Motivering

Regeringen föreslår allmän kriminalisering av sexköp. Dessutom föreslås riksdagen godkänna ett tilläggsprotokoll om människohandel till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och ett förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i tillläggsprotokollet som hör till området för lagstiftningen.

Utskottet har i sitt utlåtande sett på de föreslagna bestämmelserna om allmän kriminalisering av sexköp i propositionen med tanke på sitt behörighetsområde. Förslaget till kriminalisering av sexköp bygger på ett delbetänkande från en arbetsgrupp vid justitieministeriet.

Justitieministeriets arbetsgrupp var inte enhällig i sitt uppdrag. Också vid utfrågningen av sakkunniga har åsikterna om straffbarhet gått i sär. Utskottet tar särskilt upp de frågor som är problematiska med tanke på dess behörighetsområde och som det därför vill få utredda.

Utskottet börjar med att konstatera att ordningslagen (612/2003) gör det straffbart att erbjuda sexuella tjänster mot betalning och att köpa sexuella tjänster på allmänna platser på grund av att prostitution är störande för den allmänna ordningen (FvUB 28/2002 rd — RP 20/2002 rd). Ordningslagen har så vitt utskottet vet fungerat bra på den här punkten och de gällande bestämmelserna har varit motiverade. I motiven till den aktuella propositionen framhålls också att det numera förefaller att finnas rätt lite gatuprostitution i Finland.

Avsikten med en allmän kriminalisering av sexköp är att påverka efterfrågan och den vägen minska prostitutionen på grund av de skadliga effekterna. Prostitution kan betyda utslagning och t.ex. missbrukar- och mentalproblem för den prostituerade. Framför allt vill man genom lagförslaget bekämpa annan brottslighet kopplad till prostitution, särskilt de allvarligaste formerna människohandel och koppleri.

Den internationella straffrättsliga lagstiftningen om prostitution gäller den som erbjuder sexuella tjänster eller den part som drar nytta av prostitutionen, t.ex. kopplaren. Den straffrättsliga lagstiftningen och övrig begränsande lagstiftning som gäller den som köper sexuella tjänster hänför sig vanligen bara till sexköp på en allmän plats eller sådana fall där säljaren är minderårig. Enligt propositionen kan en allmän kriminalisering av den som köper sexuella tjänster ses som ett undantag i sammanhanget. Å andra sidan påpekas det i propositionen att den svenska straffbestämmelsen som allmänt förbjuder sexköp är ett sätt att angripa problemet ur en ny synvinkel.

Vid utfrågningen av sakkunniga har det framgått att det varit praktiskt taget omöjligt att få tag på exakta sifferuppgifter till grund för förslaget. Ingen kan heller säga exakt om förslaget har de önskade positiva effekterna.

I polisens primära uppgifter ingår att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att hindra, utreda och överföra brott för åtalsprövning. Ett allmänt villkor för en godtagbar tillämpning av strafflagstiftningen är att rekvisitet för en straffbar handling eller försummelse ska vara exakt och noggrant avgränsat. Det är också viktigt för polisens förundersökning för att det ska vara klart vilket slag av handling som står under straffhot. I det avseendet måste förslaget anses för fritt.

De negativa konsekvenserna av en kriminalisering av sexuella tjänster i större skala anses vara att prostitutionen allt mer skulle gå under jorden och det skulle i sin tur försvåra myndigheternas förebyggande arbete och polisens utredningar och möjligen öka kopplarnas makt över de prostituerade. En kriminalisering kan också minska de prostituerades intresse för att anmäla brott som kunder eller kopplare begår mot dem, t.ex. våldsbrott, och köparnas intresse för att samarbeta med polisen om att utreda koppleribrott. Köparen skulle inte heller längre kunna anlitas som vittne. Det kan förmodas bli svårare att skaffa fram bevis, trots att det enligt utskottets uppfattning inte är den primära frågan när man fastställer handlingens straffbarhet. För att säkra bevis i förundersökningen vore man allt oftare tvungen att ta till s.k. hemliga tvångsmedel. De lagfästa villkoren för t.ex. teletvångsmedel förutsätter nog ett allvarligare brott än bara köp av sexuella tjänster.

Med ökad kriminalisering blir verksamheten sannolikt allt mer professionell. Enligt utredning har sexhandeln åtminstone delvis flyttats från gatan någon annanstans, t.ex. för att förmedlas via internet eller mobiltelefoner. I Finland tar sig människohandeln främst uttryck i prostitution och användning av olaglig arbetskraft. De prostituerade som polisen hört är sällan villiga att avslöja det organiserade koppleri som kan finnas i bakgrunden. Det är lika fullt möjligt att den sociala situationen för dem som drivs till prostitution försämras ytterligare om kriminaliseringen ökar.

Det framgår av avsnittet om propositionens verkningar att en allmän kriminalisering av köp av sexuella tjänster har samband med en effektiv övervakning. För att övervakningen i samband med kriminalisering ska fungera effektivt måste polisen få adekvata resurser för ändamålet.

I konsekvensbedömningen konstateras å andra sidan att en allmän kriminalisering av sexköp inte kan anses kräva att polisen behöver rikta om sina resurser i större omfattning. Polisens övervakning och i normala fall begränsade förundersökning i sammanhanget gäller fortfarande allmänna platser, precis som övervakningen av att ordningslagen efterlevs. I övrigt utreds sexköpsbrott i praktiken i samband med koppleribrott. I det sammanhanget utgör utredningen av köp bara en liten del av hela utredningen. Utskottet omfattar till denna del det som sägs i propositionen. En separat utredning utan samband med utredningen av annan allvarlig brottslighet kan inte anses sannolik, speciellt om det inte gäller en allmän plats. På tal om sexuella tjänster som erbjuds i internet hänvisar utskottet till situationer som redan nu kriminaliserats som koppleri i strafflagen.

Avslutningsvis framhåller utskottet att man i praktiken, oberoende av de straffrättsliga bestämmelsernas innehåll, framför allt bör ta tag i orsakerna till prostitution och se till att de prostituerade stöds på olika sätt. Det behövs social- och hälsovårdstjänster för att reparera de hälsorelaterade, mentala och sociala skador som prostitution för med sig.