar och stormar. Såväl staten som försäkringsbolagen bör delta i grundfinansieringen.

Med stöd av det ovan sagda och budgetmotion BM 249/2004 rd föreslår jag

att under det nya momentet 35.10.61 beviljas 2 000 000 euro för grundkapitalet i en översvämnings- och stormskadefond.

30. Internationellt bistånd

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

Regeringen föreslår i budgeten för 2004 att 540 miljoner euro anslås för internationellt bistånd. Nivån på det offentliga biståndet blir enligt budgetpropositionen 0,39 procent av bni.

Finland har förbundit sig att i enlighet med FN:s rekommendation höja biståndsanslagen till en nivå på 0,7 procent av bni. Enligt utredning är över hälften av finländarna beredda att höja biståndsanslagen till en nivå på 0,5 procent. Även biståndskommittén DAC inom OECD som har undersökt Finlands biståndsarbete rekommenderar en konkret plan för att uppnå en nivå på 0,7 procent av bni fram till 2010. När riktlinjerna för Finlands bistånd följande gång slås fast borde frågan om att minska fattigdomen i världen understrykas som det viktigaste målet för Finlands bistånd. Samtidigt borde även millenniemålen för biståndsnivån bestämmas. Den av statsrådet Holkeri ledda arbetsgruppen som utredde nivån på och kvaliteten av biståndet lade fram en plan enligt vilken biståndsanslagens nivå steg för steg kunde höjas till 0,7 procent av bni fram till 2010. Enligt förslaget skulle biståndsanslagen 2004 bort ligga på 0,41 procent av bni medan målet för 2005 borde vara 0,46 procent. Om biståndsanslagen nu ska höjas i den takt regeringen föreslår kommer det svåraste arbetet härvidlag att få gå i arv till nästa regering. För att detta inte ska vara fallet föreslår vi att biståndsanslagen i 2005 års budget höjs till 620 miljoner euro, vilket motsvarar ca 0,41 procent av bni.

Med stöd av det som anförs ovan och budgetmotion BM 28/2004 rd föreslår vi

att moment 24.30.66 ökas med 80 000 000 euro för egentligt bistånd.

30. Juridiska tjänster och offentlig rättshjälp

21. Rättshjälpsbyråernas och konsumenttvistenämndens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Konsumentklagonämnden har redan i många år haft för små resurser vilket lett till en svår anhopning av ärenden. Enligt utredning började ärenden samlas på hög redan åren 1989—1990 och situationen har inte trots intern omorganisering av verksamheten kunnat förbättras på ett avgörande sätt. En bidragande orsak till anhopningen är att antalet klagomål till Konsumentklagonämnden ökade dramatiskt 2002 och 2003 och denna trend förefaller fortsätta. När ärendena anhopas förlängs behandlingstiderna och biträdande justitiekanslern påpekade i ett yttrande i fjol att situationen inte kan anses tillfredsställande. I yttrandet framhölls det att Konsumentklagonämndens villkor så snabbt som möjligt måste förbättras så att dess verksamhet kan svara mot det krav på behandling av ärenden utan dröjsmål som grundlagen ställer. Behandlingen av ärenden kan försnabbas endast genom att mer personal anställs. Detta igen kräver en ökning av lönekostnaderna med 200 000 euro.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår vi

att moment 25.30.21 ökas med 200 000 euro för ökade lönekostnader vid Konsumentklagonämnden.

50. Verkställighet av straff

21. Omkostnader för verkställighet av straff (reservationsanslag 2 år)

Antalet fångar i Finland har ökat årligen sedan 1998 då det genomsnittliga fångtalet var 2 772. År 2002 var det genomsnittliga fångtalet redan 3 433. I år förväntas motsvarande siffra vara 3 600 och nästa år 3 700. Det beror bl.a. på strängare rättspraxis samt en ökning av antalet personer som avtjänar straff för narkotikabrott, det ökande antalet utländska fångar samt personer som avtjänar förvandlingsstraff för böter.

Enligt en rapport som utarbetats av en arbetsgrupp vid Brottspåföljdsverket om utveckling av hälso- och sjukvården för fångar (rapport 1/2003) har det ökade fångtalet, det ökade antalet fångar som insjuknar samt en för liten vårdpersonal lett till att hälso- och sjukvården för fångar kommit in i en kris. De allvarliga hälsoproblem som är förknippade med utslagning har i allt högre grad lassats över just på hälso- och sjukvården för fångar. I bakgrunden märks klart den ökade användningen av alkohol och droger samt den häftiga nedskärningen i början av 1990-talet av den psykiatriska sjukvården.

