Allmän motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen.
Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande
anmärkningar och ändringsförslag.
Utskottet påpekar att den aktuella propositionen hänger
samman med proposition RP 149/2005 rd med
förslag till lag om fartygsisklasser och isbrytarassistans.
I den lagen finns bestämmelser om de isklasser som ligger
till grund för farledsavgifterna.
Utskottet noterar att farledsavgiften enligt förslaget
ska fastställas på lika grunder för fartyg
i såväl inrikes- som utrikesfart. I och med att årsavgiften
för inrikes trafik slopas försvinner också möjligheten
att halvera engångsavgiften i utrikestrafik. Europeiska
kommissionen har de facto krävt att avgifterna ska vara
lika stor för fartyg i såväl inrikes
som utrikes fart. Också av den anledningen välkomnar
utskottet det föreslagna systemet som likabehandlar inrikes-
och utrikesfarten.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten vid de
i propositionen påtalade oklarheterna med isklasserna som
fått myndigheterna att efterdebitera farledsavgifter. Från
och med 2002 fram till den 21 november 2005 har myndigheterna skickat
ut sammanlagt 291 anmaningar om efterkrav. För 116 fartyg
har efterdebiteringen jämkats (totalt ca 62,836 miljoner
euro), för 27 fartyg har ansökan om efterdebiteringsjämkning
avslagits (totalt ca 2,250 miljoner euro), för omkring
100 fartyg har efterkravsåtgärderna ställts
in efter tillläggsutredningar och i det fallet handlar
det om 15 466 000 euro för inte fler än
7 fartyg, och för 55 fartyg är frågan
om efterkrav fortfarande öppen. Merparten av de öppna
fallen har blivit föremål för efterkrav
först i år, och enligt uppgift från Sjöfartsverket
har alla ännu inte sänt in jämkningsansökan.
Det är omöjligt att uppskatta slutbeloppet för
de öppna fallen. Situationen enligt nu gällande
lag och de efterdebiteringar den gett upphov till är otillfredsställande
i synnerhet för sjöfarten och dess administration
men även för statsfinanserna. Men det är
trots allt korrekt att myndigheterna har försökt
reda upp oklarheterna. Det är alltså bra, menar
utskottet, att den föreslagna lagen i mån av möjlighet
reglerar farledsavgiften så exakt att en likartad situation
inte kan uppstå.
Under expertutfrågningen uppmärksamgjordes
utskottet på att farledsavgifterna täcker mer än
vad som är nödvändigt. Redan under en
lång rad år har farledsavgifterna täckt
mer än 100 procent av kostnaderna. Det påpekades
för utskottet att konkurrensskäl kräver
att funktionerna effektiviseras och farledsavgiftskostnaderna sänks och
att en tillväxt i trafiken bör få avgiftsnedsättande
konskevenser. Utskottet vill värna om sjöfartens
konkurrenskraft och menar att farledsavgifterna inte får
vara större än att de täcker kostnaderna.
Enligt 10 § tas de fartygsspecifika farledsavgifterna
ut kalenderårsvis. Här har det påpekats för
utskottet att ett fartygsspecifikt flexibelt system skulle ge fördelar
bl.a. av den anledningen att det vore lönsammare för
rederierna att sätta in nya fartyg på nya rutter
i slutet av året i stället för att som
nu inte ha råd att ta i bruk nya fartyg i slutet av året
eller se det lönsamt att sköta transporterna med
för ändamålet mindre lämpade
fartyg för vilka kalenderårets farledsavgifter
redan betalts. Utskottet anser att regeringen bör utreda om
det i framtiden vore möjligt med en flexibel uppföljningstid
visavi betalningen av farledsavgifterna.
Utskottet vill framhålla att rederierna tack vare det
nya lagpaketet bestående av lagen om fartygs isklasser
och isbrytarassistans och denna lag får större
möjligheter att investera i fartyg i en bättre
isklass. Detta får också positiva miljöeffekter
för sjöfarten på Finlands territorialvatten
och Östersjön.
Detaljmotivering
1 §. Tillämpningsområde.
Kommunikationsministeriet har påpekat för
utskottet att förslaget till lag om farledsavgift anses
få ytterst negativa konsekvenser för hela den
finländska kryssningstrafikens och passagerarfartygstrafikens framtid.
Farledsavgifterna höjs rejält för passagerarfartyg
med en nettodräktighet på över 300 som
går mellan finländska kuststäder. Om
lagen inte heller tillämpas på lastfartyg med
en nettodräktighet på mindre än 600,
blir sammantaget 63 lastfartyg befriade från farledsavgift.
Detta innebär ett inkomstbortfall på 554 244
euro som måste tas ut av andra fartyg.
Utskottet menar att det föreslagna tillämpningsområdet
inte är lyckat och föreslår en sådan ändring
i 2 mom. att lagen inte tillämpas på fartyg som
anländer till och lämnar Finland genom Saima kanal
utan att anlöpa någon hamn vid Finlands kust eller
på fartyg vars nettodräktighet understiger 300
och som är kryssningsfartyg enligt definitionen i 2 § 3
punkten eller lastfartyg enligt definitionen i 2 § 4 punkten
eller på fartyg vars nettodräktighet understiger
600 och som är passagerarfartyg enligt definitionen i 2 § 1
punkten. Utskottet har gjort ändringarna i momentet.
