Motivering
Allmänt
I regeringens proposition föreslås en ny lag
om utveckling av regionerna. Samtidigt föreslås
den nuvarande regionutvecklingslagen (602/2002 — FvUB
8/2002 rd — RP 55/2002 rd) från
början av 2003 bli upphävd. Den första
lag som erkänner regionernas växande betydelse
och som ger landskapsförbunden en central roll i regionutvecklingsarbetet är
lagen om regional utveckling (1035/1993 — FvUB
20/1993 rd — RP 99/1993 rd) som trädde
i kraft i början av 1994.
I den föreliggande propositionen delas bestämmelserna
i den nuvarande lagen om regionutveckling upp på två separata
lagar. I den nya lagen om utveckling av regionerna ska ingå bestämmelser
om planeringssystemet för regionutvecklingen
och de myndigheter som utför regionutvecklingsuppgifter.
I lagen om finansiering av vissa program och projekt inom arbets- och
näringsministeriets förvaltningsområde
ska det i sin tur föreskrivas om hur man söker,
betalar ut och återkräver stöd.
Med hänvisning till propositionens motivering och annan
utredning anser utskottet att propositionen behövs och är
angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen
med de kommentarer och ändringsförslag som framgår
av betänkandet.
Regionförvaltningsreformen
I början av 2010 träder en exceptionellt omfattande
reform av regionförvaltningen i Finland i kraft. Grunderna
för reformen beskrivs i förvaltningsutskottets
betänkande FvUB 13/2009 rd och regeringens proposition
RP 59/2009 rd. Vilka ändringar som gjorts i speciallagstiftningen
i de statliga myndigheternas uppgifter framgår i större
detalj huvudsakligen av förvaltningsutskottets betänkande
FvUB 18/2009 rd och regeringens proposition RP 59/2009
rd och regeringens exceptionellt omfattande proposition RP 161/2009
rd på mer än 1 100 sidor.
I regeringens proposition RP 59/2009 rd med förslag
till lagstiftning om revidering av regionförvaltningen
ingår också ett förslag till lag om ändringar
i den gällande regionutvecklingslagen. Ändringsförslagen
gäller bland annat landskapsförbundens uppgifter,
landskapsförbundens samarbetsområden och de uppgifter
som ska skötas inom ramen för dem och hur beslutsfattandet
ska ordnas inom samarbetsområdena. Förslagen till
paragrafer som ska ändras har tillsammans med detaljmotiven
tagits in i denna proposition med samma innehåll som i
proposition RP 59/2009 rd. Utskottet anser att lösningen är
motiverad, eftersom det i den nu aktuella propositionen RP 146/2009
rd föreslås att den gällande lagen om
regionutveckling ska upphävas. På samma grunder
föreslår utskottet i sitt betänkande
FvUB 13/2009 rd att förslaget till lag om ändring
av lagen om regionutveckling ska förkastas.
Landskapsförbundens ställning
Landskapsförbunden är regionala utvecklingsmyndigheter
och har därmed ansvar för den regionala
utvecklingen och det anknytande samarbetet bland annat med statens
regionförvaltning. Dessutom har de omfattande planerings-
och samordningsuppgifter. Medlen för regionutveckling
i statsbudgeten kanaliseras huvudsakligen genom statsförvaltningen
till regionerna. Penningflödet löper i ett komplicerat
system genom olika ämbetsverk och förvaltningsområden
innan de når sitt mål på regional nivå. Ändå har
man inte i det nuvarande systemet fullt ut lyckats utnyttja landskapsförbundens
viktigaste arbetsverktyg — landskapsplanerna, landskapsprogrammen
och genomförandeprogrammen för dem.
Därför är det nödvändigt
att i linje med målen i projektet ALKU (reformen av regionförvaltningen)
stärka landskapsförbundens roll och ställning
i regionutvecklingsarbetet och samtidigt främja samarbetet
mellan statens regionförvaltning och landskapsförbunden.
