Detaljmotivering

78 §. Utfärdande av körförbud.

Regeringen föreslår att 78 § 4 mom. i vägtrafiklagen får följande lydelse: "När tiden för körförbudet bestäms kan de verkningar beaktas som åtgärden har för den som förbudet gäller i fråga om dennes utkomst och nödvändiga behov av att röra sig i trafiken." Enligt den gällande lydelsen ska dessa faktorer beaktas. När tiden för körförbudet bestäms ska som avdrag beaktas den tid föraren på grund av den gärning som orsakade körförbudet har saknat körrätt eller så ska körförbudspåföljden på grund av den tid ett temporärt körförbud varat anses ha blivit avtjänad i dess helhet. I de fall som avses i 75 § 2 mom. 5 punkten och 3 mom. ska det bestämmas att körförbudet ska verkställas omedelbart efter det att beslutet om körförbud fattats.

Verbet "kan" indikerar att konsekvenserna eventuellt vid fallspecifik prövning kunde beaktas, men ger inte beslutsfattarna en tillräckligt tydlig signal om hur de ska förfara. Regeringens förslag bidrar, som utskottet ser det, inte till en samordnad praxis utan kan ge upphov till en ännu brokigare tolkning än den som redan tidigare visat sig vara problematisk särskilt när det gäller körförbud utfärdade av polisen. Det är viktigt att lagstiftningen tillämpas på samma sätt i hela landet, påpekar utskottet. För att så ska ske föreslår utskottet att momentet omformuleras så att de i momentet nämnda verkningarna ska beaktas när tiden för körförbudet bestäms. Utskottet vill på detta sätt försäkra sig om att de nämnda konsekvenserna faktiskt blir beaktade.

Utskottet vill genom ändringen inte rucka på de faktorer i propositionen som ska beaktas i den berörda förarens omständigheter när tiden för körförbudet bestäms. Syftet med den föreslagna ändringen är att undvika att sanktionerna kumuleras, vilket innebär att en person förutom sitt straffrättsliga straff tvingas utstå reella konsekvenser som t.o.m. kan vara strängare än straffet. Det kan vara nödvändigt för en person att kunna röra sig med bil för att tillgodogöra sig tjänster i det dagliga livet eller komma till jobbet. Också själva jobbet kan hänga på om personen kan köra eller inte.

Utskottet vill trots allt understryka att konsekvenserna av de faktorer som ska beaktas när tiden för körförbudet bestäms inte är automatiska. Ändringen utesluter inte det faktum att prövningen av tiden för körförbudet också påverkas av trafiksäkerhetsambitionerna och gärningens karaktär. En förare som åberopar verkningarna efter att upprepade gånger struntat i bestämmelserna bör enligt utskottets mening inte få sitt körförbud förkortat. Utskottet ställer sig inte heller bakom tolkningen att det professionella inslaget skulle ge yrkesförare rätt att begå fler förseelser än andra förare. Tvärtom, menar utskottet, bör man kräva minst lika stor laglydighet av dem som av andra förare, när man betänker hur mycket de rör sig i trafiken och därmed påverkar den allmänna trafiksäkerheten.