Detaljmotivering

1. Lag om gränsbevakningsväsendets förvaltning

3 §. Gränsbevakningsväsendet, chefen och förvaltningsenheterna.

Enligt 1 mom. hör gränsbevakningsväsendet till statens centralförvaltning och lyder under inrikesministeriet. Gränsbevakningsväsendet leds av chefen för gränsbevakningsväsendet som bl.a. har staben för gränsbevakningsväsendet under sig.

Enligt 5 § 1 mom. är chefen för gränsbevakningsväsendet skyldig att hålla inrikesministern underrättad om ärenden som berör gränsbevakningsväsendet och att delta i behandlingen av ärenden vid inrikesministeriet när ett ärende berör gränsbevakningsväsendet. Med stöd av 5 § 2 mom. har chefen för gränsbevakningsväsendet, om inte något annat föreskrivs, rätt att på föredragning avgöra andra än samhälleligt eller ekonomiskt viktiga förvaltningsärenden som gäller gränsbevakningsväsendet och dess ansvarsområde och som enligt vad som föreskrivs ska avgöras av inrikesministeriet. Enligt 5 § 3 mom. är staben för gränsbevakningsväsendet samtidigt inrikesministeriets gränsbevakningsavdelning. Biträdande chefen för gränsbevakningsväsendet är samtidigt avdelningschef för inrikesministeriets gränsbevakningsväsende.

I likhet med grundlagsutskottet anser förvaltningsutskottet att chefen för gränsbevakningsväsendet får en någon diffus ställning i förslaget. Syftet förefaller att vara att befria chefen för gränsbevakningsväsendet från rutinärenden och i stället koncentrera tjänsteutövningen på frågor som är viktiga för gränsbevakningsväsendet och på att delta i ministerledda arbetsgrupper. Övriga ärenden ska enligt förslaget höra till staben för gränsbevakningsväsendet, som leds av biträdande chefen för gränsbevakningsväsendet.

Propositionen avser visserligen inte att ändra på det nuvarande systemet, men förvaltningsutskottet föreslår med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet att 3 § 1 mom. preciseras. Det bör klart och tydligt framgå att gränsbevakningsväsendet är en myndighet inom statens centralförvaltning som leds och övervakas av inrikesministeriet och att gränsbevakningsväsendet leds av chefen för gränsbevakningsväsendet vid inrikesministeriet.

9 §. Tjänsterna vid gränsbevakningsväsendet.

Med hänvisning till inkommen utredning föreslår förvaltningsutskottet att 1 mom. ändras till att gränsbevakningsväsendet bara har personal i tjänsteförhållande.

17 §. Tystnadsplikt och förbud att utnyttja information.

Enligt 2 mom. hindrar tystnadsplikten inte att en omständighet yppas för en myndighet eller en sammanslutning som har ett offentligt uppdrag och som på grund av en uppgift som föreskrivs höra till den behöver få vetskap om en omständighet som annars ska hållas hemlig eller om en persons tillförlitlighet eller lämplighet.

Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen är för öppet formulerad med hänsyn till skyddet för privatlivet i 10 § i grundlagen. Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen åtminstone måste preciseras med att tillgången till information baserar sig på "rätt" att få information. Samtidigt menar grundlagsutskottet att förvaltningsutskottet bör ta ställning till om 17 § 2 mom. helt och hållet kan strykas med hänsyn till bestämmelserna i lagen om säkerhetsutredningar.

Förvaltningsutskottet påpekar att den första delen av 17 § 2 mom. är identisk med 43 § 3 mom. i den gällande polislagen () och den senare delen identisk med 43 § 4 mom. i förvaltningsutskottets betänkande (FvUB 10/2005 rd — RP 266/2004 rd) om en ändring av polislagen.

Vidare påpekar förvaltningsutskottet att en säkerhetsutredning enligt 8 § i lagen om säkerhetsutredningar () bara kan grunda sig på uppgifter i de register som nämns i paragrafen. För att kontrollera registeruppgifterna är det också tillåtet att använda andra myndighetsuppgifter om den person som utreds om det i enskilda fall är nödvändigt för att nå målet med utredningen och det inte finns någon anledning att tvivla på att uppgifterna är riktiga. Enligt 25 § i lagen om säkerhetsutredningar får skyddspolisen, huvudstaben och polisinrättningen i häradet utan hinder av den skyldighet att iaktta sekretess som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämnar ut uppgifter till varandra om de behövs för enskilda säkerhetsutredningar. Gränsbevakningsväsendet nämns inte i bestämmelsen. Därför bör 17 § 2 mom. i lagförslaget inte strykas.

Förvaltningsutskottet föreslår att den första meningen i 17 § 2 mom. preciseras till att insynen grundar sig på "rätt" att få uppgifter enligt följande: "Tystnadsplikten hindrar inte att en omständighet yppas för en myndighet eller en sammanslutning som sköter ett offentligt uppdrag och som på grund av en uppgift som föreskrivs höra till den har rätt få vetskap om en omständighet som annars skall hållas hemlig eller om en persons tillförlitlighet eller lämplighet."

18 §. Rätt att förtiga uppgifter.

Enligt 55 § 1 mom. i den gällande lagen om gränsbevakningsväsendet (320/1999) är en tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet inte som vittne eller han eller hon annars hörs skyldig att röja identiteten av en person som han eller hon i sitt anställningsförhållande har fått uppgifter av konfidentiellt. Samma bestämmelse gäller också taktiska eller tekniska metoder som ska hemlighållas.

I 18 § i lagförslaget föreslås uttrycket "såsom vittne eller när han annars hörs" bli struket. Tanken är att rätten att förtiga uppgifter ska täcka in situationer när någon annan myndighet eller en privat aktör begär information om de frågor som avses i 18 §. Lagförslaget är identiskt med 44 § 1 mom. i polislagen i proposition RP 266/2004 rd. Grundlagsutskottet har godkänt (FvUB 10/2005 rd) 44 § 1 mom. i polislagen utan ändringar.

Av motiven till propositionen framgår det att rätten att förtiga uppgifter behövs för att många personer som innehar uppgifter som är viktiga och väsentliga för utredning av brott går med på att röja sina uppgifter bara under förutsättning att uppgiftslämnarens andel i utredningen av brottet hemlighålls. Villkoret beror i de flesta fall på rädsla för hämndaktioner.

Förvaltningsutskottet föreslår att 18 § kompletteras med de gällande bestämmelserna i 55 § 2 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendet. Bestämmelserna föreslås bli placerade i ett nytt 2 mom. Den föreslagna formuleringen svarar också mot 44 § 3 mom. i polislagen.

19 §. Bisysslor.

Enligt 1 mom. får en gränsbevakningsman inte ta emot eller inneha sådana bisysslor som avses i 18 § 4 mom. i statstjänstemannalagen om inte den behöriga myndigheten på ansökan beviljar tillstånd till det. Enligt förvaltningsutskottet är det viktigt att gränsbevakningsmännens möjligheter att inneha bisysslor begränsas oskäligt mycket genom tillämpningen av bestämmelsen.

Enligt 19 § 2 mom. får en gränsbevakningsman inte sköta en uppgift som omfattar rättigheter och skyldigheter som kan komma att stå i strid med de uppgifter som föreskrivs för gränsbevakningsväsendet.

Enligt grundlagsutskottet finns det godtagbara grunder för bestämmelserna om man ser särdragen och omfattningen i gränsbevakningsmännens uppgifter och befogenheter.

Enligt förvaltningsutskottets uppfattning har gränsbevakningsmän i princip inte rätt att arbeta till exempel som vaktmästare på restaurang, ordningsvakter på offentliga tillställningar, transportdirigerare eller bedriva sjöräddningsverksamhet (sjöbevakare). En bedömning av läget måste självfallet utgå från hur nära uppgifterna är kopplade till gränsbevakningsmannens tjänsteuppdrag. Enligt lagen om privata säkerhetstjänster (282/2002) är det förbjudet för gränsbevakningsmän att arbeta som väktare. Dessutom innehåller proposition RP 265/2004 rd, som för närvarande behandlas i utskottet, ett förslag som förbjuder polismän, gränsbevakningsmän och tullmän att arbeta som ordningsvakter.

