Motivering
Egendomsskyddet
Allmänt.
Lagen om skuldsanering för privatpersoner stiftades
i vanlig lagstiftningsordning efter att grundlagsutskottet hade
lämnat utlåtande i ärendet (GrUU
23/1992 rd). Då ansåg utskottet att
bestämmelserna till sin karaktär och betydelse
kunde jämställas med verkställighetslagstiftningen
i fråga om gäldenärers insolvens, framför
allt konkurs- och utsökningslagstiftningen. Denna typ av
verkställighetsbestämmelser som i och för
sig hör hemma i en vanlig lag kommer utan tvekan att på ett
eller annat sätt påverka borgenärens
ställning som innehavare av förmögenhetsrättsliga
rättigheter på grund av skuldförbindelsen.
Vid denna typ av bestämmelser betyder behörig
hänsyn till det grundlagsfästa egendomsskyddet
i första hand att sämre villkor för borgenären
inte får vara oskäliga för denne, påpekar
grundlagsutskottet. Utskottet ansåg då att bestämmelserna, även
om de är retroaktiva, bör ingå i en vanlig
lag om borgenärens ställning inte talar för
någonting annat. Bestämmelser om egendomsskydet
ingår nu i 15 § 1 mom. i grundlagen. Bestämmelser
som gör intrång i egendomsskyddet bör,
såsom regeringen gjort i propositionen, bedömas
dels utifrån proportionalitetsprincipen, dels utifrån
de allmänna kriterierna för begränsningar
i de grundläggande fri- och rättigheterna (se
t.ex. GrUU 5/2002 rd, s. 2, första
spalten).
Att bevilja skuldsanering och ändra betalningsprogrammet.
I 10 a § föreslås mer ingående
bestämmelser om villkoren för att skuldsanering skall
få beviljas trots de allmänna hinder som ingår
i 10 §. Förslaget är främst
en bekräftelse av det nuvarande rättsläget
eftersom de allmänna hindren också med stöd
av den gällande lagen kan åsidosättas,
om det finns särskilda skäl. Enligt bestämmelsen
kan skuldsanering beviljas om det finns vägande skäl
att göra det i de fall som avses i bestämmelsen.
Dessutom föreskriver paragrafen om de omständigheter
som måste beaktas vid en bedömning av om det finns
vägande skäl eller inte.
Också förslaget till översyn av 44 § 1
mom. 1 punkten bör ses som en precisering. Bestämmelserna
säger tydligare ut än i den gällande
lagen när gäldenärens betalningsförmåga
måste anses ha försämrats så väsentligt
jämfört med läget när betalningsprogrammet
lades upp att programmet kan ändras.
Bestämmelserna om beviljande av skuldsanering och ändring
av betalningsprogrammet påverkar inte behandlingsordningen
för lagförslaget.
Tilläggsprestationsskyldighet.
I 35 a § revideras bestämmelserna om gäldenärens
skyldighet att betala mer till borgenärerna av inkomster
och tillgångar som han eller hon får under den
tid som betalningsprogrammet gäller. Enligt ikraftträdelsebestämmelserna
tillämpas de nya bestämmelserna om tilläggsprestationer
också på betalningsprogram som fastställts
innan lagen träder i kraft.
Enligt 2 mom. är gäldenären skyldig
att betala en tilläggsprestation om han eller hon får
ett arv, en gåva eller någon annan prestation
av engångsnatur som förbättrar hans eller
hennes betalningsförmåga och om beloppet ensamt
eller tillsammans med andra prestationer är större än 1
000 euro. Skyldigheten att betala en tilläggsprestation
begränsas nu till den del som överstiger 1 000
euro. Enligt den gällande lagen är gäldenären
skyldig att betala alla de nya tillgångarna till borgenären.
I 35 a § 3 mom. regleras situationer då gäldenärens
inkomster ökar med minst 800 euro mer per kalenderår än
vad som antecknats i betalningsprogrammet. Enligt förslaget
skall gäldenären då använda
två tredjedelar av den del som är större än
800 euro till att betala av sina skulder. Från denna regel är
det belopp undantaget som gäldenären nödvändigt
har behövt till utgifter för inkomstens förvärvande
eller till övriga utgifter. Enligt den gällande
regeln går ökningen per kalenderår vid
minst 610 euro och då är gäldenären
skyldig att betala tre fjärdedelar av sina inkomster till
borgenären.
