Motivering

Som regeringen påpekar i propositionen medför det samlade gårdsstödet inga direkta statsfinansiella konsekvenser när det införs 2006 eftersom de direkta stöden helt och hållet finansieras av EU. I utlåtandet koncentrerar sig finansutskottet på en bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av så kallad modulering, de organisatoriska och personella konsekvenserna av det samlade gårdsstödet och vissa skatteaspekter.

Ekonomiska konsekvenser av modulering

Tanken är att de direkta stöden till jordbrukarna, som helt och hållet finansieras av EU, ska skäras ned och reduceringen föras över till anslag för landsbygdsåtgärder. Denna så kallade modulering har sedan 2005 varit en obligatorisk åtgärd för alla medlemsstater. Före det var moduleringen frivillig men tillämpades inte i Finland.

Moduleringen är en procentuell nedskärning i samtliga direkta stöd. Enligt artikel 10 i rådets förordning om gårdsstöd ska de direkta stöden till jordbrukarna under vissa kalenderår under perioden 2005—2012 reduceras. År 2005 ska minskningen vara tre procent, 2006 fyra procent och från och med 2007 fem procent årligen. Nedskärningarna görs alltid i samband med utbetalningen av stöd.

Nedskärningsskyldigheten gäller bara stödrättigheter som överstiger 5 000 euro. För de första 5 000 euro återbetalas nedskärningen separat till jordbrukarna. I förordningen om gårdsstöd ingår bestämmelser om högsta tillåtna belopp som betalas tillbaka. Enligt bestämmelserna kan jordbrukarna i Finland få tillbaka högst 8,0 miljoner euro 2005, högst 10,8 miljoner euro 2006 och högst 13,6 miljoner euro årligen under perioden 2007—2012.

Enligt preliminära bedömningar blir Finlands andel av moduleringen av anslagen för landsbygdsåtgärder 1,8 procent vilket är 9,9 miljoner euro 2005, 19,8 miljoner euro 2006 och 23,4 miljoner euro varje år under 2007—2012. Enligt utredning till utskottet kan beslut fattas nationellt om återbäringen ska betalas som LFA-stöd, miljöstöd eller exempelvis genom regional utveckling. Det enda villkor som ställs är att medlen åtminstone i initialskedet används för utveckling av landsbygden.

I statsrådets beslut om ramarna för statsfinanserna 2006—2009 ingår de så kallade moduleringsmedlen inte i själva ramen. I beslutet sägs ingenting om vad moduleringsmedlen ska användas till under ramperioden. Principen är att moduleringen inte får medföra något behov av extra anslag på nationell nivå.

Finansutskottet menar att alla åtgärder som ingår i landsbygdsförordningen måste tillämpas när stödåterbäringarna fördelas. Återbäringarna ska i första hand gå till de gårdar som redan har utsatts för nedskärningar.

Organisationsmässiga och personella konsekvenser

Enligt propositionen ska landsbygdsavdelningarna vid arbetskrafts- och näringscentralerna handlägga ansökningar som kommer in till den nationella reserven, administrera överföringar av stödrättigheter, ordna utbildning och rådgivning om det samlade gårdsstödet och i sina respektive distrikt övervaka de lagstadgade kraven på skötsel av gårdarna i enlighet med naturvårdslagen. Detta beräknas i snitt kräva 1,5 årsverken till vid landsbygdsavdelningen på varje arbetskrafts- och näringscentral.

Enligt vad finansutskottet har erfarit kommer reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik att kräva ett tillskott på sammanlagt 45 årsverken per år vid landsbygdsavdelningarna på arbetskrafts- och näringscentralerna perioden 2005—2007 och ett tillskott på 40 årsverken från och med 2008. Av tillskottsbehovet finansieras 14 årsverken med hjälp av ett anslag på 875 000 euro i budgeten för i år. Dessutom kommer 26 årsverken att föras över från arbetskraftsförvaltningen i motsvarighet till den svårighetsgrad som uppgifterna kräver. Tanken är att årsverkena ska stå till landsbygdsavdelningarnas förfogande redan i vår. Dessutom har företagsavdelningarna vid arbetskrafts- och näringscentralerna räknat med att föra över en arbetsinsats omfattande fem årsverken till landsbygdsavdelningarna.

Finansutskottet tangerade övervakningen av de direkta jordbruksstöden dels i sitt utåtande FiUU 9/2005 rd om årsrapporten för 2003 från EU:s revisionsdomstol, dels i sitt betänkande FiUB 1/2005 rd om statsrevisorernas berättelse för 2003. I båda fallen framhöll utskottet vikten av effektivare rådgivning och en vettigare användning av övervakningsresurserna. Som ett exempel på god praxis nämnde utskottet att vissa arbetskrafts- och näringscentraler tillämpar en flexibel rotation av personalen mellan olika arbetsuppgifter. Ett problem är dock att enheterna vid centralen har så stor arbetsbörda att de anställda inte ens under kortare perioder av året alltid kan flyttas över till andra uppgifter.

