Allmän motivering
Behovet av en reform
I en förordning som trädde i kraft 2001 ()
föreskrivs om samarbete mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet.
Bestämmelser på lagnivå om samarbetet
finns i ett antal lagar som berör PTG-myndigheterna. Regleringen är
splittrad och ingenstans finns det bestämmelser om samarbetet
mellan alla tre PTG-myndigheter. Dessutom saknas det helt bestämmelser
om vissa typer av samarbete såsom gemensamma spanings-
och undersökningsgrupper.
Ett incitament till det lagförslag som nu behandlas är
förvaltningsutskottets betänkande (FvUB
25/1998 rd — RP 42/1998
rd) som tillkom vid behandlingen av lagen om gränsbevakningsväsendet
() där utskottet förutsatte
att regeringen utreder behovet av en ny särskild författning
om samverkan mellan polis-, tull- och gränsbevakningsmyndigheterna
med hänsyn till bland annat dessa myndigheters lagfästa
och sektorspecifika åtaganden och samarbetet inom ramen
för den gällande lagstiftningen och de praktiska
behoven av större samverkan.
Utskottet finner det viktigt att få en övergripande
reglering på lagnivå om PTG-myndigheternas samarbete.
Med beaktande av vilken typ av uppgifter som hänförs
till samarbetet mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet är detta
motiverat också till den del nuvarande reglering lyfts
upp från förordningsnivå till lagnivå.
Syftet med den nya PTG-lagen är att ge en tydlig rättslig
grund för myndighetssamarbetet och dess utveckling.
Med hänvisning till propositionen och utredning till
utskottet finner utskottet propositionen nödvändig
och ändamålsenlig. Utskottet förordar
att lagförslagen godkänns med de anmärkningar
och ändringsförslag som framgår av betänkandet.
Åtgärder inom en annan PTG-myndighets uppgiftsområde
I PTG-lagen föreslås bestämmelser
om samarbetet i två olika situationer: 1) åtgärder
som sker för en annan PTG-myndighets räkning på begäran
av den och 2) åtgärder för en annan PTG-myndighets
räkning utan begäran i brådskande situationer.
En PTG-myndighet kan med stöd av 2 § 1 mom.
i lagförslag 1 på begäran av en annan PTG-myndighet
för dess räkning vidta en sådan åtgärd
i anslutning till brottsbekämpning som hör till
den andra myndighetens uppgiftsområde. Utskottet betonar
att PTG-myndigheten i samband med åtgärden endast
får handla inom ramen för de befogenheter som
den har inom sitt eget uppgiftsområde när det
gäller dess egna brottsbekämpningsuppdrag. PTG-samarbetet öppnar
inte upp för nya befogenheter för en myndighet.
Det är alltså fråga om att PTG-myndigheternas
nuvarande befogenheter utvidgas varvid den myndighet som vidtar
en åtgärd med stöd av redan existerande
befogenheter anses ha behövlig erfarenhet och utbildning
samt materiel och annan utrustning. Utskottet anser att den reglering
som ingår i PTG-lagförslaget är lämplig.
Tanken är att de uppgifter som ålagts myndigheterna
ska kunna skötas så effektivt som möjligt.
Samtidigt förbättras tillgängligheten
till myndighetsservice i skärgården och på andra glesbebyggda
områden.
Med stöd av 2 § 2 mom. i lagförslag
1 kan en PTG-myndighet också utan begäran i anslutning till
brottsbekämpning vidta en åtgärd om den inte
kan skjutas upp. Den PTG-myndighet till vars uppgiftsområde åtgärden
hör ska då utan onödigt dröjsmål
underrättas om den. Dessutom föreskrivs det att åtgärderna
ska avslutas när den myndighet för vars räkning åtgärden
vidtas ber om det eller själv åtar sig uppgiften.
På detta sätt försöker man säkerställa
att uppdrag i anslutning till brådskande åtgärder,
exempelvis grov kriminalitet, sköts utan dröjsmål.
Den föreslagna PTG-lagen ålägger
inte en PTG-myndighet att agera inom en annan PTG-myndighets uppgiftsområde
ens i brådskande situationer. Men utskottet påpekar
att utgångspunkten är att åtgärden
alltid ska utföras i brådskande situationer om
PTG-myndigheten har den utbildning, kompetens och utrustning som uppdraget
kräver och dessutom möjlighet att sköta
det.