Förvaltningsutskottet förordar att 19 § godkänns i den form regeringen föreslår. Samtidigt framhåller utskottet att gränsbevakningsmän har rätt att delta exempelvis i frivilligorganisationers verksamhet i uppgifter som inte orsakar intressekonflikter med de uppdrag gränsbevakningsväsendet har.

27 §. Beslut om studierätt samt tjänstgöringsförbindelse.

Med stöd av 27 § 2 mom. förutsätts den studerande innan studierna inleds avge en tjänstgöringsförbindelse för att få delta i utbildning. Förbindelsen omfattar högst två år räknat från den dag studierna avslutades. För personer som ingår i personal som flyger luftfartyg vid gränsbevakningsväsendet får tjänstgöringsförbindelsen vara högst fjorton år. I 10 b § i lagen om försvarsmakten () ingår bestämmelser om tjänstgöringsförbindelse i samband med det utbildningsprogram för officerare som avses i förordningen om försvarshögskolan.

Av propositionen framgår det att studierna inom gränsbevakningsväsendet bekostas av staten och betraktas som tjänstgöring med lön.

Enligt 27 § 3 mom. är en tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet skyldig att ersätta högst hälften av de kostnader som studierna åsamkat staden enligt vad som närmare bestäms genom förordning av inrikesministeriet, om han eller hon under tiden för tjänstgöringsförbindelsen säger upp sig eller blir uppsagd av någon annan orsak än sjukdom.

I 80 § 1 mom. i grundlagen föreskrivs att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter ska utfärdas genom lag. I lagförslaget sägs inte direkt ut vad som avses med "någon annan orsak än sjukdom". Grundlagsutskottet påpekar att uppsägningar exempelvis kan bero på att enheter läggs ner eller att arbetsuppgifterna väsentligt minskar. I likhet med grundlagsutskottet anser förvaltningsutskottet det oskäligt att en studerande kan tvingas ersätta upp till hälften av sina studier på grund av uppsägningar som inte beror på den uppsagda själv. Bestämmelsen avviker från 10 b § 2 mom. i lagen om försvarsmakten.

Utskottet föreslår att 27 § 3 mom. preciseras enligt följande: "Om en tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet under den tid tjänstgöringsförbindelsen gäller säger upp sig eller blir uppsagd eller själv avbryter sina studier eller studierna avbryts av någon av personen själv beroende annan orsak än sjukdom eller avsaknad av flygaregenskaper, skall han eller hon betala tillbaka ett belopp som beror på examens art eller utbildningens innehåll och som uppgår till högst hälften av de kostnader som utbildningen åsamkat staten enligt vad som närmare bestäms genom förordning av inrikesministeriet.

Dessutom föreslår utskottet med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet att en bestämmelse om överklagande läggs till som ett nytt 4 mom.

28 §. Förlust av studierätt. (Ny)

På grund av sakens natur föreslår utskottet nya bestämmelser i 28 § om förlust av studierätt inom gränsbevaknings- och sjöbevakningsskolan. Enligt vad utskottet har erfarit var det ursprungligen meningen att bestämmelserna skulle ingå i en förordning.

Förvaltningsutskottet föreslår att den nya 28 § om förlust av studierätt får följande lydelse: "Föreståndaren för gräns- och sjöbevakningsskolan kan återkalla rätten för en elev eller en vid gränsbevakningsväsendet anställd studerande att delta i undervisningen, om han eller hon

1) inte uppfyller antagningskriterierna för den studiekurs han eller hon avlägger,

2) uppträder på ett sätt som är ägnat att äventyra förtroendet för att gränsbevakningsväsendets uppgifter utförs korrekt och en skriftlig varning inte kan anses vara en tillräcklig påföljd,

3) vägrar genomgå en drogtest som han eller hon är skyldig att delta i eller lämnar ett prov som pekar på missbruk av droger,

4) i väsentlig omfattning försummar att delta i undervisningen och en skriftlig varning inte kan anses vara en tillräcklig påföljd,

5) i väsentlig omfattning bryter mot gräns- och sjöbevakningsskolans instruktion och en skriftlig varning inte kan anses vara en tillräcklig påföljd,

6) inte slutför sina studier inom den i undervisningsplanen angivna tiden.

Om inte annat föreskrivs kan föreståndaren för gräns- och sjöbevakningsskolan ge en elev eller en vid gränsbevakningsväsendet anställd studerande en skriftlig anmärkning, om förlust av studierätten kan anses oskälig med beaktande av de omständigheter som lett till beteendet i kombination med vad som framgått om detta. I stället för skriftlig varning kan eleven eller den studerande få en muntlig varning, om detta kan anses vara en tillräcklig påföljd. Varning eller anmärkning enligt detta moment ges inte för beteende för vilket påföljd kan bestämmas enligt bestämmelserna om militärdisciplin eller 24 § i statstjänstemannalagen.

Tjänsteförhållandet för en elev som för tiden för genomförande av grundkursen för gränsbevakare har utnämnts till en tjänst vid gränsbevakningsväsendet upphör samtidigt som beslutet om förlust av studierätt som gäller grundkursen fattas, om inte chefen för gräns- och sjöbevakningsskolan bestämmer något annat."

29 §. (Ny) Med anledning av 28 § föreslår utskottet en ny 29 § med bestämmelser om överklagande. Paragrafen föreslås få följande lydelse: "Den som är missnöjd med ett beslut som föreståndaren för gräns- och sjöbevakningsskolan fattat om förlust av studierätt eller skriftlig varning får hos staben för gränsbevakningsväsendet söka rättelse i det inom 14 dagar efter att han eller hon fått del av beslutet. Ändring i ett beslut som staben för gränsbevakningsväsendet fattat i ett sådant ärende får sökas hos Helsingfors förvaltningsdomstol genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen. Helsingfors förvaltningsdomstols beslut får inte överklagas genom besvär.

Den som är missnöjd med ett beslut av föreståndaren för gräns- och sjöbevakningsskolan som gäller bedömningen av studieprestationer eller tillgodoräknandet av tidigare eller på annat håll avlagda studier får söka rättelse i det hos staben för gränsbevakningsväsendet inom 14 dagar efter det att han eller hon haft möjlighet att ta del av resultatet av bedömningen och hur bedömningsgrunderna har tillämpats på honom eller henne. Ändring i ett beslut med anledning av ett rättelseyrkande får inte överklagas genom besvär."

31 (29) §. Tillämpning av bestämmelserna om militära brott.

De som tjänstgör i militära tjänster vid gränsbevakningsväsendet omfattas av bestämmelserna om krigsmän i 45 kap. i strafflagen. Närmare bestämmelser om rätten för en gränsbevakningsman i militärtjänst att använda maktmedel finns dock "i första hand" i 35 § i gränsbevakningslagen (lagförslag 2).

Grundlagsutskottet påpekar att 35 § 1 mom. i det andra lagförslaget inte harmonierar med bestämmelserna om krigsmäns rätt att använda maktmedel enligt 45 kap. 26 a § i strafflagen. Enligt den sista meningen i 35 § 3 mom. föreskrivs det i 29 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning hur rätten för en krigsman att använda maktmedel enligt 45 kap. 26 a § i strafflagen tillämpas inom gränsbevakningsväsendet.

Med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår förvaltningsutskottet att "i första hand" stryks i 29 § 1 och 2 mom. i det första lagförslaget.

35 §. (Ny)

Med hänvisning till inkommen utredning föreslår utskottet att lagförslaget får en ny 35 § som gäller fortsatt tjänsteförhållande efter avgångsåldern. Utskottet föreslår att chefen för gränsbevakningsväsendet av tungt vägande skäl och med samtycke från tjänstemannen kan besluta att en tjänsteman som inte utnämns av republikens president får fortsätta i sin tjänst efter avgångsåldern, men högst i två år. Dessutom föreslår utskottet att en tjänsteman med ett tjänsteförhållande för viss tid som under sin i lag eller förordning förankrade mandattid uppnår avgångsåldern kan fortsätta i sin tjänst fram till mandattidens slut, men högst i två år. Beslutet att en tjänsteman har rätt att fortsätta i sin tjänst eller tjänsteförhållande på viss tid måste fattas innan tjänstemannen uppnår avgångsåldern. Tjänsteförhållandet avslutas utan uppsägning när tiden har gått ut.

