Motivering

Avsikten med avtalet är att med stöd av artikel 9 a i SES II-förordningen (Single European Sky) inrätta ett nordeuropeiskt funktionellt luftrumsblock (North European Functional Airspace Block, NEFAB) mellan Estland, Finland, Lettland och Norge som en del av det gemensamma europeiska luftrummet. Genom att inrätta NEFAB vill man förbättra flygsäkerheten, minska skadliga miljökonsekvenser, göra flygtrafiken smidigare och sänka kostnaderna. Genom avtalet förnyas också strukturen för luftrumsplaneringen samtidigt som möjligheter till nya tekniska lösningar blir tillgängliga.

Med funktionella luftrumsblock avses luftrumsblock som grundar sig på operativa krav och som har inrättats oberoende av nationsgränser. I funktionella luftrumsblock tillhandahålls flygtrafiktjänsterna och anknytande funktioner på prestationsbasis och på ett optimerat sätt för att kunna inleda ett närmare samarbete mellan leverantörer av flygtrafiktjänster eller för att kunna använda en enda tjänsteleverantör när det är ändamålsenligt.

Syftet med utvecklingen av det gemensamma europeiska luftrummet (SES) är att förebygga och eliminera de olägenheter som drabbar många EU-medlemsstater när luftrummet stockar sig och flygtrafiken försenas. Det viktigaste målet är att öka kapaciteten i systemet för flygledningstjänst och den vägen få rakare flygvägar, inbesparingar i flygtiderna, mer exakta tidtabeller och mindre utsläpp från luftfarten. För att nå de här målen inrättas alltså funktionella luftrumsblock (Functional Airspace Block, FAB). Enligt SES II-förordningen från 2009 ska EU-staterna ha inrättat funktionella luftrumsblock senast den 4 december 2012. Utöver de två block som redan inrättats ska nu sammanlagt sju funktionella luftrumsblock inrättas inklusive NEFAB.

Utskottet ställer sig bakom målen för det gemensamma europeiska luftrummet. Visserligen hör det finländska luftrummet till de perifera områdena i det europeiska luftrummet, men om målen nås kan trafiken löpa bättre också här. Inrättandet av det gemensamma europeiska luftrummet gäller civil luftfart, men det har direkta och indirekta konsekvenser också för det militära försvaret.

SES I- och II-förordningarna påverkar enligt utredning inte medlemsstaternas suveränitet i fråga om det egna luftrummet och hindrar inte medlemsstaterna att vidta åtgärder som behövs för att skydda nationella säkerhets- och försvarsintressen. Trots att EU-lagstiftningen bara gäller ordnande av civil luftfart, påverkar förordningarna också militär luftfart på grund av det begränsade luftrummet. Medlemsstaterna ska på nationell nivå bedöma behoven inom den civila och militära luftfarten när beslut fattas om användningen av luftrummet. När ramförordningen SES I antogs åtog sig medlemsstaterna i ett yttrande att samverka sinsemellan med beaktande av nationella militära behov och att effektivisera det nära samarbetet mellan det civila och det militära området för att säkerställa en säker och effektiv användning av luftrummet.

I skyddsklausulen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (den s.k. ramförordningen) står det att förordningen inte hindrar medlemsstaterna från att tillämpa åtgärder som behövs för att skydda väsentliga säkerhets- eller försvarsintressen. Således har medlemsstaterna möjlighet att nationellt organisera användningen av luftrummet så att den militära utbildningen och övningarna genomförs effektivt och uppfyller prestationskraven enligt principerna för flexibel användning av luftrummet.

När det gäller militärt försvar lyfter utskottet här fram flygtrafikledningstjänsterna och flygvädertjänsterna. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållande av tjänster ((EG) nr 550/2004) ska medlemsstaterna se till att flygtrafikledningstjänst tillhandahålls med ensamrätt inom vissa luftrumsblock inom det luftrum som de ansvarar för. I enlighet med 116 § i luftfartslagen har kommunikationsministeriet efter samråd med inrikesministeriet och försvarsministeriet utsett Finavia Abp till leverantör av flygtrafikledningstjänst inom den finska flyginformationsregionen fram till december 2018, med undantag av flyginformationszonerna för flygplatserna i Seinäjoki, S:t Michel och Sodankylä. När en leverantör utses ska bl.a. möjligheterna att utföra uppgifter i anslutning till territorialövervakning och krishantering beaktas.