Brådskande polisuppgifter för upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet
Enligt förslaget till 21 § 1 mom. i lagförslag
2 om ändring av gränsbevakningslagen kan gränsbevakningsväsendet
på en polismans begäran i ett enskilt fall sköta
sådana brådskande polisuppgifter för
upprätthållande av allmän ordning och
säkerhet som avses i 2 kap. i polislagen och som polisen
inte utan dröjsmål kan sköta. Enligt paragrafens
gällande formulering kan gränsbevakningsväsendet
endast utföra brådskande åtgärder
som gäller förhindrande eller avbrytande av brott.
I propositionsmotiven konstateras att riksdagen i samband med översynen
av lagstiftningen om gränsbevakningsväsendet och
gränszonen (RP 6/2005 rd) ändrade
lagförslaget så att det fick sin nuvarande utformning.
Förvaltningsutskottet delar grundlagsutskottets uppfattning
om att motiveringen inte är saklig.
Förvaltningsutskottet konstaterar att 9 § 1 mom.
i gränsbevakningslagen av 1999 innehöll följande
bestämmelser om gränsbevakningsväsendets
handräckning till polisen: "På polisens begäran
kan gränsbevakningsväsendet inom sitt bevakningsområde
i enstaka fall sköta sådana i polislagen ()
avsedda brådskande polisuppgifter för upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet som polisen inte
utan dröjsmål kan sköta".
I regeringens proposition RP 6/2005 rd med förslag
till gränsbevakningslag ingick en ny bestämmelse
enligt vilken gränsbevakningsväsendet för
upprätthållande av allmän ordning och säkerhet även
utan begäran från polisen kan utföra
en brådskande polisuppgift, om åtgärden inte
kan uppskjutas utan att hälsa eller egendom äventyras
(21 § 2 mom.). Det fanns inte någon avsikt att ändra
regleringen till andra delar som enligt regeringens proposition
motsvarade det läge som har varit rådande under
hela självständigheten. I lagförslagets
21 § 1 mom. ingick en bestämmelse motsvarande
9 § 1 mom. i 1999 års lag utan att åtgärden
begränsades till gränsbevakningsväsendets
bevakningsområde, eftersom man i samband med att gränsbevakningslagen
stiftades avstod från hela begreppet. I regeringens proposition RP
6/2005 rd ingick ett förslag till 21 § 1
mom. i gränsbevakningslagen med följande lydelse:
"På en polismans begäran kan gränsbevakningsväsendet
i ett enskilt fall sköta sådana i polislagen avsedda
brådskande polisuppgifter för upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet som polisen inte
utan dröjsmål kan sköta."
Under riksdagsbehandlingen ändrades lagförslaget
i förvaltningsutskottets betänkande (FvUB
12/2005 rd) utifrån lagutskottets utlåtande
(LaUU 10/2005 rd). Det var fråga
om hur formuleringen i lagförslaget relaterade till motiveringen
och hur de skulle tolkas. Resultatet blev att riksdagen i 21 § i
1 och 2 mom. när det gällde polisuppgifter avstod
från definitionen "upprätthållande av
allmän ordning och säkerhet" till förmån
för formuleringen "för förhindrande eller
avbrytande av brott".
Av förarbetena till polislagen framgår att
begreppet allmän ordning och säkerhet har ansetts innefatta
all sådan polisverksamhet som syftar till att skapa och
upprätthålla en säker och trivsam livs-
och verksamhetsmiljö för samhällsmedlemmarna,
avvärja och förhindra rättskränkningar
och störningar och att avlägsna inträffade störningar
och utreda rättskränkningar. Förvaltningsutskottet
konstaterar i detta sammanhang att man kan anse att förhindrande
och avvärjande av brott ingår i att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet. Utredning av brott
och åtalsprövning är uppgifter som regleras
separat vilket också talar för att det begreppsmässigt
borde särskiljas från begreppet allmän
ordning och säkerhet. Man kan motivera den ståndpunkten
att de exempel som ingick i regeringens proposition RP
6/2005 rd trots olikheter i formuleringarna har
handlat om att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet och därför finns det heller
ingen konflikt mellan lagförslaget och motiveringarna.