För att stärka och utvidga landskapsförbundens
uppgifter som baserar sig på styrning och demokratiskt
beslutsfattande på det kommunala planet vill utskottet särskilt
lyfta fram sådana uppgifter som är av betydelse
för att främja det regionala utvecklingsarbetet
och ge det större genomslag. Det ska också gå väl
ihop med den regionala utvecklingsmyndighetens samlande och samordnande
roll. Utskottet poängterar att landskapsförbunden stöder
sig på den kommunala demokratin och formulerar områdets
gemensamma vilja och att de ska arbeta för att främja
landskapets andliga och materiella välfärd.
Landskapsförbunden har sin egen roll i den strategiska
styrningen av regionalförvaltningens ämbetsverk
och centraler. Det framgår av 7 § i lagen om närings-,
trafik- och miljöcentralerna (897/2009) att centralernas
strategidokument och strategiska resultatmål läggs
upp i samarbetsförfarande som landskapsförbunden
deltar i i sin egenskap av viktiga aktörer. Det är
en avgörande fråga hur regionernas behov och deras
uttalade vilja ska kunna integreras tillräckligt effektivt
i statsförvaltningens styrsystem. Det kräver garantier
för att landskapsförbunden också i praktiken
ges ett genuint ansvar för regionens utveckling utifrån
upplagda strategier. Det mest väsentliga är att
landskapens visioner och vilja får plats i statens planer
och styrprocesser på central och regional nivå och
genomslag i konkreta åtgärder för
att utveckla landskapen.
Utifrån den nya lagen om utveckling av regionerna
bör de statliga myndigheterna i sin verksamhet beakta landskapsprogrammen
och genomförandeplanerna för dem, främja
deras genomförande och bedöma konsekvenserna av
sina åtgärder för den regionala utvecklingen.
Dessutom ska de se till att åtgärderna
inte försvårar genomförandet av dem.
De statliga myndigheterna ska begära utlåtande
av landskapsförbunden om sådana för regionens
utveckling viktiga planer och åtgärder som i betydande
grad avviker från landskapsprogrammet eller som
inte ingår i landskapsprogrammet och bedöma planernas
och åtgärdernas betydelse för regionens utveckling.
Om myndigheten tänker avvika från ett landskapsförbunds
utlåtande, ska den motivera avvikelsen efter att först
ha förhandlat om saken med landskapsförbundet.
Utskottet konstaterar att landskapsförbunden utöver
sina lagfästa ansvarsområden har en lång rad
frivilliga uppgifter som de fått av kommunerna och som
främst anknyter till varje regions egna särdrag.
Bland sådana uppgifter kan nämnas att bevaka landskapets
allmänna intresse, främja näringslivet
och turismen och utveckla och samordna kulturverksamheten, utbildningen
och hembygdsarbetet i landskapet.
Genom regionförvaltningsreformen kommer uppgifter att
föras över från statsförvaltningen till
den kommunbaserade regionförvaltningen. Den totala effekten
beräknas ligga kring 15—20 årsverken
på hela landets nivå. Utskottet anser att staten
bör kompensera landskapsförbunden för
kostnaderna för de överförda uppgifterna
på ett kostnadsneutralt sätt. Utskottet noterar
samtidigt att landskapsförbunden behöver resurser
för att deras uppgifter stärks och utvidgas och
för att kompetenskraven ökar.
Utskottet konstaterar med stöd av utredning att budgetpropositionen
för 2010 har kompletterats med ett förslag om
att landskapsförbunden ska kompenseras för kostnaderna
för de uppgifter som förs över från
staten genom regionförvaltningsreformen. Det ska ske genom
att 500 000 euro anvisas under finsnaministeriets moment
Stödåtgärder inom regional- och lokalförvaltningen
(28.40.03) till landskapsförbunden för deras nya
uppgifter.
Till den del det gäller landskapsförbundens uppgifter
hänvisar förvaltningsutskottet dessutom
till det som sagts i utskottets betänkande FvUB 13/2009
rd, regeringens proposition RP 59/2009 rd och regeringens
proposition RP 161/2009 rd.
Landskapsförbundens samarbete
För att organisera samarbetet mellan landskapsförbunden
ska landet indelas i samarbetsområden. Samarbetsområdena
ska bilda funktionellt och ekonomiskt ändamålsenliga
helheter med tanke på samarbetsuppgifterna.
