Motivering

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar, men med följande anmärkningar.

Redaren och dennes ombud är enligt 4 § i lagen om farledsavgift solidariskt ansvariga för betalning av farledsavgiften. I en del expertyttranden har det hävdats att ombudet ålagts ett alltför stort ansvar för avgiften. Det uppges leda till extrakostnader för redaren och begränsar ombudets, dvs. fartygsklarerarens möjlighet att utöva sin näring i önskad utsträckning. Den gällande lagen tillkom 2005 då man för att få in avgifterna ansåg det motiverat att ålägga ombudet ansvar för dem. Den nu aktuella propositionen påverkar varken grunderna för farledsavgiften eller beloppet på den avgift som ska tas ut. Det föreslås inte heller några ändringar i de betalningsansvarigas, dvs. redarens och dennes ombuds, ställning.

Ombudets ansvar skulle minska om redaren avkrävdes kontantbetalning innan fartyget lämnar hamnen. Så går det till i Sverige. I Finland är farledsavgiften en skatt och tullagen tillämpas på uttaget av avgiften. Om Finland vill introducera kontantbetalning, måste lagen om farledsavgifter kompletteras, det elektroniska systemet för debitering av farledsavgift ses över och en principiell utredning göras om huruvida kontantbetalning passar in i debiteringen av farledsavgift, som är en grundlagsenlig skatt (formellt skattebeslut, uttag av skatten, kundens rättssäkerhet, tryggande av statens fordran), när fartygen ibland stannar bara ett par timmar i hamnen. Utskottet menar att frågan om kontantbetalning absolut behöver utredas.

Syftet med propositionen är att få den finska lagstiftningen samstämmig med den princip om frihet att tillhandahålla tjänster som finns inskriven i artikel 49 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Ändringarna har direkt samband med det överträdelseförfarande som kommissionen inledde mot Finland i oktober 2006. Förslaget underlättar för redare som är etablerade inom EU eller EES. Förutom stater inom dessa områden opererar också tredjeländer på den inre marknaden inom ramen för vad som bestäms i avtalen med dem. Diskrimineringsförbudet kan i de fallen också gälla medborgare utanför EU och EES och redare i tredjeländer.