Förslagets huvudsakliga innehåll
Republiken Frankrike, Irland, Konungariket Sverige och Förenade
kungariket har den 28 april 2004 i enlighet med artikel 31.1 c och
artikel 34.2 b i fördraget om Europeiska unionen lagt fram
ett förslag till antagande av ett utkast till rambeslut
om bevarande av uppgifter som har behandlats och lagrats i samband
med tillhandahållande av allmänt tillgängliga
elektroniska kommunikationstjänster eller uppgifter i allmänna
kommunikationsnät för förebyggande, utredning,
upptäckt och lagföring av brott och straffbara
gärningar, inklusive terrorism (dokument 8958/04
CRIMORG 36 TELECOM 82), nedan rambeslutet.
Syftet med den föreslagna förpliktelsen att bevara
uppgifter är att underlätta det straffrättsliga
samarbetet genom tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
så att det kan säkerställas att uppgifter
som är nödvändiga med tanke på brottsutredning
och åtalsprövning (gäller inte nationell
säkerhet eller försvar) bevaras.Innehållet
i förslaget preciseras i den fortsatta beredningen av ärendet.
Avsikten är att förpliktelsen att bevara uppgifter
ska gälla endast sådana uppgifter som redan är
i teleföretags besittning och som har inhämtats
på basis av lagliga affärsverksamhetsintressen.
Uppgifter av detta slag uppstår bl.a. vid fakturering eller
utredning av fel och störningar. Förpliktelsen
att bevara uppgifter ska gälla endast teleföretag,
den ska inte gälla andra som tillhandahåller tjänster eller
samfund som använder kommunikationstjänster som
teleföretag tillhandahåller (samfundsabonnenter).
Uppgifterna ska bevaras 12—36 månader. Medlemsstaterna
ska på vissa villkor kunna avvika från förpliktelsen
antingen helt eller delvis. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder
som är nödvändiga för att genomföra
detta rambeslut senast två år efter dagen för
antagandet.
Förslaget baserar sig på Europeiska rådets
uttalande 2004 och på rådets slutsatser 2001 och 2002.
Regeringens ståndpunkt
Regeringen konstaterar att Europeiska rådet i det uttalande
om bekämpning av terrorism som det gjorde efter bombattackerna
i Madrid uppmanade medlemsstaterna att i utvecklingen av lagstiftningsåtgärder
prioritera förslag om bevarande av trafikuppgifter så att
de kan antas senast i juni 2005. Medlemsstaterna i Europeiska rådet förband
sig även att stärka det rättsliga samarbetet.
Regeringen ställer sig positivt till en sådan lagstiftning
i Europeiska unionen som garanterar en hög skyddsnivå inom
ett område med frihet, säkerhet och rättvisa
genom att förebygga, utreda, upptäcka och lagföra
brott och straffbara gärningar. Regleringen av skyldigheten
att bevara identifieringsuppgifter stöder också målen, eftersom
den möjliggör en effektivare teleövervakning
som baserar sig på tillstånd av domstol.
För att vissa brott ska kunna undersökas och bekämpas
effektivare är det av avgörande betydelse att
det finns bevarade identifieringsuppgifter att tillgå,
som olika ekonomiska brott, informations- och kommunikationsbrott
samt brott som har att göra med olagligt innehåll,
som spridning av barnpornografi och hets mot folkgrupp. Vid gäldenärsbrott
samt olika skattebrott händer det ofta att man gömmer
egendom eller att egendom försvinner långt innan
myndigheterna har möjlighet att ingripa eller överhuvudtaget
får kännedom om verksamheten. Informations- och
kommunikationsbrott, dataintrång, olovlig användning
och brott mot kommunikationshemligheten har ofta inletts t.o.m.
flera månader innan målsägandena upptäckt
brotten och utredningarna överförs till myndigheterna.
Brott som hänför sig till olagligt innehåll
kommer mycket sporadiskt till myndigheternas kännedom och
för utredning av en gärningsmans hela verksamhet
och avslöjande av medbrottslingar är det viktigt
att i efterhand kunna klarlägga vidden av gärningen
bl.a. med hjälp av identifieringsuppgifter.
Vid narkotikabrott och grova narkotikabrott utreds ofta inte
bara införseln av narkotikapartier som beslagtagits i realtid,
utan också tidigare införsel eller narkotikadistribution
som involverar samma brottsmisstänkta personer. Också vid utredning
av sådana äldre fall har man ofta stor hjälp
av identifieringsuppgifter antingen för att styra undersökningen
i rätt riktning eller för att skaffa fram bevis.
Att bevara kommunikationsuppgifter gagnar inte bara bekämpningen
av brottslighet utan också annan polisverksamhet. Som exempel
kan nämnas utredning i efterhand av orsakerna till att en
person försvunnit och beredskap för allvarliga
brott som hotar samhällets säkerhet, som terrorism.
Av dessa orsaker bör förslaget till rambeslut om
bevarande av identifieringsuppgifter i princip bemötas
positivt. Regeringen ser det som en lämplig utgångspunkt
för den fortsatta beredningen av förslaget att
en eventuell förpliktelse att bevara identifieringsuppgifter
från elektronisk kommunikation ska gälla sådana
identifieringsuppgifter hos teleföretagen som också annars
bevaras i flera månader som en del av den lagliga nät-
och kommunikationstjänsten. Bevaringstiden kan harmoniseras
i enlighet med det föreslagna rambeslutet.
Bevaringsförpliktelsen bör kunna genomföras
till skäliga kostnader och på basis av existerande
tekniska lösningar. Regleringen bör vara tekikneutral
i fråga om de uppgiftstyper som bevaras och gå att
tillämpa även i framtiden oberoende av den tekniska
utvecklingen.