Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 20 november 2001 en proposition med förslag till lag om ändring av lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (RP 207/2001 rd) till jord- och skogsbruksutskottet för beredning och bestämde samtidigt att grundlagsutskottet skall lämna utlåtande i saken till detta.
Utskottet har hört
äldre regeringssekreterare Katriina Pessa, jord- och skogsbruksministeriet
professor Mikael Hidén
juris licentiaten Pekka Länsineva
professor Juha Pöyhönen
Regeringen föreslår att räntorna på statens försäljningsprisfordringar och lån enligt lagen om gårdsbruksenheter höjs till den nivå de hade den 31 december 1994, men till högst 5,5 procent. Förslaget gäller räntor som sänkts till 4 procent räknat från början av 1995.
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2002.
Enligt motiveringen till lagstiftningsordningen torde lagförslaget kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Regeringen föreslår att den årliga räntan på statens försäljningsprisfordringar som uppkommit och lån som beviljats enligt lagen om gårdsbruksenheter skall höjas från och med den 1 januari 2002 till samma nivå som den hade den 31 december 1994, dock till högst 5,5 procent. Men räntehöjningen gäller inte fordringar och lån som nämns i föreslagna 69 a § 2 mom. med de undantag som anges i 3 mom.
Syftet med propositionen är att sätta punkt för den räntesänkning som genomfördes som en nationell stödåtgärd för jordbruket genom en lag som trädde i kraft i början av 1995. Men räntan föreslås inte bli höjd till samma nivå som enligt den lag som gällde i slutet av 1994. Inskränkningen i bestämmelsen skall säkerställa att den uttagna räntan inte överskrider den gällande allmänna räntenivån.
Utifrån det utlåtande som grundlagsutskottet lämnat tidigare i ett liknande ärende (GrUU 2/1991 rd) och efterföljande lagstiftningspraxis är förslaget att höja lagfästa räntor genom lag inte problematiskt med tanke på egendomsskyddet, som tryggas i 15 § 1 mom. grundlagen. Att räntorna höjs till en nivå som svarar mot den allmänna räntenivån blir inte en oskälig börda för gäldenärerna (se t.ex. GrUU 34/1998 rd, s. 2/I) och förslaget kan inte heller annars anses kränka skyddet för förtroendet för gäldenärerna eller deras rättmätiga förväntningar. Lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Grundlagsutskottet anför vördsamt som sitt utlåtande
att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Helsingfors den 29 november 2001
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare vid behandlingen i utskottet var
utskottsrådet Sami Manninen