I de enskilda fängelserna finns det inte någon sådan hälso- och sjukvårdspersonal som skulle behövas. Särskilt stor är bristen på sjukvårdare. Dessa hinner inte koncentrera sig på enskilda fångar när de kommer in för att avtjäna sitt straff. I det skedet gör sjukvårdaren en intervju med fången, en bedömning av rusmedelsmissbruk och genomför eventuellt avvänjningsvård enligt läkares ordination. Dessutom undersöker sjukvårdaren särskilt de fångar som ska placeras i arbete.

I budgeten för 2005 föreslås 182 950 000 euro för fångvård. Vid avvägningen av anslagets storlek nämns inte ett ord i motiveringen om eventuell beredskap för ökade kostnader för sjuk- och hälsovård. Detta strider mot riksdagens vilja. Brottspåföljdsverkets arbetsgrupp har kommit fram till att en förbättring av hälso- och sjukvården för fångar förutsätter att flera läkartjänster och 23 sjukvårdartjänster samt även en psykologtjänst och en verksamhetsterapeuttjänst inrättas. Det ökade fångtalet och sjukligheten bland fångarna har också lett till att läkemedelskostnaderna stigit kraftigt under de senaste åren.

För att sjukvårdsväsendet ska kunna fullgöra sitt uppdrag att utveckla fångvården på lång sikt med siktet på att fångarna ska rehabiliteras och att rusmedelsberoendet och återfallsbrottsligheten skall minskas samt dessutom se till att det finns tillräckligt med välavlönad personal, måste anslaget på detta moment ökas. Anslaget bör ökas med 5 000 000 euro för förbättrad sjuk- och hälsovård för fångar och 3 000 000 euro för avtalsvård av drogmissbrukande fångar.

Med stöd av det som anförs ovan och budgetmotion BM 39/2004 rd föreslår vi

att moment 25.50.21 ökas med 8 000 000 euro för hälso- och sjukvård för fångar.

97. Understöd åt kommuner

31. Allmän statsandel till kommunerna och på kommunernas skatteinkomster baserad utjämning (förslagsanslag)

Det nuvarande statsandelssystemet och utjämningen av skatteinkomster kan inte lösa de problem som föds ur kommunala särdrag vare sig i utflyttningsbygder eller i s.k. urbana områden, alltså i tillväxtcentra och orter kring dem. Kommunerna har över lag ojämnt fördelade skyldigheter vilket borde beaktas i beräkningsgrunderna för statsandelarna. Som exempel på sådana skyldigheter kan nämnas anhopade sociala problem, behovet av kollektivtrafik, andelen handikappade kommuninvånare, modersmålsundervisning för invandrare, integreringen av fångar i det civila samhället, antalet utkomststödtagare och missbrukarproblem.

Också i statsrådets principbeslut Hälsa 2015 ingår ett förslag om en strukturell ändring av statsandelssystemet. Syftet med folkhälsoprogrammet är att främja hälsan genom preventiv hälsovård. En av de åtgärder som programmet föreslår är en justering av grunderna för den statliga finansieringen av kommunernas socialvård samt hälso- och sjukvård på ett sådant sätt att också kommunernas åtgärder för att främja invånarnas hälsa beaktas. Principbeslutets riktlinjer har tillsvidare inte lett till konkreta åtgärder.

Det är regeringens uppgift att för egen del se till att kommunernas ekonomi är stabil och att det finns tillräcklig finansiering för att trygga hälso- och sjukvårdstjänster samt andra tjänster. Samtidigt bör en nivå på hälso- och sjukvården fastställas som alla i Finland bosatta har rätt till oberoende av bosättningskommun och utan att glömma bort den preventiva hälsovården.

10. Försvarsmakten

16. Anskaffning av försvarsmateriel (reservationsanslag 2 år)

Finlands försvar kan säkerställas med en något mindre satsning på anskaffning av försvarsmateriel än vad regeringen föreslår. Finlands försvarsanslag är i relation till invånarantalet mer än dubbelt så stora som i europeiska icke-medlemmar av Nato i snitt. Vårt vapensystem är redan nu Natokompatibelt. Statsförvaltningens strikta budgetdisciplin bör gälla alla förvaltningsområden och under de senaste åren har försvarets huvudtitel ökat kraftigt i förhållande till statens övriga utgifter. Därför föreslår vi att upphandlingen av försvarsmateriel minskas med 5 procent mot det som regeringen föreslår och att nedskärningen koncentreras till vapenupphandling utomlands.