Utskottet konstaterar att den gällande 21 § i gränsbevakningslagen
kan orsaka praktiska problem när det gäller åtgärder
för att upprätthålla allmän
ordning och säkerhet som inte kan anses innebära
förhindrande eller avbrytande av brott. Den gällande
regleringen kan i detta avseende betraktas som inkonsekvent eftersom
gränsbevakningsväsendets polisiära uppgifter
på gränsövergångsställen
i 20 § 2 mom. har motiverats uttryckligen med hänvisning
till upprätthållande av allmän ordning
och säkerhet: "Gränsbevakningsväsendet
ser till att allmän ordning och säkerhet upprätthålls
vid gränsövergångsställena när
polisen är förhindrad att göra det."
Med beaktande dessutom av att det aktuella PTG-lagförslaget
syftar till att främja samarbetet mellan polis-, tull-
och gränsbevakningsväsendet anser förvaltningsutskottet
att 21 § 1 mom. i lagförslag 2 innehåller
en motiverad precisering av gällande lagstiftning. Med
hänvisning till det som sägs i detaljmotiveringen
föreslår utskottet dessutom att det i det nämnda
lagrummet föreskrivs att bara en polisman som hör
till befälet är behörig att framställa
begäran. På detta sätt blir situationen
inte enbart beroende av de organisatoriska- och befälsförhållandena.
Kontrollerad leverans
I PTG-lagen ingår uttryckliga bestämmelser
som styr PTG-myndigheternas handlande i samband med kontrollerad
leverans vid leveranser som passerar riksgränsen och som är
eller misstänks vara olagliga.
Kontrollerade leveranser är ett taktiskt sätt
i brottsbekämpning att avslöja olagliga och gränsöverskridande
transporter. Behörighetsbestämmelserna i anslutning
till kontrollerade leveranser ingår i lagen om internationell
rättshjälp i straffrättsliga ärenden
() och i de internationella överenskommelser
som Finland har förbundit sig till och som tillämpas
parallellt med lagen.
Exempel på internationella överenskommelser
som är bindande för Finland och där kontrollerade
leveranser nämns är konventionen om ömsesidigt
bistånd och arbete mellan tullförvaltningar (Neapel
II, FördrS 148/2004), konventionerna om ömsesidig
rättshjälp i brottmål mellan Europeiska
unionens medlemsstater (FördrS 57/2004), rambeslutet
om gemensamma utredningsgrupper (EGT 2002/L162), Förenta
nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen
(FördrS 44/1994), Schengenavtalet (158/2001)
och Prümkonventionen (277/2007).
Med hänvisning till lagutskottets utlåtande anser
förvaltningsutskottet det viktigt att regleringen av kontrollerade
leveranser kompletteras och preciseras utifrån en separat
beredning (LaUU 23/2009 rd). Förbättrande
av regleringen om kontrollerade leveranser är också en
rättssäkerhetsfråga som berör
både den som misstänks för brott och
myndigheterna. Också det internationella samarbetet kräver
att det går lätt att utreda myndigheternas befogenheter
och möjligheter att delta i operativt samarbete i enskilda fall.
Kommissionen för översyn av lagstiftningen om
förundersökning och tvångsmedel föreslår
att bestämmelser om kontrollerade leveranser ska tas in
i polislagen och tvångsmedelslagen (Kommittébetänkande
20009:2). Avsikten är att ännu denna valperiod
se över förundersökningslagen, tvångsmedelslagen
och polislagen.
Utbildning
I Finland har PTG-samarbetet långa traditioner och
har väckt positiv uppmärksamhet internationellt
som ett exempel på ett utmärkt myndighetssamarbete.
Det ställs betydande krav på utbildning för
att samarbetet ska kunna förbättras och de involverade
klara av PTG-myndigheternas uppgifter inom olika förvaltningsområden.