Bestämmelser om avgångsåldern för tjänstemän inom gränsbevakningsväsendet ingår i 30 § i statsrådets förordning om gränsbevakningsväsendet (269/2000). Tjänstemän med militära tjänster har en avgångsålder mellan 55 och 63 år. För yngre officerare, stabsofficerare och institutsofficerare som förutsätts ha flygarutbildning är avgångsåldern 45 år. Enligt förordningen är avgångsåldern 65 år för andra tjänstemän än de som innehar militära tjänster. I 47 § ingår en övergångsbestämmelse för så kallade gamla förmånstagare. Enligt den varierar avgångsåldern mellan 55 och 64 år beroende på hur lång pensionsberättigad tjänstetid de hade tjänat in den 31 december 1994. Bestämmelser om avgångsålder ska fortfarande ingå i en förordning av statsrådet. Avgångsåldern kommer att vara lägre än den allmänna avgångsåldern åtminstone för tjänstemän som omfattas av det militära pensionssystemet.

Behovet av förlängt tjänsteförhållande efter avgångsåldern förekommer framför allt bland vissa typer av experter och fallen är en handfull årligen. Med hänvisning till grundlagen anser förvaltningsutskottet det vara på sin plats att bestämmelser om möjligheten att arbeta kvar i en tjänst eller ett tjänsteförhållande på viss tid efter avgångsåldern skrivs in i lag. De gällande bestämmelserna ingår i statsrådets förordning om gränsbevakningsväsendet (269/2000).

36 (33) §. Närmare bestämmelser.

Utskottet föreslår att det inledande stycket i 2 mom. preciseras enligt följande: "Genom förordning av statsrådet utfärdas, med undantag för militära kommandomål, närmare bestämmelser om."

Dessutom föreslår utskottet att 2 mom. får nya 4 och 5 punkter enligt följande: "4) vid behov om behandling av ett tillstånds- eller anmälningsärende enligt denna lag och om förfarandet vid anmälan och ansökan om tillstånd, 5) om de språkkunskaper som krävs vid gränsbevakningsväsendet i enlighet med lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003)."

2. Gränsbevakningslag

2 §. Definitioner.

Enligt definitionen i föreslagna 2 § 5 punkten är ett gränsövergångsställe en genom förordning av statsrådet angiven plats via vilken gränsen passeras.

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det behövs en mera detaljerad definition på gränsövergångsställe som kan vara en bearbetning av definitionen i den nuvarande lagen.

Förvaltningsutskottet förelår att definitionen på gränsövergångsställe i 2 § 5 punkten preciseras på följande sätt: "Med gränsövergångsställe avses en genom förordning av statsrådet bestämd hamn, järnvägsstation, flygplats eller någon annan plats eller något annat område som anvisats för gränskontroll och via vilken gränsövergång sker".

Med gränszon avses enligt 2 § 15 punkten ett för gränsordningens och gränssäkerhetens upprätthållande inrättat område vid Finlands yttre gräns inom vilket de i grundlagen tillförsäkrade grundläggande fri- och rättigheterna för personer kan begränsas på det sätt som anges närmare i denna lag.

Grundlagsutskottet finner det i sitt utlåtande inadekvat att definitionen i lagen innehåller bestämmelser som har karaktär av bemyndigande. Det anser att definitionens sista mening bör strykas. Förvaltningsutskottet föreslår att 2 § 15 punkten godkänns enligt följande: "Gränszon ett område som inrättats vid Finlands yttre gräns för att upprätthålla gränsordningen och gränssäkerheten."

9 §. Åtgärdsfördröjning och åtgärdseftergift.

I andra meningen i 9 § 1 mom. sägs det att det i brottmål i fråga om åtgärdsfördröjning dessutom gäller det som särskilt föreskrivs om detta.

I fråga om åtgärdsfördröjning hänvisar förvaltningsutskottet till sitt nyligen godkända uttalande om 5 § om ändring av polislagen (FvUB 10/2005 rd) och framhåller att det med hänsyn till gränsbevakningens uppgifter inte finns något liknande behov av en reglering. Utskottet har den uppfattningen att gränsbevakningen inte har något behov av att fördröja sina åtgärder för att inhämta information på samma sätt som polisen (gränsbevakningen har till exempel inte rätt till täckoperationer). Inom gränsbevakningen kan det däremot bli nödvändigt med åtgärdsfördröjning i samband med teknisk observation och därför föreslår utskottet att 9 § 1 mom. ändras och att bestämmelsen om åtgärdsfördröjning tas in som ett nytt 2 mom. i 9 §. Då blir 2 mom. i propositionen 3 mom. och lyder som följer: "En gränsbevakningsman har rätt att avstå från en åtgärd, om slutförandet av den kunde medföra följder som är oskäliga med hänsyn till det resultat som eftersträvas. I brottmål gäller i fråga om (utesl.) fördröjning dessutom det som särskilt föreskrivs om detta.

En gränsbevakningsman som utför åtgärder enligt denna lag för att inhämta information får vänta med att ingripa i ett pågående brott som inte utgör omedelbar fara för liv, hälsa eller frihet eller omedelbart överhängande fara för skada på miljön eller egendoms- eller förmögenhetsskada och om det är nödvändigt att fördröja åtgärden för att hindra att inhämtande av information avslöjas eller för att säkerställa verksamhetens syfte."

Vad gäller kontrollerad leverans hänvisar utskottet till sitt betänkande FvUB 10/2005 rd.

16 §. Tillfällig stängning av ett gränsövergångsställe.

Enligt 16 § 1 mom. kan statsrådet stänga ett gränsövergångsställe för en viss tid eller tills vidare, om stängningen är nödvändig för att avvärja ett allvarligt hot som riktas mot den allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller folkhälsan. Men enligt 2 mom. får stängningen inte hindra finländska medborgare att komma in i landet eller kränka rättigheterna för personer som omfattas av gemenskapslagstiftningen om fri rörlighet eller rätten att få internationellt skydd.

I 16 § 2 mom. föreskrivs bara om att komma in i landet, inte om att lämna landet. Ändå har var och en enligt grundlagens 9 § 2 mom. rätt att lämna landet. Denna rätt kan begränsas genom lag, om det är nödvändigt för att säkerställa rätttegång eller verkställighet av straff eller för att säkerställa att skyldigheten att försvara landet fullgörs. Av grundlagsutskottets utlåtande framgår att grunderna för en begränsning avses vara uttömande såtillvida att det inte är möjligt att på någon annan grund genom vanlig lag begränsa rätten att lämna landet. I bestämmelsen sägs ingenting om att lämna landet och därför kan det enligt grundlagsutskottet tolkas som så att det utifrån grundlagens 9 § 2 mom. är möjligt också utan lagbestämmelse.

Förvaltningsutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och föreslår att 16 § 2 mom. kompletteras med rätt att lämna landet på följande sätt: "Stängningen av ett gränsövergångsställe får inte utgöra ett hinder för finländska medborgares rätt att komma in i landet eller vars och ens rätt att lämna landet eller kränka rättigheterna för personer som omfattas av gemenskapslagstiftningen om fri rörlighet eller vars och ens rätt att få internationellt skydd".

Den formulering som utskottet föreslår innebär givetvis inte att rätt att lämna landet föreligger när det finns något annat lagbaserat hinder för det.

19 §. Åtgärder som ingår i gränskontrollen.

I paragrafen föreskrivs om gränskontroll. Den sker antingen som en minimikontroll eller som en grundlig kontroll. Paragrafens 2 mom. gäller minimikontroll. Utskottet föreslår att momentet kompletteras med en ny 4 punkt om att en minimikontroll vid behov också omfattar kontroll av en förares körförmåga och fordonets trafikduglighet.

21 §. Brådskande polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

I paragrafen föreskrivs om de förutsättningar, under vilka gränsbevakningsväsendet kan utföra brådskande polisuppdrag. Enligt paragrafens 2 mom. kan gränsbevakningsväsendet utföra en brådskande polisuppgift för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet även utan begäran från polisen, om behovet av att uppgiften utförs har framkommit i samband med gränsbevakningsväsendets egen övriga verksamhet och åtgärden inte kan uppskjutas utan att hälsa eller egendom äventyras.

