Detaljmotivering och anmärkningar

1. Lag om ändring av lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral

1 a §.

I paragrafen räknas skogscentralernas offentliga förvaltningsuppgifter upp. De delas in i uppgifter som inte omfattar utövning av offentlig makt (främjande uppgifter: 1 mom.) och uppgifter där det ingår utövning av offentlig makt (myndighetsuppgifter: 2 mom.). Grundlagsutskottet anser att uppdelningen medför vissa problem i lagstiftningstekniskt hänseende. Vidare påpekar grundlagsutskottet att åtminstone bestämmelsen i 1 mom. 9 punkten om handräckning enligt räddningslagen måste preciseras. Punkten måste avse bara den del av handräckning enligt räddningslagen som inte innefattar utövning av offentlig makt. Grundlagsutskottet anser det vara ett bättre alternativ att räkna upp uppgifterna utan koppling till utövning av offentlig makt.

I utredning till utskottet sägs det att indelningen i främjande uppgifter och myndighetsuppgifter utifrån utövning av offentlig makt inte bör ändras. Det hänger samman med uppbyggnaden av ändringen. Också den åtskilda myndighetsenhetens (myndighetsenhet) uppgifter och beslutanderätten i sådana frågor definieras genom den utövning av offentlig makt som ingår i uppgifterna (myndighetsuppgifter).

Med hänvisning till det ovan relaterade föreslår utskottet att paragrafen preciseras enligt det andra alternativet i utlåtandet från grundlagsutskottet. Det innebär att handräckning enligt räddningslagen () i 1 mom. 9 punkten är en främjande uppgift, när handräckningen inte innefattar utövning av offentlig makt.

5 §.

Grundlagsutskottet fäster sig vid att den separata enheten kallas myndighetsenhet trots att den inte är någon myndighet i egentlig mening. Grundlagutskottet anser att enhet för offentliga förvaltningsuppgifter eller åtminstone enhet för myndighetsuppgifter vore ett bättre namn.

Utskottet har upplysts om att skogscentralernas myndighetsuppgifter och de ansvariga myndighetscheferna är inarbetade ärendegrupper respektive benämningar vid skogscentralerna. Dessutom har Forststyrelsen en enhet för offentliga förvaltningsuppgifter. Om skogscentralerna får en enhet med samma namn finns det en faktisk risk för att enheterna förväxlas. Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter innefattar huvudsakligen faktiskt förvaltningsverksamhet och innebär inte att myndigheten intervenerar i medborgarnas rättigheter, intressen eller skyldigheter. Forststyrelsens enhet för offentliga förvaltningsuppgifter har således ett namn som beskriver verksamheten.

Dessutom är merparten av skogscentralernas uppgifter offentliga förvaltningsuppgifter. Därför föreslår utskottet att den åtskilda enheten för myndighetsuppgifter i 1 och 2 mom. ändras till enhet för myndighetsuppgifter.

5 a §.

På grund av namnändringen ovan i 5 § föreslår utskottet att 1 mom. ändras.

3. Lag om ändring av skogslagen

23 §.

I propositionen föreslås att lagen om finansiering av hållbart skogsbruk, lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog, lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral och lagen om fastighetssamägares deltagande i åtgärder enligt lagstiftningen om skogsbruksfinansiering () får bestämmelser om skogscentralernas besvärsrätt med stöd av dessa lagar. Besvärsrätten enligt 23 § utvidgas till att också omfatta beslut som Landsbygdsverket och förvaltningsdomstolen fattar med stöd av skogslagen. Den föreslagna besvärsrätten hänger samman med ett behov att få en sammanhållen tillämpnings- och rättspraxis för de lagstadgade verkställighetsuppgifter som skogscentralerna har. I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att skogscentralernas besvärsrätt inte kan anses strida mot rättssäkerhetskravet i 21 § i grundlagen. Följaktligen kan besvärsrätten tas in i lagarna genom vanlig lagstiftningsordning. Däremot anser grundlagsutskottet det inte befogat att skogscentralerna får större besvärsrätt, särskilt inte beträffande beslut av förvaltningsdomstolen.

I utredning till utskottet sägs att skogscentralerna årligen fattar omkring 60 000 överklagbara beslut. År 2005 överklagades 24 beslut. Att överklagandena är så få betyder att avgörandena i betydande omfattning styr tillämpningspraxis vid skogscentralerna. Dessutom har det framgått att förvaltningsdomstolarna har haft osamordnad rättspraxis i ärenden som gäller skogscentralernas besvärsrätt.