Utskottet understryker att ett framgångsrikt samarbete,
och i synnerhet agerande på en annan PTG-myndighets uppgiftsområde
kräver ständiga satsningar på utbildning
och att var och en som deltar i ett uppdrag har både den
utbildning och praktiska erfarenhet som situationen kräver. Detta är
viktigt med tanke på rättssäkerheten
för den tjänsteman som deltar i ett uppdrag och medborgarna.
Detaljmotivering
1. Lagen om samarbete mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet
2 §. Åtgärder inom en annan PTG-myndighets uppgiftsområde.
Utskottet föreslår att 2 § 1 mom.
preciseras så att den endast avser "enstaka" åtgärder
i anslutning till brottsbekämpning.
Paragrafens 2 mom. gäller brådskande åtgärder
som vidtas utan begäran. Förvaltningsutskottet
förenar sig om grundlagsutskottets förslag att precisera
formuleringen så att PTG-myndigheten också i dessa
fall endast får tillämpa de befogenheter som de
har inom sina egna ansvarsområden. Utskottet föreslår
därför att 2 mom. ändras så att
man hänvisar till "befogenheter enligt 1 mom.".
5 §. PTG-kriminalunderrättelseenheter.
För PTG-myndigheternas kriminalunderrättelse- och
brottsanalysverksamhet kan det inrättas riksomfattande,
regionala och lokala PTG-kriminalunderrättelseenheter.
Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande
avseende vid att det på lagnivå bör sägas
ut vem som ska fatta beslutet om att inrätta en sådan
enhet. I propositionsmotiven sägs det att den riksomfattande
PTG-kriminalunderrättelsecentralen och regionala PTG-kriminalunderrättelsegrupper
inledde sin verksamhet redan 2004. Beslut om detta fattades i den
riksomfattande PTG-ledningsgruppen. Samtidigt beslöt man
att varje PTG-myndighet placerar heltidsanställda tjänstemän
i kriminalunderrättelsegrupperna för att sköta
kriminalunderrättelse- och brottsanalysuppgifter.
I motiven konstateras det vidare att tjänstemännen
i PTG-kriminalunderrättelseenheterna handlar utifrån
sina egna befogenheter och är underställda den
PTG-myndighet han eller hon företräder. De tjänstemän
som arbetar i en PTG-kriminalunderrättelseenhet använder
huvudsakligen den egna myndighetens databaser och register och matar
in kriminalunderrättelseinformation som gäller
det egna förvaltningsområdet i den myndighets
egna register som tjänstemannen företräder.
Tjänstemännen har också enligt vad man
har kommit överens om separat fått användarrätt
till andra PTG-myndigheters register. lagen gör det möjligt
att i enskilda fall för att utreda och avslöja
brott utlämna information från en myndighets register
till en annan.
PTG-kriminalunderrättelsemyndigheterna har utfört
och kommer också i framtiden att utföra sitt underrättelse-
och analyssamarbete i respektive PTG-myndighets lokaler och i varierande sammansättningar.
Utifrån utredning anser utskottet att PTG-kriminalunderrättelseenheterna inte
namnet till trots är egentliga organisatoriska enheter
utan endast en form av fördjupat myndighetssamarbete. De
PTG-tjänstemän som har placerats i PTG-kriminalunderrättelseenheterna
handlar inom enheterna med den utsändande myndighetens
befogenheter och underställda dem. En i enheten placerad
polisman som hör till befälet ansvarar i kriminalunderrättelseenheten, dvs.
inom det fördjupade underrättelse- och analyssamarbete,
för den dagliga arbetsledningen.
6 §. Behandlingen av uppgifter vid PTG-kriminalunderrättelseenheterna.
I förslaget till 6 § 1 mom. föreskrivs
att en PTG-myndighet som är företrädd
i en PTG-kriminalunderrättelseenhet kan för ett
enskilt brottsbekämpningsuppdrag som gäller allvarlig
eller omfattande brottslighet inrätta ett sådant
tillfälligt register för brottsanalys som avses
i 6 § 2 mom. i lagen om behandling av personuppgifter i
polisens verksamhet (), 4 § i
lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet ( eller
22 § 2 mom. i tullagen ().