18. Skatteförvaltningen

21. Skatteförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

De arbetsgrupper vid inrikesministeriet som dryftat bekämpningen av ekonomisk brottslighet lämnade i juni ett betänkande som bl.a. visar att den grå ekonomin och den ekonomiska brottsligheten ligger på en årlig nivå om uppskattningsvis 5 miljarder euro i Finland, dvs. ca fyra procent av bruttonationalinkomsten. Staten förlorar således flera miljarder euro i skatteinkomster på grund av den grå ekonomin och eventuellt övernationellt kringgående av skatt. Den egentliga ekonomiska brottsligheten har ökat ytterligare under den senaste tiden och lockat till sig narkotikabrottslighet och annan brottslighet utöver de tidigare aktörerna. Antalet ekonomiska brott som är föremål för undersökning har på ett år stigit från 850 till över 2 300.

Arbetsgruppernas förslag måste omedelbart resultera i konkreta åtgärder. Vad beträffar statsbudgeten betyder det beredskap för att avlöna minst de 75 ekobrottsundersökare som arbetsgruppen har föreslagit. För närvarande finns det anslag i budgetförslaget endast för ca 10 tjänster. Varje utredare drar in ca 100 000 euro per år till staten i form av ekonomisk vinning som döms förbruten. Det är därför mer än lönsamt att satsa på de nya tjänsterna.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 680/2004 rd föreslår vi

att moment 28.18.21 ökas med 5 000 000 euro för bekämpning av den grå ekonomin.

10. Undervisning och forskning vid universitet

21. Universitetens omkostnader (reservationsanslag 2 år)

Enligt regeringsprogrammet ska Finland under de närmaste åren öka sin finansiering av forskning. Däremot kommer finansieringen av universitetens omkostnader inte att öka i nämnvärd grad. Under nästa år ökar anslagen för omkostnaderna med endast knappt 2 procent jämfört med innevarande år. Också denna anslagsökning är knuten till att antalet examina ska öka ytterligare.

Den offentliga finansieringen till universiteten har under de senaste åren använts till utvidgning av universiteten och inte till en nivåhöjning. Åren 1992—2001 ökade antalet studerande med 33 procent, antalet magistrar med 38 procent och antalet doktorer med 128 procent. Däremot skedde en minskning av antalet lärare med 3 procent. Trots att man i Finland mer än någonsin talar om forskningens kvalitet satsar man i finansieringen endast på kvantitet. Modellen för finansiering av universitetens verksamhet leder till att de i första hand koncentrerar sig på att producera examina. Följden är att grundutbildningen lider på grund av resursbrist. Resursbristen tar sig uttryck i massföreläsningar, boktentamina och avsaknad av den omtalade personliga responsen och handledningen. Detta kan också vara en av orsakerna till de utdragna studierna.

Antalet lärare kan inte minskas utan att kvaliteten på undervisningen försämras. Samtidigt uppkommer det nya forskningsområden, forskningsutrustningen blir dyrare och det internationella samarbetet kräver deltagande. Resurserna måste nu styras in på grundutbildningens kvalitet. Vi föreslår en ökning på 10 000 000 euro som koncentreras till grundutbildningen vid universiteten.

Med hänvisning till det ovanstående och budgetmotion BM 623/2004 rd föreslår vi

att moment 29.10.21 ökas med 10 000 000 euro för att förbättra kvaliteten på grundutbildningen vid universiteten.

40. Allmänbildande utbildning

30. Statsandel och statsunderstöd för den allmänbildande utbildningens driftskostnader (förslagsanslag)

Det är en viktig uppgift för utbildningsväsendet att förhindra att barn och unga slås ut. Det är ett problem både för den enskilda och samhället om någon faller ur utbildningssystemet. I Finland slutför nästan alla unga, med undantag av några hundra, sin grundskola. Men 7—8 procent av de unga hamnar ändå av en eller annan orsak utanför utbildningen på andra stadiet redan vid starten eller avbryter senare sina studier. För att förhindra att ungdomar hamnar utanför hela utbildningssystemet är det viktigt att satsa på kvalitet i grundskoleundervisningen och på handledning och motivering av dem som av en eller annan orsak inte får eller inte vill ha en fortbildningsplats. Detta innebär att kommunerna behöver adekvata resurser till exempel för att minska gruppernas storlek i den grundläggande undervisningen, förbättra nivån på gymnasieutbildningen samt säkerställa att det finns tillräckligt många timmar för undervisning i den yrkesinriktade utbildningen på andra stadiet och att det går att få adekvat studiehandledning i gymnasiet.

Antalet elever i den grundläggande utbildningen väntas minska nästa år med 6 000 elever. När det genomsnittliga enhetspriset i grundskolan nästa år är 4 966 euro per elev i den grundläggande utbildningen leder det minskade elevantalet till besparingar för staten på ca 30 000 000 euro. Detta belopp bör i sin helhet läggas på att förbättra kvaliteten i den grundläggande utbildningen.

Med hänvisning till det ovanstående och budgetmotion BM 624/2004 rd föreslår vi

att moment 29.40.30 ökas ytterligare med 30 000 000 euro för förbättring av kvaliteten på den grundläggande undervisningen.