Syftet med ändringarna är att förbättra
gäldenärens villkor i situationer där
hans eller hennes betalningsförmåga ökar.
De nya reglerna medverkar också till att uppfylla det generella
målet med skuldsaneringen, att gäldenären
skall kunna börja ett nytt liv inom en rimlig tid. Syftet
att främja gäldenärernas möjligheter
att klara sig och målet att trygga förutsättningarna
för ett människovärdigt liv för
de skuldtyngda och deras familjemedlemmar är godtagbara
grunder för att göra ingrepp i en borgenärs
förmögenhetsrättsliga rättigheter
(se också GrUU 5/2002 rd, s. 2,
andra spalten, GrUU 12/2002 rd, s. 2,
andra spalten).
De ändrade beloppen försämrar inte
borgenärernas villkor orimligt mycket, trots att ändringarna
sannolikt minskar deras intäkter från tillläggsprestationerna
en aning. Det bör noteras att den prestation av engångskaraktär
som tilläggsprestationsskyldigheten bygger på är
slumpmässig. Däremot beror gäldenärens
inkomstökning åtminstone till viss del på hans
eller hennes egen aktivitet. De föreslagna bestämmelserna
avser att motivera gäldenären till större
aktivitet.
Det faktum att de nya bestämmelserna också tillämpas
på tidigare fastställda betalningsprogram försämrar
inte orimligt mycket borgenärens rättigheter och
de berättigade förväntningar som han
eller hon har på grundval av den gällande lagen,
vilket framgår ovan. En retroaktiv tilllämpning är
motiverad med tanke på att de skuldsatta bör behandlas
lika.
Bestämmelserna om tilläggsprestationsskyldighet
och den retroaktiva tillämpningen påverkar inte
behandlingsordningen för lagförslaget.
Iakttagande av betalningsprogrammet.
I 41 § 2 mom. föreskrivs att en gäldenär
vars betalningsförmåga har försämrats
har rätt att skjuta upp sina betalningar till en borgenär
med ett belopp som motsvarar högst tre månaders
betalningsskyldighet. Detta kan göras genom att gäldenären
underrättar borgenären om uppskovet och orsaken
till det. Bestämmelsen föreslås bli tilllämpad
också på betalningsprogram som fastställts
innan lagen har trätt i kraft. En uppskjuten betalning
förfaller till betalning när betalningsprogrammet
löper ut. Förslaget innebär således
inte att gäldenärens prestationsskyldighet avskrivs.
Bestämmelsen är inte orimlig med avseende på borgenären
och påverkar inte behandlingsordningen för lagförslaget.
Av motiven till propositionen framgår det att de sammanlagda
uppskjutna betalningarna inte för någon borgenär
får överstiga ett belopp som motsvarar tre månaders
betalningsskyldighet. Detta framgår inte klart av den föreslagna
bestämmelsen. Lagtexten bör därför
preciseras på denna punkt.
Övriga omständigheter
Enligt 4 § 2 mom. föreskrivs det närmare
genom förordning av justitieministeriet om grunderna för
bedömning av gäldenärens betalningsförmåga.
De basala bestämmelserna om vilka omständigheter
som skall beaktas vid bedömningen ingår i 1 mom.
Bemyndigandebestämmelsen har en misslyckad formulering
eftersom den hänvisar till grunderna för bedömning
av gäldenärens betalningsförmåga.
Formuleringen i bemyndigandebestämmelsen är
ett problem också med avseende på 80 § 1 mom.
grundlagen, där det talas om bemyndigande i lag. Enligt
lagrummet skall det utfärdas bestämmelser genom
lag om grunderna för individens rättigheter och
skyldigheter. Vid skuldsanering påverkar en bedömning
av gäldenärens betalningsförmåga
i stor utsträckning individens rättigheter och
skyldigheter. Därför kan det inte föreskrivas
om grunderna för en bedömning av betalningsförmågan
genom en förordning av ett ministerium. Detta är
dock inte syftet med propositionen.
Bemyndigandebestämmelsen måste formuleras
om för att bättre motsvara sitt syfte.