Grundlagsutskottet påpekar att, eftersom det är
fråga om samarbete mellan flera olika myndigheter är
det viktigt att lagen också innefattar det som kommer fram
i motiveringen, nämligen att den PTG-myndighet som inrättat
brottsanalysregistret är registeransvarig. Med tanke på skyddet
av personuppgifter anser utskottet det också vara viktigt
att de grundläggande bestämmelserna om övervakning
ingår i lagen.
Utifrån utredning till utskottet konstateras det att
avsikten inte är att skapa ett nytt PTG-brottsanalysregister.
Det handlar om att med stöd av den gällande regleringen
av personuppgifter hos polisen, gränsbevakningsväsendet
eller tullen inrätta tillfälliga analysregister.
I fråga om registrets syften, datainnehåll, utlämning
av sekretessbelagda uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning
och lagring av information iakttas de bestämmelser som
gäller för analysregister vid den PTG-myndighet
som har inrättat registret. Enligt förslaget ska
det vara tillåtet att i brottsanalysregistret samköra
sådana i ett enskilt fall behövliga uppgifter
som de myndigheter som deltar i analysoperationen också får
samköra i sina egna analysregister.
I personregisterlagstiftningen om respektive myndighet finns
det bestämmelser om vem som kan inrätta ett register
och om registerförare. I lagförslaget finns det
inga särskilda bestämmelser om registret eftersom
förslaget bygger på att de gällande lagar
som nämns i föreslagna 6 § 1 mom. ska
tillämpas på registren. Förvaltningsutskottet
anser att det likaså framgår av lagförslaget
att den PTG-myndighet som har inrättat registret samtidigt är
registerförare. Å andra sidan ser utskottet inte
några hinder för att göra ett tilllägg
om detta i 6 § 1 mom., varför utskottet föreslår
att momentet ändras för att precisera bestämmelsen.
Förvaltningsutskottet föreslår att
det för klarhetens skull fogas ett nytt 5 mom. till 6 §:
"I fråga om tillsynen över PGR-kriminalunderrättelse-
och brottsanalysfunktionerna gäller vad som föreskrivs
särskilt." I detta lagrum hänvisas till tillsynsreglering
på lagnivå för respektive PTG-myndighet.
Det är särskilt skäl att nämna
att inrikesministeriet för polisens del med stöd
av 33 § i polislagen och gränsbevakningsväsendet med
stöd av 41 § i gränsbevakningslagen årligen
ska avge en berättelse om teknisk avlyssning och teleövervakning
enligt 33 § 3 mom. i polislagen. Likaså ska det
ges en utredning om användning av teknisk observation i
straffanstalter. Också i 5 a kap. 15 § i tvångsmedelslagen ()
föreskrivs det att inrikesministeriet både för
polisens och gränsbevakningsväsendets del årligen
till riksdagens justitieombudsman ska lämna en redogörelse
om teleavlyssning och -övervakning samt användningen
av teknisk observation i straffanstalterna.
Utöver de ovan nämnda bestämmelserna
om laglighetskontrollen av insamling av information finns det i
lagen om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet ()
detaljerade bestämmelser om behandlingen av uppgifter,
rätt att få uppgifter, använda och överlåta
dem, om arkivering, avförande och informationskontroll.
Motsvarande bestämmelser ingår också i
lagstiftningen om polisen och tullen.
7 §. PTG-spanings- och undersökningsgrupper.
PTG-myndigheterna kan enligt 1 mom. inrätta gemensamma
spanings- och undersökningsgrupper för att förhindra,
avslöja eller utreda ett brott eller flera brott som har
samband med varandra. En PTG-spanings- och undersökningsgrupp
kan inrättas gemensamt av de myndigheter till vars uppgiftsområde
brotten eller brotten helt eller delvis hör.
I pargrafens 3 mom. föreskrivs det att en företrädare
för en PTG-myndighet har rätt att i PTG-spanings-
och utredningsgruppen under ledning och nödvändig övervakning
av gruppens ledare delta i alla de åtgärder som
krävs för gemensamt inhämtande av information
eller för att förhindra, avslöja eller
utreda de brott som är föremål för
den gemensamma spanings- och utredningsverksamheten och som gruppens
ledare med stöd av sina befogenheter har beslutat att genomföra.
Av motiven framgår det att avsikten med denna bestämmelse
har varit att utöka PTG-myndigheternas befogenheter när
de samverkar i PTG-spanings- och undersökningsgrupper.
