Motivering

Allmänt

Den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen är en fortsättning på redogörelsen 2004. Den innehåller en samlad bedömning av Finlands säkerhets- och försvarspolitik och regeringens riktlinjer fram till slutet av 2010-talet.

Finansutskottet begränsar sitt utlåtande om redogörelsen till sitt eget ansvarsområde och ser framför allt på de statsekonomiska aspekterna. Det konstaterar att anslagsbehoven endast anges för försvarsministeriets förvaltningsområde. Ändå kräver åtgärderna i redogörelsen extra resurser också för andra sektorer. I samband med den här redogörelsen har utskottet också sett på statsrådets redogörelse om ramar för statsfinanserna 2010—2013.

Försvarsministeriets förvaltningsområde

Finlands försvar bygger fortfarande på allmän värnplikt och ett territoriellt försvar som täcker in hela landet. Den krigstida truppstorleken på 350 000 man minskas på sikt med hänsyn till förändringarna i vår säkerhetspolitiska omvärld, de tillgängliga resurserna, de minskande åldersklasserna och den åldrande materielen. I utvecklingen av försvarsmakten prioriteras för närvarande luftvapnet, men i början av 2012 kommer i stället arméns territoriella trupper och efter 2016 arméns operativa trupper att prioriteras.

I redogörelsen sägs det att målen för att upprätthålla, utveckla och utnyttja försvarskapaciteten kan nås med den reella nivån på den totala finansieringen av försvaret 2008, också med beaktande av att försvarsmaterielen blivit dyrare.

Den årliga förändringen i pris- och kostnadsnivån ska täckas in till fullt belopp. Enligt vad utskottet har erfarit ska prisnivån för försvarsmaktens omkostnader (mom. 27.10.01) och utrustnings- och förvaltningsutgifter för militär krishantering (mom. 27.30.20) justeras i motsvarighet till utvecklingen av levnadskostnadsindex. För upphandling av försvarsmateriel (mom. 27.30.18) justeras prisnivån i motsvarighet till näringsgren DK (tillverkning av maskiner och utrustning) enligt producentprisindex för industrin. Den förutsedda höjningen är 1,5 procent enligt båda sätten att kalkylera. När de slutliga uppgifterna om indexutvecklingen är klara görs de nödvändiga justeringarna. Kalkylerna utgår från årsmedelvärdena för index 2007. Prisnivåerna kommer också i framtiden att justeras enligt den genomsnittliga årliga prisutvecklingen utifrån årsmedelvärdena för index.

Enligt redogörelsen ska försvarsbudgeten 2011 dels indexjusteras, dels höjas med två procent. Utgifterna ökas med två procent av den sammanlagda summan utgifter inom det närmast föregående årets ram för försvarsministeriets förvaltningsområde och för att bevara realnivån höjs tillskottet med två procent varje år. I praktiken betyder detta en nivåhöjning på cirka 50 miljoner euro.

Kostnaderna för att förbättra lokalunderhållet ska täckas in i kommande försvarsbudgetar för att säkra värdet på statens egendom, om lokalernas ägare inte svarar för dem. Det betyder årliga utgifter på 9—10 miljoner euro. De nödvändiga extra medlen för att förbättra underhållet är inräknade i det finansiella underskottet efter försvarsförvaltningens fastighetsreform, och försvarsministeriet och finansministeriet bör skyndsamt bör göra upp om det. Underskottet är inte inräknat i nivåhöjningen på två procent.

Utskottet noterar att vi närmar oss en sådan situation att finansieringen tvingar oss att se närmare på grunderna för vårt försvar. Det är inte möjligt att hantera underhåll och utveckling utan resurser för en nivåhöjning, som är tänkt att användas bl.a. för utveckling av de territoriella trupperna. En höjning med två procent är motiverad för att utveckla försvarsmakten. Redogörelsens förslag om ökade anslag för försvarsförvaltningen har också beaktats i det statsfinansiella rambeslutet.