2 §. Definitioner.
Utskottet föreslår att 2 punkten ändras
utgående från Sjöfartsverkets förslag för
att det ska vara helt klart att också DSC-fartyg (Dynamically
Supported Craft) omfattas av definitionen. Sjöfartsverket
har meddelat tullen vilka fartyg som omfattas av definitionen.
Med hänvisning till utlåtandet från
grundlagsutskottet föreslår utskottet att 3 punkten ändras så att
den inte baserar sig på materiella rättsnormer
om fartyget.
Utskottet föreslår med hänvisning
till grundlagsutskottets utlåtande att 9 punkten stryks.
Utskottet har omformulerat paragrafen i enlighet härmed.
4 §. Avgiftsskyldig.
Kommunikationsministeriet konstaterar att meningen är
att redaren och ett i Finland bosatt ombud för redaren
solidariskt är ansvariga för att avgiften betalas.
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande
föreslår utskottet att redaren lika väl
som ett i Finland bosatt ombud för redaren är
skattskyldiga. Utskottet har ändrat paragrafformuleringen
i enlighet härmed.
6 §. Farledsavgiftens enhetspris.
Under expertutfrågningen påpekades det för
utskottet att avgifterna för pråmar som transporterar
bulklast stiger avsevärt (för ett fartyg med ett
nettodräktighet på ca 3 000 från
89 000 till 225 000 euro och för fartyg
med en nettodräktighet på ca 600 från
16 000 till 43 000 euro på årsnivå).
I avgiftsnedsättande syfte föreslår utskottet
därför att 6 § 2 mom. ändras
så att för fartyg utan motor tas ut en avgift
som är hälften av avgiften i de lägsta
isklasserna som fallet är enligt nuvarande lag. Utskottet
har ändrat momentet i enlighet härmed.
12 §. Nedsatt farledsavgift på andra grunder.
Tullen har föreslagit att 3 mom. tydliggörs
såtillvida att nedsättningen bara gäller
transiterat gods som förs ut. Utskottet föreslår
följaktligen att bestämmelsen ska gälla
farledsavgiften för fartyg som anlöper en finsk
hamn för att ta transitogods för utförsel
när fartygets hela last består av transitogods.
Utskottet har ändat momentet i enlighet härmed.
16 §. Debitering av farledsavgift enligt uppskattning.
Med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet
föreslår utskottet att lagrummet kompletteras
med en bestämmelse om myndighetens skyldighet att med hot
om debitering enligt uppskattning lämna avgiftsanmälan.
Utskottet har omformulerat paragrafen i enlighet härmed.
18 §. Felavgift.
Utskottet föreslår med hänvisning
till grundlagsutskottets utlåtande att 2 mom. tydliggörs
så att felavgiftens storlek fastställs med beaktande
av hur klandervärt förfarandet varit, om det har
upprepats och andra därmed jämförliga
omständigheter. Utskottet har ändrat momentet
i enlighet härmed.
20 §. Efterdebitering.
I propositionen saknas det 3 mom. som kommunikationsministeriets
arbetsgrupp föreslagit och som gällde det ansvar ett
ombud för redaren har vid efterdebitering. Om ett ombud
för redaren är i god tro, det vill säga
inte visste eller borde ha vetat att en anmälan, handling
eller annan uppgift som lämnats in för påförande
av avgift är bristfällig, vilkseledande eller
oriktig, blir det solidariska ansvaret enligt utskottets mening
alltför tungt. Utskottet föreslår följaktligen
att redarens ansvar begränsas till 18 månader.
23 §. Nedsättning av och anstånd
med avgift.
Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår
utskottet att uttrycken "särskilda skäl" och "på de
villkor den bestämmer" stryks i 1 mom.
Därtill föreslår utskottet att 2
mom. ändras så att uttrycket "eller om det finns
särskilda skäl till detta" stryks och att som
villkor för att Tullstyrelsen ska kunna bevilja anstånd
med farledsavgiften ska gälla att den betalningsskyldiga
ställer säkerhet. Momentet föreslås
också få regler om ränta på säkerheten
och om fall då anstånd kan beviljas utan säkerhet.
Utskottet vill påpeka att 2 mom. tillåter
att anstånd beviljas utan krav på ränta
om det finns synnerligen tungt vägande skälighetsskäl
till det. För företag konstaterar utskottet, kan
sådana särskilt vägande skälighetsskäl
för att låta bli att ta ut anståndsränta
vara att undvika konkurs eller skuldsanering (exempelvis en stor
skatteskuld som den skattskyldige trots allt anses klara av inom
den betalningstid som anges i anståndsbeslutet om ränta
inte tas ut) eller en situation där beskattningen varit
oklar av orsaker som beror på myndigheterna, t.ex. till
följd av förändrad skattepraxis eller
bristfälliga anvisningar.
Utskottet har ändrat paragrafen i enlighet härmed.