Motivering
Utskottets tidigare ställningstagande.
Finansutskottet har behandlat förslaget till direktiv
om utsläppshandel i sitt utlåtande FiUU
1/2002 rd. Finansutskottet betonade bl.a. betydelsen
av den inledande fördelningen och dess inverkan på hela
systemets funktion. Utskottet menade då att man vid den
inledande fördelningen bör kunna beakta bl.a.
tidigare åtgärder för att minska koldioxidutsläppen,
produktionens utrymme för tillväxt och realistiska
tekniska och ekonomiska möjligheter att begränsa
utsläppen. Utskottet har ansett att det borde vara frivilligt
att införa systemet. Utskottet har dessutom ansett att
en övergång till systemet förutsätter
att bl.a. förhållandena mellan energibeskattningen
och utsläppshandeln klarläggs.
VATT:s undersökning.
I den undersökning som Statens ekonomiska forskningscentral
gjort och som blev klar i september 2002 anser man att utsläppshandeln
minskar de totala ekonomiska kostnaderna när priset på utsläppstillstånd är lågt.
Enligt beräkningar minskar de totala ekonomiska kostnaderna
jämfört med åtgärderna enligt
den nationella klimatstrategin som bäst med mer än
hälften, dvs. från 1,2 % till 0,5—0,4 %.
Då antas en utsläppsrätt kosta 10 euro
per ton koldioxid. Höga priser på utsläppstillstånden
kan däremot t.o.m. öka kostnaderna för
klimatpolitiken
Enligt undersökningen är EU:s utsläppshandel
i teorin ett kostnadseffektivt sätt att minska utsläppen,
eftersom den utjämnar kostnaderna för en begränsning
av utsläppen inom det område som handlar med utsläppsrätter.
Utsläppshandeln sänker kostnaderna, eftersom den
bidrar till att genomföra minskningar där de är
som billigast.
Det kan också hända att utsläppshandeln
gör klimatpolitiken mera flexibel när kostnaderna för
utsläppsbegränsningarna förändras
inom olika sektorer på grund av produktionsomläggningar,
nyinvesteringar och den tekniska utvecklingen. I dessa situationer är
utsläppshandeln ägnad att främja en kostnadseffektiv
klimatpolitik. De totala ekonomiska kostnaderna påverkas
dock av att i kommissionens förslag har endast en del av de
ekonomiska sektorerna möjlighet att bedriva handel.
Slutsatser.
Utsläppshandeln är en ny omfattande styrmetod,
som fortfarande är förknippad med en betydande
mängd öppna frågor. Även de frågor
som ansluter sig till samordningen av utsläppshandeln och
andra styrmetoder är olösta. Enligt VATT:s undersökning
påverkar utsläppstillståndets pris kostnaderna
klart mera än hur den inledande fördelningen genomförs.
Marknadspriset på en utsläppsrätt klarnar
med säkerhet först när handeln inleds
liksom huruvida det är fråga om säljarens
eller köparens marknad.
Utskottet hänvisar till sitt tidigare ställningstagande
och betonar fortfarande betydelsen av den inledande fördelningen.
De nationella kriterierna för den inledande fördelningen
bör vara så flexibla som möjligt så att
man nationellt kan besluta om en kostnadseffektiv inledande fördelning.
Direktivet är i varje fall mera problematiskt för
Finland än för många andra länder,
eftersom utsläppshandeln berör en större
del av näringslivet i Finland än i EU-länderna
i genomsnitt. Däremot har Finland få utsläppsrätter
att fördela, eftersom det nationella målet är
strikt och den totala utsläppskvoten liten.
Enligt utskottets uppfattning är villkoren för ordförandelandets
föreslagna opt-out-modell alltför stränga.
När sakkunniga har hörts har de bl.a. bedömt
att opt-out kan leda till att de anläggningar som utesluts
hamnar i en sämre position än de som hör
till systemet, eftersom de inte kan köpa utsläppsrätter
från andra aktörer, men ändå krävs
motsvarande utsläppsminskningar av dem som inom systemet
för utsläppshandel.
Utskottet finner det nödvändigt att opt-out-förfarandet
ger medlemsländerna tillräckliga möjligheter
att besluta om tillämpningen av systemet med avseende på olika
sektorer och anläggningar utgående från
sina egna nationella särdrag. För den inhemska
industrin är det bl.a. viktigt hurudana utsläppsrätter
de anläggningar som verkar i Finland får i förhållande
till konkurrenterna på andra ställen. Enligt den
erhållna utredningen kan tillämpningen av systemet
för utsläppshandel försämra
uttryckligen stålindustrins verksamhetsförutsättningar.
Med tanke på samhällsekonomin, sysselsättningen
och den regionala utvecklingen anser utskottet att det är nödvändigt
att systemet för utsläppshandel inte leder till
att produktionen flyttas från Finland och EU. Systemet
får inte heller försämra investeringsmöjligheterna
i anslutning till industriell utvidgning och utveckling i Finland.
Ikraftträdande.
Enligt förslaget till direktiv skall handeln med utsläppsrätter
börja 2005. Det är fråga om ett synnerligen
invecklat och svårt system som fortfarande är
förbundet med flera öppna frågor. Att
införliva systemet i den nationella lagstiftningen är
också ett en mycket krävande och tidsödande
uppgift. Det kan hända att den planerade tidtabellen är
så stram att det i praktiken är mycket svårt
att göra det obligatoriskt att genomföra direktivet.