Enligt propositionsmotiven kan en gränsbevakningsman sålunda ingripa i fråga om ett hot mot hälsa eller egendom om polisens hjälp inte kan erhållas utan dröjsmål. En brottslig gärning som får avbrytas är t.ex. stöld, skadegörelse, misshandel eller en farlig rattfyllerists färd. Åtgärder skall emellertid inte vidtas vid sådana "uppenbara brott" i fråga om vilka man kan vänta med att vidta åtgärder utan att den pågående gärningen orsakar fara för hälsa eller egendom.

Lagutskottet tillstyrker den föreslagna bestämmelsens syfte. Men det uppmärksammar att det enligt formuleringen i bestämmelsen handlar om allmänt brådskande "polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet", medan motiven uttryckligen avser åtgärder för att hindra eller avbryta brott. Med hänsyn till att t.ex. 1 § i polislagen skiljer mellan uppgiften att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att förebygga brott och sörja för att brott blir föremål för åtalsprövning, förefaller den föreslagna formuleringen rätt lös.

Förvaltningsutskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande och föreslår att tillämpningsområdet för 21 § 1 mom. avgränsas till att förebygga brott och avbryta pågående brott.

Vidare föreslår förvaltningsutskottet en sådan ändring i 2 mom. att en gränsbevakningsman får utföra en brådskande polisuppgift också utan begäran från polisen om åtgärden inte kan skjutas upp utan att hälsa eller egendom äventyras. I så fall ska polisen utan dröjsmål underrättas om åtgärden. På begäran av en polisman ska gränsbevakningsmannen avstå från åtgärden eller avbryta en redan påbörjad åtgärd.

Förvaltningsutskottet föreslår att 21 § ska lyda som följer: "På en polismans begäran kan gränsbevakningsväsendet i ett enskilt fall sköta sådana i (utesl.) brådskande polisuppgifter för förhindrande eller avbrytande av brott som polisen inte utan dröjsmål kan sköta.

När en gränsbevakningsman konfronteras med en situation kan han eller hon sköta en i 1 mom. nämnd uppgift även utan begäran från polisen, om (utesl.) åtgärden inte kan uppskjutas utan att hälsa eller egendom äventyras. Polisen skall utan dröjsmål underrättas om åtgärden. En gränsbevakningsman skall på en polismans begäran avstå från att utföra en åtgärd eller avbryta en påbörjad åtgärd."

22 §. Terrorismbekämpning och andra särskilda situationer.

Utifrån paragrafens 1 mom. kan gränsbevakningsväsendet på begäran av en polisman som hör till befälet tillhandahålla polisen utrustning, personalresurser och särskilda sakkunnigtjänster om det på grund av ett särskilt hot är nödvändigt för att avvärja ett brott i terroristiskt syfte, gripa en farlig person, skingra en folkmassa som genom att samlas äventyrar allmän ordning och säkerhet eller utgör hinder för trafiken eller för att skydda mot brott och störande beteende.

Utskottet noterar att det föreskrivs om den i grundlagens 13 § tryggade mötesfriheten i lagen om sammankomster (). Där anges på vilka grunder en allmän sammankomst och offentlig tillställning kan upplösas. Enligt lagen är enbart hinder för trafiken inte en grund för att avbryta en allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Därför vill utskottet precisera 22 § 1 mom. med att resurser kan tillhandahållas bl.a. för att skingra en folkmassa som "orättmätigt" utgör hinder för trafiken.

För klarhetens skull vill utskottet dessutom komplettera 22 § med ett nytt 3 mom. om att det föreskrivs om handräckning i 77 § i gränsbevakningslagen.

27 §. Utredning av gränstilldragelser samt förutsättningar för in- och utresa.

Vid en utredning enligt 1 mom. tillämpas vad som föreskrivs om förundersökning. Förvaltningsutskottet föreslår att bestämmelsen kompletteras med en hänvisning också till bestämmelserna om polisutredning i polislagen, eftersom utredningar som behövs för att myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter inte alltid kan grundas på att ett brott har begåtts och de tillbudsstående befogenheterna för utredning.

Utskottet föreslår att 1 mom. ändras på följande sätt: "Bestämmelserna om förundersökning och polisundersökning skall i tillämpliga delar iakttas vid gränsbevakningsväsendets utredning av förutsättningarna för en utlännings inresa, vistelse i landet och utresa och för avlägsnande av en utlänning ur landet samt identiteten, inresan och resrutten i fråga om en person som söker internationellt skydd. Detsamma gäller även utredning av en sådan gränstilldragelse som avses i överenskommelsen angående ordningen på gränsen mellan Finland och Sovjetunionen och ordningen för utredning av gränstilldragelser (FördrS 32/1960). "

29 §. Automatisk identifiering vid ett gränsövergångsställe.

Utskottet föreslår att 29 § 1 mom. ändras på följande sätt: "Gränsbevakningsväsendet har rätt att använda bilder och ljud som genereras vid teknisk övervakning på ett gränsövergångsställe för automatisk identifiering av personer som enligt efterlysning som har utfärdats av en behörig myndighet skall delges stämning, gripas, anhållas, tas i förvar, häktas eller tas under observation av myndigheterna samt för att förhindra, avbryta och avslöja brott som utreds av gränsbevakningsväsendet. Automatisk identifiering får dock inte ske på toaletter, i omklädningsrum eller på någon annan motsvarande plats, eller i personalutrymmen eller arbetsrum som anvisats arbetstagarna för deras personliga bruk."

31 §. Teknisk övervakning i anslutning till gränsövervakningen.

Utskottet föreslår att 1 mom. preciseras när det gäller uttrycket "i närheten av gränsen" och kompletteras med en ny mening om förbud mot teknisk övervakning på bestämda ställen: "För genomförande av gränsövervakningen har gränsbevakningsväsendet rätt att i omedelbar närhet av gränsen samt vid ett gränsövergångsställe och i dess omedelbara närhet företa i polislagen avsedd teknisk övervakning inom områden till vilka allmänheten har tillträde och vilka inte omfattas av hemfriden. Teknisk övervakning får dock inte företas på toaletter, i omklädningsrum eller på någon annan liknande plats eller i personallokaler eller arbetsrum som anvisats arbetstagarna för deras personliga bruk."

38 §. Stoppande av fordon och reglering av trafiken.

Med stöd av 38 § har en gränsbevakningsman rätt att bestämma att ett fordon ska stoppas och flyttas eller flytta fordonet samt reglera trafiken, om det behövs för gränskontroll eller gränsbevakning eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet vid ett gränsövergångsställe eller är nödvändigt för att genomföra någon annan uppgift som hör till gränsbevakningsväsendet.

Utskottet föreslår att uttrycket "för genomförandet av någon annan uppgift" i slutet av paragrafen ersätts med en hänvisning till en polisuppgift enligt 33 §.

Utskottet föreslår att 38 § ska lyda följer: "En gränsbevakningsman har rätt att bestämma att ett fordon skall stoppas och flyttas eller flytta fordonet samt reglera trafiken, om det behövs för genomförande av gränskontroll eller gränsbevakning eller upprätthållande av allmän ordning och säkerhet vid ett gränsövergångsställen eller eller i polisuppgifter enligt 33 §."

39 §. Rätt att röra sig på annans fastighet.

Föreslagna 39 § gäller rätt för en tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet att röra sig på annans mark- och vattenområde. I lagförslaget finns inte nödvändiga bestämmelser om befogenheterna för de beväringar och frivilliga som anlitas som stöd för gränsbevakningsväsendet och därför föreslår utskottet att första meningen i 31 § 1 mom. ändras på följande sätt: "En tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet samt för att stödja gränsbevakningsväsendets verksamhet anlitade värnpliktiga och personer som fullgör frivillig militärtjänst har rätt att röra sig på annans mark- och vattenområde till fots, på skidor och med gränsbevakningsväsendets fordon, om det är nödvändigt för utförande av gränsbevakningsväsendets uppgifter."

41 §. Gränsbevakningsmännens befogenheter för förebyggande och utredning av brott.