Om finansieringen t.ex. på grund av den globala ekonomiska och finansiella krisen inte når upp till den nivå som föreslagits, bör försvarsförvaltningen för att säkerställa en balanserad helhet bedöma försvarsutgifterna genom att se på alla olika alternativ. Den allmänna värnplikten, det landsomspännande försvaret och den nödvändiga garnisonsstrukturen bör absolut bevaras.

För att säkerställa en trovärdig och modern operativ kapacitet måste budgeten vara i balans och jämnt fördelad: en tredjedel för materielupphandling, en tredjedel för personalutgifter och en tredjedel för verksamhet. Utskottet anser precis som i sina tidigare överväganden att man för att trygga försörjningsberedskapen bör utnyttja de möjligheter som upphandlingslagen ger att avsätta minst hälften av upphandlingsanslagen för inhemsk industri.

Den snabba prisstegringen på försvarsmateriel, den tekniska utvecklingen och tillgången och beroendet av den internationella försörjningsberedskapen förutsätter såväl nationellt som internationellt samarbete och adekvata resurser för att utveckla försvarskapaciteten. Genom samgång i internationella nätverk är det möjligt att ge och ta emot bistånd, delta i krishantering, göra materielupphandlingen kostnadseffektiv och förbättra försörjningsberedskapen. För Finland är det ytterst viktigt att vara med i det europeiska samarbetet och Europeiska försvarsbyråns projekt.

Utskottet vill särskilt ta fram det nordiska samarbetet. Det möjliggör inbesparingar och effektivitetshöjande och säkerhetsfrämjande samarbetsformer och projekt. Det kan få återverkningar också för upphandlingen av försvarsmateriel och den nordiska försvars- och säkerhetsindustrin. Också i detta perspektiv är det viktigt att satsa tillräckligt på forskning och utveckling och över lag på den inhemska försvarsindustrins konkurrenskraft i linje med försvars- och säkerhetsindustristrategin.

Meningen är att försvarsmaktens personal fortsatt ska vara kring 15 000 personer. Målen i statens produktivitetsprogram ska vägas in i utvecklingen av förvaltningsområdet, men de får inte urholka försvarsmaktens kärnfunktioner. I produktivitetsprogrammet anges 13 789 årsverken som mål och den nivån kan nås t.ex. med hjälp av nya partnerskapsprogram. Vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet kom det fram att de partnerskapsprogram som redan genomförts inom försvarsförvaltningen har dämpat ökningen i personalkostnader, men att kostnadsinbesparingarna inte har varit så stora som man räknat med. En ny stor hotbild är däremot känslan av osäkerhet bland personalen. Utskottet ser med oro på situationen och på de utvalda partnernas prispolitik och det kostnadstryck som den kan ge upphov till i framtiden.

I redogörelsen nämns också att det frivilliga försvaret ska utvecklas och Försvarsutbildningsföreningens spelar en viktig roll som utbildningsanordnare. Det är viktigt att säkra Försvarsutbildningsföreningens lagfästa uppgifter () och att stödet för de frivilliga försvarsorganisationerna hålls på minst den nivå som riksdagen höjde det till i sitt budgetbetänkande (FiUB 33/2008 rd). Utskottet noterar att höjningen inte har beaktats i ramredogörelsen.

Krishantering

Enligt redogörelsen ska Finland stärka sitt deltagande i internationell krishantering för att främja fred, säkerhet, utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna och för krishantering avsätts adekvata ekonomiska, materiella och personella resurser.

Anslagen för militär krishantering höjs på grund av de ökade kostnaderna stegvis från ca 120 till 150 miljoner euro. Kostnaderna för militär krishantering fördelar sig över utrikesministeriets och försvarsministeriets huvudtitlar. Anslagsökningen för försvarsministeriet ingår i den årliga höjningen på två procent inom förvaltningsområdet. Inom ramen för anslagen är det realistiskt att räkna med att man i militär krishantering frångår målet om 1 000 fredsbevarare för 700—800.

