Regeringens ståndpunkt
Regeringen ger fortfarande sitt stöd till ett starkt tjänstedirektiv
och ett så brett tillämpningsområde som
möjligt och anser att direktivet är nödvändigt
för genomförande av målen för
Lissabonstrategin. Tjänstemarknadens roll för
utveckling av EU:s konkurrenskraft är avgörande.
Det är viktigt att särskilt artiklarna om
etableringsfriheten i kommissionens förslag inte försvagas,
menar regeringen. Det är viktigt att starka formuleringar
om etableringsfriheten garanteras. Dessa gäller bland annat
genomgång av och rapportering om tillståndssystem
och andra krav. Dessa formuleringar stärker på ett
avgörande sätt implementeringsprocessen och förbättrar
förutsättningar för insyn i implementeringen.
Dessutom ger det en viktig signal till tjänsteleverantörer
om medlemsstaternas engagemang när det gäller
direktivet. Särskilt viktigt är en genomgång
av systemen för finländska exportföretag.
Den finländska marknaden är i dagens läge
ytterst öppen för utländska företagare inom
tjänstesektorn. När administrativa bördor och
olika krav som utgör hinder för tjänsternas fria
rörlighet avskaffas gagnar det finländska exportföretag.
Direktivet skapar rättslig säkerhet och sporrar
sålunda tjänsteföretag som ofta är små eller
medelstora företag att också exportera. Därför är
det viktigt att man vid bedömningen av direktivet utöver
de direkta effekterna också beaktar de indirekta positiva
effekterna i och med att osäkerhetsfaktorerna minskar och
den administrativa bördan blir lättare.
Med hänsyn till att Europeiska rådet stödde resultatet
av omröstningen i Europaparlamentet kan det bli befogat
att godkänna kommissionens reviderade förslag
som sådant eller med små ändringar. Regeringen
finner det viktigt att man tar tillfället i akt om den
rätta stunden kommer för att godkänna
direktivet. Trots att det nu föreslagna tjänstedirektivet är
snävare än det ursprungliga, är det trots
allt ett viktigt steg mot en mera öppen tjänstemarknad
och har långtgående effekter också i
Finland. Det här framgår också av bifogade
utredning. I detta skede arbetar Finland emellertid för
att ytterligare tydliggöra och förstärka
direktivet i enlighet med de detaljerade ståndpunkter som
nämns i skrivelsen. De viktigaste av dessa är:
Finland kan godkänna formuleringen som gäller
direktivets syfte. Finland är nöjt med att man
i det reviderade direktivförslaget tydligt uttalar att
det inte påverkar arbetsrätten och kollektivavtalen
och inte heller övervakningen av anställningsvillkor
i det land där arbetet utförs, arbetarskyddsaspekter
eller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Formuleringen som syftar på arbetsrätten överensstämmer
med Finlands tidigare ståndpunkt och det reviderade förslaget är
därför inte till den delen problematiskt (se U
31/2004 rd).
Finland stöder ett så brett tillämpningsområde
som möjligt. Finland har konsekvent gett sitt stöd
till att spelverksamheten ska lämnas utanför direktivets
tillämpningsområde och är nöjt med
att kommissionen har gjort det. Den föreslagna formuleringen
undanröjer också de problem Finland tidigare har
noterat i sina ställningstaganden och som gäller
apotekstjänster, taxiverksamhet och förmedling
av uthyrd arbetskraft (U 31/2004 rd).
Direktivet bör noggrannare precisera de områden
som lämnas utanför dess tillämpningsområde.
Till denna del bör det understrykas att ingresserna ska
vara tydliga.
Med hänsyn till den politiska situationen efter omröstningen
i Europaparlamentet kan Finland godkänna artikeln i sin
helhet.
Finlands ståndpunkt har varit att direktivet inte får
inverka på medlemsstaternas rätt och möjligheter
att själva fatta beslut om hur sociala tjänster
ordnas och finansieras. Det mottagande landet ska i samtliga fall
stå för tillsynen över tjänsterna.
Kommissionens nya förslag överensstämmer
med detta.
I Finland finns inga begränsande krav som skulle vara
problematiska med tanke på direktivet. Systemet i Finland är
redan nu öppet för tjänsteleverantörer
från andra medlemsländer. Finland efterlyser emellertid
tydligare formuleringar. Eftersom medlemsländernas system
för sociala tjänster är olika kan man
utgå ifrån att direktivet implementeras på olika
sätt. Texten som gäller sociala tjänster
inom tillämpningsområdet bör preciseras.
Det är också viktigt att det säkerställs
att direktivet inte omfattar icke-behovsprövade tjänster
som ingår i vårt universala system för
sociala tjänster.
Finland kan godkänna de till definitioner av artikel
4 föreslagna formuleringarna. De är inte problematiska
ur Finlands synpunkt.
Finland kan understödja definitionen av mottagare.
I fortsättningen bör man säkra att formuleringen
inte ändras så att den direkt också skulle
gälla medborgare från andra länder än
medlemsländerna.
Finland stöder i enlighet med kommissionens förslag
att kapitlet om en förenkling av administrativa förfaranden
förutom etableringsfriheten också ska gälla
fri rörlighet för tjänster. Finland anser
att artiklarna 5—8 är mycket viktiga.
Enligt Finlands åsikt är artiklarna om etableringsfrihet
för tjänsteleverantörer mycket viktiga.