Bestämmelsen gör det möjligt för
en PTG-myndighet att under ledning och övervakning av gruppens
ledare delta i en enskild åtgärd som annars inte
ingår i den berörda PTG-myndighetens egna behörighet.
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande utifrån
utredningen att 7 § 3 mom. i praktiken bland annat innebär
att en gränsbevakningsman eller en tullman med avvikelse
från den nuvarande lagstiftningen exempelvis kan delta
i en grupp där man ska tillämpa täckoperationer
eller bevisprovokation genom köp enligt polislagen. Utskottet
anser att det strider mot 2 § 3 mom. i grundlagen, där
det föreskrivs att utövning av offentlig makt
ska bygga på lag, om den här typen av exceptionella
befogenheter som är noggrant reglerade i lagen grundar
sig på ett enskilt beslut av gruppens ledare. I sista hand är
det också fråga om säkerheten för
de tjänsteman som deltar i gruppen. På grund av
detta bör bestämmelsen begränsa befogenheten
för PTG-företrädarna till de befogenheter
som de har inom sitt eget uppgiftsområde. En sådan ändring är
en förutsättning för att lagförslag
1 på denna punkt ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med anledning av det som grundlagsutskottet anför i
sitt utlåtande föreslår förvaltningsutskottet
att befogenheterna för PTG-myndigheternas företrädare
i 7 § 3 mom. begränsas till de befogenheter de
har inom sina egna uppgiftsområden enligt följande:
"En företrädare för en PTG-myndighet
har rätt att i en PTG-spanings- och utredningsgrupp under
ledning och nödvändig övervakning av
gruppens ledare delta i sådana åtgärder som
företrädaren för PTG-myndigheten har
befogenheter att utföra inom sitt eget uppgiftsområde
när det gäller myndighetens egna brottsbekämpningsuppdrag och
som krävs för gemensamt inhämtande av
information eller för att förhindra, avslöja
eller utreda de brott som är föremål
för den gemensamma spanings- och utredningsverksamheten
och som gruppens ledare med stöd av sina befogenheter har
beslutat att genomföra."
12 §. Närmare bestämmelser.
Grundlagsutskottet har påpekat att bestämmelsen
inte är språkligt korrekt eftersom det nämns
flera ärenden, som det skall utfärdas närmare
bestämmelser om, men som inte över huvud taget
ingår i lagförslaget. Bestämmelsen bör
därför ändras så att det framgår
vad man verkligen utfärdar "närmare bestämmelser"
om och vilka frågor som helt och hållet ska regleras
på förordningsnivå. Samtidigt påpekar
grundlagsutskottet att 80 § 1 mom. i grundlagen
direkt begränsar tolkningen av bemyndigandet och innehållet
i bestämmelser som utfärdas med stöd
av bemyndigandena.
Utan att ta ställning till utkastets innehåll konstaterar
förvaltningsutskottet att det 9.4.2009 har tillställts
statsrådets utkast till förordning om samarbete
mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet.
Utskottet har inte heller tagit ställning till lagförslagets
struktur. I lagförslaget föreslås på olika
ställen i lagen bemyndiganden att utfärda förordning
och dessutom samma sak i 12 §.
Utifrån grundlagsutskottets utlåtande föreslår
förvaltningsutskottet att 12 § delas upp i två moment
av vilka det i 1 mom. föreskrivs att det genom förordning
av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser
om inrättande av samarbetsorgan för PTG-myndigheter
som avses i 1 mom. och samarbete mellan PTG-myndigheter för
att ordna sådan övervakning som avses i 6 §.
Paragrafens 2 mom. föreslås däremot
innehålla ett bemyndigande att utfärda närmare
bestämmelser. I den form utskottet föreslår är
det fråga om PTG-myndigheternas beslutsförfarande
när det gäller inrättande av kriminalunderrättelseenheter
enligt 5 §, PTG-myndigheternas gemensamma spanings-
och undersökningsgrupper enligt 7 § och begäran
om och lämnande av bistånd i fråga om
utrustning, lokaler, personalresurser och experttjänster
enligt 10 §.