Genom reformen kommer samarbetet att omfatta uppgifter som 1) är
viktiga med tanke på regionens utveckling på sikt,
2) ingår i landskapsprogrammen och genomförandeplanerna
för dem eller i andra planer som i betydande grad påverkar
regionutvecklingen och 3) är gemensamma för samarbetsområdet.
Utskottet vill påminna om att det först när
alla tre villkor är uppfyllda blir aktuellt att sköta
dem i samarbete enligt lagen. Landskapsförbundens medlemskommuner
bestämmer utifrån styrning som grundar sig på lag
vilka uppgifter som ska skötas i samarbete. På vissa
i lag angivna villkor kan samarbetet också omfatta andra
uppgifter än de som nämns ovan. De medlemskommuner
i landskapsförbunden som hör till ett samarbetsområde
ska komma överens om hur behandlingen och beslutsfattandet
i frågor som omfattas av samarbetet ska ordnas antingen
i ett gemensamt organ eller så att landskapsförbunden
utövar den beslutande makten genom samstämmiga
beslut.
Landskapsförbunden och deras medlemskommuner har ansvar
för att ordna samarbetet och bilda samarbetsområden.
Om de inte lyckas komma överens om saken, kan statsrådet
enligt propositionen förplikta landskapsförbunden
att börja förhandla om samarbete och bestämma
om andra nödvändiga frågor i sammanhanget.
Statsrådets bestämmelse ska gälla bara
tills medlemskommunerna i landskapsförbunden
har kommit överens om något annat.
Utskottet erinrar att landskapsförbunden frivilligt
kan träffa också andra nödvändiga
och lämpliga samarbetsarrangemang. Det är viktigt för
att det inte ska uppstå hinder för det nuvarande
smidiga samarbetet (till exempel inom utbildning). Också samarbetsområdena
och de uppgifter som ska skötas i samarbete bestäms
i allt centralt med hänsyn till kommunernas gemensamma
vilja. Därför är det motiverat att utgå från att
de kan sköta också andra uppgifter än
de som nämns i 12 § i lagförslag 1 i
samarbete. Indelningen i samarbetsområden ska enligt 11 § 2 mom.
beaktas när man inrättar verksamhetsområden
för sådana närings-, trafik- och miljöcentraler
som ska ha hand om alla de uppgifter som ingår i centralernas
verksamhetsområde. I praktiken handlar det om att samarbetsområdena
och närings-, trafik- och miljöcentralerna inte får överlappa
varandra regionalt. Tanken är att centralerna och samarbetsområdena
ska utgöra varandras regionala motparter. I annat fall
förlorar landskapets samarbetsområden sin betydelse med
ett ohanterligt system som följd.
Utskottet förutsätter att regeringen i vilket
fall noga ger akt på landskapsförbundens samarbetsarrangemang
och hur de fungerar och omedelbart vidtar åtgärder
för att undanröja hinder som är skadliga
och begränsar landskapsförbundens samarbete om
sådana uppstår i samarbetet i ett område
som avviker från ett samarbetsområde enligt lagens
11 § (Utskottets förslag till uttalande).
I sammanhang med landskapsförbundens samarbete konstaterar
utskottet att lagen om utveckling av regionerna också gäller
landskapet Kajanaland. Lagen om ett försök i Kajanaland (343/2003) är
emellertid en speciallag om landskapet Kajanaland som enligt allmänna
lagtolkningsprinciper har tillämpningsföreträde
framför lagen om utveckling av regionerna om lagarna står
i konflikt med varandra.
Bara de uppgifter kan behandlas i samarbete som gäller
samarbetsområdet gemensamt. Samarbetsförpliktelsen
sträcker sig inte så långt som till de
uppgifter som anges i försökslagen för Kajanaland — med
andra ord de frågor som omfattas av Kajanalands utvecklingspengar — även om
de råkar gälla landskapets allmänna utveckling
och finns angivna i ett landskapsprogram eller genomförandeplanen
för det.
