Motivering
Allmänt
Agenda 2007 är ett allomfattande paket som täcker
EU:s mål, finansieringsmöjligheter och riktlinjerna
för verksamheten 2007—2013. Budgetplanen, som
omfattar EU:s finansiella instrument, de ekonomiska ramarna för
perioden i fråga och den verksamhet som prioriteras, är
den viktigaste delen. I paketet ingår också förslag
till bestämmelser för politikområdena.
Utskottet har utifrån sitt eget behörighetsområde
behandlat budgetplanens regional- och strukturpolitiska aspekter
och den del som gäller rättsliga och inrikes frågor.
Förvaltningsutskottet har behandlat kommissionens förslag
till EU:s region- och strukturpolitik mera ingående i sitt
utlåtande FvUU 30/2004 rd.
Utskottet har tidigare uttalat sig i ärendet i sitt utlåtande
om kommissionens meddelande om budgetramarna (FvUU 4/2004
rd — E 4/2004 rd) och
till den del som gäller region- och strukturpolitiken också i
sitt utlåtande om kommissionens sammanhållningsrapport
(FvUU 3/2004 rd, — E 13/2004 rd).
Sammanhållningspolitiken
Målet för gemenskapens region- och strukturpolitik är
att förbättra den ekonomiska och sociala sammanhållningen
i syfte att stärka en enhetlig, balanserad och hållbar
utveckling. Målet för översynen av regional-
och strukturpolitiken är att EU ska kunna leva upp till
de förväntningar som ställs på dess
verksamhet , nämligen att genomföra utvidgningen
av EU på ett framgångsrikt sätt och stödja
en hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Det är viktigt att man åstadkommer en lösning
som är balanserad och välgrundad och kan kopplas
till verkställandet av Lissabon- och Göteborgsstrategierna.
I likhet med regeringen anser utskottet att regional sammanhållning
och satsningar på konkurrenskraften och sysselsättningen
bör vara en hörnsten i de nya budgetramarna och
i resurstilldelningen. De bör överlag inta en
mycket framträdande roll i EU:s verksamhet.
De ekonomiska ramarna för EU och anslagen för
region- och strukturpolitik inverkar på de anslag Finland
får. Utskottet stöder regeringens målsättningar.
Det är klart att de ekonomiska ramarna påverkas
av många faktorer som regeringen behandlar i sin skrivelse.
Reformen flyttar tyngdpunkten i EU:s region- och strukturpolitik till
de allra fattigaste områdena, speciellt i de nya medlemsländerna.
Fördelningen av stödet blir allt viktigare. För
de områden som drabbas är eventuella nedskärningar
också av betydelse. Kriterierna för fördelningen
och prioriteringen av stödet lands- och regionvis är
också av stor vikt.
Finland kommer i enlighet med regeringens ståndpunkt
att hålla fast vid kravet att de ytterst glesbefolkade
områdena i landets norra och östra delar också i
fortsättningen omfattas av det högsta regionstödet.
Den artikel i fördraget om upprättande av en konstitution
för Europa som uppställer målen för
sammanhållningspolitiken är en stark motivering
för detta stöd. Enligt artikeln ska särskild
hänsyn tas till regioner med allvarliga och permanenta
naturbetingade eller demografiska nackdelar såsom de nordligaste
regionerna med mycket låg befolkningstäthet. Utskottet
omfattar regeringens ståndpunkt att det viktigaste för östra
och norra Finland är att få en så hög
och bestående stödnivå som möjligt
samt att bibehålla nivån på företagsstöd
och stöd för utvecklande av landsbygden. Utskottet
anser också att det bästa sättet är
att ta in de glesbefolkade områdena under ett eget stycke
i artikeln om konvergensmålet i den allmänna förordningen.
På detta sätt kan man bäst garantera
de resurser och instrument som behövs för de strukturella
problemen i regionerna.
Utskottet stöder regeringens ambition att bibehålla
den totala finansieringen så nära den nuvarande
nivån som möjligt. Utskottet menar att detta ger
den ur Finlands synvinkel mest balanserade lösningen.
Utskottet framhåller att regeringen bör informera
riksdagen om hela förhandlingsprocessen.
De landsbygdspolitiska instrument som nu ingår i regional-
och strukturpolitiken ska under den kommande perioden inordnas under
huvudtiteln skydd av naturresurser. Utskottet anser att det för
landsbygdens utveckling och livskraft är viktigt att landsbygdsfinansieringen
i anknytning till mål 1-programmen för norra och östra Finland
garanteras även under nästa period.