90. Konst och kultur

30. Statsandelar och -understöd för de allmänna bibliotekens driftskostnader (förslagsanslag)

Som en del av sparåtgärderna inom statsekonomin har bibliotekens lagstadgade statsandelar sedan 1994 i stället delvis finansierats med intäkter från tipsmedel så att i budgeten 2001 täcktes under 10 procent av statsandelarna med allmänna budgetmedel. När situationen för statsekonomin har förbättras har riksdagen i flera sammanhang påpekat att de lagstadgade utgifterna bör täckas med allmänna budgetmedel. I samband med behandlingen av stasbudgeten för 2000 godkände riksdagen ett uttalande där det förutsattes att regeringen utarbetar en plan för hur de lagstadgade statsandelar som nu finansieras med vinstmedel från tippning och penninglotterier kan täckas med allmänna budgetmedel. I lagen om användning och avkastningen av penninglotterier samt tippnings- och vadhållningsspel från 2001 föreskrivs att statsandelarna till biblioteken under en övergångsperiod på 10 år ska täckas med allmänna budgetmedel och att denna ändring inleds i samband med budgeten för 2003. Dessutom fogade riksdagen en kläm om detta till sitt svar med anledning av regeringens budgetproposition för 2004. Inte heller föreliggande regeringsproposition motsvarar riksdagens viljeyttring.

På grundval av det ovanstående och med hänvisning till budgetmotion BM 47/2004 rd föreslår vi

att moment 29.90.30 ökas med 5 000 000 euro.

31. Statsandel och statsunderstöd för teatrars och orkestrars driftskostnader (förslagsanslag)

Avsikten är att genom anslagsökning åtgärda den allt svårare ekonomiska krisen bland teatrar som omfattas av teaterlagen. Kostnaderna inom den starkt sysselsättande teaterbranschen har stigit årligen utan att beräkningsgrunden för statsandelen, dvs. antalet årsverken, har höjts. Krisen fördjupas ytterligare av att antalet kalkylerade årsverken har släpat efter det verkliga med ca 200 årsverken.

Det föreslagna anslaget skall användas i enlighet med lagen för att hjälpa upp situationen för de regionala teatrar, barnteatrar och svenskspråkiga teatrar som befinner sig i den svagaste situationen och som omfattas av teaterlagen.

Med stöd av det som anförs och med hänvisning till budgetmotion BM 509/2004 rd föreslår vi

att moment 29.90.31 ökas med 1 000 000 euro.

52. Tippnings- och penninglotterivinstmedel för främjande av konsten (förslagsanslag)

Med den föreslagna anslagsökningen kan stödet till de s.k. fria teatrarna, dvs. de som står utanför teaterlagen, höjas till 1,7 miljoner euro, vilket är den nivå som planerades i samband med beredningen av teaterlagen 1993. Det är fråga om nödhjälp att användas för att för tillfället trygga de fria teatrarnas verksamhet.

De fria teatrarna som står utanför teaterlagen producerar i Finland 17 procent av föreställningarna, har 12 procent av publiken och får 1,9 procent av statsandelarna. Andelen oavlönat arbete är för närvarande ca 66 procent av arbetstiden. Detta oavlönade arbete betingar ett värde om ca 3,5 miljoner euro.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 823/2004 rd föreslår vi

att moment 29.90.52 ökas med 1 000 000 euro.

40. Banförvaltningscentralen

21. Basbanhållningen (reservationsanslag 2 år)

Ett välfungerande bannät är grundvalen för att hela trafiksystemet ska fungera. De största problemen är att bannäten är föråldrat och att det saknas bankapacitet. Om tågtrafiken ska bli mer konkurrenskraftig måste bannätet förbättras och järnvägstrafiken utvecklas. Det krävs målmedvetna höjningar av anslagen för banhållningen i stället för nedskärningar.

Basbanhållningen omfattar underhåll av banorna och reinvesteringar, bl.a. förnyande av överbyggnaden och säkerhetsanordningarna. Banorna är i Finland är gamla och behovet av reinvesteringar har hopat sig på grund av försummelserna på 1980-talet. Även om det gjorts omfattande reinvesteringar från och med 1990-talet slukar de fortfarande en stor del av pengarna för basbanhållningen. Enligt Banförvaltningscentralen kräver reinvesteringar i banor 170 miljoner euro på årsnivå. Regeringen föreslår i propositionen endast 140 miljoner euro för reinvesteringar. För att reinvesteringar ska kunna göras enligt den planerade tidtabellen och för att det inte ska behövas trafik- och driftsbegränsningar i trafiknätet på grund av försenade reinvesteringar är det motiverat att stärka basbanhållningens finansieringsbas.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 20/2004 rd föreslår vi

att moment 31.40.21 ökas med 30 000 000 euro.

