Motivering

Enligt 91 § 1 mom. i grundlagen står Finlands Bank under riksdagens garanti och vård. Uttrycket "under riksdagens garanti" har enligt förarbetena till grundlagen tolkats så att det i sista hand är riksdagen som ansvarar för Finlands Banks ekonomiska åtaganden. Uttrycket "under riksdagens vård" åter har tolkats avse att Finlands Bank är oavhängig i förhållande till regeringen samt att den inte är anknuten till den ordinarie statsförvaltningen. Uttrycket har också ansetts hänvisa till de av riksdagen valda bankfullmäktiges beslutsfattande (RP 1/1998 rd, s. 143/I). Grundlagsutskottet framhöll i flera repriser att lagen om Finlands Bank måste ses över för att grundlagens bestämmelse om att banken ska stå under riksdagens vård också ska uppfyllas när Finland går med i den ekonomiska och monetära unionen (GrUU 17/2003 rd, s. 2/II, GrUU 7/1998 rd, s. 3/II och GrUU 5/1997 rd, s. 5/I). Grundlagens bestämmelse ställer alltså vissa krav på framtida ändringar i lagstiftningen om Finlands Bank (RP 1/1998 rd, s. 143/II, GrUB 10/1998 rd, s. 23—24, se även GrUU 7/1998 rd, s. 3 och GrUU 5/1997 rd, s. 5).

I dagsläget är det republikens president som utnämner direktionsmedlemmarna i Finlands Bank. Regeringen föreslår i propositionen att lagen om Finlands Bank ändras så att uppgiften överförs på bankfullmäktige. Direktionsordföranden ska emellertid fortsättningsvis utses av republikens president. Utskottet har flera gånger tidigare konstaterat att det grundlagsfästa kravet på att Finlands Bank ska stå under riksdagens vård skulle uppfyllas bättre om de riksdagsvalda bankfullmäktige får rätt att utse medlemmarna i direktionen (GrUU 7/1998 rd, s. 3/II och GrUU 5/1997 rd, s. 5/I). Dessutom har utskottet påpekat att detta skulle göra det europeiska centralbankssystemet mer demokratiskt (GrUU 7/1998 rd, s. 3/II).

Utskottet fick under riksmötet 2003 för behandling ett ganska exakt liknande förslag om behörigheten att utse medlemmar och ordförande i direktionen för Finlands Bank. Regeringen återtog dock propositionen, men av andra orsaker. I det sammanhanget gjorde utskottet den bedömningen att det är klart bättre förenligt med Finlands Banks konstitutionella ställning om rätten att utnämna direktionsmedlemmarna överförs från republikens president till bankfullmäktige (GrUU 17/2003 rd, s. 2/II). Den bedömningen håller fortfarande och följaktligen utgör förslaget inte något problem ur konstitutionell synvinkel.

I det sistnämnda utlåtandet ansåg utskottet att förslaget inte nådde riktigt ända fram, eftersom det alltjämt skulle vara presidenten som har rätt att utnämna direktionens ordförande. Regeringen motiverade förslaget — och gör det även nu — med direktionsordförandens oberoende och höga ställning. Utskottet däremot ansåg att det inte nödvändigtvis saknade betydelse för oberoendet att finansministeriet skulle vara föredragande när ordföranden ska utnämnas. Vidare påpekade utskottet att det ligger bättre i linje med Finlands Banks konstitutionella ställning om bankfullmäktige även skulle ha rätt att utnämna ordföranden. Utskottet lyfte också fram möjligheten att riksdagens plenum väljer direktionsordföranden på samma sätt som det väljer generaldirektör för Statens revisionsverk (GrUU 17/2003 rd, s. 2—3). Dessa synpunkter äger fortfarande relevans.