Förordningen om tillhandahållande av tjänster möjliggör att leverantören av flygvädertjänst utses nationellt. Kommunikationsministeriet har efter samråd med inrikesministeriet och försvarsministeriet utsett Meteorologiska institutet till leverantör av flygvädertjänst för civil luftfart med ensamrätt inom den finska flyginformationsregionen. Uppdraget som leverantör är tidsbegränsat och gäller till juni 2016.

Den militära luftfarten anlitar i Finland alla vädertjänster för civil luftfart och dessutom har den tillgång till tjänster som särskilt är planerade för dess behov. Av orsaker som hänför sig till det militära försvaret har försvarsmakten åtagit sig att beställa alla tjänster som den militära luftfarten behöver av Meteorologiska institutet. Enligt 1 § i lagen om Meteorologiska institutet (585/1967) är Meteorologiska institutets uppgift att producera tjänster inom sitt verksamhetsområde, i synnerhet flygvädertjänst, för tryggande av landets försvar och säkerställande av försvarsmaktens övriga verksamhet. På grund av den integrerade produktionen av flygvädertjänst för den civila och militära luftfarten anses institutet även i krissituationer ha kapacitet och tillräckliga resurser att producera den flygvädertjänst som försvarsmakten behöver.

Den civila och militära luftfarten fungerar hos oss inom ramen för ett integrerat system för flygtrafiktjänst, vilket innebär att de använder gemensamma strukturer för flygkontrolltjänst, flygplatser i sambruk, informationssystem och personal. Kommunikationsministeriet och försvarsministeriet kommer överens om hur den civila och militära luftfartens behov vägs in i utbudet av flygtrafiktjänster enligt principen för flexibel användning av luftrummet.

Utskottet anser att det ovan beskrivna systemet är ändamålsenligt. Utifrån förordningen om tillhandahållande av tjänster får medlemsstaterna också utse en tjänsteleverantör som finns i en annan EU-medlemsstat eller i en stat som iakttar SES-lagstiftningen och som har giltigt certifikat utfärdat av den nationella tillsynsmyndigheten för tjänsten i fråga att tillhandahålla flygtrafiktjänster i sitt luftrum. Den här möjligheten som funnits sedan 2004 har dock inte i Finland använts när leverantörer av flygtrafikledningstjänst eller flygvädertjänst utsetts.

I en utredning som utskottet fått står det att om en utländsk tjänsteleverantör i framtiden utses till leverantör av flygtrafikledningstjänst i Finlands luftrum eller en del av det, är det möjligt att leverantören inte kommer att kunna producera de tjänster som vårt försvar behöver. Enligt propositionen kan följden då bli att det behövs parallella funktioner för civil och militär flygkontroll och vädertjänst. Separata eller parallella tjänster skulle enligt regeringen kosta ca 50 miljoner euro extra per år för flygtrafiktjänsterna och ca två miljoner euro per år för vädertjänsterna.

Enligt utredning kommer alla effekter av att NEFAB inrättas att visa sig först när tillämpningen och genomförandet av avtalet kommit längre. Eftersom avtalet uppenbart också får konsekvenser för försvaret och den militära luftfarten ser utskottet det som viktigt att territorialövervakningen, försvarets övningar och operativa verksamhet och beredskapen för undantagsförhållanden kan organiseras effektivt. När leverantörerna av flygtrafikledningstjänster och vädertjänster väljs måste försvarsaspekterna och försvarets särskilda behov framför allt under kris- och undantagsförhållanden väga tungt för att vi ska undvika extra kostnader och parallella system.

Utskottet framhåller vikten av intensivt myndighetssamarbete och anser att delegationen för luftrumsplanering som tillsattes av statsrådet 2010 kommer att spela en allt viktigare roll i och med att NEFAB inrättas. Delegationen ska som rådgivande organ behandla frågor som gäller samordning av civil och militär luftfart med hänsyn till behoven hos dem som använder luftrummet. Det är ett korrekt mål som statsrådet ställer upp, att de nationella ståndpunkterna som framförs i NEFAB-rådet och dess tre kommittéer i första hand ska utformas i delegationen. Utskottet vill peka på hur viktigt det är att kommunikationsministeriet och försvarsministeriet har ett tätt samarbete i rådet och kommittéerna.