2.Lag om ändring av gränsbevakningslagen
21 §. Brådskande polisuppgifter för
upprätthållande av allmän ordning och
säkerhet.
Av den allmänna motiveringen framgår det
att utskottet förordar att propositionen godkänns
i den formen att endast en polisman som i sin tjänsteställning
hänförs till befälet ska ha befogenheter
att framställa en begäran till gränsbevakningsväsendet
att i ett enskilt fall sköta brådskande polisuppgifter
för upprätthållande av allmän
ordning och säkerhet.
Alla PTG-myndigheter har egna lagfästa uppgifter och
befogenheter att sköta dem. Gränsbevakarnas uppgifter
och befogenheter fastställs i gränsbevakningslagen
(). I denna lag finns också bestämmelser
om när begäran om handräckning kan framställas.
Inte heller i teorin har vilken som helst gränsbevakningsman befogenheter
att framställa en sådan begäran. På motsvarande
sätt är det motiverat att i 21 § 1 mom.
i gränsbevakningslagen föreskriva om tjänsteställningen
för den polisman som har rätt att framställa
en begäran om handräckning.
Den reglering som utskottet nu föreslår står
i samklang med de nivårelaterade befogenheter som föreskrivs
för polisen på annat ställe i lag. Som
exempel kan nämnas att endast en polisman som utifrån
sin tjänsteställning hänförs
till befälet har rätt att anhålla och
frige en gripen person. Denna typ av reglering är viktig
med tanke på såväl medborgarnas som tjänstemännens
rättssäkerhet. Enligt utskottets uppfattning vore
det inte korrekt om frågan om den nivårelaterade
befogenheten i 21 § 1 mom. i gränsbevakningslagen
skulle definieras endast med hänsyn till ledningsnivån.
Den materiella och territoriella behörigheten bestäms
enligt polisens organisation.
Utskottet fäster ännu avseende vid vilken brådskande åtgärd
för upprätthållande av allmän ordning
och säkerhet som avses i 21 § 1 mom. Den till
befälet hörande polisman som framställer
begäran ska på basis av tillbudsstående
information avgöra om man ber gränsbevakningsväsendet
utföra en brådskande åtgärd
för polisens räkning. I kontakten med gränsbevakningsväsendet
måste polismännen bedöma saken med hänsyn
till sitt eget tjänsteansvar. På motsvarande sätt
måste den behöriga tjänstemannen vid gränsbevakningsväsendet
under tjänsteansvar bedöma om begäran
kan bifallas. Också här understryker utskottet
att tjänstemän som utövar befogenheter
som direkt berör medborgarna måste ha den utbildning,
erfarenhet och utrustning som tjänsteuppdraget förutsätter.
Det måste också med hänsyn till detta
vara möjligt att på förhand bedöma
om uppdraget kan utföras på ett tillförlitligt
och säkert sätt.
41 §. Gränsbevakningsmännens befogenhet
för förebyggande och utredning av brott.
I regeringens proposition föreslås det att
paragrafen kompletteras med en ny mening, enligt vilken en gränsbevakningsman
som deltar i en förundersökning under ledning
av en annan förundersökningsmyndighet har rätt
att behandla uppgifter som inhämtats med metoder som normalt
inte är möjliga inom gränsbevakningsväsendet.
Med hänvisning till det som sägs ovan om 7 § 3
mom. i lagförslag 1 föreslår förvaltningsutskottet
att man i detta sammanhang avstår från att ändra
41 § 2 mom. Detta innebär att paragrafen stryks
ur lagförslaget och ingressen.
78 §. Handräckning till gränsbevakningsväsendet.
Utskottet föreslår att bara 78 § 1
mom. ändras på det sätt som föreslås
i propositionen. Däremot anser utskottet att det inte är
motiverat att upphäva 78 § 2 mom. eftersom det
i så fall inte skulle finnas några föreskrifter
om vem inom gränsbevakningsväsendet som fattar
beslut om att framställa begäran om handräckning.
I 77 § 3 mom. föreskrivs om beslut att lämna
handräckning. Utskottets ändringsförslag
leder till en ändring i ingressen.
Laförslag 3—5
Utskottet föreslår att lagförslag
3—5 godkänns utan ändringar.