Antalet finländska experter som tjänar i civila krishanteringsoperationer ska höjas avsevärt från de 150 som den nuvarande planen bygger på. Utskottet poängterar att expertkostnaderna ökade tydligt redan 2008, beroende bl.a. på högre utrustningskostnader och högre lönekostnader för experter i mer avancerade uppdrag. Det anslag som står till buds för 2009 beräknas räcka till för att anställa bara ca 130 experter.

Krishanteringscentralen svarar för att utveckla och upprätthålla den inhemska beredskapen för civil krishantering. Så vitt utskottet har förstått är det inte möjligt att utveckla och utvidga verksamheten med de nuvarande resurserna. De tillgängliga lokalerna har också blivit otillräckliga när funktioner har byggts ut och centralens personal har ökat.

Enligt rambeslutet ska ett tillräckligt stort anslag avsättas i dispositionsplanen som reserv för merutgifter för både militär och civil krishantering. För att målet för deltagande i civil krishantering i redogörelsen ska nås krävs det klart mer anslag både för att utstationera experter och för att förbättra den inhemska beredskapen för civil krishantering.

Utvecklingssamarbete

De säkerhetspolitiska frågorna är ofta förknippade med utvecklingsproblem, som fattigdom, diskriminering och andra problem med mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten. Rubbningar i samhällsbalansen skapar politisk-ekonomiska spänningar inte minst i dysfunktionella och det kan ta sig uttryck i våldsamheter.

Utskottet ser positivt på att redogörelsen vill skapa sammanhållning mellan krishantering och utvecklingssamarbete för att personella resurser och finansiella möjligheter ska kunna spännas för den samlade krishanteringens behov. Ett samlat grepp kräver en integrerad nationell planering, samordning och resurstilldelning.

I statsrådets rambeslut har man räknat med att anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet ökar så att de 2010 uppgår till 798 miljoner euro (0,55 % av bni) och 2011 till 906 miljoner euro. För 2012 och 2013 utgår man tekniskt från att anslagen för utvecklingssamarbete ökar i samma takt som bruttonationalinkomsten. Utskottet är tillfreds med att utvecklingssamarbetsanslagen uppfyller målen för Finlands åtaganden 2010 och anser att Finland absolut bör hålla fast vid sitt åtagande att höja utgifterna till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten 2015.

Tryggande av ett fungerande samhälle

Redogörelsen betonar i högre grad än tidigare betydelsen av att trygga samhället, ekonomin och infrastrukturen. Detta stöder målen för försörjningsberedskapen i statsrådets beslut den 21 augusti 2008.

Den globala ekonomiska utvecklingen har betytt effektivare ekonomier, men samtidigt har det ömsesidiga beroendet och utsattheten för olika slag av störningar och ekonomiska kriser ökat. Kritiska funktioners beroende av informations- och kommunikationsnätet har genom den tekniska utvecklingen gjort samhället allt mer sårbart. Beredskapen måste sträcka sig längre än de nationella gränserna och därför behöver det internationella samarbetet om försörjningstryggheten förbättras.

Man kan förbereda sig för störningar i ekonomin genom att se till att finansieringen av den offentliga ekonomin är i skick. Betydelsen av en låg skuldsättning i den offentliga ekonomin accentueras under exceptionella förhållanden. Utskottet inskärper att staten i sin låne- och kassahantering har anledning att räkna med mycket överraskande störningar. Enligt redogörelsen bör de ekonomiska resurser som avsätts för beredskap i princip avpassas efter regeringens ramar för statsfinanserna. Nödvändiga resurstillskott ska i första hand anvisas genom omfördelning av förvaltningsområdets anslag.

I en internationell jämförelse är Finlands försörjningsberedskap väl ordnad. Men bland utmaningarna märks t.ex. vårt stora beroende av importerad energi och att kritisk infrastruktur och produktion precis som tjänster står under utländskt bestämmande inflytande. För att säkra den kritiska infrastrukturen och produktionen och tillgodose försvarets behov kan det bli nödvändigt att se till att staten har kvar sitt bestämmande inflytande eller ägarskap i strategiskt viktiga bolag.