Utskottet föreslår att andra meningen i 2 mom. kompletteras med en hänvisning till 33 § om teknisk observation i polislagen på följande sätt: "Vad som i 31 f § i polislagen och i 5 a kap. 3 a § i tvångsmedelslagen föreskrivs om polisens rätt att inhämta uppgifter om mobilteleapparater och i 33 § i polislagen om teknisk observation tillämpas även på gränsbevakningsväsendet."

Ändringen innebär framför allt att det årligen ska lämnas en berättelse till riksdagens justitieombudsman om användningen av teknisk observation vid gränsbevakningsväsendet.

42 §. Brottmål som undersöks av gränsbevakningsväsendet.

I paragrafen ska föreskrivas om de brott som gränsbevakningsväsendet gör förundersökning i. För att bestämmelsen ska vara exakt föreslår förvaltningsutskottet att de brott som förslaget avser ska nämnas i 42 § 1 och 2 mom. på följande sätt:

“Om inte något annat föreskrivs nedan, skall gränsbevakningsväsendet göra förundersökning när det på grund av en anmälan till gränsbevakningsväsendet eller annars finns skäl att misstänka brott i den mening som avses i 17 kap. 7 eller 7 a § i strafflagen eller annanstans i lag mot bestämmelserna eller föreskrifterna om passerande av en av gränsbevakningsväsendet övervakad gräns, i 17 kap. 8 och 8 a § i strafflagen avsett brott som gäller ordnande av olaglig inresa och i 25 kap. i strafflagen avsedd människohandel och annat brott som riktar sig mot friheten och har samband med dessa gärningar, i 33 kap. 1—4 § i strafflagen avsett brott som gäller förfalskning av dokument som granskas av gränsbevakningsväsendet, i 17 kap. 7 b § i strafflagen avsedd territoriekränkning eller annan kränkning av Finlands territoriella integritet eller underlåtelse att följa någon annan bestämmelse eller föreskrift vars efterlevnad gränsbevakningsväsendet skall övervaka".

"Gränsbevakningsväsendet skall även göra förundersökning när det finns skäl att misstänka ett brott som siktar sig mot en gränsbevakningsmyndighet eller mot gränsmärken eller gränsanordningar som upprätthålls av myndigheten eller brott mot bestämmelserna om gränszon, och när det finns skäl att misstänka att en person som tjänstgör inom gränsbevakningsväsendet har gjort sig skyldig till ett i 2 § i militära rättegångslagen avsett brott som skall handläggas såsom militärt rättegångsärende eller ett brott som avses i 40 kap. i strafflagen, om inte något annat följer av försvarsmaktens eller polisens befogenheter vid förundersökning."

44 §. Överföring av förundersökning till en annan förundersökningsmyndighet.

Enligt 44 § 1 mom. överför gränsbevakningsväsendet, om inte något annat följer av bestämmelserna, föreskrifterna och samarbetsavtalen om arbetsfördelningen mellan polisen och tullen, på det sätt som närmare avtalas med myndigheterna i fråga förundersökningen av tullbrott till tullen och förundersökningen av andra brott till polisen.

Av grundlagsutskottets utlåtande framgår att ett sådant samarbetsavtal bör bedömas med hänsyn till 2 § 3 mom. i grundlagen. Där sägs att all utövning av offentlig makt ska bygga på lag. Grundlagsutskottet har ansett det olämpligt i statsförfattningsrättsligt hänseende att en myndighets kompetens till den del det är fråga om utövning av offentlig makt gentemot enskilda grundar sig på ett avtal mellan ministerier (GrUU 23/2005 rd).

Det finns inga bestämmelser på lagnivå om ömsesidiga samarbetsavtal mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet och lagberedningen har på denna punkt inte ännu kommit tillräckligt långt och därför föreslår förvaltningsutskottet att hänvisningen till samarbetsavtal i grundlagsutskottets utlåtande stryks i 44 § 1 mom.

Lagutskottet anför i sitt utlåtande att det när det gäller en säkerhetsorganisation typ gränsbevakningsväsendet är mycket viktigt redan av allmänna skäl att förtroendet för att undersökningen av brottmål är opartisk inte rubbas, inte minst när den misstänkte är en tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet. Därför är det enligt lagutskottet nödvändigt att ta in en bestämmelse i lagen om att undersökningen av ärendet förs över till polisen. Men bestämmelsen får inte vara ovillkorlig, eftersom det inte kan anses motiverat att t.ex. undersökningen av klart obetydliga brott förs över till polisen.

Förvaltningsutskottet föreslår utifrån lagutskottets utlåtande att 44 § kompletteras med ett nytt 3 mom. om att gränsbevakningsväsendet ska föra över förundersökningen till polisen, när det finns skäl att misstänka att en anställd inom gränsbevakningsväsendet har gjort sig skyldig till ett brott som ska behandlas som militärt rätttegångsärende eller ett brott som avses i 40 kap. i strafflagen, om brottets allvarlighet eller förtroendet för undersökningens opartiskhet kräver det.

49 §. Gränszon.

Med stöd av 49 § 2 mom. utfärdas närmare bestämmelser om inrättande av gränszonen och om zonens bredd och placering genom förordning av inrikesministeriet. Förvaltningsutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och föreslår att bestämmelser ska utfärdas genom förordning av statsrådet i stället för inrikesministeriet.

51 §. Förbud som gäller gränszonen.

Lagutskottet fäster sig i sitt utlåtande vid 51 § 2 punkten och 52 § 2 punkten som båda nämner rörelse på en rågata. Utskottet konstaterar att det inte ens av motiveringen framgår om meningen är att helt förbjuda all rörelse på en rågata eller bara göra den tillståndsbelagd.

Förvaltningsutskottet föreslår utifrån lagutskottets utlåtande att 51 § 2 mom. stryks i lagförslaget.

52 §. Gränszonstillstånd.

Enligt 49 § kan en gränszon inrättas vid den yttre gränsen. Om zonens bredd föreskrivs närmare genom förordning. Enligt 52 § 1 mom. 2 punkten krävs det tillstånd för att uppföra byggnader närmare än 50 meter från gränslinjen, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag. Den regionala gränsbevakningsmyndigheten kan med stöd av 59 § 2 mom. förordna att en byggnad, ett stängsel eller en annan konstruktion som uppförts utan tillstånd eller i strid med ett förbud ska rivas eller avlägsnas.

Enligt den gällande lagen om gränszon är det förbjudet att uppföra byggnader i gränszonen utan inrikesministeriets tillstånd. Lagen tiger om konstruktioner och stängsel. Utifrån 59 § 2 mom. kan det förordnas att existerande stängsel och andra konstruktioner ska rivas. För den händelse att stängsel och andra konstruktioner finns närmare än 50 meter från gränslinjen är det enligt grundlagsutskottets utlåtande och med tanke på egendomsskyddet enligt 15 § 1 mom. i grundlagen motiverat att lagen till denna del kompletteras med en bestämmelse om ersättning. Förvaltningsutskottet föreslår att ersättningsbestämmelsen tas in som ett nytt 2 mom. i 86 §. Det betyder att paragrafrubriken ändras.

Grundlagsutskottet ber också förvaltningsutskottet notera begreppet "bergsarbeten" i förslagets 52 § 1 mom. 6 punkt. Begreppet bör anses föråldrat. Därför föreslår förvaltningsutskottet att det ersätts med "marktäkt".

53 §. Gränszonstillståndets giltighetstid och villkor.

Utskottet föreslår att formuleringen i 2 mom. preciseras på följande sätt: "Gränszonstillståndet kan vara förenat med villkor för att röra sig i gränszonen som är nödvändiga för upprätthållandet av gränsordningen och gränssäkerheten. Tillståndsvillkoren kan ändras om villkoren för beviljande av tillstånd förändras väsentligt."

57 §. Gränszonsanmälan.

Utskottet föreslår att uttrycket i 1 mom. 2 punkten preciseras på följande sätt: "2) flottning, fiske och körning med fordon i gränsvatten."

