Motivering
Allmänt
Grundlagsutskottet har tagit ställning till det första
medborgarinitiativ som lämnats till riksdagen i enlighet
med 53 § 3 mom. i grundlagen och i lagen om medborgarinitiativ.
Medborgarinitiativet innehåller ett motiverat förslag
om ändring av 22 § i djurskyddslagen. I medborgarinitiativet
föreslås att uppfödning av djur på farm
för pälsproduktion förbjuds. Förslaget
motiveras närmast med aspekter som hänger samman
med djurskydd och etik samt med skäl som anknyter till
de miljöproblem som pälsdjursnäringen
förknippas med.
Förbud mot pälsdjursuppfödning
Ett sådant förbud mot pälsdjursuppfödning
som föreslås i medborgarinitiativet skulle innebära ett
totalförbud mot en näring som för närvarande är
tillåten och dessutom delvis understöds med allmänna
medel. Förbud mot en näring måste bedömas
i synnerhet mot bakgrunden av den i grundlagens 18 § 1
mom. tryggade näringsfriheten. Förslaget har dessutom
relevans med hänsyn till det egendomsskydd som regleras
i 15 § i grundlagen, eftersom följderna av ett
förbud att utöva en typ av näring kan
leda till att värdet på den egendom som används
inom näringen minskar betydligt eller rentav närmar
sig noll. Lagstiftning som begränsar en grundläggande
fri- eller rättighet måste uppfylla de så kallade
begränsningsvillkoren (jfr GrUB 25/1994
rd, s. 4—5) av vilka särskilt
intressanta i detta sammanhang är frågan om begränsningen
skulle vara godtagbar och proportionell.
Grundlagsutskottet har av hävd ansett att grundlagen
utgår från att näringsfrihet ska råda. Utskottet
har å andra sidan ansett att tillstånd för exempelvis
näringsverksamhet i undantagsfall kan krävas om
tillståndsplikten föreskrivs genom en lag som
uppfyller de allmänna villkoren för lagar som
inskränker grundläggande fri- och rättigheter
rättighet (se t.ex. GrUU 32/2010 rd, s. 7).
Dessutom har utskottet tidigare mot bakgrunden av acceptabilitet
och proportionalitet prövat bland annat lagstiftning som
på ett betydande sätt ingriper i förutsättningarna
för näringsverksamhet (GrUU 28/2012
rd). Ett totalförbud mot en tidigare tillåten
näring måste anses vara ett mycket kraftigare
ingrepp i näringsfriheten jämfört med
exempelvis en insnävning av de faktiska förutsättningarna
eller införande av tillståndsplikt för
att bedriva en näring. Det är därför
klart att det måste finnas exceptionellt starka grunder
för ett förbud.
Kravet på acceptabilitet för begränsning
av de grundläggande fri- och rättigheterna innebär
att förbudet måste grunda sig på ett
tungt vägande samhälleligt behov. När
frågan om acceptabilitet nu bedöms är
det av betydelse att grundlagsutskottet nyss i samband med behandlingen
av försöksdjursverksamhet ansåg att främjande
av djurens välbefinnande otvivelaktigt är samhälleligt
godtagbart och ett tungt vägande skäl bland annat
för att begränsa näringsfriheten och
egendomsskyddet. Skälet har också ett visst samband
med grundlagens 20 § om miljöansvar, låt vara
att insatserna för djurens välfärd snarare handlar
om en etiskt hållbar princip än om att direkt
trygga de grundläggande fri- och rättigheterna
(se GrUU 2/2013 rd, s. 2/II).
Det bör å andra sidan konstateras att frågan
om pälsdjursuppfödningens acceptabilitet har debatterats länge
såväl i Finland som i andra europeiska länder
och att det som motargument till motståndarnas motiveringar
som betonat djurskydd och etiska aspekter har framförts
synpunkter till stöd för pälsdjursuppfödning
närmast utifrån argument som betonat ekonomiska
och sysselsättningsaspekter.
Kravet på proportionalitet vid begränsning
av grundläggande fri- och rättigheter förutsätter
att begränsningen är nödvändig
för att nå ett bestämt syfte och att
syftet inte kan nås med mindre begränsande medel.
När det gäller initiativtagarnas näringsfrihetsbegränsande
argument som utgår från djurskyddsaspekter anser
utskottet att det med hänsyn till proportionalitetskravet
skulle vara mer befogat att verka för att ställa
upp längre gående materiella krav på djurens omständigheter
vid farmuppfödning. Men när det gäller
de grunder som framförs i medborgarinitiativet och som
ifrågasätter hela näringens etik måste
det anses att det mål som ligger bakom förslagen
knappast kan nås med medel som är lindrigare än
ett totalförbud mot näringen.
Grundlagsutskottet anser att det i sista hand kommer an på riksdagen
att i en sådan konstellation som denna träffa
de val som gäller lagstiftningens materiella innehåll.
Enligt utskottet utgör grundlagen i sig inget hinder för
att förbjuda pälsdjursuppfödning om riksdagens
majoritet skulle komma fram till att det är fråga
om en oetisk verksamhet och om förslaget också i andra
avseenden skulle uppfylla grundlagens krav. Det finns också skäl
att notera att parlamenten i vissa europeiska länder har
beslutat förbjuda eller väsentligt begränsa
pälsdjursuppfödning. Å andra sidan finner
utskottet det också klart att riksdagen i ett sådant
här fall inte är bunden av någon aktörs
uppfattning om det etiska i en näringsverksamhet.
