Motivering

Finansutskottet har i enlighet med sin behörighet behandlat frågan främst ur budgetär synvinkel. Utskottet konstaterar att propositionens förslag till ny mekanism är ändamålsenligt. Mekanismen stärker landskapsförbundens roll i allokeringen av resurserna i statsbudgeten och ökar samordningen av besluten inte bara på det centrala och det regionala planet utan också mellan de två planen. Besluten om de sammanförda anslagen blir samtidigt öppnare. På dessa punkter uppfylls målen med propositionen, menar utskottet.

Lagförslaget har beretts utifrån ett förslag från utredningsperson Esko Riepula till inrikesministeriet. Det förslaget gick ut på att alla anslag med anknytning till regionutvecklingen skulle samlas under ett och samma moment över förvaltningsgränserna. Under remissrundan såg ministerierna ett problem i detta.

Det nu aktuella lagförslaget kan ses som en kompromiss mellan utredningspersonens modell och de inkomna yttrandena. Samtidigt kan det ses som ett steg i rätt riktning.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att den föreslagna mekanismen ger landskapsprogrammets genomförandeplan en tydligare roll som ett led i statens finansieringsbeslut. Det är också mycket bra att förhandlingar förs med både ministerierna och statens regionalförvaltning. Utskottet understryker vikten av att försäkra sig om att förhandlingarna blir en genuin påverkanskanal regioner och centralförvaltning emellan.

En annan sak värd att observera är att statsrådets allmänna sammanträde framöver bestämmer om anslagsfördelningen mellan landskapen. Som det påpekas i motiven till lagförslaget är landskapens förslag till statlig finansiering inte bindande. Trots det är det angeläget att landskapens önskemål respekteras när fördelningsbeslutet fattas, menar utskottet. Det är det bästa sättet att uppfylla lagförslagets syfte, att de resurser som fördelas med stöd av regionutvecklingslagen i görligaste mån motsvarar regionernas behov.

Enligt 10 a § 2 mom. i lagförslaget kan en del av det anslag som anvisats ett landskap lämnas utan koppling till något bestämt användningsändamål när beslut fattas om fördelningen av anslagen mellan landskapen. Flera år i rad har utskottet i samband med budgetbehandlingen uppmärksammat hur liten del de obundna anslagen utgör. Utskottet har påpekat att om anslagen ska ha den avsedda effekten för styrningen av landskapsutvecklingen måste resursanvändningen styras så lite som möjligt av ministerierna. Fria landskapsutvecklingspengar ger bättre möjligheter att främja konkurrenskraften i regioner med tillväxtpotential utanför de stora tillväxtcentren.

Ett gott samarbete inom centralförvaltningen och på det regionala planet är A och O, framhåller utskottet. Det gäller för ministerierna men också för arbetskrafts- och näringscentralerna och landskapsförbunden att hitta de gemensamma målen. Den nya mekanismen får inte leda till att vi förlorar den nuvarande möjligheten att flexibelt omallokera anslag när t.ex. sysselsättningssituationen förändras.