Andra meningen i 57 § 2 mom. föreskriver att gränsbevakningsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om den verksamhet som avses i anmälan, om det är nödvändigt för upprätthållandet av gränsordningen och gränssäkerheten. Utskottet vill precisera bestämmelsen så att det av 57 § 2 mom. framgår vilka omständigheter den gränsbevakningsmyndighet som fått gränszonsanmälan kan meddela bestämmelser om. Utskottet föreslår följande formulering i 2 mom.:"Gränszonsanmälan görs till den regionala eller lokala gränsbevakningsmyndighet vars ansvarsområde anmälan gäller. Gränsbevakningsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om hur man skall röra sig i de aktiviteter som avses i 1 mom., hur skjutvapnen skall riktas, hur mycket sprängämnen som får användas på en gång, i vilken riktning träden skall fällas och på vilket sätt samt om andra åtgärder för att förhindra oavsiktliga gränstilldragelser, om det är nödvändigt för upprätthållandet av gränsordningen och gränssäkerheten."

60 §. Beslut som meddelas muntligen.

För klarhetens skull vill utskottet komplettera paragrafen med ett nytt 2 mom. om ändringssökande på följande sätt: "I andra beslut om gränszonstillstånd än sådana som avses i 1 mom. får ändring sökas på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996)."

64 §. Förvarslokaler för personer som berövats sin frihet.

I paragrafen föreskrivs i hurdana lokaler den som berövats sin frihet får förvaras hos gränsbevakningsväsendet och hur lokalerna ska bevakas. I 4 mom. ingår ett bemyndigande för inrikesministeriet att utfärda närmare bestämmelser genom förordning om hur personer som berövats sin frihet ska behandlas i gränsbevakningsväsendets lokaler.

Enligt 61 § tillämpas på frihetsberövade personer som är i förvar hos gränsbevakningsväsendet i regel bestämmelserna i lagen om rannsakningsfängelse (

Lagutskottet uppmärksammar i sitt utlåtande att riksdagen har en omfattande reform av verkställigheten av fängelsestraff under behandling. I paketet ingår också ett förslag till häktningslag (RP 263/2004 rd).

Den nya lagen kommer att innehålla detaljerade bestämmelser om en häktads ställning och behandling. Med tanke på den förestående reformen anser lagutskottet att det inte är nödvändigt att ta in det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning i gränsbevakningslagen.

Av propositionens motivering framgår dessutom att närmare bestämmelser på författningsnivå med stöd av motsvarande bemyndigande i den gällande lagen inte har utfärdats om personer som förvaras hos gränsbevakningsväsendet.

Förvaltningsutskottet anser i likhet med lagutskottet att det i princip inte heller är acceptabelt att det över huvud taget förskrivs genom förordning att av ett ministerium om behandlingen av dem som berövats sin frihet. Därför föreslår lagutskottet att 64 § 4 mom. stryks.

70 §. Maktmedel i anslutning till säkerhetskontroller.

I 67 § föreskrivs om säkerhetskontroller i gränsbevakningsväsendets lokaler. Enligt 2 mom. kan en säkerhetskontroll utföras inte bara av en gränsbevakningsman utan också av en person som polisen har godkänt för uppgiften och som genomgått utbildning för säkerhetskontrollörer.

Vid behov kan gränsbevakningsmannen eller säkerhetskontrollören med stöd av 70 § 2 mom. avlägsna en person från gränsbevakningsväsendets lokaler eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter och därvid använda sådana maktmedel som kan anses försvarliga med hänsyn till personens uppträdande och övriga omständigheter.

Enligt 6 § i lagen om säkerhetskontroller vid domstolar kan endast en polisman som tjänstgör som säkerhetskontrollör använda maktmedel vid säkerhetskontroll. Övriga säkerhetskontrollörer har inte denna rätt. Grundlagsutskottet tog nyligen ställning till säkerhetskontroller i samband med revidering av polislagen. Genom hänvisning till lagen om säkerhetskontroller vid domstolar konstaterade grundlagsutskottet då att endast polismän och tjänstemän i polisens tjänst har rätt att använda maktmedel för att avlägsna en person som vägrar genomgå kontroll från polisens lokaler. Utskottet krävde i sammanhanget att förslagets formulering ytterligare skulle preciseras (GrUU 11/2005 rd).

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande om den föreliggande propositionen att endast en gränsbevakningsman kan använda maktmedel för att avlägsna en person som vägrar genomgå en säkerhetskontroll från gränsbevakningsväsendets lokal eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter. Därför föreslår förvaltningsutskottet att säkerhetskontrollörens rätt att använda maktmedel stryks i förslagets 70 § 2 mom.

71 §. Begränsningar av rätten att röra sig i gränsbevakningsväsendets lokaler och områden samt vid övningar inom gränsbevakningsväsendets.

I paragrafen föreskrivs om begränsningar av eller förbud mot rätten att röra sig i lokaler eller områden som gränsbevakningsväsendet besitter och om de direkta åtgärder som kan vidtas mot den som bryter mot förbudet eller begränsningen.

Enligt 73 § bestraffas den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot en begränsning av eller ett förbud mot att röra sig i en lokal eller ett område som gränsbevakningsväsendet besitter. Lydelsen är på denna punkt likadan som i första meningen i 71 § 1 mom. Förvaltningsutskottet noterar att straffbestämmelsen också avser att täcka in sådana tillfälliga begränsningar i rätten att röra sig som utifrån andra meningen i 71 § 1 mom. kan utfärdas för en del av ett militärt övningsområde.

Lagutskottet fäster sig i sitt utlåtande vid att 71 § inte särskilt förpliktar gränsbevakningsväsendet att på något sätt anmäla om begränsningar i rätten att röra sig. Det vore ändå viktigt både för deras rättsliga ställning som rör sig på området och för att förbudet effektivt ska efterlevas.

Förvaltningsutskottet framhåller att anmälningsskyldigheten åtminstone delvis framgår av 84 § 2 mom. 5 punkten. Det menar att förbudet kan anmälas också på annat sätt, t.ex. genom meddelande på det sätt som flottan meddelar om skjutövningar till havs. Skyldigheten att märka ut alla områden där begränsningar gäller i terrängen eller till havs skulle ge upphov till oskäliga kostnader. Förvaltningsutskottet tillstyrker 71 § utan ändringar.

72 §. Gränszonsförseelse.

I paragrafen räknas de gärningar eller försummelser upp som bestraffas som gränszonsförseelse.

Enligt propositionens motivering förutsätts det uppsåt eller grov oaktsamhet för att straff ska dömas ut. Men den föreslagna bestämmelsen har nu en sådan formulering att endast uppsåtliga gärningar bestraffas. Förvaltningsutskottet menar i likhet med lagutskottet att det vore fullt motiverat att till exempel brott mot förbud som gäller gränszonen eller försummelse att ha med sig tillstånd är straffbara som grov oaktsamhet. Därför föreslår förvaltningsutskottet att det inledande stycket i 72 § ändras på följande sätt: "Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet".

74 §. Tredska mot gränsbevakningsman.

I 74 § finns en hänvisningsbestämmelse om att det i 16 kap. 4 a § i strafflagen föreskrivs om straff för tredska mot gränsbevakningsman.

Utskottet föreslår en informativ hänvisning i ett nytt 2 mom. till straffbestämmelserna i 17 kap. 7, 7a, 7b, 8 och 8a § i strafflagen. Samtidigt vill utskottet ändra paragrafrubriken till "Övriga straffbestämmelser".

Med den formulering som utskottet föreslår lyder 74 § som följer: "Bestämmelser om straff för tredska mot gränsbevakningsman finns i 16 kap. 4 a § i strafflagen. Bestämmelser om straff för riksgränsbrott finns i 17 kap. 7 och 7 a § i strafflagen, om straff för territoriekränkning i 7 b § i nämnda kap. och om straff för ordnande av olaglig inresa i 8 och 8 a § i nämnda kap. Bestämmelser om brott mot offentlig frid finns i 24 kap. 3 § i strafflagen."

Utskottet noterar att bestämmelsen inte heller för den skull är helt problemfri att täckningen inte nödvändigtvis är uttömande. Men i detta fall har utskottet i alla fall beslutat tillstyrka skrivningssättet ovan.

82 §. Brottsförebyggande åtgärder som sträcker sig till en främmande stats territorium.