Skatteaspekter

Finansutskottet behandlar genomförandet av det samlade gårdsstödet också med avseende på vilken fiskal betydelse det har att stödrätten frikopplas från produktionen. Propositionen beaktar bara de situationer när en jordbrukare ger över sin stödrätt utan vederlag till arrendatorn när arrendetiden går ut. När överlåtelsen görs inom den föreslagna tiden betraktas den inte som gåva. Förslaget är berättigat i detta fall och utskottet har ingenting att anmärka mot bestämmelserna.

Frågan om stödrätter som kan överlåtas separat har däremot större konsekvenser. Förslaget påverkar i första hand bestämmelserna om lättnader vid generationsväxlingar inom jordbruket. Tanken har explicit varit att lättnaderna ska gälla fast egendom som spelar en framträdande roll vid företagsamhet. I och med att stödrättigheterna framöver ska kunna föras över mellan jordbrukare frikopplade från marken blir de rätttigheter som kan överföras separat och betraktas i den egenskapen som lösegendom. Stödrättigheterna undantas därmed de nuvarande lättnaderna utan att detta egentligen var avsikten. I själva verket går de viktigaste målen i motsatt riktning eftersom de bl.a. tar sikte på att jordbruket ska kunna behålla sin konkurrenskraft och utövande jordbrukare få stöd.

Utskottet menar att personkretsen för de gällande särskilda lättnaderna inte ska behöva inskränkas uteslutande för att stödrätten frikopplas från produktionen. För en så samordnad och konsekvent skattepraxis som möjligt föreslår utskottet att det tas in bestämmelser i inkomstskattelagen och lagen om skatt på arv och gåva som garanterar att den nuvarande regleringen bibehålls. De föreslagna bestämmelserna ingår i detta betänkade.

Inkomstskattelagen

I 48 § i inkomstskattelagen ingår bestämmelser om skattefria överlåtelsevinster. Bestämmelserna i 1 mom. 3 punkten gäller vinst på överlåtelse av fast egendom som hör till lant- och skogsbruk. Skattefriheten är förenad med exakta krav på hur länge ägaren ägt egendomen och vem som får den. Dessutom kan skatteförmånen gå förlorad om den som får egendomen överlåter den vidare innan fem år har gått från fånget. Skattefriheten gäller inte försäljning av jordbrukslösöre och inte heller försäljning av husdjur, lager eller växande gröda. Priset för dem är således skattepliktigt i sin helhet och beskattas på normalt sätt också vid överlåtelse i samband med generationsväxling.

För att skattefriheten ska kunna bibehållas i sin nuvarande omfattning föreslår utskottet att 48 § i inkomstskattelagen får ett nytt 7 mom. enligt följande: "Bestämmelserna i 1 mom. 3 punkten om överlåtelse av fast egendom som hör till lant- och skogsbruk tillämpas vid överlåtelse av jordbruksjord också på överlåtelse av rätt till samlat gårdsstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för den jordbruksjord som överlåts till samma person". Skattelättnaden ska således bara gälla stödrätten till jordbruksmark. Om någon har en större rätt till stöd är en eventuell vinst för den överskjutande delen vid överlåtelse skattepliktig på normalt sätt.

Lagen om skatt på arv och gåva

I 55 § i lagen om skatt på arv och gåva ingår bestämmelser om skattelättnader vid generationsväxling inom jordbruket eller i företag. Skattelättnaden gäller själva jordbruket med byggnader och konstruktioner samt maskiner, redskap och anordningar, men inte boskapsgårdar eller gårdar som bara bedriver skogsbruk. I motsats till bestämmelserna om inkomstskatt gäller denna regel alla som fortsätter med ett jordbruk eller lant- och skogsbruk oavsett släktskapsförhållandena. Också i detta fall återgår skatteförmånen om egendomen överlåts innan en femårsperiod har gått.

Den egendom som skattelättnaden gäller värderas till 40 procent av sitt förmögenhetsskattevärde när skattelättnaden räknas ut. Regeln ska också gälla motsvarande stödrättigheter. Utan en särskild bestämmelse kan det hända att åkrar och stödrättigheter kan komma att värderas separat i motsats till det rådande läget där också värdet för produktionsrätten ingår i värdet på åkrar. För att undvika att åkrar och stödrättigheter värderas dubbelt och för att skattelättnaden ska bibehållas i nuvarande omfattning föreslår utskottet att 55 § 2 mom. i lagen om skatt på arv och gåva preciseras när det gäller rätten till samlat gårdsstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och att paragrafen får ett nytt 6 mom. Det nya 6 mom. föreslås få följande lydelse: "Vid tillämpningen av 2 mom. värderas jordbruksjord och rätten till samlat gårdsstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för jordbruksjord som överlåts samtidigt tillsammans till ett belopp som motsvarar 40 procent av värdet för jordbruksjorden vid förmögenhetsbeskattning". Också i detta fall gäller skattelättnaden bara stödrättigheten för den jordbruksjord som överlåts. Överskjutande delar ska värderas separat.