Motivering

Det föreslagna rambeslutet gäller bevarande av uppgifter vid elektronisk kommunikation för förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av brott. Syftet med rambeslutet är att underlätta det straffrättsliga samarbetet genom tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning. Förslaget förpliktar teleföretagen att bevara de i rambeslutet närmare angivna identifieringsuppgifterna minst 12 och högst 36 månader. Syftet med förpliktelsen att bevara uppgifter är att säkerställa att uppgifter som är nödvändiga med tanke på brottsutredning och åtalsprövning kan överföras från en medlemsstat till en annan. Genomförandet av rambeslutet förutsätter nationella lagstiftningsåtgärder.

Utskottet konstaterar att det är svårt att bedöma det föreslagna rambeslutet därför att det centrala innehållet är oklart och delvis till och med kontroversiellt. Förslaget utgår från att förpliktelsen att bevara uppgifter ska begränsas till att gälla sådana uppgifter som redan är i teleföretagens besittning och som har uppstått inom ramen för laglig affärsverksamhet, som vid fakturering eller utredning av fel och störningar. De bevaras redan nu i flera månader som en del av nät- och kommunikationstjänsterna. Enligt utredning ser det dock ut att den praktiska tillämpningen av förslaget i samband med att olika uppgiftstyper fastställs kommer att innebära en betydligt mer omfattande förpliktelse att bevara uppgifterna. Dessutom ska tillämpningsområdet omfatta framtida teknisk utrustning som underlättar kommunikationen. Vid utfrågningen av sakkunniga har det också påpekats att framtida affärsverksamhetsmodeller kan påverka teleföretagens behov av att bevara identifieringsuppgifter t.ex. för fakturering och då skulle förpliktelsen att bevara uppgifter komma att gälla uppgifter som teleföretagen inte längre har något eget behov av att bevara. Utskottet anser att det är absolut nödvändigt att innehållet i förslaget klargörs och preciseras så att det blir klart vilket tillämpningsområdet för rambeslutet är och vilka uppgifter förpliktelsen att bevara gäller för att man skall kunna ta ställning till förslaget.

Utskottet påpekar vidare att regleringens eventuella effekter inte har bedömts i ett bredare perspektiv. Det hade varit på sin plats, eftersom förslaget är av principiell betydelse i det avseendet att alla användaruppgifter bevaras på förhand för eventuella myndighetsbehov. Förslaget innebär också längre bevaringstider för uppgifter. Den föreslagna förpliktelsen att bevara uppgifter har ansetts vara nödvändig för bekämpning och utredning av brott bl.a. därför att brott som begås i nätet ofta uppdagas med en viss eftersläpning eller för att den organiserade brottslighetens tillslag ofta föregås av en lång planeringsperiod. Då hjälper det inte nödvändigtvis utredningen av brottet att identifieringsuppgifterna samlas in och bevaras först efter att brottet har begåtts. Utskottet finner det viktigt att det inom EU vidtas tillräckligt effektiva åtgärder för att bekämpa brottslighet och terrorism. Åtgärderna på EU-nivå ska dock vara sådana att de kan genomföras till skäliga kostnader och att de garanterar ett tillräckligt skydd för privatlivet och tillförlitliga kommunikationer. Regleringen bör fylla de krav som lagen ställer bl.a. på registerföring, avsikten med behandlingen av uppgifterna, hur databasen är skyddad och hur användningen övervakas. Med tanke på förslagets principiella betydelse finns det anledning att granska det i ett vidare perspektiv, t.ex. med tanke på den eventuella effekten på medborgarnas förtroende för nät- och kommunikationstjänster.

Förslaget till rambeslut bedömer inte heller kostnadseffekterna av den föreslagna regleringen. Enligt utredning är en exakt bedömning av kostnaderna för genomförande av förpliktelsen omöjlig på grund av att förslaget är för vagt. Kommunikationsverket har kommit med en preliminär uppskattning, som visar att kostnaderna i Finland varierar mellan ett par miljoner euro och så mycket som flera hundra miljoner euro beroende på hur omfattande förpliktelsen att bevara uppgifterna är. I samband med utfrågningen av sakkunniga har det dessutom uppskattats att det förekommer dolda kostnader för att det finns uppgifter i flera olika system och i flera olika former till följd av olika system, lagringsformer och tekniska lösningar. Kostnaderna ökar dels för att lagringskapaciteten måste byggas ut, dels för att uppgifterna måste bevaras så att de är användbara och uppgifterna återlämnas för användning. Enligt utredning ska kostnaderna för uppgifternas lagring, bevarande och översändande till myndigheterna ersättas enligt nationell lagstiftning, i Finland kommunikationsmarknadslagen (393/2003). Utskottet anser att det finns anledning att återkomma till bedömningen av regleringens ekonomiska effekter när förslaget har preciserats och då är det möjligt att bedöma närmare vilka kostnadseffekterna är för finländska och övriga europeiska företags konkurrenskraft.

Under behandlingen har det med hänvisning till Europarådets konvention om Internetrelaterad brottslighet av den 23 november 2001 framförts ett sådant alternativ att det i stället för en förpliktelse att bevara uppgifter ska utfärdas bestämmelser om förbud mot förstöring av uppgifter och att de ska sättas i kraft genom myndigheternas föreskrifter eller genom någon annan åtgärd från fall till fall. Förbudet mot förstöring av uppgifterna kan enligt utskottet i och för sig vara mera exakt och ha mindre principiell betydelse än den föreslagna förpliktelsen att bevara uppgifterna. Beredningen av förslaget och rådets slutsatser som utmynnade i förslaget enligt utredning har ansetts att förbudet att förstöra uppgifterna dock inte ansetts vara tillräckligt med tanke på målen att främja bekämpningen av gränsöverskridande brottslighet.

Utskottet omfattar statsrådets syn på utgångspunkterna för den fortsatta beredningen och understryker att statsrådets reservationer tillgodoses i den fortsatta beredningen av förslaget. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att göra förslaget tydligare så att det går att bedöma om det är lämpligt, funktionellt, effektivt och proportionellt. Utskottet förbehåller sig möjligheten att uttala sig i större detalj när förslaget har preciserats.