Gränsbevakningsväsendet har rätt att i syfte att utreda ett brott eller gripa en person som misstänks för ett brott fortsätta en observation, teknisk observation eller förföljelse som påbörjats i Finland in på en främmande stats territorium enligt vad som i Europeiska unionens lagstiftning eller i internationella avtal som är bindande för Finland bestäms om rätten att fortsätta en sådan åtgärd på en främmande stats territorium. Därför föreslår utskottet att uttrycket "på begäran av en behörig myndighet" stryks i första meningen i 82 § 1 mom.

86 §. Övergångsbestämmelse om gränszon.

Med hänvisning till 52 § ovan föreslår förvaltningsutskottet att 86 § kompletteras med ett nytt 2 mom. i ersättningsbestämmelsen om rivning av "staket eller motsvarande konstruktion" som följer: "Ägare till sådana stängsel och motsvarande konstruktioner som före lagens ikraftträdande uppförts närmare än 50 meter från gränslinjen och som försvårar gränsbevakningsväsendets patrullering och annan för upprätthållandet av gränssäkerheten nödvändig verksamhet har rätt att få ersättning enligt gängse pris för stängslet eller konstruktionen, om order givits att stängslet eller konstruktionen skall rivas och ordern verkställts. (Nytt 2 mom.)

Samtidigt föreslår utskottet att paragrafrubriken ändras till "Övergångsbestämmelse om gränszon".

3. Lag om behandling av personuppgifter vid gränsbevakningsväsendet

Med tanke på den bestämmelse om de grundläggande fri- och rättigheterna som gäller skydd för personuppgifter är det för registreringar viktigt att reglera åtminstone syfte, innehållet i de registrerade personuppgifterna, tillåtna användningsändamål, inbegripet uppgifternas tillförlitlighet, och förvaringstiden för uppgifterna i personregistren samt den registrerades rättsskydd. Regleringen av dessa faktorer på lagnivå ska dessutom vara omfattande och detaljerad. Kravet på lagbestämmelser omspänner också möjligheten att överföra uppgifter via en tekniska anslutning. Bedömt på dessa grunder är lagförslaget enligt grundlagsutskottets utlåtande inte behäftad med särskilda problem. Förvaltningsutskottet konstaterar att grundlagsutskottets linje i fråga om kravet på bestämmelser i lag följer vedertagna ståndpunkter (t.ex. GrUU 14/1998 rd, GrUU 13/2001 rd, GrUU 21/2001 rd och FvUU 16/1998 rd).

Förvaltningsutskottet föreslår nedan såväl rättsskyddsrelaterade som tekniska preciseringar i lagförslaget. Samtidigt ska regleringen ändras så att den harmoniseras med lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003).

8 §. Användning av informationssystemet för polisärenden vid utförande av gränsbevakningsväsendets uppdrag.

Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt tydliggörande 4 mom. som följer: "Gränsbevakningsväsendet svarar för att de uppgifter som förts in i polisens informationssystem är riktiga och att registreringen och användningen av uppgifterna går lagligt till i den egna verksamheten."

10 §. Användning av polisens informationssystem för förvaltningsärenden vid utförande av gränsbevakningsväsendets uppdrag.

Utskottet föreslår att också 10 § ska kompletteras med ett nytt 4 mom. som följer: "Gränsbevakningsväsendet svarar för att de uppgifter som förts in i polisens informationssystem är riktiga och att registreringen och användningen av uppgifterna går lagligt till i den egna verksamheten. (Nytt 4 mom.)"

11 §. Gränsbevakningsväsendets register över personer misstänkta för brott.

I 11 § 3 mom. föreskrivs att gränsbevakningsväsendets register över personer misstänkta för brott bara får användas av gränsbevakningsmän som förordnats till kriminalunderrättelse-, brottsanalys- och observationsuppdrag och som genomgått utbildning för förundersökningsuppdrag enligt vad som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet. Utskottet föreslår att ordsträngen "och som genomgått utbildning för förundersökningsuppdrag enligt vad som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet" stryks i första meningen i 3 mom., eftersom avsikten inte är att genom statsrådsförordning föreskriva om gränsbevakningsmän som genomgått utbildning för förundersökningsuppdrag. Enligt information får de gränsbevakningsmän som förordnats till kriminalunderrättelse-, brottsanalys- och observationsuppdrag utbildning för förundersökningsuppdrag antingen som ett led i grundutbildningen eller i form av kompletteringsutbildning. När förordnande för uppdraget ges bör det bedömas om utbildningen räcker till, understryker utskottet.

13 §. Rätt att använda säkerhetsdataregistret.

Med hänvisning till kommentarerna under 11 § föreslår utskottet att samma ändring görs i 13 § 1 mom.

16 §. Elektroniska identifikationsuppgifter som grundar sig på fysiska egenskaper och skydd av dessa uppgifter.

Utskottet föreslår att 1 mom. godkänns med följande lydelse: "För att identifiera en person och säkerställa att ett dokument är äkta har gränsbevakningsväsendet rätt att ta emot till resedokument fogade elektroniska identifikationsuppgifter som grundar sig på en persons fysiska egenskaper, om inte något annat föreskrivs."

Dessutom föreslår utskottet att en ny mening fogas till slutet av 2 mom. som följer: "Om inte annat föreskrivs, får elektroniska identifikationsuppgifter inte registreras i gränsbevakningsväsendets personregister."

22 §. Gränsbevakningsväsendets rätt att få uppgifter ur vissa register och informationssystem.

Utöver vad som föreskrivs i gränsbevakningslagen eller i någon annan lag har gränsbevakningsväsendet enligt 22 § rätt att föra att utföra sina uppdrag och föra sina personregister få behövliga uppgifter ur ett antal register som förtecknas i bestämmelsen. Av bestämmelsen och motiven till den framgår inte om rätten att få uppgifter också gäller sekretessbelagda uppgifter. Därför förslår förvaltningsutskottet med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet att det inledande stycket till 22 § kompletteras med "utan hinder av sekretessbestämmelserna".

Gränsbevakningsväsendet föreslås i 22 § 4 punkten få rätt att få uppgifter ur Ålands motorfordonsregister. Grundlagsutskottet anser att punkten bör strykas, eftersom rätten att få uppgifter beaktats i överenskommelseförordningen om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland. Förvaltningsutskottet föreslår att 4 punkten stryks och momenten omnumreras i analogi härmed.

Dessutom föreslår förvaltningsutskottet att uttrycket "brand- och räddningsväsendets myndigheter" i 1 mom. 9 punkten ändras till "räddningsmyndigheter".

I 22 § 16 punkten föreskrivs det att gränsbevakningsväsendet ska ha rätt att för att utföra sina uppdrag och föra sina personregister få i straffregisterlagen avsedda nödvändiga uppgifter om mål som gäller behandlingen av ett tvångsmedelsärende. Och ändå står det uttryckligen i 4 § 1 mom. 5 punkten i straffregisterlagen att uppgifter kan lämnas ur straffregistret till förundersökningsmyndigheter för tvångsmedelsärenden. Därför föreslår utskottet att hänvisningen till uppgifter om behandling av tvångsmedelsärenden stryks i 22 § 16 punkten i propositionen.

Dessutom föreslår utskottet att lagförteckningen i 22 § 2 mom. kompletteras med straffregisterlagen (

28 §. Utlämnande av uppgifter till andra myndigheter.

Utskottet föreslår att 1 mom. 6 punkten ges formuleringen "en räddningsmyndighet för räddningsverksamhet".

Dessutom föreslår utskottet att 1 mom. 14 punkten preciseras på följande sätt: "14) Utlänningsverket för behandling och avgörande av sådana ärenden gällande utlänningar och finskt medborgarskap som enligt lag eller förordning hör till Utlänningsverket".

30 §. Utplåning av uppgifter som behövs för planering och utförande av ett uppdrag som föreskrivs för gränsbevakningsväsendet.

Utskottet föreslår att 30 § får följande nya 2 mom.: "Senast två år efter att behovet av att bevara uppgifterna undersöktes skall en ny kontroll av behovet göras och den nya kontrollen antecknas".

33 §. Utplåning av uppgifter ur gränsbevakningsväsendets register över personer misstänkta för brott.

Utskottet föreslår ett nytt 2 mom. i 33 § som följer: "Senast fem år efter att behovet av att bevara uppgifterna undersöktes skall en ny kontroll av behovet göras och den nya kontrollen antecknas".