60. Köp av tjänster, ersättning och stöd av kollektivtrafik

63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år)

Regeringen föreslår 78,3 miljoner euro under momentet för köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster. På grund av sänkningen av bilskatten under de senaste åren och den ökade införseln av begagnade bilar är kollektivtrafiken i konkurrenshänseende för tillfället mest utsatt i hela Europa. Trafiken ökar allt snabbare men trots det föreslår regeringen ännu en gång kännbara nedskärningar i anslagen för köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster.

Regeringens budgetproposition för 2005 innebär att möjligheterna till en ändamålsenlig utveckling av trafiken på regional och kommunal nivå ytterligare försvagas. Det är ett krasst faktum att verksamhetsförutsättningarna för kollektivtrafiken kommer att försämras till exempel i glesbygden i norra och östra Finand och att det blir dyrare att resa.

Även kollektivtrafiken i städerna påverkas av bristen på pengar för köp och utveckling av kollektivtrafiktjänster: Kollektivtrafiken utvecklas långsammare och trycket ökar på höjda biljettpriser. Regeringens mål att öka kollektivtrafikens andel av persontrafik på stadsområden kan inte uppnås inom ramen för detta anslag.

Förslaget stöder inte heller insatserna för förbättring av trafiksäkerheten, eftersom en ökning av kollektivtrafikens andel av persontrafiken enligt undersökningar är det bästa sättet att förbättra trafiksäkerheten.

Det behövs också nya idéer för att kollektivtrafiken ska utvecklas. I statsbudgeten ska finnas anslag även för utvecklingen av regionala kollektivtrafiksystem (bl.a. byggande av snabbjärnvägar) i hela landet.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 258/2004 rd föreslår vi

att moment 31.60.63 ökas med 10 000 000 euro.

Desutom föreslår vi

att i motiveringen till moment 31.60.63 uttalas förljande:

60. Energipolitik

40. Energistöd (förslagsanslag)

Det behövs långsiktiga insatser och förutsebara stödnivåer av regeringen för att användningen av förnybara energikällor ska kunna främjas. Avancerad och bättre teknik spelar en nyckelroll när det gäller att förbättra den förnybara energins konkurrenskraft. I det nationella klimatprogrammet som riksdagen godkände våren 2001 konstateras det att om klimatmålen enligt Kyotoavtalet ska uppnås krävs det minst 33 500 000 euro i offentligt energistöd årligen fram till 2010 för att främja användningen av förnybara energikällor. Den nationella klimatstrategin nämner förutom investeringsstöd tre andra instrument som skulle kunna främja produktionen av förnybar energi på ett sådant sätt att Finland kan minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med den tidtabell som nämns i Kyotoavtalet. De tre andra instrumenten är skattestöd, utveckling av ny teknologi och utveckling av finansieringsinstrument för stora demonstrationsprojekt.

I samband med principbeslutet om utbyggnad av kärnkraften fogade riksdagen som ett villkor till beslutet att regeringen genomför besluten i det nationella klimatprogrammet och främjar användningen av förnybara energikällor samt energisparande. I den nya versionen av programmet för främjande av förnybara energikällor uppställs dessutom mål som går längre än förr när det gäller användning av förnybara energikällor och elproduktion utifrån förnybara energikällor. Fram till 2003 har energistödet årligen legat ca 10 000 000 euro under det mål som slås fast i klimatprogrammet. Regeringens förslag i 2005 års budgetproposition innebär inga förbättringar i detta avseende. Regeringen föreslår att energistödet ska uppgå till 27 700 000 euro. Anslaget ligger då ca 6 000 000 euro under det behov som kan utläsas ur det nationella klimatprogrammet. Det är bara att glömma också det reviderade programmet för främjande av förnybara energikällor eftersom det inte finns några pengar för att genomföra de åtgärder som nämns i programmet.

Mot bakgrunden av klimatstrategin och de uttalanden som godkändes i samband med principbeslutet från våren 2002 om utbyggnad av kärnkraften är det nödvändigt att ta in ett stöd till demonstrationsprojekt i bevillningsfullmakten för energistöd. Även i den reviderade handlingsplanen för främjande av förnybara energikällor påpekas det att det krävs projektfinansiering genom stödet till demonstrationsprojekt för att det ska vara möjligt att främja vindkraft i enlighet med den önskade tidsplanen. Endast genom stöd för stora demonstrationsprojekt är det möjligt att utveckla en ny energiteknologi, t.ex. en storskalig och snabb introduktion av vindkraft på energimarknaden också i Finland. Enligt klimatstrategin borde det reserveras 17—34 miljoner euro ungefär vart tredje år för att främja stora demonstrationsprojekt. För nästa år har det reserverats 8 000 000 euro för demonstrationsprojekt. Energistödet bör sålunda höjas med 14 000 000 euro.