I utredning till utskottet sägs det dessutom att besvärsrätten också påverkas av att skogscentralerna har en framträdande roll i tillsynen över skogslagstiftningen. Redan den gällande lagstiftningen ger skogscentralen besvärsrätt i vissa frågor. Dessutom gäller propositionen den typen av frågor där särdragen i besvärsrätten inom miljörätten kan vägas in.

Med hänsyn till synpunkterna ovan anser utskottet de föreslagna bestämmelserna vara befogade.

4. Lag om ändring av lagen om finansiering av hållbart skogsbruk

28 §.

I paragrafen föreslås bestämmelser om indragning av finansiering, återkrav av stöd och uppsägning av lån. Åtgärderna får vidtas bland annat när en bidragstagare har gett felaktiga uppgifter som i väsentlig grad påverkar beviljande eller betalning av bidrag. I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att bestämmelserna måste bedömas med avseende på proportionalitetsprincipen eftersom felaktiga uppgifter också kan ha lämnats av orsaker som inte beror på bidragstagaren. I samband med återkrav av stöd och återkallande av tillstånd måste åtgärden kopplas ihop med allvarliga eller väsentliga förseelser eller försummelser, men också till det faktum att anmärkningar eller varningar till de berörda inte har lett till att bristerna har åtgärdats, säger grundlagsutskottet. Åtgärderna bör inte heller vidtas innan den berörda har getts möjlighet att rätta till sitt fel.

Med avseende på proportionalitetsprincipen ansåg grundlagsutskottet det nödvändigt att göra en bedömning av 2 mom. Grundlagsutskottet påpekar att Landsbygdsverket enligt momentet kan besluta att finansieringen dras in helt eller delvis, men stödet måste däremot återkrävas helt och hållet. Vidare anser grundlagsutskottet att det måste ingå i Landsbygdsverkets prövningsrätt att dra in ett stöd delvis. Enligt 2 punkten kan åtgärderna vidtas om villkoren i beslutet om finansiering eller i en handling som legat till grund för beslutet inte har iakttagits. Grundlagsutskottet anser det nödvändigt att detta förenas med ett krav på att försummelsen ska vara betydande eller väsentlig.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet att 1 mom. ändras till att det svikliga förfarandet i 1 mom. måste vara väsentligt. Dessutom lägger utskottet till en bestämmelse som säger att bidragstagaren måste ges tillfälle att rätta till sitt fel, om felet är obetydligt och om det går att rätta till ett fel ute i terrängen med hjälp av rimliga åtgärder. Vidare påpekar utskottet att förvaltningslagen () i vilket fall som helst tillämpas på beslutet om återkrav. I förvaltningslagen ingår bestämmelser om bland annat komplettering av handlingar (22 §), utredningsskyldighet för myndigheten, begäran om utredning, frist för framläggande av utredning och hörande av part (31—34 §).

Beträffande anmärkning respektive varning som grundlagsutskottet nämner i sitt utlåtande framhåller jord- och skogsbruksutskottet att de inte lämpar sig för den aktuella stödmekanismen för jordbruket eftersom den går ut på att finansiera enskilda projekt i skog och mark och det inte finns några bestämmelser om ombud som driver markägarnas intressen. I detta sammanhang påpekar utskottet också att riksdagen för närvarande behandlar ett förslag till lag om finansiering av skogsbruket (regeringens proposition med förslag till lag om finansiering av skogsbruket och till lag om ändring av inkomstskattelagen, RP 177/2006 rd). Där ingår också bestämmelser om ombud och varning respektive anmärkning.

Med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår jord- och skogsbruksutskottet att det inledande stycket i 2 mom. ändras till att återkrav av stöd också kan gälla en del av stödet. Dessutom föreslår utskottet att det i 2 punkten läggs till att försummelsen måste vara väsentlig.

De föreslagna bestämmelserna om skyldighet för bidragstagarna att betala tillbaka finansiering och om återkrav av finansiering avviker från bestämmelserna i den aktuella lagen om finansiering av skogsbruket (RP 177/2006 rd). Skillnaderna beror på att lagarna är uppbyggda på olika sätt, påpekar utskottet. I den föreslagna lagen om finansiering av skogsbruket hänvisas det i bestämmelserna om återkrav till statsunderstödslagen () som trädde i kraft den 1 september 2001. Före statsunderstödslagen kom lagen om finansiering av hållbart skogsbruk, och den har ett flertal specialbestämmelser om återbetalning och återkrav med en rad beröringspunkter till de övriga bestämmelserna i lagen. Avslutningsvis påpekar utskottet att lagen om finansiering av hållbart skogsbruk inte kommer att längre gälla från och med den 1 januari 2008.