Motivering
Ett mål i den europeiska integrationen har varit att
minska betydelsen av gränserna mellan medlemsstaterna.
Den fria rörligheten för varor, tjänster,
personer och kapital har framför allt gagnat den privata
sektorn. Syftet med det aktuella paketet är att underlätta
och främja det gränsöverskridande samarbetet
mellan EU:s medlemsstater och det transnationella och interregionala
samarbetet inom området regional utveckling. I propositionen
lägger regeringen förslag till de nationella bestämmelser
som behövs för att Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1082/2006, nedan grupperingsförordningen,
ska kunna tillämpas i Finland.
Genom den föreslagna lagen utfärdas nationella
bestämmelser som komplettering till grupperingsförordningen.
Förordningen är direkt tilllämplig rätt
i medlemsstaterna och tillåter inte avvikelser i den nationella
lagstiftningen. Reglerna i förordningen får inte
heller upprepas i den nationella lagstiftningen. Den nationella lagstiftarens
kompetens sträcker sig alltså bara till de frågor
som EU-förordningen lämnar öppna.
Grupperingsförordningen har bedömts av riksdagen
i flera omgångar under beredningsfasen. Utskottet har kommenterat
den i sina utlåtanden FvUU 39/2004 rd, FvUU
2/2005 rd, FvUU 34/2005 rd och FvUU
4/2006 rd. Utskottet har välkomnat möjligheten
till gränsöverskridande förvaltningssamarbete
men samtidigt framställt kritik särskilt mot kommissionens
första förslag. Grundlagsutskottet har bedömt
kommissionens ursprungliga förslag i sitt utlåtande GrUU
26/2005 rd. De ståndpunkter utskotten framförde
beaktades i den fortsatta behandlingen.
Avsikten med lagen är inte att föreskriva
om offentliga sammanslutningars gränsöverskridande
samarbete i allmänhet. Därmed kan grupperingsförordningen
inte heller framöver utgöra grund för
det i och för sig välfungerande finsk-svenska
gränskommunala samarbetet mellan Torneå och Haparanda
eller mellan svenska Övertorneå och finska Övertorneå.
Uppgifterna för en gruppering med finländska
medlemmar är enligt den föreslagna lagen begränsade
till genomförande av program eller projekt för
territoriellt samarbete som medfinansieras av gemenskapen genom
Europeiska regionala utvecklingsfonden eller Europeiska socialfonden.
Utan finansiellt bidrag från EU får grupperingen
vidta endast sådana samarbetsåtgärder som
anges i artikel 6 i förordningen om Europeiska regionala
utvecklingsfonden. Eftersom bara grupperingar som har finländska
medlemmar kan ha sitt registrerade säte i Finland, gäller
begränsningen samliga grupperingar som ska registreras
i Finland.
Grupperingen ska kunna vara förvaltningsmyndighet för
programmen inom målet europeiskt territoriellt samarbete
och sköta det gemensamma tekniska sekretariatets uppgifter. Överenskommelse
har redan nåtts om förvaltningsstrukturerna för
programmen under strukturfondsprogramperioden 2007—2013.
Det är alltså osannolikt att någon gruppering
kommer att anförtros förvaltningsmyndighetsuppdrag
under den pågående programperioden. Att bilda
en finländsk gruppering före 2013 kan aktualiseras främst
när det gäller enstaka projekt för territoriellt
samarbete.
Det återstår att se om den nya samverkansformen
uppfyller de förväntningar som ställs
på den särskilt inom de gamla västeuropeiska
staternas regionalförvaltning. I Västeuropa, där
pendlings- och serviceområdena redan länge har överskridit
medlemsstaternas gränser, finns det behov av att ordna
t.ex. kommunala tjänster i samarbete.
Eftersom grupperingarnas uppgifter i praktiken är begränsade
till åtgärder för regional utveckling är
det helt befogat att arbets- och näringsministeriet blir
den behöriga myndighet som godkänner en finländsk
sammanslutnings anslutning till en gruppering. Ur ett kommunalt självstyrelseperspektiv
är
det relevant att också en kommun eller en samkommun kan
vara medlem i en gruppering. Att det är en statlig myndighet
som godkänner medlemskapet begränsar kommunernas
avtalskompetens, vilket är betydelsefullt med tanke på den
kommunala självstyrelsen. Sakkunniga som utskottet hört
hävdar emellertid att det finns godtagbara och tungt vägande
skäl för den föreslagna begränsningen
om man utgår från de konstitutionella principerna för
Finlands suveränitet och myndigheternas avtalskompetens.
Sammanfattningsvis anser utskottet propositionen vara behövlig
och ändamålsenlig och tillstyrker lagförslaget
utan ändringar.