Utskottet erinrar dessutom att den offentliga förvaltningens nätsäkerhet höjer vår försörjningsberedskap och ser positivt på att regeringen i sitt rambeslut avdelar totalt 10 miljoner euro 2012 och 8 miljoner euro 2013 för omkostnaderna för att främja nätsäkerheten i den offentliga förvaltningen.

Kampen mot terrorism och internationell organiserad brottslighet

Insatserna för att trygga samhällets funktioner har ett nära samband med kampen mot terrorism och internationell organiserad brottslighet. Redogörelsen lyfter särskilt fram behovet av ett intensivare samarbete mellan myndigheterna på detta område. Polisens, Gränsbevakningsväsendets, tullens och försvarsmaktens beredskap och samverkan ska precis som det internationella samarbetet utvecklas för att ge myndigheterna beredskap att snabbt avvärja ett terroristangrepp redan i den förberedande fasen.

För att ingripa i den internationella organiserade brottsligheten måste man ha en uppdaterad och noggrann helhetsbild av kriminaliteten både på nationell och på internationell nivå. Polisens, tullens och Gränsbevakningsväsendets PTG-funktion spelar en betydelsefull roll i kampen mot brottslighet. Det viktigaste i kampen mot såväl organiserad brottslighet som terrorism är att ha systematisk spaning, arbeta med informationskällor och allsidigt utnyttja metoder för teknisk informationssökning och datanät. Utskottet vill i det här sammanhanget också lyfta fram Prümkonventionen.

För att polisen ska kunna utföra de uppgifter som den tilldelats i redogörelsen behöver den ett finansiellt tillskott på minst 10 miljoner euro och ett undantag från målen i produktivitetsprogrammet. Det behövs extra resurser i första hand för att bekämpa organiserad kriminalitet, för att göra skyddspolisens anti-terroristiska insatser effektivare, för vittnesskydd och för att bekämpa hot mot myndigheter. De personella resurserna kan emellertid inte kompenseras enbart med redskap och program, utan samarbetet kräver också mer riktade personella resurser.

Gränssäkerhet

Enligt redogörelsen har Finland som mål att värna säkerheten vid gränserna. Gränsbevakningstruppernas militära kapacitet ska förbättras i samråd med försvarsmakten och finansieras över försvarsbudgeten. Det gör det möjligt att utveckla Gränsbevakningsväsendets trupper i motsvarighet till uppgifterna. Redogörelsen tar inte upp Gränsbevakningsväsendets resurser för andra lagfästa uppgifter.

Redogörelsen om ramarna för statsfinanserna kräver att Gränsbevakningsväsendet drar ner sin personal med 200 årsverken från nivån 2009 för att täcka in ett anslagsunderskott på 13 miljoner euro i omkostnaderna. Genom en sådan åtgärd kan man se till att det finns adekvata anslag för riksomfattande prioriteringar och för nödvändiga investeringar i gränssäkerhet, sjöräddning och ny teknik.

Det ställs ökade krav på Finlands gränsbevakning och kontroll av läget vid gränserna för att Ryssland har dragit ner på personal och gränsbevakningsstationer längs gränsen mot Finland. Utskottet oroar sig för att strategierna i redogörelsen inte kommer att kunna genomföras, utan att Gränsbevakningsväsendets närvaro i glesbygderna minskar, gränskontrollerna blir mindre säkra och smidiga och att kapaciteten för terroristbekämpning urholkas. För gränssäkerhetens skull är det viktigt att satsa också på närområdessamarbetet.

För att trygga samhällets funktioner bör man se till både den interna och den externa säkerheten. Det är ytterst viktigt att det också avsätts adekvata ekonomiska resurser för åtgärderna i redogörelsen.