Enligt grundlagsutskottet är det klart att om riksdagen
skulle stanna för ett förbud mot pälsdjursuppfödning
ska detta för att skydda näringsidkarnas näringsfrihet
och egendomsskydd genomföras på ett sätt
som är godtagbart med hänsyn till de allmänna
villkoren för begränsning av de grundläggande
fri- och rättigheterna. Detta ligger också i linje
med den skyldighet som det allmänna enligt 18 § 2
mom. i grundlagen har att främja sysselsättningen
och verka för att alla tillförsäkras
rätt till arbete. I praktiken innebär det att
en eventuell övergångsperiod måste vara
tillräckligt lång och — beroende på dess
längd — eventuellt kombinerad med ersättning
för fallande tillgångsvärde i fråga
om egendom som förlorar i värde eller blir värdelös. Dessutom
kan det behövas sysselsättningsfrämjande åtgärder
för dem som förlorar sin näring. Utskottet
anser att det i det här läget på grund
av bristande bakgrundsinformation inte kan göra en närmare
utvärdering av dessa konstitutionellt nödvändiga
lagstiftningsåtgärder. Om riksdagen anser medborgarinitiativets
förslag motiverat måste frågan underkastas
fortsatt beredning.Jfr RP 46/2011 rd (regeringens
proposition med förslag till lag om medborgarinitiativ
och ändring av 24 § i lagen om offentlighet
i myndigheternas verksamhet), s. 23 : "De medborgarinitiativ som
riksdagen har godkänt och i vilket det föreslås
att lagstiftningsåtgärder ska inledas i något ärende
förpliktar statsrådet att vidta beredningsåtgärder.
Riksdagen kan fatta ett sådant beslut också i
fråga om ett medborgarinitiativ som innehåller
ett lagförslag, om riksdagen bedömer att det ännu
krävs fortsatt beredning av lagförslaget. Det
kan vara fråga om att t.ex. bedöma lagförslagets
konsekvenser eller om en lagteknisk finslipning. Beredningen
av ärendet överförs då till
statsrådet." Grundlagsutskottet menar att fortsatt beredning
också kan följa av att ett lagförslag
ska utformas i överensstämmelse med de krav som
grundlagen ställer. Ett på detta sätt
kompletterat förslag ska därefter föras
till grundlagsutskottet för prövning.
Jord- och skogsbruksutskottet kan föreslå att det
lagförslag som ingår i medborgarinitiativet godkänns
med ändringar eller föreslå att det förkastas.
Om jord- och skogsbruksutskottet föreslår att
förslaget godkänns måste det se till
att förslaget kompletteras på ovan nämnt
sätt för att det ska uppfylla de konstitutionella
kraven. Alternativet är att betänkandeutskottet,
om det förhåller sig positivt, föreslår
att lagförslaget förkastas men att ett uttalande
godkänns om att statsrådet inleder fortsatt beredning.Grundlagsutskottet
hänvisar till bilaga A 2 § till talmanskonferensens
protokoll 17.4.2013 (Synpunkter på riksdagsbehandlingen
av medborgarinitiativ). I promemorian konstateras att om
ett medborgarinitiativ innehåller ett lagförslag
ska utskottets betänkande uppta ett förslag till
plenum som innebär att lagförslaget godkänns
utan ändringar eller med ändringar eller att det
förkastas. Det är också möjligt
att utskottets förslag till beslut med anledning av ett
medborgarinitiativ som innehåller ett lagförslag,
utöver förslaget att medborgarinitiativet förkastas
dessutom tar in ett förslag till uttalande enligt
vilken statsrådet ska inleda lagberedning eller vidta andra åtgärder
som faller inom regeringens behörighet.
Bemyndigandet att utfärda förordning
Enligt 22 § 2 mom. i det lagförslag som ingår
i medborgarinitiativet kan genom förordning farmuppfödning
av djur också i andra produktionssyften förbjudas
av djurskyddsskäl. Bemyndigandet att utfärda förordning
bygger på 22 § i den gällande
djurskyddslagen, som är näst intill identisk.
Varken den föreslagna bestämmelsen eller den nämnda
gällande bestämmelsen i djurskyddslagen uppfyller
det krav på lagstiftningsnivå som följer
av 80 § 1 mom. och 18 § 1 mom.
i grundlagen. Mot bakgrunden av de nämnda bestämmelserna
i grundlagen är det klart att den som är behörig
att utfärda förordning inte kan ges en fullt så vid
fullmakt att förbjuda farmuppfödning i produktionssyfte,
eftersom en sådan bestämmelse måste ligga
på lagnivå.
Det här innebär att föreslagna 22 § 2
mom. i lagförslaget hur som helst måste strykas
för att lagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Oavsett medborgarinitiativet bör statsrådet vidta åtgärder
för att upphäva djurskyddslagens gällande
bemyndigandet att utfärda förordning eller omarbeta
bestämmelsen så att den motsvarar grundlagens
krav.