34 §. Utplåning av uppgifter ur säkerhetsdataregistret.

Utskottet föreslår att också 34 § ska få ett nytt 2 mom. som följer. "Senast två år efter att behovet av att bevara uppgifterna undersöktes skall en ny kontroll av behovet göras och den nya kontrollen antecknas. (Nytt 2 mom.)."

38 §. Utlämnande av uppgifter inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Med hänvisning till det som sägs under 22 § och till grundlagsutskottets utlåtande föreslår utskottet att första meningen i 1 mom. kompletteras med uttrycket "utan hinder av sekretessbestämmelserna".

39 §. Utlämnande av uppgifter till Europeiska polisbyrån och andra utländska myndigheter.

Utskottet föreslår att det inledandes tycket i 39 § 1 mom. ändras på samma sätt som i 38 §.

42 §. Inskränkningar i rätten till insyn.

Utskottet föreslår att rubriken ändras till "Insynsförfarandet".

44 §. Skyldighet att övervaka behandlingen av personuppgifter.

Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. som följer: "Vid gränsbevakningsväsendet tillämpas bestämmelserna om behandling av personuppgifter också på automatiskt registrerade bilder och ljud, även om de inte utgör ett personregister. (Nytt 2 mom.)."

45 §. Straffbestämmelser (Ny).

Utskottet föreslår att till lagförslaget läggs en ny informativ 45 § som följer: "Bestämmelser om straff för dataintrång finns i 38 kap. 8 § i strafflagen och om straff för personregisterbrott i 9 § i nämnda kap." som det påpekats i betänkandet är en reglering av detta slag inte nödvändigtvis uttömande.

På grund av tillägget föreslår utskottet att de efterföljande paragraferna omnumreras.

5. Lag om ändring av utlänningslagen

123 §. Beslut om tagande i förvar och placering av utlänningar som tagits i förvar.

I 3 mom. föreslås att en utlänning som tagits i förvar enligt villkoren i lagrummet undantagsvis kan placeras i polisens häkteslokaler eller för högst 48 timmar i gränsbevakningsväsendets häkteslokaler. Förvar i polisens häkteslokaler får fortgå högst fyra dygn.

Enligt utlåtandet från grundlagsutskottet är bestämmelserna något oklara och tangerar rättten till personlig frihet i grundlagens 7 § 1 mom. Enligt utlåtandet kan bestämmelsen leda till den felaktiga uppfattningen att placeringen kan fortgå ytterligare 48 timmar i gränsbevakningsväsendets häkteslokaler efter att förvaret i polisens häkteslokaler upphört. Det är säkert inte meningen.

Grundlagsutskottet anser att 3 mom. bör delas upp i två separata moment och att 3 mom. endast skulle gälla placering i polisens häkteslokaler. Därför föreslår förvaltningsutskottet att det inledande stycket i 123 § 3 mom. i utlänningslagen godkänns med följande lydelse: "En i 1 mom. avsedd tjänsteman kan fatta beslut om exceptionell placering i en i förvar tagen utlänning i polisens häkteslokaler (utesl.), om". Samtidigt föreslår förvaltningsutskottet ett nytt 4 mom. enligt följande: "I situationer enligt 3 mom. 2 punkten kan en utlänning exceptionellt placeras i gränsbevakningsväsendets häkteslokaler i stället för polisens, dock längst för 48 timmar."

Till följd av de föreslagna ändringarna blir 4 och 5 mom. i propositionen 5 och 6 mom.

191 §. Besvärsförbud.

I 191 § 6 punkten föreskrivs om förbud att söka ändring i beslut om beviljande av tillstånd till gränsövergång enligt 12 § 2 mom. i samma lag. I propositionen föreslås att bestämmelserna om tillstånd att passera gränsen ska ingå i gränsbevakningslagen och följaktligen är besvärsförbudet i 191 § 1 mom. 6 punkten onödigt. Utskottet föreslår att ingressen till lagförslag 5 ändras.

23. Lag om ändring av 36 § i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (Ny)

36 §. Rätt för vissa andra myndigheter att få uppgifter.

Utskottet föreslår att ett omnämnande om gränsbevakningslagen tas in i 36 § 1 mom. i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation, som inte ingår i propositionen, som följer: "I fråga om myndigheternas rätt att få identifieringsuppgifter för att förhindra och avslöja brott bestäms i polislagen (493/1995), i gränsbevakningslagen (   /  ) och i tullagen (1466/1994). Angående myndigheternas rätt att få identifieringsuppgifter för att utreda brott bestäms i tvångsmedelslagen (450/1987)."

24. Lag om ändring av 88 § i jaktlagen (Ny)

Enligt 88 § 1 mom. i jaktlagen () ska polisen och de jaktövervakare som avses i jaktlagens 63 § 4 mom. inom sina verksamhetsområden utöva tillsyn över att bestämmelserna och föreskrifterna om jakt följs. Dessutom utövar gränsbevakningsmyndigheterna och tullmyndigheterna denna tillsyn vid riksgränsen, på mark- och vattenområden på Finlands territorialvatten och i Finlands ekonomiska zon. Tillsynen får enligt momentet dock inte vara till förfång för gränsbevakningsmyndigheterna och tullmyndigheterna i deras egentliga tjänsteutövning.

Utskottet föreslår att 1 mom. ändras så att gränsbevakningsväsendets och tullmyndigheterna befogenhet att utöva tillsyn över att jaktlagen följs inte begränsas territoriellt. Gränsbevaknings- och tullmyndigheterna blir därmed behöriga att i förekommande fall ingripa i brott mot jaktlagen inom samma områden som polisen. Detta är nödvändigt för att myndighetssamarbetet ska bli bättre i kampen mot jaktbrottsligheten.

Jaktbrotten har på senare år blivit grövre och mer professionella. Jaktbrottslighet förekommer i hela landet. Men de grövsta jaktbrotten begås i de östliga och nordliga delarna av landet, företrädesvis på statsägda marker. Jaktbrott begås inom områden där det finns knappt om poliser och verksamhetsområdena är stora. Brotten är ofta systematiskt planerade med siktet inställt på ekonomiskt vinst. Det förekommer också skadegörelse och påtryckning på vittnen i anslutning till jaktbrott.

Enligt erhållen utredning kommer inrikesministeriet 2005 att göra upp en strategi för jaktövervakning och undersökning av jaktbrott och där ange de sätt på vilka tjuvskyttet ska fås att minska. Med hänsyn till att polisen har begränsade resurser är det enligt utskottet viktigt att också andra myndigheter deltar i kampen mot jaktbrott.

Regeringen föreslår i den nu aktuella propositionen att gränsbevakningsväsendet inte längre ska ha ett bevakningsområde bl.a. för att gränsbevakningsväsendet ska kunna slutföra ett påbörjat uppdrag även om det kräver insatser utanför det nuvarande bevakningsområdet. I fråga om fisketillsynen slopas begränsningen i den territoriella befogenheten genom ändring av 96 § i lagen om fiske (). Den ändring av naturvårdslagen () som ingår i propositionen ger gränsbevakningsväsendet rätt att utöva tillsyn över att naturvårdslagen iakttas på naturskyddsområden. Den ovan nämnda ändringen av jaktlagen vore en följdriktig del i detta paket.

Även om den territoriella begränsningen i gränsbevakningsväsendets befogenheter slopas i fråga om tillsynen över att jaktlagen följs, bör gränsbevakningsväsendet rikta in sina resurser i enlighet med 4 § i den föreslagna gränsbevakningslagen. Självfallet skulle gränsbevakningsväsendet inte ändra sina regionala positioner på grund av ändringen av jaktlagen.

88 §. Tillsyn över efterlevnaden av lagen.

Utskottet föreslår att 88 § 1 mom. i jaktlagen godkänns med följande lydelse: "Polisen, gränsbevakningsväsendet och tullmyndigheterna samt de jaktövervakare som avses i 63 § 4 mom. skall inom sina verksamhetsområden utöva tillsyn över att bestämmelserna och föreskrifterna om jakt följs."

Lagförslag 4 och 6—22

Utskottet föreslår att lagförslagen godkänns utan ändringar.