I praktiken kan sådana frågor tas upp i samarbetsförfarande
som landskapet inte självt har bestämmanderätt
i genom Kajanalands utvecklingspengar eller sådan EU-finansiering
som nämns i förvaltningsförsökslagen
och som på sikt också gäller norra Österbotten.
Som exempel kan nämnas trafikinvesteringar som inte finansieras
med Kajanalands utvecklingspengar.
Kompletterande synpunkter på regionutvecklingen
Ett av syftena med den nya lagen om utveckling av regionerna är
att det tydligare än av den nuvarande lagen framgår
att det är en lag om planering av den regionala utvecklingen.
Meningen är att upprätta ett system för
utveckling av regionerna som bygger på dialog och samgång
i nätverk.
De riksomfattande målen för regionutvecklingen
avser att tydliggöra lagens syften och ange vad som ska
prioriteras i utvecklingen under en bestämd tid. Också i
det här sammanhanget poängterar utskottet betydelsen
av att landskapsförbunden starkt och tydligt formulerar
sin vilja i de riksomfattande målen.
Dessutom föreslås genomförandeplanen
för landskapsprogrammet få större tyngd
och styreffekt genom att arbetet med att upprätta
planen och förhandlingarna om den kopplas till styrmekanismerna
för och resultatförhandlingarna om regionförvaltningsmyndighetens
strategiska styrning. I genomförandeplanen ska det också anges
hur centrala projekt och andra åtgärder ska finansieras.
Lagstiftningen ska hjälpa staten och andra parter att rikta
sina åtgärder bättre och staten och kommunerna
att använda sina anslag effektivare.
Utskottet inskärper att den bärande tanken
i regeringens proposition är att regionerna — allt från
städer till glest bebodd landsbygd — ska utvecklas
från deras egna utgångspunkter och villkor för
utveckling skapas. De stora frågorna i respektive region
tas in i landskapsprogrammet, där det ska ingå ett
avsnitt som beaktar särdragen i landskapets olika delar,
inte minst landsbygds-, stads- och skärgårdsområden.
Olika områdens särdrag ska dessutom beaktas på riksnivå genom
principbeslut från statsrådet om sådana politikområden.
Precisering av landskapsförbundens uppgifter
För att undvika oklarheter föreslår
utskottet att landskapsförbundens uppgifter ska preciseras
på följande sätt i 10 § 1 mom.
6 punkten i lagförslag 1: "svarar för samordningen
av den regionala prognostiseringen av utbildningsbehoven på lång
och medellång sikt och för beredningen av de regionala
utbildningsmålen som en del av utvecklingsplaneringen för
utbildningen och forskningen, för inledande av planeringen
av en regional trafiksystemplan, med undantag för Helsingforsregionens trafiksystemplan och
omfattande
regionala planer för naturresurser och miljö, ledningen
av planeringssamarbetet och samordningen av planeringen och landskapsplaneringen".
Utskottet hänvisar till detaljmotiven för
10 § i lagförslag 1 för vad som avses
med omfattande regionala planer för naturresurser och miljö.
Ändring av 22 § i lagen om närings-,
trafik- och miljöcentralerna
Utskottet föreslår att 22 § i lagförslag
2 (lag om närings-, trafik- och miljöcentralerna,
879/2009) i betänkandet FvUB 13/2009
rd ändras så att där hänvisas
till den nya lagen om utveckling av regionerna. Bestämmelsen
ingår i utskottets förslag till nytt lagförslag
5.
Övriga synpunkter
I förvaltningsutskottets betänkande FvUB 13/2009
rd ingår ett uttalande där regeringen bland annat
förutsätts ge akt på hur regionförvaltningsreformen
verkställts och senast 2012 lämna en redogörelse
om hur reformen verkställts och utfallit. Det bör
noteras att det frågekomplex som behandlas här
omfattas av förpliktelsen i uttalandet att följa
upp reformen och lämna en redogörelse om den (bl.a.
punkt 10 i uttalandet om vilket genomslag regionernas uttalade vilja
får i statens åtgärder, dvs. en starkare ställning
för landskapsförbunden). Samtidigt vill utskottet
se att finansieringen och planeringen förenklas och förtydligas.