Motivering

Lagen om riksdagsmannaarvode ändrades för tre år sedan. I det sammanhanget uppdrogs det åt kanslikommissionen att fastställa riksdagsmannaarvodet enligt ett förslag från en arvodeskommission. Finansutskottet konstaterade i sitt betänkande FiUB 9/2000 rd om lagmotionen att det nya systemet eliminerar den olägenheten att riksdagen själv bestämmer om sina egna arvoden. Meningen var att den nya arvodeskommissionen utanför riksdagen självständigt skulle utforma ett förslag till arvodets belopp. Kanslikommissionen kan endast godkänna eller förkasta förslaget.

Som av motiveringen till den nu aktuella lagmotionen framgår har syftet med ändringen av lagen om riksdagsmannaarvode de facto uppnåtts för arvodessystemets vidkommande. Men för att göra systemet ännu enklare är det motiverat att slopa kanslikommissionens medverkan i beslutsfattandet och också formellt sett ge arvodeskommissionen den slutliga beslutsrätten i saken.

Den nya ordningen innebär att riksdagens arvodeskommission utformar ett förslag till ledamotsarvoden och fattar det slutliga beslutet om dem genom att fastställa beloppen. Enligt grundlagsutskottet kan inte heller ur grundlagen härledas något krav på att det är riksdagen eller ett riksdagsorgan bestående av riksdagsledamöter som skall fatta det slutliga arvodesbeslutet. Den föreslagna ordningen strider inte heller mot kravet på riksdagsledamöternas oberoende, anser grundlagsutskottet.

Finansutskottet anser att ändringen är på sin plats och tillstyrker lagförslaget.

År 2000 preciserade utskottet 1 § 1 mom. i lagen om riksdagsmannaarvode med att en riksdagsledamot eller en tjänsteman vid riksdagen inte kan vara medlem av kommissionen. Denna linje håller fortfarande. Däremot vore det ändamålsenligt att arvodeskommissionen också har tillgång till arbetsmarknadsexpertis.

I motsats till lagmotionen föreslår utskottet att den föreslagna lagens ikraftträdelsebestämmelse lämnas öppen.