Förslagets huvudsakliga innehåll

Som ett led i sitt reformförslag om strukturfonderna överlämnade kommissionen den 14 juli 2004 ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om att europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete, nedan grupperingar, kan inrättas för att underlätta samarbetet över gränserna. En gruppering ska kunna inrättas på initiativ av en medlem, och medlemmarna kan vara medlemsstater, regionala eller lokala myndigheter eller lokala offentliga organ (local public bodies). Regionala myndigheter som kan komma i fråga är t.ex. kommuner och samarbetsformen är samkommuner. Medlemmarna kan besluta att grupperingen är en juridisk person eller att dess uppgifter anförtros en av medlemmarna.

Grupperingens behörighet ska grunda sig på en konvention som antagits av medlemmarna. Grupperingen skall företräda medlemmarna men agera fristående från dem och ha samma rättskapacitet som en juridisk person enligt lagstiftningen i de stater som är medlemmar. I uppgifterna kan ingå att verkställa gränsöverskridande strukturfondsprogram som är delfinansierade av gemenskapen eller att genomföra omfattande projekt. Grupperingen kan också ha till uppgift att genomföra annat samarbete oberoende av om gemenskapen deltar i finansieringen eller inte. Enligt förslaget till förordning kan konventionen dock aldrig gälla polisuppdrag eller regleringsbefogenheter. Grupperingens uppgifter, fortbestånd och villkoren för att upplösa den ska specificeras i konventionen.

Inrättandet av en gruppering inverkar inte på vare sig medlemmarnas eller medlemsstaternas ekonomiska ansvar. Grupperingen ska till sin natur vara offentligrättslig och i sin egenskap av ett med en statlig myndighet jämförbart organ kunna utöva offentlig makt.

Konventionen ska ange vilken lag som skall tillämpas på tolkningen och tillämpningen av avtalet. Det är fråga om lagen i någon av medlemsstaterna. Vid tvister tillämpas det lands lag som valts enligt konventionen. I konventionen ska också ingå bestämmelser och villkor för tillsyn utifrån vilka tillstånd kan beviljas och offentliga tjänster tillhandahållas.

Grupperingen antar regler för verksamheten utifrån konventionen mellan medlemmarna och i reglerna preciseras de frågor som anges närmare i förslaget till förordning, dvs. grupperingens syfte och uppgifter, dess organ och deras behörighet, beslutsfattande, förfaranden visavi personal och medelsförvaltning, tillsyn och tillsättande av ett självständigt kontrollorgan. Grupperingen får handlingskapacitet genom att godkänna reglerna.Enligt förslaget till förordning representeras grupperingen av en direktör och den kan bland sina medlemmar välja en generalförsamling som ett av sina organ. Grupperingen ska ställa upp en årsbudget som ska godkännas av medlemmarna. Varje medlem svarar för grupperingens finansiella åtaganden i enlighet med sin andel i budgeten.

Inom ett program för regionalt samarbete kan grupperingen svara för förvaltningsmyndighetens och det gemensamma tekniska sekretariatets uppgifter.

Regeringens ståndpunkt

1. Finland understöder i princip kommissionens mål att finna administrativa lösningar som kan underlätta och främja det gränsöverskridande samarbetet. Men Finland ser inte den föreslagna förordningen som nödvändig.
2. Finland anser att medlemsstaterna inom ramen för de nuvarande Interregprogrammen har möjlighet att ingå avtal om varje medlemsstats uppgifter och ansvar och att programmen därmed kan administreras flexibelt och effektivt efter behoven. Enligt Finlands åsikt tillför förslaget i sig inte procedurerna för gränsöverskridande regionalt samarbete något mervärde. Det är viktigt att behandlingen av förslaget till förordning inte fördröjer nya program.
3. Kommissionens förslag är problematiskt ur finländsk synvinkel framför allt för att kommunernas uppgifter och ansvar inte utan speciallagstiftning kan föras över på det sätt som framförs i förslaget till förordning. Förslaget är också problematiskt med tanke på den enskildes grundläggande rättigheter och besvärsrätt. I sig och utan ändringar passar förslaget inte in i finsk lagstiftning och dessutom förefaller det att strida mot bestämmelserna i grundlagen.
4. Finland anser att valfriheten att inrätta en gruppering bara gäller dess medlemmar. Om förordningen antas, måste tillämpningen vara frivillig också för medlemsstaterna.