Finland understödjer i synnerhet kravet i artikel 9.2 som
innebär att medlemsländerna ska utvärdera
sina tillståndssystem och sammanställa en rapport
om resultaten. Det stärker på ett avgörande
sätt implementeringsprocessen och förbättrar
förutsättningar för insyn i implementeringen.
Dessutom ger det en viktig positiv signal om medlemsstaternas engagemang
när det gäller direktivet. Särskilt viktigt är
en genomgång av systemen för finländska
exportföretag inom servicesektorn eftersom direktivet ålägger
de andra medlemsländerna att förenkla systemen
och avskaffa onödiga tillståndsförfaranden.
Den finländska marknaden är redan i dagens läge
ytterst öppen med tanke på tillståndsförfarandet.
Det är resultat av att man i Finland redan på 1990-talet har
utvärderat och gallrat tillståndssystemen.
I fråga om artikel 13.4, enligt vilken ett tillstånd
ska anses beviljat om inget annat meddelats inom den utsatta tiden,
eftersträvar Finland en ny infallsvinkel i syfte att garantera
rättssäkerheten, nämligen att ett tillstånd
som inte beviljats inom den angivna tidsfristen bör ses
som ett negativt beslut som kan överklagas.
I fråga om tillstånd som beviljas automatiskt gäller
att medlemslandet ska ange en rimlig som man kan avvika från
om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
Det är dessutom mycket viktigt för tjänsteleverantörerna
att tidsfristerna för behandlingen av tillstånd och
formella förfaranden är korta. Finland kan godkänna
de formuleringar kommissionen föreslår om godkännandet
behövs för en kompromiss.
Finland stöder de formuleringar kommissionen föreslår
i de artiklar som gäller otillåtna krav eller
krav som ska utvärderas. På samma sätt som
i fråga om tillståndssystemen ser Finland i detta
sammanhang det särskilt viktigt att medlemsländerna
förpliktas undersöka de krav som ska utvärderas
och se till att kraven uppfyller villkoren för icke-diskriminering,
nödvändighet och proportionalitet. Dessutom ska
medlemsländerna redan inom övergångstiden
lämna en rapport om resultaten till kommissionen.
Finlands mål är att förtydliga formuleringen av
artikel 15.4 om tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse, ifall det låter sig göras i förhandlingarna.
Med hänsyn till att direktivet är politiskt känsligt,
vilket har fått stor emfas i omröstningen i Europapar-lamentet
och kommissionens diskussioner, kan det bli befogat att godkänna
kompromissförslaget om fri rörlighet för
tjänster i artikel 16. Det bör emellertid preciseras
hur artikel 16.2 och 16.3 förhåller sig till varandra.
För att direktivet bättre ska avspegla vedertagen
rättspraxis vill Finland vid överläggningarna
utarbeta ett förslag som är tydligare och noggrannare.
Finland eftersträvar att det nämns i texten att
en mottagande medlemsstat inte får ställa sådana
krav på den tjänst som tillhandahålls
som redan beaktas i lagstiftningen i etableringsmedlemsstaten.
Medlemsländernas skyldigheter att utvärdera den
lagstiftning som gäller undantag och att rapportera bör
i mån av möjlighet ingå i det avsnitt som
gäller fri rörlighet för tjänster.
Enligt Finland är det onödigt att lämna
alla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse utanför artikelns
tillämpningsområde.
Finland ser hela artikel 17 som dålig, både vad
gäller dess uppbyggnad och rubrik. Utgångspunkten
i den lagstiftning som nämns i artikeln är inte
att begränsa fri rörlighet för tjänster
utan tvärtom att främja tjänstemarknaden. Till
denna del bör de olika elementen i artikeln omplaceras.
Man bör också granska huruvida de uppräknade
undantagen är relevanta till följd av det inskränkta
tillämpningsområdet. Hänvisning till
utstationerade arbetstagare behövs till exempel inte, eftersom
direktivet inte längre berör arbetsrättsliga
frågor.
Om läget förutsätter det kan Finland
emellertid också godkänna artikel 17 och 19 som
sådana.
Finland kan godkänna de föreslagna formuleringarna
i artikel 20—22 i syfte att säkra tjänstemottagarens
rättigheter.
Finland understöder artikel 32—38 om myndighetssamarbete.
Artiklarna om administrativt samarbete hör till direktivförslagets
viktigaste artiklar.
Finland noterar med belåtenhet att bestämmelserna
om myndighetssamarbete har tydliggjorts och den medlemsstat där
tjänsten tillhandahålls är ansvarig för
tillsyn när tjänsteleverantören tillfälligt
förflyttar sig dit. Detta löser de problem Finland
tidigare hade i fråga om fördelningen av tillsynsansvaret
bland annat i samband med socialtjänster och privat arbetsförmedling.
Finland föredrar att kommittén enligt artikel 42.2 ändras
från rådgivande kommitté till en föreskrivande
kommitté.
Det är också av stor vikt att det avsätts
tillräckligt med tid för att verkställa
direktivet nationellt i medlemsstaterna eftersom det handlar om
omfattande lagstiftning. Finland stöder en tidsfrist på tre år
för införlivandet av direktivet i medlemsstaternas
lagstiftning, men kan vid behov också godkänna
en tidsfrist på två år. Till övriga
delar finner Finland inte förslagen problematiska. Finland
ser mycket positivt på de rapporter som ska överlämnas
om tillämpningen av direktivet och särskilt artikel
2 och artikel 16.