Med stöd av det som framförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 929/2004 rd föreslår vi

att moment 32.60.40 ökas med 14 000 000 euro.

15. Utjämning av familjekostnader

52. Barnbidrag (förslagsanslag)

Av den skattesänkningsmarginal som regeringen har föreslagit som motvikt till den inkomstpolitiska uppgörelsen bör en del fördelas till barnfamiljerna som "skattelättnader".

Barnbidrag betalas för alla barn under 17 år. År 2005 betalades barnbidrag för uppskattningsvis 1 031 000 barn. I Finland fanns det ca 400 000 barn under 7 år 2003. Under de senaste tio åren har barnfamiljerna enligt olika undersökningsresultat blivit fattigare än den övriga befolkningen. Detta har särskilt drabbat flerbarnsfamiljer. År 1995 skars barnbidragen ner som en av de många åtgärderna under recessionen. Utöver det förslag som lades i fjol har barnbidragen därefter inte ens indexförhöjts. Senaste år gjorde regeringen en obetydlig korrigering av barnbidragen genom att höja bidaget för det första barnet med 10 euro. Detta har lett till att barnbidragets realvärde i alla andra familjer än enbarnsfamiljer kommer att sjunka under innevarande valperiod.

Undersökningar visar att fattigdomsrisken i barnfamiljer är störst i de familjer där barnen är små samt i ensamförsörjarfamiljer. Vi föreslår därför att för alla barn i skolåldern betalas en förhöjning av barnbidraget med 20 euro per kalendermånad. Höjningens kostnadsverkningar på statsekonomin är ca 96 000 000 euro.

På grundval av det ovanstående föreslår vi

att moment 33.15.52 ökas ytterligare med 96 000 000 euro för en budgetbaserad förhöjning av barnbidraget.

18. Sjukförsäkring

60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)

Antalet kvinnor som åtnjöt föräldradagpenning till minimibelopp ökade kraftigt på 1990-talet. Av de kvinnor som 1990 fick föräldradagpenning fick endast 5,3 procent minimibeloppet medan motsvarande andel år 1996 redan var uppe i 30,1 procent. Ännu 2001 fick 26,1 procent av mammorna lägsta möjliga föräldradagpenning. Fenomenet med att antalet personer som lyfter föräldradagpenning till minimibelopp är stort har således blivit ett bestående fenomen.

De viktigaste skälen till denna utveckling är den ökade arbetslösheten samt den ändring i beräkningsgrunderna för dagpenning som togs i bruk i början av 1996 och som gäller dagpenningar som bestäms utifrån arbetsinkomster. Eftersom minimidagpenningen ligger på en så låg nivå tvingas de som får denna dagpenning att ta till utkomststöd betydligt oftare än de som får föräldradagpenning beräknad på förvärvsinkomsterna. Enligt en färsk doktorsavhandling (Arajärvi, 2002) är miniminivån för dagpenningar som baserar sig på föräldraskap så låg att man kan ifrågasätta dess grundlagsenlighet.

I tillväxtcentra kämpar barnfamiljerna dessutom med snabbt stigande boendekostnader som är svårare att bemästra i en låginkomstfamilj än i en familj som redan har nått ett stabilt boende. Det största problemet när det gäller inkomstöverföringar till barnfamiljer hänger emellertid samman med miniminivån på moderskaps-, faderskaps- och föräldradagpenningen. Denna nivå borde höjas klart mer än vad regeringen föreslår dvs. från 15,2 euro per dag till åtminstone 23,4 euro per dag, varvid den skulle motsvara full grunddagpenning för arbetslösa. Detta innebär en förhöjning av dagpenningen med 8,2 euro per dag.

På grundval av det ovanstående och med hänvisning till budgetmotion BM 259/2004 rd föreslår vi

att moment 33.18.60 höjs ytterligare med 27 000 000 euro för en budgetbaserad höjning av miniminivån på moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen till samma nivå som full grunddagpenning för arbetslösa.

Handikapparbetsgruppen 96 har i en promemoria rett ut handikappades sociala trygghet. Enligt arbetsgruppen borde socialskyddet för handikappade ses över och resurserna inriktas så att de uppmuntrar handikappade till aktivitet, såsom studier, arbete och rehabilitering. Även om den nuvarande regeringen i sitt program säger sig vilja genomföra de förslag som handikapparbetsgruppen har lagt fram har beslutsfattandet stupat på interna tvister i regeringen. Det är mycket beklagligt eftersom svårt handikappade personers ställning skulle kräva åtgärder.