Förvaltningsutskottet har behandlat kommissionens förslag
till EU:s region- och strukturpolitik mera ingående i sitt
utlåtande FvUU 30/2004 rd.
Externa åtgärder
Utskottet behandlar rubriken externa åtgärder utifrån
ett regional- och strukturpolitiskt perspektiv. Samarbetet vid de
yttre gränserna finansieras dels genom sammanhållningspolitiken, dels
genom politiken för yttre förbindelser.
I kommissionens meddelande i februari om de ekonomiska ramarna
gällde grannskapsinstrumentet främst gränsområdessamarbetet.
Enligt de nu aktuella ekonomiska ramarna täcker grannskaps- och partnerskapsinstrumentet
(ENPI)
också grannskapspolitiken. Samarbetet vid de yttre gränserna
utgör en komponent såväl i grannskaps-
och partnerskapsinstrumentet som i föranslutningsinstrumentet
(IPA).
Finland har redan diger erfarenhet av Interreg—Tacis-gränsområdessamarbete
med Ryssland. Enligt utredning är erfarenheterna goda av förfarandena
inom Interreg, bland annat programplaneringen som omfattar flera år
och beslutfattandet på regional nivå, medan Interreg—Tacis-koordineringen
har varit problematisk. Därför är det
enligt utskottet viktigt att EU utifrån förfarandena
inom Interreg utvecklar ett enhetligt och flexibelt grannskapsinstrument
för gränsområdessamarbetet och samarbetet
vid EU:s yttre gränser. Med tanke på det regionala samarbetet är
den bästa utgångspunkten ett finansiellt instrument
som är avsett just för samarbetet vid de yttre
gränserna, menar utskottet. Det viktigaste är
att man åstadkommer en enklare och bättre fungerande
förvaltningsmekanism för gränsområdessamarbetet
vid de yttre gränserna.
Vad samarbetet typ Interreg-gemenskapsinitiativet gäller är
den största förändringen under den kommande
perioden att gränsområdessamarbetet med Ryssland överförs
från sammanhållningspolitiken till politiken för
yttre förbindelser. Det finns olika uppfattningar om huruvida gränsområdessamarbetet
med Ryssland ingår i det grannskapsinstrument som kommissionen föreslår.
Enligt uppgifter till utskottet är det så. Eftersom
frågan har en mycket stor betydelse för Finland
finner utskottet det angeläget att uppgiften bekräftas.
Med hänsyn till hur stor politisk betydelse samarbetet
vid de yttre gränserna har i unionen anser utskottet dessutom
att de anslag kommissionen föreslår inte är
tillräckliga.
Unionsmedborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa
Utskottet finner det positivt att kommissionen går
in för att också prioritera unionsmedborgarskap,
frihet, säkerhet och rättvisa, även om
anslagen för dessa sektorer är små jämförda
med till exempel regional- och strukturpolitiken. Politikområdet
täcker många sektorer och dess innehåll
kräver ytterligare precisering. Utskottet framhåller
att rättsliga och inrikes frågor bör ges
högsta prioritet. Deras betydelse i Europa har vuxit. I
Tammerfors II-programmet, som just nu bereds, ingår vissa
riktlinjer. Strävan att stärka rättsliga
och inrikes frågor stöder enligt utskottet de
mål som sammanhänger med utvidgningen av EU och
EU:s konkurrenskraft.
Utskottet omfattar regeringens ståndpunkt att inrättandet
av en europeisk gränsbevakningsmyndighet som självständigt
utövar överstatliga befogenheter inte på något
sätt kan accepteras av Finland och att en eventuell ökning
av gemenskapsfinansieringen inte heller ska användas till att
inrätta liknande EU-myndigheter. Bevakningen av de yttre
gränserna ska också i fortsättningen
grunda sig på den verksamhet som medlemsstaternas nationella
gränssäkerhetsmyndigheter bedriver och som primärt
finansieras med medel ur de nationella budgetarna.
Finlands ståndpunkt till dimensioneringen av rättsliga
och inrikes frågor bör lämpligen behandlas
på nytt när kommissionen våren 2005 presenterar
de utlovade reviderade planerna för allokering av medel.
Avslutningsvis påpekar utskottet att utgångspunkten
för politikområdet unionsmedborgarskap, frihet,
säkerhet och rättvisa i alla avseenden bör
vara att skapa mervärde och respektera subsidiaritetsprincipen.