Motivering

Europolkonventionen bygger på artikel 34.2 d i Fördraget om Europeiska unionen. Där sägs att rådet för sådant samarbete som avses i avdelning VI kan ingå konventioner som det rekommenderar att medlemsstaterna godkänner i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Bestämmelser om förfarandet för ändring av Eurpolkonventionen ingår i artikel 43 i konventionen, och enligt punkt 1 skall rådet enhälligt meddela ändringar av konventionen och rekommendera att medlemsstaterna antar dem i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser.

I initiativet föreslås att artikel 43.1 i konvention ändras så att ändringar i konventionen godkänns av rådet genom enhälligt beslut efter det att utlåtande av Europols förvaltningsråd och i vissa fall av den övervakningsmyndighet som avses i artikel 24 i konventionen har inhämtats och efter det att Europeiska parlamentet har hörts. Detta innebär att det nationella ratificeringsförfarandet faller bort.

Europolkonventionen är en internationell konvention som innehåller bestämmelser inom lagstiftningens område, och förslagen till ändring av ändringsförfarandet måste bedömas utgående från grundlagens bestämmelser om statens självbestämmanderätt och avtalsrätt (se GrUU 28/1997 rd, GrUU 33/2001 rd).

Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis kan ett organ som bygger på ett internationellt avtal ges befogenheter att anpassa ett avtal men inte att ändra det. De tillåtna anpassningarna skall vara av sådan materiell betydelse att de inte påverkar själva avtalets karaktär och inte gäller ärenden som enligt grundlagen kräver riksdagens medverkan (se GrUU 38/2001 rd, s. 7).

I förslaget är det frågan om att till Europeiska unionen överföra den befogenhet att ändra konventionen som är ett av de instrument som nämns i artikel 34 i unionsfördraget. Grundlagsutskottet har i sina utlåtanden om förfarandet för ändring av fördragen för upprättande av unionen betonat att unionen på grund av det fasta och omfattande samarbetet mellan medlemsstaterna har en särställning bland de nuvarande internationella arrangemangen. När det gäller grundlagens bestämmelser om självbestämmanderätt har utskottet ansett det viktigt att unionens råd fattar enhälliga beslut om konventionsändringar. Utskottet har även noterat att rådets beslutanderätt är begränsad till exakt och detaljerat definierade ärenden som på olika sätt gäller organen eller förhållandena mellan dem. Beslutanderätten i fråga om ändring av konventionen har inte heller i dessa fall tillåtits bli utsträckt till konventionens grundkaraktär eller dess syften, utan den begränsas till ramarna för den giltiga konventionen (se GrUU 38/2001 rd, s. 7/II).

Förslaget till nytt förfarande för ändring av Europolkonventionen gäller hela konventionen och därmed också alla de bestämmelser som hör till lagstiftningens område. Att så obegränsat och omfattande överföra rätten att ändra ett internationellt avtal till Europeiska unionen överskrider de begränsningar för ett sådant förfarande som framgår av grundlagsutskottets ställningstaganden. Förslaget står därför inte i samklang med grundlagens bestämmelser om statens suveränitet och rätt att ingå avtal.

På samma sätt som statsrådet anser utskottet det möjligt att det smidigare förfarandet för ändring av Europolkonventionen begränsas till vissa exakt definierade bestämmelser, som gäller mindre eller tekniska frågor. Med tanke på grundlagen finns det heller inget hinder för att Europolkonventionen upphävs och ersätts med ett rådsbeslut med motsvarande innehåll.

I initiativet föreslås att till Europolkonventionen fogas en ny artikel 3 a, enligt vilken tjänstemän från Europol i en stödroll får rätt att delta i gemensamma utredningsgrupper som utreder brott som hör till Europols behörighetsområde. Dessa personer kan — inom ramarna för den nationella lagstiftningen i respektive medlemsstat — biträda utredningsgruppen i alla uppgifter utom användning av tvångsmedel som hänför sig till gripande och anhållande av misstänkta personer. De kan också utbyta information med medlemmarna i utredningsgruppen. Tjänstemännen från Europol har enligt förslaget inga självständiga befogenheter och till denna del utgör förslaget inget problem med tanke på grundlagen (se t.ex. GrUU 25/2000 rd, s. 3/I).