Regeringen säger sig i sitt program ta sikte på att uppmuntra individens egen aktivitet för att främja sin välfärd, men detta kan inte bli verklighet när det gäller handikappade personer utan de assistent- och tolktjänster som oundgängligen behövs. Genomförandet av handikappsgruppens förslag borde inledas med att systemet med personliga assistenter utvidgas och konstateras vara en subjektiv rättighet när det gäller gravt handikappade. Dessutom borde finansieringen av personliga assistenter överföras på folkpensionsanstalten för att tillgången till personliga assistenter inte skulle variera beroende på bostadskommun.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 30/2004 rd föreslår vi

att moment 33.18.60 ökas med 10 000 000 euro för kostnaderna för personliga assistenter för gravt handikappade.

32. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård

30. Statsandel till kommunerna för social- och hälsovårdens driftskostnader (förslagsanslag)

En viktig del av det nationella hälsoprojektet 2005 är rätten att få vård inom skälig tid och programmet för köhantering som inleds den 1 mars 2005. Riksdagen har godkänt regeringens proposition som innebär att det skall vara möjligt att under vardagar få direkt kontakt till hälsovårdscentralerna under tjänstetid. Om ärendet inte har kunnat skötas med telefonrådgivning har patienten rätt att få en bedömning av behovet av icke-brådskande vård senast den tredje vardagen från det att han eller hon tog kontakt med hälsovårdscentralen. Patienten har således rätt till besök hos yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården, inte nödvändigtvis hos en läkare. Vidare har patienten rätt till vård inom skälig tid om det enligt medicinska eller odontologiska grunder finns ett vårdbehov. Inom primärvården innebär en skälig tid tre månader från det att vårdbehovet har konstaterats.

Lagändringen om rätten till icke-brådskande vård är nödvändig men det är ett problem att regeringen inte i budgetpropositionen har beaktat lagens ekonomiska konsekvenser för den kommunala ekonomin. Det blir en stor utmaning för kommunerna att genomföra lagen och kommer säkert att leda till utvecklade funktioner och omorganisering. Enligt vissa bedömningar står kommunerna när de ska åtgärda vårdköerna och genomföra den nya lagen inför kostnader på ca 100 000 000 euro.

På grundval av det ovanstående och budgetmotion BM 851/2004 rd föreslår vi

att moment 33.32.30 ökas ytterligare med 100 000 000 euro för att genomföra vårdgarantin och avveckla vårdköerna.

99. Övriga utgifter inom arbetsministeriets förvaltningsområde

23. Civiltjänst (förslagsanslag)

Civiltjänstgörarna har under civiltjänstgöringstiden rätt till fri inkvartering, som tjänstgöringsstället enligt civiltjänstlagen ska bekosta. Men i praktiken tillgodoses inte denna lagfästa rättighet. Enligt en utredning som arbetsministeriet gjorde 2000 sköter bara en tredjedel av civiltjänstgöringsställena betalningen utan anmärkningar. I de mest extrema fallen har tjänstgöringsställen avkrävt civiltjänstgörarna ett skriftligt avtal där männen avstår från sin lagfästa rätt till fri inkvartering under tjänstgöringstiden. Många av våra stora städer och universitet har handlat på detta lagstridiga sätt.

Problemet är stort eftersom de civiltjänstgörare som inte får sina boendekostnader ersatta av tjänstgöringsstället vanligen inte heller får stöd för kostnaderna från annat håll. Problemet har blivit så stort att en ökad myndighetskontroll inte längre kan lösa det. En strängare kontroll skulle sannolikt också leda till att de redan nu tidvis knappa civiltjänstgöringsställena blir ännu färre. Det igen betyder att alla civiltjänstgörare inte kan anvisas ett tjänstgöringsställe. I dagsläget skulle exempelvis många kommunala organisationer behöva och gärna ta emot civiltjänstgörare men saknar pengar för att betala boendekostnaderna. Den enda rationella lösningen som tillgodoser alla civiltjänstgörares rättigheter är att staten påtar sig ansvaret för civiltjänstgörarnas boendekostnader. En partiell överföring av boendekostnaderna till staten ingick i det förslag till ändring av lagen om civiltjänstgöring som arbetsministeriet utarbetade våren 2000. Förbättringen fick dock stryka på foten innan den nådde regeringen.

På grundval av det ovanstående och med hänvisning till budgetmotion BM 510/2004 rd föreslår vi

att moment 34.99.23 ökas med 4 000 000 euro för ersättning av civiltjänstgörarnas boendekostnader.

