Motivering
Fördragsutredningen har blivit ett etablerat instrument
för statsrådet att informera riksdagen om Finlands
internationella avtalspolitik med. Denna utredning är den
fjärde i sitt slag och den ges med hänsyn till
utrikesutskottets uttalade önskemål i början
av valperioden. Utrikesutskottets synpunkter i utlåtande
(UtUU 9/2009 rd) har beaktats där
det varit möjligt i upplägg och prioriteringar.
Försvarsutskottet konstaterade i sitt utlåtande (FsUU
6/2009 rd) om den föregående
fördragsutredningen att avsnittet om försvarsförvaltningens
avtalsstrukturer nästan uteslutande koncentrerade sig på att
beskriva bilaterala försvarsmaterielprojekt och förbigick
det övriga försvarspolitiska samarbetet. I den
nu aktuella utredningen ingår lägesbildsprojekt
som kan hänföras till det internationella försvarspolitiska
samarbetet och på den punkten har utredningen bredare täckning än
den föregående.
Med tanke på utskottens tillgång till information
har en fördragsutredning i början av valperioden
störst informationsvärde. Försvarsutskottet
har systematiskt framhållit hur viktigt det är att
riksdagen har tillgång till information redan i beredningen,
eftersom fördragen kan omfatta betydelsefulla principiella
frågor som utskotten i riksdagen bör informeras
om redan i förhandlingsfasen för att säkra
riksdagens medinflytande.
I utredningen finns ett avsnitt om försvarsförvaltningen
(s. 27—29, på finska) som försvarsministeriet
varit med om att ta fram. I november 2011 informerade försvarsministeriet
dessutom försvarsutskottet genom en särskild utredning om
försvarsförvaltningens internationella avtalspraxis.
Den särskilda utredningen är mer omfattande än
avsnittet om försvarsförvaltningen i den nu aktuella
fördragsutredningen. Försvarsutskottet anser att
utredningarna är rättidiga och täckande.
Det är viktigt att avtalsfrågor inklusive tidsplaner
också tas upp i försvarsministeriets halvårsplaner
för projekt som riksdagens utskott ska informeras om i
början av varje valperiod.
Inom försvarsministeriets förvaltningsområde
sluts det fördrag, internationella administrativa överenskommelser,
samförståndsprotokoll (Memorandum of Understanding,
MoU) och andra juridiskt icke-bindande tekniska avtal (Technical
Arrangement, TA) eller genomförandeavtal (Implementation
Arrangement, IA).
Samarbetsprojekt sammanfattas i regel antingen i samförståndsprotokoll
eller liknande avtal som lägger fast samarbetets omfattning
och innehåll och de principer och förfaranden
som ska iakttas i samarbetet. De här avtalen är
strängt taget inte juridiskt bindande, men parterna iakttar
dem mycket noggrant, eftersom de de facto bestämmer bland
annat parternas ekonomiska ansvar. I en del fall måste
det i avtalen tas in bestämmelser som hör till
eller som åtminstone tangerar området för
lagstiftning och då ska de godkännas och sätts
i kraft i Finland i enlighet med 8 kap. i grundlagen.
Det internationella försvarspolitiska samarbetet är
bilateralt och multilateralt. Det gäller bland annat militär
krishantering, utbildning, internationella övningar och
luft- och havslägesbilder. Dokumenten är i regel
inte juridiskt bindande, men i vissa fall måste det tas
in bestämmelser i dem som hör till eller tangerar
området för lagstiftning i Finland. Inom det försvarspolitiska
samarbetet kan bestämmelserna gälla till exempel
informationssäkerhet, utlämnande av information,
skadeståndsansvar och truppers eller andra anställdas
villkor. Avtal om sådana bestämmelser godkänns
och sätts i kraft i Finland i enlighet med 8 kap. i grundlagen.
Försvarsmaterielsamarbetet bygger på samförståndsprotokoll
mellan olika länder om allmänt samarbete på området.
Inom försvarsministeriets förvaltningsområde
upprättas det vidare bi- och multilaterala samförståndsprotokoll och
andra liknande juridiskt icke-bindande dokument om projekt för
försvarsmaterielsamarbete. I vissa fall måste
man också i samförståndsprotokoll och
avtal om försvarsmateriel ta in bestämmelser som
hör till eller som tangerar området för
lagstiftning i Finland.
Försvarsutskottet noterar att det i försvarsförvaltningens
samförståndsprotokoll och avtal allt oftare ser
ut att ingå bestämmelser om bl.a. informationssäkerhet,
utlämnande av information, besök och skadeståndsskyldighet
som måste sättas i kraft i Finland enligt 8 kap.
i grundlagen.
Finland deltar inte bara i konkreta avtalsbaserade försvarspolitiska
och försvarsmaterielrelaterade projekt utan också i
multilateralt försvarssamarbete inom olika internationella
organisationer. Det samarbetet är i många fall
strategiskt och söker gemensamma prioriteringar och utvecklingsområden.
För Finlands vidkommande kan EU:s gemensamma säkerhets-
och försvarspolitik nämnas som exempel och inom
den ramen också arbetet inom Europeiska försvarsmaterielbyrån,
det nordiska försvarssamarbetet och samarbetet med Nato
inom partnerskapen för fred.
Försvarsutskottet yrkar på att riksdagen regelbundet
och rättidigt ska hållas underrättad
om försvarssamarbetet inom internationella organisationer
för att säkra riksdagens medinflytande. Det är
också viktigt att upphandlingar av försvarsmateriel
förbereds med största möjliga hänsyn
till utvecklingen visavi internationella avrustnings- och vapenkontrollavtal
för att undvika att man fattar beslut om upphandling av
system som inom kort kan komma att omfattas av begränsande
eller förbjudande internationella överenskommelser.