Motivering
Allmänt
Berättelsen om justitieombudsmannens verksamhet 1999 är
väl upplagd och överskådlig. Uppläggningen
av berättelsen har omstrukturerats på senare år.
Den innehåller ett kapitel om de grundläggande
fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.
Vidare redogör justitieombudsmannen för laglighetsövervakningen både
allmänt och i särskilda fall utifrån
olika teman och förvaltningsområden. Dessutom
innehåller berättelsen inlägg av justitieombudsmannen
och biträdande justitieombudsmännen. Berättelsen
ger en god helhetsbild av justitieombudsmannens verksamhet 1999.
Under året avgjorde justitieombudsmannen fler ärenden
(2 844) än året innan (2 361).
Samtidigt har den genomsnittliga handläggningstiden för
klagomål blivit en aning kortare. Trots att det under året
kom in rekordmånga nya ärenden (2 708) är
de oavgjorda ärendena (1 607) något färre än året
innan (1 743). År 1999 inspekterades nästan
lika många objekt (63) som året innan (61). I
berättelsen framhåller justitieombudsmannen att
resurserna särskilt har riktats in på att avveckla
anhopningen av klagomål och att inspektionerna därför
inte har kunnat utökas i någon högre
grad. Utskottet anser att justitieombudsmannen i sin verksamhet
bör koncentrera sig på att klara av anhopningen
av klagomål.
Utskottet går inte närmare in på de
enskilda besluten och ställningstagandena från
justitieombudsmannens sida.
De grundläggande fri- och rättigheterna och de
mänskliga rättigheterna
Vid reformen av de grundläggande fri- och rät-tigheterna
1995 fogades en bestämmelse till regeringsformen som säger
att justitieombudsmannen vid utövningen av sitt ämbete
också skall övervaka att de grundläggande
fri- och rät-tigheterna samt de mänskliga
rättigheterna tillgodoses. Samma övervakningsuppgift
ingår i 109 § 1 mom. i Finlands grundlag
som trädde i kraft den 1 mars 2000.
Grundlagsutskottet har ansett att andan i reformen från
1995 förutsätter att justitieombudsmannens årliga
berättelse innefattar ett avsnitt om de grundläggande
fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna
(GrUB 25/1994 rd, s. 7, första
spalten). Frågorna behandlas i tredje kapitlet (s. 44—84)
i berättelsen för år 1999.
Övervakningen av de grundläggande fri- och rättigheterna
och de mänskliga rättigheterna har blivit ett
viktigt insatsområde i justitieombudsmannens verksamhet.
I berättelsen framhålls det att de grundläggande
fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna
numera genomsyrar hela laglighetstillsynen. På grund av
laglighetskontrollens karaktär fokuseras ställningstagandena
mestadels på myndigheternas förfaranden och tillvägagångssätt,
medan det vanligen är domstolarna som avgör de
materiella rättsfrågorna.
Utöver ett rättsligt avgörande innehåller
justitieombudsmannens ställningstagande allt oftare rättspolitiskt
betonade resonemang samt kland-rande och vägledande uppfattningar
om hur de grundläggande fri- och rättigheterna
och de mänskliga rättigheterna skall beaktas i
andra liknande fall. Av berättelsen framgår det
att justitieombudsmannen 1999 inkluderade ett sådant ställningstagande
i merparten (292) av de avgjorda ärendena (343). De klandrande
och vägledande ståndpunkterna statistikförs
inte separat i berättelsen. Detta vore enligt utskottet önskvärt.
Teleavlyssning, teleövervakning och teknisk avlyssning
Enligt 5 a kap. 15 § tvångsmedelslagen skall
inrikesministeriet årligen lämna en berättelse
till riksdagens justitieombudsman om användningen av teleavlyssning,
teleövervakning och teknisk avlyssning. Samtidigt skall
ministeriet också lämna en redogörelse
om teknisk avlyssning på grundval av polislagen. Enligt
5 § 2 mom. lagen om fullgörande av polisuppgifter
inom försvarsmakten skall försvarsministeriet årligen lämna
en berättelse till justitieombudsmannen om teknisk avlyssning.
Efter redovisningsåret har en ändring av polislagen
trätt i kraft som föreskriver att inrikesministeriet årligen
skall lämna en berättelse till riksdagens justitieombudsman
också om täckoperationer.
Grundlagsutskottet har flera gånger påpekat att
inrikesministeriets berättelse till justitieombudsmannen är
bristfällig (se t.ex. GrUB 13/2000 rd).
Utskottet har fått en utredning i frågan från
inrikesministeriet. På grundval av utredning framhåller
utskottet att ministeriet har vidtagit en rad åtgärder
för att förbättra rapporteringen och övervakningen
av tvångsmedlen inom teleområdet. Utskottet omfattar
biträdande justitieombudsman Jonkkas förslag att
det bör göras en undersökning av användningen
och övervakningen av teletvångsmedel (se berättelsen,
s. 89). Samtidigt är det skäl att också göra
en bedömning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för att använda teletvångsmedel.
Informationen om besluten och omarbetning av berättelsen
I betänkandet (GrUB 13/2000 rd)
om justitieombudsmannens berättelse för 1998 påpekade
utskottet att ställningstagandena från riksdagens justitieombudsman
har en viktig styrande effekt på myndigheternas verksamhet.
Utskottet uppmuntrade därför justitieombudsmannen
att ytterligare förbättra sin information om besluten.
Utskottet ansåg att enskilda beslut och ställningstaganden
regelbundet bör läggas ut på nätet.
Samtidigt påpekade utskottet att justitieombudsmannens
berättelse numera är ganska omfattande och menade
att det sett ur riksdagens synvinkel vore motiverat att den årliga
berättelsen i sak fokuseras på generella och principiellt
viktiga frågor och mindre på redogörelser
av enskilda fall. Dessutom är det viktigt att de högsta
lagövervakarna tillämpar enhetliga statistikprinciper.
Enligt vad utskottet har erfarit tas utskottets synpunkter i
beaktande i arbetet för att förbättra den årliga
berättelsen och informationen om enskilda fall.