10. Miljövård

63. (35.10.63 och 64) Främjande av miljövården (reservationsanslag 3 år)

Anslaget under momentet används huvudsakligen för investeringar som främjar miljövården i samhällen och på glesbebyggda områden. Men miljövård handlar inte bara om vattenskydd. Pengarna i statsbudgeten ska också kunna användas för projekt som exempelvis arbetar för att förhindra uppkomsten av sopor eller gör materialhanteringen ekoeffektivare. Ett utmärkt exempel på främjande av miljövården är sophanteringen, som just nu är stadd i en förändringsprocess. Ledstjärnan i Europeiska gemenskapens sophanteringspolitik är att sophanteringsalternativen ska prioriteras. Högst uppe på skalan finns förhindrande av uppkomsten av sopor, därnäst följer återvinning (bl.a. återanvändning, cirkulation och energiåtervinning, med första preferens, under vissa förutsättningar, för återvinning av avfallsmaterial) och lägst ner på skalan slutlig behandling av avfall (bl.a. avfallsförbränning utan energiåtervinning och uppläggning på deponier). Det behövs rejäla satsningar på projekt som tar fasta på att förhindra uppkomsten av avfall.

På grundval av det ovanstående och med hänvisning till budgetmotion BM 824/2004 rd föreslår vi

att moment 35.10.63 ökas med 3 000 000 euro.

99. Övriga utgifter inom miljöministeriets förvaltningsområde

65. Vissa understöd (reservationsanslag 3 år)

Under de senaste åren har pengarna på momentet fördelats mellan allt fler mottagare samtidigt som exempelvis miljö- och naturskyddsorganisationernas arbetsfält har breddats. Miljöorganisationerna har fått nya uppgifter i och med den internationella miljöpolitiska lagstiftning som avser att engagera medborgarna.

Förutom de organisationer som får stöd har vi en lång rad riksorganisationer för frivilligt djurskyddsarbete. Deras förebyggande och korrigerande insatser på djurskyddets område är avsevärda, de ansvarar tillsammans med frivilliga djurskyddsövervakare för den djurskyddsövervakning som staten ska stå för samt går ut med information om djurskyddsfrågor. Dessa organisationers understöd drogs in 1992 med åberopande av den ekonomiska depressionen. I en kläm som ingick i ett utlåtande om 2004 års budget förutsatte riksdagen att stödet till djurskyddsorganisationerna ska ingå i följande års budget. Det är också motiverat att organisationen Håll skärgården ren får utvidgade uppgifter som omfattar tömning av septiktankar på segelbåtar som rör sig i skärgården sommartid. Detta skulle förutsätta att organisationens driftsanslag ökas med 200 000 euro per år.

Med stöd av det som anförs ovan och med hänvisning till budgetmotion BM 825/2004 rd föreslår vi

att moment 35.99.65 ökas med 700 000 euro till stöd för rikstäckande miljö-, naturskydds- och djurskyddsorganisationer.

01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet

01. Skatt på inkomst och förmögenhet

Utgångspunkten för trafikpolitiken har varit att främja en hållbar utveckling. För att kollektivtrafiken ska vara mer lockande både för arbetsresor och på fritiden måste biljettpriserna ligga på en konkurrenskraftig nivå jämfört med prisnivån för andra kommunikationsformer.

Ett effektivt sätt att öka användingen av kollektivtrafik vid arbetsresor är beskattningen av den naturaförmån som uppkommer när en arbetsgivare erbjuder arbetstagarna en subventionerad arbetsresebiljett ändras så att beskattningsvärdet är lägre än inköpspriset för biljetten. Arbetsresebiljetten skulle berättiga till resor med kollektivtrafik mellan hemmet och arbetsplatsen. Enligt gällande beskattningsregler behandlas arbetsresebiljetten och bilförmånen inte enligt enahanda regler, vilket bromsar upp övergången till bussar och spårvägstrafik. I synnerhet i tillväxtcentra och huvudstadsområdet vore det angeläget att öka kollektivtrafikens andel eftersom trafikstockningarna under de senaste åren rentav har tiodubblats på vissa områden. Privatbilismen ökar stadigt och rusningstrafiken orsakar skador både på miljön och människors hälsa.

En flitigt använd subventionerad arbetsresebiljett skulle samtidigt stödja kollektivtrafiken, som kämpar med problem på många orter. Det är skäl att snabbt ta itu med dessa frågor.

I regeringsprogrammet talas det om förbättrad kollektivtrafik och styrning av arbetsresor till kollektivtrafiken. Nuläget med en beskattning som gynnar personbilstrafik är ohållbart både med tanke på miljön och kollektivtrafikens framtid. Ändringar i beskattningen av arbetsresebiljetter skulle innebära ett krafttag för att främja kolletivtrafiken och lösa vissa miljöproblem. Den senaste framställningen om en gynnsammare fiskal behandling av arbetsresebiljetten gjordes av en arbetsgrupp inom kommunikationsministeriet.

Med stöd av desom anförs nedan förslår vi att

i motiveringen till moment 11.01.01 uttalas följande: